Vad historien kring AMF pension påminner mig om är Skandia skandalerna för några år sedan. Vänskapskorruption i en styrelse där kompisar sitter som ansvariga för varandra och styrelseproffs som deltar i dragningar utan att har någon närmare koll på detaljerna. Något som man uppenbarligen inte haft i AMF fallet. Eller varför fick AMFs Elmehagen ut 200% av sin lön som pensionsutbetalningar? Att frågorna om nivåerna rests i styrelsen men inte givits något svar på gör det hela än märkligare om man ska tro VAs källor nedan.

Uppenbarligen har styrelsen i AMF med dess ordförande i stort låtit högsta ledningen hållas och sätta dagordningen. Som DI visar nedan satt AMFs styrelse med 100 olika andra uppdrag. Alla förstås arvoderade.

di.se – AMF:s styrelseledamöter sköter 119 olika uppdrag

DI:s kartläggning visar att de elva personerna i AMF:s styrelse, vid sidan av sitt uppdrag för AMF, tillsammans har över 100 engagemang i olika styrelser, stiftelser och andra beslutsorgan.

Bägge har i sina ordinarie arbetsbeskrivningar inskrivet att de ska representera sin organisation i diverse styrelser. Men både Göran Tunhammar och Wanja Lundby-Wedin sitter också i en rad styrelser där de varje år privat lyfter arvoden i hundra­tusenkronorsklassen:

# Göran Tunhammar är exempelvis styrelseordförande i Luftfartsverket, där han förra året fick 105 000 kronor i arvode, och i Arbetsgivarverket. Han är också ledamot i Pensionsgaranti. För sitt ordförandeskap i AMF fick han 250 000 kronor i fjol.

# Wanja Lundby-Wedin har fått arvoden privat från sammanlagt åtta olika styrelser, bland annat försäkringsbolagen AFA och Folksam samt mediebolaget Aftonbladet. Totalt handlar det om arvoden på drygt 400 000 kronor.

Men Göran Tunhammar och Wanja Lundby-Wedin är långt ifrån ensamma om att vara flitigt anlitade i styrelsesammanhang. Andra som sticker ut i DI:s sammanställning är Lennart Nilsson, vd för Crafoordska stiftelsen, LO:s avtalssekreterare Per Bardh och Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström.

För LOs skiner också dubbelmoral fram. I andra sammanhang framhålls kapitalismens som rovgiring men vilka krav har LO ställt på hur AMF hanterar sina placeringar? Det verkar ha enbart ha varit en fråga om maximal avkastning även för LOs del.

En fråga bland många som inte ställts i det pågående drevet mot vanja är om det ser likadant ut i övriga storföretag och instutioner. Att de är de anställda tjänstemännen som i stort bestämmer sina egna roller och löner. Det är väl kvartalskapitalismens höjdpunkt där de högre anställda tjänstemännen inklusive VD kan plocka ut större delen av det värde som skapas. Då är det fartblindhet och bubbelekonomins tro på ständigt ökade intäkter som tagit över.

För den som uppskattar svart komik är det också visst underhållningsvärde i att svensk näringsliv skyller på LO och LO skyller på svenskt näringsliv om vem som gort fel i AMF. Hade det möjligen inte varit enklare om styrelsen gjort sitt jobb.

Mer om AMF
”Lundby-Wedin kan mycket väl rida ut stormen”, Styrelseordföranden: Svårt förstå vad Wanja syftar på, ”LO drev på de höga pensionerna”, Även Lindsö saknade full information,
De väntar med krav på Lundby-Wedins avgång,
”Jag visste ingenting”,

Bloggat:

VA.se » Visst visste du, Wanja

Avtalet presenterades i styrelsen, enligt VA:s uppgifter, i grova drag, där Christer Elmehagen fick behålla sin lön, och som en övergång från förmånspension till premiepension. Göran Tunhammar sa under tisdagen i intervjuer att inga frågor ställdes om nivåerna under det mötet. Enligt flera källor VA talat med är det inte sant. Svenskt Näringslivs då nya vd Ebba Lindsö reste frågan, men fick inget svar. Någon formell notering togs inte till protokollet.

Men uppgiften att man gått över till premiepension, där man normalt avsätter mellan 25 och 40 procent av lönen till pensionen, var inte korrekt. Enligt VA:s källor hade Elmehagen förhandlat fram en hybrid mellan premie- och förmånspension. Han fick visserligen inte förmånspensionens garantisumma, men premieinbetalningar i nivå med den. Därför hamnade också inbetalningarna på närmare 200 procent av hans lön, som inklusive bonusar var på fem miljoner kronor. Pensionen betalades in med närmare tio miljoner kronor per år under de tre extraår han var vd efter 20004.

I årsredovisningen för AMF Pension 2008 skriver bolaget också: ”Enligt detta avtal har kompletterande premier inbetalats för perioden juli 2006 till och med december 2008. Dessa avser dels att täcka pensionsförmåner intjänade under den förlängda anställningstiden, dels att komplettera Christer Elmehagens pensionsförmåner enligt de ursprungligt avtalade villkoren. De kompletterande premierna har uppgått till 770.000 kronor per månad”.

Flera styrelsekällor som VA talat med är upprörda över det som de upplever som förhandlingar i det dolda mellan två kompisar, Göran Tunhammar och Christer Elmehagen. Nivåerna presenterades aldrig för styrelsen. Och det är det som Wanja Lundby Wedin nu hänvisar till när hon hävdar att hon är förd bakom ljuset och att beslutet aldrig tagits i styrelsen. Problemet är dock att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson satt i den ersättningskommitté där beslutet formellt fattades. Att han inte skulle informerat sin ordförande är tämligen osannolikt. Annars fanns ju uppgifterna att läsa i årsredovisningen för 2006, 2007 och 2008. Det blir alltmer besvärande för LO:s ordförande, men också för Göran Tunhammar.