Precis som Björn Kumm skriver nedan var det regeringen Perssons omläggning av den svenska försvarspolitiken och det svenska försvaret efter murens och Sovjetunionen fall mot en internationellt inriktat militär som kom att ligga till grund för det svenska deltagandet i Afghanistan tillsammans med våra partners inom EU/Nato. 

Det var inte den borgerliga regeringen Reinfeldt utan den socialdemokratiska regeringen Persson som skickade de första svenska soldaterna till Afghanistan. Beslutet togs i oktober 2001 kort tid efter 11 september, då USA fått klartecken av FN:s säkerhetsråd. Angreppet betecknades enligt en mycket vid tolkning av FN-stadgan som ”självförsvar”. Regeringen Perssons beslut hälsades med entusiasm av svensk militär, inte minst av sysselsättningspolitiska skäl.

Ett bantat svenskt försvar behövde karriärmöjligheter för yngre svenska officerare. När den ryske grannen inte befarades omedelbart angripa Sverige, krävdes också en ny hotbild för att motivera svenska försvarsinsatser. Världen skulle bli svensk krigsskådesplats.
Svensktruppen ett arv efter Persson | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Att sedan som Jan Eliasson med flera hävda att Afghanistan kriget är en sorts FN operation är att blanda bort korten från den Afghanska verkligheten och det krig som bedrivs där. Av USA med NATO assistans.

Den svenska truppen är i Afghanistan på uppdrag av Förenta Nationerna. FN-mandatet är glasklart. Nato har fått som uppgift av FN att leda den operation i vilken Sverige ingår. Den militära insatsen är nödvändig för att möjliggöra civila insatser och ge Afghanistan möjligheter att självt ta över ansvaret för sin säkerhet.Därför ska Sverige stanna i Afghanistan | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Likadant påståendena om vad som händer om Sverige lämnar Afghanistan. Ett rent svenskt bortdragande skulle varken göra till eller från. Det skulle möjligen frigöra svensk diplomati till en mer oberoende röst från det Europeiska/Amerikanska säkerhetskomplexet.

Här om någonstans saknas Olof Palmes röst och förmågan att oberoende framföra kritik mot stormakter utan att för den skull inte bryta kontakterna.

Jag tror jag inte ett dugg på ‘stay the line’ retoriken från socialdemokratiska företrädare. Sverige kommer om ett år troligen följa vad Obama administrationen beslutar om ett tillbakadragande oavsett vad de får för konsekvenser för den Afghanska befolkning. 

Den troliga konsekvensen av ett totalt NATO tillbakadragande tillsammans med  amerikanska styrkor är en väpnad maktkamp mellan olika makgrupperingar inklusive Karzai regeringen som kommer att försöka skapa allianser mellan olika krigsherrar och lokala klanledare.

Men vad blir konsekvenserna av att nu lämna Afghanistan? Först och främst ökad risk för maktövertagande av de krafter som nu söker jaga iväg den internationella styrkan. Det är för övrigt samma krafter som vill föra Afghanistan tillbaka till förtryck, kvinnofientlighet och stöd för terror inom och utanför landet.

Att lämna Afghanistan skulle också innebära att vi överlåter ansvaret till någon annan.

Någon-annanismen är för övrigt en plåga i dessa tider. Om fler länder skulle välja denna väg skulle FN och den intern-ationella rättsordningen skadas allvarligt.

Därför ska Sverige stanna i Afghanistan | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Att det skulle leda till någon internationell terrorvåg är kvalificerat struntprat direkt från de amerikanska propaganda fabrikerna.

Sen kan man undra om inte Jan Eliasson förstår att NATO-insatsen i Afghanistan är en del av en nyordning där det är tänkt att NATO ska formas till en global säkerhetspolitisk aktör med möjlighet att agera över hela världen. Och i mycket ersätt FN som aktör vid fredsoperationer.  Eller är det ditt den socialdemokratiska ledning verkar med tanke på att man på jobbkongressen 2009 öppnad för regionala militära insatser utan FN mandat?

Jag vet inte. Men jag gillar definitivt inte den amerikaniserade stöd våra soldater till varje pris kampanjen som drivs av både media etablissemang och politiker. Det är retorik som känns igen från den republikanska Bush administrationen och irak kriget för man antingen var för eller så var man en opatriotisk svikare som inte stödde soldaternas krigsuppgift solidariskt.

Här kommer också problemet med den nya socialdemokratiska säkerhetspolitiken efter det kalla kriget slut. Ska Sverige delta i ett evighetskrig på olika platser runt om i världen måste det skapas en bild av både vilka fienden är samt förstås en hjälte gloria kring de som deltar och stupar i Sveriges nya krig.

I grund och botten vinns eller förloras krig ju av hemmafrontens acceptans av förlusterna i människoliv och kostnader för kriget fortsättning.

Vilket kanske förklarar det svenska försvarets 128 miljoner kronors satsning på ett mediecentrum som ska se till att media formar den rätt bilden av det den svenska militären gör. Förövrigt också en amerikansk innovation.

Sedan ger ju Jan Guillou nedan en ganska bra beskrivning av vad som händer när retoriken inte stämmer med verkligheten.  Det är bara synd att ingen sade detta på den socialdemokratiska jobbkongressen 2009.

Detta patriotiska argument för fortsatt krig är inte bara cyniskt och fräckt. Det är ett nytt inslag i den svenska politiska diskussionen, en sorts amerikanisering. Vifta med flaggan, uppfinn nya medaljer, klä de sanna patrioterna i gula band och avfärda all kritik mot kriget som ett svek mot våra pojkar där borta. Det är ett sätt att argumentera som Expressen numera driver konsekvent och dagligen, men det är ovärdigt både en före detta och en blivande svensk utrikesminister.

Jan Eliassons vidare argument för fortsatt svensk krigföring (”fredsarbete”) i Afghanistan är att vi har flera viktiga mål att uppnå:

Den afghanska regimen måste få förmåga att själva sköta kriget.

Vi måsta åstadkomna fred.

Vi måste hjälpa kvinnorna till ett jämställt liv.

Vi måste kväva terrorismen.

Det är helt klart ädla mål. Ingen kan vara däremot. Problemet är bara att om detta vore vår målsättning med kriget så kan vi aldrig segra. Då är kriget för evigt. Och det är detsamma som att förlora kriget och därmed alla de ädla målsättningarna.

Och detta har president Barack Obama redan tydligt deklarerat. Hans nya politik är glasklar. USA har inte längre för avsikt att åstadkomma någon demokrati eller kvinnobefrielse i Afghanistan, det är föråldrade och hopplösa målsättningar som undan för undan hittades på av den förra administrationen under George W Bush.
[…]
Storbritannien, Kanada och Spanien är några av de länder som kommer att följa det amerikanska uttåget. Orsaken är lätt att förstå. Ingen västerländsk general tror längre att man kan döda och bomba Afghanistan till de ädla mål som Jan Eliasson räknade upp, de krigsmålen var hopplösa, redan från början.

Mot den bakgrunden framstår Jan Eliassons gyckel med tanken att somliga fega svenskar vill ”överlåta ansvaret till någon annan” som något försenat. I all synnerhet som ”Någon-annanismen för övrigt är en plåga i dessa tider, om fler länder skulle välja denna väg skulle FN och den internationella rättsordningen skadas allvarligt”.

Storvulna ord. Men vad har svenska soldater att göra i Afghanistan efter att andra, USA och Storbritannien till exempel, dragit sig ur?
De ädla motiven finns ju kvar. Det är förvisso en ytterst sorgesam tanke att Afghanistan antagligen blir en än värre skurkstat än nu efter det amerikanska uttåget. Det är dock ett problem som goda svenska patrioter och soldater inte löser om än aldrig så hedervärda och hjältemodiga. Det finns alltför gott om skurkstater och kvinnoförtryckare på vår jord. Saudiarabien är den värsta. Men allierad med USA.

Vårt krig gjorde ont värre eftersom vår marknadsföring av demokratin var den sämsta tänkbara.

Därför måste vi ut ur Afghanistan | Debatt | Aftonbladet

Bloggat:

Studiomannen, Helle Kleins blogg, Motbilder, Peter Karlberg, Esbatis kommentarer, Röda Malmö, Alltid rött alltid r…, Jinges Web och Fotob… och Kommunisternas blogg