Claeskrantz.se

Det är intressant vad Tobias Gerdås skriver nedan. Vad är den socialdemokratiska berättelsen inför resten av 2000-talet?

Jag hade sagt att för att socialdemokratin ska hitta till framtiden måste de tala om verkligheten som det ser ut här och nu. Och forma en enhetlig berättelse som fångar både förortsfamiljen, det bortglömda sverige utanför stortstäderna och medelklassens radhusområden. Denna berättelse måste riktas mot framtiden.

Enkelt uttryckt tala mindre om ideologi, 100år av arbetarhistoria, socialism, utopier och mer om människors konkreta verkligheten och fånga det engagemang som många idag lägger i enskilda frågor.

Socialdemokratin är idag allt för mycket den egna organisationens och historiens fångar.

Socialdemokratin måste återfå tron på framtiden | Newsmill

Socialdemokratin har saknat förmågan att formulera de provisoriska utopier som den svenska socialdemokratins historia har varit uppbyggd kring. Först vanns den politiska demokratin, därefter byggdes välfärd och folkhem och vid tiden för 70-talet lanserade Palme arbetsplatsdemokratin och inslag av ekonomisk jämlikhet.

Vad vill framtidens socialdemokrati och hur undviker man att diskutera ROT-avdragets utformning, procentsatser och nog så viktig budgetdisciplin? I den utomordentliga Palmebiografin av Kjell Östberg går det att läsa om den trötthet och idélöshet som präglade svensk socialdemokrati under det sena 1950-talet, när många av de stora striderna var vunna och när det svenska samhället var som mest proamerikanskt.

Ur denna idélöshet föddes tanken om en större gemensam sektor, om inkomst och förmögenhetsutjämning och om drömmen om internationell solidaritet. Vem kan idag, likt kung Arthur, ”dra upp svärdet ur stenen” och föda ett nytt hopp om en socialdemokrati som låter hållbar utveckling på alla områden och allas frihetssträvanden stå i fokus för framtidens politiska lösningar.