src="http://claeskrantz.com/wp-content/uploads/2007/11/lars-vilks.jpg" />
Jag hoppas folk äntligen fattar vad Vilks

handlar om. Han är en cynisk och manipulerade person som nu hittat det den karriärplanka han behövde. Vad som förvånar mig är att både

folk och media faller för hans manipulationer. Men så spelar han också på folks fördomar.

Den som är intresserad borde

läsa SVD artikeln nedan om vilks bok ‘om konst och
marknadsföring’ Jag undrar om chefredaktören på örebrotidningen hade läst

vilks bok före han publicerade rondellhundarna i sin tidning

Vilks gör musikal av rondellhunden

dngenerated="true">Hittills arbetar
ett tiotal människor med den timslånga musikalen som Vilks
funderar på att döpa till

”Dogs”, en verktitel som han menar
även alluderar på ”Cats”. Musiken kommer att skrivas och
framföras av syntgruppen Neurobash, som

Vilks tidigare samarbetat
med, medan texterna arbetas fram gemensamt.

- Vi har ännu
inte bestämt om Muhammed kommer att

gestaltas av en eller flera
personer. Andra karaktärer som medverkar är statsministern,
Irans president och al-Qaida, som kommer att

få göra en
trevlig sång. De gör sig bäst i musikalform. Vi kommer
också att ha en klagosång med ”De kränktas kör”.
Jag tror att det

här kan bli väldigt avslappnat när man
ser det som musikal. Man ska inte kunna stå emot rytmerna och
musiken, säger Lars Vilks.

/>
Han oroar sig inte över dödshoten, trots att han fick ett nytt så sent som förra veckan.

-
Nej, jag tar det med en

klackspark. 99 procent är ren
skrämseltaktik. Jag tror att det har gått så
långt nu att ingen orkar längre. Det är det som

är
befriande.

SvD » Kulturnyheter » Konsten

att få en marknad

För redan 2005 skrev Vilks tillsammans med Martin Schibli boken Hur man
blir samtidskonstnär

på tre dagar (Nya Doxa), en bok om konst och
marknadsföring. Och som på 320 handbokslika sidor belyser Vilks eget
konstnärskap, men

som också vill ge sken av att vara en allmängiltig
handbok i konst och entreprenörskap. Under rubriken ”Är uppmärksamhet
kvalitet”

diskuteras exempelvis konstens möjlighet att nå utanför sin
egen sfär (med utgångspunkt från Dror Feiler och Gunilla Sköld-

Feilers
omdiskuterade installation Snövit och sanningens vansinne från 2004),
en instruktion hur man som konstnär ska bete sig för att

åstadkomma så
stort pådrag som möjligt:

”Vad som kan hända är att ett konstprojekt kan bli

en
allmänjournalistisk nyhet. Konstverket kan sägas temporärt övergå till
en annan sfär, till nyhetsjournalistiken, som har andra

värderingar än
konstvärlden. Folk som annars inte yttrar sig om konst intervjuas i
media, unga partiledare börjar uttala sig om

konstens plats i samhället
och det dyker upp retoriska kommentarer av kulturpolitiker som påtala
vikten av att man inte ska förstöra

konst och försvara vikten av
yttrandefriheten.” /-/ ”Konstnärer som får medial uppmärksamhet bör
genast ta tillvara dessa möjligheter

och spinna vidare på dem. Men i
regel får man öva upp sin skicklighet i hur man skapar medialt intresse
kring sina projekt.”

/>
Och på så sätt måste man ändå tillskriva Lars Vilks en stor framgång.
Hans skisser av islams främsta företrädare i form av en

rondellhund och
en jude som en sugga, uppnår knappast konstnärlig verkshöjd, men har
för att nyttja Vilks egna ord ”övergått till en

annan sfär”. Och det är
vad hela Vilks konstnärliga gärning handlar om – att överskrida lagar,
konventioner och etiska förbehåll medan

reaktionerna blir verket.

Sune Nordgren, tidigare chef för Baltic centre for
contemporary art i

Newcastle, Malmö Konsthall och Oslos Nasjonalmuseet,
numera ansvarig för projektet Kivik art center, menar att Viks hela
konstnärskap

består i att se hur media spelar på eller med i hans
projekt.

–Ändå är han ingen konceptkonstnär, kanske beroende på att

han är
kemiskt befriad från humor, spelar på sina akademiska meriter med en
pretiositet som inte håller.
———————-

I boken Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar,
fortsätter Vilks: ”Att agera utan tillstånd kan dock

vara en
framgångsrik konstnärlig positionering men den bör i så fall ske
medvetet och inte vara en slapp efterkonstruktion.”

/>
Vilks är förvisso postmodernismens megafon och anhängare av den
institutionella konstteorin, som innebär att konst är sådant

som
kulturvärlden själv upphöjer till konst. Men ger det honom rätt att
trotsa lagar och utmana religiösa normer?

/>
Och ska vi alla fortsätta att vara Vilks marionetter, medan han filar vidare på sitt korstågs strategier med

huvudregeln:

Powered by ScribeFire.

Relaterade Inlägg:

1. GPs ledare värd att läsa om vilks bilder
2. Kommer även vilks judesuggan publiceras?
3. Gp om vilks
4. Konflikten liberaler och humanister vill ha
5. Rätten att vara plump