Rekord i dollarmiljonärer – SvD vi behöver fler rika
Så tankesmedjan Timbro, företrädare för Sveriges ekonomiskt mäktigaste förening, tycker förmögenheter är bra. Är det någon som är förvånad?
Lika förväntat som att Svds ledarblogg hänvisar till en nationalekonoms blogg som hänvisar till en elektronisk tidning man får betala 30$ för att läsa.
En fråga är förstås om fler förmögna som kan donera till välgörande ändamål är värt i form av fler svenskar som blir fattigare. Det är ju vad diskussionen kring den sammanpressade lönestrukturen egentligen betyder.
Sen kan man undra hur sammanpressad den svenska lönestrukturen är egentligen. Speciellt med tanke på att Sverige 2007 satte rekord i antalet svenska dollar miljonärer. Vilka förövrigt uppgår till 50000 svenskar enligt Affärsvärlden.
Men vad som kanske saknas är väl en mer upphöjd social status för folk med förmögenhet. Var det inte alliansens ivrigaste neo-liberal som menade Det måste vara fint att bli rik i Sverige. En gissning vem som kläckte ur sig det.
Det finns ju dock mycket man kan göra för att bättra på anti-förmögenhets klimatet i sverige.
Förutom att införa fullständig skattebefrielse för alla som når upp över miljonen i tillgångar och avdragsrätt för donationer varför inte låta statstelevisionen införa ett nytt hyllningsprogram, så blev jag miljonär. naturligtvis kombinerat med en miljonärens dag på skansen led av kungen och Timell. Eller kanske Ernst om inte han är för hemmasnickrad. Inför miljonärskunskap på skolschemat och starta en förening för unga blivande miljonärer
För att sedan bättre på incitamentsstrukturen varför inte införa en straffskatt för all med inkomster under 150000.
Borde inte också särskilt bemärkta miljonärer kunna få städer omdöpta efter sig som tack för sina donationer. Och naturligtvis återinför adlandet, så att precis som i Storbritanien om du når upp till en viss förmögenhetsnivå du kan via en liten donation till lämpligt parti kalla dig von anka ?
Visst hade Sverige varit så mycket bättre med dessa reformer?
50 000 svenska dollarmiljonärer – Affärsvärlden
Det
är en ökning med 1700, vilket motsvarar en tillväxt på 3,5 procent. Det
är en dryg tredjedel av förra årets rekordtillväxt på 9 procent.Sveriges
ökning är något sämre än den genomsnittliga tillväxttakten i Europa på
3,7 procent, som dras upp av snabbväxarna i det forna Östeuropa. För
hela världen sprängdes för första gången 10 miljonersvallen med totalt
10,1 miljoner dollarmiljonärer. Det visar World Wealth Report, en årlig
studie från Capgemini och Merrill Lynch som genomförts 12 år i rad.Som
dollarmiljonär räknas de människor som har ekonomiska tillgångar
motsvarande 1 miljon USD exklusive privat bostad. Norge hade under 2007
den största ökningen av dollarmiljonärer i Norden, totalt 62 000
dollarmiljonärer. Danmarks har bara 36 000 och Finlands 26 000.
SvD » LedarbloggenNationalekonomen Niclas Berggren kommenterar på sin blogg dagens ledare, och hänvisar till forskning som visar att förmögenhetsbildning är viktigt för entreprenörskap. Det kan tyckas intuitivt logiskt att tillgång till kapital underlättar entreprenörsanda och innovativitet.
Tankesmedjan Timbro visade i en undersökning i januari att pengar på banken också gynnar goda värden som jämställdhet och generositet. Så det finns flera goda skäl till att stimulera förmögenhetsbildning.
SvD » Ledarsidan » Den goda kraften i förmögenheter
Warren Buffett, enligt Forbes världens rikaste person, har skänkt bort över 40 miljarder dollar – uppemot tre fjärdedelar av sin förmögenhet. Andra rika företagare som paret Michael och Susan Dell, David Rockefeller och CNN:s grundare Ted Turner har också donerat stora summor till ändamål som miljö, barns utbildning, sjukvård och medicinsk forskning. För en månad sedan donerade den brittiske finansmannen Chris Hohn 460 miljoner pund till välgörenhetsprojekt i Afrika – den största donationen till välgörenhet någonsin i Storbritannien. Oljemiljardären David Koch gav i början av juli löfte om att donera 100 miljoner dollar till renoveringen av New York State Theater, och har tidigare lovat samma summa till ett forskningscenter om cancer.I USA finns en uppfattning om att den som lyckats i samhället, som genom arbete, innovation och företagsamhet tjänat goda pengar, har en moralisk skyldighet att ge tillbaka till samhället. Därför sker också många donationer till fattigdomsbekämpning och utbildning på hemmaplan – att skänka pengar till sitt gamla universitet är till exempel oerhört vanligt, vilket är en anledning till den rika floran av universitet och forskningsinstitutioner i USA.
En motsvarande donationskultur är svår att finna bland förmögna människor i Sverige. Wallenbergstiftelserna finansierar förvisso en hel del insatser inom forskning och utbildning, och företagsledare som Ingvar Kamprad donerar en del till välgörande ändamål, men det är snarare undantag än regel.Det finns flera anledningar till att det är så här. Sverige har en jämförelsevis sammanpressad lönestruktur, och en svag förmögenhetsbildning – en tredjedel av hushållen har låg eller negativ förmögenhet, enligt SCB.
Loading ...
Varför bemöter du inte argumenten i sak utan ägnar dig åt något sorts vänsterpopulistiskt jantelagsargumentation mot de som har tillgångar? Vilka skall investera i privat företagande och entreprenörskap om de inte finns folk som har privata förmögenheter? Om inte möjligheten att bli rik skall få finnas vad skall då vara drivkraften att ägna sig åt företagande och entreprenörskap vara, att få betala in mer i skatt?
@Roger Svensson:
Sarksasm? Satir? Ironi? Humour?
Jag har hört argumentet om att de ‘välstånds’ skapande krafterna måste få det bättre till leda. Att de ekonomiska skillnaderna måste öka för att samhället i stort ska växa mer. Det går uppenbarligen alldeles utmärkt att skapa sig förmögenheter i Sverige. Frågan var väl varför Sverige inte har en donationskultur?
Sen råkar jag ha en annan syn på människor. Du är inte värd något mer för att du skrapat i hop några miljoner jämfört med en som inte har något. Det som räknas är vad du har i huvudet.
Du tror förövrigt inte att en del kanske startar företag för att det brinner för en ide. Att de trivs med att styra sitt eget arbete. Och nej, vilken företagare vill betala för en fungerade samhällsstruktur alltifrån polis, domstolsväsende till vägar och infrastruktur. Jag misstänker att du vet lika väl som jag hur skattemässigt fördelaktigt det kan vara att driva företag. Det är väl många som beklagar att de inte kan bolagisera familjen. Och göra de avdrag som S och FP tog bort för privatpersoner. Det är väl ett sorgligt faktum att Göran P regeringen gynnade just de ‘välståndsskapande’ krafter rejält utan att få något tack för det förstås.
Det kan möjligen inte vara så att desto mer pengar du har i Sverige desto mer ovillig blir du att betala för något som gynnar andra. Ett svenskt von anka syndrom.
Nu var jag väl rejält vänsterpopulistisk.
@ Claes Krantz:
Nej, det är absolut inte lätt att skapa sig någon förmögenhet genom nyföretagande eller entreprenörskap i Sverige jämfört med i andra länder. Enbart 1 av de 50 största företagen i Sverige grundades efter 1970, jmf. t.ex. med USA där stora företag som Microsoft, Sisco, Wal-Mart osv. inte ens var påtänkta då. Till skillnad mot i andra länder så ses entreprenörer i Sverige som suspekta profithungriga utsugare som ägnar sig åt ”geschäft” och samhällsfarlig verksamhet som noga måste övervakas av myndigheterna. Deras oförtjänta förmögenheter, som de stulit av ”folket”, skall i största möjliga mån beslagtas av staten.
Att det inte finns någon donationskultur i Sverige är föga förvånande. Man får redan ”tvångsdonera” större delen av sina inkomster och dessutom anses det suspekt att ägna sig åt ”välgörenhet”. Det ses ju som ett rent underkännande av den socialdemokratiska välfärdsstaten, det skall helt enkelt inte behövas, staten står ju för alla behov!
Jag anser att den som jobbat hårt för att förverkliga sina idéer och därmed lyckats skapa sig en förmögenhet är värd mer respekt än personer som anser att andra har skyldighet att försörja dem.
Om du nu tror att det är så enormt fördelaktigt att bedriva företagande i Sverige skulle jag rekommendera dig att prova på det själv på heltid. De allra flesta småföretagare jobbar betydligt hårdare och mer än vad man någonsin får göra som anställd, har ingen ”anställningstrygghet” och har osäkra inkomster som dessutom staten skall ha 60-70% av …
Så man skall beslagta folks förmögenheter och förhindra att de skapar några för deras eget bästa eftersom de då blir mindre ”solidariska”? Ja det bästa är kanske om så många som möjligt är beroende av ”samhället” för sin försörjning eftersom man då är mer ”solidarisk” med detta (och det statsbärande SAP som är garant för bidragen och ersättningarna).
@Roger Svensson:
Du får ursäkta men det du kommer med är ren högerpopulism. Det låter som en något raspig skiva Timbro kört med de senaste 30-åren. Om man inte är väldigt okunnig som företagare finns alla möjligheter att skapa sig en förmögenhet och på ett legalt sätt undvika att betala mycket skatt. Kollar du i Stockholm med flera ställen finns det väldigt gott om rikskapital bolag vars kapital kommer från de otaliga miljardärer och mångmiljonärer som skapats de senaste 30 åren.
Problemet är snarare att svensk näringsliv har inavlade styrelser, är totalt genombyråkratiserat och tjänstemannastyrt. Om det finns någonstans jante-lagen lagen gäller så är det på chefs och ledningsnivå i svenskt näringsliv. Sverige saknar en bra näringslivskultur helt enkelt. Svenskt top-näringsliv är inåtvänt och trögt styrt av ingenjörer och ekonomer livrädda för att skapa ‘vågor’. Case in point är ericsson som inte klarade skapa konsumentvänliga telefoner utan hjälp av sony.
Sverige skulle också behöva en rejäl förändring i regelsystem och vilkor för nyföretagande. Det måste bli lättare och fler stödfunktioner skapas för att 100000-tals fler småföretag kan komma fram. Något som alliansen totalt misslyckats med och svenskt näringsliv struntar i med sitt tjat om att skapa ett nytt skattefrälse för de högre tjänstemän som skrapat i hop några hundra miljoner i bonusar.
Och sen, då hade jag rätt eller hur i min lilla satir ovan. Även om det kanske svider för dig så är du är exakt den jag beskriver. Verkligen Von-anka syndrom. Du är inte värd ett dugg mer om du skrapat ihop några miljoner jämfört med andra. Skillnad är att Gates, Buffet, Ted Turner, med flera gör något kreativt eller samhällsnyttig med sina miljoner. Det som svenskar med miljoner och von anka syndromet tydligen inte klarar av. Istället klagar man.
Sedan, det är fördelaktigt att driva företag skattemässigt jämfört med att vara löntagare om man vet vad man gör. Jag vet mycket väl hur det är att göra det på heltid. Hur mycket man får jobba. Hur osäkert det är. Men jag kan trösta dig med att om socialdemokraterna vinner valet 2010 kommer de att förbättra villkoren för enmans och småföretagare. Något alliansen inte lyckats med. Notera att det är Anders Borg som vill ta bort avdragsrätten för privat pensionssparande. Något som drabbar just emans och fåmansföretagare extra hårt.
Varför inte läsa lite mer om vad socialdemokraterna vill göra företagare
http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Riksdagen/Vara-ledamoter/Luciano-Astudillo/Artiklar/Artiklar-riksdagsaret-200708/En-ny-politik-for-entreprenorskap-och-foretagande/
Framtidens välstånd kommer att byggas i fler och mindre företag. Tjänstesektorn växer och där är de små företagen vanligare än i den tillverkande industrin. Samtidigt öppnar informationstekniken ständigt nya möjligheter. Fler kommer att välja att vara företagare i Sverige. Det ställer nya krav på den trygghet som samhället erbjuder. Därför har socialdemokraternas Rådslag Jobb fört konstruktiva samtal med Företagarna för att utveckla vår politik för entreprenörskap och företagande.
Det är bra att fler människor tar möjligheten att försöka förverkliga sina drömmar genom företagande. Det är förknippat med möjligheter till vinst som anställda inte kan få, men också risker som anställda inte möter. En bra politik måste hitta den rätta balansen av möjligheter och risker för både anställda och företagare på svensk arbetsmarknad.
Vi har tagit intryck av våra samtal med Företagarna. Vi vill därför inrätta en Trygghetsgaranti för företagare. Följande principer ska ligga till grund för denna: Villkoren för den som går från anställning till företagande ska förbättras. Det ska bli enklare för företagare att komma tillbaka från arbetslöshet. Och företagare ska ha likvärdiga villkor i socialförsäkringssystemen.
Underlätta övergången till företagande. Vi vill att fler människor ska våga ta steget och förverkliga sina idéer som företagare. Vi tror att det berikar dem och deras omgivning. Otrygghetsgapet mellan anställning och företagande måste överbryggas. Därför bör särskilda regler gälla för företagare då de startar upp. Ersättningarna från socialförsäkringarna ska kunna basera sig på inkomsten från en föregående anställning under en längre period än idag.
Många kombinerar idag anställning och företagande. En förklaring kan vara att den anställde inte helt vågar släppa den trygghet som en anställning innebär. Därmed kan man inte heller ägna tillräcklig energi åt företaget, som därför inte utvecklas på bästa sätt. Vi vill att fler ska kunna ägna sig helt åt sitt företagande. Därför bör de som kombinerar anställning och företagande under en övergångsperiod få del av ett riskkapitalstöd som ger dem möjlighet att utveckla ett heltidsföretag.
Förenklad återgång till företagande. En företagare blir arbetslös när den egna verksamheten inte längre kan drivas aktivt. Företaget läggs då ned helt eller så vilar det en gång. Vilande ger företagaren en chans att återgå till sin verksamhet. Vi vill ge företagare ytterligare en möjlighet. Företaget ska kunna vila två gånger.
Företagare som har vilande verksamhet får idag inte ägna sig åt denna alls. Det innebär att de som vill kunna fortsätta driva egen verksamhet tvingas byta bransch – medan andra arbetslösa kan få Starta Eget-bidrag inom branschen. Det vill vi ändra på. Företagare som varit arbetslösa en längre tid bör en gång kunna få del av ett Starta-Återstöd – en andra chans för företagare. Då kan de ägna sig åt sin gamla verksamhet.
Likvärdiga villkor för företagare. Som alla andra blir företagare sjuka, arbetslösa och får barn. Företagare har samma behov av inkomsttrygghet som anställda. Många företagare upplever emellertid att de inte har möjlighet att vara frånvarande från sin firma. Deras eget arbete är grunden för företagets fortlevnad. Därför måste inkomstförsäkringarna anpassas ytterligare efter företagares behov.
Vi vill vidare att företagarens faktiska inkomst ska få en större relevans för ersättningen vid sjukdom och föräldraskap. Idag begränsas företagares ersättning av ersättningen hos en anställd med liknande arbetsuppgifter. Detta system med jämförelseinkomster är oförutsägbart. Tryggheten ökar för den enskilde om den egna inkomsten i stället ligger till grund för utbetalningarna. Då lönar det sig dessutom bättre att gå upp i lön. Därför ska jämförelseinkomster inte längre begränsa företagares sjukpenning.
Socialförsäkringarna ska täcka inkomstbortfall. Men en företagare har kvar de fasta kostnaderna i rörelsen när han eller hon inte arbetar. Därför tecknar många företagare privata stilleståndsförsäkringar – som täcker mer än inkomstbortfallet. Samhället bör stödja företagare som tecknar sådana försäkringar.
Vi är överens med Företagarna om att Sverige utvecklas bättre i samverkan än i konflikt och vi har mycket att lära av varandra. Men vi är inte överens om hela politiken. Företagarna strävar efter att etablera fler särlösningar för företagares trygghet. Det är inte vår politik. Tvärtom. Välfärd bygger på att alla bidrar till den gemensamma tryggheten – och också att alla får del av den
Naturligtvis finns det möjligheter att slippa skatta bort förtjänsterna, men dessa möjligheter finns i princip enbart för dem som redan är förmögna. Holdingbolag, truster, skalbolag, utländska dotterbolag osv. är knappast möjligheter som den lille småföretagaren lätt kan utnyttja.
Socialdemokratin har alltid sett till storkapitalets önskemål, regler och villkor har ju helt anpassats till deras behov och inte till de behov som entreprenörer och nystartade företag har. Det har lett till att det inte skapats några nya företag som kunnat växa sig stora och utmana de etablerade storföretagen sedan 1970-talet. Man kanske inte skall gnälla på att styrelserna i de etablerade storföretagen inte är speciellt nytänkande när man själv fört en politik som gjort att det inte behövts eftersom man beskyddats från konkurrens.
Jag tror inte att få bidrag och ersättningar när man inte jobbar, som sossarna föreslår, är det som i sig kommer att skapa fler arbetstillfällen inom små och nystartade företag. De stora problemen här är snarats riskkapitalförsörjning och de stora risker det innebär att anställa folk med nuvarande regler.