Hem > Politik > ‘Bildsättning’ grunden för moderaternas politiska strategi

‘Bildsättning’ grunden för moderaternas politiska strategi

Självklart är grunden för moderaternas hela politiska strategi bildsättning som Fredrik Reinfeldt kallar den. Det andra kallar PR eller marknadsföring genomsyrar hela bildandet av de nya moderaterna och de olika kampanjerna som följt i spåren.

Det var knappast en tillfällighet att alliansens ekonomiska politik och arbetslinje bestämdes i Bankeryd hemma hos Göran Hägglund i ett övre medelklassområde. Det handlade om bildsättning. Talet om att det ska löna sig att arbeta där arbetande ställs mot ‘bidragstagande’  arbetslösa, sjuka, och pensionärer var bildsättning.

En mycket smart bildsättning som lyckades vinna valet 2006 genom att ställa olika grupper av svenskar emot varandra.

Presentationen av budgeten över ett antal veckor handlade förstås även den om att bildsätta alliansens politik i media.  Detta bildsättande kolliderar dock med verklighetens Sverige som t ex när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Arbetslösheten handlade om så mycket mer än det enkla bildsättandet att allt som behöves för att lösa frågan var att de arbetslösa ansträngde sig mer för att söka jobb. Och uppmuntrades med skatterabatter.

Den bildsättningen kommer att slå emot verkligheten i form av i bästa fall 500000 arbetslösa i slutet av 2010.

Det ska bli intressant att se om den moderatledda alliansregeringen klara att bildsätta en alternativ verklighet fram till valet 2010.

Mer om budgeten:
[ s-buzz ], Monica Green(s) blogg, Sänd mina rötter regn, HBT-sossen, Dick Erixon, Dick Erixon, Per Altenberg – Ett …, Kulturbloggen, Schmolitik, HBT-sossen och Mats Engström, Regeringens "fixa jobben" är nu ett fullbordat misslyckande (Veronica Palm);

Media:
Budget 2010: Analys Lena Hennel – Regeringens budget doftarvalfläsk, Anders Borg: Vi befinner oss i ett historiskt krisläge;

 

Bilden av hur regeringen styr Sverige är viktigare än att styra Sverige. Så vad är denna bild man så desperat vill förmedla?

– Vänsterexperimentet, vänster­experimentet, vänster­experimentet, upprepar Moderaternas propagandamakare Per Schlingmann.

Härma Göran Persson

Ord spelar roll i politisk PR och Schlingmann har börjat kalla oppositionen för ”vänsterexperimentet”. Tanken är att väcka associationer om att de rödgröna inte går att lita på.

De är en explosiv blandning av kommunism, Toblerone samt två gröna tillväxt­kritiker vilka vill föra oss foträtt tillbaka till stenåldern.

Mot detta ställs en moderat statsminister som signalerar stabilitet genom att härma hur Göran Persson pratar. Fast utan Perssons (detta sitter långt in för Aftonbladets ledarsida att skriva, men nåväl) charm. Att hålla sig vaken under Reinfeldts regeringsförklaring krävde övermänskliga krafter, men statsministerns tråkighet är tänkt att förmedla trygghet.

Du kanske inte vill sitta bredvid Fredrik på en fest (trots att du eventuellt skulle kunna övertala honom att demonstera jobbskatteavdragets effekter medhjälp av saltkaren), däremot är det tänkt att du ska lita på Fredrik gällande våra offentliga finanser. Alltså vad som blir kvar av svåra offentliga finanser när Fredrik är färdig med att sänka skatten. Detta något har Schlingmann döpt till ”välfärdens kärna”. Nätt och behändig. Ingen stor sak. Får rentav plats i näven på Maud Olofsson.

Hela detta metaforbygge utgår från premissen att ju allvarligare ekonomiskt läge, desto mindre blir utrymet för politik. Det är bara att sitta still i båten med triste Fredrik och krama välfärdens kärna hårt tills det går över. Problemet är att det inte funkar.

Sverige behöver ny politik – inte PR | Ledare | Aftonbladet

Categories: Politik Taggar: , ,

This website uses IntenseDebate comments, but they are not currently loaded because either your browser doesn't support JavaScript, or they didn't load fast enough.

  1. september 21st, 2009 i 23:42 | #1

    Bra inlägg…

    ”Arbetslinjen”, ”Vänsterexperimentet”, ”Bidragstagande” kan man kalla PR, jag kallar det gärna för retorik, eller retoriska tricks. Särskilt intressant är tricket att hitta på ett rent fantasiord, något som ingen använt förr, och sedan fylla det med egen agenda och betydelse, m.a.o: ”Arbetslinjen”

    Smart metod, men ren retorik (i min lilla värld). Det läskiga är att retoriken slår mot reptilhjärnan, sakfrågorna slår mot storhjärnan. I slutändan tror jag att många säger: ”jag röstar med hjärtat”. Men vilken av dessa två hjärnor är närmast förbunden med hjärtat? Bit i den bildsättningen…

  1. Inga trackbacks än.