Claeskrantz.se

Trots gårdagens teaterföreställning i riksdagen med tårar och högt känsloläge innebär återremiteringen och de ny kontrollstationerna inget nytt i sak. FRA’s uppdrag eller generella avlyssningsmöjligheter förändras inte. Poängen är ju att för att underättelsehämtningen ska fungera måsta alla trafik skickas till FRA för granskning. Med andra ord alla kommunikation ska finnas tillgänglig. Nu handlar det mer om att hitta politiskt skydd för de borgerliga riksdagsledamöterna och partier som tidigare haft ganska hög svansföring i s.k frihetsfrågor. Det ser ju inte så bra ut om man genomför ett övervakningssystem som det gamla KGB hade varit avundsjuka på. Fredrik Reinfeldt som orwells big brother var kanske inte vad alliansens väljare hade tänkt sig.

Jag undrar också fortfarande hur mycket FRA-lagen har att göra med Sveriges deltagande i det s.k kriget mot terrorismen och allmänna underättelsesamarbete med USA och övriga NATO länder. Något som överhuvudtaget inte kommit upp i diskussionen hittills.

För en del blåögda kanske det kan vara intressant att läsa vad EFF hade att säga om saken vilket står nedan. Det handlar om ett generellt fångstnät. Ett ’stasi’ system likt de som det gamla öst-tyskland eller sovjetunionen tillämpade.  Istället för en KGB-anställd som lyssnar är arbete nu automatiserat och lagras i databaser. Det är också fortfarande många som tror att det är enskilda epost som är intressanta. Det är det inte i första hand. Det är vem och vilka du kommunicerar med som ska lagras i det statliga övervakningssystem som alliansen troligen röstar igenom idag. Vilka mönster som kan hittas i människors kommunikation.

Sen är det förövrigt alla svenskar som kommer att få betala för privilegiet att bli avlyssnade. Minst 75 miljoner i kostnader för operatörer som naturligtvis kommer att föra vidare den kostnaden till kunderna.  Vilket i säg är den minsta av alla effekter FRA-lagen får.

Sweden and the Borders of the Surveillance State | Electronic Frontier Foundation
A proposed new law in Sweden (voted on this week, after much delay) will, if passed, allow a secretive government agency ostensibly concerned with signals intelligence to install technology in twenty public hubs across the country. There it will be permitted to conduct a huge mass data-mining project, processing and analysing the telephony, emails, and web traffic of millions of innocent individuals. Allegedly these monitoring stations will be restricted to data passing across Sweden’s borders with other countries for the purposes of monitoring terrorist activity: but there seems few judicial or technical safeguards to prevent domestic communications from being swept up in the dragnet. Sound familiar?

The passing of the FRA law (or ”Lex Orwell”, as the Swedish are calling it) next week is by no means guaranteed. Many Swedes are up in arms over its provisions (the protest Facebook group has over 5000 members; the chief protest site links to thousands of angry commenters across the Web). With the governing alliance managing the barest of majorities in the Swedish Parliament, it would only take four MPs in the governing coalition opposing this bill to effectively remove it from the government’s agenda.

As with the debate over the NSA warrantless wiretapping program in the United States, much of this domestic Swedish debate revolves around how much their own nationals will be caught up with this dragnet surveillance. But as anyone who has sat outside the US debate will know, there is a wider international dimension to such pervasive spying systems. No promise that a dragnet surveillance system will do its best to eliminate domestic traffic removes the fact that it *will* pick up terabytes of the innocent communications of, and with, foreigners – especially those of Sweden’s supposed allies and friends.

Sweden is a part of the European Union: a community of states which places a strong emphasis on the values of privacy, proportionality, and the mutual defence of those values by its members. But even as the EU aspires to being a closer, borderless community, it seems Sweden is determined to set its spies on every entry and exit to Sweden. When the citizens of the EU talk to their Swedish colleagues, what happens to their private communications then?

When revelations regarding the United Kingdom’s involvement in a UK-US surveillance agreement emerged in 2000, the European Parliament produced a highly critical report (and recommended that EU adopt strong pervasive encryption to protect its citizens’ privacy).

Back then, UK’s cavalier attitude to European communications, and its willingness to hand that data to the United States and other non-EU countries, greatly concerned Europe’s elected legislators. Already questions are being asked in the European Parliament about Sweden’s new plans and their effect on European citizen’s personal data. Commercial companies like TeliaSonera have moved servers out of Sweden to prevent their customers from being wiretapped by the Swedish Department of Defence. Sweden’s own business community have expressed concern that companies may move out of Sweden to protect their private financial data.

Sweden has often led the charge for government openness and consumer advocacy, and has, understandably, much national pride in seeing its past policies exported and reflected in Europe and beyond. Before Sweden’s MPs vote next week to allow its government surveillance access to whole Net, they should certainly consider its effect on their Swedish citizens’ privacy. But it should also ponder exactly how their vote will be seen by their closest neighbors. If the Lex Orwell passes, Sweden may not need something so sophisticated as a supercomputer to hear what the rest of the world thinks about their new values.

”Det kommer att ske med raketfart”

Något av de föreslagna förändringarna är att Datainspektionen får ett kompletterande uppdrag att följa Försvarets radioanstalt, FRA. Dessutom ska ytterligare en parlamentarisk kommission skapas som ska kontrollera FRA:s arbete med avlyssning och signalspaning för att garantera medborgarnas integritet.
Anders Karlsson måste skynda till kammaren innan han hinner svara på frågor om vad han tycker om de föreslagna förändringarna, men till TT har han sagt att han inte är nöjd:
- Nej, det här är ett hastverk. Om man nu ska bordlägga ett ärende så borde man väl ta tid på sig. De har haft 365 dagar på sig och nu ska man göra det fem i tolv.
Anders Karlsson säger därför till nyhetsbyrån att Socialdemokraterna kommer att rösta nej även efter förändringarna.
- Det gör vi förmodligen för det för det finns ju inget nytt i sak.

DN, DN2, SVD , SVD1, SVD2, AB, Lena Mellin, IDG, IDG2 HD,

HD2

Mer i olika bloggar:
Jinge, stationsvakt, Pär Ström, Cattis, Löwdin, Laakso, Svensson, Peter Karlberg,  Trotten, Kulturbloggen,  Blogge Bloggelito, Rick Falkvinge, Oscar Swartz,