Claeskrantz.se

Min personliga blogg. Jag skriver om politik, utrikespolitik, internet, teknologi, media, och annat om annars intresserar mig…

Stefan Löfven inte lösningen på socialdemokratins ledningskris – föryngring och förnyelse av hela ledningen är..

Som Aftonbladet och Svd med flera tidningar redan beskrivit avsattes i praktiken Håkan Juholt av ett i stort enigt VU som inte hade förtroende för honom. Situationen blev omöjlig skulle jag tro för Håkan Joholt med en partiledning där majoriteten inte stödde honom. 

Vad som hände mellan förtroende diskussionen i det verkställande utskottet och när Håkan Juholt satte sig i bilen och åkte ensam till Oskarshamn medan Carin Jämtin höll presskonferensen och uttalade verkställande utskottets förtroende vet ingen annan än de inblandade. Men det verkar som Håkan Juholts omedelbara avgång kom som en överraskning för ett något handfallet verkställande utskott. 

Om det inte fanns någon kommunikation mellan de olika parterna kanske Ann-Marie Lindgrens rekommendation om psykologhjälp för det versktällande utskottet inte ligger så långt borta. 

VU behöver alldeles definitivt diskutera igenom sin egen roll och sitt eget ansvar för att det spårat ur så rejält. Det förefaller också klokt att diskutera hur man ska handskas med framtida meningsmotsättningar utan att gå i baklås. Varför inte ett veckoslutsinternat med hjälp av psykologer som vet hur destruktiv gruppdynamik kan fungera? Och hur man bär sig åt för att undvika det i fortsättningen?

http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1742

Oavsett ligger ansvaret för socialdemokraterna situation ligger nu hos det verkställande utskott som i praktiken tog makten och ledningen över socialdemokratin. Och den person, Stefan Löfven del i det VU som övertalade honom att ta ett jobb som han själv var tveksam till om han var redo för. Som 3-hands kandidat. Om han tog arbetet av lojalitet med det parti han varit med i sedan 13-års åldern hoppas jag verkligen han både får de lag han behöver runt sig något Håkan Juholt aldrig fick och att Stefan Löfven har de personliga ledaregenskaper som kan ta socialdemokratin och Sverige in i framtiden. 

Socialdemokraterna behöver en ledare och en ledning som kan utveckla den socialdemokratiska rörelsen och partiorganisation för ett framtidens Sverige baserat på en kunskapsekonomi och deltagande i ett globalt internationellt samhälle. Det går inte att gå in i framtiden genom att blicka tillbaka mot ett Sverige som inte längre finns. 

Ann-Marie Lindgrens veckoanalys över socialdemokratin kris nedan pekar på något jag känt länge. Socialdemokratins problem är inte en rörelse med 100-tusen medlemmar eller ideologi eller värderingar utan själva partiorganisationen och partikulturen i sin slutenhet. Där partiorganisation på riksnivå och riksdagsgruppen mentalt sitter kvar i Rosenbad och som regeringsparti alltför mycket.   

Man kan börja med frågan var någonstans krisen hade sitt centrum.

Det något dystra svaret är just – partiets centrum. VU och riksdagsgrupp verkar mer eller mindre ha imploderat under hösten. Krisen i partiet är i hög grad en kris i partiets ledande skikt.

Det är en röra av olika syn på politisk strategi, personliga motsättningar och personlig revanschlusta, gammalt groll från SSU:s fraktionsstrider och den gamla vanliga revirstriden mellan partidistrikten. Ett antal misstag av Håkan Juholt släppte lös maktkampen på allvar, men omvänt kunde en del misstag ha förhindrats, om Juholt från början haft mer av en stöttande partiledning omkring sig. 

Processen kring budgetmotionen var förvisso illa skött. Men det ska knappast förklaras med politisk opålitlighet hos partiordföranden; det handlar primärt om brist på erfarenhet av att leda den sortens arbete, med dess blandning av ekonomiska och politiska bedömningar och kravet att kontinuerligt förankra och pröva olika lösningar med såväl tjänstemän som förtroendevalda.
 
Nu kan man ju tycka att det fanns en hel del erfaret folk i själva riksdagsgruppen som kunde agerat mentorer och handledare. Det verkar just inte ha blivit av. Till en del beror det förstås på att det inte överallt fanns någon önskan att stötta den nye partiledaren. Till en annan del handlar det om en egentligen märkligt auktoritär syn på ledarskapet: ledaren förväntas helt enkelt lösa problemen på egen hand.
 
Det kan vara ett arv från regeringstiden. Men också under oppositionsperioden 2006 – 2010 tycks partiledningen ha följt förhållandevis slutna beredningsprocesser. Med det röd-gröna samarbetet koncentrerades de reala besluten ännu mer till en liten grupp.

Och så hamnade en ny och orutinerad partiledare i situationen att tillsammans med en ny och oprövad kansliorganisation trassla sig igenom en tämligen komplicerad budgetprocedur, utan någon manual att förlita sig på. Att det blev rätt vingligt är inte förvånande.

Det behövs alltså ett antal förändringar utöver valet av ny partiordförande för att få ledningen i partiet att fungera bättre. Arbetsformerna internt måste bli öppnare; inte minst måste riktlinjerna inför arbetet med budgetalternativet diskuteras fram i öppnare former.
 
VU behöver alldeles definitivt diskutera igenom sin egen roll och sitt eget ansvar för att det spårat ur så rejält. Det förefaller också klokt att diskutera hur man ska handskas med framtida meningsmotsättningar utan att gå i baklås. Varför inte ett veckoslutsinternat med hjälp av psykologer som vet hur destruktiv gruppdynamik kan fungera? Och hur man bär sig åt för att undvika det i fortsättningen?

I slutändan handlar det om behov av ordentliga förändringar i en vid det här laget rätt gammal organisationsstruktur, med (för) många led mellan medlemmarna och de högsta beslutande organen. Partisekreteraren har utlovat att förslag till valprocesserna ska skickas ut på remiss ”inom kort”, och det är välbehövligt.
 
Sist men inte minst måste man göra upp med de motsättningar om den politiska strategin, som länge sopats under mattan och just därför fortsatt att ställa till problem. Jag tror egentligen inte att motsättningarna är så stora, men de har, åtminstone på vissa håll, kommit att tolkas så – och det har i sin tur påverkat agerandet. 
 
Det finns en stor längtan inom alla de delar av partiet som fungerar att ”få tala politik”. Och visst är det politiken som borde stå i fokus. Just därför är det nödvändigt att ta tag i de litet besvärliga frågorna. Fortsätter de att nödtorftigt döljas i kompromisser som ingen ändå godtar kommer de att fortsätta att irritera.

Vi kan inte göra som vi gjorde senast det begav sig: Välja en ny partiordförande, dra en lättnadens suck och tro att med det är problemen lösta.

Om vi ska få en nystart i partiet, inte bara en ny partiordförande, måste vi städa upp en massa gammal bråte. Och då menar jag ”vi” – inte bara partiordföranden. Ansvaret för partiet är vårt gemensamma.

http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1742 

Stefan Löfven måste öppna upp socialdemokratin, förnya partiorganisationen och partiledning, utveckla politiken för framtiden och ja överbrygga djupa konflikter mellan olika delar av rörelsen och hantera partidistrikt och personer som krigar inbördes om makt och inflyttande över ett krympande parti.

Till det måste Stefan Löfven ge socialdemokratin tillbaka trovärdigheten som ett kompetent regeringsalternativ, ge socialdemokratin en tydlig politisk profil med konkret politik som ger en skiljelinje mellan moderater och mocialdemokrater, skapa en klar internationell socialdemokratisk hållning inkluderande EU och ja ta initiativet i stora globala frågor som finanskris och klimatfrågor.

Det är ett jättearbete att ta den svenska socialdemokratin in i framtiden, Något som kommer vara beroende både av en partiledning som kan förändras och utvecklas och medlemmar och sympatisörer om engagerar sig.

Och allra viktigast är om socialdemokraterna kan hittat nya former för politiskt engagemang och klara av bygga en ny folkrörelse. Om socialdemokratin ska vara relavant i framtiden kan inte grunden för engagemang i partiet bygga enbart på att man gick med i SSU som 13-åring eller äter, lever, arbetar och sover inom rörelsens alla olika delar. Socialdemokratin kan inte längre vara en sekt som för den egna gruppen som Leif Pagrotsky en gång kallade den. Eller den politiska rörelsen för ett LO där en stor grupp lo-medlemmar röstar på något annat parti. 

Jag är pessimist om framtiden främst tack vare det sätt som politiken och organisationen hanteras sedan valförlusten 2006 och det tal som Stefan Löfven höll i dag gav mig ingen större optimism. Det var historiska tillbakablickar och en retorik riktad till en djup skapad socialdemokratisk ledning och partiorganisatin från en grå-sosse ur djupet av rörelsen. Inte så förvånande kanske. Men blinken mot framtiden saknades. 

Var finns det nya socialdemokratiska folkhemmet?

Media: Ab, Ab2, Ab3, SvD, SvD2, Exp, Exp2, DN, DN2, GP, GP2,Nyheter24, Resumé, Autoliv,  Ab, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, SVT, SR, GP, GP2, Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3, DN,

 

Andra bloggare som skriver:
Alexandra Einerstam om valet förlorat 2014,  Löfven leder, gruppledaren följer, Lika tydlig, pragmatisk som uppkäftig | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, Det nya laget och en punktering, 

Socialdemokratisk upptakts-konferens i Göteborg 2012 med Tomas Eneroth om Vikten av utbildning

Tomas Eneroth filmat av sossetv i Göteborg.

Uppstartskonferens i Göteborg hos Socialdemokraterna där Tomas Eneroth (S) intervjuas och kommenterar ekos rapport om Carin Jämtins uttalande. Men bäst av allt det enorma arbete som läggs ner i studieverksamhet samt frågor i försäkringkassan som han debatterat och vunnit seger i för våra medlemmar 

Delat VU om Håkan Juholts avgång kallade in Per Nuder för att förmå Håkan Juholt avgå frivillig?

Om Aftonbladets uppgifter stämmer verkar den socialdemokratiska VU-ledningen ha gått från att hantera en mycket dålig situation till att delar av VU-själva orsakade den allvarligaste situationen inom socialdemokratin sedan partisplitringen 1917. 

Socialdemokratins verkar gå mot ett läge där partiet stårt utan partiledare, fungerade partiledning, partiprogram, partiorganisation och öppen strid mellan distrikt.Till det kommer vad som ser att bli ett djupt sår mellan medlemmar för och emot Håkan Juholt och sättet som han troligen får gå.

Stämmer uppgifterna i media lämnar Håkan Juholt  posten som partiordförande stående ensam inför media klocka n 15 på Köpcentrat Flanaden i Oskarshamn. En symbolik som i sig säger mycket om läget för Håkan Juholt inom socialdemokratin. Som en s-källa säger i Aftonbladet -  Det är skönare för honom att vara på hemmaplan bland de som backat upp honom mest..

Handlar det inte om en avgång står socaldemokraterna med en partiledning och VU varav hälften vill sparka sin partiledare.Den är förstås en omöjlig situationen 

Att det var just mälardistrikten och gotland inom socialdemokratin med Västmanlands partidistrikt i spetsen som gick ut i öppen revolt mot Håkan Juholt var kanske en tillfällighet även om västmanland ordförande Sven-Erik Österberg också var en kandidaten till att bli partiledare med  Mikael Damberg annan stark kandidat: Eller att Skånedistriktet som lanserade Håkan Juholt ocksås var hans främsta försvarare inom det verkställande utskottet. 

Oavsett är sprickan och ledningskrisen inom det verkställande utskottet total om de verkligen som aftonbladet säger nedan kallade in Per Nuder för att övertala Håkan Juholt att avgå. Eller avser att placera Pär Nuder som någon slags överrock till Håkan Juholt. 

Det som var en mindre kris blev en total kris tack vare VUs hantering av en fråga som de borde kunnat lösa direkt. Och gå vidare mot att diskutera politiska strategier.

Intrycket jag får efter att i två dagar följt mediabevakningen är att det handlade om ett totalt handlingsförlamat VU med så djupa konflikter att de trevar sig fram vad de ska göra nu. 

 

En ny dag för socialdemokratin, Är verkligen Juholt orsaken till problemen i S?, 

Ingen nåd av Nuder | Nyheter | Aftonbladet

När läget var som värst kallades den tidigare finansministern Pär Nuder in till VU-mötet.

I en och en halv timme satt han ensam med Håkan Juholt.

Enligt Aftonbladets källor var hans uppdrag att få partiledaren att avgå frivilligt.

När Håkan Juholt lämnade Socialdemokraternas partihögkvarter sent i förrgår kväll var han fortfarande osäker på sin politiska framtid. Enligt Aftonbladets källor hade VU-ledamöterna Sven-Erik Österberg och Elvy Söderström, med stöd av sina distrikt, slagit fast att han måste avgå. Men Heléne Fritzon från Skåne kämpade stenhårt för att han skulle få sitta kvar.

Försökte stärka laget

Övriga ledamöter hade inte satt ner foten.

– Håkan hade inte riktigt gett upp då. Flera ledamöter hade ännu inte uttalat var de stod, säger en källa till Aftonbladet.

Under de senaste veckorna har Juholt arbetat med att stärka sitt lag. Bland annat har Urban Ahlin utsetts till gruppsekreterare. Tanken var att Juholts vapendragare Ahlin också skulle väljas till biträdande partisekreterare i går. Men så blev det inte.

Håkan Juholt själv ville fortsätta kämpa. Att tvingas bort efter så kort tid som partiledare var mardrömslikt.

Därför klamrade han sig fast vid de distrikt som öppet deklarerade sitt stöd för honom, enligt Aftonbladets källor. Håkan Juholt slog upprepade gånger fast att han är omtyckt ute i landet, inte minst efter ”Förlåt mig-turnén”. Enligt hans egna beräkningar skulle han få stöd av en majoritet av ombuden på en kongress.

Offentlig avrättning

Att fälla honom i det läget skulle likna en offentlig avrättning och leda till total splittring i partiet. Det var ledamöterna i VU smärtsamt medvetna om.

Då kallades Pär Nuder in, en person som Håkan Juholt respekterar och som han ville se som Mona Sahlins efterträdare.

Enligt uppgift till Aftonbladet var den tidigare finansministern inkallad för att övertyga Håkan Juholt att han skulle avgå frivilligt.

I en och en halv timme satt han tillsammans med Juholt. Enligt S-källor handlade det om att få partiledaren att inse att loppet är kört. Det skulle även avvärja den mest akuta sprickan i partiet.

– Om partiordföranden själv kommit fram till att han måste avgå för partiets bästa är det ingen som ifrågasätter det. Då accepteras avgången, säger en initierad S-källa.

Alliansen arbetslinje blev 11 miljoner i bidrag till företag i Göteborg för att ta emot gratis arbetare

Ja det heter bidrag när företag och organisationer får 5000 kr per månad och person för att ta emot en gratisarbetare utlånad från arbetsförmedlingen i upp till två år. 

Arbetare som praktiserar på en arbetsplats utan möjlighet att få någon kompleterande utbildning, pensionspoäng eller ens coachning efter som de i FAS3 anses gått vidare till aktivitet. Även om de förväntas ägna 20% av tiden som heltidspraktiserande att söka arbete. 

Tala om undanträngningseffekter mot riktiga arbeten och bidragspoltik för skattepengar, Fast för moderaterna är det väl inget fel på skattebidrag om de går till företag och personer med god ekonomi.  

Det är förövrigt 30000 långtidsarbetslösa ‘anställda’ inom fas3 placerad där på permanent förvaring. ‘

Så blev alliansens arbetslinjen en permanent förvaring i utanförskap och en bidragslinje. 

Fas 3-bidrag skenar i Göteborg – Ekonomi – www.gp.se

Fas 3-bidrag skenar i Göteborg

I Göteborg betalas ut 11, 4 miljoner i månaden i anordnarbidrag från fas 3, visar beräkningar från LO Västsverige.

Relaterat

I Göteborg rör det sig om 516 000 kronor varje arbetsdag i anordnarbidrag från fas 3. LO Västsverige slår nu larm och menar att bidragen riskerar att skena iväg. Inte minst då Arbetsförmedlingen spår att antalet personer i fas 3 kommer att öka under 2012 och 2013.

LO i Västsverige kräver att regeringen ändrar sina mål i arbetsmarknadspolitiken.

– Det är rena vansinnet att fortsätta driva ett program med så dokumenterat dåligt resultat och höga kostnader. Regeringen måste nu ta ansvar för att följa riksdagens beslut om att stoppa anvisningarna till fas 3, säger Krister Andersson, förste ombudsman LO-distriktet Västsverige, i en kommentar.

– Arbetsuppgifterna är konstlade och ger inte de arbetssökande de kunskaper och färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden. Otillräckliga kontroller gör dessutom att oseriösa anordnare, ”fas 3-direktörer”, hittat en guldgruva i bidragen från staten, forsätter Krister Andersson.

Dags att det verkställande utskottet och partistyrelse ställer sina platser till förfogande i socialdemokratin?

Johan Westerholm och Peter Högberg debattinlägg liksom Röd Bergets och Martin Mobergs borde läsas som obligatorisk läsning av den socialdemokratisk partiledning. Många gräsrötter är urförbannad och trötta på en socialdemokratisk partiledning och partiledare som inte tycks kunna göra något rätt.   

Frågan är om socialdemokratiska gräsrötter idag har förtroende för en partiledning och partiföreträdare som har de gensamt. De har suttit i den socialdemokratiska ledning under 3 förlust val, administrerat en socialdemokratisk intern organisatorisk stagnation och alla verkar totalt oförmögna komma ut från riksdag och partikanslis trygghet och få upp ögonen för att sociademokraterna idag är ett oppositions parti i fritt fall utan att någon verkar ha någon ide om vad de vill göra.

Socialdemokratin påmminer om om ett SS -titanic där besättningen gjorde myteri och sparkade den föra kapten, satte in den glada kocken som kapten och nu planera nytt myteri. Där problemet är  att officerarna som ska leda myteriet inte ens klara enas gemensamt om vem de vill ha som kapten, styra skutan eller vilket underhåll som behöver göras. 

Samtidigt färdas skeppet vidare på autopilot mot okänd kurs. 

Det är kanske dags att byta ut både skeppsofficerar och kapten om dessa inte kan skärpa till sig. 

Ja en del gräsrötter inom socialdemokratin är urtrötta på ‘business as usal’ som inget förändrats sedan 1980-talet inom socialdemokratin..

Det flesta sitter dock tyst och väntar eller så lämnar de skeppet..


Nu får det vara nog! | Debatt | svt.se

Situationen för socialdemokraterna är närmast att beteckna som ett parti i fritt fall med en stämning av kaos internt. Ett kaos som har många bottnar men som ytterst, det senaste halvåret, har förstärkts genom att det blir allt tydligare att partiet och dess ledning inte förstår vare sig sin samtid eller det nya medie- och samhällsdebattklimat som nu växer fram. Partikamrater skyller de vikande opinionssiffrorna på borgerlig media och personfixerade kampanjer. Det kan ligga något i detta men det är vad vi har att förhålla oss till. Samma partikamrater menar att vi inte får låta oss ryckas med i denna spiral och börja prata politik istället. Ingenting vore mer befriande men det politiska samtalet, och initiativet, äts upp av den tid som Håkan Juholt sedan den 7 oktober 2011 tvingats lägga på utspel, motutspel, dementier, förklaringar, ursäkter, motursäkter, urskuldande och annat som är direkt kopplat till hans roll som oppositionsledare och motor i det politiska samtalet. Vi har, genom att ha en partiledning som kollektiv som inte förstått snabbheten i det nya debattklimatet, försatt oss själva som parti i en situation där tiden för bortförklaringar och ursäkter ätit upp det utrymme som vi behöver för att driva opposition. Denna tid är spilld helt i onödan då vi hade kunnat landa rätt från början med en i allt väsentligt bättre förberedd partiledning och en ledning som förstått vilka villkor som gäller i dagens debatt. Villkor och ramar som utöver presskonferenser och väl förberedda tal nu alltmer domineras av sociala medier och direktutspel. Med en snabbhet som dagens ledning, som kollektiv, visar ingen eller ringa förmåga att gå i takt med.

Juholt, Jämtin, VU, PS & RD: Ni måste ha högre ambitioner än så! « Röda Berget

Partisekreterare Carin Jämtin. Den organisationsutredning du leder är enligt min mening det viktigaste du gör just nu. Den är också socialdemokraternas bäst bevarade hemlighet. Bortsett från en sida på FB har vi inte sett speciellt mycket av den. Vi har talats vid flera gånger om betydelsen att vitalisera den folkrörelse som är socialdemokraterna. Jag vet att ni vill mycket. Ni måste ta er upp på banan och komma in i matchen. Ni måste leva upp till era ambitioner.

Det ”mäktiga” Verkställande utskottet. Bortsett från att det är rätt kul att vissa medier kallar mäktiga när de vill antyda att nihåller ordförandens framtid i er hand har ni  makt. Med makt och inflytande följer ansvar. Ni har ett ansvar att stiga fram och leda och då pratar jag inte om att aspirera på poster. Jag kräver av er att ni sätter era egna ambioner i baksätet till förmån för ett framåtsyftrande ledarskap.

Jag pratar också om att leda debatten om socialdemokraternas framtida politiska inriktning. Jag förväntar mig att agerar som de ledare ni är och kliver ut i det minfält som kallas den allmänna debatten. Ni kan välja vilka kanaler ni vill, men jag förväntar mig ett offentligt deltagande. Det kan kosta att gå först, men det är smälla ni får räkna med att ta. Ni har alla höga ambitioner och de medför ett pris.

Partistyrelsen som makten har. Till skillnad från VU är ni mer i skuggan, trots att ni har mer makt. Ni är många, ni kommer från rikets alla hörn och ni är ack så osynliga. Det är dags att ni skaffar er ambitioner.

Riksdagsgruppen som i Cephalus bor. Ni 112 ledamöter  av Sveriges riksdag, inklusive gruppledare,  är de som ska göra verkstad av våra politiska program. Ni ska också inför väljarnas ögon möta regeringspartiernas representanter i öppen debatt och visa att våra idéer är som bär framåt.

Under de senaste månaderna har vi inte sett så mycket av det. Ärligt talat har det varit en satans röra. Det är möjligt att jag får fel intryck, men för oss som skådar utifrån är det den bilden vi får.Har ni verkligen inte högre ambitioner än så?

Martin Mobergs betraktelser…: Ingen stödjer någon i ett val, (s)om stämplar sig själv som en loser…

Men av det synes inget i det ”nya” lagbygge som nu Juholt sjösatt i spåren efter ännu en egenförvållad kris och det kombinerat med en kris för partiet som sådant, där nystarten nu likt förgasaren fått skit i sig och därmed hackar alltsammans återigen. Ja, vem stödjer någon i det här fallet ett parti i ett val som likt S verkar stämpla sig själv som loser?? Det är bara att se på opinionsmätningarna så borde läget klarna, men det gör det inte för att business as usual sitter så benhårt i väggarna att den insikten helt saknas. Detta då S som Högberg skriver tyvärr har förvandlats från en politisk organisation som vill förändra samhället till det bättre, till att istället bli en för somliga säker försörjningskälla. Därför krisar S trots att det finns ett mycket stort behov av vår politik, det är bara att titta på den sjuka sjukförsäkringen och för att inte tala om fas 3. Så med bara knappt tusen dagar kvar till valet tror sig S ledningen vinna val med en gammal laguppställning; men var är krisinsikten?! För utan den kommer inte den förnyelse, som socialdemokratin är igång med att lyfta partiet tyvärr…

Aftonbladets Jan Helin om Håkan Juholt – Han klarar inte dra ett rakt streck

Det är uppenbart så att Jan Helin passerat gränsen för konsekvensneutralitet när det gäller Håkan Juholt. 

Han är på ren svenska förbannad för att Håkan Juholt inte avgått så som den mediadramaturgi Aftonbladet skapat krävt för att få ett bra avslut på Aftonbladets story. Där Aftonbladet kan skryta med att de fällt en 12-tagare. 

En berättigade fråga är då om den svenska kvällspressen utgör ett direkt hot mot demokratin.

Alla journalister väljer en vinkel för det de berättar. Men om media aktivt driver på processen i ett mediadrev iställer för den teoretiskt opartiska granskaren för att det är en mer sexig mediahistoria. Och skiter fullständigt att göra en liknande bevakning av de som faktiskt innehar makten den moderata regeringen för att den för tråkig vilket speciellt berättigande har traditionell media då i en demokrati. 

Att man sedan kan anna visst förakt i kommentaren från Jan Helin om Håkan Juholt som partiledaren som inte klarar dra ett rakt sträck gör inte saken bättre.   

Ja Håkan Juholt har klantat sig, visat dåligt omdöme, gjort konstiga beslut och allmänt visat dåliga ledaregenskaper. Men är det Aftonbladet och andra medias uppgift att hälla bränsle på brasan för att sedan knuffa Håkan Juholt utför stupet medan de slås varanda på ryggen och skrattar över vilken bra ‘story’ de fick. 

Det är Aftonbladets och Jan Helins uppgifter att lika hårt granska både Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt. Jag blir heligt förbannad när Jan Helin säger Fredrik Reinfedt kommer undan granskning för att han och moderaterna är så tråkiga.

Aftonbladets Jan Helin sågar Juholt | Second Opinion

Under tisdagens evenemang ”Kvällspressdagen” på Operaterassen förklarade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin för publiken varför det är betydligt mer intressant att skriva om Håkan Juholt än att granska den sittande makten just nu. 
– Att Sveriges statsbärande parti faller ihop och har en partiledare som uppenbarligen inte klarar att dra ett rakt streck, hålla en rak linje, är en mycket bättre historia än att dag ut och dag in försöka beskriva att Alliansen är visionslösa.
 
Samtidigt uttryckte han frustration över att Håkan Juholt ännu inte har avgått. 
– Jag vet inte om vi måste skriva stopp och säga ”okej, nu räcker det”, men vi kan inte sluta rapportera om det här. Det kommer inte att ske, men kan inte någon please hjälpa den här människan, för vi kan inte hålla på och skriva det uppenbara längre.
 
Ökat intresse för inrikespolitik
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson menade i sin tur att politikerna får den bevakning de förtjänar.
– Det är klart att det största partiet är intressant att berätta om, men tids nog, när vi närmar oss en valrörelse och har en stabilare ledning för det största partiet, kommer naturligtvis båda sidor att granskas.
 
Han inflikade också att inrikespolitik generellt sett prioriteras mer nu än för fem år sedan, eftersom intresset för frågorna har ökat bland läsarna.
– 2006 gjorde vi fyra förstasidor om inrikespolitik under valmånaden. 2010 gjorde vi 21. Det förklaras inte bara av Juholt eller Mona Sahlin, utan även av Sverigedemokraterna och att vi har en helt annan inrikespolitisk situation.  

Reinfeldts rövare – Fick budgetunderskott med 26 miljarder bli ekonomi i balans.

 

Man får ge Fredrik Reinfeldt credit för att kunna titta rakt in kamerorna och till tv-tittarna och säga rena felaktigheter…medvetet eller ej.. 

I den alternativa värld Fredrik Reinfeldt världen är Sveriges ekonomi är i väldigt gott skick och som Fredrik Reinfeldt säger i Rapport intervjun ovan ”vi har två år i rad, 2010, 2011 varit ensamma i Europa om att ha en ekonomi i balans och överskott”har 

SvD har kollat verkligheten nedan…. 

Reinfeldt: ”Vi är ensamma i Europa om att ha överskott” | SvD

Om Fredrik Reinfeldt menar att Sverige varit enda landet som haft överskott, och då får man anta att han menar regeringens budgetöverskott, under åren 2010 och 2011 så är det fel.

Till att börja med har inte Sverige haft överskott de båda åren. Under 2010 blev underskottet cirka 1 miljard kronor. Det är naturligtvis inte mycket i en budget som omsätter uppemot 800 miljarder kronor. Men ett underskott är ett underskott. Är man slarvig med orden kan man säga att budgeten nästan är i balans och i jämförelse med de flesta andra länder så är det bra. Men underskottet var 1 miljard kronor.

Det finns ett annat sätt att räkna ut budgetbalansen på. Då rensas engångseffekter bort. Under 2010 fanns ett stöd till kommunerna som betalades redan i december 2009. Rensat för diverse engångseffekter är det så kallade underliggande underskottet cirka 25 miljarder kronor. Det är ännu längre från ett överskott. 

S-bloggare är trötta på partistyrelse och riksdagsgrupp som inte tycks kunna göra något rätt

 

Som en av de som träffat Håkan Juholt vid ett flertal tillfällen är jag kanske partisk men återigen socialdemokratins problem varken börjar eller slutat med Håkan Juholt som partiordförande. Eller någon annan person som partiledare.

Vad problemen handlar om är en partiorganisation, partiföreträdare och samhällsvision som i stort inte förändrats de 20 senaste åren. Och ett parti och partikultur som i mycket är som en sluten sekt för att citera en Göteborgs socialdemokrat Leif Pagrotsky.

En annan socialdemokrat från Göteborg, Göran Johansson, beskrev det som att socialdemokratin har en förmåga att gå med ändan in i framtiden. Och alla är medvetna om problemen inklusive den kriskommisions rapports som sade ungefär samma sak. Trots detta händer det inget i en fråga som borde vara högst prioriterad. Istället fortsätter partiapparaten på partikansli och riksdagsgrupp producera politik som om socialdemokraterna var ett 45% parti med regeringsansvar..

Vad som saknats i alla de utredningar, kommissioner och partimaterial som produceras på löpande band för att sedan i många fall sluta som dammsamlare på partiexpeditioner runt om i landet är visionär agenda kombinerat med konkret politik för förändring. Och detta  med en organisation som inte är så förstelnad i sina byråkratiska former att socialdemokratin bokstavligen dör bort i delar av landet där lokalförenings mötena på sina håll mer liknar föreningsmöten hos PRO. Även om jag misstänker det är mer fart i PRO pensionärerna.

Socialdemokratin har förlorat reformismen och viljan att radikalt förändra samhället. Liksom viljan att utmana makten. Kanske för att socialdemokratin var makten så länge.

Det hade då inte så stor betydelse vilka som satt i riksdagen och hur politiska företrädare togs fram med makten koncentrerad till regeringskvarteren i Rosenbad och cirkel runt Göran Person.

Nu sitter det stora ansvaret för socialdemokratins framtid hos en riksdagsgrupp som verkar handfallen av tvånget att driva politik utanför riksdagen och DN debatt anslagstavlas trygga miljöer. Där man på sina håll fortfarande inte fattat för oppositionen drivs majoriteten av det politiska arbetet utanför riksdagen.

Och ja det är visst riksdagsgruppsmöte idag….

Läs Peter Högberg nedan för mer perspektiv på en socialdemokratisk kris som still stora delar handlar om en partiorganisaton och samhällsvision som inte för   

      Bilden som blir allt tydligare är att partiet är en försörjningskälla framför en politisk organisation som har ”förändring av samhället” som mål. Så stagnerar den politiska utvecklingen (ursäkta programkommissionen men ni är i total skugga, I min arbetarkommun har inte ert arbete nämnds utan fokuset är på Håkans bravader) Oppositionsarbetet sker med vänsterhanden medan den egna karriären är viktigast (det finns undantag och jag vill nämna Tomas Eneroth).

         Om det är så att det finns ett begränsat urval i riksdagsgruppen att plocka till ledande positioner så var lite crazy och se över vad som finns utanför. Vi är faktiskt, än, 100 000 medlemmar och många fler sympatisörer som med rätt fråga inget hellre ville än att hjälpa partiet. Men istället dammas de förlorades gäng av igen och signalen som skickas är att tågar på som vi gjort den senaste tiden, mot avgrunden för kom ihåg att botten stavas noll…

         Ett antal gånger i veckan när jag vaknar så ställer jag mig frågan om jag passar för politiskt arbete. Jag älskar det, men det är ett förtroende som jag bär från både väljare och medlemmar. Visst kan jag hävda att jag är vald till det och det året, men utan förtroende är jag körd. För mig är de politiska idéerna viktigare än person. Min tro på att med de demokratiska socialistiska idéerna som ligger till grund för socialdemokraterna kan samhället bli mycket bättre för alla. Då kan inte min egen politiska karriär vara i vägen. Så därav som jag ställer mig själv frågan om jag gör nytta eller är ett hinder. Jag önskar flera kunde ställa den frågan. För bara med att ställa frågan och kritiskt granska sin egen roll så kan man utvecklas och göra sig förtjänt av att vara kvar och driva politiken framgångsrikt utan att ägna sig åt det politiska rävspelet. Att kunna få förtroendet på sina politiska gärningar.

        Jag skrev igår om min bristande tro på Håkan Juholt som rätt person för partiet och jag tror varken Urban Ahlin eller Ibrahim Baylan är rätta heller. Båda är tyngda av politiska missbedömningar, valförluster och en icke passande ledarstil. Men de må vara bra på hotellrums mingel över whiskyn…

        Snart kommer det vara riksdagsgrupp och frågan är vad som kommer ske där. Det sista som överger människan är hoppet men det är inte långt kvar från att mitt är övergivet när det gäller mitt partis politiska ledning…

Media: SvD, SvD2, SvD3, DN, Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, SVT, SVT2, TV4,
Bloggat Alexandra Einerstam, Mary X Jensen och Johan Westerholm på temat…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

Ledande S-bloggar trötta på Juholts felt