Claeskrantz.se

FRAs generaldirektör blandar skickligt bort korten i sin debattartikel på SvD.

Självklart sysslar ingen signalspanings organisation med att plocka in alla information. DEt vore oerhört korkat och i praktiken omöjligt. Men det är inte poängen.

I och med att det s.k kriget mot terrorismen, grov brottslighet och liknande förts in som legitima mål kan alla i Sverige komma att bli intressanta ur underrättelsesynpunkt. En kapacitet för att spionera på utvalda svenskar byggs upp som med automatik vidarebefodrar deras kommunikation till FRA. Att 99% sedan sållas bort betyder inte att kapaciteten för spionage inte finns. Även det gamla KGB eller STASI fungerade på liknande sätt. Även där lyssnade man inte i alla telefoner dygnet runt. Det var bara om man var intressant ur statssäkerhetssynpunkt.

Sen är det som vanligt ingen som diskuterar vad FRA eller Sverige kommer att göra med den insamlade informationen. Det amerikanska Homeland Security som Sverige träffat avtal med i andra sammanhang förhandlar ju nu med EU kommissionen om tillgång till detaljerade uppgifter över alla som ska resa till USA inklusive surfvanor och tidigare resor.

Borde inte förövrigt gårdagens FRA-protester gått till den amerikanska ambassaden? Det verkar ju mer och mer som att det är USA som är beställaren eller om man så vill köparen av de underättelseuppgifter FRA ska leverera.

SvD » Brännpunkt » FRA kan inte spana på folket

…Andra tänker sig att all trafik inhämtas och lagras för vidare bearbetning. Något sådant skulle inte bara vara ett oproportionerligt stort intrång i den personliga integriteten utan det skulle också ställa helt orealistiska krav på lagringskapacitet. Ingen signalspaningsorganisation arbetar på det viset. Det är dessutom uttryckligen förbjudet.

I diskussionen görs ofta en liknelse mellan FRA:s signalspaning och polisens hemliga telefonavlyssning. Jämförelsen är vilseledande. Signalspaningen riktas inte mot individer, misstänkta för brott eller ej.

Den riktas mot abstrakta före- teelser som till exempel it-attacker och mot stater, organisationer och i sällsynta fall faktiskt mot personer under förutsättning att de är intressanta från underrättelsesynpunkt. Dessa mål är nästan alltid utländska men i vissa fall kan de utländska företeelserna ha förgreningar in i vårt land, exempelvis främmande spionageverksamhet i Sverige.