Claeskrantz.se

Frågan som inte ställs är om Sverige ska ha ett nationalstatsförsvar överhuvudtaget. Är en invasionsförsvar modell 1950 en historisk relik eller något som fortfarande är relevant för svensk säkerhet. Kommer historien upprepas med ett ryskt hot mot, Sverige förutsatt att detta någonsin funnits. Historiskt sett är det väl Sverige som invaderat länder på andra sidan östersjön, inte tvärtom.

Likadant vilken roll spelar ett fritt baltikum med medlemskap i NATO för svensk säkerhet. Och det samarbete som finns med de baltiska länderna. Det kanske är mer relevant att stationera svenska trupper i baltikum än på Gotland? Om behovet finns överhuvudtaget.

Kommer konventionella krig efter 1900-tals model även ske i framtiden. Där armeer från nationalstater ställs mot varandra. Om inte är det upp till våra säkerhetspolitiker att definera vad som kan anses vara militära hot eller polisiära och säkerhetstjänst hot.

Försvaret borde inte vara ett arbetsmarknadsprogram eller dolt industristöd för diverse svenska företag. Säkerhetspolitik borde vara kyligt rationell efter vad som är i svenskt intresse. Men det finns ingen öppen diskussion om säkerhetspolitiska frågor varken till höger eller vänster.

Om det är inom NATO eller inom ett gemensamt europeiskt försvar som framtiden finns för Sverige återstår att se. Jag hoppas på ett Europeiskt sådant utanför NATO kontroll.

När vi undersöker om en stat kan påverka Sveriges säkerhet har dess förmodade avsikter, politiska eller militära, en begränsad roll för vårt ställningstagande. Det är främst dess ekonomiska och militära resurser man behöver väga in.
Endast i ett kortsiktigt perspektiv är mer eller mindre uttalade avsikter av intresse. De påverkar mest vår beredskap och inte vår långsiktiga politik.
Det finns alltså alla skäl i världen för Sverige att studera Rysslands växande resurser och fråga oss om och hur de kan påverka vårt eget försvar och vår säkerhetspolitik.
Militära och ekonomiska resurser är hårdvara, tar lång tid att bygga upp och kan nyttjas under långa perioder. Politiska avsikter däremot är snabbt föränderliga, är som moln på himlen och kan över en natt växla från tal om fredlig samvaro till hot och påtryckningar.
Att försöka värdera den ryska militära upprustningen och statsskickets utveckling är alltså en nödvändig säkerhetspolitisk åtgärd. Det innebär däremot ingen värdering av vare sig den ryska folksjälen, den ryska kulturen eller utbytet mellan EU och Ryssland.
Det leder förhoppningsvis till slutsatser om vilka Rysslands handlingsmöjligheter kan vara, men det säger ingenting om dess politiska avsikter.
Vi kan aldrig veta vilka resonemang som förs inom en rysk ­generalstab, aldrig gissa Putins egentliga avsikter idag och än mindre imorgon.
Men vi kan värdera vilka resurser som står till förfogande och vilka möjligheter dessa erbjuder, politiska som militära, samarbetsinriktade eller hotfulla.
Rätt slutsatser från vår sida och i tid vidtagna åtgärder gör det därefter möjligt att föra en dialog med Ryssland utifrån en position av relativ styrka och trygghet.
Utan en sådan bas minskar våra möjligheter att förhandla fram godtagbara kompromisser. Vi tvingas då snarare till eftergifter.

SvD » Brännpunkt » Gotland ska ha ett försvar