Alliansregeringen sminkar en gris med sin sjukvårdpolitik
Nu fortsätter vi arbetet med att möjliggöra för dem som varit sjukfrånvarande att få ett friskare liv och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Nu kan vi redogöra för regeringens insatser för att skapa broar mellan sjukförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken.
Lögnen nummer ett från alliansregeringen är att det finns aktiva insatser. Det finns inga aktiva insatser inom den alliansdrivna arbetsmarknadspolitiken från statens sida.
Allt handlar om en enda sak. Oavsett förutsättningar ska den arbetslösa/sjuka ut och söka arbete eller sysselsättas i oändliga praktikjobb. Eller med andra ord. Aktiviteten ska den arbetslösa själv stå för.
Sen är det lite väl magstarkt att beskriva åtgärden att skicka 50000 svenskar till kommunernas socialkontor som ett friskare liv för personer som är för sjuka för att arbeta och för friska för att vara sjuka!!
Frisk i det här sammanhanget är förstås att kan du röra på en kroppsdel och stå på benen vilket ska indikera arbetskapacitet. Det är förstås humant av alliansregeringen att inse att de tidigare långtidssjukskriva som vårdas på sjukhus har vissa svårigheter att delta i verksamheter på arbetsförmedlingen och därför borde få förlängd sjukpenning.
Vår bedömning är att det i ett fåtal fall inte är möjligt för en tidigare långtidssjukskriven att delta i verksamhet vid Arbets-förmedlingen. Detta kan exempelvis gälla om personen vårdas på sjukhus eller på annat sätt får omfattande vård i hemmet eller via sjukvården. Regeringen anser att förlängd sjukpenning i sådana fall ska kunna betalas ut utöver de tidsramar som nu gäller. Detta kommer även att gälla för den som inte kan få ytterligare tid med tidsbegränsad sjukersättning.
Sen kanske det kommer som en chock för den alliansregering som lever i sin alternativa verklighet att arbetsgivare vill inte ha anställda med mindre än 100% arbetskapacitet. Helst 115%.
Det finns ingen efterfrågan på arbetshandikappade och sjuka på den reguljära svenska svenska arbetsmarknaden. Eller intresse från arbetsgivare att ta in och rehabilitera människor på den arbetsplats där de blev sjuka från början.
Cyniker hade undra om det verkligen är för de sjuka friska människorna den moderatledda alliansen driver sin arbetslinje. Eller är det för att möjliggöra skattesänkningar?
Oavsett undrar jag över livskvalitet för arbetsprogram inom kommunerna eller samhall där de flesta av de 50000 nu frisk/sjukförklarade lär hamna. Och att varje dag sitta med sin sjukdom samtidigt som de förväntas utföra något på en arbetsplats.
Också, inser människor som röstade på alliansen att det var exakt denna politik Fredrik Reinfeldt talade om när han beskriv den moderata arbetslinjen.
För det är moderaternas arbetslinje det handlar om. Inget annat. Precis som hos arbetsförmedlingen är den regeringen som bestämmer.
Så skjut inte budbäraren dvs. Försäkringskassan för vad som är alliansens politik.
Mer i media:
Arbetsprogram ersätter sjukpenning, Läsarstorm mot Försäkringskassans nya hårda regler,
Reglerna är inte för hårda”, Sjukförsäkringen är inte till för att man ska fastna
Bloggat:
Resursbloggen, Kent Persson (m) blo…, Peter Andersson – me…, Roger Jönsson och Gunnar Axén – om soc…, Vi bryter utanförskapet för de långtidssjukskrivna,
50000 människor att lämna sjukförsäkringen då deras dagar med sjukpenning eller tillfällig sjukersättning tar slut. Vi förstår att det finns en oro hos många hur deras framtid kommer gestalta sig. För den som har ett arbete att gå tillbaka till faller ansvaret på arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön och arbetsuppgifterna anpassas så att även den som varit sjuk länge känner sig behövd.
För den som inte har ett arbete har Arbetsförmedlingen en viktig uppgift att fylla. Däremot ska den som på grund av sjukdom uppenbarligen varken kan gå tillbaka till sin anställning eller delta i några aktiviteter vid Arbetsförmedlingen kunna få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen på samma nivå som tidigare, tills dess att personen tillfrisknat.
Det är viktigt med ett personligt mottagande och ett bra stöd hos Arbetsförmedlingen. Regeringen inför från årsskiftet ett nytt arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram, som syftar till att fånga upp den långtids sjukfrånvarandes förutsättningar och behov av stöd.
Denna möjlighet erbjuds personer som antingen saknar ett arbete eller behöver stöd för att kunna återgå till sitt tidigare arbete.
Alla Arbetsförmedlingens insatser står till buds. Det kommer exempelvis vara möjligt att direkt efter avslutad introduktion få en plats i arbetslivsinriktad rehabilitering, kortare arbetspraktik, eller deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin. Arbetsförmedlingen kan även erbjuda jobb med lönebidrag, jobb hos Samhall, nystartsjobb och jobb med särskilt anställningsstöd.
Under tiden som en person deltar i introduktionsprogrammet och andra arbetsmarknadspolitiska program utbetalas aktivitetsstöd på vanligt sätt.
Det kommer även att gälla den som får tjänstledigt från sin anställning för att delta i ett program. Regeringen föreslår också en snabbare väg tillbaka till en arbetslöshetskassa för den som under sin sjukdom lämnat arbetslöshetskassan.
För den som varit långvarigt sjukfrånvarande och avslutat sitt medlemskap under perioden 2007 fram till i år blir det nu möjligt att återinträda i a-kassan redan från den 1 oktober och att upparbeta ett medlemsvillkor på endast tre månader i stället för tolv månader.
Det är viktigt att regelverket utformas så att den som varit sjuk länge erbjuds en möjlighet att få inkomstrelaterad ersättning. Vi föreslår därför också att den överhoppningsbara tiden förlängs från fem till tio år vid styrkt sjukdom.
Loading ...
inför sosse modellen ifrån 2005
Tvingad till pension – mot sin vilja
När sjukfrånvaron ska halveras får de sjuka betala dyrt som förtidspensionärer. Samtidigt får handläggarna på Försäkringskassan extra betalt om de lyckas förtidspensionera ännu fler.
(15 FEBRUARI 2005)
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=26542&a=333915
Det var den gamla vanliga nyliberala Timbro-kommentaren ”Men sossarna då”
Nä lite ärlighet av Reinsvålen välkomnas gärna, öppna fattistugorna igen.
ÖPPET BREV STATSMINISTER och ALLIANSEN
Försäkringskassan har räknat ut att nästan 15 000 personer kommit att utförsäkras från sjukförsäkringen i sommar. Vid årsskiftet blir det ytterligare, även innan i höst, rapporterade Ekot. Regeringen har tidigare lovat att de inte ska tvingas söka socialbidrag, men något förslag på hur de annars ska överleva finns ännu inte.
TIDEN HAR TAGITS SLUT NU, DET ÄR DAGAR SOM NU RÄKNAS och klockan tickar obönhörligt. Detta låter nu verkligen som att återgå till en klasspolitik som på 30-talet och kan kallas en rasreningspolitisk åtgärd. Vi beräknar att STATSMINISTER Reinfeldt bara har ett år kvar, Fredrik Reinfeldt, du är på väg ut. Regeringen tvingar de sjuka, skadade och rörelsehindrade att leva I ekonomisk misär genom lagförändringar i sjukförsäkringen Det är inget fel i grunden på tanken att människor inte ska hamna i det som regeringen kallar utanförskap. Att ha ett jobb är bra på alla sätt. Det ger ökat välstånd och ett personligt välbefinnande. Vi ställer frågan till regeringen: Vilken arbetsgivare anställer åldringar eller redan sjuka när det finns redan massvis av ung och frisk arbetskraft som behöver arbete, även invandrade som aldrig har fått arbete här i landet? Regeringens åtgärder bygger på tron att bara den sjuke rycker upp sig så kan de gå tillbaka till jobbet, ingen tänker på de sjukas sömnlösa nattliga vandringar med hår klinisk smärta och ångestfyllda tankar, hur klarar man ekonomin? Man tänker på framtiden många ensamma nätter i ovårdat hem med otvättade kläder i högar, orken räcker bara till oro och smärta. Tänk Er den tid de borde ha fått använda för tillfrisknande och rehabilitering i stället för att bollas mellan olika myndigheter.
Sjuka har fått kämpa hårt och länge för att få ut sin ersättning. Något intresse av att studera vilken effekt de nya reglerna och det hårdnande arbetslivet och övriga samhället har på långtidssjuka åldringar och människorna, det har inte regeringen. Vi har fått uppfattningen att till och med kriminella krafter spelas i händerna så att de dagligen rånar åldringar och rörelsehindrade och sjuka.
Liver är hårt och osäkert för de långtidssjuka. Försäkringskassans beslut rättas alltför ofta av Länsrätten eller inte alls. Många människor har klämts hårt i myndigheternas kvarnar och de nya svårbegripliga sjukskrivningsreglerna är inte rättssäkra. Det finns sannolika skäl att anta att mortaliteten kommer att öka, självmordsrisken höjs påtagligt liksom risken för våldshandlingar mot utredande och behandlande tjänstemän. Aldrig förr har en regering skuldbelagt sjuka och arbetslösa så mycket som Er regering gör. Varför behandlas Försäkringskassans personal som heliga kor, de får skit gång på gång men de får bara klampa vidare. Det samma gäller för Försäkringskassan, oavsett hur mycket de ljuger och gör lagbrott och dra ut på tiden för människors ärenden och lidande får de gå vidare utan straff, det är helt fel. Är det inte så att kvacksalveri förbjudits lagen i lag sedan 1800-talet i Sverige, varför får utan medicinskt utbildning Försäkringskassans personal vara bedömare? I det svenska samhället råder ren anarki, kriminaliteten är högre än någonsin, det bubblar under ytan, men samtidigt sparas på poliser och avskaffas det och försvaret minskas. Dumt och ryggradslöst!
De som försöker hjälpa långtidssjuka blir icke önskvärda personer i Försäkringskassan. Är det så vi vill ha det??
Samordningen mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landstingen och kommunerna borde också ägnas mer kraft. Fortfarande ramlar alltför många mellan stolarna och landar till sist i socialbidragskön. Motsatsen, att inte kunna arbeta, är förödande, vem vill frivilligt leva med 6.900 kr i månaden, ingen är i så fall långtidssjuk. Arbetslöshet och ohälsa kostar samhället oerhört mycket pengar. Det skapar ekonomisk oro hos den drabbade och ökar risken för ekonomisk och social utslagning. Detta är i ett nötskal det som politikerna vill undvika. Man talar i stället om ett ”renodlat” arbetsoförmågebegrepp. Med detta menar man förvånande nog att arbetsoförmågebegreppet ”ska vara renodlat medicinskt”. Inga andra faktorer än ”de rent medicinska”, det vill säga inga omgivningsfaktorer, ska beaktas. Människor i likartade situationer bedöms olika beroende på var de bor.
Läkarintyget tjänar inte längre som den försäkrades bevismedel. Eftersom behandlande läkarnas intyg har inget värde längre, varför läggs då inte ner läkareutbildningar och förbjuds att långtidssjuka över huvud taget går till läkare, endast Försäkringskassans handläggare kan avgöra om man är sjuk eller inte.
Vilka sjuka ska uppfattas som arbetsoförmögna på grund av sin sjukdom? Det har blivit en politisk fråga utan medicinsk och rättslig förankring. Möjligheterna till förutsebarhet och kontrollerbarhet är obefintliga. Detta är främmande för en rättssäker och etiskt välbalanserad offentlig sjukförsäkring och behöver en grundläggande analys. Vi hoppas att Anna Hedborg kommer fram till något i sin pågående utredning om arbetsförmågebegreppet.
I sjukförsäkringsprocessen, liksom i annan förvaltningsprocess, råder fri bevisföring, vilket innebär att det inte uppställs någon begränsning i fråga om de kunskapskällor som den försäkrade får använda som bevisning.
Renodlingen är ett styrpolitiskt begrepp som inte har någon medicinsk motsvarighet. Dessa ekvationer synes omöjliga att lösa. Det rättsliga begreppet ska motsvara det medicinska samtidigt som man från politiskt håll ger detta ett annat innehåll än den medicinska vetenskapen själv gör.
Detta har medfört att socialförsäkringsadministrationen i dag använder begreppet arbetsoförmåga som ett begrepp tomt på materiellt innehåll. I den försäkringsadministrativa argumentationen framträder visserligen begreppet arbetsoförmåga som om det stod för något högst påtagligt, nämligen ett inarbetat och väldefinierat medicinskt begrepp.
Med detta sätt att argumentera erhålls då den legitimerande effekt som man vill uppnå. Det blir försäkringsadministrationen som utifrån skiftande politiska proposioner avgör, vilka grupper som ska uppfattas som arbetsoförmögna. Med en generös tolkning av begreppet arbetsoförmåga kan kretsen av ersättningsberättigade ökas, med en strängare kan den minskas.
Frågan vilka sjuka som ska uppfattas som arbetsoförmögna på grund av sin sjukdom har enbart blivit en politisk fråga utan medicinsk och rättslig förankring. Kravet att den försäkrade ska använda sig av det rättsliga arbetsoförmågebegreppet ska alltså ha ett sådant innehåll, vilket innebär att den försäkrade ska ses i ett helhetsperspektiv och uppfattas som försäkrad i befintligt skick.
Så gott som samtliga remissinstanser underkände regeringens rehabiliteringskedja, ändå genomfördes den i all hast. Resultatet är till exempel felaktigt sänkt ersättning till svårt cancersjuka och indragningar av sjukpenning, ofta avlider cancersjuka innan ärendets överklagande ger resultat. Det är ynkligt att regeringen inte bryr sig mer om följderna. Nu har fick vi veta att TCO tillsatt den expertgrupp som regeringen själv borde ha för att titta på konsekvenserna. Statistiken visade att arbetsmarknaden hårdnat och gjort det ännu svårare att komma tillbaka, detta bekräftas i en undersökning som TCO gjort i sommar. Bara sju av 100 arbetsgivare är positiva till att anställa sjukskrivna från annat arbete. Bara tolv av 100 säger ja till att anställa långtidssjukskrivna.
Under bästa högkonjunkturen 2007 försvann dubbelt så många från arbetslivet än som kom tillbaka från sjukfrånvaro och sjukersättning. Regeringens tre nya miljarder kronor till rehabilitering har hittills inte gett någon större effekt. Vad har dessa miljarder gått till eftersom Försäkringskassan säger att dessa pengar aldrig har varit tillgängliga? Krisen gör inte återkomsten till arbetslivet enklare.
Hur var det med jämställdhetspolitik och diskrimineringspolitik? Hur tänker Regeringen motverka diskriminering av de som inte är helt friska? Denna fråga har vi ställt många gånger utan svar!
Långtidsjuka