Claeskrantz.se

Ibland undrar jag om svenskar är mer än vanligt naiva. Eller har ingen fattat att sådan förhör hände regelbundet i Afghanska och Irakiska förhörsceller hos vår amerikanska allierade? Att Franska fängelser är ökända för sådan händelser. Att alla väst-allierade i det s.k kriget mot terrorismen i mellanöstern tillämpar än värre torrtyr. Som det Egypten ditt vi ansåg det lämpligt att skicka folk på förhör. Att sådan förhör fortsätter att ske i amerikanska ’svarta’ fängelser runt om i världen ditt folk plockas upp för att försvinna.

Det var med andra ord ingen enstaka unik händelse. Utan snarare en del i det krig mot terrorismen som sverige deltar i.

De flesta ubildningar för elitsoldater har också någon form av förhörsträning där de lär sig hantera just tortyrlikande förhörssituationer. Är det aldrig någon av de civila kommentatorerna som funderat på varför?

Att mental och fysiskt bryta ner fångar har blivit en accepterade del av förhörstekniker som är tillgängliga för militärstyrkor. Om militären i framtiden ska agera till största delen mot civila eller ick-reguljära styrkor är det helt logiskt att liknande händelser sker och kommer att ske.

Fast det vill de flesta civila förstås inte se tror jag. Då är det lättare att tala om fredssoldater och kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Många frågor kvarstår ännu om vad som hände under förhöret med en ung afrikan på den svensk-franska militärbasen Chem-Chem under en FN/EU-operation i Kongo 2003. ”Uppdrag Gransknings” egen journalistiska metod börjar slå knut på sig själv: de ytterst ansvariga har lärt sig att gömma sig och de underhuggare som skickas ut ägnar sig framför allt åt att säga så litet som möjligt.
Men det redaktionen fått fram väcker ändå allvarliga frågor om vår moraliska beredskap. Ett antal svenska elitsoldater, alla officerare, vittnade om att deras franska kollegor torterat fången: man lade en löpsnara kring hans hals och utsatte honom för såväl skenavrättning som simulerad dränkning. Svenskarna hörde hans gråt och skrik under flera timmar, ”det var ren jävla tortyr” säger en av dem.
De svenska soldaterna bad sin befälhavare att ingripa. I vilken mån han gjorde det är oklart. Enligt hans egen utsaga – och Försvarsmaktens utredning – ledde hans intervention till att fransmännen släppte fången. Men enligt ”Uppdrag Gransknings” källor var deras chef på basen ”hela kvällen samtidigt som tortyren fortsatte”.
Man kan naturligtvis önska att någon svensk direkt hade konfronterat fransmännen och krävt att tortyren avbröts. Men alla socialpsykologiska studier visar på att detta är undantagsbeteenden. Kombinationen av militär disciplin och den nödvändiga lojalitet som uppstår mellan soldater i krigssituationer hämmar den individuella moraliska impulsen.
Det är därför det är så viktigt att de humanitära och folkrättsliga principerna sitter i ryggraden hos de ytterst anvariga. Det är ytterst tveksamt om den svenska befälhavaren i Kongo tog sitt ansvar, en misstanke som förstärks av att han inte rapporterade hem om vad svenskarna bevittnat. Han fick ett underlag av en annan svensk officer, men menade att han hade ett ”gentlemen’s agreement” med den franske befälhavaren att inte föra saken vidare.

Oacceptabelt