Dags att döda myten om ekonomiska morötter mot socialbidrag

Jag råkar höra till de som jobbar med insatser för personer med socialbidrag i Göteborg. Att ekonomiska morötter är avgörande för villigheten att ta arbete tycks utgå från en grundläggande felaktighet. Att de med socialbidrag liksom för den delen de med a-kassa kan välja att inte arbeta liksom att socialbidrag delas ut utan krav på motprestation. Så är det förstås inte. Motprestation och krav på arbetslösa är norm hos flesta kommuner och innebär deltagande i någon form av arbetsmarknadsaktivitet där det ställs krav på redovisande av sökta arbeten. Och stenhård kontroll över hur aktiva man är att söka arbete.

I Göteborg i min stadsdel är det obligatoriskt att använda viss tid och närvaro på arbetsmarknadsaktivteten att söka arbete annars dras pengar av från det socialbidrag som teoretiskt ska vara existensminimum. Och ja, närvaron kontrolleras med stämpelklocka av modell från Stockholms jobbtorg. Där den arbetssökande socialbidragstagare stämplar in i en stämpelklocka när  han anländer och går så att närvaron och jobbsökar aktiviteten kan kontrolleras. Att det i som i Göteborg saknas personalresurser och genomtänkt organisation för att hjälpa dessa arbetssökande hindrar inte att de måste ‘sitta av tiden’ så att de kan sägas vara aktivt jobbsökande.

Det stora problemet för just socialbidragstagare att gå från bidrag till arbete är inte bristande vilja utan bristande resurser och riktade insatser för just dessa personer. Personer som med automatik hamnar i längst ner i arbetsförmedlingens prioriteringslista då AF inte har något som helst myndighetsansvar för de utan a-kassa. Yrkesutbildning, språkträning och praktik samt stöd till att söka arbete utförs ett lapptäcke med myndigheter och organisationer som AF, FK, Kommunen, Landsting, Fack, Invandrarverk, Universitet och vuxenutbildning  med flera som alla kan vara involverade i en persons ärende.

En annan myt som är vanlig är att det är ungdomar, invandrare, de med bristande yrkeskvalifikationer som hamnar i socialbidragsberoende. I mitt arbete har jag mött allt från före detta företagare, akademiker, datatekniker, invandrare och svenskar 60-åringar till 18-åringar som alla har de gemensamt att de fallit ur eller aldrig kommit in i det trygghetssystem som de etablerade på arbetsmarknaden tar för givet.

Eller med andra ord. Ville socialdemokraterna investera i att få folk tillbaka i arbete hade de prioriterat investeringar i organisation och resurser som kunde stärka människors förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden som en första prioritet tillsammans med investeringar som stärker Sveriges roll som kunskapsekonomi lika mycket som industriell tillverknings ekonomi.

Hjälp till en omställning som arbetsmarknadspolitik är idag i stort borta tack vara moderaternas politik mot vad de kallade ‘AMS trams’. Nu är det incitatmentsstyrd arbetsmarknadspolitik som gäller.

”Nu krävs en bred samling i riksdagen för Sveriges bästa” – DN.SE

Det
är också viktigt att prioritera ökade drivkrafter till arbete. Vi vill
införa lägre trösklar för dem som går från försörjningsstöd till jobb. I
dag räknas försörjningsstödet av, krona för krona, för den som får ett
arbete. Vi vill göra det möjligt att under en period behålla en del av
försörjningsstödet, för att på så sätt öka incitamenten att arbeta.

När socialdemokratin under Håkan Juholt och Tommy Waidelich går ut med en debattartikel i DN där som i en bisats man talar om incitament till arbetslösa med socialbidrag att välja arbeta ger de i alla fall mig intrycket av att de köpet Anders Borgs argument för jobbavdraget. D.v.s hela moderaternas arbetsmarknadspolitik inklusive skattesänkningar före 100miljarder till de som har arbete. Såsom DN helt medveten tolkat debattartikel från Juholt och Waidlich nedan. Jag antar att avsikten inte var att ge borgerliga ledarskribenter uppslag till fler ledare om hur rätt Anders Borg har.

Det vore bra om Tommy Waidelich kunde förtydliga sin syn på hur han ser arbetsmarknadens funktionssätt och om han håller med Anders Borg om ekonomiska incitament som grunden i arbetsmarknadspolitiken.

Andra bloggar:
Jag erbjuder mitt parti min kompetens om utanförställda fattiga barn, unga och vuxna, Därför behöv(s) det en politik för jobb och tillväxt i hela landet…, Det som är bra för Stockholm behöver inte vara bra för Sverige, Stad och land och däremellan…, Reformutrymmet halverat enligt Borg, men använd det då!, Sossarnas invit onödig, alliansen väljer fortfarande mellan Mp och Sd,  Nyval som i Danmark, så kan vi investera för framtiden, Spara eller Slösa?, Nyttig info för småpartierna, Tid för ansvarstagande, I slutet måste alla ta sitt eget ansvar, Hallå regeringen – jorden anropar.
 

Jobb före bidrag – DN.SE

Den som hittar några timmars jobb men samtidigt är beroende av försörjningsstöd från socialkontoret får i dag sitt bidrag nedskrivet med lika mycket som hon tjänar på att arbeta. Förslag har kommit från flera håll på att förändra det, så att en liten tillskjuten arbetsinkomst ger fler kronor kvar i plånboken än enbart socialbidrag.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund lade på sitt partis riksting fram en lösning där inte hela löneinkomsten tas med i underlaget när försörjningsstödet beräknas. Det gör att bidraget minskar, men inte lika mycket som arbetsinkomsten ökar. Centerns Annie Lööf vill se en snarlik modell, och i sitt sommartal lyfte statsminister Fredrik Reinfeldt särskilt fram att ungdomar alltid ska tjäna på att arbeta även om de har socialbidrag.

I Storbritannien är sådan förändring en viktig del av premiärminister David Camerons stora reform av socialpolitiken. Den 13 september tar överhuset slutlig ställning till lagförslaget.

Och när Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Tommy Waidelich ger sitt stöd till en reform av försörjningsstödets beräkning borde inte ett genomförande i Sverige ligga långt borta. Waidelich lät i Rapport rent av som en kopia av Reinfeldt: ”Det ska vara lönsamt att gå från bidrag till jobb. Det är den viktiga signalen, att vi hävdar arbetslinjen.”

Det är glädjande att Tommy Waidelich tydliggör att Socialdemokraterna också inser att ekonomiska morötter är viktiga för att få fler människor i arbete. Rege­ringen har med jobbskatteavdrag gjort det betydligt mer lönsamt för dem med låga inkomster att arbeta mera eller få ett nytt jobb med högre lön. Den som tjänar 12.000 kronor i månaden har fått sänkt skatt med nästan en tredjedel, eller drygt 900 kronor i månaden jämfört med för fem år sedan. Och för varje hundralapp i löneökning får samma person behålla 72 kronor i den egna plånboken – mot 64 kronor 2006.

Men att bryta långvarigt bidragsberoende och förhindra att ungdomar och andra grupper utan uppbyggt kontaktnät i arbetslivet hamnar i den situationen är betydligt svårare. Flera försök har gjorts.