Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson inlägg på DN-debatt är intressant inte för DN rubriken om fildelningsointresset bland majoriteten av svenska folket. Utan för att de ställer frågan om Piratpartiet har potentialen att utvecklas till något mer än ett enfrågeparti.
Där är jag tveksam. Precis som partiet redan sagt kommer de inte ha några åsikter utanför det individuella frihetsperspektivet. Och om man bara ser individer utan ett socialt sammanhang blir det svårt att bli något mer tror jag. Skulle man göra det dyker höger-vänster frågor fram. Som frågan om universell tillgång till information. Och de verktyg som möjliggör tillgång d.v.s utbildning och inte minst de ekonomiska möjligheterna. När piratpartiet börjar prata om dessa frågor blir de mer intressanta i mina ögon.
Sen kan man undra varför dessa statsvetare inte ser Sveriges första ‘libertarian’ parti. Ett parti som värnar om individens frihet både från stat och företagskarteller. Än så länge är det detta piratpartiet är. Det är också en ideologisk inriktning som ligger helt utanför den svenska höger-vänster skalan. Och närmare den liberala frihetsfronten vars förgrundsfigurer hittas både hos Pirate bay och naturligtvis inom det liberala nätverk med företrädare i olika partier drivit FRA-frågan så skickligt.
Integritet på nätet har blivit ett ‘buzzword’ som amerikanarna kallar det. Och något som jag har svårt att se hur man ska uppnå med en personlig privat sfär. Lika lätt som det är att flytta en film över nationella gränser kan personlig privat information flyttas, registrera och förstås kontrolleras av både stater och företag. ‘Privacy is dead’ sade en gång en amerikansk företagsledare. Jag tror han hade rätt. Vilket förstås blir en chock för en del mindre nätbevandrade människor. Allt från shopping vanor till e-post är öppna för företag och stater att gå igenom och profilera. Jag undrar hur många svenskar som funderat över den information som företag likt microsoft, google eller yahoo har om alla svenskar. Det kanske inte är så konstigt om svenska staten ville plocka i det flödet. Lagligt, då man enligt de flesta rapporter redan gjort det utan att fråga om lov sedan 2-världskriget….
Ironin är att den informations rörelsefrihet som PP vill ha inom kultur/media området vill man motverka inom personlig integritetsinformation området.
Båda misstänker jag är lika utsiktslöst. Lösningen heter förstås kryptering och anonymisering men då måste det byggas in i alla system som hittills varit öppna. Sen vet man fortfarande inte hur informationen hanteras på den andra sidan. Hur många gånger har det hänt att både företags anställda och statsanställda vandrat iväg med laptops fyllda med oskyddad personlig information.
Oavsett är piratpartiets kärnfråga en elitfråga. Utanför teknik och medievärlden är det få som har tid och kunskap att förstås frågorna tror jag. Sen har de etablerade partierna helt missat att fånga upp frågan. Liksom den kärntrupp av teknik ‘frälsta’ individer som ligger långt fram och utgör en teknologisk förtrupp för ett nätverkssamhälle där internet utgör grunden. Där Sverige som vanligt ligger 5-10 år efter USA.
Det är ett misstag som Obama inte gjorde. Tvärtom. Han var tidigt ute och försökte få med dessa grupper i sin valrörelse. Sillicon Valley och dess motsvarigheter blev en stark del av Obamas kampanj. Mycket utav det som en ‘Obamaniserad’ valrörelse innebär är just användandet av de sociala medier som är grunden i det nya nätverkssamhälle där fildelning blivit en del. Självklart skickar du kompisen låten över messenger eller facebook. Eller hämtar ner TV-Serien från USA som det vanligtvis tar ett halvår innan den når Sverige. Precis som nyheter kan spridas via twitter på någon minut till 100-tusentals personer kan all annan digital information delas lika lätt från filmer till böcker.
Här kommer ju också problemet med traditionell upphovsrätt där byggs på distributionsmonopol. Det fungerar inte i ett socialt nätverkssamhälle. Samtidigt som det ironiskt nog finns en stark tradition att man ger credit till skaparen av det verk man ‘lånar’ en kopia.
Sverige har sett lite av kraften i detta sociala nätverkssamhälle genom de s.k bloggbävningarna. Tiotusenfaldiga detta och du har en Obamavalrörelse.
Typiskt nog gör de svenska partierna som ligger ljusår från sina amerikanska motsvarigheter tvärtom. Och börjar bygga uppifrån och ner en svensk Obama klonad valorganisation. Eller uttryckt på ett annat sätt. En amerikansk valrörelse som saknar de amerikanska väljarna och inte minst de amerikanska valarbetarna.
Bloggat:
Sensationella uppgifter om Piratpartiet, Nätmedborgare – det ordet gillar jag!, Integritet på nätet, Om FRA, Jag har då inte glömt FRA-frågan, Rubriksättningsproblem och politik, Avstå från rätten att klaga, Hur många minns årsgamla lagförslag-, Nästan varannan svensk – missvisande rubrik, Just because you´re paranoid, bortom klasspolitiken – ett nytt politiskt landskap tornar upp sig, Piraternas vara eller icke vara, Generation 140 tkn, EU – Vad är det, SVT-, 57 % av svenskarna tillhör eliten, Hur många tycker vaddå-, Den gamla konsten att slira med siffrorna, Intressant om Piratpartiet i rapport från SOM-institutet, Regnig Måndagsrapport & Reflektion…, SOM-institutet, FRA och Piratpartiet, Bara 23% positiva till FRA-lagen, Om FRA-opinionen och Piratpartiets möjligheter att komma in i Europaparlamentet, Nästan varannan svensk – missvisande rubrik, Problem eller mysterium, det är frågan
När territoriella gränser förlorar i betydelse och när identiteter och gemenskaper mångfaldigas så förändras också politikens förutsättningar. Frågor om fri kommunikation och om personlig integritet uppvisar ännu så länge endast mycket svag samvariation med den vänster-högerdimension som så starkt strukturerar det politiska livet i Sverige.
Debatten om FRA-lagen kan ur det perspektivet tolkas som ett uttryck för en växande motsättning mellan nationalstatens traditionella säkerhetsintresse och de transnationella nätverkens krav på gräns-överskridande och fri kommunikation.Protesterna handlar om nationalstatens försök att i efterhand återta förlorad kontroll över det globala nätverksamhällets främsta råvara, maktmedel och drivkraft: informationen.
På samma sätt möjliggör modern kommunikationsteknologi fildelning på ett sätt som ogiltigförklarar eller åtminstone utmanar de gällande ägarrättsliga förhållandena. Regelverket måste förändras, men partierna famlar.Det är efter dessa nya, spirande skiljelinjer som Piratpartiet mobiliserar inför EU-valet den 7 juni. Piratpartiet har en potential att utvecklas till något annat än ett enfrågeparti. Partiets program vilar på liberal grund och framför allt värnar partiet individens frihet. Värnandet av individens frihet tar sig uttryck i krav på stärkande av den personliga integriteten, att kulturen skall släppas fri samt motarbetandet av patent och privata monopol.
Piratpartiet protesterar mot tendenser till minskad personlig integritet och ökad kontroll och övervakning från stater och företag som den nya informationsteknologin möjliggör. Piratpartiet betonar medborgerliga fri- och rättigheter och föreslår tydligare reglering och efterlevnad av samhällskontraktet mellan stat och medborgare. En informationssamhällets medborgarrättsrörelse, om man så vill.
Våra analyser bekräftar att det finns en påfallande stark åsiktssammanhållning i sakfrågor som rör övervakning och integritet – en åsiktssammanhållning som anstår en ny politisk konfliktdimension. Piratpartiet är kanske inte mer av ett enfrågeparti än vad våra etablerade partier uppfattades vara när de en gång bildades.
I vår individualiserade tid har Piratpartiet därför en potential att successivt utveckla sin politiska agenda och möta väljarna med ett bredare program än vad som i dag är fallet.
Piratpartiet har medgång i opinionen och med agendan. Piratpartiets möjlighet att komma in i EU-parlamentet avgörs av dess förmåga att mobilisera sina medlemmar och sympatisörer till att verkligen gå och rösta. Piratpartiet har sitt överlägset starkaste stöd i de yngre väljargrupperna. Mer än åtta av tio piratpartister är män.
Piratpartiet har gynnats av att de etablerade partierna har sovit och inte förstått sprängkraften i de nya politiska sakfrågor om integritet och rätten till kunskap/information som följer i den kommunikationsteknologiska utvecklingens spår. Det är en anmärkningsvärd kollektiv brist på lyhördhet från partiorganisationer som har till huvuduppgift att artikulera och kanalisera medborgarnas önskningar och behov. Fredrik Reinfeldt undslapp en regeringskris med bara förskräckelsen.
maj 19th, 2009 on 05:15
Man tycker kanske att statsvetare borde veta skillnaden mellan ett enfrågeparti och ett fokusparti, men den diskussionen börjar kännas fruktlös. De kan säkert räkna, och har sina skäl att använda de ord de gör. Det är mycket sådant i DN.
När jag först engagerade mig i Piratpartiet, tillbringade jag en hel del tid med att läsa i partiets forum, för att skaffa mig ett hum om hur diskussionen gick. Jag snubblade över en hettad debatt angående partiets förhållningssätt till SD, vilket det fanns starka åsikter om huruvida man kunde samarbeta med eller inte. En medlem i synnerhet, Söderköpings kommunledare, drev oförtröttligt en linje som markerade klart avståndstagande från diskriminering och främlingsfientlighet, och vann slutligen stöd för denna linje.
Numera är detta en del av partiets officiella hållning: att aldrig samarbeta med främlingsfientliga grupperingar.
Vad detta visar är att partiet inte är oflexibelt, och att idéer kan lyftas fram underifrån av medlemmarna, och nå hela vägen upp. Ingen vet vad Piratpartiet kommer att vara om tio år. personligen hoppas jag att vi kommer att vara onödiga. Det är vi inte nu.
Just nu är vi ett fokusparti, precis som många gryende partier är i början – t ex de som utvecklades ur miljö- eller arbetarrörelsen då det begav sig. Vi väljer att gå till val på de här frågorna främst för att vi anser att våra fokusfrågor är så pass viktiga, och vi är så små att vi inte skulle kunna driva en helhetspolitik utan att tvingas jämka bort allt utom kärnfrågorna i vilket fall. Låtsas vi ha för avsikt att bedriva en helhetspolitik som vi aldrig kommer att få gehör för, är vi oärliga mot de som röstar på oss. Det är i det läget bättre att fokusera, och sedan stå för vår politik hela vägen.
Dessutom:
Tar vi en klassisk höger eller vänsterställning, utesluter vi stora grupper ur vad vi ser som en medborgarrättsrörelse som berör alla, och då har vi gjort misstaget F! gjorde, när de gjorde feminism till en vänsterfråga.
maj 19th, 2009 on 07:07
”Lösningen heter förstås kryptering och anonymisering men då måste det byggas in i alla system som hittills varit öppna”
Det är dock inte gratis. Det skulle leda både till höjda energikostnader och högra kostnader för ny utrustning. Anonymisering är dessutom betydligt svårare än vad man kan tro.
Jag förstår inte varför du beskriver piratpartiet som libertarianskt. Menar du att det inte ligger i något av de traditionella partiernas ideologi att försvara grundläggande medborgarrätt?
maj 20th, 2009 on 00:45
@Tor
Du känner väl säkert till diverse annonymiseringstjänster lika bra som jag. Likt http://www.torproject.org och för den delen GNU-PGP. Som alla är open-source. För den som har kunskaperna och behovet finns alla möjligheter att kryptera
Jag kallar PP libertarianskt för att de ensidigt riktar in sig politiskt på medborgerliga frihetsfrågor. Och för att det är många libertarianer aktiva inom PP.
maj 20th, 2009 on 01:34
@Beelzebjörn
Nja, fokus eller enfråga är väl ungefär samma sak. Men ska PP fungera som ett parti kommer de tvunget in på rättvisa/fördelningsfrågor liksom dussintals andra frågor. Som hur man ska se på SD och främlingsfientlighet. Något som det finns mycket av inom EU-parlamentet i de mer bruna avdelningarna.
Kommer t ex PP även här ta ställning eller inte till eventuella främlingsfientliga lagförslag inom EU-parlamentet. Likadant mer gemensama åtgärder mot t ex arbetslöshet. Det kommer inte att fungera att inte ta ställning tror jag. Det är ju även det ett politiskt val som ger konsekvenser.
Problemet tycker jag är att många verkar inte ta PP på allvar utan se PP till riksdagen eller EU-parlamentet som en kul grej. När vad PP gör eller inte i EU-parlamentet kommer att få konsekvenser för miljoner Europer och svenskar. Även MP skulle ju verka utanför den tradionella höger-vänster skalan en gång i tiden vilket de upptäckte inte fungerade.
En annan sak är att DN liksom övriga media bedriver urusel politisk journalistik. PP liksom övriga partier borde också varit med i SvT debatterna om de kan vara det på youtube och i tidningarna. PP är och har varit helt öppna med att de inte kommer att ta ställning vilket de ska ha credit men det misstänker jag många svenskar inte har en aning om.
Personligen tror jag av egen erfarenhet det största misstaget PP gör att inte fortsätta mot att bli en bred medborgarrättsrörelse för integritet och rättígheter på internet. Istället för ett traditionellt politiskt parti. Titta på EFF i USA som ett exempel.
Jag har en känsla av att kommer PP in i Europaparlamentet kommer de breda partierna både till höger och vänster köra över PP och med det krama sönder frågor som faktiskt är viktiga om än inte livsviktiga.
maj 20th, 2009 on 16:55
Det finns som jag sa redan ett ställningstagande ang främlingsfientlighet: absolut och villkorslöst emot.
Och nej, fokusparti och enfrågeparti är inte samma sak.
PP handlar inte om att lyfta ut en fråga som är viktig för en liten grupp, och strunta i allt annat, men det där kan du läsa dig till annorstädes.
maj 25th, 2009 on 11:45
Barack Obamas sociala medier-taktik är inte huvudskälet till varför han vann valet. Precis som den medvind som Piratpartiet f.n. seglar i är ett resultat av ett budskap (eller anti-budskap), vann Obama valet på sitt budskap: ”Change” (läs mer: Den största dagen i marknadsföringens historia). Ingen vinner väljare, eller för den delen kunder, genom sin medieplan. De vinns med budskap som berör och engagerar (i dubbel bemärkelse).
Snygg blogg, förresten
.