Claeskrantz.se

Jag har hittills undvikit Svenska Dagbladets ledarskribent Gudmundson och delar av Malmö pressens kampanj mot kommunalrådet Ilmar Reepalu men jag tycker det är minst underliga formuleringar Per Gudmundson kommer med nedan.

”Menar verkligen Hägglund att judehat är så vanligt bland muslimer?”, frågar sig bloggen Alliansfritt Sverige upprört. Vad som avses med ”så vanligt” är oklart. Den enda poäng jag kan utläsa av Hägglunds uttalande är att det är vanligare. Och det är det ju. Det finns en konfliktlinje som är rätt välbelagd och – tyvärr – en väldigt djupt rotad tradition av misstänksamhet som rentav uppmuntras i många muslimska länder. Föreställningen att detta skulle försvinna i samma ögonblick som man invandrar till Sverige är rätt naiv.

Påstår verkligen Per Gudmundson verkligen att anti-semitism och jude hat är djupt rotad bland sveriges muslimer som en del av de värderingar och den historia de tagit med sig från sina hemländer?  Det verkar så. Är det detta malmö kampanjen handlar om. Att Sveriges muslimer med Malmö som främsta exempel är hotade av sveriges muslimska befolkning med benäget bistånd från hela den svenska vänster som uttrycker kritik mot israel och förståelse för palestiniernas situation?

Om något agerar då Per Gudmundson väskbärare och nyttig idiot för Sverigedemokraterna medvetet eller ej. Det sorgliga är att han gör det via en av Sveriges största mediamegafoner. Hela ledarinlägget nedan dryper av fördomar mot muslimer som är ganska obehagligt. Anti-semitism kopplas också slentrianmässigt till alla partier till vänster som uttryckt kritik till det Israel som Gudmundson själv hyllade för deras krigsinsats i t ex Libanon .

Per Gudmundson har ju även gång på gång hävdat att det finns ingen koppling mellan anti-semitism och den pågående konflikten mellan Israeler och Palestinier i mellan-östern så vad är det för konfliktlinje han talar om nedan? Om inte annat framgår det klart att Ilmar Reepalu’s största ’synd’ är just hans ‘Israel hat’ även om bråket i Malmö ‘förstås’ inte handlat om Reepalu’s Israel kritik. 

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Till de här två förklaringarna kommer så en tredje, som även den har dryftats, men som kanske inte har varit tv-sänd ännu. Nämligen den att han medvetet söker behaga väljargrupper som tilltalas av en skvätt antisemitism. Detta antydde alltså Hägglund, varpå Mona Sahlin blev mycket upprörd, liksom den vänstra delen av den politiska bloggosfären förefaller vara. 

”Menar verkligen Hägglund att judehat är så vanligt bland muslimer?”, frågar sig bloggen Alliansfritt Sverige upprört. Vad som avses med ”så vanligt” är oklart. Den enda poäng jag kan utläsa av Hägglunds uttalande är att det är vanligare. Och det är det ju. Det finns en konfliktlinje som är rätt välbelagd och – tyvärr – en väldigt djupt rotad tradition av misstänksamhet som rentav uppmuntras i många muslimska länder. Föreställningen att detta skulle försvinna i samma ögonblick som man invandrar till Sverige är rätt naiv. 

Den sortens uppmuntran i form av både uppfostran och statlig propaganda gör naturligtvis avtryck. Konstigt vore väl annat. Att se den problembilden borde i sig inte vara något att be om ursäkt för. Att nyttja den för egna syften är däremot inte så snyggt. Om det nu är det Reepalu gör, jag är ärligt talat inte alls så säker på att han är så slug. Jag tror snarare att han lider av maktfullkomlighetens blindhet i kombination med lite allmänt och slentrianmässigt Israelhat. 

Alliansfritt nu erkänd av SvD som opinionsbildare, Skäll på judiska centralrådet, Sahlin, Malmö blir Judenrein med Sahliansen,

Jag tror Pirate Bay domen i stort var en parantes i kampen om kontrollen över den  digitala distributionen över internet. TPB fortsätter som vanligt medan de  ‘svenssons’ som domen var avsedd att skrämma har hittat det alltfler lagliga alternativ som gör det allt enklare att hämta och hitta den musik man vill ha.

De drakoniska lagar som USA införde på musikindustrin uppmaning har i stort visat sig vara verkningslösa liksom de olika sätten att kryptera musik för att skydda den från kopiering.

Musikförsäljningen blir helt enkelt radio finansierad via annonser eller abbonemangsavgifter. Samt förstås de sätt musiker alltid fått betalt d.v.s spelningar och kringförsäljning.

Man kunde möjligen undra om vad som hade hänt om de internationella musikjättarna i sitt oligopol tagit vara på den tekniska utvecklingen och redan för 10 år sedan börjat erbjuda tjänster för digital musik istället för envist hänga kvar vid en 50 år gammal modell för distribution.

Men det hade förstås krävt att de förstod sin marknad.

Sen finns förstås den viktigare frågan om någon slags digital allemansrätt mot monopol kontroll över kultur och information. Ska t ex ett företag kunna köpa upp och äga ett helt lands kultur och historiska arv. Liksom om ett lands kultur och historia bara ska finnas tillgängligt för de som kan betala.   

Enligt Jens Häger har flera nedladdningstjänster stabiliserats på en lägre nivå än innan Ipred-lagens inträdelse 1 april förra året.

– Den första effekten av Ipred har klingat av. Men folk upplever att det är större risk att fildela nu än tidigare. Det är inte bara antalet fildelare som har minskat, folk har också blivit mer selektiva med vad de laddar ner. Dessutom har utbudet på fildelningsarenan har blivit sämre.

Undersökningen "Svenskarna och Internet" ges ut av organisationerna World Internet Institute och .SE.

– Från att nedladdningen ökade under fem års tid visade undersökningen från 2009 ett tydligt trendbrott. Jämfört med undersökningen från 2008 slutade nedladdningen att öka i april förra året. Så någonting har hänt, säger projektledaren Janne Elvelid.

– Men jag tror inte att det bara handlar om ökad lagstiftning. Numera finns lagliga tjänster som till exempel Spotify och Voddler som påverkar mycket.

Så har domen påverkat oss | Nyheter | Aftonbladet

Några vinterbilder från ett snöigt Stockholm Januari 2010

Mer Stockholms bilder här

Förutom att den för tillfället aktuella bloggsidan på knuff.se ser ganska trevlig ut är det något annat som slår mig. Frånvaron med några få undantag av en allians bloggosfär  som driver egen debatt och diskussion.  Eller har jag missat debatt och diskussions inlägg mellab olika alliansbloggare?

Det verkar som vänsterblocket i stort och Piratpartiet är de enda klara bloggaktiva grupperingarna bland svenska politiska bloggar.

Det är extra förvånande med tanke på att moderaterna alltid beskrivits som det mest it-aktiva svenska partiet bland riksdagspartierna.

Det är egentligen ganska komiskt att direkt efter att moderaternas partikansli lagt upp sina strategiska vinklingar nedan kör SvD’s ledarredaktion igång att trycka på just samma punkter. Tala om direktkoppling. Det är skattespöket och vänsterspöket som ska skrämma väljare.

Man kan dock undra vad hände med de nya moderater som ville diskutera sakinnehållet i politiken? 

Kampanjsamordning mellan den av skattebetalarna med 65 miljoner finansierad SvD  och det moderata partikansliet ställer dock krav på en enormt tydlig informationskampanj från de rödröna om de ska mota det moderata media maskineriet.

Om inte annat syns bristen på en a-press tydligt i valtider när alla Sveriges konventionella mediekanaler förutom SvT domineras av borgerligt anknutna media företag.

Expressen har läst ett internt strategidokument från Moderaternas partiledning där de ringar in konfliktområden som de söker med Socialdemokraterna under våren. Tre frågor, som Reinfeldt ska pressa Sahlin på i debatter, listas också:
- På vilket sätt blir jobben fler av att höja skatten för vanligt folk och göra det dyrare att anställa unga?
- Hur kan ni tala om ansvar för ekonomin när ni vill göra er beroende av Vänsterpartiet?
- Vilka kärnkraftsreaktorer vill ni stänga och när ska det ske?
Målet är att peka på de rödgröna som ett "vänsterexperiment" med en "oansvarig" ekonomisk politik.

Här är Reinfeldts hemliga taktik – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Jag undrar hur många som inser att en flashmob också är en form av socialmedia aktivitet där modern teknik används för att samordna och hålla kontakten.

Och det är kul för de som gillar att leka.

Mina tanker går dock till politiken där de politiska partierna har svårt att samla människor till aktiviteter. Speciellt svårt verkar det vara att få nya människor att komma med.

Om en person via Facebook kan få några hundra personer att komma och leka i Ikeas lokaler en lördag och de politiska partierna inte kan få 10 att komma och delta i en diskussion om sin egen stadsdel var finns problemen.

De politiska organisationerna är i stort idag uppbyggda efter en 100år gammal industriell organisationsform. Och de aktiva är organisationens fångar.

Jag tror att det finns mycket att lära om engagemang från social medier liksom sättet att arbeta i nätverksorganisationer för de politiska partierna.

Men det krävs också att de politiska företrädarna kommer ut från mötesrummen och att politik innebär något mer än gott sittfläsk och förmåga att konsumera kaffe. Och att den politiska diskussionen inom partierna öppnas för väljarna mer än på valdagen.

Några tjejer kom i tomteluvor, en kille hade piratmössa och en annan röda kaninöron. Annars kom de flesta med helt vanliga mössor eller kepsar. Alla med det gemensamma målet: att leka kurragömma på möbelvaruhuset i Bäckebol. Huvudbonad var kännetecknet för att skilja deltagarna i leken från de vanliga lördagsshopparna.

- Det här ska bli kul, men man vet aldrig hur många som kommer, säger Jens Hendar lite nervöst en trekvart innan leken ska dra igång och det fortfarande inte har dykt upp några deltagare.

Det är första flashmob som han arrangerar, men har tidigare varit med på både kuddkrig och vattenkrig, stått staty i Nordstan och sprungit i slow motion på Centralen. Han gillar att leka och ser flahmob som ett sätt att bryta vardagen.

Inbjudan har han skickat ut via Facebook och i går förmiddag hade över 3 000 personer svarat att de skulle komma. Jens hoppas på 700, men 300–400 personer är nog en mer rimlig uppskattning av det hav av förväntansfulla och leksugna människor som en halvtimme senare småhuttrande lyssnar när Jens drar reglerna.

- Ikea tycker det är kul att vi är här, men vi får bara vara på andra våningen och inte förstöra något. Vi är tio som letar och ni får en kvart på er att gömma er. Ta det lugnt där inne och ha kul, säger han och så är leken igång.

Ungdomarna väller in i varuhuset och trots att personalen ropar ut i högtalarna vad som pågår undrar många kunder vad de har hamnat i. En och annan blir irriterad, andra tycker att det är rätt kul.

Kurragömma på Ikea – Göteborg – www.gp.se

Det är väl om något ett bevis på den svenska politiska journalistiken död när allt inledningen på en valrörelse börjar med en väska och klocka debatt. Eller möjligen Aftonbladets död som en seriös tidning av döma av en del kommentarer där ifrån. Kommentarer som tydligen inte ens tidningens läsare håller med om.

Även om Mona Sahlin eller övriga partiledare klätt sig i  säck och askan hade förstås debatten handlat om detta. Det är Oprahfieringen av svensk media där ytlighet, händelse och känsla debatter är framstående.

Det kunde lika gärna handlat om vad ett gäng före detta stjärnor på ett slott sade till varandra eller vem som gjorde bort sig bland ett gäng designade skeppsbrutna på en ö. Politisk journalistik har blivit kändisjournalistik.

Om media bevakningen av valet 2010 förvandlas till en kamp mellan bussiga Fredrik och käcka Mona och vem som har rätt kläder är det medias ansvar. Då har journalister gjort valrörelsen till en dokusåpa på högstadienivå.

Det är förstås ingen tillfällighet att amerikanska politiker använder klädkonsulter för exakt styla sina framträdande så att de ger rätt mediabild.  Där har också armen av politiska konsulter kring politikerna blivit experter på att manipulera media.

Men vill vi ha en politisk värld i Sverige där allt att stylat för att manipulera media?

Årets hittills mest idiotiska debattinlägg kom annars från Göran Greider som för alltid borde bli ihågkommen för den insiktsfulla analysen att Mona Sahlins väska hotar socialdemokratin!

Jag tror de flesta väljare struntar fullständigt i elitkommentatorernas åsikter och är mer intresserad av vad partiledarna kommer att göra för att förbättra deras vardag.

Fattigdom och inte skilja ut sig från mängden är knappast något grundläggande socialdemokratisk värdering vad än Göran Greider säger. Däremot kamp för en rättvis och solidarisk värld. För alla.

När partiet glömmer detta senare uppstår nog det största hotet mot socialdemokratin.

Bloggat:

apg29, metrobloggen.se, Fritt ur hjärtat, Alltid rött alltid r…, As Good as it gets, Stockholm enligt Ank…, Madonnan, Kent Persson (m) blo…, Sett ur en västgötsk…, Tradition & Fason och Christian Valtersson

Aftonbladets politiska kommentator, Lena Mellin , skriver i fredagens Aftonbladet att partiledarens val av väska inte är särskilt smart. Hon tycker inte att en märkesväska för runt 6 000 kronor harmoniserar med Sahlins huvudfråga under debatten; problemet med ökade klyftor i samhället.

Tidningens ledarskribent Katrine Kielos däremot anser att Mona Sahlin har rätt att själv bestämma vad hon vill lägga pengarna på. Kielos menar vidare att det inte är någon slump att just Sahlins väska dragit till sig uppmärksamheten.

”Det är tradition att skuldbelägga kvinnors konsumtion. Manliga politiker kan köpa dyra kostymer och jaktgevär – men kvinnor måste akta sig för väskväktarrådet” skriver hon.

Bloggaren Haus of Hannah håller med Katrine Kielos och tycker att debatten är befängd: "Ska inte Mona Sahlin, som alla vi andra, få visa upp den här väskan som hon fått i present?"

Mona Sahlins pressekreterare Camila Buzaglo berättar att den omdiskuterade handväskan i själva verket är en gåva.

– Hon fick den i 50-årspresent av en väninna, säger hon till SvD.se.

Men vem som har köpt väskan har mindre betydelse för andra.

Författaren och vänsterdebattören Göran Greider tycker att Sahlins handväska, som beräknats kosta runt 6 000 kronor, sänder ut fel budskap till väljarna:

"För en socialdemokratisk partiordförande borde kampen mot social ojämlikhet vara det centrala. Så uppfattar de flesta väljare det. Hennes dyra handväska ger precis motsatt meddelande" skriver han i ett inlägg på Newsmill.

Sahlins väska väcker debatt | Inrikes | SvD

En signal om något till både Karzai och Väst makterna i Afghanistan.

Politikerfoton tagna av mig under 2009 lokalt i Göteborg och i Stockholm.

br

/p>

Varför måste A-pressen uppfinnas på nytt? – Diskussion och frågestund på restaurang trappan i Göteborg Varför måste A-pressen uppfinnas på nytt? Från att det på åttiotalet funnits 22 arbetarrörelseägda tidningar, finns det idag nämast inga. Det liberala pressmonopolet tolkar naturligtvis verkligheten i vissa givna riktningar. Vad saknas? Och garanterar verkligen en A-press mer nyanserade beskrivningar av verkligheten? Hur skall man lyckas uppfinna på A-pressen på nytt? BO BERNHARDSSON chefredaktör Tiden och tidigare Arbetet, engagerad i Efter Arbetet NISHA BESARA chefredaktör Dagens arena ANNE-MARIE LINDGREN Arbetarrörelsens tankesmedja BO SAHLIN vd AIP Media Produktion AB Samtalsledare: SEWILIUS BERG

Victorias besök i Afghanistan följer en gammal god tradition där kungligheter liksom kändisar besöker trupperna i fält för att höja moralen och förstås stridsviljan hos den hemmavarande befolkningen.

För att riktigt ta efter t ex Storbritannien borde Carl Phillip precis som de brittiska prinsarna tillbringa några månader med att köra pansarvagnar i mazar al sharif.

Självklart handlar det om propaganda riktat mot hemmafronten d.v.s svensk media.

Men tydligen anser inte kungahuset att Victorias besök i Afghanistan var att ställning i en politiskt känslig fråga.

Besöket är ju i praktiken ett media spektakel avsedd för den svenska publiken. Hade Victoria velat besöka soldater hade det nog gått att göra det utan att köra stridsvagn iklädd stridshjälm.

Frågan är vem som regisserat besöket?

Krigsmakten, regeringen, kungahuset?

SvD ledarsidan gör förstås sedan sitt för att vifta med svenska flaggan och  ta till patriotiska brösttoner om det stora folkliga stödet för fortsatt deltagande i det amerikanska kriget mot terrorismen.

Är detta som ska vara ett FN mandaten för en biståndsoperation i Afghanistan?

Mer i media:
GP. DN

Bloggat:
Victoria struntar i opartiskheten,  Kungahusets stöd för smutsigt krig, Ett vällovligt initiativ!, Nu går vi rakt in i ett monarkiträsk, Världshändelser?, Marknadsföring, Kronprinsessan visar ledarskap

Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling har under söndagen och måndagen besökt den svensk-finska kontingenten i Afghanistan. Det är ett alldeles utmärkt initiativ. Den svenska styrkan utför ett viktigt och mycket krävande uppdrag och behöver allt moraliskt stöd den kan få. Riksdagen har visat stor enighet i en svår och kontroversiell fråga (endast Vänsterpartiet röstade emot när mandatet förnyades i november) och det är angeläget att svenska staten följer upp beslutet på bästa möjliga sätt.

Att kronprinsessan, som symbol för hela nationen, besöker Afghanistanstyrkan är en tydlig och klar signal om att soldaterna har bred och stadig uppbackning hemifrån. Det innebär ett viktigt besked som gör stor skillnad. Det är precis så här som vår monarki är tänkt att fungera.

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Det är en intressant vinkel media SvD lägger i sin artikel om svenska politiker och social medier. Men intressant är ju hur Carl Bildts ‘internet’ moderater liksom det nya arbetarpartiet verkar vara totalt borta från banan.

Nu tror jag inte sociala medier kommer att spela någon avgörande roll men få sitt genombrott i valet 2010 i Sverige.

Vad många  missar som talar om social medier och Obamas kampanj 2008 är att de social medierna eller internet som grund för politisk aktivism och organisation fick sitt genombrott en valrörelse tidigare i USA nämligen 2004 års amerikanska valrörelse. Det var alltså inte 2008.

Det var 2004 som bloggare och nätrots aktivister var aktiva på allvar för första gången i amerikanska poltik.

Vi ligger helt enkelt efter i teknisk utveckling och mognad i Sverige.  Som vanligt kan man väl säga.

När det gäller politisk organisering och organisation är det fortfarande metoderna från det tidiga 1900-talet som dominera. Politiker kommer även 2010 stå på tomma torg och hålla låda för väljare som inte är intresserade precis som att miljoner kommer att spenderas på utskick till hushåll som är dödströtta på alla reklam de inte vill ha.

Och för att tala klarspråk är den tekniska mognaden och kunskaperna bland majoriteten politiker och inte minst organisationsombudsmän i allmänhet ganska låg.

Många klarar heller inte av vertikal direktkommunikation vad det än sägs om direkta kontakter med väljare. En till många kommunikation är så mycket lättare. och man slipper alla ‘idioter’ på internet även om de kan tänkas vara väljare.

Sociala medier har ännu inte integrerats helt i partierna kommunikations struktur. Det är t ex inte självklart att som Obama gjorde presentera sin poltik genom att lägga ut ett tal eller ett besök på en plats på Youtube. Istället vänder man sig till SvT och hoppas på ett 2 minuters filtrerat inslag på i aktuellt.

Det finns också olika typer av social medier. Twitter är i stort en elit kanal om du vill nå media, pr och reklambyrå folk i storstäderna. Facebook är det stora social nätverket i Sverige tillsammans med bloggar och om man vill nå vissa grupper även Youtube.

För att alla dessa olika sociala medier ska fungera som en effektiv kanal måste det finns en kommunikations strategi och en samordning mellan de olika delarna i en organisation. Så att om t ex ett parti genomför ett lokalt besök där man också gör ett utspel utspelet finns färdigt att distribuera, att det finns någon som filmar framträdandet för youtube liksom någon som kan fotografera och distribuera informationen till kanaler som den egna hemsidan, pressmeddelanden och någon som lägger ut materialet med videoklipp eller pdf på lämpliga facebook grupper. Sen om gammal media skriver om det lokala besöket så är det ju lämpligt att bloggare kan komma med kommentarer som följer upp vad media skriver. Något som ger utslag i googles sökmaskiner när folk sedan letar information i en viss fråga.

Så långt tror jag inte vi har kommit än i Sverige.

Förövrigt intressant att det är SvD som kommit längst i sin anpassning till de sociala medierna medan både Bonniers och förstås a-pressen ligger långt efter.  

Bloggat:
Politikers sociala mediearbete, Vad kommer härnäst efter allt detta, Sociala medier ny PR-kanal?  

81 av 349 ledamöter finns på Twitter. Men riksdagens Twitter-kyrkogård är redan stor. Många har startat men verkar sedan ha tröttnat. När de som inte gjort någon uppdatering alls på en månad (en evighet i sammanhanget) räknats bort kvarstår 59 ledamöter.

S och C sticker ut sett till vilka ledamöter som är aktivast. Nio av de tio flitigaste twittrarna tillhör något av de två partierna.

En genomgång av samtliga twittrande riksdagsledamöters senaste 20 inlägg visar att de i huvudsak ägnar sig åt att berätta vad de gör just nu på jobbet och i privatlivet, vad de tycker i olika politiska frågor, samt länka till sina egna bloggar och tidningsartiklar. Resor tycks vara det populäraste tillfället att uppdatera sin status. Otaliga är tweetsen från flygplatser och tåg.

Vad har jag för nytta av att veta vad du åt till frukost?

–Poängen kan vara att visa att också en riksdagsledamot har ett vardagsliv. Men risken är att man ibland twittrar för mycket av leda, säger Eva-Lena Jansson (S).

Sociala medier ny PR-kanal | Inrikes | SvD

Jan Guillou intervjuas på bokmässan 2009 av Barbro Hedvall om journalistik och skrivande utifrån hans bok ”Ordets makt och vanmakt – Mitt skrivande liv” på en något skakig videokamera.
Det är hela intervjun på cirka 30 minuter.

De rödgröna partiledarna i ett 50 minuters samtal med Arena gruppens Håkan A Bengtsson.

Ytterligare en notis från det borgerliga Sverige där även kulturdöden sprider sig. Läs Kulturbloggen och Anna Skaner. 

Bibliotek borde väl hör till de mest centrala i det borgerligheten kallar kärnan i välfärden?

I det nya numret av Biblioteksbladet har Åsa Ekström gjort en noggrann genomgång av folkbibliotekens ekonomiska situation inför 2010. Förutom att en mängd arbetsplatsbibliotek, biblioteksfilialer och bokbussar försvinner så blir det också minskade medieanslag och indragning av tjänster i en majoritet av landets kommuner.
Här finns Bibliotekbladet nummer 10 år 2009 som pdf.

Christer Hermansson skriver:
Det är infamt att landets kommunpolitiker ageras så kortsiktigt och ideologiskt fegt.

Ett skrämmande exempel tas upp i DN, hur det borgerligt styrda Upplands Väsby gått från anslagsfinaniserad verksamhet till: prestationsfinansiering.
Den nya finaniseringsmodellen har gjort att biblioteket nu inför 2010 tvingats säga upp fyra tjänstr.

Nio av tio bibliotek drabbas när oansvariga politiker leker marknad | Kulturbloggen