Det går inte att både äta EU-kakan och ha kvar den
Om inte annat illustrerar Carl Schlyter ett problem alla s.k EU-kritiker har. Det går inte att i ena andetaget säga att EU ska ha mindre makt att påverka enskilda länder för att i nästa säga att EU ska ha mer makt att påverka i frågor man gillar.
Den europeiska gröna grupp som Carl Schlyter verkar i är långt mer EU-positiv än Mijöpartiet traditionellt varit. Det betyder att Carl Schlyter av och till röstat emot sin partigrupp. Johan Hammarqvist, chefredaktör för Norra Skånes Tidningar som också inbjudits att kommentera, menade att Carl Schlyter var mer av en opinionsbildare än en parlamentariker. Så är det. Ensamseglare i Europaparlamentet kommer sällan långt.
Carl Schlyter pratar om att EU ska göra mindre. I nästa andetag om att EU ska göra amer och kunna fatta majoritetsbeslut. Det är ”rimligt”, menar Schlyter, att vi har ”demokratisk rätt att gå in i till exempel Spaniens koldioxidutsläpp”. Gå in i? Vad betyder det? Att Europaparlamentariker får åka runt och stänga igen spanska, svenska eller tyska industrier som de menar släpper ut för mycket koldioxid? För i så fall pratar vi verkligen om en brysselsk centralmakt.
