Det borde vara ganska uppenbart egentligen men som mycket annat i Sverige syns varken arbetslöshet eller fattigdom utåt. Barns fattigdom är en del av föräldrarnas ekonomiska och social utanförskap.

2/3 dels samhället är etablerat i dagens Sverige med en dominerande medelklass i lycklig okunskap som befinner sig på solsidans socialt och ekonomiskt.  Oftast i isolerade getton.Fattigdom som konkret verklighet är okänd för majoriteten svenskar för att de  aldrig kommer att möta eller träffa någon fattig som det syns på att de är fattiga.

Fattigdom i Sverige är idag att vara arbetslös – ju längre arbetslös desto fattigare blir man på väg mot den utförsäkring från socialförsäkringarna som moderaterna och många ekonomer ansågs bra för att motivera till arbetssökande. 

Tyvärr trots ekonomiska teorier om motsatsen är fattigdom och vilja att ta vilka arbeten som helst är igen merit vid arbetssökande. Tvärtom garanterar det ett fortsatt permanent utanförskap och den ny ekonomiska underklass moderaterna skapat tack vare en total misslyckad arbetsmarknadspolitik från Anders Borg. 

Det är sedan – vad än Maria Larsson som ansvarig minister säger – inte samhället som misslyckats utan regering och riksdag som bland som har ansvaret både för ett ökande permanent utanförskap och ett socialbidrag som ger ett stöd på hälsa och hygien på 480 kr per månad??? 

För ett spädbarn var bidraget för hälsa och hygien (mest blöjor) 440 kronor år 2007. Fyra år senare har det ökat med 40 kronor, vilket Birgitta Iverstam tycker är för lite. För tjugo år sedan var normen för vad en ensamstående kunde få för sitt uppehälle 2.886 kronor per månad. I dag är motsvarande summa 3.720 kronor.

Att man i Stockholm som på många andra platser i landet inspekterar kylskåpet hemma hos folk och gör en bedöming av om man har mat så det räcker eller om man kan anses berättigad till resor är bara en del av barns fattigdom och uppväxt i det moderna Sverige. 

Självklart finns det än mer fattiga än den stora gruppen med socialbidrag . Många är arbetande fattiga som en ny grupp som kommit de senaste årtiondena med ena foten i arbetslösheten och andra i permanent otrygga tillfälighets arbeten. 

Vem har då ansvaret?

Ansveret ligger hos den regeringen och den statsminister som 2006 sade han ville motverka både det sociala och ekonomiska utanförskapet hos stora grupper svenskar och bekämpa massarbetslösheten.  

Då var arbetslösheten 6%

Utrikesfödda har blivit största gruppen fattiga – DN.SE

Den svenska fattigdomens kärntrupp är de människor som har socialbidrag från kommunen. Numera kallat försörjningsstöd eller ekonomiskt bistånd. Under 2010 fick 437.100 personer ekonomiskt bistånd någon gång under året. Det motsvarar 4,7 procent av befolkningen. Ungefär var tjugonde medborgare hade någon gång under ett år kontakt med sin kommuns socialkontor för att få pengar.

Bland dem som fick ekonomiskt bistånd under längre tid – i statistiken definierat som tio månader eller mer under ett år – dominerar utrikes födda stort. Av de 117.000 personer som fick stöd var 78.000 födda utomlands. De utrikes födda utgör alltså 67 procent, mer än två tredjedelar av den grupp som under längre tid måste använda sig av samhällets yttersta skyddsnät. Om siffrorna rensas för den introduktionsersättning som ges till många invandrare de första åren i Sverige blir andelen 60 procent.

Kommunerna har huvudansvaret för socialbidragen. I regeringen ligger ansvaret på barn-och äldreminister Maria Larsson.

Vad tänker du om siffrorna?

– Det är ett stort misslyckande för vårt samhälle att det tar så lång tid för så många att få ett arbete och egen inkomst. Det måste också kännas frustrerande för våra nya svenskar att det tar så lång tid. Det är ett dåligt tillvaratagande av människors resurser.

Varför ser det ut så här?

– Det är svårt när den utrikes födda saknar grundläggande utbildning. Men vårt mottagande i Sverige är också avgörande, våra attityder och fördomar när ett utländskt klingande namn dyker upp, vår förmåga att effektivt språkutbilda och introducera.

Vad ska ni göra?

– Vi ska fortsätta med alla våra insatser för att människor ska komma med i arbete eller studier. Vi har genomfört etableringsreformen som innebär att Arbetsförmedlingen, istället för kommunen, har huvudansvaret. Regeringen tänker också se över försörjningsstödet så att det inte omedelbart blir en minskning av socialbidraget när en person får en arbetsinkomst.

Den som kliver in på stadsdelskontoret i Kista-Rinkeby för att söka socialbidrag får räkna med att bli noggrant synad. Inom Kista-Rinkeby stadsdelsförvaltning arbetar ett femtiotal socialsekreterare med rätten till ekonomiskt bistånd för stadsdelens 45.000 invånare. Av befolkningen är 35.000 födda utomlands eller har två föräldrar födda utomlands.

…

– Det har blivit tuffare, säger Birgitta Iverstam. Socialbidraget har inte följt välfärdsutvecklingen. Det räcker att jämföra hur mycket dyrare ett paket blöjor blivit med hur lite normen för en småbarnsfamiljs utgifter har höjts.

För ett spädbarn var bidraget för hälsa och hygien (mest blöjor) 440 kronor år 2007. Fyra år senare har det ökat med 40 kronor, vilket Birgitta Iverstam tycker är för lite. För tjugo år sedan var normen för vad en ensamstående kunde få för sitt uppehälle 2.886 kronor per månad. I dag är motsvarande summa 3.720 kronor.

– För att få socialbidrag måste man först ha gjort sig av med alla tillgångar som bil eller banksparande, säger Birgitta Iverstam. Den som är beroende under lång tid blir faktiskt fattig.

Den som ansöker om bidrag till matpengar får enligt Birgitta Iverstam vara beredd på att någon från socialkontoret gör en inspektion i kylskåpet. Den som vill ha hyran betald eller bidrag till den måste bevisa att han eller hon har ett förstahandskontrakt på den angivna adressen.

– Vi gör hembesök, säger Birgitta Iverstam. Det har hänt att tio personer varit skrivna på samma adress och att alla fått pengar till hyran vilket förstås är orimligt.

Den som får socialbidrag i Stockholm måste vara aktivt jobbsökande. Varje arbetsdag, året runt, ska bidragsmottagaren checka in på ett Jobbtorg och vara närvarande minst en timme. Detta har i Stockholm gällt sedan 2008.

Socialbidraget ska enligt lagen ha en nivå så att det kan räcka till vad en låginkomsttagare kan kosta på sig. Det är inte glasklart vad som menas. Men varje år utformar tjänstemän på socialdepartementet en riksnorm för socialbidrag som kommunerna inte får lägga sig under. För år 2011 är den 3.720 kronor per månad. Förra året var den 3.680 kronor.

Birgitta Iverstam hävdar att den levnadsnivån är lägre än för en studerande som har lån och bidrag från centrala studiestödsnämnden.

– En del av dem som kommer från andra länder tycker att de har det bra. De tänker på standarden i sina gamla hemländer. Andra börjar jämföra sig här och blir missnöjda.

Hur ser fattigdom ut?

– Den yttre miljön kan vara helt ok. Men det jag ser med blotta ögat vid ett hembesök är avsaknaden av leksaker. Det finns kanske inget utrymme för lek och flera barn delar rum. Det finns ingen dammsugare eller ett ordentligt köksbord.

Den svenska fattigdomen har ett stort inslag av människor födda utomlands. Under hela 2000-talet har de utrikes födda utgjort mellan 48 och 52 procent av alla socialbidragstagare. Studier visar att fyra procent av de som är inrikes födda och som definierats som fattiga är kvar där efter tio år. Motsvarande siffra för utrikes födda är tolv procent.

I Rädda Barnens undersökningar om den så kallade barnfattigdomen är utrikes födda barn och barn med utländsk bakgrund starkt överrepresenterade bland dem som betraktas som fattiga.

Många invandrare hamnar i långvarigt beroende av socialbidrag för att de saknar jobb. De har aldrig arbetat i Sverige eller i varje fall inte tillräckligt länge för att kvalificera sig till andra alternativ än socialbidrag. De är inte inne i försäkringssystem som sjukpenning och a-kassa.

Relaterade Inlägg:

1. Moderata arbetsmarknadspolitiken – byggd på skatteavdrag som kanske ger jobb i framtiden om lönerna sänks
2. Skitjobb och barnfattigdom
3. Metall avtalet ett resultat av alliansen nedmontering av försäkringssystemen
4. Reformera arbetsmarknadspolitiken och låt kommunen ta ansvaret staten inte gör
5. Den privatiserade arbetsmarknadspolitiken