Claeskrantz.se

Det är ganska intressant att läsa vad SvDs konservativa Roland Poirier Martinsson har att säga om Piratpartiet eftersom jag delvis håller med om vad han säger. Någon gång ska det hända.

Mest intressant är vad Roland Poirier Martinsson kallar en kollektiv masspsykos. De är staten i kombination med monopolföretagen som ska ta ifrån medborgarna deras fri och rättigheter. En våg som PP och den legio bloggar som följer dem ridit i några år nu. Nu tror jag inte det är någon masspsykos utan en djup rotad misstro mot ‘etablissemanget’ i form av både stat och företag. Att majoriteten av svenska folket inte har något större begrepp om ord som IPRED eller FRA annat än att de låter farligt är uppenbart. Att svenska staten alltid övervakar och kontrollerat medborgare även före några FRA tjänstemänn kom på den genialiska ideen att göra verksamheten laglig tycks inte många ha förståt.

Det är heller knappast förvånande att organisationer som den libertarianska frihetsfrontens medlemmar känner sig hemma med PP liksom de från de från autonoma vänstergruppen. Båda är ju i grunden anarkister och etablissemangs kritiker. Vilket ju gör svängen in i det etablerade politiska etablissemanget än mer förvånande.

Att PP är ett enfrågeparti tycker jag är uppenbart oavsett om man kallar det existensiellt elller något annat. Allt faller in under den större frågan och passar det inte in där är det oviktigt.

Vilket ju  i säg inte behöver vara något fel om PP kan ta till sig andra frågor och förstå att andra är engagerade i frågor som inte finns i PPs sfär. Precis som MP en gång i tiden var tvungen att göra.

En postmodern masspsykos | Ledarsidan | SvD
…bortsett från politikens innehåll finns det en annan fråga att ställa när piraterna nu siktar på att upprepa succén från valet till Europaparlamentet. Är partiet värdigt riksdagen?

För ett tag sedan höll jag ett föredrag för en grupp nyliberaler och red (som ett tankeexperiment) min käpphäst att en moralisk stat kan yttra sig genom att förbjuda hårdporr i tv innan midnatt. Efteråt kom en av piratrörelsens mest framträdande profiler fram för att protestera: ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”

Parallellen är bara möjlig för en politisk idiot. På samma nivå profilerar sig nu ett knippe högljudda debattörer i ett tonläge som påminner om barn som för kittlingens skull försöker övertyga varandra om att det finns ett spöke i garderoben. EU och svenska staten driver igenom lagar som leder till internets undergång! De vill stänga av dig från internet! Demokratin dödas! Kreativiteten kvävs! Livet mäts, vägs och snart kommer de efter dig!

Varsågoda, en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.

Problemet består i att PP är ett enfrågeparti, inte i teknisk bemärkelse, utan enligt en existentiell tolkning av begreppet. Allt som sker förstås utifrån den enda frågans perspektiv. Allt som inte kan förstås utifrån den enda frågan är oviktigt (utvecklingen i Iran är en aspekt av Twitter). Man uppvisar ett oreflekterat gängbeteende som genererar enkla lösningar på varje tänkbart problem, oavsett komplexitet.

Om PP placerar dessa skrämselmånglare i riksdagen skulle Ny demokratis laguppställning verka blytung.