A-kassan behöver reformeras
Jag tror inte enbart höjningar av a-kassans nivåer ens tillfälligt är en lösning. Hela försäkringssystemet behöver göras om till något enhetligt istället för dagens A, B och C system. Med 1 miljon 600 utanför med kommunernas socialtjänst som enda alternativ om de inte klarar en arbetslöshet är behovet uppenbart.
Sen kan man undra när ekonomer ska avskaffa ‘för generösa ersättningar leder till soffan’ argumentet. En fungerande AF-tjänst med regelbundna uppföljningar är effektivare än ekonomiska piskor. Även om jag vet att det är svårt för ekonomer att tänka utanför sina modeller kalkylerade människor med incitament för handlade.
Bloggat:
Vad händer med (S)torstaden? , Höjd A-kassa permanentar arbetslösheten, Björklund låter batongen vina över ungdomarna, Nu kommer uppföljaren: Bidragslinjen vs Arbetslinjen – Andra Valet, Helvete, Socialdemokraterna i Stockholm ska vinna valet genom 7 K
S: ”Höj a-kassan för att möta krisen” – DN.se
- Krisen har hittills framför allt slagit mot delar av industrin. Det är industriarbetarna som tagit smällen, sade Henry Ohlsson.
I industriarbetarnas a-kassor har arbetslösheten stigit till 8 – 9 procent, medan nästan ingenting märkts i övriga a-kassor, visade han.
- Det här har tappats bort i debatten om krisen. I stället handlar debatten om vad man ska göra för dem som kan drabbas senare.
- Man kan diskutera hur a-kassenivåerna ska vara för att incitamenten att söka arbete ska fungera. Men en engångshöjning nu för dem som redan blivit arbetslösa skulle inte bara hjälpa dem utan också ge kommunerna ett något bättre skatteunderlag, sade Henry Ohlsson.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=a3ad59e8-796a-407e-b69a-189970419e36)

Konceptet med att höga ersättningar leder till högre arbetslöshet har en vetenskaplig grund, och går att förklara i två steg.
En arbetslös väljer hellre att vara arbetslös än att arbeta, om arbetet inte ger ett mervärde som är högre än det värde den arbetslöse sätter på den fritid han eller hon får ge upp. Är nettoinkomsten av att vara arbetslös densamma som att arbeta, så väljer man arbetslösheten och den extra fritiden.
För att få arbetslösa att ta ett arbete (och inte bara säga att de vill arbeta) måste arbetsgivaren erbjuda en lön som motsvarar ersättningsnivån + värdet av fritiden + lite till, vilket betyder att höga ersättningsnivåer för arbetslösa indirekt skapar en högre ”minimilön” på marknaden. Eftersom ett arbete måste vara värt lönen man betalar ut, för att man skall hyra in någon, så försvinner ett antal arbeten vars mervärde inte uppnår den högre lägsta lön som höga ersättningsnivåer skapar.
Lösningen på problemet med ersättningsnivåer är ganska enkelt. Kom fram till vad en lägsta nivå på ersättningsnivå krävs för att överleva (och då menar jag väldigt knapert och med väldigt billigt boende), ge alla den nivån om de inte har arbete, och låt sedan folk teckna tilläggsförsäkringar om de själva vill ha mer.