Arkiv
På väljaropinionsfronten inget nytt – När kommer socialdemokratins vision för Sverige?
Återigen en opinionsundersökning som visar på att i stort har inget hänt i väljaropinionen. Det är ett jämt läge mellan blocken med några procents övervikt för de rödgröna tack vare att MP drar i storstäderna. Alliansen i sin tur har i stort kommit att bestå av moderater och folkpartister medan KD och Centern ligger precis på gränsen eller under 4% spärren. Med SD som ligger och puffar mot 4%.
Problemet som jag ser det för socialdemokratin är att de hittills presenterat ett antal konkreta förslag men ingen sammanhängande vision där dessa förslag knyts samman i ett klart alternativ för Sverige. Lika lite har de rödgröna kommunicerat en klar gemensam vision om ett alternativt till alliansens Sverige.
En stor svaghet i den socialdemokratiska retoriken är just budskapet om möjligheternas Sverige samtidigt som både kärnväljare och sympatisörer i storstäder och på landsbygden ser dessa möjligheterna minska och begränsas. Sverige är idag ett samhälle där stora grupper står utanför medan en ekonomiskt trängd medelklass har hållit sin konsumtion uppe tack vare skattesänkningar från alliansen för miljarder. Klyftorna och orättvisorna håller på att slita sönder Sverige och det enda socialdemokratin kan presentera för att tala till Stockholm storstäderna är städhjälp till medelklassen?
Socialdemokratin måste ge starkare ideologiskt alternativ byggde på värderingar. Knyt ord som rättvisa, solidaritet och jämlikhet till konkreta förslag som talar till människors verklighet i stortstäderna. Tala om fattigdom, bostadsbrist, bristande hälsa, arbetslöshet och gör det på plats till och med de människor vars vardag man vill förändra.
Det går inte bara att hålla presskonferenser eller debatter där ytterligare ett arbetsgruppsförslag presenteras för att sedan försvinna ut i media skugga några veckor. Det är dags att börja rycket nu och öka trycket på främst moderaterna. Jag hoppas inledningen på en sådan kampanj blir vårpropositionen där alliansregeringens förhoppningsvis sista budget läggs.
Ta en rejäl fight med moderaterna med utgångspunkten från konsekvenserna av moderaternas politik och det moderata misslyckandet med vad man sade man vill göra 2006. Och håll trycker uppe. Det kräver förstås en laserfokus på just kommunikation och granskning av den förda politiken. Och företrädare som 24/7 fokuserar på just detta.
Socialdemokratin och de rödgröna måste också tala om och kring orsakerna kring SDs framväxt. Något man hittills misslyckats med. Kan man inte adressera främlingsfientlighet, islamofobi, hets mot folkgrupper och inte minst många svenskars och invandrares okunnighet och rädsla för andra kulturer kommer SD slå sig in i riksdagen. Något som förstås är direkt kopplat till situationen i stortstädernas slumområden förorter.
Valet 2010 kan vinnas men de rödgröna gör det inte genom att upprepa Bill Clintons taktik från 2006 och tala om livskvalitet frågor för främst medelklassen. Vilket ju RUT debatten i stort var ett exempel på.
Bygg alternativet och retoriken på ett Sverige där det finns plats för alla oavsett bakgrund.
Mer i media:
Bloggat:
De blå och fulspelet
Några stora rörelser i väljaropinionen kan inte skönjas i SvD/Sifos marsmätning. Inga statistiskt säkra förändringar har inträffat sedan i februari, men 189 dagar före valet skiljer det nu 5 procentenheter, eller knappt 300 000 väljare, mellan blocken.
På två månader har Moderaterna ökat med 5 procentenheter från 25,8 till 30,8 procent. Det skulle tala för att gapet borde minska rejält mellan blocken, men så har det inte blivit eftersom de tre andra regeringspartierna inte orkar hålla uppe sina siffror.
På den rödgröna sidan är det tvärtom. Där är sänket det stora partiet medan det ser ljusare ut för de två mindre. Sakta men säkert har Miljöpartiet ökat. På ett år har partiet lyft med 4 procentenheter till 10,6 procent. Det är dubbelt så mycket som i valet 2006. Särskilt bra går det bland kvinnor under 50 år där de gröna får 18,4 procent. Även i storstäderna gör MP bra ifrån sig med 14,4 procent.
Alliansregeringens regler för långtidsarbetslösa ledde till färre riktiga jobb
Jag kan bara bekräfta Rapports undersökning ovan att så ser det ut i Göteborg där de långtidsarbetslösa i den moderata alliansregeringens fas3 åtgärder för jobb förväntas jobba oavlönat 40 timmar i veckan. Detta samtidigt som de har 4 timmar i månaden avsatta som de får söka arbete på.
Något som inte togs upp i undersökningen är att detta även sker med socialbidrag i många fall då dessa långtidsarbetslösa inte är ersättningsberättigade från försäkringskassan.
Och ja, jag jobbar just med långtidsarbetslösa socialbidragstagare så att de ska få de datorstöd de behöver för sitt jobbsökeri. Jag vet vad jag talar om. De är många av dessa personer som går till praktik platser som egentligen är riktiga arbeten subventionerade av stat och kommun.
Så ser verkligheten ut. En verklighet som tydligen varken den ansvarige ministern Littorin eller hans statssekreterare kände till trots att de är ansvariga för politiken och är de som skrivit lagarna som reglerar arbetsförmedlingens hantering av de långtidsarbetslösa.
Man kan undra vad som hände med talet om riktiga jobb och arbetslinje. Eller handlade det enbart om arbete till den moderata alliansregeringens alla jobb coacher för miljarder?
Är det verkligen meningen att arbetslösa ska arbeta oavlönat för att sedan tvingas söka arbete på sin fritid?
Söka arbete på sin fritid
Många berättar nu om att de måste befinna sig på sin fas tre-plats hela veckan med ingen eller väldigt begränsad tid att söka jobb.
Alexandra Demont i Göteborg berättar att hon får fyra timmar i månaden för att söka jobb.
-Då blir man hänvisad till sin egen fritid för att söka arbete eller hålla sig till de fyra timmarna i månaden. Hur aktiv är man då som arbetssökande? säger Alexandra Dumont.
Men detta bryter mot reglerna säger statssekreterare Eva Uddén Sonnegård till Aktuellt.
-Enligt regelverket ska man söka jobb 20 procent av tiden. Det står klart och tydligt i förordningen, säger hon.Regeln finns inte med i förordningen
Men när Aktuellt granskar förordnignen om jobb- och
utvecklingsgarantin finns inte den regeln någonstans-Nej, det är precis det vi upptäckte också, och det är väldigt bra att ni uppmärksammade oss på detta, säger arbetsmarknadsdepartementets stabschef Mårten Wennberg dagen efter intervjun med Eva Uddén Sonnegård.
I praktiken har alltså arbetsförmedlingarna runt om i landet lagt upp fas-treplatserna helt olika, och inte haft något centralt krav på sig att ge de arbetslösa tid att söka jobb.
-Det här är ett arbete vi har jobbat med en tid, och tittat på just hur mycket man bör söka jobb när man är i insatsen, säger Mårten Wennberg.
Liten tillväxt och inga nya jobb de närmaste åren
Jag tror inte SNs prognoser kommer att få så stor uppmärksamhet hos den svenska allmänheten men vad de säger är allvarligt. De stämmer med min bild från vad man läser i internationell media.
Trots försök från Anders Borg och den moderatledda regeringen att sjunga ‘happy days are here again’ med påståendet att ‘krisen’ är över är den ekonomiska krisen knappast över. Risken för en finansiell härdsmälta är kanske över till priset av tusentals miljarder i statsuppbackat stöd för bankerna.
Men i den reella ekonomin är verkligheten en annan. Från svenskt perspektiv är vad vi talar om är flera 100-tusen svenskar som är körda på svensk arbetsmarknad i vad som ser ut att bli en permanent långtidsarbetslöshet. Det kommer ingen massiv jobbtillväxt och den av skattesänkningar och nollränta subventionerad köpfesten för medel och höginkomsttagare kommer att ta slut. Liksom bopriser satt på nivåer som få kommer att ha möjlighet att betala i framtiden. Det kommer ta år innan Sverige ens är tillbaka på 4-5 % arbetslöshet om någonsin.
Den moderata alliansen har också i praktiken spätt på krisen genom att knuffa ut tiotusentals icke helt arbetsföra att konkurera om jobben med ungdomar och långtidsarbetslösa sedan tidigare. Försämringarna i socialförsäkringarna som satt många i denna grupp på existensminimum gränsen behöver jag väl knappast nämna.
Sverige liksom den globala ekonomin ser ut att få både hög inflation, höga räntor och i stort sett nolltillväxt där den räknas d.v.s på arbetsmarknaden.
Om boräntorna ligger på 7-8 procent om två eller tre år hur många hushåll klarar detta kan man undra.
Svenskt Näringslivs huvudscenario utgår dock från att utlåningstillväxten till hushållen bromsar in från och med nu, vilket innebär att skuldbördan blir något mindre än i riskscenariot. Det spelar dock inte någon större roll för bolåneräntorna som ändå beräknas stiga upp mot 7-8 procent 2013.
Stefan Fölster konstaterade samtidigt att utfallsdata för 2009 visar att den svenska ekonomin utvecklades sämre än de flesta andra länder.
"Bilden att Sverige skulle ha klarat sig bättre än andra länder stämmer inte", sade han.
Nu ser Svenskt Näringsliv visserligen en något bättre utveckling i Sverige 2010 än i vissa andra länder, men vid en summering av hela finanskrisförloppet, åren 2008-2011, kommer Sverige inte att ha klarat sig bättre än euroområdet, Storbritannien eller USA.
Notera också att Svenskt Näringsliv heller inte är överens med Anders Borg och alliansen om att Sverige klarat sig bättre under finanskrisen än övriga Europa eller USA.
Hushållsavdraget – De 10% som tjänade mest fick 40% av avdragen
Uppenbarligen har personer med 1 miljon eller mer inkomster behov av skattesubventioner för att att köpa hushållstjänster som den citerade SvD artikel nedan säger.
Nu tror jag inte det handlar om ekonomiska behov utan snarare kan man undra om avsikten som inte sägs direkt är att via skattesubventioner locka folk som uppenbarligen har råd att köpa tjänsterna vita men tidigare gjort det svart att byta beteende? Detta då för att just få ut ytterligare en liten skattereduktion.
Sen är det typiskt att socialdemokratin inte klarat av att skilja diskussionen om hemstädning från en diskussionen om dessa tjänster ska skattesubventioners för att göra dem attraktiva för köparna. Socialdemokrater kan för min del ha hur många hemtjänster de vill men det måste vara öppet för diskussion om dessa ska skattesubventioneras precis som den maxtaxa som gynnat höginkomsttagare mestadels. Liksom som det generella barnbidrag som går både till låginkomsttagare och miljonärer eller årslånga föräldraledigheter.
För att göra det enkelt hur mycket ska omfördelas från den gemensamma kassan med skattepengar till folk som egentligen inte behöver det? Vad är viktigast. Hur ska en gemensam statlig poltik forma Sverige. Vad är en generell välfärdspolitik? Innefattar den hjälp med städ och hushållstjänster precis lika självklart som dagis för barnen eller fri utbildning liksom dussintals andra offentliga direkt eller indirekt finansierade tjänster?
Speciellt moderater och andra borgerliga partier pratar gärna om bidrag och bidragskultur men vad gäller för ‘bidrag’ till medel och höginkomsttagare? Eller det som socialdemokrater gärna kallar generell välfärd men som knappast är det längre för alla svenskar?
Om man ska vara ännu mer radikal är det kanske dags att öppna diskussionen om vad exakt en generell välfärd byggd på skattepengar egentligen ska innehålla. Liksom statlig ekonomisk/industriell utvecklings politik.
Är hushållstjänster ett prioriterat området för statligt stöd i en ny kunskaps/tjänste ekonomi. Det som kommer att ge Sverige en fortsatta stark ekonomisk tillväxt. Är de några tusen jobb som kan ha skapats av detta statlig stöd av väsentlig natur för Sveriges framtid?
Alliansen har ju också envist hävdat att staten inte ska äga företag av ideologiska orsaker. I alla fall ibland. Men samtidigt tycks man inte ha något emot en ‘statssubventions’ ekonomi där de ideologiskt rätta ekonomiska verksamheterna får miljarder i direkt eller indirekt stöd från staten. Även socialdemokrater tillämpar ju ‘statssubventioner’ liksom förstås direkt statligt ägande som en del av sin ekonomiska politik men är det rätt inriktning på denna?
Bloggat:
Lars Björndahl (M), World of Ingrid, emretsson.net, Roger Jönsson, Roger Jönsson, Eva Westerberg, Kulturbloggen, Röda Lund, Olssons Blogg, Mikael Wendt bloggar och TOMMYS TANKAR, Knappast en bra valstrategi från sossarna, World of Ingrid, Neo Blog, Olssons Blogg och Fredrik Westerlund, Så tyckte Sahlin om "pigjobben" – då!, Försvarade avdraget – i sin egen bok, Illa RUTet. Några rader om dumghandism och den eländiga mellanskiktsjournalistiken, Rent hus
Av gruppen som tjänar över en miljon kronor köper drygt 14 procent hushållsnära tjänster. I gruppen under, 800 000 till en miljon kronor i inkomst per år, är andelen som begärt rut-avdrag 10 procent. I snäppet under, 600 000 – 800 000, har 7 procent begärt avdrag.
För varje inkomstgräns nedåt minskar sedan andelen.
Vid inkomster under 280 000 kronor om året är andelen under en procent.
De 10 procent i samhället som tjänar mest, står för 41 procent av de begärda rut-avdragen.
Det är också den samhällsgrupp med högst inkomst, över en miljon kronor per år, som lägger mest på hushållsnära tjänster. 10 600 kronor är medelbeloppet som man fått i reduktion. Medelbeoppet för samtliga är 4500 kr av de drygt 92 000 som fick skattereduktion för hushållsnära tjänster år 2008 (det senaste helåret som finns beräknat, räknat på personer och antal boende i kommunerna över 20 år).
De kommuner där avdragen är vanligast är:
Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma, Täby, Sollentuna, Vellinge, Nacka och Vaxholm. I Höganäs är andelen som använder rut-avdraget 18 procent under andra halvåret 2009, en ökning med över 300 procent mot 2008. I Danderyd utnyttjade 16 procent avdraget, 141 procent fler än året innan.
Det visar Skatteverkets siffror som finns från och med juli 2009, då reglerna ändrades och det blev företaget som fick begära ersättning från staten för reduktionen.
”Fler kvinnor startar företag”
En rundringning som SvD.se har gjort visar att vare sig Skatteverket, Bolagsverket eller arbetsgivarorganisationen Almega vet hur många av de nystartade hemserviceföretagen som startats eller drivs av kvinnor. Skatteverket redovisar inte hemserviceföretag från byggföretag vilket gör att det inte ens går att fastställa det totala antalet företag i branschen. Detsamma gäller för Bolagsverket.
"Bra för jämställdheten"
Alliansen tycker att tjänsten underlättar för jämställdheten och menar att kvinnan som i störst utsträckning idag är ansvarig för hemmet, nu kan satsa på karriären, med högre lön och pension som följd.
Folkpartiet – Städavdrag för höginkomsttagare prioriterat i valet 2010?
Det är framför allt de högavlönade som nyttjar avdraget. Hela sju procent av de svenskar som tjänar en halv miljon kronor eller mer per år fick skattereduktionen. Detta kan jämföras med de futtiga sex promille av de som deklarerar för en årsinkomst på 200.000 kronor som beviljades samma skattelättnad.
Med tanke på detta är det näppeligen förvånande att skattreduktioner för hushållsnära tjänster är betydligt vanligare i kommuner med många höginkomsttagare i storstadsområdena. I toppen av listan märks Stockholmsförorterna Danderyd och Lidingö där 4,8 respektive 3,4 procent av invånarna nyttjar avdraget.
Det är uppenbarligen betydligt ovanligare med städhjälp ute i landet. Allra mest sällsynt är detta i värmländska Filipstad och de två lappländska kommunerna Storuman och Åsele. I dessa kommuner är det endast en bråkdel av invånarna som har fått skattereduktionen för hushållsnära tjänster.
Om jag tolkar vad Helene Odenjung folkpartiet Göteborg skriver nedan är folkpartiet redo att utveckla hushållsavdraget ytterligare. Detta då som DI visar ovan till Stockholmsförorter som Danderyd och Täby som de främst mottagarna av skatterabatter från den gemensamma kassa alla skattebetalare betalat in till.
Att diskussionen hamnat i ‘pig-avdrag’ debatten och inte om familjer med en halv miljon eller mer i årsinkomst är i behov av skattesubventioner för att efterfråga arbetskraft från deltidsarbetande ‘nya svenskar’ och kvinnor från främst arbetarklassen är bara olyckligt.
Frågan borde vara om dessa arbeten är så viktiga att de behöver subventioneras med 1.3 miljarder i skattepengar för att 4-5000 arbetstillfälle som branschen hävdar kommer försvinna om avdraget tas bort ska behållas?
Oavsett var det en intressant debatt Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hade i aktuellt.
I fredags tog vi i partiledningen beslutet att vi vill gå vidare och utveckla rotavdraget och genomföra steg två av reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster. Vi vill att familjer med barn under åtta år och äldre pensionärer över 80 år ska få en utökad reduktion. Istället för hälften bör reduktionen utökas till 75%. För den som normalt betalar 400kronor för en timmes städhjälp blir kostnaden 100 kronor. Med vårt förslag blir vardagen något lättare – för den som behöver extra avlastning.
Diskussionen är instressant. Renovering, ombyggnad och tillbyggnad det sk ROT-avdraget det är helt ok med de rödgröna. En sektor som traditionellt domineras av män. Medan avdrag för att utföra tjänster i hemmet inte är det. En sektor som traditionellt domineras av kvinnor. Det är alltså inte subventionen av en sektor i sig som är fel i deras värld, utan vilken sektor. Att lägga ett golv är fint att svabba samma golv är fult. Deras argument mot pig-avdrag (som de ofta väljer att kalla det) går ofta ut på att "var och en ska ta hand om sin egen skit…"
Men RUT-avdraget har blivit en succé. Det används av alla kategorier: barnfamiljer, äldre, ensamstående – både hög- och låginkomsttageare. Ingen tycker heller att det är konstigt att man tar hjälp av proffs!
Helenes blogg: Rödgröna vill skrota RUT. FP vill utveckla det!
AB1,
Bloggat:
Thomas Böhlmark, Rasmus Lenefors, Annie Johansson, | Signerat Kjellberg…, projO’s/gothbarbie’s…, Annika Beijbom, Sebastian Hallén, Krohniskt, Röda Berget, Röda Malmö och Alltid rött alltid r…
Moderata arbetsmarknadspolitiken – byggd på skatteavdrag som kanske ger jobb i framtiden om lönerna sänks
Det förvånar mig alltid hur lite den allmänna politiska debatten om jobben och arbetsmarknadspolitiken uppmärksammar den ekonomiska debatten kring moderaternas jobbskatteavdrag. Det som brukar kallas deras arbetslinje.
Lars Calmfors i DI nedan för fram två saker som fått lite uppmärksamhet. Den moderata politiken med skatteavdrag på 71 miljarder som ska ge jobb bygger på att lönerna sänks för delar av befolkningen. Lika lite har det uppmärksammats att dessa tänkta 80.000 jobb ska komma på 5-10 års sikt.
Teorin bakom bygger på tanken att om du sänker priset på en vara och ökar utbudet av varan ska detta också öka efterfrågan på varan. Ungefär som om du säljer äpplen på torget. Om det går dåligt att sälja äpplena halverar du priset och fyller torget med pallar med äpplen Då ska det bli rusning till torget efter äpplen.
Varan i det här fallet är 100-tusentals svenskars arbetskraft.
Jag undrar jag många svenskar som 2006 förstod att den moderata alliansregeringens politik för jobben baserades på en teoretisk ekonomisk modell grundad på lönesänkningar och en framtida jobbtillväxt om 5-10 år?
Eller att denna poltik byggde på en stupstock i socialförsäkringarna?
Det är en radikal systemskiftes politik som moderaterna döpt till arbetslinjen.
Folk i allmänhet verkar inte heller ha förstås kopplingen mellan den moderata arbetslinjen och de s.k sjukvårdsreformerna .
Eller har alla förstått att anledningen till att sjuka och fysiskt inte 100% arbetsföra ska ut på arbetsmarknaden är att det ytterligare ökar trycket på alla arbetssökande att acceptera sänkta löner och sämre villkor?
Nej, jag tror inte den moderata alliansens arkitekter är så dumma att de inte begriper att många av de som nu utförsäkras aldrig kommer att ha ett normalt arbete igen. Men det har heller aldrig varit huvudsyftet med de moderata reformerna att de sjuka ‘för friska för att inte arbeta’ som sparkas ut från sjukförsäkringarna skulle komma till riktiga arbeten.
Moderaterna behöver en stor arbetslöshet som kostar staten relativt lite om förändringstrycket på det svenska samhället ska upprätthållas.
Eller mer cyniskt uttryckt för att två tredjedelar ska bli rikare måste en tredjedel bli fattigare. Även om det tar 5-10 år.
/ck
Lars Calmfors i DI nedan.
"För att jobben ska komma fram måste det bli mer lönsamt att anställa. Det kräver att arbetsgivarens lönekostnader går ner. De mekanismerna finns inte med när man räknar på det här sättet", fortsätter han.
Ändå är han en varm anhängare av jobbskatteavdraget, som i olika former har införts i hälften av OECD-länderna och som han beskriver som politiskt okontroversiellt på de flesta håll utom i Sverige.
Regeringen har inte heller varit tydlig med hur skatteavdraget fungerar, enligt Calmfors. Regeringen borde vara tydligare med att orsaken till att sysselsättningen ökar när jobbskatterna sänks, är att facket och de anställda minskar sina lönekrav.
"Jobbskatteavdraget förbättrar arbetsmarknadens förmåga att fungera och ökar lönsamheten för den som arbetar. Fackliga organisationer får en större anledning att inte öka lönerna för mycket eftersom det är mer fördelaktigt att jobba i förhållande till att inte jobba. Gissningsvis tror 95 procent av ekonomerna att det är de relevanta effekterna i ett längre perspektiv", säger han.
LO:s chefsekonom Lena Westerlund är också kritisk till hur regeringen använder siffrorna.
"När man använder de här modellerna kommer man fram till vissa tal, men det är ingen effekt utan det är en uppskattning utifrån en modell", säger hon och ansluter sig samtidigt till Calmfors syn att jobbskatteavdraget inte har några effekter så länge som konjunkturen är svag.
De största bristerna anser hon är att modellerna inte tar hänsyn till att även den framtida pensionen och rätten till ersättning i sjukförsäkring och a-kassa också är drivkrafter till arbete. När skatten på den framtida pensionen blir högre än skatten på arbete minskar det relativa värdet av pensionsavsättningarna, resonerar hon.
"Det har alltid lönat sig att arbeta i Sverige. Det är inte vårt problem. Utan det är att vi har långtidsarbetslöshet, diskriminering, och dålig matchning mellan efterfrågan och utbud", säger hon.
Klimatbluffen, Peter Andersson – me…, Högbergs tankar, Utsikt Från Ett Tak, apg29, Röda Malmö, Pophöger, Johanna Graf, www.ilyameyer.com, Edward Riedl (M) – b… och Edward Riedl (M) – b…, Regeringen Reinfeldts grova felbedömning av vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna (HBT-sossen); Nya rapporter om sjukförsäkringen ([ s-buzz ]); Regeringens gissningar förlänger sjukskrivningarna (Alltid rött alltid rätt)
Viljan att förändra Sverige grunden till en rödgrön valseger
‘Vi tror på politikens möjligheter att förändra människors vardag och vi tror alla människor har en plats i dagens Sverige.’
Den meningen om något tror jag sammanfattar skillnaderna i synsätt mellan det rödgröna alternativet i 2010 års val och den moderatledda alliansen som idag regerar Sverige. Det handlar om visionen och tron att ett annat Sverige är möjligt.
Ett Sverige där alla svenskar får en chans att vara med och en hjälpande hand om de behöver. Och en chans till. Och en chans till. Där insikten finns att alla svenskar inte startar från samma förutsättningar i livet. Och att människor under olika perioder av sitt liv kan behöva stöd. Där på samma sätt som man hjälper en personlig vän med problem ska det finnas en samhälle som ger alla som behöver sitt stöd.
Det rödgröna Sverige investerar i människor. Det är tron att alla människor har en utvecklingspotential som är en avgörande skillnad mot den moderata alliansens uppdelning i vinnare och förlorare. Och insikten om att för Sveriges framtid måste alla människor få de verktyg de behöver.
I det rödgröna Sverige ska människor inte ställas utanför samhället för att de råkar bli arbetslösa, sjuka eller bara inte orkar eller kan delta 100%. Eller för att de inte passar in i någons norm eller mall för svensken och vad som är svenskt.
Likadant ska inte svaghet bestraffas eller samhället delas i vinnare eller förlorare. Utan ett rättvist och ett solidariskt samhälle finns det ingen frihet för den enskilda människan.
Andra ord för den samhällssynen är förstås solidaritet och rättvisa. Och det klasslösa samhället. Det är tron på alla människors möjligheter och värde i ett gemensamt Sverige. Och en vision av ett nytt Sverige som utvecklar sig mot framtiden bort från industrialismen mot nya sätt att arbeta och leva.
Det är också ett rödgrönt alternativ som står för mer än mikro reformer och justeringar av existerande strukturer där den ensamma människan på egen hand får sjunka eller flytta så gott den kan.
De rödgröna partierna har i klar skillnad mot det moderatledda alliansen också presenterat en färdig konkret dagspolitik och visioner om det Sverige de vill se långt efter 2010.
RÖDGRÖNA ÖVERENSKOMMELSER
En rättvis värld är möjlig (försvars- och säkerhetspolitisk uppgörelse)
Gemensamma rödgröna förslag för jobb och rättvisa (budgetarna 2010)
En rödgrön politik växer fram (samarbetsrapport)
Förändringar av fastighetsskatten
Rödgröna investeringar i infrastrukturen
S, V och MP investerar i skolorna
Kraftigt stöd för rödgröna investeringar
S, V och MP investerar för framtiden
Överenskommelse om energipolitiken
Prioritera investeringar i kommuner och landsting
Det handlar om en politik som både tänker nytt och inte och inte är rädd att se vad som gått fel tidigare.
Varför inte lyssna på de rödgröna partiledarna i en utfrågning under ett gemensamt besök hösten 2009 i Göteborg. Det framgår klart att det är personer och partier som är klart inriktade på att regera gemensamt efter valet 2010.
PS. Varför också inte gå in på det kalla Sverige och läsa berättelser från och om de verklighetens människor som alliansens politiker brukar göra utflykter till.
Bloggat om det nya rödgröna Sverige:
Thomas Hartman | In …, Lowdin i Bromma, Hanna Wagenius, Rasmus Lenefors, Anna Vikström, Mr Galahad’s Blog, Eva Hillén Ahlström, Den hälsosamme ekono…, Ett val om värderingar – och om hur vi värmer upp köldhålet Sverige, Om valfrågor, källkritik och debatter, En annan vinkel på seger…, Socialdemokratisk feel good-läsning med dyster underton, Viktor Tullgren: Därför förlorar alliansen, Rödgröna har något på gång, Två lästips, Genom sig själv känner (m)an andra, Vi bygger en ny skön värld!
Socialdemokraterna i Göteborg startat lokalpolitisk idéblogg
Det är roligt att se att även socialdemokraterna i Göteborg börjar använda social medier där man är öppna för kommentarer och faktiskt efterlyser dem för de lokalpolitiska programmet inför valet.
Lite förvånad kan man här bli över att de viktigaste frågan för Göteborgarna hittills verkar vara om några hus ska rivas i Gårda.
Det jag saknar på bloggen är dock konkreta handlingsplaner för en politik som når alla Göteborgare. Göteborg är idag en segregerad stad på många olika områden. Ekonomiskt, Socialt, kulturellt, bostadsmässigt och så vidare.
Var finns den konkreta politiken som ska lösa dessa frågor? Frågor som inte är nya utan funnits med hela mandatperiod men sedan förvärrats tack vare ekonomisk kris och en alliansregering som ställt allt fler utanför.
Klimat och barnperspektiv i all ära men om många göteborgarna saknar grundläggande förutsättningar för delaktighet som arbete, egna bostäder eller utbildning vad vill socialdemokraterna göra här? Likadant den social segregationen där Göteborgare kan leva och bo i sina stadsdelar utan att någonsin komma i kontakt med folk från andra stadsdelar.
Det går inte att bara att hänvisa till vad en framtida rödgröna regering vill på t ex arbetsmarknadsområdet 2011.
Göteborgs kommun har resurser. Stora resurser till en lokalpolitik som kan ge alla Göteborgare samma möjligheter. Om tankarna och visionerna finns där kombinerat med konkreta handlingsplaner.
Om inte annat har Göteborgarna nu med den lokalpolitiska idébloggen en chans att säga direkt vad de tycker.
Vårt mål är att ständigt göra Göteborg lite bättre. Och ju fler vi är som tycker till och har idéer om framtiden, desto bättre blir det! Genom denna bloggsida vill vi välkomna alla att tycka till om olika frågor som gäller vår gemensamma framtid i Göteborg.
Under våren kommer vi att lägga av utkast till texter till Socialdemokraternas lokalpolitiska idéprogram. Vi vill gärna ha in kommentarer och synpunkter på texterna.
Välkommen med idéer om vad du anser att vi ska göra för att förbättra staden i framtiden. Vi ser fram emot många spännande synpunkter och idéer!
/ arbetsgruppen för lokalpolitiska idéprogrammet
Hur skapar vi möjligheternas Göteborg? « Göteborg – möjligheternas stad
Storoffensiv mot talibaner i ett område med 100000 civila ett nytt Fallujah?
Jag undrar hur USA/NATO ledningen tänker när de inleder en stor offensiv mot ett område med 100000 civila. Varför Marjha nu?
Oavsett hur många Taliban/pashtun fot soldater NATO dödar i sin offensiv tror jag inte det påverkar hela den struktur som understödjer ledning i Afghanistan och Pakistan. Har USA/Nato tillräckliga styrkor för att genomföra vad de kalla ‘clear and hold’ i ett område där det finns Taliban krigare helt inbäddade i befolkningen ute i byarna. Och kommer USA/Nato att stanna kvar?
500000 soldater är den siffra som har nämnts för att upprätta någon form av militär kontroll av Afghanistan. De soldaterna och militära resurserna har aldrig funnits och kommer troligen aldrig finnas i Afghanistan.
Även General Stanley McChrystal säger också att det svåraste provet är inte att döda de talibanska fotsoldaterna och rensa området runt Marjha utan att sedan hålla området. USA/Nato måste både bibehålla den militära kontrollen, hålla nya och återvändande talibankrigare ute och vinna förtroende hos lokalbefolkningen. Samma lokalbefolkning som de nu kommer att slås mittibland för att driva ut talibanerna.
Att sedan Marja området är mindre strategiskt viktigt jämfört med Kandahar pekar helt enkelt på att Obamas nya COIN strategi måste börja någonstans. Marjah skulle kunna bli en symbolisk seger för USA/Nato utan att för den skulle ha någon större politisk betydelse.
Ett mer effektivt mål för USA/Nato styrkorna hade ju varit att ta kontrollen över vägarna in till Lashkar Gah från Talibanerna. Något man hittills inte gjort. Läget ser fortfarande ut som det gjorde när Al Jazeera’s reporter Zeina Khodr reste igenom juli 2009.
Vad jag förstått finns det inte heller någon genomtänkt strategi att ersätta opium odling om nu de de västliga styrkorna förstör fälten. En opium odling som majoriteten av befolkningen lever av.
Larry Nicholson, commander of the 2nd Marine Expeditionary Force which will spearhead the fight, has said he is "not looking for a fair fight".
Marjah is regarded as a stronghold of both Taliban insurgents and drug trafficking networks which must be removed to "protect" the people who live there. But so far the warnings have only had the effect of encouraging civilians to flee.
Abdul Salam, who has an extended family of 14 in the Marjah area, said his village looked almost deserted as most of its families had left for the cities of Lashkar Gah, Kandahar and Herat.
"They just picked up their jewellery and other small valuables and left everything behind," he said.
However, some civilians had remained because they could not afford to leave.
"People know they cannot protect everything, and they are more concerned about saving their lives than their houses. The people cannot protect their country from the infidels, so how can we protect our houses?"
Thousands of civilians flee Afghan region as Nato plans onslaught | World news | The Guardian
Likadant vad som nu än sägs från officiellt håll lär de nya flyktingarna som inte har andra möjligheter hamna till största delen i de interna Afghanska flyktingläger som de okontrollerade utanför Lashkar Gah. En plats som redan är fylld med flyktingar. Att den Afghanska regeringens egen flykting ansvarig räknar med 15000 familjer på flykt undan offensiven vädjar till FN UNHCR om hjälp säger väl en del om läget.
Förövrigt notera Reuters beskrivning nedan av USA ledda NATO styrkor. Här gör man inga omskrivningar till det som i Sverige blivit FN-styrkor.
Det jag saknar i den svenska debatten är en förståelse av att Sverige deltar som en liten men ändå viktig del av den krigföring som bedrivs av USA/Nato. Och att hur denna krigföring får konsekvenser både för de svenska soldaterna och för hela insatsen i Afghanistan.
Mest förbannade blir jag av civila liberala humanister som ropar på mer soldater och fortsatt krigföring mot Talibaner utan att för den skull ha några begrep om vad det innebär. Det är allt för lätt att vara tangentbordsgeneral i Sverige och tala om krigföring i olika delar av världen.
Men om jag ska vara skrivbordsgeneral för några minuter så personligen är jag en anhängare av det som i USA kallas Powell doktrinen. Speciellt tanken att man går in med en massiv militär styrka för att uppnå ett klart definierat mål.
Något som om inte annat våra svenska politiker borde fundera över om nu Sverige ska fortsätta skicka trupper jorden runt på humanistiska fredsuppdrag. Soldater är inte biståndsarbetare vad det nu än kallas i Sverige idag.
The Powell Doctrine states that a list of questions all have to be answered affirmatively before military action is taken by the United States:
- Is a vital national security interest threatened?
- Do we have a clear attainable objective?
- Have the risks and costs been fully and frankly analyzed?
- Have all other non-violent policy means been fully exhausted?
- Is there a plausible exit strategy to avoid endless entanglement?
- Have the consequences of our action been fully considered?
- Is the action supported by the American people?
- Do we have genuine broad international support?[1]
As Powell said in an April 1, 2009 interview on The Rachel Maddow Show, the Doctrine denotes the exhausting of all "political, economic, and diplomatic means," which, only if those means prove to be futile, should a nation resort to military force. Powell has expanded upon the Doctrine, asserting that when a nation is engaging in war, every resource and tool should be used to achieve decisive force against the enemy, minimizing US casualties and ending the conflict quickly by forcing the weaker force to capitulate. This is well in line with Western military strategy dating at least from Carl von Clausewitz’s On War.
Powell Doctrine – Wikipedia, the free encyclopedia
Mer i media:
SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expressen1, Expressen2, GP
Bloggat:
Peter Karlberg, Röda Berget, Annika Beijbom, Världen enligt Jah H…, Röda Malmö, Lizzie´s, Magnus Andersson, Mark Klamberg, Ola Möller, Martin Mobergs blogg och Mats Engström
U.S.-led NATO forces are planning one of the 8-year-old war’s biggest offensives to seize Marjah, a patchwork of desert canals and opium fields that is now the last large Taliban-held bastion in Helmand, Afghanistan’s most violent province.
The assault, the first since U.S. President Barack Obama ordered 30,000 extra troops to Afghanistan in December, is the start of a campaign to impose government control on rebel-held areas this year, before U.S. forces start to draw down in 2011.
Western countries hope military success this year will persuade Taliban fighters to lay down arms and their leaders to accept invitations to talk.
Hundreds of civilians have fled, but most of the area’s population, estimated at up to 100,000, remain in their homes in the face of what could be an unprecedented level of fighting.
NATO civilian representative Mark Sedwill said "sufficient" plans were in place to feed and house any civilians who flee, but declined to give details of how many displaced people NATO or the Afghan authorities had the capacity to assist.
"There are good reasons not to go into the exact numbers of details of the operation at this stage," Sedwill, a former British ambassador who arrived this week to take up the beefed-up post of chief NATO civilian in Kabul, told a news briefing.
"What we can say is that we are confident there are sufficient resources there to accommodate and feed anybody who chooses to leave the area," he said.
Helmand’s governor, Gulab Mangal, said so far about 164 families have fled the area in recent days. A commission had been set up that has the capability to cope with any crisis, he said.
NATO forces have decided to advise civilians in Marjah not to leave their homes, although they say they do not know whether the assault will lead to heavy fighting.
HEADS DOWN, STAY INSIDE
"The message to the people of the area is of course, keep your heads down, stay inside when the operation is going ahead," Sedwill said.
"We very much hope that the military phase of this operation will go ahead swiftly and with as little incident as possible. This of course very much depends on the conduct of those people who are in Marjah at the moment, their choices about whether to resist or to lay down their weapons."
Unlike previous military operations, the assault on Marjah has been widely flagged for months. Commanders say they hope this will persuade many fighters to lay down their arms or flee, reducing the eventual death toll.
Civilians who have left the area, however, report that fighters are digging in and preparing for battle.
Ställ de rätta frågorna om Afghanistan
Det är sällan jag rekommenderar en DN ledare men den nedanstående borde läsas av alla engagerade i Afghanistan kriget liksom det övergripande svenska deltagandet i kriget mot terrorismen. Inklusive det socialdemokratiska kvinnoförbundets Nalin Pekgul och Carina Hägg.
DN ledaren ställer frågor som borde ställts mycket tidigare.
Socialdemokratiska politiker och ombud gjorde det inte på jobbkongressen 2009. Svenska riksdagsledamöter gjorde det inte när frågan om en utvidgning av den svenska truppinsatsen var aktuell 2009.
Svenska regeringen gör det definitivt inte med en utrikesminister som agerar väskbärare åt USA.
Det är riksdagsledamöter och politiska partiers förbannade plikt om de skickar ut soldater i krig att både se till att de har den utrustning de behöver och ställa de rätta frågorna om hur dessa soldater används liksom hur kriget i stort förs.
Och göra de hela tiden.
Inget av detta sker i Sverige utan istället är det massiv tystnad och konsensus politik. Eller snarare icke politik. Säkerhetspolitik diskuteras inte.
Det verkar vara speciellt socialdemokratiska säkerhetspolitiska representanter och debattörer som är oförmögna att ställa frågorna nedan. Tillsammans med en beskrivning av verkligheten som i alla fall jag inte tycker stämmer.
Ibland saknar jag Olof Palme. Han hade i alla fall en ganska nykter syn på både det svenska förhållandet till USA och västlig krigföring i det här fallet Vietnam.
Att Karzai regimen är både korrupt och odemokratisk är klar för alla. Ändå är det Karzai regeringen den svenska insatsens jobbar för att stärka.
Ordet krig har med orwellskt språkbruk blivit fred så krigsoperationer där Afghanska militärer tränas är fredsoperationer.
Afghanistan insatsen kallas en FN operation något som alla mycket väl vet att det inte är. Det är stormakterna i FNs säkerhetsråd som drev igenom ett mandat för NATO att bedriva krigsoperationer i Afghanistan. Det är inte blå hjälmar som agerar i Afghanistan om nu någon trodde detta.
DN ställer t ex nedan indirekt frågan nedan om det kan vara så att den massiva militära kampanjen i Afghanistan är vad som driver på kriget. Och gör förvånansvärt klart att det finns en tidsgräns för hur länge den västliga militära närvaron kan vara kvar liksom att de militära målen är förlorade sedan länge.
Nu är frågan hur de väst makter som öppethållit ockupationen på bästa sätt kan dra sig tillbaka.
En debatt som i Sverige tystats med ord om svek mot de svenska soldaterna. Och käcka tidingskampanjer för att stödja hjältarna. Det är så en krigskultur byggts upp i andra länder där man okritiskt skickat och skickar ut soldater som ett verktyg i utrikespolitiken. Detta verkar var på väg även i Sverige.
Det bästa de svenska politikerna kunde göra tycker vore att börja ställa frågor och inte minst krav på NATO om hur krigföringen ska bedrivas i Afghanistan. Och likadant göra det i riksdagen om nu våra folkvalda är redo att ta det politiska ansvaret.
Och ja. Jag stödjer Ohly linjen som SvD sarkastiskt kallar den. Det går inte att bomba fram jämställdhet.
Mer i media:
SvD, SvD2, AB1, AB2, Expressen, GP
Bloggat:
Folket håller inte med om Afghanistan, Helt sjukt, Svik inte Afghanistan nu!, Svenska Soldater, BW, felsvängar och skumma källor, Avrättning!, Viktigt att Sverige fortsätter bidra i
Det är inte söndagens förluster utan det senaste årens utveckling som gör att de grundläggande frågorna nu måste ställas: Gör vår insats nytta? Kan detta krig vinnas? Hur högt pris är vi beredda att betala? Och hur skulle insatsen kunna avslutas?
Sådana frågor kan uppfattas som opassande eller svekfulla, inte minst i ett läge när svenska soldater just har förlorat livet. Men att intressera sig för vad som händer i Afghanistan och att försöka förstå de svårigheter som de internationella styrkorna där möter är varken ett svek mot de utsända soldaterna eller ett vanhedrande av de döda. Tvärtom. Det är att visa dem respekt.
De som riskerar sitt eget liv har rätt att kräva att de som bär det politiska ansvaret för insatsen inte bara står bakom sina trupper, utan också tänker klart.
När kriget mot talibanerna inleddes stod terrorismen i förgrunden. Talibanerna hade gett al-Qaida en fristad. Att beröva dem makten blev därmed inte bara ett mål för USA. Stora delar av världssamfundet accepterade att detta var ett rättfärdigt krig. USA:s krig blev även Natos och FN:s.
Utan 11 september hade det aldrig blivit så. Men väl på plats i Afghanistan har de länder som deltar tagit på sig ett vidare ansvar. Det går inte att störta en regim och sedan bara ge sig av igen utan att det blir kaos. Att bygga upp landet, att skapa fungerande institutioner och inte minst att förbättra villkoren för kvinnorna har blivit viktiga mål för soldaterna i Afghanistan.
Självklart finns här en mening med insatsen och ett skäl för dem som deltar att känna stolthet. Samtidigt måste det som görs sättas in i ett bredare perspektiv.
För det första finns en destruktiv sida i alla interventioner. När utländska pengar strömmar in och de för landet viktiga besluten fattas i fjärran huvudstäder skapas inte förutsättningar för eget ansvarstagande. Landet utvecklar ett biståndsberoende i stället för en förmåga att klara sig på egen hand.
För det andra talar historien emot att främmande trupper skulle kunna vinna ett krig i Afghanistan. Ett klansamhälle i bergig terräng är nästan omöjligt att etablera kontroll över utifrån. Sovjetunionen är bara den senaste i raden av stormakter som har försökt och misslyckats.
För det tredje är resurserna inte oändliga. Alla som anser att det finns ett globalt ansvar för att dämpa och försöka lösa konflikter måste våga ställa sig kontrollfrågorna: Står nyttan med insatsen i Afghanistan i proportion till kostnaderna? Eller håller insatserna, både i pengar och satsat politiskt förtroendekapital, på att bli så höga att möjligheterna att ingripa i andra oroshärdar starkt begränsas?
Det är svårt att se vägen ut ur Afghanistan. Inte minst därför måste man börja söka den och våga vara tydlig med att mer och mer av krafterna ska inriktas på att förbereda Afghanistan för livet efter de utländska trupperna.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet talar för fortsatt NATO krigsföring i Afghanistan
Vi i kvinnoförbundet vet att kampen för kvinnors rättigheter är universell och inte känner några nationsgränser.
Hur många gånger har vi inte beklagat den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter för Hitler? Det var då ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och det är ett misstag även idag. Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati. Om vårt samhällssystem hotades i Sverige skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep.
Jag trodde aldrig den dag skulle komma när ett socialdemokratisk kvinnoförbund skulle gå ut och ropa på militär krigsföring för kvinnors rättigheter. Och göra med argument plockade från den yttersta amerikanska högern. Vad Nalin Pekgul och Carina Hägg skriver ovan kunde lika gärna sagts av George W Bush som argument för USA’s globala krig mot terrorismen.
Uppenbarligen finns här en samsyn mellan det socialdemokratiska kvinnoförbundet och USAs före detta president.
Att argumentet sedan bygger en felsyn och amerikanska lögner upprepade sedan 11 september gör inte det hela bättre.
1. Talibanerna hade inget att göra med 11 september eller Al Quaida
2. Talibanerna är varken en ideologi eller något totalitärt hot mot någon speciellt inte i Europa.
3. Vad som skulle komma efter ett militärt tillbakadragande vet ingen men gjordes det på rätt sätt skulle det minska den krigföring som idag dödar just kvinnor och barn.
Jag undrar om det socialdemokratiska kvinnoförbundet även ställer sig bakom sådan aktioner som den pågående NATO stor offensiven i Marja under operation Mushtarak som en del av kampen för kvinnors rättigheter internationellt. Sverige deltar inte men agerar under NATOs ledning och har därmed ett kollektiv ansvar för vad NATO gör. Något jag antar även det socialdemokratiska kvinnoförbundet tar?
Att den i Afghanistan av väst tillsatta och understöda regeringen Karzai är notoriskt korrupt liksom den avskydda poliskåren är tydligen ett problem som den Afghanska regeringen tydligen själva ansvarar för enligt kvinnoförbundet.
Att den militär väst satt upp i stort är sekterisk efter etniska linjer och dominerad av tadzjiker är Afghanernas problem.
Att det är av Karzai tillsatta släktingar som står både för mycket av korruptionen och narkotika handeln har förstås inget med den västliga närvaron.
De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta.
Att Obamas strategi snarare var Pentagons är en sidosak men strategins amerikanska klassificering är COIN eller Counter-insurgency. Det är en militär taktik utvecklade för att bekämpa väpnade uppror i främst fördetta kolonier av britterna. En huvuddel är här att skilja befolkningen politisk från den väpnande gerillan som befinner sig mitt ibland dem. Eller med andra ord inte genomföra urskillningslösa bombattacker från luften mot misstänkta Taliban soldater eller nattliga räder mot befolkningen utan klara underlättelser.
Sen tror jag inte på ‘Nation Building’ som nu tydligen är på mode bland socialdemokrater. Tanken att man utifrån går in för att skapa både en nationell identitet och en livskraftig stat enligt den modell man själv utser.
Jag undrar vidare om Nalin Pekgul och Carina Hägg räknar FN och dess Afghanistan ombud till ‘de röster’ som vill tillmötesgå talibanerna eller är de inte medvetna om de internationella kontakter som pågår?
Det uppenbara som det socialdemokratiska kvinnoförbundet inte tycks veta är att det finns ingen militär lösning i Afghanistan. Och att varje slut på kriget där måste innehålla en politisk uppgörelse med delar av talibanrörelsen.
Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.
Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.
The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.
It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.
It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.
UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk
Den bästa sammanfattningen av läget och vad som borde göras från Svenskt håll kommer ironiskt nog från MPs Gustav Fridolin som säger vad ingen socialdemokratisk företrädare eller utrikes talespersoner lyckats med hittills. Inklusive före detta generalsekreterare i FN.
Det alla som ser nyktert på situationenverkar vara överens om är att situationen fungerar alltsämre. Alla vet att USA:s krig inte går att vinna och det har även de amerikanska befälhavarna insett. Nyligen deklarerade USA:s befälhavare på plats, general Stanley McChrystal, liksom hans chef i USA, general Petraeus, att de tror att någon form av förhandlingar med talibanerna är nödvändiga, eftersom en militär seger inte är möjlig. Ändå har bombningar av civila fortsatt, och genom NATO-kommandots förändrade inriktning har Sverige pressats till att bli aktivare i områden där de utländska trupperna har dåligt förtroende bland lokalbefolkningen. Sverige måste tydliggöra en linje gentemot NATO som handlar om tydliga krav på USA att avbryta de rena krigsinsatserna och de trovärdighetsundergrävande bombningarna. Vi bör också utarbeta en plan för hur medel kan överföras från det militära kontot till de humanitära insatserna.
Varning för panikpolitik – Artikel av Gustav Fridolin – Newsmill
Varför kan inte socialdemokraterna ställa krav på NATO och höja upp en röst för en annorlunda militärtaktik i den svenska säkerhetspolitiska debatten?
Eller dog den rösten med Olof Palme?
Tillsist, om det är Sveriges uppgift att hjälpa det Afghanska folket och speciellt kvinnorna där kan jag inte låta bli att undra över om Nalin Pekgul och Carina Hägg läst vad Malalai Joya skrev i Guardian förra året med anledning av Obamas planer på en truppökning. Det var efter att ett stort antal brittiska soldater dödats i Afghanistan.
Nedan den dåliga google översatta texten och en länk till den engelska originaltexten. Det verkar som Malalai Joya inte riktigt ser på samma sätt på Afghanistan konflikten som det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Undrar hur många som förstått att vår demokrati kämpe karzai är ‘bröder i tron’ med talibanerna.
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords
År 2005 var jag den yngsta person som valts till nya afghanska parlamentet. Kvinnor som jag, kandidera, hölls upp som ett exempel på hur kriget i Afghanistan hade befriat kvinnor. Men denna demokrati var en fasad, och de så kallade befrielsen en stor lögn.
På uppdrag av de hårt prövade folket i mitt land, jag tackar kondoleanser till alla i Storbritannien som har förlorat sina nära och kära på marken i Afghanistan. Vi delar sorgen hos de mödrar, fäder, fruar, söner och döttrar till de stupade. Det är min uppfattning att dessa brittiska olyckor, i likhet med tusentals afghanska civila döda, offer för den orättvisa politik som Nato-länderna har drivit under ledning av den amerikanska regeringen.
Nästan åtta år efter att talibanregimen störtades, har våra förhoppningar om en verkligt demokratisk och oberoende Afghanistan blivit förrådda av fortsatt dominans av fundamentalister och en brutal ockupation som i slutändan bara tjänar amerikanska strategiska intressen i regionen.
Ni måste förstå att regeringen under ledning av Hamid Karzai är full av krigsherrar och extremister som är bröder i tro talibanerna. Många av dessa män begått fruktansvärda brott mot det afghanska folket under inbördeskriget på 1990-talet.
För att uttrycka mina åsikter jag har utvisats från min plats i parlamentet, och jag har överlevt flera mordförsök. Det faktum att jag blev utsparkad från kontoret medan brutala krigsherrar åtnjutit immunitet från åtal för sina brott ska berätta allt du behöver veta om "demokrati" med stöd av Nato trupper.
I författningen förbjuder det som är skyldiga till krigsförbrytelser körs för det höga ämbetet. Ändå Karzai har fastställt två ökända krigsherrar, Fahim och Khalili, som sin polare för det kommande presidentvalet. I skuggan av krigsherrar, korruption och yrke, kommer denna omröstning har ingen legitimitet, och återigen verkar det verkliga valet kommer att ske bakom stängda dörrar i Vita huset. Som vi säger i Afghanistan, "samma åsna med en ny sadel".
Hittills har Obama fortsätta samma politik som Bush i Afghanistan. Skicka mer trupper och utvidga kriget till Pakistan kommer bara lägga bränsle på elden. Liksom många andra afghaner, riskerade jag mitt liv under de mörka åren av talibanernas styre att undervisa i underjordiska skolor för flickor. Idag är situationen för kvinnor är lika illa som någonsin. Offer för övergrepp och våldtäkt hitta någon rättvisa eftersom rättsväsendet domineras av fundamentalister. Ett växande antal kvinnor såg ingen väg ut ur lidandet i sitt liv, har tagit till självmord genom självbränningen.
Den här veckan, vicepresident Joe Biden hävdade att fler förluster av människoliv [är] oundviklig "i Afghanistan, och att den pågående ockupationen är i den" nationella intressen "i både USA och Storbritannien.
Jag har ett annat budskap till befolkningen i Storbritannien. Jag tror inte det ligger i ditt intresse att se fler unga människor skickas ut i krig, och att ha mer av skattebetalarnas pengar för att finansiera en ockupation som håller ett gäng korrupta krigsherrar och herrar drog vid makten i Kabul.
Vad mer, tror jag inte att det är oundvikligt att denna blodsutgjutelse fortsätter för evigt. Vissa säger att om utländska trupper lämnar Afghanistan kommer ner i inbördeskrig. Men hur är det inbördeskrig och katastrof i dag? Ju längre denna ockupationen fortsätter, desto värre inbördeskriget kommer att bli.
Det afghanska folket vill ha fred, och historien lär oss att vi alltid avvisar ockupationen och utländsk dominans. Vi vill ha en hjälpande hand genom internationell solidaritet, men vi vet att värden som mänskliga rättigheter måste kämpa för och vann med afghanerna själva.http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords
Bloggat:
Ta hem trupperna och skicka dit biståndsarbetare «, Sorg och stolthet « Att tänka efter, Afghanistan – vi behövs « Ewa Thalén Fin, Dags att ifrågasätta den svenska närvaron i Afghanistan (Eva-Britt Svensson (v)); Sverige ut ur Afghanistan! (Svensson); Den enda relevanta frågan när du tar ställning kring Afghanistan (Ola Möller), Fredrik Axelsson, Sapere Aude!, apg29, Sebastian Hallén, Madonnan, Seved Monke, Röda Malmö, Yttrandefrihet, ftw, annarkia, Joakim Hörsing och SUNE.. the girl
Mer i media:
GP,
2 Svenskar dödade i meningslös Afghanistan insats medan förhandlingar pågår med Talibanerna
Det är knappast förvånande att 2 svenskar dödats i Afghanistankriget. Det var väntat att så kunde ske när som helst. Så ser den Afghanska verkligheten som svensk media gjort sitt bästa att ignorera i en allmän patriotisk yra över ‘våra’ soldater. Lokala talibaner gör knappast någon skillnad på svenskar, tyskar, danskar eller några av de andra nationerna under ISAFs kommando i ett pågående krig.
Om Svenska soldater tränar Afghanska att slås mot talibaner är det knappast förvånande om Talibaner slår tillbaka. Speciellt om det i praktiken handlar om att delta i regelrätta strider som inbäddade mentorer för den Afghanska soldaterna.
I Sverige har man i stort skapat sin egen bild av vad som sker i Afghanistan med en höger som talat om att Sverige måste göra sin del i kriget mot terrorismen och rädda den västerländska civilisationen från islams hot och en socialdemokrati som främst ägnat sig åt drömmerier om att Afghanistan kriget skulle vara någon slags FN-ledd operation.
Dumheter från båda håll!
Att de svenska soldaterna dödas i en insats och för mål som inte stämmer överens med verkligheten gör det hela än värre. Den s.k Afghanska demokratin är en Potemkin kullis som har rämnat. Talet som att skapa en västerländsk demokrati har visat sig vara just detta. Prat. Tvärtom var det just krigsherrarna och de lokala klanledarna som kom tillbaka till makten med den amerikanska invasionen 2001.
Och suttit kvar vid makten just med västerländskt militärt och ekonomsikt stöd.
Nato’s new top civilian representative in Afghanistan has warned that a lasting peace will require talking to some "pretty unsavoury characters" with appalling human rights records, and bringing them within the Afghan political system.
Talk to Taliban for peace, says Afghan envoy | World news | The Guardian
Sedan som de flesta utanför Sverige vet har de pågått och pågår det kontakter med den Afghanska Taliban ledningen för att hitta en kompromiss som kan integrerar tillbaka delar av dessa i ett maktdelnings avtal med en Afghansk regering. FN’s förberedande samtal med Taliban ledningen nedan den 8 januari var en del av dessa kontakter. Liksom kontakter med lokala Taliban ledare.
At the same time, however, British officials have concluded that the Taliban is too deep-rooted to be eradicated by military means. Following a wide-ranging policy review accompanying Gordon Brown’s arrival in Downing Street, a decision was taken to put a much greater focus on courting "moderate" Taliban leaders as well as "tier two" footsoldiers, who fight more for money and out of a sense of tribal obligation than for the Taliban’s ideology.
UK backs plan to split Taliban from within | World news | The Guardian
Britterna driver planen tillsammans med Hamid Karzai som ett försök att dela de inhemska Afghanska lokala talibanerna mot de Pakistan baserade.
Detta medan den svenska debatten är kvar i något som liknar den amerikanska 2004 om och när USA skulle dra sig ur Irak. Britterna liksom övriga Nato har istället kommit fram till att det inte finns några möjligheter till en militär seger.
Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.
Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.
The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.
It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.
It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.
UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk
Att NATO liksom USA är redo att göra upp med precis samma talibaner som de svenska soldaterna är satta att träna lokala ANA soldater att slås mot verkar inte nått fram i den svenska debatten.
Har svenska folket kan man undra fattat att NATO/USA är redo att dra sig tillbaka från stora delar av Afghanistan. Jämförelsen är klar med sovjetunionen när de drog sig tillbaka från landsbygden för att sedan sätta up sin egen man Mohammad Najibullah Eller att USA/Nato knappast kommer att sätta mänskliga rättigheter och Afghanska skolflickors framtid som sin högsta prioritet.
Vad Sverige vill i det sammanhanget är totalt utan inverkan. Det är varken hos FN eller EU som avgörande beslut tas om Afghanistans framtid.
Det saknas en relevant säkerhetspolitisk debatt i Sverige som inte slaviskt följer påbud från Bryssel eller Washington. Svensk utrikes och säkerhetspolitik borde baseras på vad som är i Svenskt intresse och på en förmåga att tänka självständigt.
Idag har vi istället lämnat över nycklarna till vår utrikes och säkerhetspolitik och satt oss i baksätet till något vi bidrar med miljarder kronor och svenska soldaters liv till.
Mer i media:
Två svenskar dödade i Afghanistan; Svenskar döda i strid; Det här kommer leda till en ny diskussion om den svenska närvaron i Afghanistan", Två svenska soldater dödade i Afghanistan – Världen; Bo Pellnäs: "De rör sig i områden där människor vill dem illa"; Det är ett krig – inte närvaro, Svenska dödsoffer
Bloggat:
Gunnar Hökmark Blogg, Wiseman’s Wisdoms, Kommunisternas blogg, Fredrik Hallgren, Charlie Weimers, Mathias Sundin, Peter Andersson – me…, Pophöger, Ebba Busch, Runos blogg och KLARTEXTEN!, Svenska förluster i Afghanistan (Röda Berget); Christian Carlsson (…, Arbetarperspektiv, FRASSES BLOGG, smulan820.blogspot.c…,
Försvarsministern bestört
Försvarsminister Sten Tolgfors (M) säger att det var med stor sorg och bestörtning som han tog emot beskedet om att svensk personal dödats och skadats och att dessutom en afghansk medarbetare dödats.
– Tankarna går till dem som har drabbats och deras anhöriga. Mina tankar går också till deras kamrater i Mazar-i-Sharif. Jag vill understryka hur viktigt det är att vi står bakom det svenska förbandet i sådana här utsatta tider, säger Tolgfors.
Han pekar på att informationen kring det inträffade fortfarande är mycket knapphändig.
Brett stöd
Försvarsministern vill inte uttala sig om att svenska insatsen i Afghanistan ifrågasätts. Men han säger att den har brett stöd:
– Det är sex partier i riksdagen som står bakom insatsen på den nivån som den ligger på. Jag tror också att den debatt som vi haft det senaste halvåret har bidragit till att förklara insatsen för svenska folket.
Vänsterpartiet är enda parti som motsatt sig insatsen. Partiledaren Lars Ohly säger att söndagens dödsfall är oerhört tragiska. Men han tänker inte ta dem som intäkt för partiets krav att lämna Afghanistan.
– Däremot menar jag att säkerhetsproblemen i Afghanistan blivit värre och att den militära insatsen inte har förmått att lösa dem.
Vinterfoton – Stockholm Januari 2010
Bo Lundgrens återkomst i en antiklimax debatt i Agenda
Det var som om att se Fredrik Reinfeldt förvandlas till moderaternas tidigare partiledare Bo Lundgren i gårdagens agenda debatt. Det var statsmannen Reinfeldt som verkade vilja stå över en diskussion om sakfrågor för att istället om och om igen upprepa skattemantrat.
Det saknades totalt en diskussion om vad Fredrik Reinfeldt ville göra åt det utanförskap som växer. Enligt alliansregeringens sätt att beräkna från 2006 med 70000 sedan Fredrik Reinfeldt tog över som statsminister.
Som alla väljare kunde se i Rapport tidigare under dagen har inget hänt för att ge de som står längst bort från arbetsmarknaden en chans till arbete. Bland annat därför att alliansen lade ner stora delar av vuxenutbildningen.
Notera också att integrations och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i Rapport säger direkt att det inte var ett misstag att skära ner på vuxenutbildningar och komvux som alliansen gjorde för att dessa var ett hinder för de som stod utanför arbetsmarknaden skulle komma i arbete under högkonjunkturen 2008.
Detta trots att alla sakkunskap menade att det var just utbildningen som var nyckel till att komma ut ur det alliansen kallar utanförskap.
Uttalande som att ‘Utbildningsplatser måste skäras ned vid högkonjunktur då det inte är lika många som behöver studera’ borde bli ett skolexempel på total okunskap om hur både verkligheten och svensk arbetsmarknad ser ut.
Vad Fredrik Reinfeldt i agenda debatten fick siffrorna att 100-tusen långtidsarbetslösa fått jobb med alliansen hade varit intressant att veta.
I stort var det hela dock en antiklimax där Fredrik Reinfeldt verkade vilja hålla sig så långt borta från 2006 års valfrågor som möjligt.
Mer i media:
”Skatterna ser ut att bli den tydligaste valfrågan.”, Vänstern står tomhänt i jobbpolitiken. gp
Bloggat:
Mona(S)ahlins framträdande en katastrof, Inte ett ord, Reinfeldt och Sahlin är politikens Iceman, Reinfeldt kallade Mona Sahlin lögnare i Agenda, Välfärdsstaten ett pyramidspel, Battle of the giants, Om SVT Debatt, valrörelsens första rond. (Mitt i steget, Johan Westerholms blogg), MinaModerataKaramell…, Roger Jönsson, Per Altenberg – ett …, Anna Vikström, Peter Andersson – me…, Högbergs tankar, Karins värld, Kent Persson (m) blo…, [ s-buzz ], Den hälsosamme ekono… och Röda Berget
Ordväxlingen mellan de båda statsministerkandidaterna blev stundtals hetsig, men inte mer, trots att mötet i tv innebar avstampet i debatten inför höstens val.
Intrycket som dröjer kvar är att Mona Sahlin lyckades attackera Fredrik Reinfeldt effektivt, samtidigt som hon skickligt gled undan motfrågorna från sin opponent.
Gång på gång försökte Reinfeldt få S-ledaren att svara på om hon kan garantera att ingen sjukskriven får sänkt samlad ersättning med det rödgröna förslag om reformering av sjukförsäkringen som man gick ut med nyligen.
Inledningsvis gjorde båda klart att man står fast vid den uppgörelse över partigränserna som togs på 90-talet om ett reformerat pensionssystem, där grundstenen är att rådande statsfinansiella läge styr nivåerna.
Mona Sahlin menade dock att pensionärer som nu får se sina pensionsutbetalningar sjunka kan kompenseras med skattesänkningar.
– Vinner vi rödgröna valet kommer vi att stegvis sänka skatten på pension, lovade oppositionsledaren som samtidigt kritiserade statsministern för de jobbskatteavdrag som arbetande svenskar fått under de borgerliga regeringsåren.
Fredrik Reinfeldt försökte iklä sig rollen som nationens ledare, rimligen stärkt av det höga förtroende i väljarkåren som han som person åtnjuter. Och ställde frågan om vem som är mest trovärdig när det gäller att sköta landets ekonomi — den borgerliga alliansen eller de rödgröna.


















