Hur ofta är det journalister granskar påstående från politiker. Oavsett parti. Kritisk granskning är i stort försvunnit från Svenska media. Vilket förstås gör det väldigt enkelt att om du påstår något som politiker. Du kan hänvisa till en undersökning eller en del av den som styrker dina argument och räkna med att chansen är liten att någon kollar om det stämmer vad du säger.
Den är den vanliga svensken som borde undra vid varje rapport inslag eller tidnings artikel där en intresseorganisation, parti eller person påstår något vem intressen tjänar det och stämmer vad som sägs med mina kunskaper om hur min omvärld ser ut.
Dagens Arena | Varför har vi inte fått veta detta förrän nu?Hur är det möjligt att Björklund kan hålla på under fem-sex år och gång på gång feltolka statistik, innan detta granskas och avslöjas av Sveriges Radio? Politisk styrning av nyhetssidorna i borgerlig press? Kanske, på marginalen. Men egentligen är svaret på frågan ännu mer pinsamt för branschen. Nyhetsproduktionen har blivit allt mer industriell. De flesta reportrar får inte tid av sina arbetsledare att gå till ursprungskällorna, i det här fallet de internationella undersökningarna TIMSS och PISA.
Denna oförmåga att kontrollera fakta gäller inte bara skolan, utan alla områden. Avkastningskraven från tidningsägarna, och en public service som satts på svältkur av statsmakterna, har tvingat fram slimmade redaktioner överallt. Alla ska kunna skriva allting. Fort, fort. Specialreportar, som ges möjlighet att från dag till dag bevaka ett område, blir allt mer sällsynta. Därmed har medierna på bara några år blivit mer sårbara för manipulationer utifrån.
Heder åt gamla tant P1, som klarade av att avslöja Björklund! Men så uttunnade som nyhetsredaktionerna idag är, kan man befara att medborgarna fler gånger framöver häpet kommer fråga sig:
Varför har vi inte fått veta detta förrän nu?
Relaterade Inlägg: