Claeskrantz.se

Min personliga blogg om internet, media, samhälle, politik, foto och film

TV är döende

Jag undrar om inte TV som modell är döende. Tanken att miljoner människor bänkar sig samma tid för att få något utsänt till sig från en central distributör är ganska gammalmodig. Internet distribution från miljoner olika kanaler ut till olika varianter av mottagare devices av nichat innehåll tror jag är framtiden. Både för annonsörer och för reklamfri sponsrad tv.

Även TV-licensen faller då bort av sig själv. Tänk om det istället hade satsats lika många miljoner på att utveckla mindre oberoende produktioner. Personligen har jag ingen TV och tänker inte skaffa vare sig en vanlig eller en HD variant. Apples Cinema Display eller iMac är en utmärkt plattform för att se både TV-program eller filmer och har du en ipod kan du ta med vad du vill se.
iMac with Keyboard

SvD: Därför kan inte SVT ignorera tittarsiffrorna

Måste public service bry sig om tittarsiffror? Är det inte viktigare
med kvalitet och att erbjuda alternativ till kommersiell tv? De
frågorna dyker alltid upp varenda gång tittarsiffror diskuteras i
medierna, till exempel på den här bloggen – nu senast efter premiären
på Peter Birros/Mikael Marcimains Upp till kamp, där SVT förväntade sig
mer än miljonen tittare men där utfallet ”bara” blev 515 000 i
premiären. Siffror som sedan, som väntat, blev ännu lägre till
måndagens andra del: då tittade endast 465 000, enligt dagens siffror
från MMS.Ett kort svar:
Jo,
även SVT måste bry sig om tittarsiffror. Men inte lika mycket för alla
program – och framför allt går det inte att jämföra programmen med
varandra rakt av.

Officiellt är det ingen
SVT som säger att tittarsiffrorna är viktiga, utom de gånger det slås
rekord. Inofficiellt lusläser alla på företaget minsta decimal i
statistiken och värderar programmens framgång på det. När ett program
läggs ner eller görs om ligger nästan alltid besvikelser kring
tittarsiffrorna bakom – och den chef som påstår något annat ljuger.

Men det viktigaste för SVT är totalsiffrorna: framför allt två mått. Det ena är tittartidsandelen, som visar hur stor del av tv-publikens totala tittande som läggs på
SVT. Den var 50 procent på Sam Nilssons glada dagar, 40 procent för två
år sedan – och pendlar nu månadsvis mellan 30 och 36 procent. Det andra
måttet är räckvidd, per dag eller vecka. Det visar hur stor andel av svenskarna som över huvud taget har sett på någon SVT-kanal minst 5 sammanhängande minuter per dag eller 15 minute per vecka. Här ligger SVT1 på 30-35 procent per dag och cirka 65
procent per vecka, medan SVT2 har 20-27 procent per dag och knappt 50
procent per vecka, på ett ungefär.

Det är dessa siffror som är väsentliga. Eftersom tittartidsandelen rasar så snabbt uppehåller sig SVT-ledningen helst till räckvidden och hävdar att det viktigaste är
att svenskarna vet vad som erbjuds i SVT; inte att de faktiskt tittar
varje dag.

På den punkten
har de rätt. För svenskarna är public service viktigare som idé än som
tv-vana: man vill att det ska finnas, som alternativ, men i vardagen
väljer man hellre andra kanaler – numera allt oftare nischade sådana.
Därför är det inte hela världen om totalsiffrorna är i dalande – allt
annat vore sensationellt i nuvarande konkurrenssituation. Däremot får
de inte falla för snabbt och för djupt. Om svenskarna bara skulle lägga
en fjärdedel av sitt tv-tittande på SVT kan det få stora effekter för
betalningsviljan och på sikt försvåra en liicensfinansiering. Eftersom
sporten är den överlägset viktigaste publikdrivaren och
sporträttigheterna håller på att bli för dyra för SVT ökar pressen på
andra publika områden, som nöje och drama, att dra in tgittarna.

Att mäta tittarsiffror för enskilda program är betydligt mer vanskligt, i
synnerhet för smalare program. Men om SVT misslyckas att nå storpublik
på sina största, bredaste satsningar – framför allt i SVT1, med stora
drama-, nöjes- och helgsatsningar – får det så stort genomslag i de
övergripande siffrorna att det är skäl för huvudvärk hos ledningen.

Därför är det ett bekymmer för vd Eva Hamilton om serier som Upp till kamp missar sina
publikmål så grovt – även om kritiker och vissa grupper tittare tycker
att det är utmärkt tv.

Gillade du eller ogillade inlägget? Dela med dig till sociala medier:

Inga relaterade inlägg.

Category: Okategoriserade
Tag: