Hem > Samhälle > Aningslöshet om fattigdom i Sverige

Aningslöshet om fattigdom i Sverige

Svensk fattigdom är ganska enkel. Den syns inte men finns där. Och den handlar inte om folk som inte kan hantera pengar, slösar eller förköper sig. De flesta svenska fattiga har aldrig haft den möjligheten. Där handlar fattigdom att i bästa fall ha en inkomst som kan betala hyra och mat. Konsumtion är inte att tänka på. Det är bara de, likt den över medelklass som fick del av alliansen skattesänkningar som har råd att förköpa sig.

Den som läst historia kanske känner igen åsikterna från
förra århundradets Sverige. Även då var fattigdom en följd av slösaktiga arbetare som inte kunde hålla i pengarna. Samhället eller ekonomisk/sociala skillnader var inte orsaken till fattigdom då heller. Men precis så dom nu är det de ensamstående kvinnorna som drabbas hårdast.

SvD » Brännpunkt » Aningslöst om fattigdom, Mats Odell!

Han vill därför satsa på privatekonomisk folkbildning.

Jag tycker att detta ger en bild av en aningslöshet som borde vara främmande för en regering år 2008.

Andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard har ökat kraftigt under senare år och uppgick under 2007 till 12 procent. Ur ett barnperspektiv är det allvarligt att gruppen ökar eftersom det innebär risk för både ett socialt och ett ekonomiskt utanförskap gentemot andra barn.

Föräldrarnas ekonomiska standard har stor betydelse för barnens uppväxtvillkor. En svagare ekonomi kan få effekter på barns möjligheter att delta i fritidsaktiviteter, deras boendemiljö, utbildning och även hälsa.

Att växa upp i fattiga familjer är förknippat med känslor av skam, oro och rädsla. Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där föräldrar eller barn löper risken att bli betraktade som fattiga eller avvikande.

Det kan innebära att man tackar nej till födelsedagskalas eftersom det saknas pengar till att köpa en present eller ordna ett eget kalas. Det kan också innebära att sjukanmäla barnet vid en skolresa föräldrarna inte har råd med.

Forskaren Torbjörn Hjort menar att fattiga hushålls konsumtionsmönster sedan minst hundra år tillbaka har varit satt under lupp. De fattiga anses prioritera fel, kortsiktigt och slösaktigt. De anses behöva fostran och vägledning för att lära sig konsumera rätt och hushålla med knappa resurser. Dessutom uttalas inte sällan kritik mot de fattigas användande av krediter.

Varu- och tjänstemarknaden fungerar så att hushåll med en låg och osäker inkomst missgynnas. Konsumtion försvåras eller blir dyrare. Det är helt enkelt dyrt att vara fattig.

Fattigdom är sällan ett resultat av oförmåga att hushålla, det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste. Det är en vardagens vanmakt.

Categories: Samhälle Taggar: , ,

This website uses IntenseDebate comments, but they are not currently loaded because either your browser doesn't support JavaScript, or they didn't load fast enough.

  1. juli 12th, 2008 i 09:10 | #1

    Jag blir alldeles matt. Regeringens förmyndarskap tar sig nya uttryck. Det är ingen lek att vara beroende av nådegåvor från välmenande välgörare, de vet vi som är så gamla att vi minns hur det var här i landet för 60-70 år sedan.

  2. juli 12th, 2008 i 09:43 | #2

    Också påstår de att sossarna skulle stå för ett förmyndarskap!

    • juli 12th, 2008 i 11:04 | #3

      @nicklas eriksson: och @farmorgun
      Ja, attityden är egentligen mycket gammalborgerlig i Odells artikel liksom i mycket annat alliansen gör. Även då ansåg många att fattigdom löste man med uppfostran och rätta värderingar. Insikten att fattigdom kunde vara ett systemfel fanns inte hos många. De såg helt enkelt en annan verklighet.

  1. juli 12th, 2008 i 17:45 | #1
  2. juli 12th, 2008 i 17:49 | #2
  3. juli 12th, 2008 i 17:49 | #3