NEO definierar företagens sociala ansvar

Det liberala magasinet NEO definerar vilket ansvar företag har för det samhälle det verkar i vilket tydligen är inget ansvar. Om allt baseras på frivilighet i det liberala samhället antar jag att det även inte finns något personligt individuellt ansvar. Det skulle förstås vara intressant att se ett samhälle helt baserat på individuell frihet att göra vad man känner för utan sociala skyldigheter eller rättigheter. På sätt och viss låter det trevligt att aldrig behöva ta ansvar för något om man inte känner för det.

Ansvar – nej tack. Insatser – ja tack. — Neo, det liberala samhällsmagasinet

Företagens sociala ansvar, CSR, är i ropet. Veckans Affärer har just delat ut sin första Social Capitalist Award. I söndagens Agenda,
som nästan helt ägnades åt frågan, fanns
Ericssonchefen Carl-Henrik Svanberg i studion för att berätta
om företagets samhällsinsatser.

Hittills har den liberala kritiken mot CSR utgått från
devisen ”the business of business is business” – företag ska
ägna sig åt affärer, inget annat. Problemet med den
kritiken är, precis som CSR-forskarna Maria Grafström och
Karolina Widell skriver,
att den utgår från att samhällsinsatser skulle vara
olönsamma och/eller ligga utanför företagens
intresseområde. Men vad kostar egentligen minst för Volvo
när skolpolitiken misslyckats – att hyra ett dussin
lobbyister på löpande räkning, eller starta en egen gymnasieskola?
Ska vi av ideologiska skäl sätta oss på tvären
när NTT, utan direkt tanke på ekonomisk avkastning, återupprättar telekommunikationerna efter en jordbävning,
och dessutom sannolikt gör det både snabbare och bättre
än myndigheterna? På vilket sätt tjänar
jordbävningens offer på att vi motarbetar det?

I ur liberalt perspektiv borde företagen gärna få
göra hur stora samhällsinsatser de vill. Men –
företagsledningarna måste tydligt markera att insatserna
är och ska vara frivilliga, och att det primärt fortfarande
handlar om affärsnytta – inte något formellt ansvar.
Annars riskerar både en och annan företagsledare hamna i den
mediala utpresssningssituation som Carl-Henrik Svanberg försattes
i av Agendas programledare: ”Om ni nu så gärna vill ta
samhällsansvar, varför skänker ni inte bort till exempel
fem procent av hela er vinst?”