Claeskrantz.se

En fråga man kan  ställa är om proportionalitet i det som Israel nu gör mot Gaza. När övergår självförsvar till att bli ett agressivt anfall?

En stor del av det som skjutits mot Israel före den vapenvila som bröts är hemmagjorda Quassam raketer vilket i stort är icke styrbara metallrör fyllda med gödnings baserade explosiva material. Något som kan sättas ihop i en handvändning av hantverkskunniga människor. Det är en milsvid skillnad mot de katyusha raketer som Hezbollah regnade ner över hela norra Israel. Svaret har blivit att Israel sätter in hela sin militärmakt mot Gaza. Precis som vid otaliga andra tillfällen i historien handlar det om militärt terror våld mot i stort civila och civilinfrastruktur. En av världens mest avancerade militärmakter har nu satts in för att bekämpa handeldvapen och järnrör fyllda med explosiv gödning.

Som den norska doktorn Mads Gilbert säger nedan till Sky News handlar det om ett angrep där ingen hänsyn tagits till den civila befolkningen i Gaza. Vilket precis som i Libanon 2006 handlar om krigsförbrytelser från Israels sida.

Hur ser då läget ut för den israeliska befolkningen. Är södra Israel evakuerat eller sitter i skydsrum som skedde i norra Israel under under Libanonkriget 2006. Nej. Läget är inte allvarligare i Sderot än att som McClatchys Jerusalem byrå beskriver det befolkningen kan gå ut och varje morgon från en kulle nära staden beskåda Israels bombardemang av Gaza.  Även om det skulle råka flyga förbi en Qassamn raket. Det finns tydligen gradskillnader i terror.

Det finns ingen ursäkta för angrepp mot civila från någon part. Men den starkare partern i en konflikt har alltid ett val. Israel gjorde sitt och valde att gå till angrepp mot Gazas samhällsstruktur. Återigen som i Libanon 2006 försvaras detta av högerinriktade med Israels rätt till självförsvar. Något som i så fall även gäller för hamas regeringen i Gaza som då borde ha en rätt att svara på Israels angrepp?

Vilket kommer fram till proportionalitet i Israels agerande. Israel hade inte behövt angripa och invadera Gaza om målet enbart hade varit att stoppa raketbeskjutningar. Det hade räckt med ett politiskt erkännande av Hamas när de vann valet i Gaza.

Mer i McClatchy om utsikten från en trädgårdstol mot Gaza nedan.

Bloggat:

Mer i Media:
”Operationer utan bedövning”, ”Israel hindrar hjälpen”, Svenska Diana är instängd i Gaza med sin familj: ‘Vårt öde är att dö’, Fem barn dödade av israelisk eld, Anna Dahlberg: Ett onödigt krig – Anna Dahlberg, Nödrop från norsk läkare i Gaza stad nådde Dagen, ”Barnen har hemska skador”,
Det är verkligheten – detta är krigets helvete i Gaza, AB,
På en yta lika stor som Orust lever 1,5 miljoner instängda i livsfara

McClatchy blog: Checkpoint Jerusalem

They gather every morning on the southern Israeli hilltop as the pairs of Apache helicopters on attack runs swoop over the Mediterranean coast and air strikes send charcoal clouds curling over the Gaza Strip skyline.

They don’t seem to be bothered by the occasional Qassam rockets and mortar rounds that explode in the surrounding fields.

They have come to watch the war.

They come from Sderot, the southern Israeli town hardest hit years of persistent Palestinian rocket attacks that are the casus belli for the Israeli military campaign to destabilize Hamas.

The journalists have come too. Lugging their tripods and long lenses, carrying their cameras and binoculars, this is as close as reporters can get to covering the devastating nine-day-old Israeli military campaign meant to destabilize Hamas.

While the residents of Sderot gather on one hillside, the journalists gather on another one closer to the border.

The war has been underway for nine-days, and Israel still won’t let reporters into Gaza to cover the fighting.

So journalists by the dozens are setting up shop on distant hillsides like this one, the one with the billowy pine tree and the children’s wood swing hanging from worn rope.