Claeskrantz.se

Kan det vara så illa i Sverige att företag inte anställer för att arbetssökande inte passar in i den mall de har för hur de anställda ska se ut. Ja, enligt flertalet undersökningar liknande den TCO presenterar nedan där 1800 personalchefer eller motsvarande utfrågats om sina attityder.

I rapporten visas att det riktiga ”utanförskapet” inte minskar alls utan att antalet personer
som står riktigt långt från arbetsmarknaden är tämligen konstant och till och med ökar i vissa
grupper. Varken den tidigare eller den nuvarande regeringens politik har rått bot på detta. 

Vi menar att en viktig förklaring till misslyckandet är att en övertro på att ökad tillväxt och
efterfrågan på arbetskraft med automatik ska leda till jobb även för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Men det handlar också om en övertro på betydelsen av att ekonomiska incitament för individen, i form av lägre ersättning och hårdare krav, leder till minskad utestängning från arbetsmarknaden.

Anledningen till denna felsyn är enligt vår bedömning en bristande kunskap om hur den moderna arbetsmarknaden fungerar; hur stark selekteringen av arbetskraft är och hur viktig utbildning har blivit för individens anställningsbarhet.

Med andra ord arbetslösa sorteras idag bort av arbetsgivare av andra skäl än rent kvalifikationsmässiga. Samtidigt har alliansen dragit ner på alla åtgärder som stärker just långtidsarbetslösa och sjukskrivna, de kategorier arbetsgivare främst sorterar bort. Notera också att hela 7% av de 1800 personalcheferna var direkt negativa till att anställa utlands födda från utanför Europa. Vi har en strukturell diskriminiering på Svensk arbetsmarknad.

Är du äldre långtidsarbetslös invandrare med ett ursprung utanför Europa lär situationen vara ganska dyster. Eller ensam kvinna med barn. Eller långtidssjuk eller långtidsarbetslös.

Alliansen har gjort det svåra för de i verkligt utanförskap att få arbete. Det är den moderata arbetslijen som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt drivit.

Den moderata arbetslinjen har också skapat passiv förvaring för de 44000 personerna i jobb och utvecklingsgarantin och 10000 ungdomarna i ‘jobb garantin’ där den enda åtgärden är ökad träning i att söka arbete. Dessa personer räknas heller inte som arbetslösa i den statistik regeringen presenterar.

Vilka är det då de 1800 personalcheferna var mest positiva till att anställa. Yngre under 30 med relevant utbildning. För ungdomar utan relevant utbildning ökar långtidsarbetslösheten istället samtidigt som den moderata arbetslinjen skurit på utbildningsåtgärder.

De personer som den moderata ‘arbetslinjens’ brist på åtgärder skadar mest är alltså de som som mest hade behövt hjälp att komma tillbaka. Men så var också detta en del i vad borgerliga politiker kallade AMS-Trams. Det behövdes inga åtgärder. Det räckta att folk ‘motiverades’ att komma ut arbetsmarknaden med hårdare villkor för att de skulle få arbete.

Antalet personer beroende av socialbidrag har också ökat bland de grupper som av den moderata arbetslinjen stängts ute från a-kassan.

Många arbetslösa går också från arbete eller arbetslöshet med a-kassa till att försörjas av kommunerna och socialbidrag. Nedanstående statistik gäller ungdomar. Hur ser det ut för andra grupper? Hur många 55+ vars enda problem är arbetslöshet försörjs idag helt eller delvis av socialbidrag efter att de utförsäkrats? Hur många i andra grupper vars enda problem är arbetslöshet är idag beroende av socialbidrag från kommunerna efter att reglerna för att få a-kassa skärpts av alliansen.

Genom att skärpa kvalifikationskraven (bl.a. arbetstsvillkoret) i arbetslöshetsförsäkringen och
ta bort studerandevillkoret har de ansvariga politikerna skapat en situation där allt fler unga, i
brist på ett fullgott skydd vid arbetslöshet, tvingas söka kommunalt ekonomiskt bistånd (socialbidrag).
Mer än hälften av socialbidragstagarna i åldersgruppen 20-24 år, och ungefär 40 procent av de mellan 25-29 år, har någon gång under året 2007 varit arbetslösa utan att få a-kasseersättning. 

Studerar man utgifterna för ekonomiskt bistånd under en längre tid blir effekterna av 90-talskrisen synliga (se nedanstående diagram). Svallvågorna efter krisen blev uppenbarligen långvariga.
Inte för än 1998 lyckades man vända utvecklingen. Därefter minskade utgifterna fram
till år 2003. Sedan planar kurvan ut och vi kan se att den stabiliseras på en betydligt högre nivå jämfört med 1990.
Visserligen kan vi se en liten minskning av antalet socialbidragstagare mellan 2006 och 2007
(med ca 7000 personer). Men man tvingas ändå konstatera att de totala utgifterna för socialbidragen sedan år 2005 varit relativt stabila. Detta är anmärkningsvärt eftersom socialbidragskostnaderna historiskt sett haft en tydlig koppling till konjunktur- och sysselsättningsutvecklingen. Det tycks alltså som att detta samband brutits de senaste åren.
[...]
Nära 60 procent (59 %) av samtliga kommuner i landet anger dessutom att denna förändradepolitik inneburit att de med ekonomiskt bistånd mer sällan fått tillgång till de arbetsmarknadspolitiska programmen.

Alliansregeringens drastiska nedskärningar av arbetsmarknadspolitiken blir extra problematiskaom man dessutom beaktar de nya forskningsresultaten, som tydligt visar att arbetsmarknadsutbildningen av allt att döma har en långsiktigt mer positiv sysselsättningsskapande effekt änvad många tidigare trott.

Analyser gjorda av Arbetsförmedlingen visar tydligt att effekterna av arbetsmarknadsutbildningutvecklats i positiv riktning de senaste åren. De positiva effekterna av arbetsmarknadsutbildningär dessutom större under 2000-talet än vad de var under 1990-talet.13

Den mest positiva tolkningen av den moderata arbetsmarknadspolitiken är att det saknades kunskaper om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Cynikern hade undrat om moderaterna fullt medvetet ville skapa en ny låginkomstgrupp i Sverige. Flertalet borgerliga ekonomer, politiker och  har ju klagat på att Sverige har för ‘tät’ sammanpackade inkomster.

Slagordet kanske borde vara med den moderata arbetslinjen får vi fler fattiga i Sverige?

Socialdemokraterna gjorde ett mycket dåligt jobb i hanteringen av 90-tals krisens följder på arbetsmarknaden. Men moderaterna gjorde en dålig situation  till en katastrofal. För den tredje delen av svenska folket som kan räknas i dagens ekonomiska underklass.

Media:
SVD, SVD2, DN, DN2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, HD

Hård selektering på arbetsmarknaden – långtidssjuka och arbetslösa ratas av arbetsgivarna – TCO 

6 av 10 arbetsgivare är negativa till att anställa sjukskrivna och över hälften negativa till att anställa långtidsarbetslösa. Det visar en ny rapport från TCO. – Nu krävs kraftfulla åtgärder för att stärka de som står längst bort från arbetsmarknaden, säger Roger Mörtvik och Kjell Rautio, TCO.

• 56 procent av personalcheferna är negativa till att anställda personer som är sjukskrivna från annat arbete
• 44 procent är negativa till att anställa personer som är långtidsarbetslösa
• Motståndet är lika stort i små som stora företag, i privat och offentlig sektor
• Endast 13 procent av cheferna säger sig vara positiva till att anställa långtidsarbetslösa. Bara sju procent är positiva till att anställa långtidssjukskrivna.

– Varken den förra eller den nuvarande regeringen har insett kraften i utsorteringen på arbetsmarknaden, säger Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO. Fel åtgärder missar problemen. De nya reglerna i sjukförsäkringen riskerar mot den här bakgrunden att bli ett stort misslyckande, leda till personliga tragedier för många av våra medlemmar och göra att fler hamnar i svårare utanförskap.

TCO har via SCB frågat runt 1800 personalchefer eller motsvarande om hur de ser på att anställa olika personalkategorier.

Nästan sex av tio personalchefer (56 procent) uppger att de är ganska eller mycket negativt inställda till att nyanställa personer som är sjukskrivna från ett annat arbete. Nästan hälften av personalcheferna (44 procent) uppger att de är negativt inställda till att anställa långtidsarbetslösa. Runt 16 procent ratar äldre arbetskraften (55+). Runt var tionde arbetsgivare är negativa till att anställa småbarnsföräldrar. Inte ens hälften av arbetsgivarna är positiva till att anställa småbarnsföräldrar.

TCOs rapport om jakten på superarbetskraften visar att arbetsgivarna inte bara värderar kvalifikationer och kompetens när man anställer nya medarbetare. Många arbetssökande väljs bort på grund av ålder, födelseland, om man är förälder, om man varit sjuk eller arbetslös.

– Globaliseringen och den snabba teknikutvecklingen har inte bara ökat kraven på företagen utan också lett till hårdare press och krav på arbetskraften. Detta har lett till att personer med låg utbildning och frånvarorisk i allt högre grad ratas av arbetsgivarna. Detta leder till att löntagare med arbetslöshets- eller sjukdomserfarenhet trängs allt längre bak i jobbkön, säger rapportförfattarna, Roger Mörtvik och Kjell Rautio.

– Att piska de sjukskrivna och arbetslösa hårdare gör inte arbetsgivarna mer villiga att anställa dem. Istället behövs helt andra åtgärder. Nu behövs stora investeringar i de yrkesverksammas vidareutbildning, mycket tidigare och kraftfullare insatser för att stärka de sjukskrivna och arbetslösa, men också insatser för att ge dem som står längst från arbetsmarknaden möjligheten till en ny social arbetsmarknad, säger Roger Mörtvik.