Claeskrantz.se

En diskussion med Björn Friden från bloggen  http://alliansfrittsverige.blogspot.com/ kring den rapport som lämnades av finanspolitiska rådet hur väl alliansens politik fungerat.

Podsändningen är en del i ett antal planerade med olika svenska bloggare kring alliansens politik och hur man bäst bemöter den.

PRESSMEDDELANDE SVENSK FINANSPOLITIK 15 MAJ 2008
”Ris och ros för regeringen i Finanspolitiska rådets första rapport”

Regeringen gör rätt i att ha stora överskott de närmaste åren. Jobbskatteavdraget och den sänkta a-kassan kan väntas öka sysselsättningen på sikt. Men reformerna av a-kassans finansiering och fastighetsskatten har varit misslyckade. Det skriver Finanspolitiska rådet i sin första rapport.

Överskottsmålet missgynnar investeringar i infrastruktur
För att främja investeringar i infrastruktur bör regeringen överväga en omformulering av överskottsmålet. Rapporten diskuterar en s k gyllene regel som en möjlig lösning. Den innebär att investeringar räknas in i den offentliga sektorns sparande. Det är rätt av regeringen att ha stora överskott under de närmaste åren eftersom osäkerheten om de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är stor. Men när de demografiska påfrestningarna så småningom ökar bör överskottet minska.

Sänkt a-kassa och jobbskatteavdrag ökar sysselsättningen
Den sänkta a-kassan och jobbskatteavdraget är motiverade utifrån regeringens mål att öka sysselsättningen. Jobbskatteavdraget är mer effektivt än att ta bort värnskatten eller höja gränsen för statlig inkomstskatt. Ytterligare sänkningar av arbetsgivaravgifter för enskilda grupper bör undvikas eftersom effekterna är osäkra och skattesystemet blir mer svåröverskådligt.

Många arbetslösa utan försäkringsskydd till följd av a-kassans finansieringsreform
”Reformerna av a-kassans finansiering är ett misslyckande som helt i onödan minskat anslutningen till a-kassan. Vid nästa lågkonjunktur kommer många arbetslösa att stå utan försäkringsskydd”, säger Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors. De positiva effekterna på sysselsättningen blir små eftersom den ändrade finansieringen bara ger svaga drivkrafter till återhållsam lönebildning.

Reformerna av sjukförsäkringen ger små effekter
Förändringarna av sjukförsäkringen stärker drivkrafterna för arbete men skillnaden mot tidigare regelverk är liten. Reformerna ger förmodligen arbetsgivarna för svaga incitament att hjälpa de sjukskrivna tillbaka in på arbetsmarknaden.

Misslyckad reform av fastighetsskatten
Sänkningen av fastighetsbeskattningen missgynnar näringsverksamhet eftersom investeringar i bostäder blir betydligt mer attraktiva. Reformen är en anmärkningsvärd kontrast till regeringens ambitioner att på andra områden grunda politiken på forskning. Sådana ambitioner måste gälla hela den ekonomiska politiken. Överlag bör Finansdepartementet såväl internt som externt bättre dokumentera sina analysunderlag.

Bättre redovisning av den offentliga sektorns ekonomiska ställning
Det är omöjligt att skaffa sig en helhetsbild av den offentliga sektorns ekonomiska ställning från regeringens vår- och budgetpropositioner. Därför bör en redovisning av den offentliga sektorns totala nettoförmögenhet, inklusive realkapitaltillgångar, omgående inkluderas.

[podcast]http://claeskrantz.se/wp-filez/podcast00001.mp3[/podcast]

Prenumerera på podsändningar via iTunes

MP3-podsändningar via RSS

Den här veckan har två viktiga partier kongresser, tillfällen då de har att stanna upp och reflektera över sin situation och sin långsiktiga utveckling, att höja blicken mot framtiden och bortse från dagspolitiken för en stund. Centerpartisterna träffades i helgen som gick och folkpartisterna följer i helgen som kommer.
Bara den ena har ägt rum ännu, men jag är rätt säker på att båda kommer att vara väldigt lika:
Stark glädje och total fokus på dagspolitik.
För mig som utomstående är detta svårt att förstå.
För detta är ju två partier som borde vara fullt sysselsatta med sina svåra långsiktiga problem, problem som kan gälla deras långsiktiga överlevnad.
Båda partierna brottas med att deras roll i svensk politik försvagats radikalt och konsekvent sedan decennier tillbaka. Från att ha varit starka och ledande under lång tid är nu arven efter Hedlund och Ohlin helt bortspelade. I augusti var de tillsammans mindre än hälften så stora som moderaterna och bara drygt en fjärdedel så stora som socialdemokraterna. Tillsammans!
Och det är ingen tillfällig formsvacka. Centerpartiet har backat stadigt från 20-25 procent av väljarna till dagens cirka 7 procent. Till och med under det för partiet desperat krisartade 80-talet hade man nästan dubbelt så starkt stöd som i dag.

Folkpartiets utveckling följer samma mönster, även om pinan har varit mera utdragen, utförsbacken började tidigare. Och de som trodde att det katastrofala valresultatet var en tillfällig bottennotering som berodde på spionskandalen har fått fel, partiet hade mycket starkare stöd i valet, mitt i skandalen, än vad det har nu, när väljarna ser politiken i verkligheten. Sedan valet har folkpartiet faktiskt tappat var femte väljare. Botten för folkpartiet är tydligen djupare än man trodde, eller sjunker hela tiden. The botten var inte nådd, för att travestera Timbuktu.
Och det finns ingen anledning att tro att det vänder av sig självt. Tvärtom.
Erfarenheten är ju solklar att regeringsinnehav är en tung belastning i valen. Sedan 1970 har det bara hänt en enda gång att en regering har gått fram i ett val, det var 2002. Centern och folkpartiet har konsekvent backat i samtliga val när de suttit i regeringsställning.

Och samtidigt kan man se hur deras huvudkonkurrent i kampen om väljarna slipar knivarna: Moderaterna vill nu växa ytterligare genom att koncentrera sig på två frågor där de är svaga idag, miljön och kvinnorna, särskilt de som arbetar i offentlig sektor. Och gissa vilka närliggande partier som har sin styrka där?
Faktum är att Reinfeldts framgångsrika ompaketering av moderaterna helt och hållet har skett på mittenpartiernas bekostnad. Först har han tagit deras mittenposition i politiken, sedan har han tagit deras väljare. Vi socialdemokrater har faktiskt vuxit rejält sedan han tillträdde i oktober 2003.
Att i detta läge hålla glada partikongresser med klang och jubel på temat allt är frid och fröjd och att det är kul att regera påminner i alla fall mig om besättningen som arrangerade däcksstolarna på Titanic.
Moderaterna har skickligt gjort de gamla mittenpartierna till utkantspartier med nyliberalism och lag och ordning som främsta kännemärken. Själva tycks de gå i fällan med gott humör. Marginaliseringen fortsätter, men det ordet används inte av någon partikongress som väljer huvudet i sanden som strategi när fara hotar.
Men det kanske inte är något att oroa sig över?

[podcast]http://claeskrantz.se/wp-filez/podcast00001.mp3[/podcast]

Prenumerera på podsändningar via iTunes

MP3-podsändningar via RSS