Claeskrantz.se

Det som alla kritiker av alliansens arbetslinje sagt skulle hända är nu på väg att ske. Istället arbete och egen försörjning är nu allt fler svenskar på väg in i ett långvarigt socialbidragsberoende.

Var meningen med alliansens arbetslinje att fler svenskar skulle gå på socialbidrag och leva på existensminimum efter 4 år med alliansen samtidigt som andra svenskar, de med medelhöga och höga inkomster alldrig haft det bättre? Om de har arbete.

Det är just förändringarna i a-kassan och nya riktlinjer hos försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som är den direkta orsaken eller med andra ord exakt den politik alliansen van valet med 2006 med lite mer än 100000 röster. Den moderatledda alliansens arbetslinje.

– Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
– Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

– Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

Att kommunerna, eller särintresset som Fredrik Reinfeldt kallade dem, varslar om uppsägning eller drar ner på verksamheter för att klara en budget som får ta kostnaderna för den moderata arbetslinjen tycks inte många förstått bland vanliga svenskar.

– Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet. Tapio Salonen pekar på att bara 55 procent av de arbetslösa uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det 70 procent.

– Allt fler står utanför det försäkringssystem som vi vant oss vid. Och när jobben då försvinner får vi en väldigt alarmerande situation.

Växjöprofessorn anser att de arbetslösa nu håller på att skiktas i två grupper, där de utan försäkringsskydd skjuts allt längre bort i periferin.

Också docent Eva Mörk på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering talar om en uppdelning av de arbetslösa. De som lever på socialbidrag hänvisas ofta till aktiviteter arrangerade av kommunerna medan de arbetslösa som får arbetslöshetsersättning erbjuds åtgärder i Arbetsförmedlingens regi. Den lilla forskning som gjorts tyder på att det senare håller bättre kvalitet.

Hon säger att kraven på socialbidragstagarna tenderar att öka ju tuffare tider det är – trots att det är mycket svårare att ta sig ut ur bidragsberoende och skaffa arbete när det är krisår.

– Det är tvärtom mot vad man skulle kunna tro, man kan tycka att man skulle ställa hårdare krav när det faktiskt går att få arbete

Sen för att återigen upprepa ett gammalt argument som jag tjatat om de senaste två åren. Hos den arbetsförmedling som idag har 3000 mindre i personal sedan 2006 hamnar de som AF inte har myndighetsansvar för längst ner i prioriteringsordningen. Minst resurser går till de som har socialbidrag och är arbetslösa. Det är istället kommunerna som får ta det ansvaret. 

Likadant tanken att hårdare krav hjälper arbetslösa att bli anställningsbara något som i säg är en  löjlig tanke och bygger på en total okunskap hur svensk arbetsmarknad fungerar. Eller är det ett förakt mot de arbetslösa som lata? Där är ekonomernas morot och piska teorin tillämpad i verkliga livet. Eller möjligen nannylinjen tillämpad på arbetsmarknadspolitiken.

Sverige är på väg ut i ett socialt och ekonomsikt tudelat land med alliansens arbetslinje. Här behövs det mycket hårdare argumentation mot detta från främst socialdemokratin och LO. TCO har faktiskt tagit striden och gått ut hårdare än vad varken socialdemokratin eller LO klarat.

Enkelt uttryckt tror jag vad om behövs just nu är stenhård konfrontationspolitik med en allians som är på väg att riva ett samhällsbygge som det tog mer än 60 år att bygga upp. Det kallades då folkhemmet och den bärande tanken var att det skulle finnas plats för alla. Så ser inte verkligheten ut i det delade Sverige.

Bloggat:
Alliansens drömsamhälle är här!,  A-kassan och Arbersförmedlingen leker diktator, Utanförskapet ökar i alliansens Sverige

Mer i Media:

Joshua Delnero är bara en av allt fler i Sandviken som får socialbidrag. Jämfört med samma period förra året har utbetalningarna ökat med 30 procent och budgeten är spräckt för länge sedan. Och det väntas bli ännu värre när bygdens dominerande industri Sandvik gör sig av med omkring 1.000 personer den närmaste tiden. Med början på tisdag får 450 kollektivanställda besked om att de förlorar jobbet.

De sociala myndigheterna i Sandviken är oroliga över utvecklingen. De kopplar ökningen av socialbidrag inte bara till lågkonjunkturen. Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Hon får medhåll av Katarina Gröndahl som är chef för ekonomienheten:

– Det är en utopi att alla ska komma ut på arbetsmarknaden. De som har gått på sjukersättning länge har väldigt svårt att tro på att de ska få något jobb. Jag tycker nästan att man kunde införa en sorts socialbidragspension. I praktiken blir det ändå så, säger hon.

Det som oroar mest är ändå den kraftiga ökningen av ungdomar som söker försörjningsstöd. Tidigare har många av dem klarat sig tack vare olika vikariat och jobb på Sandvik. Men nu när jobben sinar står de utan försörjning. Många av dem har ingen gymnasieutbildning. De har inte kvalificerat sig för a-kassa eller helt enkelt struntat i att gå med. Social­förvaltningen och Arbetsförmedlingen försöker få så många som möjligt att delta i olika pröva på-program.

– Men det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer. I alla grupper finns det de som är lite taffliga och inte riktigt vågar ta för sig. De halkar ofrånkomligen efter, säger Katarina Gröndahl.
I hela landet väntas socialbidragen öka med femtio procent de närmaste åren, från

"Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer" – DN.se