En arbetslös väljer hellre att vara arbetslös än att arbeta, om arbetet inte ger ett mervärde som är högre än det värde den arbetslöse sätter på den fritid han eller hon får ge upp. Är nettoinkomsten av att vara arbetslös densamma som att arbeta, så väljer man arbetslösheten och den extra fritiden.

För att få arbetslösa att ta ett arbete (och inte bara säga att de vill arbeta) måste arbetsgivaren erbjuda en lön som motsvarar ersättningsnivån + värdet av fritiden + lite till, vilket betyder att höga ersättningsnivåer för arbetslösa indirekt skapar en högre ”minimilön” på marknaden. Eftersom ett arbete måste vara värt lönen man betalar ut, för att man skall hyra in någon, så försvinner ett antal arbeten vars mervärde inte uppnår den högre lägsta lön som höga ersättningsnivåer skapar.

Lösningen på problemet med ersättningsnivåer är ganska enkelt. Kom fram till vad en lägsta nivå på ersättningsnivå krävs för att överleva (och då menar jag väldigt knapert och med väldigt billigt boende), ge alla den nivån om de inte har arbete, och låt sedan folk teckna tilläggsförsäkringar om de själva vill ha mer.