Urban Ahlin och socialdemokratisk utrikesrealpolitik(hyckleri)

Björn Elmbrant säger som det är nedan – socialdemokratisk utrikes och säkerhetspolitik om man tittar bortom retoriken om folkrätt, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är baserad på kallt realpolitiskt agerande. Vilket Urban som talesperson måste följa antar jag. Även om han i andra sammanhang kan tala sig varm för demokrati och mänskliga rättigheter så länge inte detta ställer krav på faktiska ställningstagande som går emot svenska realpolitiska intressen. 

Tyvär saknas det helt en debatt om utrikes och säkerhespolitiken idag inom socialdemokratin – istället bygger man vidare på en analys 20år gammal från kalla kriget slut som idag inte har någon verklighetsförankring. Liksom den roll för EU, FN och Nato som man då tänkte sig. 

Svenska politiker inklusive Urban Ahlin har blivit så knutna till det Nato-samarbete som inleddes med omsvängningen av utrikes och säkerhetspolitiken efter murens fall att de helt och hållet kommit att indentifiera Sveriges intressen med Europas stormakter och USA. 

Vilket förstås är en del av realkalkylen som ligger bakom den svenska vapenindustrins agerande liksom avtalet med Saudiarabien om militärt och säkerhetspolitiskt samarbete. Saudiarabien är idag EU/Nato and USAs främsta allierade förutom Israel i muslimska världen.  I kalkylen finns förstås som den andra delen vikten av att den svenska-brittiska vapenindustrin hålls igång genom vapenexport och rena vinst intressen.

Så här har den socialdemokratiska utrikes och säkerhetspolitiken sett ut sedan kalla krigets slut och Sveriges anslutande till EU och vårt partnerskap med Nato för fred och ett militärindustriella samarbete med västliga stormakter och USA. Sverige har blivit en integerade del av den västliga stormaktspolitik som vi en gång kritiserade. Där FN har kommit att skjutas åt sidan som ett världsamfund för att istället bli ett direkt verktyg för stormaktspolitiken. Om FN ens för syns skull konsulteras. 

Och Sveriges röst har tystnat internationellt, i Eu och i Sverige. 

Det svenska försvaret har blivit en insatsstyrka redo att skickas ut i Natos och EUs tjänst liksom en svensk utrikespolitik som blivit en del av stormaktspolitiken. Det är i Bryssel och Washington den svenska utrikes och säkerhetspolitiken formas idag. Inte i Stockholm i en riksdags som verkar ovetande om de mesta som rör utrikespolitik och säkerhetspolitiken eller åtminstonde väldigt tyst. 

Sen hur ska man utolka Urbans Ahlins svamlande i ekots lördags intervju?  …Sverige kanske inte ska sälja vapen till ”diktaturer” men däremot möjligen till ”icke-demokratier”…  Cynikern hade sagt att det borde tolkas som – vi säljer vapen till alla som ingår i eller gillas av Sveriges partners i EU och USA - som länder likt Saudiarabien som med brittiskt tränade soldater slog ner en demokratirörelse i Bahrein. Och aktivt verkar för att motverka alla rörelser som vill ha sekulära demokratiska stater i mellanöstern just för att man är livrädda för en demokratirörelse som kan störa eller störta den saudiska kungafamiljens envåldsgrep över Saudiarabien. 

En utrikes och säkerhetspolitik där man talar om respekt för demokrati och mänskliga rättigheter i ena stunden för att sedan vända sig om och göra affärer med de ‘rätta’ icke demokratierna är förstås inte trovärdigt. Ordet hyckleri uppstår lätt… 

Möjligen är det många som inte ville se att den saudiska vapen krisen också är en kris för socialdemokratin och den utrikes och säkerhetspolitk som socialdemokraterna drivet

Urban Ahlins realpolitik Dagens Arena

När avtalet slöts levde många i tron att det var viktigt att saudierna fanns med i det av USA proklamerade kriget mot terrorismen. I dag, med den arabiska våren i färskt minne, inser vi att för arabvärldens patriarkala diktaturer var kampen mot terrorismen bara ett tunt kamouflage för att kunna slå ned folkligt motstånd.

Saudiarabiens militära hjälp för att kväsa upproret mot kungadömet i Bahrain visar detta. Alla begriper att det i sig är ett starkt skäl till att bryta avtalet i förtid.

Urban Ahlin påstår i intervjun att han står för ”oberoende” och ”handlingsfrihet”. Men att halsstarrigt hålla fast vid ett avtal, som han påstår sig ogilla, är inte tecken på oberoende och handlingsfrihet. Det är inte heller upplyftande att lyssna till Ahlins dribblande om att Sverige kanske inte ska sälja vapen till ”diktaturer” men däremot möjligen till ”icke-demokratier”. Vilka länder det handlar om vill han inte säga.

Vi trodde ”handlingsfrihet” gällde Sverige som nation, men det låter på Urban Ahlin som att det mest handlar om vapenindustrins handlingsfrihet att exportera vart som helst i världen. Och Socialdemokraternas absurt låga profil i vapenbyken? ”Man måste inte slå på trumman hela tiden om man är i opposition”, förklarar Ahlin.

Han behöver inte slå på trumman. Alla förstår ändå av Ekots lördagsintervju att Moderaternas saudiska vapenkris i hög grad också är Socialdemokraternas.

Med de två största partierna i symbios med varandra och med vapenindustrin, är det svårt att tro att riksdagens konstitutionsutskott kommer så långt i sin granskning.

Alternativet att tillsätta en oberoende kommission rycker därmed allt närmare.

Claes

A blogger and general internet nerd from Sweden. I write about politics, internet, technology, the world around me and whatever else interest me. I write mostly in swedish but some english.