Alliansens legostadga och havererad arbetslinje
Sysselsättningsplatserna sker inom ramen för tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin som i dag har över 55000 deltagare. Syftet med sysselsättningen är att personer får en möjlighet att skaffa sig jobberfarenheter, meriter och färska referenser. Arbetsuppgifterna ska vara av karaktären att de annars inte skulle bli utförda eller som ordinarie personal inte hinner med och som höjer kvalitén i verksamheten.Arbetsgivarnas intresse för att sysselsätta personer från jobb- och utvecklingsgarantin, JOBEN, är stor. Hittills har 434 deltagare kommit ut i sysselsättning. Därutöver har Arbetsförmedlingen kommit överens med arbetsgivare om ytterligare 3822 platser.
För den kommande 12-18 månadersperioden bedömer Arbetsförmedlingen att varje månad måste cirka 2 000 nya sysselsättningsplatser anskaffas till deltagarna i fas tre i JOBEN. Arbetsförmedlingen har därför ställt samman särskilda anordningsgrupper vars främsta uppgift är just att finna dessa platser hos privata, ideella och offentliga arbetsgivare.
De största anordnare som hittills har förbundit sig att ta emot deltagare från JOBEN är försvars-, polis- och brandskyddsverksamhet, intresseorganisationer, undervisning och forskning, hälso- och sjukvård, bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet, varuhandel samt restaurang- och hotellverksamhet.
Vanligt förekommande arbetsuppgifter bland dem som hittills har fått en sysselsättningsplats är biståndsarbete, fritidsledare, butiksbiträde, trädgårdsarbete, arkivbiträde, receptionist.
Hvar och en, som icke har laga försvar, skall, för att ej ligga samhället till last, sådant sig förskaffa.”
Det är portalparagrafen till den gamla legostadgan. Som betyder att det var en laglig skyldighet att ha arbete.Följaktligen var det ett brott att inte ha arbete. De som begick detta brott skulle kontrolleras av särskilda kommunala tillsynsmän, som på olika sätt skulle söka förmå dem att skaffa arbete. Den försvarslöse kunde också tvångsanvisas till någon arbetsplats inom kommunen, eller till s k allmänt arbete främst inom kronoarbetskåren. Enklast kan den beskrivas som en statlig tvångsarbetsinrättning.Tvångsarbetsinrättningar har vi inte längre. Men ibland känns det som att de inte är långt borta.På Arbetsförmedlingens hemsida kan man således läsa ett käckt erbjudande till alla arbetsgivare, att genom AF ”stärka era resurser och få arbetsuppgifter utförda som inte ingår i den normala verksamheten”. Det kostar ingenting: ”Ni som anordnare betalar inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar”. Som bonus får man 225 kronor per person och dag för handledarkostnader.Det är alltså långtidsarbetslösa som här bjuds ut till hugade spekulanter – givetvis utan möjligheter att själva tacka nej till den arbetsgivare som anmäler sitt intresse. Det känns inte särskilt långt från det tvångsarbete som 1800-talets ”försvarslösa” kunde ådömas.De arbetslösa som är ute till försäljning är de som efter 450 dagar i den s k jobb- och utvecklingsgarantin ännu inte fått jobb. Mer har det inte blivit av det som ursprungligen utlovades, nämligen att de som trots tiden i ”garantin” inte fick jobb skulle anvisas ”varaktig, samhällsnyttig sysselsättning”. Ännu mindre har det blivit av regeringens kaxiga idéer att det inte skulle behövas så många sådana jobb, eftersom deras utmärkta ”garanti” naturligtvis skulle få ut alla på öppna arbetsmarknaden.Så nu totalhavererar projektet i en desperat jakt på någonting, likgiltigt vad, att över huvud taget skicka iväg de arbetslösa till.
Loading ...
Inget är väl skrivet i sten att man måste ta vilket ”övningsjobb” som helst bara för att Ann-Marie Lindgren säger det? Har hon inte märkt att människor inte längre gör som de blir tillsagda? Vilket århundrade lever hon i ? Om man inte kan få ersättning via AF kan man i få försörjningsstöd. Det är dessutom anvisningar från 1996 och 2000 Lindgren syns hänvisa till. Vi kunde ha ändrat dem från 1996 om vi hade velat att man skulle få tacka nej till en praktikplats.
A. använder en hel del av det vi redan infört plus litet till.
A. har dessutom tillsatt en mycket god organisatör som chef för AF. Jag tror inte att det är fruktbart det Lindgren gör – att gräva ner sig i detaljer och opponera mot allt t.o.m. mot det som alliansen förmodligen gör minst lika bra som oss eller kanske bättre.
Vad Lindgren inte tar upp är min hjärtefråga – att skapa incitament för att ge utrymme även för icke högkvalificerat arbete på arbetsplatserna – igen. Osthyvlar och tårtbitar och andra slimningsmetoder har ju ”utestängt” massor av människor från arbetslivet och sliter ut de ”innestängda”. Visst är det dumt?
Blev uppringd på kvällstid av AF att ställa mig efter helgen på min arbetsplats inom fas 3. Det kan inte vara något annat än tvång. Frånvaro skall man anmäla både till anordnare och AF. Inga ledigheter vid politiskt uppdrag. Om man är sjuk ska man anmäla sjukdom varje dag. För att få tid att söka jobb skall man få skriftlig tillåtelse från AF. Jag saknar bara fotboja.
Och det är ju inte alls dumt att Alliansen skapar incitament för att ge utrymme även för icke högkvalificerade arbete på arbetsplatserna – igen för folk med fleråriga akademiska utbildningar och yrkes och livs erfarenhet som står utanför bara pg att dom har fyllt 50.
Hot om repressalier lever vi alla under. Hade varit bra om du förklarat
vad du menat med fas 3. Jag anser inte att människor över 50 ska ha okvalificerade arbeten, inte heller att A. gör det möjligt, men okvalificerade arbeten kan vara en ingångsmöjlighet för unga och för ”nysvenskar”. Den arbetsmarknad vi har slänger ut ”förbrukad” äldre arbetstagare och hindrar andra från att komma in. Det är rent stolletok att inte vidgå att det var så även ”på vår tid”. Det är det ”ekonomiska”
tankesättet som behöver förändras, inte LAS eller kollektivavtal. T.o.m. Littorin har fattat att arbetsmljöutbildning borde ingå i ekonomutbildningar. Ledsen om jag ställde till förtret för någon när jag stack ut hakan.
@Eva Olsson
Fas 3 är den fas inom jobb och utvecklingsgarantin där arbetsgivare får betalt för att ta emot praktikanter som ‘friviligt’ ska jobba hos dem. Det var ju permanent samhällsnyttig verksamhet som den beskrevs när jobb och utvecklingsgatanting först presenterades. Den praktiken som kan vara upp till två år sker förstås helt utanför LAS och berättigar inte till a-kassa.