Arbetsmarknadens B-lag får ta den hårdaste smällen bland de sparkade
Den uppdelning som arbetsmarknadsforskare varnade för under 90-talet är här. Då varnade man för en uppdelning av arbetsmarknaden i ett A, B och C lag där A-laget utgjorde den hårda kärnan på arbetsplatserna. Det är just-in-time arbetskraften som nu i tysthet försvunnit ut från arbetsmarknaden. För dem väntar inga åtgärdspaket, trygghetsråd eller eller utrörda politiker som kräver åtgärder. Bara ett besked om att de inte behöver komma till de tillfälliga de haft.
Var fanns facken och den politiska oppositionen när alla dessa arbeten började försvinna? Vad den moderatledda alliansen tycker är klart.
Eller för den delen, vem talar för arbetsmarknadens C-lag? De som aldrig kom tillbaka efter 90-talets svenska depression, budgetsanering och slakt på industrijobb.
Det var förstås c-lagets problem som alliansen ville lösa med sänkta ersättningar och utförsäkringar… så är det också bara var femte som får ett OK a-kasseskydd, av de som idag har heltidsarbete.
Bloggat:
Ja jädrar vilket problem, Borg, Höj taket!, Bara halva sanningen om arbetslöshetsförsäkringen, A-kassan bara för var femte, Ljuset brinnner i båda ändarna
Mer i media:
Bara var femte får bra a-kasseskydd, Tuffare lönepolitik i krisens spår
De 33.000 försvunna jobben i tillverkningsindustrin vägs, i statistiken, upp av nya heltidsjobb på andra ställen i ekonomin.
Trots att de flesta varslen har drabbat industrin försvinner jobben snabbt också bland de kommunanställda. Minskningen har varit 2,7 procent om man jämför första kvartalet i år med samma tid förra året. Det betyder att 20.000 jobb försvunnit i kommunerna.
Förklaringen till att krisen slår igenom i den offentliga sektorn är att kommunerna drar in på timvikarier och visstidsanställda. Då behövs varken varsel eller uppsägningstid. De visstidsanställda i kommunerna har blivit 16.500 färre.
Men också inom tillverkningsindustrin har man dragit i nödbromsen och minskat antalet visstidsanställda med 35 procent, men där är de så förhållandevis få att de inte påverkar helhetsbilden. I hela tillverksningsindustrin finns bara 26.000 visstidsanställda medan de är 172.000 i kommunerna. Att telefonerna inte längre ringer hos timvikarierna är en neddragning som inte syns i varselstatistiken.
Men det är naturligtvis i tillverkningsindustrin krisen slagit hårdast. De 33.000 jobb försvunnit är en minskning med 5,1 procent. Ser man däremot till hela den privata sektorn är minskningen 10.500 jobb.
Loading ...
Neddragningarna mot vikarier och andra med tillfälliga anställda slår verkligen hårt. Den gruppen drabbas först och hårdast när nedskärningarna kommer. Därför måste vi kämpa för tryggare anställningar. Färre ska ha korta ovissa anställningar och fler måste få längre och tryggare jobb. Visst är det helt orimligt att kommuner och landsting har 200 000 visstidsanställda? Fler trygga anställningar är något som vi i facket kämpar stenhårt för.
@David Samuelsson, Kommunal:
Håller helt med om behovet av fler trygga anställningar. Ett otyg som speciellt borde tas bort är de så kallade just-in-time eller springvikarie jobben. När det gäller den kommunala verksamheten är det ju här de politiska partierna skulle kunna ha störst påverka.