Claeskrantz.se

Det är intressant hur humanism, folkrätt och mänskliga kommit att bli drivande nu även i svensk utrikespolitik. Utan hänsyn till nationella intressen. Utrikespolitik har ju traditionellt annars mest handlar om nationers egenintresse.

Även i dagens omröstning följer dock Sverige  USA och det amerikanska representanthusets utrikesutskott som efter kraftig lobbying röstade igenom en icke bindande resolution om erkände morden och fördrivningen av armenier under första världskriget som folkmord. Med skillnaden att den amerikanska inte gick vidare till hela representanthuset.

Sen får dock vara bra naiv för att inte se det politiska spelet bakom omröstningarna. Sverige tar nu ställning i en pågående konflikt.  

För svensk del innebär erkännandet av dödandet av armenier och andra folk för snart 100år sedan som folkmord att svensk riksdag gör en symboliskt omröstning i en fråga som konkret kommer att påverka chanserna till försoning och inte minst fred och stabilitet i regionen runt Turkiet negativt misstänker jag.

Vad som var tanken med dagens omröstning från socialdemokraterna och de rödgröna vet jag inte. Frågan är dock om den hjälpte i dagens konflikt mellan armenier och turkar. För syftet var väl inte att skifta svensk och europeisk utrikespolitik mot Turkiet i en negativ riktning?

I sak håller jag faktiskt med Carl Bildt i Newsmill nedan. Förutom att det faktiskt är en politisering av historien, något som de borgerliga i andra sammanhang inte har något emot, öppnar det ju för att utnämna onda eller goda i andra sammanhang. 

Normaliseringen mellan Armenien och Turkiet – med den överenskommelse som undertecknades I slutet av förra året – är av stor historisk betydelse. I den ingår bl a en överenskommelse om en historikerkommission som fritt skall söka sanningen om det hemska som hände 1915 och åren däromkring och på det sättet bidra till den långsiktiga försoningen mellan nationerna.

Men detta avtal är attackeras nu hårt av nationalister på både den turkiska och den armeniska sidan.
I det senare fallet handlar det inte minst om den stora armenska diaspora som finns I stora delar av världen, och som till stora delar har svårt att acceptera den normaliserings- och försoningsprocess som nu inletts av den armenska statsledningen. I Turkiet handlar det om en allians av hårdföra nationalister – en del av dem I socialdemokratisk dräkt.

För dem bägge är en politisering av folkmordsfrågan viktig. Bägge vill underminera den försoningsprocess som nu inletts, och voteringar i utländska parlament spelar dem självfallet direkt i händerna.

Jag säger inte att detta är den avsikt som driver bland annat alla de socialdemokrater som I denna fråga detta år kommer att rösta annorlunda än vad de gjorde förra året – men jag är dessvärre övertygad om att det är detta som kommer att bli resultatet om de skulle segra.

Och jag döljer inte att jag är oroad för en situation där vi med detta öppnar för att fatta riksdagsbeslut om komplicerade historiska skeenden också I andra delar av världen och de konsekvenser detta kan få för våra möjligheter att fortsatt verka för fred och försoning.

Till detta skall också läggas en viss oro för att föra in gamla konflikter rätt in I vårt svenska samhälle. Jag oroas av tonläget mellan organisationer I Sverige som företräder olika nationaliteter som under årens lopp kommit till och blivit viktiga delar av vårt samhälle

Finns det någon moral, svart eller vita aktörer eller onda och goda i utrikes och säkerhetspolitiska sammanhang. Ska utrikespolitik föras på ett moraliska högre plan eller fokuseras på konkreta resultat efter de värderingar man har.  Handlar diplomati om att den ena parten ska förklaras ond och den andra god? Eller hitta en lösning som alla kan leva med.

Vad vann världen eller kampen för mänskliga rättigheter med dagens omröstning?

Men jag ser framemot när svensk riksdag nu kommer att ta ställning i världens övriga historiska och pågående konflikter.

Israel – Palestina nästa?

Vad betyder det här för relationen mellan Sverige och Turkiet?

– Politiskt innebär det att regeringen hamnar i ett besvärligt läge gentemot Turkiet. Inom en snar framtid väntas Turkiets premiärminister besöka Sverige med en stor delegation. Det kommer bli en fnurra på tråden.

Vilka reaktioner kan man förvänta sig från Turkiet?

– När utrikesutskottet i USA röstade igenom en liknande resolution reagerade Turkiet kraftigt och kallade hem sin ambassadör. Där var det bara utrikesutskottet, nu är det riksdagen. Det är svårt att säga vad, men det kommer att komma någon form av diplomatisk protest.

Vad betyder det att riksdagen erkänt folkmordet men inte regeringen?

– Tidigare blev Socialdemokraternas partiledning överkörd av sin kongress i den här frågan. Nu blir även regeringen överkörd av riksdagen. Det är anmärkningsvärt. Men så länge regeringen inte antar detta får det inte samma effekt.

Hur ser det ut i andra länder?

– Drygt 20 länder och även 40 delstater i USA har röstat i genom det här. Det här väcker även frågan huruvida det är parlament eller historiker som ska avgöra liknande fall.

”Regeringen hamnar i ett besvärligt läge” | Inrikes | SvD 

Media:
Dilsa Demirbag-Sten Turkiet; Turkiet: Historien går inte att rösta om, Tragiskt att Carl Bildt fått de borgerliga partierna att vägra erkänna folkmordet (Alice Åström), Martin Mobergs blogg, Jonas Sjöstedt, Linander tycker!,

Bloggat:
Dramatik i gummistämpelparlamentet, Jihad-jane: En desperat hemmafru på , Riksdagen informerar, Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet , Ottomanska folkmord, Är det viktigt för dagens politiker att , Riksdagen erkände folkmord, Folkmordet på Sverige, Rätt, rättare, rättast?, Det kom lite sent…men, Sveriges riksdag erkänner folkmord 1915, Armeniernas historia i Turkiet, Riksdagen har äntligen erkänt folkmordet , Liberati, Mathias Sundin, Badlands Hyena, Liberati och Mikael Wendt bloggar,

Det är helt klart att Sveriges förhållande omvärlden förändrats väsentlig de senaste 20 åren.

Detta har dock inte nått fram till den svenska allmänheten eller den allmänna politiska diskussionen. Det handlar inte bra om säkerhetsgarantier inom EU och hur en framtida Europeiska säkerhetspolitik utformas utan lika mycket om Sveriges förhållanden till ett antal stormakter. Främst USA och Ryssland.

Vi är fortfarande alliansfria men definitivt inte neutrala.

Ska svenska soldater slås och dö i Afghanistan, Somalia med flera platser runt om i världen i ett passivt deltagande och vad får Sverige i så fall ut av detta. Och återigen. Nej, Afghanistan är ingen FN ledd operation liksom den i Somalia.

Vad är den bästa vägen framåt som främjar svenska intressen och värderingar?

NATO oavsett vad man tycker om organisationen håller på att köra över FN som den främsta säkerhetspolitiska västliga organisationen i världen. Är detta en bra utveckling och vad är Sveriges hållning i så fall.

Jag misstänker dagens utrikespolitiska debatt kommer knappast ens börja ge svaren.

Bildt kommer enligt vad DN.se erfar att ta upp Lissabonfördraget och de konsekvenser det har för svensk säkerhetspolitik i mycket positiva ordalag. Enligt fördraget är unionens länder skyldiga att bistå varandra vid angrepp. Sveriges regering är enligt Carl Bildt redo att leva upp till detta och ser det som en naturlig och önskvärd utveckling av EU-samarbetet.

Flera debattörer har kritiserat regeringen för att inte öppet tala om Lissabonfördragets följder. På DN Debatt uppmanade forskaren Mike Winnerstig politikerna att tala klarspråk om att alliansfriheten numera bara är en ”tom fras”. Något utförligare resonemang om detta är dock inte att vänta från Bildt i riksdagen.

Den säkerhetspolitiska debatten i Sverige kretsar traditionellt mycket kring relationen till den stora grannen i öster, Ryssland. Bildt kommer dock enligt vad DN.se erfar inte att ge frågan något större utrymme i sin deklaration i riksdagen.

Andra punkter i utrikesdeklarationen kommer enligt uppgifter till DN.se att vara:

Afghanistan och Somalia: de svenska civila och militära insatserna ska fortsätta och utvecklas.
EU:s utvidgning: Sverige fortsätter att välkomna fler medlemsländer. Särskilt månar Bildt om de ex-jugoslaviska länderna.
Energi är säkerhetspolitik: Utvecklingen på området i Ryssland, Ukraina och i Kaukasus är viktiga för Sverige.
Bistånd: Behöver öka och regeringens arbete för att höja effektiviteten fortsätter.
Kärnvapen: Mer internationellt samarbete kring fredlig kärnkraft ska bidra till minskad spridning av kärnvapen.
Mänskliga rättigheter: Regeringen utlovar fortsatta ansträngningar att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak frigiven.

Bildt tonar ner Rysslands betydelse – DN.se

Fokus reportaget nedan om hur Sverige hamnade i Afghanistankriget är intressant på många sätt. Man häpnar över hur slentrianmässigt riskdagspartierna en fundamental omläggning av Svensk säkerhetspolitik. Och hur lite debatt som föregick beslut om att skicka stridande soldater till ett faktiskt krig. Vad det än marknadsförs som i Sverige.

Att sedan Afghanistan kriget är ett totalt misslyckande som under snart 9 års tid haft en totalt felaktig strategisk inriktning får i alla fall mig att undra vad de riksdagspolitiker inom försvars och utrikesutskottet som ska syssla med att utvärdera Sveriges utrikes och säkerhetspolitik hållit på med?

Eller ingick det i Sveriges partnerskap med NATO och vilja att hålla sig med väl med framförallt Washington att Sverige tyst infogar sig i en baksätesroll ?  

Förövrigt kan man undra om det Svenska folket har förstått att det ingår i den nya Svenska säkerhetspolitiken att Sverige ska skicka ‘lego’ trupper till diverse konflikter runt om i världen? 

Godkännandet av en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan (Isaf) – till en början enbart i och kring huvudstaden Kabul – fattades av FN:s säkerhetsråd den 21 december 2001.

Vid den tidpunkten hade den svenska regeringen redan bestämt sig för att skicka soldater. Officiellt fick utrikesdepartementet en förfrågan från Storbritanniens ambassad om att delta i operationen den 12 december. Men på regeringskansliet var man förberedd. Samma dag hade Försvarsmakten sänt en promemoria till försvarsdepartementet där de redovisade möjligheten att sända en underrättelsepluton med spaningsuppgifter till Afghanistan. På bara några veckor skulle ett förband beståendes av 20–30 man kunna vara där, en insats som skulle kosta cirka 35 miljoner kronor för en fyramånadersperiod.

– Vi ville komma in i Afghanistan så fort som möjligt. Och vi gjorde från vår sida allt för att kunna vara med, säger dåvarande ÖB Johan Hederstedt.

Dagen efter, den 13 december, satt en svensk delegation på ett förberedande truppbrigadmöte i London. Ytterligare möten ägde rum den 18 och 19 december, strax innan FN antog resolution 1 386 som gav insatsen klartecken. Samtidigt hade Försvarsmakten, efter anvisningar från försvarsdepartementet, sänt en styrka på en handfull man till Afghanistan för att förbereda de svenska soldaternas ankomst.

Förkunskaperna var undermåliga. Sverige hade aldrig haft någon representation i Afghanistan och de diplomatiska förbindelserna var brutna sedan Sovjetunionens invasion av landet 1979. Sverige var visserligen en stor givare – med över en miljard kronor i bistånd sedan 1982 – men pengarna hade främst gått via FN, Röda Korset och Svenska Afghanistankommittén.

Den 18 januari 2002 klubbade riksdagen beslutet om att skicka svenska soldater till Afghanistan. Truppbidraget skulle finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag.

Uppdraget var tydligt avgränsat, tiden begränsad: en väpnad styrka på maximalt 45 personer skulle i högst sex månader förläggas i Afghanistan. Motivet var att med hjälp av underrättelse- och spaningsarbete bidra till att förbättra säkerhetsläget i Kabul så att den nya afghanska övergångsregeringen kunde inrätta sig.

– Kabul ansågs vid den här tiden vara, eller på väg att bli, relativt säkert. Varje operation innehåller risker, men Kabul uppfattades inte som en mycket farlig sak. Förbandet var litet och hade hög kvalitet, säger Björn von Sydow.

Inget av de andra riksdagspartierna hade heller några invändningar.

(…)

Varför var samtliga – politikerna, Försvarsmakten, Nato – så ivriga att skicka iväg svenska soldater till Afghanistan?

En förklaring låg i Sveriges närmande till Nato, som skett genom inrättandet av Partnerskap för fred (PFF) 1994. För vissa länder var det ett slags provmedlemskap i Nato, för Sverige var det ett sätt att ställa om försvaret. Bland annat gjordes Försvarsmaktens centrum för internationell utbilning (Swedint) om till ett PFP-utbilningscenter. Sverige kunde därefter delta i internationella övningar fullt ut och fick en möjlighet utveckla militär Nato-standard, vilket krävs av EU:s snabbinsatsstyrkor.

I utbyte förväntades Sverige delta i Natos internationella insatser. Så skedde i Kosovo och så kom även att ske i Afghanistan.

– Vi hade Partnerskap för fred-samverkan och det var naturligt för oss att vara med i Afghanistan, konstaterar Björn von Sydow.

(…)

Morgonen den 12 juni 2002 skulle riksdagen besluta om den svenska Afghanistantruppen skulle få förlängt mandat. Ett fyrtiotal soldater hade varit där i knappt ett halvår. Än så länge hade allt gått bra.

Först upp i talarstolen var moderaten Henrik Landerholm, tidigare yrkesofficer, nu ordförande i försvarsutskottet. Efter elva år i riksdagen skulle detta bli hans sista anförande, snart satt han som rektor på Försvarshögskolan.

Han hade förberett ett långt tal som pläderade för svensk närvaro i Afghanistan. Men det blev inget långt tal, knappt någon debatt alls. Riksdagsledamöterna var upptagna med något annat.

På andra sidan jordklotet spelade Sverige sin sista gruppspelsmatch i fotbolls-VM i Japan. En sedermera klassisk match, där Anders Svensson skruvade in en friskspark som innebar 1–1 mot Argentina och seger i vad som beskrevs som dödens grupp.

Landerholm klagade på att det inte fanns någon storbilds-tv i plenisalen.

Så klubbades en förlängning av den svenska insatsen i Afghanistan igenom i full politisk enighet. Lars Ohly, som ännu inte blivit västerpartiets partiledare, kritiserade USA:s krig men utbrast sedan:

– Jag håller med dem som anser att det är viktigt med enighet i sådana här frågor.

De svenska soldaterna blev kvar.

Fokus » Så hamnade Sverige i krig

Precis som Björn Kumm skriver nedan var det regeringen Perssons omläggning av den svenska försvarspolitiken och det svenska försvaret efter murens och Sovjetunionen fall mot en internationellt inriktat militär som kom att ligga till grund för det svenska deltagandet i Afghanistan tillsammans med våra partners inom EU/Nato. 

Det var inte den borgerliga regeringen Reinfeldt utan den socialdemokratiska regeringen Persson som skickade de första svenska soldaterna till Afghanistan. Beslutet togs i oktober 2001 kort tid efter 11 september, då USA fått klartecken av FN:s säkerhetsråd. Angreppet betecknades enligt en mycket vid tolkning av FN-stadgan som ”självförsvar”. Regeringen Perssons beslut hälsades med entusiasm av svensk militär, inte minst av sysselsättningspolitiska skäl.

Ett bantat svenskt försvar behövde karriärmöjligheter för yngre svenska officerare. När den ryske grannen inte befarades omedelbart angripa Sverige, krävdes också en ny hotbild för att motivera svenska försvarsinsatser. Världen skulle bli svensk krigsskådesplats.
Svensktruppen ett arv efter Persson | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Att sedan som Jan Eliasson med flera hävda att Afghanistan kriget är en sorts FN operation är att blanda bort korten från den Afghanska verkligheten och det krig som bedrivs där. Av USA med NATO assistans.

Den svenska truppen är i Afghanistan på uppdrag av Förenta Nationerna. FN-mandatet är glasklart. Nato har fått som uppgift av FN att leda den operation i vilken Sverige ingår. Den militära insatsen är nödvändig för att möjliggöra civila insatser och ge Afghanistan möjligheter att självt ta över ansvaret för sin säkerhet.Därför ska Sverige stanna i Afghanistan | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Likadant påståendena om vad som händer om Sverige lämnar Afghanistan. Ett rent svenskt bortdragande skulle varken göra till eller från. Det skulle möjligen frigöra svensk diplomati till en mer oberoende röst från det Europeiska/Amerikanska säkerhetskomplexet.

Här om någonstans saknas Olof Palmes röst och förmågan att oberoende framföra kritik mot stormakter utan att för den skull inte bryta kontakterna.

Jag tror jag inte ett dugg på ‘stay the line’ retoriken från socialdemokratiska företrädare. Sverige kommer om ett år troligen följa vad Obama administrationen beslutar om ett tillbakadragande oavsett vad de får för konsekvenser för den Afghanska befolkning. 

Den troliga konsekvensen av ett totalt NATO tillbakadragande tillsammans med  amerikanska styrkor är en väpnad maktkamp mellan olika makgrupperingar inklusive Karzai regeringen som kommer att försöka skapa allianser mellan olika krigsherrar och lokala klanledare.

Men vad blir konsekvenserna av att nu lämna Afghanistan? Först och främst ökad risk för maktövertagande av de krafter som nu söker jaga iväg den internationella styrkan. Det är för övrigt samma krafter som vill föra Afghanistan tillbaka till förtryck, kvinnofientlighet och stöd för terror inom och utanför landet.

Att lämna Afghanistan skulle också innebära att vi överlåter ansvaret till någon annan.

Någon-annanismen är för övrigt en plåga i dessa tider. Om fler länder skulle välja denna väg skulle FN och den intern-ationella rättsordningen skadas allvarligt.

Därför ska Sverige stanna i Afghanistan | Världen | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet

Att det skulle leda till någon internationell terrorvåg är kvalificerat struntprat direkt från de amerikanska propaganda fabrikerna.

Sen kan man undra om inte Jan Eliasson förstår att NATO-insatsen i Afghanistan är en del av en nyordning där det är tänkt att NATO ska formas till en global säkerhetspolitisk aktör med möjlighet att agera över hela världen. Och i mycket ersätt FN som aktör vid fredsoperationer.  Eller är det ditt den socialdemokratiska ledning verkar med tanke på att man på jobbkongressen 2009 öppnad för regionala militära insatser utan FN mandat?

Jag vet inte. Men jag gillar definitivt inte den amerikaniserade stöd våra soldater till varje pris kampanjen som drivs av både media etablissemang och politiker. Det är retorik som känns igen från den republikanska Bush administrationen och irak kriget för man antingen var för eller så var man en opatriotisk svikare som inte stödde soldaternas krigsuppgift solidariskt.

Här kommer också problemet med den nya socialdemokratiska säkerhetspolitiken efter det kalla kriget slut. Ska Sverige delta i ett evighetskrig på olika platser runt om i världen måste det skapas en bild av både vilka fienden är samt förstås en hjälte gloria kring de som deltar och stupar i Sveriges nya krig.

I grund och botten vinns eller förloras krig ju av hemmafrontens acceptans av förlusterna i människoliv och kostnader för kriget fortsättning.

Vilket kanske förklarar det svenska försvarets 128 miljoner kronors satsning på ett mediecentrum som ska se till att media formar den rätt bilden av det den svenska militären gör. Förövrigt också en amerikansk innovation.

Sedan ger ju Jan Guillou nedan en ganska bra beskrivning av vad som händer när retoriken inte stämmer med verkligheten.  Det är bara synd att ingen sade detta på den socialdemokratiska jobbkongressen 2009.

Detta patriotiska argument för fortsatt krig är inte bara cyniskt och fräckt. Det är ett nytt inslag i den svenska politiska diskussionen, en sorts amerikanisering. Vifta med flaggan, uppfinn nya medaljer, klä de sanna patrioterna i gula band och avfärda all kritik mot kriget som ett svek mot våra pojkar där borta. Det är ett sätt att argumentera som Expressen numera driver konsekvent och dagligen, men det är ovärdigt både en före detta och en blivande svensk utrikesminister.

Jan Eliassons vidare argument för fortsatt svensk krigföring (”fredsarbete”) i Afghanistan är att vi har flera viktiga mål att uppnå:

Den afghanska regimen måste få förmåga att själva sköta kriget.

Vi måsta åstadkomna fred.

Vi måste hjälpa kvinnorna till ett jämställt liv.

Vi måste kväva terrorismen.

Det är helt klart ädla mål. Ingen kan vara däremot. Problemet är bara att om detta vore vår målsättning med kriget så kan vi aldrig segra. Då är kriget för evigt. Och det är detsamma som att förlora kriget och därmed alla de ädla målsättningarna.

Och detta har president Barack Obama redan tydligt deklarerat. Hans nya politik är glasklar. USA har inte längre för avsikt att åstadkomma någon demokrati eller kvinnobefrielse i Afghanistan, det är föråldrade och hopplösa målsättningar som undan för undan hittades på av den förra administrationen under George W Bush.
[…]
Storbritannien, Kanada och Spanien är några av de länder som kommer att följa det amerikanska uttåget. Orsaken är lätt att förstå. Ingen västerländsk general tror längre att man kan döda och bomba Afghanistan till de ädla mål som Jan Eliasson räknade upp, de krigsmålen var hopplösa, redan från början.

Mot den bakgrunden framstår Jan Eliassons gyckel med tanken att somliga fega svenskar vill ”överlåta ansvaret till någon annan” som något försenat. I all synnerhet som ”Någon-annanismen för övrigt är en plåga i dessa tider, om fler länder skulle välja denna väg skulle FN och den internationella rättsordningen skadas allvarligt”.

Storvulna ord. Men vad har svenska soldater att göra i Afghanistan efter att andra, USA och Storbritannien till exempel, dragit sig ur?
De ädla motiven finns ju kvar. Det är förvisso en ytterst sorgesam tanke att Afghanistan antagligen blir en än värre skurkstat än nu efter det amerikanska uttåget. Det är dock ett problem som goda svenska patrioter och soldater inte löser om än aldrig så hedervärda och hjältemodiga. Det finns alltför gott om skurkstater och kvinnoförtryckare på vår jord. Saudiarabien är den värsta. Men allierad med USA.

Vårt krig gjorde ont värre eftersom vår marknadsföring av demokratin var den sämsta tänkbara.

Därför måste vi ut ur Afghanistan | Debatt | Aftonbladet

Bloggat:

Studiomannen, Helle Kleins blogg, Motbilder, Peter Karlberg, Esbatis kommentarer, Röda Malmö, Alltid rött alltid r…, Jinges Web och Fotob… och Kommunisternas blogg

Jag undrar hur USA/NATO ledningen tänker när de inleder en stor offensiv mot ett område med 100000 civila. Varför Marjha nu? 

Oavsett hur många Taliban/pashtun fot soldater NATO dödar i sin offensiv tror jag inte det påverkar hela den struktur som understödjer ledning i Afghanistan och Pakistan. Har USA/Nato tillräckliga styrkor för att genomföra vad de kalla ‘clear and hold’ i ett område där det finns Taliban krigare helt inbäddade i befolkningen ute i byarna. Och kommer USA/Nato att stanna kvar?

500000 soldater är den siffra som har nämnts för att upprätta någon form av militär kontroll av Afghanistan. De soldaterna och militära resurserna har aldrig funnits och kommer troligen aldrig finnas i Afghanistan.

Även General Stanley McChrystal säger också att det svåraste provet är inte att döda de talibanska fotsoldaterna och rensa området runt Marjha utan att sedan hålla området. USA/Nato måste både bibehålla den militära kontrollen, hålla nya och återvändande talibankrigare ute och vinna förtroende hos lokalbefolkningen. Samma lokalbefolkning som de nu kommer att slås mittibland för att driva ut talibanerna.

Att sedan Marja området är mindre strategiskt viktigt jämfört med Kandahar pekar helt enkelt på att Obamas nya COIN strategi måste börja någonstans. Marjah skulle kunna bli en symbolisk seger för USA/Nato utan att för den skulle ha någon större politisk betydelse.

Ett mer effektivt mål för USA/Nato styrkorna hade ju varit att ta kontrollen över vägarna in till Lashkar Gah från Talibanerna. Något man hittills inte gjort. Läget ser fortfarande ut som det gjorde när Al Jazeera’s reporter Zeina Khodr reste igenom juli 2009.

Vad jag förstått finns det inte heller någon genomtänkt strategi att ersätta opium odling om nu de de västliga styrkorna förstör fälten. En opium odling som majoriteten av befolkningen lever av.

Larry Nicholson, commander of the 2nd Marine Expeditionary Force which will spearhead the fight, has said he is "not looking for a fair fight".

Marjah is regarded as a stronghold of both Taliban insurgents and drug trafficking networks which must be removed to "protect" the people who live there. But so far the warnings have only had the effect of encouraging civilians to flee.

Abdul Salam, who has an extended family of 14 in the Marjah area, said his village looked almost deserted as most of its families had left for the cities of Lashkar Gah, Kandahar and Herat.

"They just picked up their jewellery and other small valuables and left everything behind," he said.

However, some civilians had remained because they could not afford to leave.

"People know they cannot protect everything, and they are more concerned about saving their lives than their houses. The people cannot protect their country from the infidels, so how can we protect our houses?"

Thousands of civilians flee Afghan region as Nato plans onslaught | World news | The Guardian

Likadant vad som nu än sägs från officiellt håll lär de nya flyktingarna som inte har andra möjligheter hamna till största delen i de interna Afghanska flyktingläger som de okontrollerade utanför Lashkar Gah. En plats som redan är fylld med flyktingar. Att den Afghanska regeringens egen flykting ansvarig räknar med 15000 familjer på flykt undan offensiven vädjar till FN UNHCR om hjälp säger väl en del om läget.

Förövrigt notera Reuters beskrivning nedan av USA ledda NATO styrkor.  Här gör man inga omskrivningar till det som i Sverige blivit FN-styrkor.

Det jag saknar i den svenska debatten är en förståelse av att Sverige deltar som en liten men ändå viktig del av den krigföring som bedrivs av USA/Nato. Och att hur denna krigföring får konsekvenser både för de svenska soldaterna och för hela insatsen i Afghanistan.

Mest förbannade blir jag av civila liberala humanister som ropar på mer soldater och fortsatt krigföring mot Talibaner utan att för den skull ha några begrep om vad det innebär. Det är allt för lätt att vara tangentbordsgeneral i Sverige och tala om krigföring i olika delar av världen.

Men om jag ska vara skrivbordsgeneral för några minuter så personligen är jag en anhängare av det som i USA kallas Powell doktrinen.  Speciellt tanken att man går in med en massiv militär styrka för att uppnå ett klart definierat mål.

Något som om inte annat våra svenska politiker borde fundera över om nu Sverige ska fortsätta skicka trupper jorden runt på humanistiska fredsuppdrag. Soldater är inte biståndsarbetare vad det nu än kallas i Sverige idag. 

The Powell Doctrine states that a list of questions all have to be answered affirmatively before military action is taken by the United States:

1. Is a vital national security interest threatened?
2. Do we have a clear attainable objective?
3. Have the risks and costs been fully and frankly analyzed?
4. Have all other non-violent policy means been fully exhausted?
5. Is there a plausible exit strategy to avoid endless entanglement?
6. Have the consequences of our action been fully considered?
7. Is the action supported by the American people?
8. Do we have genuine broad international support?^[1]

As Powell said in an April 1, 2009 interview on The Rachel Maddow Show, the Doctrine denotes the exhausting of all "political, economic, and diplomatic means," which, only if those means prove to be futile, should a nation resort to military force. Powell has expanded upon the Doctrine, asserting that when a nation is engaging in war, every resource and tool should be used to achieve decisive force against the enemy, minimizing US casualties and ending the conflict quickly by forcing the weaker force to capitulate. This is well in line with Western military strategy dating at least from Carl von Clausewitz’s On War.

Powell Doctrine – Wikipedia, the free encyclopedia

Mer i media: 
SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expressen1, Expressen2,  GP

Bloggat:
Peter Karlberg, Röda Berget, Annika Beijbom, Världen enligt Jah H…, Röda Malmö, Lizzie´s, Magnus Andersson, Mark Klamberg, Ola Möller, Martin Mobergs blogg och Mats Engström

U.S.-led NATO forces are planning one of the 8-year-old war’s biggest offensives to seize Marjah, a patchwork of desert canals and opium fields that is now the last large Taliban-held bastion in Helmand, Afghanistan’s most violent province.

The assault, the first since U.S. President Barack Obama ordered 30,000 extra troops to Afghanistan in December, is the start of a campaign to impose government control on rebel-held areas this year, before U.S. forces start to draw down in 2011.

Western countries hope military success this year will persuade Taliban fighters to lay down arms and their leaders to accept invitations to talk.

Hundreds of civilians have fled, but most of the area’s population, estimated at up to 100,000, remain in their homes in the face of what could be an unprecedented level of fighting.

NATO civilian representative Mark Sedwill said "sufficient" plans were in place to feed and house any civilians who flee, but declined to give details of how many displaced people NATO or the Afghan authorities had the capacity to assist.

"There are good reasons not to go into the exact numbers of details of the operation at this stage," Sedwill, a former British ambassador who arrived this week to take up the beefed-up post of chief NATO civilian in Kabul, told a news briefing.

"What we can say is that we are confident there are sufficient resources there to accommodate and feed anybody who chooses to leave the area," he said.

Helmand’s governor, Gulab Mangal, said so far about 164 families have fled the area in recent days. A commission had been set up that has the capability to cope with any crisis, he said.

NATO forces have decided to advise civilians in Marjah not to leave their homes, although they say they do not know whether the assault will lead to heavy fighting.

HEADS DOWN, STAY INSIDE

"The message to the people of the area is of course, keep your heads down, stay inside when the operation is going ahead," Sedwill said.

"We very much hope that the military phase of this operation will go ahead swiftly and with as little incident as possible. This of course very much depends on the conduct of those people who are in Marjah at the moment, their choices about whether to resist or to lay down their weapons."

Unlike previous military operations, the assault on Marjah has been widely flagged for months. Commanders say they hope this will persuade many fighters to lay down their arms or flee, reducing the eventual death toll.

Civilians who have left the area, however, report that fighters are digging in and preparing for battle.

NATO to Afghan assault villagers: keep heads down | Reuters

Vi i kvinnoförbundet vet att kampen för kvinnors rättigheter är universell och inte känner några nationsgränser.

Hur många gånger har vi inte beklagat den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter för Hitler? Det var då ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och det är ett misstag även idag. Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati. Om vårt samhällssystem hotades i Sverige skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/08/vi-st-djer-v-ra-truppers-kamp-f-r-kvinnors-m-nskliga-r-ttigheter

Jag trodde aldrig den dag skulle komma när ett socialdemokratisk kvinnoförbund skulle gå ut och ropa på militär krigsföring för kvinnors rättigheter. Och göra med argument plockade från den yttersta amerikanska högern. Vad Nalin Pekgul och Carina Hägg skriver ovan kunde lika gärna sagts av George W Bush som argument för USA’s globala krig mot terrorismen.

Uppenbarligen finns här en samsyn mellan det socialdemokratiska kvinnoförbundet och USAs före detta president.

Att argumentet sedan bygger en felsyn och amerikanska lögner upprepade sedan 11 september gör inte det hela bättre.

1. Talibanerna hade inget att göra med 11 september eller Al Quaida

2. Talibanerna är varken en ideologi eller något totalitärt hot mot någon speciellt inte i Europa. 

3.  Vad som skulle komma efter ett militärt tillbakadragande vet ingen men gjordes det på rätt sätt skulle det minska den krigföring som idag dödar just kvinnor och barn.

Jag undrar om det socialdemokratiska kvinnoförbundet även ställer sig bakom sådan aktioner som den pågående NATO stor offensiven i Marja under operation Mushtarak som en del av kampen för kvinnors rättigheter internationellt. Sverige deltar inte men agerar under NATOs ledning och har därmed ett kollektiv ansvar för vad NATO gör. Något jag antar även det socialdemokratiska kvinnoförbundet tar?

Att den i Afghanistan av väst tillsatta och understöda regeringen Karzai är notoriskt korrupt liksom den avskydda poliskåren är tydligen ett problem som den Afghanska regeringen tydligen själva ansvarar för enligt kvinnoförbundet.

Att den militär väst satt upp i stort är sekterisk efter etniska linjer och dominerad av tadzjiker är Afghanernas problem.

Att det är av Karzai tillsatta släktingar som står både för mycket av korruptionen och narkotika handeln har förstås inget med den västliga närvaron.

De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta.

Att Obamas strategi snarare var Pentagons är en sidosak men strategins amerikanska klassificering är COIN eller Counter-insurgency.  Det är en militär taktik utvecklade för att bekämpa väpnade uppror i främst fördetta kolonier av britterna. En huvuddel är här att skilja befolkningen politisk från den väpnande gerillan som befinner sig mitt ibland dem. Eller med andra ord inte genomföra urskillningslösa bombattacker från luften mot misstänkta Taliban soldater eller nattliga räder mot befolkningen utan klara underlättelser.

Sen tror jag inte på ‘Nation Building’ som nu tydligen är på mode bland socialdemokrater. Tanken att man utifrån går in för att skapa både en nationell identitet och en livskraftig stat enligt den modell man själv utser.  

Jag undrar vidare om Nalin Pekgul och Carina Hägg räknar FN och dess Afghanistan ombud till ‘de röster’ som vill tillmötesgå talibanerna eller är de inte medvetna om de internationella kontakter som pågår?

Det uppenbara som det socialdemokratiska kvinnoförbundet inte tycks veta är att det finns ingen militär lösning i Afghanistan. Och att varje slut på kriget där måste innehålla en politisk uppgörelse med delar av talibanrörelsen.

Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.

Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.

The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.

It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.

It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.

UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk

Den bästa sammanfattningen av läget och vad som borde göras från Svenskt håll kommer ironiskt nog från MPs Gustav Fridolin som säger vad ingen socialdemokratisk företrädare eller utrikes talespersoner lyckats med hittills. Inklusive före detta generalsekreterare i FN.

Det alla som ser nyktert på situationenverkar vara överens om är att situationen fungerar alltsämre. Alla vet att USA:s krig inte går att vinna och det har även de amerikanska befälhavarna insett. Nyligen deklarerade USA:s befälhavare på plats, general Stanley McChrystal, liksom hans chef i USA, general Petraeus, att de tror att någon form av förhandlingar med talibanerna är nödvändiga, eftersom en militär seger inte är möjlig. Ändå har bombningar av civila fortsatt, och genom NATO-kommandots förändrade inriktning har Sverige pressats till att bli aktivare i områden där de utländska trupperna har dåligt förtroende bland lokalbefolkningen. Sverige måste tydliggöra en linje gentemot NATO som handlar om tydliga krav på USA att avbryta de rena krigsinsatserna och de trovärdighetsundergrävande bombningarna. Vi bör också utarbeta en plan för hur medel kan överföras från det militära kontot till de humanitära insatserna.

Varning för panikpolitik – Artikel av Gustav Fridolin – Newsmill

Varför kan inte socialdemokraterna ställa krav på NATO och höja upp en röst för en annorlunda militärtaktik i den svenska säkerhetspolitiska debatten?

Eller dog den rösten med Olof Palme?  

Tillsist, om det är Sveriges uppgift att hjälpa det Afghanska folket och speciellt kvinnorna där kan jag inte låta bli att undra över om  Nalin Pekgul och Carina Hägg läst vad Malalai Joya skrev i Guardian förra året med anledning av Obamas planer på en truppökning. Det var efter att ett stort antal brittiska soldater dödats i Afghanistan.

Nedan den dåliga google översatta texten och en länk till den engelska originaltexten. Det verkar som  Malalai Joya inte riktigt ser på samma sätt på Afghanistan konflikten som det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Undrar hur många som förstått att vår demokrati kämpe karzai är ‘bröder i tron’ med talibanerna.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

År 2005 var jag den yngsta person som valts till nya afghanska parlamentet. Kvinnor som jag, kandidera, hölls upp som ett exempel på hur kriget i Afghanistan hade befriat kvinnor. Men denna demokrati var en fasad, och de så kallade befrielsen en stor lögn.
På uppdrag av de hårt prövade folket i mitt land, jag tackar kondoleanser till alla i Storbritannien som har förlorat sina nära och kära på marken i Afghanistan. Vi delar sorgen hos de mödrar, fäder, fruar, söner och döttrar till de stupade. Det är min uppfattning att dessa brittiska olyckor, i likhet med tusentals afghanska civila döda, offer för den orättvisa politik som Nato-länderna har drivit under ledning av den amerikanska regeringen.
Nästan åtta år efter att talibanregimen störtades, har våra förhoppningar om en verkligt demokratisk och oberoende Afghanistan blivit förrådda av fortsatt dominans av fundamentalister och en brutal ockupation som i slutändan bara tjänar amerikanska strategiska intressen i regionen.
Ni måste förstå att regeringen under ledning av Hamid Karzai är full av krigsherrar och extremister som är bröder i tro talibanerna. Många av dessa män begått fruktansvärda brott mot det afghanska folket under inbördeskriget på 1990-talet.
För att uttrycka mina åsikter jag har utvisats från min plats i parlamentet, och jag har överlevt flera mordförsök. Det faktum att jag blev utsparkad från kontoret medan brutala krigsherrar åtnjutit immunitet från åtal för sina brott ska berätta allt du behöver veta om "demokrati" med stöd av Nato trupper.
I författningen förbjuder det som är skyldiga till krigsförbrytelser körs för det höga ämbetet. Ändå Karzai har fastställt två ökända krigsherrar, Fahim och Khalili, som sin polare för det kommande presidentvalet. I skuggan av krigsherrar, korruption och yrke, kommer denna omröstning har ingen legitimitet, och återigen verkar det verkliga valet kommer att ske bakom stängda dörrar i Vita huset. Som vi säger i Afghanistan, "samma åsna med en ny sadel".
Hittills har Obama fortsätta samma politik som Bush i Afghanistan. Skicka mer trupper och utvidga kriget till Pakistan kommer bara lägga bränsle på elden. Liksom många andra afghaner, riskerade jag mitt liv under de mörka åren av talibanernas styre att undervisa i underjordiska skolor för flickor. Idag är situationen för kvinnor är lika illa som någonsin. Offer för övergrepp och våldtäkt hitta någon rättvisa eftersom rättsväsendet domineras av fundamentalister. Ett växande antal kvinnor såg ingen väg ut ur lidandet i sitt liv, har tagit till självmord genom självbränningen.
Den här veckan, vicepresident Joe Biden hävdade att fler förluster av människoliv [är] oundviklig "i Afghanistan, och att den pågående ockupationen är i den" nationella intressen "i både USA och Storbritannien.
Jag har ett annat budskap till befolkningen i Storbritannien. Jag tror inte det ligger i ditt intresse att se fler unga människor skickas ut i krig, och att ha mer av skattebetalarnas pengar för att finansiera en ockupation som håller ett gäng korrupta krigsherrar och herrar drog vid makten i Kabul.
Vad mer, tror jag inte att det är oundvikligt att denna blodsutgjutelse fortsätter för evigt. Vissa säger att om utländska trupper lämnar Afghanistan kommer ner i inbördeskrig. Men hur är det inbördeskrig och katastrof i dag? Ju längre denna ockupationen fortsätter, desto värre inbördeskriget kommer att bli.
Det afghanska folket vill ha fred, och historien lär oss att vi alltid avvisar ockupationen och utländsk dominans. Vi vill ha en hjälpande hand genom internationell solidaritet, men vi vet att värden som mänskliga rättigheter måste kämpa för och vann med afghanerna själva.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

Claeskrantz.se » DN blåser i stridstrumpeten – Sverige måste vara redo för döda svenskar i Afghanistan

Bloggat:
Ta hem trupperna och skicka dit biståndsarbetare «, Sorg och stolthet « Att tänka efter, Afghanistan – vi behövs « Ewa Thalén Fin, Dags att ifrågasätta den svenska närvaron i Afghanistan (Eva-Britt Svensson (v)); Sverige ut ur Afghanistan! (Svensson); Den enda relevanta frågan när du tar ställning kring Afghanistan (Ola Möller), Fredrik Axelsson, Sapere Aude!, apg29, Sebastian Hallén, Madonnan, Seved Monke, Röda Malmö, Yttrandefrihet, ftw, annarkia, Joakim Hörsing och SUNE.. the girl

Mer i media:

GP,

Det är knappast förvånande att 2 svenskar dödats i Afghanistankriget. Det var väntat att så kunde ske när som helst. Så ser den Afghanska verkligheten som svensk media gjort sitt bästa att ignorera i en allmän patriotisk yra över ‘våra’ soldater. Lokala talibaner gör knappast någon skillnad på svenskar, tyskar, danskar eller några av de andra nationerna under ISAFs kommando i ett pågående krig.

Om Svenska soldater tränar Afghanska att slås mot talibaner är det knappast förvånande om Talibaner slår tillbaka. Speciellt om det i praktiken handlar om att delta i regelrätta strider som inbäddade mentorer för den Afghanska soldaterna.

I Sverige har man i stort skapat sin egen bild av vad som sker i Afghanistan med en höger som talat om att Sverige måste göra sin del i kriget mot terrorismen och rädda den västerländska civilisationen från islams hot och en socialdemokrati som främst ägnat sig åt drömmerier om att Afghanistan kriget skulle vara någon slags FN-ledd operation.

Dumheter från båda håll!

Att de svenska soldaterna dödas i en insats och för mål som inte stämmer överens med verkligheten gör det hela än värre. Den s.k Afghanska demokratin är en Potemkin kullis som har rämnat. Talet som att skapa en  västerländsk demokrati har visat sig vara just detta. Prat.  Tvärtom var det just krigsherrarna och de lokala klanledarna som kom tillbaka till makten med den amerikanska invasionen 2001.

Och suttit kvar vid makten just med västerländskt militärt och ekonomsikt stöd.

Nato’s new top civilian representative in Afghanistan has warned that a lasting peace will require talking to some "pretty unsavoury characters" with appalling human rights records, and bringing them within the Afghan political system.

Talk to Taliban for peace, says Afghan envoy | World news | The Guardian

Sedan som de flesta utanför Sverige vet har de pågått och pågår det kontakter med den Afghanska Taliban ledningen för att hitta en kompromiss som kan integrerar tillbaka delar av dessa i ett maktdelnings avtal med en Afghansk regering. FN’s förberedande samtal med Taliban ledningen nedan den 8 januari var en del av dessa kontakter.  Liksom kontakter med lokala Taliban ledare.

At the same time, however, British officials have concluded that the Taliban is too deep-rooted to be eradicated by military means. Following a wide-ranging policy review accompanying Gordon Brown’s arrival in Downing Street, a decision was taken to put a much greater focus on courting "moderate" Taliban leaders as well as "tier two" footsoldiers, who fight more for money and out of a sense of tribal obligation than for the Taliban’s ideology.

UK backs plan to split Taliban from within | World news | The Guardian

Britterna driver planen tillsammans med Hamid Karzai som ett försök att dela de inhemska Afghanska lokala talibanerna mot de Pakistan baserade. 

Detta medan den svenska debatten är kvar i något som liknar den amerikanska 2004 om och när USA skulle dra sig ur Irak. Britterna liksom övriga Nato har istället kommit fram till att det inte finns några möjligheter till en militär seger.

Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.

Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.

The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.

It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.

It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.

UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk

Att NATO liksom USA  är redo att göra upp med precis samma talibaner som de svenska soldaterna är satta att träna lokala ANA soldater att slås mot verkar inte nått fram i den svenska debatten.

Har svenska folket kan man undra fattat att NATO/USA är redo att dra sig tillbaka från stora delar av Afghanistan. Jämförelsen är klar med sovjetunionen när de drog sig tillbaka från landsbygden för att sedan sätta up sin egen man Mohammad Najibullah Eller att USA/Nato knappast kommer att sätta mänskliga rättigheter och Afghanska skolflickors framtid som sin högsta prioritet.

Vad Sverige vill i det sammanhanget är totalt utan inverkan. Det är varken hos FN eller EU som avgörande beslut tas om Afghanistans framtid.

Det saknas en relevant säkerhetspolitisk debatt i Sverige som inte slaviskt följer påbud från Bryssel eller Washington. Svensk utrikes och säkerhetspolitik borde baseras på vad som är i Svenskt intresse och på en förmåga att tänka självständigt.

Idag har vi istället lämnat över nycklarna till vår utrikes och säkerhetspolitik och satt oss i baksätet till något vi bidrar med miljarder kronor och svenska soldaters liv till.   

Mer i media:
Två svenskar dödade i Afghanistan;  Svenskar döda i strid; Det här kommer leda till en ny diskussion om den svenska närvaron i Afghanistan", Två svenska soldater dödade i Afghanistan – Världen; Bo Pellnäs: "De rör sig i områden där människor vill dem illa"; Det är ett krig – inte närvaro,  Svenska dödsoffer

Bloggat:
Gunnar Hökmark Blogg, Wiseman’s Wisdoms, Kommunisternas blogg, Fredrik Hallgren, Charlie Weimers, Mathias Sundin, Peter Andersson – me…, Pophöger, Ebba Busch, Runos blogg och KLARTEXTEN!, Svenska förluster i Afghanistan (Röda Berget); Christian Carlsson (…, Arbetarperspektiv, FRASSES BLOGG, smulan820.blogspot.c…, 

Försvarsministern bestört

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) säger att det var med stor sorg och bestörtning som han tog emot beskedet om att svensk personal dödats och skadats och att dessutom en afghansk medarbetare dödats.

– Tankarna går till dem som har drabbats och deras anhöriga. Mina tankar går också till deras kamrater i Mazar-i-Sharif. Jag vill understryka hur viktigt det är att vi står bakom det svenska förbandet i sådana här utsatta tider, säger Tolgfors.

Han pekar på att informationen kring det inträffade fortfarande är mycket knapphändig.

Brett stöd

Försvarsministern vill inte uttala sig om att svenska insatsen i Afghanistan ifrågasätts. Men han säger att den har brett stöd:

– Det är sex partier i riksdagen som står bakom insatsen på den nivån som den ligger på. Jag tror också att den debatt som vi haft det senaste halvåret har bidragit till att förklara insatsen för svenska folket.

Vänsterpartiet är enda parti som motsatt sig insatsen. Partiledaren Lars Ohly säger att söndagens dödsfall är oerhört tragiska. Men han tänker inte ta dem som intäkt för partiets krav att lämna Afghanistan.

– Däremot menar jag att säkerhetsproblemen i Afghanistan blivit värre och att den militära insatsen inte har förmått att lösa dem.

Två svenskar dödade i Afghanistan – Världen – www.gp.se

Det är intressant hur det återigen är ‘ospecificerade’ underlättelse källor i Washington som läcker dokument som ska visa på Irans kärnvapenprogram. Ska man verkligen tro på Rupert Murdoch ägda Times källan till mycket material som skulle visa på Iraks kärnvapen program och en tidning som fungerar som en av Israels främsta källor för desinformation? 

Hade vi inte nog med ‘smoking gun’ bevis inför Irak kriget.

Jag har heller inga tvivel på att många länder runt om i världen med Israel i spetsen arbetar på att skapa ‘ett case’ för ett västligt ingripande i Iran för att störta regimen där. Med tanke på att USAs utrikesminister en gång i tiden satt i FN med anklagelser mot Irak baserade på felaktigt borde alla vara lite skeptiska mot anonyma källor som grund för utrikespolitiskt agerande mot andra länder.

Oavsett vad Iran gjorde 2007 eller idag kan man även ställa frågan om graden av hot ett kärvapenbestyckat Iran med några bomber skulle utgöra mot omvärlden. Den finns redan en Islamisk republik med kärvapen om det skulle ha någon betydelse. Det är förstås Pakistan. Iran utgör i dagsläget knappast något hot mot varken kärnvapen makten Israel eller Västmakterna i mellanöstern. Vad som än sägs är Iran regimens ledare knappast självmordsbenägna. Däremot utgör Iran definitivt en konventionellt militärt hot mot Israels regionala militära dominans.

Mer intressant är som Arms control Wonk skriver nedan UD3 som material för en bomb och den den anonyma asiatiska underlättelse källa som utgjorde bekräftelse för The Time artikel. Vilket får mig att tänka på Kina och Pakistan.

AQ Khan var ju skaparen av Pakistans kärnvapen Programmet och den ledande i den Pakistanska militärindustri som sålde kärnvapenteknologi till länder som Libyen och Nord-Korea. Både Pakistan och Kina ska ha unders

You have no doubt seen the Times of London story, in which Catherine Philp claims to have obtained a 2007 “technical document” from from Iran that “describes the use of a neutron source, uranium deuteride, which independent experts confirm has no possible civilian or military use other than in a nuclear weapon.” (The Times published a more detailed discussion of UD3 in a separate article).

I have no idea whether the document is authentic, but I do want to confirm that Pakistan appears to have used uranium deuteride (UD3) as a neutron initiator.

The Times story doesn’t adequately convey that this is a relatively novel source of neutrons for a bomb design. Technically inclined readers may recall that earlier accusations against Iran focused on more traditional route of polonium-beryllium (Po-Be). Several colleagues have emailed me, expressing surprise that Pakistan is alleged to have used UD3 instead of the Po-Be.

But yes, it appears that both China and Pakistan explored the use of UD3 as a neutron source. There are two data points of which I am aware.

ArmsControlWonk

Dokumenten som citeras av The Times är från 2007 och beskriver hur Irans kärnfysiker arbetar på en detonator till en atombomb. Fyra år efter det att Iran troddes ha övergivit sitt vapenprogram. Flera länder, såsom Storbritannien, Tyskland och Frankrike, har hela tiden ställt sig tvivlande till att Iran verkligen avslutade sin kärnvapenforskning.

Om dokumenten visar sig vara äkta kommer de att påverka omvärldens krav på nya sanktioner eller rent av ett militärt ingripande mot Iran.

Detonatorn är en så kallad neutrondetonator som enligt civila experter som tidningen talat med inte kan ha något annat civilt eller militärt användningsområde än att användas för att utlösa en atombomb.

- Trots att Iran kan hävda att den ska utnyttjas civilt så finns det inget civilt användningsområde, säger fysikern David Albright som är chef för Institute for Science and International Security i Washington och som har analyserat hundratals dokument med anknytning till Irans kärnvapenprogram.

- Dokumenten är en mycket stark indikation på att det pågår ett vapenarbete, säger han till tidningen.

"Iran arbetar på atombomb" – DN.se

Mer i media:

Bloggat:
George Galloway – Iran og Atombomben, Bör Israel angripa Irans kärnanläggningar?,

Jag undrar fortfarande om de socialdemokratiska riksdagsledamöter och kongressombud som röstade för en fortsatt oförändrade svensk närvaro i Afghanistan inkluderat även en truppförstärkning visste vad de röstade för.

På onsdag kommer hundra av de fyrahundrafemtio svenska soldater som befinner sig i Afghanistan hem efter avslutat utlandsuppdrag. De möts då av ett ”hemkomstpaket” av Försvarsmakten som innebär samtal med psykolog i grupp eller enskilt.

Det lär behövas. Aldrig tidigare har svensk militär varit så utsatt som i Afghanistan. För bara några veckor sedan exploderade en bomb som dödade en afghansk tolk och skadade fem svenskar, varav två allvarligt.

Vi är i krig – utan stöd | Ledare | Aftonbladet

Biståndssatsningen som egentligen är ett krig under NATOs ledning även om det kallas FN-mandat av socialdemokratiska politiker. Som Aftonbladet skriver i sin ledare inkluderar denna biståndssatsning 307 miljoner i reklampengar för att rekryterar ny soldater inför en fortsatt framtida Afghanistannärvaro som en del beräknar kommer att vara i årtionden.

Att det handlar om NATO och Sveriges förhållande till NATO är uppenbart tycker i alla fall jag om man läser nedanstående citat från AIP. Sverige har helt enkelt anpassat sin utrikes och säkerhetspolitik till den amerikanska via vårt icke medlemskap i NATO.

Något som jag också undrar om socialdemokratiska politiker förstått. I så fall borde de tala klarspråk. Klart är i alla fall att s utrikespolitiker inklusive Jan Eliasson inte instämmer med Helle Klein på Aftonbladet.

Svängningen i opinionen är fullt förståelig. Numera står det klart för alla att Sverige är i krig och inte på nån oskyldig fredsbevarande insats i Afghanistan. Det USA-ledda kriget har pågått i åtta år och resultatet har varken blivit en stärkt demokrati eller minskat inflytande från talibanerna. Det börjar alltmer likna Vietnamkriget.

Vi är i krig – utan stöd | Ledare | Aftonbladet

Bloggat:
Afghanistan – problem för bloggar?, Lite nytt i leden. , Ny…, The ‘Na na na na na’ approach to a conflict, Vaktavlösning

Framför allt ska Natos nya militära strategi, skydd till afghaner i stället för krig mot talibaner, utvärderas. ”Civila afghaners säkerhet måste öka för att Sverige ska kunna fortsätta delta i Isaf”, skriver Urban Ahlin (S) och Peter Rådberg (MP).
– Nu ökar omvärlden sitt stöd till Afghanistan. Antalet soldater ökar och alla väntar på att Obama ska ta sitt beslut. Då menar vi att om två år är det rimligt att göra en översyn och se hur den svenska insatsen fungerar och om det finns några förutsättningar att uppdraget lyckas, säger Urban Ahlin (S).

AiP / Översyn 2011 – rödgrön linje om Afghanistan

Enkelt uttryckt. Är Afghanistan priset för Sveriges icke medlemskap i en militär organisation som utgör grunden för EUs

I så fall borde de socialdemokratiska försvars och utrikespolitiska företrädarna tala klarspråk om detta.

Istället för att kalla det en humanitär insats i FNs namn.

Deras och hela styrkans chef, chef Christer Tistam, säger till DN att han hoppas att han och förbandet ska leva upp till de förväntningar som nu finns på dem. Han konsteterar att den turbulenta situationen i Afghanistan den senaste tiden har påverkat utbildningen av den nya styrkan, så att vissa moment anpassats utifrån erfarenheter från Afghanistan.

– Dels har vi övat mer och tränat mer i mörker eftersom överfallen mot oss ofta skett i mörker, och om vi är duktiga i mörker har vi en tekniköverlägsenhet som de som angriper oss inte har. Dels har vi utvecklat ytterligare utbildningsmoment och bland annat skapat en övningsbana på Livgardet där vi tränat i att se, hitta och motverka hemmagjorda vägbomber, säger Crister Tistam.

Ny styrka på väg till Afghanistan – DN.se

Att den svenska neutraliteten och alliansfriheten är död har många med mig sagt länge. Detta tack vara de förändringar som främst socialdemokratiska politiker drev igenom efter det kalla krigets slut.

Det var då den eviga freden skulle bryta ut utan konkurrens mellan stormakter. Det skulle inte bli en upprepning av hur världen såg ut före 1914 med stormakter som konkurrerade om inflytande och kontroll över mindre stater,.

Nu vet vi hur det blev. Jag undrar bara om svenska folket förstått vad riksdagens politiker gjort när Sverige klart tagit ställning till och inordnat sig under en part?

Och jag menar då inte EU utan NATO och i förlängningen den utrikespolitik som bedrivs från vem som råkar sitta i vita huset.

Det handlar om att vi givit bort vårt utrikes och säkerhetspolitiska oberoende utan att få något för det.  Sverige kan deklarera sig militärt solidariskt med andra länder inom EU men det är knappast bindande säkerhetspolitiska garantier. Likadant samarbetet med NATO.

Iställer är det den sämta av säkerhetspolitiska världar.  

Sveriges solidaritetsförklaring.

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd”.

Antagen av riksdagen 16 juni 2009.

EU:s solidaritetsförklaring

”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik”.

Lissabonfördraget artikel 42.7

Om inte annat återstår frågan om svensk folket är redo för den nödvändiga militära uppbyggnaden som behövs om vi ska uppfylla den militära roll och åtaganden som våra riksdagspolitiker så klart signalerat.

Förövrigt hade en cyniker undra om det är så att båda sidor vill ha en konflikt som är nödvändig för att hålla igång ett militärt och säkerhets industriellt komplex.

Sverige har lagt en ny grund för försvarspolitiken. Det skedde diskret när riksdagen den 16 juni slog fast att vi ”ska kunna ge och ta emot militärt stöd”. Det är en svensk solidaritetsförklaring till våra grannländer (se citatet nedan). Det är också en anpassning till EU:s Lissabonfördrag som träder i kraft den 1 december. I fördragets artikel 42 stadgas att om en medlemsstat utsätts för väpnat angrepp är övriga länder skyldiga att ge stöd.

Det svenska försvaret har tidigare enbart försvarat territoriet eller gjort fredsinsatser långt borta. Nu ska svenska styrkor även kunna sättas in i vårt närområde. Det bekräftar försvarsminister Sten Tolgfors (M) för SvD:

– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.

Skulle vi hjälpa balterna militärt i en kris?

–Om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas skulle vi ta beslut i varje enskilt fall. Hur man agerar beror på situationen. Det kan vara allt från civila insatser till olika former av stöd som också kan vara av militär karaktär, svarar Sten Tolgfors.

Sverige ska nu se över sin operativa försvarsplanering. Georgienkriget 2008 blev en vattendelare med beslut att ställa stridsvagnar i förråd på Gotland. En annan signal till omvärlden är att försvaret två gånger i höst skeppat över förband till Gotland och övat där.

Vid en kris i Baltikum kan Sverige (och Finland som har en likartad solidaritetsklausul) bli bas för allierade förband.

Sverige har valt sida | Inrikes | SvD

Det verkar ibland som en del européer inklusive svenskar har ett närmare förhållande till USA än vad amerikaner har till Europa. Om det är rätt politiker som är president i Vita Huset. 

Ett sådant område är utrikes och säkerhetspolitiken. På den nyligen avslutade socialdemokratiska partikongressen valde ombuden efter uppmaning från partiets ledning att lägga sig nära den amerikanska utrikes och säkerhetspolitiken i Afghanistan. Med det beslutet lade de sig även nära den amerikanska säkerhetspolitiken under Obama i det s.k kriget mot terrorismen.

Eller som KK skriver nedan lite överfört. Den socialdemokratiska partikongressen valde att skicka trupper och material till ett krig där vi inte har något inflyttande över strategin.

Med antaganden att nu ska president Obama göra det rätta.

Även Sverige under socialdemokratin tillhörde de länder som tävlade om den amerikanska utrikesledningens gunst i ett permanent samarbete tillsammans med Storbritannien sedan andra världskriget.

Frågan som borde ställas är inte om Sveriges förhållande till NATO utan hur nära det militära och säkerhetspolitiska samarbetet är och har varit med USA. Oavsett vilken president som råkar sitta vid makten i vita Huset.

Är det någon som tror att om europeiska länder exkluderande USA fått FN mandat för en militäroperation i Afghanistan även svenska trupper nu skulle befinna sig där?

Möjligen är det dags att rätta till det fundamentala felslutet i socialdemokratisk utrikespolitisk analys efter det kalla krigets slut om att en ny era av globalt samarbete skulle börja. Detta istället för den gamla maktbalans intressesfär utrikespolitiken mellan konkurrerande stormakter. 

Och ja det är dags för Europa att gå vidare inklusive Sverige där socialdemokratin kunde vara ledande i att forma ett europeiskt utrikes och säkerhetspolitiskt alternativ. Baserad på fred och säkerhet utan behov av externa militära operationer.

Om de mentala ledbanden från Washington kan brytas. Oavsett kan man undra om avsikterna och innebörden i nedanstående stycke från de politiska riktlinjer kongressen beslutade om. 

Visste kongressombuden att de röstade för militära operationer utan FN-mandat av ‘regionala organisationer?

Till sist kan man undra över stycket om globaliserad demokrati export i kontexten av stycket ovan. Jag antar att alla är medvetna om motiveringen från de amerikanska neokonservativa och högern grupper för Irak invasionen var just ‘nation building’ och demokratiexport där modellen var den västliga liberala marknadsekonomin?

Kan vi förväntas oss fler ‘demokratiskapande’ interventioner militära eller på andra sätt i framtiden med socialdemokratiskt stöd?  Och är det en positivt utveckling?

Barack Obama har rötter i Kenya samt den amerikanska mellanvästern, hans barndom utspelar sig i Indonesien­ och på Hawaii. Presidenten personifierar den trend mot ett USA där allt fler saknar koppling till Europa. Globaliseringen flyttar makt söderut och österut. Kalla kriget är över. Obama vet att han måste vända sig till Kina gällande världsekonomin och till Ryssland gällande nedrustningen. Spelplatserna för stormakternas armbrytningar heter i dag inte Berlin, Wien, Warszawa eller något annat ur en John le Carré roman – snarast Kabul, Teheran och Peshawar.

Tankesmedjan European Council­ on Foreign Affairs konstaterar att där USA börjat anpassa sig klamrar sig ­Europa fortfarande fast vid idén att vi har en speciell relation med USA. Men vår ­säkerhet är inte längre beroende­ av amerikanerna på samma sätt och våra­ intressen sammanfaller inte. När ­Europas stater var och en för sig tävlar om USA:s gunst hamnar vi i situationer som att vi i dag har 30 000 soldater i Afghanistan men inget inflytande över strategin.

Henry Kissinger klagade på sin tid över att det inte fanns något telefonnummer att ringa om man ville prata­ med Europa. Ett sådant har vi skaffat oss. Men Barack Obama ringer inte om de centrala frågorna – han är helt enkelt inte särskilt intresserad.

Det är dags för Europa att gå vidare. Hitta en egen roll i en ny värld.

Obama bryr sig inte om Europa | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

- Man löste uppgiften med hjälp av flygunderstöd, säger Jan Bohman, pressofficer vid den svenska styrkan, till TT.

Striden utspelades natten till torsdagen svensk tid.

Ingen i den svensk-finska styrkan skadades vid eldöverfallet längs en väg i mycket bergig terräng. Inte heller någon i den afghanska säkerhetsstyrka som fanns i täten vid operationen skadades. Efter striden kunde uppdraget fortsätta.

- Så vitt vi vet nu besköts truppen med finkalibrig eld, säger Jan Bohman.

Hur många fordon och soldater som deltog i operationen kan han inte säga på grund av sekretesskäl.

Om någon på motståndarsidan dödades eller skadades är ännu oklart. Under fredagen ska styrkan återkomma till platserna för att undersöka dem och försöka kartlägga var motståndarna befann sig.

- Det är mörkt nu, så nu väntar vi in dagsljuset, säger Bohman.

Han säger att stridsflyg från flera Isaf-länder deltog. Tidigare har den svensk-finska styrkan haft hjälp av stridsflyg som utfört spaningsuppdrag.

TT: Men det här var första gången ni fick hjälp av eld från stridsflyg?

- Ja, så vitt jag vet är det så.

Flygunderstöd i svensk afghanstrid – DN.se

När den socialdemokratiska partikongressen 2009 röstade igenom en fortsatt svensk militär närvaro i Afghanistan under NATO kommando kan man undra om de verkligen visste vad de röstade om?

Oavsett är nu, som NY Times skriver nedan, överlämnandet av Afghanistan på väg. Till precis samma talibaner som s-kongressen igår utnämnde till huvudorsaken till varför Sverige ska fortsätt sin militära närvaro.

Förövrigt är det någon som kommer ihåg det s.k strategic hamlet programmet i vietnam kriget?

Uppgifter till tidningen New York Times talar för något som en tjänsteman kallar "McChrystal för städerna, Biden för landet", syftande på att en kompromiss är på väg mellan vad som tidigare sågs som två motpoler.

USA:s Afghanistan-befälhavare Stanley McChrystal har velat ha minst 40.000 fler soldater för att bekämpa upprorsmännen och skydda civilbefolkningen, medan vicepresident Joe Biden ansett att ett ännu större amerikanskt intåg bara kommer att motverka sitt syfte och att det är viktigare att i stället bekämpa al-Qaida.

Enligt tidningens källor övervägs nu en kombination, där cirka 18.000 nya soldater sätts in för att säkra Kabul, Kandahar, Mazar-i-Sharif och landets andra större städer, liksom de viktigaste landsvägarna och jordbruksområdena, där motståndarna gärna vill odla opium. I gengäld lämnas flera andra delar av Afghanistan åt sitt öde, där det anses att motståndarna snarare drivs av lokala frågor och inte egentligen utgör något hot mot USA eller mot regeringen i Kabul.

USA-kompromiss väntas om Afghanistan – DN.se

Bloggat:
FN hyr in Blackwater, Att låta någon annan hantera vad man menar är problem, Om Afghanistan och (S) vånda samt något om rävfarmar, Afganistan …, Klockan tickar ned (Uppdaterad), Att stå upp för ett folk som ber om hjälp, GULAN AVCI, jj.n, Jinges Web och Fotob…, Viktor Tullgren, Mats Engström, Mats Engström, Rasmus Lenefors och Mitt i steget, Johan…

Vart är den socialdemokratiska utrikespoltiken på väg när de socialdemokratiska utrikesföreträdarna väljer att lägga sig nära den amerikanska högern och militäretablissemangets önskan om mer soldater till Afghanistankriget??

Det är de amerikanska neokonservativas bild av den blodtörstige talibanen som talare efter talar från den socialdemokratiska partistyrelsen framförde. Några nyanser fanns knappast.

Den socialdemokratiska linjen går också tvärt emot det motstånd som finns inom t.ex NATO länder som Tyskland och Frankrike till mer trupper i Afghanistan.

Som flertalet militära experter, generaler och västpolitiker privat redan konstaterat går det inte att åstadkomma en militär politisk seger över vad som i praktiken är ett krig mot pashtun klaner i södra Afghanistan och Pakistan.

Det går inte att åstadkomma demokrati eller mänskliga rättigheter genom gevärspipan vad än de socialdemokratiska ombuden röstade för igår på kongressen. Vad socialdemokratin tvärt om underlättat för är fler döda civila Afghaner där redan nu USA/NATO enligt FN stått för 30-40% av de dödade civila.

En miljard i ökat bistånd som ett komplement till den miljard som spenderas på att hålla trupper i Afghanistan är i det här sammanhanget snarare att räknas som blodspengar.

Vad som tvärt om håller på att hända i Afghanistan är att samma ‘talibaner’ som enligt Jan Eliasson med flera utsända från den socialdemokratiska partistyrelsen skulle hugga fingrarna av de röstade i valet troligen kommer att plockas in i en framtida afghansk regering.

Utan då den marionett väst tillsatt i Afghanistan annars känd som borgmästaren i Kabul. 

Motståndarna till den svenska insatsen fick dock mothugg av partistyrelsens föredragande förre utrikesministern Jan Eliasson och från andra ombud.

- Jag vill bara slå fast att vi har ett glasklart FN-mandat för vår närvaro, sade Jan Eliasson, och lade ned hela sin prestige för att övertala ombuden.

Men Jan Eliasson ska ha beröm för sin diplomatiska formuleringskonst. Visst har NATO FN-mandat att föra kring i Afghanistan. Med svensk hjälp.

Nu är det upp till den amerikanska militärlinjens socialdemokratiska förespråkare att visa fram den humanitära framgång Afghanistan kommer att bli med beslutet den 29 oktober 2009.

– De barn som växer upp i Afghanistan har, liksom sina föräldrar, bara upplevt krig. Till dem sänder vi inte humanitärt bistånd, utan soldater och stridsvagnar. Är det så vår internationella solidaritet ser ut år 2009? frågar förre försvars­ministern Thage G. Peterson och förre FN-ambassadören Anders Ferm i en debatt­artikel i LO-tidningen.

– USA:s och Natos dröm om militär seger i Afghanistan underminerar freden, menar förre FN-ambassadören Pierre Schori i ett annat inlägg.

Men i går nämnde inte Mona Sahlin ens kriget i Afghanistan i sitt inledningstal till kongressen. De internationella frågorna finns inte med trots att Sverige numera deltar i den Nato-ledda offensiven i Afghanistan. Social­demokraterna i riksdagen har beslutat att stödja regeringen som vill skicka fler soldater.

Det är ett beslut som den utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin kommer att få försvara i debatten i kväll. Kritiken mot kriget kommer nämligen inte bara från gamla ambassadörer. Flera kongress­motioner kräver att den svenska truppen tas hem.

Solidaritet

Urban Ahlin har redan mildrat sin militära retorik.

I kväll kommer han att svara kritikerna med en ökad satsning på bistånd och en utvärdering av hela insatsen om två år. Men först och främst vill han alltså skicka fler soldater.

Han borde lyssna på de diplomater som verkligen har erfarenhet av FN:s fredsarbete. Svenska socialdemokrater ska inte springa USA:s ärenden. De ska slåss för fred och frihet åt dem som aldrig upplevt annat än krig.

Åtta år senare borde den social­demokratiska debatten om Afghanistan handla om solidaritet en och humanitär offensiv.

Mer i media:
AB,

- Sverige är indraget i USA:s krig mot terrorism efter 200 år av fred. Åtta år av krig har inte hjälpt folket i Afghanistan. Tvärtom. Åtta år av krig har inte befriat kvinnorna. Tvärtom, sade Maj Britt Theorin, ombud från Stockholm.

Hon var en av flera som pläderade för att Socialdemokraterna ska kräva att Sverige drar tillbaka sina trupper.

Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, menade att det svenska deltagandet i Afghanistan är väldigt långt ifrån det Olof Palme stod för.

Motståndarna till den svenska insatsen fick dock mothugg av partistyrelsens föredragande förre utrikesministern Jan Eliasson och från andra ombud.

- Jag vill bara slå fast att vi har ett glasklart FN-mandat för vår närvaro, sade Jan Eliasson, och lade ned hela sin prestige för att övertala ombuden.

- För att barnen ska få gå i skolan måste vi finnas där med militären, menade riksdagsledamoten Åsa Lindestam, som refererade till att flickor inte fick gå i skolan under talibanstyret.

S-ja till svensk trupp i Afghanistan | Politik | SvD

Sverige som gjort sig känt som ett neutralt land, alliansfritt eller i varje fall inte med i Nato. Ett land som stått för fredliga lösningar men som nu har hängt på den allmänna trenden att militarisera biståndet.

Och Socialdemokraterna hänger på. I går deklarerade partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin att han stödjer regeringen, även om han inte läst förslaget än. Urban Ahlin räknar med att engagemanget i Afghanistan kommer att pågå under lång tid, kanske 30 år.

Det är bra, förutsatt att det civila biståndet ökar och de militära insatserna minskar. Självklart kan Nato-styrkorna inte bara lämna över landet till ett inbördeskrig. Carl Bildt föreslår en senior, civil diplomatisk närvaro i norra Afghanistan. Det är kanske är ett bra förslag, i varje fall i linje med svensk tradition. Mer medling och mindre militarism.

Splittrar oppositionen

Den militära insatsen skördar civila offer och den har bara lett till att fler anslutit sig till talibanerna. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder, frustrationen bland den unga och outbildade befolkningen är enorm. Den behöver inte bara skolhus utan även lärare och så småningom hederlig försörjning. När afghanerna får myndigheter de kan lita på behöver de inte talibanerna längre. Afghanistan behöver en internationell Marshallplan för fred och utveckling.

Men Socialdemokraterna i riksdagen tänker rösta för fler militärer. Frågan splittrar oppositionen eftersom Miljöpartiet och Vänsterpartiet ifrågasätter den militära närvaron. Frågan splittrar även det socialdemokratiska partiet.

I nästa vecka börjar den social­demokratiska kongressen. Flera motioner kräver att den svenska truppen ska dras tillbaka. Urban Ahlin hävdar att Sverige alltid ställt upp på internationella insatser. Visst, men vi har aldrig deltagit i Nato-strider där civila dödas och svenska soldater riskerar livet varje dag.

Ledare: Militarisera inte biståndet | Ledare | Aftonbladet

Jag undrar när socialdemokraterna ska erkänna att Sverige inte längre kan räknas som ett alliansfritt landet. Outtalade allianser och avtal binder Sverige till en politik vi inte har full kontroll över utan någon offentlig diskussion har tagit upp inriktningen på den svenska utrikes och säkerhetspolitiken.

Det är den enda anledningen jag kan tänka mig till det fortsatta stödet för en svensk närvaro i Afghanistan.

Det är naivt på gränsen till bedrägeri att hänvisa till NATOs’ roll i Afghanistan som ett FN-uppdrag för fred. Nato tillsammans med USA är i Afghanistan för att föra krig. Man skickar inte ut soldater som biståndsarbetare. Men der är ändå det som är huvudargumentet.

Det är NATO tillsammans med USA, inte FN som har ledarrollen i Afghanistan. Detta som en integrerad del av den amerikanska krigsföringen i det s.k kriget mot terrorismen.

Bistånd och uppbyggnad av demokratiska institutioner har aldrig varit huvudmålet för den västliga närvaron i Afghanistan, även om det sagts så från svensk horisont. Och fungerat som en motivering till att Sverige satsar en miljard på en millitär närvaro under NATO kommando.  

Har inte de socialdemokratiska utrikes och säkerhetspolitiska företrädarna förstått att den amerikanska avsikten har varit och kommer troligen fortsätta vara att bygga upp NATO som en global militärallians och ett alternativ till FNs säkerhetspolitiska roll?

Och att NATOs närvaro i Afghanistan är en del i att bygga upp denna globala militära organisation. Är det verkligen något vi vill i Sverige?

Vill verkligen socialdemokratin i bästa fall marginalisera FN till något liknande vad Nationernas Förbund var en gång i tiden?  Som bara passivt godkänner den politik dagens stormakter driver igenom.,

Vad det handlar om nu för västmakternas del är att rädda ansiktet på NATO och för amerikansk del frågan om inriktningen på det fortsatta kriget mot terrorismen. Ett krig mot terrorismen som inte har något att göra med en fortsatt krigföring mot Taliban/Pashtun grupper i Afghanistan.

Sen kan man undra vad Urban Ahlin ovan menar med att engagemanget i Afghanistan kan pågå i 30år? Är det verkligen genomtänkt.

Oavsett har USA genom den andra valomgång man tvingat Hamid Karzai att genomföra i Afghanistan drastiskt minskat hans förutsättningar att sitta kvar. Valfusk eller ej. Ett västligt (amerikanskt) närmande till Talibangrupper är på gång och med Karzai ur vägen kommer det att bli mycket lättare att inkludera dessa i en framtida ny Afghansk regering.

Någon som kommer ihåg President Ngo Dinh Diem eller Vietnamization som President Nixon drev som lösning på Vietnam kriget? Samma taktik för anti-gerillakrigföring är nu återigen aktuell i Afghanistan.

Jag hade sagt att det är totalt verklighetsfrämmande att tala om engagemanget i Afghanistan, liksom i Somalia eller Tchad –Sudan som humanitära insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. 

McChrystals rapport är både brett upplagd och kritisk. I en hemlig bilaga begär McChrystal 40 000 fler soldater, men Obama tvekar. Vita Huset håller låg profil innan presidenten bestämt sig, men en högt uppsatt amerikan förklarar presidentens problem:

– Läget nu är allvarligare än i våras. Både talibaner och andra upprorsmän har blivit mycket mer uthålliga och aggressiva. Till det kommer fusket i valen den 20 augusti, som gör det svårare att bygga upp ett trovärdigt afghanskt styre, säger han till SvD och slår fast:

– Förenta staterna kommer inte att vända Afghanistan ryggen. Vi tänker inte låta det falla tillbaka till att bli en fristad för terrorister.

General McChrystals rapport är huvudämnet på Natos försvarsministermöte idag, och ministrarna har fem svåra frågor att ta tag i.1.

1. Fler soldater.

Natos Isaf-styrka har idag 71 400 soldater, varav 38 400 från USA.

– Obama måste nu besluta om att sätta in ytterligare trupper. Alternativen sträcker sig från 10 000 till 60 000 man. Vi hoppas att USA:s försvarsminister Robert Gates på fredag ska ge en fingervisning om vad det blir, säger en Nato-källa till SvD.

Fler USA-soldater ökar pressen på europeiska Natoländer att följa efter. Storbritannien har lovat 500 soldater, medan andra tvekar av politiska eller praktiska skäl enligt en Natotjänsteman:

– Det handlar delvis om bristande beslutsamhet, vilja eller bristande folkligt stöd. Men det tyngsta skälet är att de saknar trupper som är tillräckligt övade, rörliga och självgående.

2. Ändrad taktik.

McChrystal dömer ut att Isaf-styrkornas nuvarande taktik. Flyganfall och pansarfordon har skapat en psykologisk och fysisk distans till de afghaner de ska skydda. Istället vill McCrystal ha en anti-gerillakrigföring (counterinsurgency) där soldaterna kliver ur sina fordon, rör sig bland folket och vinner deras förtroende.

– Detta är i kontroversiellt eftersom flera europeiska Nato-länder säger att Isaf ska skapa stabilitet. Det handlar inte om anti-gerillakrigföring för dem, utan de vill helst ha humanitära förtecken, säger en Natokälla i Bryssel.

En hög amerikansk företrädare understryker allvaret i vägvalet:

– Att kliva ur fordonen ökar risken för förluster. Det kräver i sin tur folkligt stöd hemmavid i USA och i andra länder. Detta är ett mycket allvarligt övervägande, för när vi väl det fattat beslutet måste vi också genomföra det.

3. Afghanisering.

Vägen ut ur Afghanistan för de främmande trupperna är att ge afghanerna resurser att själva hantera sin säkerhet. Samverkan i fält och utbildning måste intensifieras. Målet är hela 400 000 afghaner i uniform år 2011: 260 000 soldater och 160 000 poliser. Det blir dyrt för omvärlden, men kostar mindre än att ha egna fredsstyrkor på plats.

4. Militärt-civilt

Civila insatser och bistånd måste effektiviseras och samordnas med militära insatser – annars misslyckas bägge.

– Det år inte att bedriva återuppbyggnad i Afghanistan utan att det finns ett säkerhetsstöd från soldaterna. Men kan vi inte skapa påtagliga förbättringar för folket i byarna, så kan vi inte heller vidmakthålla de militära operationerna, säger en högt uppsatt amerikan som arbetat i Afghanistan.

5. Ansvarig regering

Afghanistan måste få en regering och myndigheter med kontroll över landet. Men det måste också utkrävas ansvar för korruption och övergrepp. En Natokälla i Bryssel talar om att uppnå 1970-talets nivå i Afghanistan. En regeringskälla i Washington understryker vikten av "realistiska mål":

– Det innebär ett fungerande statligt styre med myndigheter som folket respekterar och har förtroende för, så att de inte gör gemensam sak med talibanerna, lokala krigsherrar eller knarkkungar.

Ödesuppdrag på Natos bord | Utrikes | SvD

Frågan som den Socialdemokratiska partistyrelsen borde ställa är om det behövs mer soldater i Afghanistan. Och om dessa soldater ska ledas av en amerikansk NATO-General av militäralliansen NATO. Även om denna general och trupperna har ett mandat från FN att vara där.

Att USA med flera länder länge haft som mål ersätta FN med NATO som den etablerade internationella säkerhetsorganisationen tycks helt ignoreras av de socialdemokratiska utrikespolitiska företrädarna också. Om nu målet är att stärka FNs roll i världen?

Partistyrelsen och huvudföredragande Urban Ahlin (S) betonar starkt att det finns ett FN-mandat och att målet med den svenska insatsen är att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten i sitt land. Att den långsiktiga freden och stabiliteten skulle riskeras om FN lämnade Afghanistan i förtid. ISAFs och OEFs uppdrag ska hållas isär, anser partistyrelsen, även om ”samordning mellan styrkorna är behövlig”.

Ytterligare en fråga är om hjälparbete ska bedrivas av militärstyrkor. Eller om Sverige ska delta i nationsbyggande av stormakter som med våld genomför politiska förändringar i andra länder.

Det var en vattendelare när USA med flera länder fick mandat från FN att störta ett annat lands regering. Detta med motivering självförsvar även om Talibanerna inte hade medverkat till 11 september. Det är FN inklusive Sverige som medverkat till attacker länder utanför Afghanistan som Pakistan och till en militarisering av hela central-asien i ett nytt kallt krig.

Något som socialdemokratiska utrikesföreträdare också tycks omedvetna om?

Det var även en vattendelare när den svenska socialdemokratiska regeringen under Göran Persson acceptera detta och i stort köpte motiveringen för det amerikanska kriget mot ‘terrorismen’ 

Sen är det bedrövligt att Sverige inte längre kan tycks ha förmåga att tala med egen röst i omvärlden. Sedan när blev Sverige passiva efterföljare till den utrikespoltik som förs i Washington? Eller Bryssel?

Barack Obama eller för den delen George W. Bush är inte presidenter i Sverige. EU-medlemskap innebär inte att Sverige ska eller måste sitta passivt tysta i med i EU som deltagande observatörer. Vilka åsikter har socialdemokratin om de säkerhetspolitiska och militära planerna som pågår inom EU.  Eller den utrikespolitik som EU ska föra i framtiden.

Det verkar som de socialdemokratiska utrikespolitiska företrädarna helt enkelt kommer att fortsätta i Göran  Perssons fotspår med det närmande och samordning av svensk utrikespolitik med amerikanska och europeiska stormakters intressen.

Frågan är om detta gagnar fred eller säkerhet?

Direkt efter kongressen, 3 november, är det dags för regeringen att lägga en ny proposition om den svenska ISAF-styrkan. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) vill nu förstärka styrkan och dess utrustning ytterligare. Exakt hur mycket är oklart.
– Regeringen har markerat i budgeten att de vill ha mer pengar. Vi har mindre pengar i budgeten till utlandet än de, säger Anders Karlsson (S) ordförande i försvarsutskottet. 
Partiledningen har inte satt ned foten än, men argumenterar för den nuvarande insatsen i kongressens motionsutlåtande: ”Det måste finnas en militär närvaro i Afghanistan för att garantera en säkerhet för medborgarna men också för biståndsarbetarna och för att möjliggöra återuppbyggnad av landet.”
Men först är det alltså kongress, vilket betyder att den debatten får en mycket avgörande betydelse för riksdagsgruppens beslut. Det var först efter intern debatt och tilläggskrav som S-riksdagsgruppen gick med på den senaste utökningen av den svenska FN-truppen i november 2008. Då krävde partiet samtidigt en långsiktigare och bredare strategi för det svenska engagemanget i Afghanistan ”med tonvikt på en framtida ökad civil närvaro och en minskad militär närvaro”.
S förklarade också att agerandet från USAs då nya administration skulle vara avgörande för det framtida svenska ställningstagandet. Nu ser det ut som om president Obama kommer att öka trupperna till Afghanistan. USAs Operation Enduring Freedom, OEF, krigsföringen mot al-Qaida och talibanerna, har hårt kritiserats för civila offer och kohandel med krigsherrar. Samtidigt går dagligen talibanerna till nya offensiver med det ökade förtryck det innebär, inte minst mot kvinnorna.

AiP / S-strid om svensk trupp i Afghanistan