Alexandra Einerstam skriver om varför de rödgröna kommer att vinna valet 2010 medan Viktor Tullgren skriver om varför alliansen kommer att förlora. Båda pekar på vad valet 2010 handlar om. Det är ett systemskiftesval mellan två helt olika syner på vilket Sverige vi vill ha.
I grunden tror jag det handlar om vilket Sverige svenska folket vill ha. Alliansens allt kallare Sverige där en del av befolkningen hetsas mot en annan. Bidragstagarna kallade Fredrik Reinfeldt och moderaterna dem 2006. Dessa ställdes mot de ‘goda’ svenskarna som arbetade. Arbetslinjen var den moderata namnet på denna politik.
Bidragstagarna var visade det sig Sveriges alla sjuka, arbetslösa, föräldralediga och inte minst de pensionärer som efter ett långt arbetsliv inte ville fortsätta arbeta efter 65. Dessa bidragstagare fick efter 2006 känna på den moderata piskan i form av högre skatter och väsentligt sämre villkor i de socialförsäkringar de alla betalat till.
För det var ju detta den moderata politiken visade sig handla om. Skattesänkningar där mest gick till de som redan hade mest.
Alternativet är en poltik som inte ställer allt fler svenskar i ett utanförskap. Men mer om detta i morgon 
Bloggat:
Anna Vikström, SJÖLANDER, Eva Hillén Ahlström, Yttrandefrihet, ftw, Fredrik Pettersson, In Your Face, Högbergs tankar, Ett hjärta RÖTT, Martin Mobergs blogg, Svart på vitt och Martin Mobergs blogg, MM
Igår skrev Alexandra Einerstam ett mycket läsvärt inlägg om varför hon ansåg att de rödgröna kommer att vinna valet. Jag tänkte vända lite på det hela och försöka förklara varför jag tror att alliansen kommer att förlora valet. För även om jag tror att valet blir jämt, så tror jag att vi rödgröna vinner och detta implicerar ju att alliansen måste förlora. Så eftersom Alexandra nu levererat förklaringen till varför vi rödgröna vinner så saknas en förklaring till varför alliansen kommer att förlora. Jag känner mig därmed tvingad att leverera en, om inte annat så för symmetrins skull.
Inför valet 2006 så sa Fredrik Reinfeldt att:
”Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb”
Jag måste erkänna att jag tror att den analysen är rätt och därför tror jag att alliansens misslyckade jobbpolitik, och de ökade klyftor som den gett upphov till kommer att bli alliansen fall nu i september.
Det är ett faktum att om målet med alliansens så kallade jobbpolitiken är att skapa fler jobb så har man misslyckats. Hur man än väljer att mäta så når man samma resultat, arbetslösheten har ökat, utanförskapet har ökat, sysselsättningen har minskat, vill man i huvud taget hitta någon siffra som pekar ens i närheten av ett positivt resultat måste man ta till ett statistiskt trixande i den högre skolan. Nu kan man, så som alliansen gärna gör, skylla detta på finanskrisen. Men detta förändrar inte det faktum att man har misslyckats. Även om en global finanskris kan anses vara en giltig ursäkt, och även om jag klart kan erkänna att det inte finns något bevis för att en rödgrön regering skull lyckats bättre, så förändrar fortfarande inte detta det faktum att alliansens så kallade jobbpolitik har misslyckats med sitt uttalade syfte att skapa fler jobb. Något alliansen så kallade jobbpolitik däremot lyckats med är att öka klyftorna i samhället, något som också varit meningen.
Skall man vara krass så bygger nämligen alliansens så kallade jobbpolitik på att öka klyftorna i samhället. Det är det man både i teorin och praktiken syftar på när man talar om att det skall löna sig bättre att jobba. Löna sig bättre än att inte jobba, än att vara sjuk, arbetslös eller pensionerad.
