Claeskrantz.se

Det kan vara värt att påminna om att den  retroaktiva skattesmällen eller Stockholms skatten infördes som en del i alliansens omläggning av fastighetsskatten till en kommunal avgift.

Och innan någon gnäller om den stora vinsten många gjort på sitt beonde. Uppskovet får man för att dessa pengar är instoppade i ett nytt boende. Med andra ord. Det handlar det om en dold skatt på boende som folk får ta från sina löpande inkomster. Eller sparade pengar om man har detta.

Jag kan tänka mig att t ex pensionärer som sålt en större lägenhet eller villa och satt in hela kapitalet i en ny bostad inte är så glada. Speciellt om de sitter med en mindre pension som den enda inkomsten. Och inte att glömma, de flesta pensionärer betalar redan idag en högre skatt. De jobbar ju inte…. 

Kom ihåg att tacka KDs Görans Hägglund och Anders Borg för denna smart lösning så att de med mångmiljon villor skulle slippa betala fastighetsskatt. Det är väl dock ingen risk att pensionärerna går ut och demonstrerar mot alliansregeringn som villaägarna gjorde mot den föra s-regeringen.

Det är kanske dags att döpa om alliansregeringen till Robin Hood regeringen. Fast omvänt förstås. De som tar från de fattig för att ge till de rika….

Bloggat:
Skattesmäll?,  J*A snyftare.. grått din krokodiltårar nån annanstans tack!!!,
Protestera mot retroaktiv skatt här!

Så här funkar det | Ekonomi | Aftonbladet

550 000 svenskar tvingas betala för bostadsklippet

Drygt en halv miljon svenskar får nu betala för bostadsklippet.

I deklarationen blir den nya skatten en obehaglig överraskning.

– I praktiken är det en retroaktiv skatt. Och den är orättvis, säger experten Annika Creutzer.

Den kritiserade ”Stockholmsskatten” syns nu på deklarationerna. För de 550 000 svenskar som begärt uppskov för vinsten vid en bostadsförsäljning blir det en otrevlig läsning.

– Man beskattar uppskoven, och skatten blir cirka 0,5 procent,

säger Lars Tegman på Skatteverket.

Enligt Skatteverket har svenskarna missat den nya skatten.

– Man förstår att många känner sig lite lurade, säger Lars Tegman.

I snitt rör det sig om 2 000 kronor per person. Men staten jublar. De räknar att få in 1,1 miljarder kronor.

Jag tror socialdemokraterna för helt rätt som avskaffar den retroaktiva skatten på reavinsten vid försäljning av bostäder. En skatt som var både orättvist och drabbade speciellt hårt de som ägt sin bostad under en längre period där man fått en ofrivillig värdeökning.

Nu fick dessa personer uppskov på reavinsten från en försäljning när de t ex flyttade till en mindre lägenhet som de kanske stoppade in hela sitt kapital. På detta lade alliansen en extra skatt att betala trots att dessa personer förutom den extra reavinsten kanske inte hade några större inkomster.

Det var en orättvis skattepolitik som drabbade de med små inkomster och marginaler vars bostad råkade stiga i värde.  

”Vi tänker avskaffa räntan på uppskovet med skatten” – DN.se

Löfte från Socialdemokraterna: Uppskovsräntan på reavinstskatten vid försäljning av bostad ska avskaffas. Räntan på den reavinstskatt man fått uppskov med då man sålt en bostad och köpt en ny kommer att tas bort vid ett maktskifte. Denna retroaktiva skatt vid en bostadsflytt är ­orättvis och orimlig. När deklarationerna denna vecka börjar komma hem till folk lär många som har uppskov få en obehaglig överraskning. För en person med ett genomsnittligt ­uppskov ökar skatten med över 2 500 kronor. Stockholmarna som tvingas betala dyrt för sina ­bostäder drabbas så hårt av denna retroaktiva skatt att den kallats Stockholmsskatten. Det måste vara möjligt för hushållen att planera sin ekonomi. Socialdemokraterna vill därför inte ­genomföra någon stor förändring av fastighetsskatten. Men den måste bli rättvisare, ­skriver Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros och Carin Jämtin ­socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm.

Det är intressant att se hur punkteringen av den ekonomiska bostadsbubblan inom bostadsmarkaden påverkar utvecklingen. För ett halvår sedan skulle allmännyttan säljas och alla äga sin bostad via lån från bankerna. Nu har allt tvärvänt och hyresrätten är tillbaka som ett alternativ man ska satsa på.

Med tanke på den ekonomiska krisen varför inte gå längre och satsa på ett statligt bostadsbyggnads program med ändrade ekonomiska villkor för de som bygger och hyr ut? Med andra ord ett nytt miljon program.

Här kan man förstås även undra vad de kommer att göra i Göteborg som med sin socialdemokratiska ledning har en nästan lika katastrofal situation på bostadsmarknanden även om allmännyttan finns kvar där. De tusentalet hyresrätter som kommer att byggas under mandatperioden i göteborg kommer inte att räcka på långa vägar. De är också så dyra att folk med normalinkomster inte kan bo där.

Mer i media:

Byggbranschen tvärnitar
,
Mörkt läge för babyboomarna

Revansch för hyresrätterna? | Näringslivsnyheter | SvD

För att öka chanserna att nå det tuffa målet planerar Stockholms stad ett antal åtgärder som ska stimulera byggandet, framförallt av hyresrätter.

• Tomträttsgälden, hyran, ska sänkas för nyproducerade hyresrätter.

• Stadsbyggnadskontoret får 6 miljoner extra för att jobba mer effektivt med de detaljplaner som kommer in.

• Markanvisningarna ska bara gälla i två år. Har inget bygge påbörjats då ska kommunen kunna ta tillbaka marken.

Av de 750 hyresrätter som påbörjats i kommunen det senaste året, till och med augusti, var 90 procent allmännyttiga. Två år tidigare påbörjades 1 900 hyresrätter varav 60 procent var allmännyttiga, enligt Stockholms stads utrednings- och statistikkontor. Intresset även för dyrare hyresrätter ökar rimligen när priserna på bostadsrättsmarknaden faller, men frågan är hur marknaden ser ut när byggena är klara om några år.

–Det är också viktigt att Stockholm och staten i roller som beställare står starka i kommunala bostadsbolag och gemomför infrastruktursastningar. Det passar alldeles utmärkt att göra i en tid som denna, säger Kristina Alvendal.

Värt att gå och läsa här.

Ekonomikommentarer: Fattiga flyttar när hyresrätt blir bostadsrätt

Att lägenhetsboendet är uppdelat i fattiga och rika bostadsområden är ingen nyhet och jag har bland annat skrivit om det här.

Men det som har hänt i Stockholm när hyresrätter har ombildats till bostadsrätt under perioden 1995-2002 är att de fattiga i högre grad flyttar medan de rika i högre grad stannar kvar, visar en färsk utredning av Lena Magnusson Turner och Roger Andersson (Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet).

Visst väntar tuffa tider. Men har inte alla förstås vid det här laget att den moderatledda alliansregeringen inte kommer med några åtgärder för de som förlorar sin arbeten. Alliansen bedriver ingen AMS trams politik som åtgärder för arbetslösa döptes till .

Istället är det skattesänkningar för de som har arbete och arbetsmarknadens parter som själva ska lösa problemen. Eller för att citera moderaterna:

Moderaterna sänker skatten för vanliga löntagare
Det ska alltid löna sig bättre att arbeta än att försörjas genom
olika former av bidrag. Skatterna ska framförallt sänkas i de fall de
hindrar nya jobb att växa fram. Syftet är att bryta bidragsberoendet
och att fler ska kunna leva på sin lön. Skatter och bidrag påverkar på
ett sätt som gör att det lönar sig allra sämst att arbeta för dem med
låga inkomster. Därför har moderaterna och regeringen riktat huvuddelen
av skattesänkningarna mot dem som tjänar minst. Det vill vi fortsätta
med.

En städare med 18900 fick enligt finansdepartement hela 240 kr kvar mer med jobb skatteavdraget efter att alla avgifts och skattehöjningar genomförda av alliansens räknades in. Och om de inte hade förmögenhet eller större egen bostad.

Detta gäller förstås inte de bidragsberoende arbetslösa som får klara sig själva. Både de nuvarande 150000 och de tillkommande.

Tuffa tider, Odell | Arbetsliv | Ledare | Aftonbladet

Fler varsel väntar

Samtidigt levererade Arbetsförmedlingen nya siffror över antalet varsel under oktober. Fram till i går hade 11 552 personer varslats om uppsägning. De flesta inom tillverkningsindustrin, många i Västsverige.

Motsvarande siffror har inte redovisats sedan krisåren i början av 1990-talet.

Dagens industrivarsel kommer så småningom att följas av nerdragningar i andra branscher. Först i tjänstesektorn, därefter inom handeln och slutligen i den offentliga sektorn.
Handfallna politiker

Även om det kan sägas att den finansiella krisen – i alla fall för dagen – hanterats politiskt gäller det inte effekterna i den verkliga ekonomin. Den som handlar om jobb, lön och räkningar som ska betalas.

De kraftåtgärder finanskrisen utlöst kontrasterar mot den politiska handfallenheten när det gäller den stundande lågkonjunkturen. Regeringen beskriver höstbudgeten som ett ”superpaket”, trots att var och en som läser finansplanen kan konstatera att ingen räknat med dagens ekonomiska tvärstopp.

INga

Hur mycket drevs de svenska bostadspriserna upp med hjälp av billiga krediter i överflöd för alla som villa låna. Och hur många sitter idag med lån på övervärderad bostäder?

Men visst, vi har visst igen bostadskris i Sverige. Jag undrar hur många hushåll som klar en arbetslöshet och kan bo kvar i sina bostäder. Jag kan inte se annat än att kraschen kommer även i Sverige.

Frågan är hur de mycket av de senaste årens tillväxt drevs av billiga krediter till både den amerikanska och svenska bostadsbubblan.

Mer i DN:
Boomen för exklusiva bostadsrätter över.

Svårt sälja dyra borätter i Stockholm

Det var inte länge sedan köerna av köpsugna ringlade ut i trapphusen när en lägenhet var till salu. Bara på en månad är bilden en helt annan. Glest med spekulanter och sjunkande utgångspriser.

- Generellt är det lite mindre folk ute på visningarna och det är många objekt till salu. Att sälja en lägenhet i dag betyder mycket mer jobb för oss mäklare.

- Tidigare räckte det med en visningsomgång, nu tar det betydligt längre tid, säger Jonas Mattsson.

Han och kollegerna på Svenska Mäklarhuset tycker sig se en ny trend – allt fler av dem som kommer till visningarna sitter i hyresrätter och börjar i prisfallets spår fundera på att ta sig in på bostadsrättsmarknaden.

- Det gäller kanske inte den här typen av stora och dyra lägenheter eftersom det kanske är ett för stort steg. Däremot ser man det på de lite mindre lägenheterna att man funderar på att passa på nu när priserna är på väg ner, säger Jonas Mattsson.

Att nyproducerade stora lägenheter inte längre säljer sig själva, bekräftar Karin Ahde, säljansvarig för Veidekke Bostad i Mälardalen

Sverige har en katastrofal bostads situation. Om man är låginkomsttagare eller för att använda vanlig svenska fattig. Är det något nytt att majoriteten av hyresgästerna i på många platser i storstäderna är låginkomsttagarna? Att 50% eller mer av den disponibla inkomsten går till enbart hyran för många människor?

Så ser den andra verkligheten ut i Sverige. Långt ifrån de som har möjligheter att köpa bostadsrätter för lånade pengar till fantasipriser i Stockholm innerstad.

Är det dessa låginkomsttagare som nu ska flytta för att lämna plats åt de med högre inkomster. Och vart ska de flytta? Som hyresgästföreningen säger bygger hela utredningen på att hyresvärdar ska ha ett ekonomiskt intresse av ökat bostadsbyggande. För personer med redan låga inkomster? Den logiken tror inte jag på. Utan ekonomisk subventioner bygger inga hyres bostäder till en rimlig hyran.

För den som inte kommer ihåg var det alliansen som tog bort de sista subventionerna till bostadsbyggande. Nu ska Sverige segregeras än mer efter vilken inkomst man har?

Sanningen är att alliansen har ingen bostadspolitik. Det är en marknadspolitik.

Utredningen bygger på antagandet att höjda hyror
leder till ökat bostadsbyggande. Men sambanden är inte så enkla – det
visar erfarenheterna från andra länder där man prövat det receptet.
Hyresvärdarna gör redan i dag goda vinster. Lagändringar gör det
dessutom möjligt att ta hänsyn till kostnaderna i varje enskilt projekt
när hyrorna bestäms i nybyggda hyreshus. Trots det sjunker byggandet av
hyreslägenheter.

Framtiden för Sveriges låginkomsttagare?

Mer i Media

Aftonbladet, SvD

”Drygt 50 000 hushåll kan tvingas flytta”

Om man ser till antalet personer som drabbas och inte hushåll rör det sig om fler än 100 000 personer.

Hela 27 procent av de drygt 185 000 hyresgästhushållen i de mest attraktiva delarna av Stockholm (Östermalm, Södermalm, Kungsholmen och Norrmalm), Malmö (Centrum, Västra innerstaden och Limhamn-Bunkeflo) och Göteborg (Centrum, Linnéstaden, Örgryte, Majorna) är låginkomsttagare. Hushållen räknas som låginkomsttagare om den disponibla inkomsten är lägre än 118 388 kr (per konsumtionsenhet/år) och som höginkomsttagare om den är högre än 214 382 kr. I Stockholm är gruppen låginkomsttagare cirka 22 000 hushåll, i Göteborg 19 000 och i Malmö 10 000.

Debatten om segregationen har givit en falsk bild. Med hänvisning till medelinkomsten har det hetat att innerstädernas befolkning består av idel medel- och höginkomsttagare. Det stämmer inte om man ser till hyresgästerna i innerstäderna. Utredningen menar att inkomstnivåerna i de områden där hyran kommer att höjas som en följd av dess förslag är så höga att bara ett mindre antal hushåll kommer att drabbas. Den har fel.

Hur kan vi då vara säkra på att det absoluta flertalet av de här personerna tvingas flytta?

1. Utredningen föreslår att hyrorna ska höjas med tre procent plus inflation där det finns en hög efterfrågan. Höjningen ska ske varje år till dess att efterfrågan planar ut. Med dagens inflation på fyra procent innebär det hyreshöjningar på sju procent i de attraktiva lägena. Varje år. Det kommer att ta många, många år innan efterfrågan planar ut i de här stadsdelarna eftersom det inte finns plats för fler bostäder.

2. Vi har undersökt hur nettot ser ut för låginkomsttagarna när hyran är betald och efter skäliga levnadsomkostnader. Våra beräkningar är mycket försiktiga: levnadsomkostnaderna är låga, inkomsten högsta möjliga för gruppen ifråga, hyrorna lågt beräknade och den årliga hyreshöjningen på grund av efterfrågepåslaget inkluderar inte inflationen.

Det visar sig att låginkomsthushåll i attraktiva stadsdelar redan med dagens hyror har svårt att få ekonomin gå ihop. Den som bor i en tvåa ligger på minus i alla tre städerna. Efter fem år är underskottet för låginkomsttagaren i tvåan i Stockholm 2 400 kr och efter tio år cirka 3 400 kr. För låginkomsttagaren i ettan är följderna av efterfrågepåslaget inte lika dramatiska men på sikt ändå ohållbara. Eftersom våra beräkningar har breda säkerhetsmarginaler vågar jag säga att få hushåll med låga inkomster kommer att välja att bo kvar, särskilt som hyrorna kommer att fortsätta öka som en följd av efterfrågepåslaget.

En annan och glädjande slutsats man kan dra av SCB:s siffror är att hyresgästerna i de mest attraktiva stadsdelarna har en bra blandning om man ser till inkomster. Inte oväntat är andelen höginkomsttagare störst i Stockholm (31 procent) och andelen låginkomsttagare störst i Malmö (30 procent). Den som tror att Östermalm i Stockholm är ett reservat för överklassen misstar sig grovt. Var tredje Östermalmsbo är låginkomsttagare och andelen höginkomsttagare är lägre än på Norrmalm och Kungsholmen.

Med utredningens förslag kommer de attraktiva stadsdelarna att stängas för låginkomsttagare. Har vi råd med det i ett land som redan brottas med en allt svårare segregation och med de sociala spänningar det medför?

Nu är de tre storstädernas mest attraktiva områden inte de enda som kommer att drabbas av efterfrågepåslaget. Enligt Boverket har sju av tio kommuner bostadsbrist. Där det råder brist på bostäder slår efterfrågepåslaget till. På varje ort med bostadsbrist kan hyresvärdarna kräva höjda hyror med stöd av efterfrågepåslaget. Vart ska alla människor som tvingas flytta ta vägen?

Efterfrågepåslaget är inte det enda hyreshöjande förslaget utredningen lagt. Den vill dessutom ta bort dagens hyrestak (hyrorna i de kommunägda bostadsföretagen är tak för hyrorna hos privatvärdarna). I strid med sina egna experter påstår utredningen att hyrestaket strider mot EU:s konkurrensrätt. Hyrestaket är en viktig del i besittningsskyddet – hyresgästens rätt att bo kvar. Så länge som det inte närmare har klargjorts hur ett godtagbart besittningsskydd ska vara utformat för hyresgästerna kan föreningen inte godta att den normerande rollen för de allmännyttiga bostadsföretagen tas bort.

Jag undrar om socialdemokratin har problem med att kommunicera sin politik. DN sätter sina egna rubriker och skriver sina egna artiklar. Men läser man den ursprungliga s-förslaget och den artikel DN skrev nedan får man en delvis annorlunda bild.

Från DN artikeln är det folk kommer att komma ihåg höjda hyror och att fler ska få möjligheter att äga sin bostad. Något som knappast skiljer sig från allianspolitiken.

Den korrekta analysen över problemen på bostadsmarknaden försvinner helt i det media rapporterar. Detta borde vara vad s skulle banka in det allmänna medvetandet. Om journalisterna inte skriver måste det gå att hitta andra sätt.

Samtidigt sägs inget konkret från socialdemokraterna hur man vill lösa den explosiva bostadsbristen i Sverige. Vilket jag misstänker ingår i den nuvarande strategin att göra så få konkreta löften som möjligt.

Om det kommer att hålla att vänta till kongressen 2009 för att lägga fast en politik återstår att se.

Förhoppningsvis kommer S att bli bättre på att föra fram och diskutera problemen på bostadsmarknaden. Med andra ord driva en konkret politik linje.

Vad som behövs är helt klart. Ett nytt miljonprogram. Av billiga hyresbostäder som de med låga till medelinkomster har råd att bo i. Som inte kräver 50% eller mer av den disponibla inkomsten för löntagare.

Ett återinfört bostadsbidrag för alla låginkomsttagare hade varit en direkt konkret åtgärd för att hjälpa folk.

Istället för den omläggning som socialdemokraterna genomförde där fastighetssektorn blev en kassa ko för staten.

S vill höja hyror

Fler boende, främst i förorternas stora miljonprogramsområden, ska få möjlighet att äga sin bostad. Antingen genom ombildning till bostadsrätt, nya former av hyr-köp-modeller, eller i kompletterande bebyggelse.

Någon ny stopplag som förbjuder ombildning av allmännyttans lägen­heter till bostadsrätt vill socialdemokraterna inte införa. Varje kommun ska i stället själv eftersträva bättre balans mellan olika upplåtelseformer.

En modell kan vara att en del av hyresgästerna i en fastighet tillåts köpa sina lägen­heter, medan övriga hushåll kvarstår som hyresgäster hos allmännyttan. Det framgick när socialdemokraternas välfärdsrådslag i går presenterade en ny socialdemokratisk bostadspolitik.

Där slås det också fast att fram­tidens hyror måste närma sig den så kallade marknadshyran. Blir skillnaden för stor ökar problemen med bland annat svartkontrakt, menar s, som också anammat åsikten att dagens – låga – hyror bidrar till minskad nyproduktion av hyresrätter.

- Jag tror det är ofrånkomligt att hyrorna kommer att höjas mer än hittills i områden där männi­skor slåss om att få en hyreslägenhet, säger socialdemokraternas bostads­politiska talesman Carina Moberg.

- Men det handlar absolut inte om någon ren marknadshyra.

Renodlad marknadshyra skulle i Stockholms innerstads äldre fastigheter innebära hyreshöjningar på uppskattningsvis runt 70 procent. Vore hälften av det acceptabelt?

- Det ska inte politikerna bestämma, det ska bostadsmarknadens parter komma fram till.

Carina Moberg pekar bland annat på Malmö, där hyresnivåerna justerats med hjälp av kollektiva skattningar hyresgästerna gjort av bland annat läge och standard. Det har lett till 40 procent högre hyror i innerstan än för motsvarande lägenheter i ytterstaden.

Av motsvarande skattning som Hyresgästföreningen just avslutat i Stockholm framgår att drygt hälften av de tillfrågade skulle vara beredda att betala mer i hyra för en innerstadslägenhet, men att trygghet och säkerhet i boendet
värderas högre.

Utdrag ur socialdemokraternas förslag för rådslags gruppen

Ökande klyftor
Många år med socialdemokratiskt samhällsbygge och social bostadspolitik har lämnat i arv en, om man jämför med i andra länder, förhållandevis god tillgång på bra bostäder för hela befolkningen. De allmännyttiga bostadsföretagen har kunnat utgöra viktiga instrument för social sammanhållning och utjämning. Dagens bostadsmarknad fungerar fortfarande bra på många håll runt om i landet.

En lång period av god sysselsättning, låga räntor och stigande reallöner har gjort att många hushåll kunnat förverkliga sina bostadsdrömmar med hyrda eller ägda bostäder. Bostadsutgifternas betydelse i hushållens budget har minskat under en följd av år.

Samtidigt ser vi att skillnaderna mellan vad olika hushåll lägger ner på boendet har ökat. Skillnaderna ökar även när det gäller bostadsstandard. Vi ser en ny typ av fattigdom breda ut sig med en ökad trångboddhet bland familjer med många barn eller med en ensam försörjare. Detta är främst ett problem för boende i hyresrätter. Tre av fyra hushåll som räknas som trångbodda bor i hyreslägenheter. Sociala och ekonomiska problem leder till ökad hemlöshet och fler, även familjer med barn, tvingas lämna sin bostad.
Samtidigt som boendet på många orter är hyggligt integrerat och jämlikt präglas en del, särskilt större, städer idag av ett utpräglat segregerat boende med ökande klasskillnader och etnisk uppdelning.

Nyanlända flyktingar, människor med låga inkomster, arbetslösa och ungdomar måste söka sig till områden där människor med höga inkomster inte vill bo. En ökad segregering hotar den tillit och solidaritet som vi vill ha i samhället. Stora delar av de områden som byggdes under de så kallade miljonprogramsåren är i behov av upprustning, och det gäller inte bara husen utan områdena i sin helhet. Denna centrala utmaning för bostadspolitiken är också en strategisk möjlighet till utveckling och förnyelse – en möjlighet som nu måste tas tillvara. Bostadspolitiken behöver utvecklas till en politik för ett bra boende i vidare mening där väl fungerande närmiljöer med bra skolor, social och annan service, arbetsplatser, kultur och föreningsliv ingår. Fler attraktiva bostadsområden måste skapas.

Hyresrätten fyller flera viktiga funktioner på bostadsmarknaden, men hyresrättens ställning försvagas nu på många ställen runt om i landet. Det finns många som tycker det är bekvämt och praktiskt att bo i hyresrätt och det finns stort intresse för hyresrätter, även nybyggda, främst i attraktiva områden. Hyresrätten är ett bra alternativ för människor som vill flytta för att pröva på ett nytt arbete eller som mer tillfälligt har ett behov av bostad på en ort. Hyresrätten är också ett boendealternativ för grupper som av ekonomiska skäl inte harköpkraft nog att efterfråga ett eget hus eller bostadsrätt, eller som av andra skäl inte kan eller vill hantera det förvaltarskap som är förenat med att äga sitt eget hus eller bostadsrätt.

Det nuvarande bruksvärdesbaserade hyressättningssystemet står idag under starkt tryck, särskilt i Stockholmsområdet, där det råder en osund marknad präglad av svarthandel, utförsäljningar av hyresrätter och ombildningar till bostadsrätter i ett rasande tempo. Vi är starkt kritiska till denna utveckling. Tillgången på hyresrätter minskar även till följd av en otillräcklig nyproduktion. Hyresrättens marknadsandel sjunker därför drastiskt, särskilt i storstadsområdena. Andelen unga (22-27 år) med egen bostad har nu sjunkit till drygt 50 procent och många tvingas hyra i andra hand eller bo kvar i föräldrahemmet. För äldre som behöver flytta till ett mindre och anpassat boende saknas också ofta alternativ, vilket försämrar rörligheten på bostadsmarknaden ytterligare. Att flytta till en modern lägenhet anpassad för äldres behov kan för många vara ett attraktivt alternativ till kvarboende. Oftast innebär det dock en mindre bostad till en högre löpande månadskostnad.

På orter med avfolkning dras bostadsföretagen däremot med outhyrda lägenheter och svag ekonomi. Villor och bostadsrätter är lågt värderade och måste ofta avyttras med förlust av den som vill flytta.
Klasspolitik och ensidiga marknadslösningar

En välskött ekonomi bidrar till låga räntor, en viktig fråga för alla som vill investera och som äger sin bostad. Nu ser vi hur inflation och bostadsräntor stiger, samtidigt som vi står inför en lågkonjunktur som vi inte vet hur djup eller långvarig den blir. Ett miljonlån har redan blivit 1 200 kronor dyrare per månad sedan valet 2006. En halv miljon människor har efter det att regeringen införde kraftigt höjda avgifter lämnat arbetslöshetsförsäkringen och kommer att bli hänvisade till socialbidrag om de blir arbetslösa. Unga familjer med höga lån och små marginaler där någon av föräldrarna står utan arbetslöshetsförsäkring riskerar att hamna i en mycket svår ekonomisk situation. Motsvarande försämringar drabbar de många som nu efter borgarnas så kallade reformer i sjukförsäkringen riskerar utförsäkring. Sverige behöver en ny regering som ser dessa samband och värnar jobb, solidaritet och rättvisa.
Den borgerliga regeringens kraftigt sänkta fastighetsskatt för de mest värdefulla fastigheterna utgör en pinsamt tydlig klasspolitik med stora, delvis ofinansierade, omfördelningar till fastighetsägare i de mest välbeställda områdena. Det är sannerligen inte till dessa områden som det krävs något miljardprogram för ett bättre boende. Den höjda reavinstskatten och räntan på uppskovsbelopp i samband med försäljning av bostad försämrar dessutom rörligheten på bostadsmarknaden. Det har blivit dyrare att byta bostad. Samtidigt har stöden till nyproduktion av flerfamiljshus tagits bort vilket gör det ännu svårare för unga, flyktingar och andra att överhuvudtaget etablera sig på bostadsmarknaden.

Den borgerliga regeringen har reducerat bostadspolitikens roll till enbart en fråga om jämvikt på en marknad mellan utbud och efterfrågan. Av den nya målformulering för bostadspolitiken framgår detta med all önskvärd tydlighet:
”Målet för bostadspolitiken är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.”

Med höjda priser osynliggörs stora gruppers behov av bostäder, nämligen alla de som inte har råd att efterfråga en bostad till rådande marknadspris. Man säger sig eftersträva valfrihet men det gäller bara den som har råd. I borgerligt styrda kommuner abdikerar ansvariga politiker från sitt bostadsförsörjningsansvar och lämnar över helt till marknadens aktörer. I kommuner som Vellinge, Danderyd och Täby hänvisar man utan vidare till bristen på bostäder när man säger sig endast kunna ta emot ett fåtal flyktingar eller i värsta fall inga alls. Tydliga krav behövs som säkerställer en vettig planering och ett solidariskt ansvarstagande för bostadsförsörjning för mindre köpstarka grupper på bostadsmarknaden som flyktingar och ungdomar.
För någonstans måste även människor med ”låg köpkraft” kunna hänvisas. I många andra europeiska länder finns socialt kategoriboende, så kallat social housing, för boende med låga inkomster och funktionsnedsättning. Detta utgör en beprövat dålig modell där segregering är själva utgångspunkten och stigmatisering och befästa sociala och andra klyftor mellan människor resultatet. Sverige har som ett viktigt inslag i den generella välfärdspolitiken valt en annan modell, där allmännyttiga bostadsföretag utgör ett viktigt instrument för ökad sammanhållning och minskad segregering. Allmännyttan syftar till att erbjuda bra bostäder med god standard till breda grupper i samhället. Allmännyttan tar i praktiken ett stort och i dagsläget ökande ansvar för socialt utsatta grupper. Att uppdraget på så sätt för allmännyttiga
1 Utgiftsområde 18, Bostadspolitiken, bilaga till budgetpropositionen 2008 (prop.2007/08:1).

Detta kan ställas mot portalformuleringen i den socialdemokratiska regeringens målformulering: ”Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar.”
6(18)
bostadsföretag går utöver krav på ekonomisk avkastning är försvarligt både ur ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv. Genom klasspolitik och tvetydig hållning till de allmännyttiga bostadsföretagen finns risken att den borgerliga regeringen nu skapar en situation där ”social housing” återstår som alternativ. En central uppgift framöver är att försvara grunden för de allmännyttiga bostadsföretagen som en del av den generella svenska välfärdsmodellen i förhållande till EG:s regelverk. Osäkerheten kring allmännyttan måste undanröjas och dess roll utvecklas för nya tag i en politik för goda bostäder och social sammanhållning.
Detta är inte en uppgift som den borgerliga regeringen visat något konkret engagemang för. Dess agerande har endast stärkt osäkerheten kring de allmännyttiga bostadsföretagens framtid. I kommuner med borgerliga majoriteter drivs utförsäljningar av allmännyttans hyresrätter fram, ofta i strid mot många kommunmedborgares uttryckliga vilja. Privata fastighetsägare har ofta ett starkt ekonomiskt intresse av att ombilda fastigheter i attraktiva områden till bostadsrätter och beståndet av hyresrätter inom kommunen minskar. Ett exempel är Ekerö där försäljning av det kommunala bostadsföretaget fortskrider, trots starka protester från kommunens invånare och krav på folkomröstning. Frågan sägs endast beröra de boende i fastigheterna, inte kommunmedborgare i allmänhet. Att kommunen kommer att behöva hyresrätter framöver för att till exempel ungdomar ska ha en chans att flytta hemifrån utan att behöva byta kommun tas inte någon hänsyn till. I andra kommuner, till exempel Vaxholm, som redan sålt ut sitt bestånd av hyresrätter har detta redan blivit ett problem, man har till exempel inte någonstans att hänvisa tillfällig arbetskraft som kommunen är i stort behov av.
Nuvarande utveckling på bostadsmarknaden medför ökande segregering som, om det får fortsätta, driver fram socialt kategoriboende, social housing, för människor med funktionsnedsättning och låga inkomster. Detta är en utveckling som måste brytas och det snarast. Vi avvecklade en gång i tiden de dåtida fattigstugorna och vi vill inte ha dem tillbaka, nu i någon nymoderat version framdrivna av en borgerlig regering utan känsla för betydelsen av social sammanhållning och solidaritet mellan människor med olika bakgrund och förutsättningar.
Vad stora delar av allmännyttans bestånd nu behöver är modernisering och utveckling, inte utarmning och avveckling. De hus och områden som byggdes under miljonprogramsåren, även småhusområden, är ofta ensidiga i sin utformning och de har en hög energiförbrukning. Minskad energianvändning kan därför bli en viktig del av ett socialt och miljömässigt renoveringsprogram för dessa områden. Över en tredjedel av samhällets energianvändning
7(18)
går idag till uppvärmning av byggnader. Frågor som rör ökad energieffektivitet i bostäder är centrala från klimat- och miljösynpunkt. Den socialdemokratiska regeringen satte 2006 upp målet att den totala energianvändningen i bostäder bör minska med 20 % till år 2020 och med 50 % till år 2050. Energieffektiviseringsutredningen visar nu att Sverige redan med de styrmedel som den socialdemokratiska regeringen införde med god marginal når målet om 20 % generell energieffektivisering fram till 2020 och att potentialen framöver är mycket stor. Mot denna bakgrund föreslås nu en skärpning av målet till 2020 till 30 %. Vad som också krävs är samhällelig planering och stöd, till exempel när det gäller en vettig stadsplanering med fungerande kollektivtrafik, om vi inte vill bygga fast oss helt i ett bilberoende samhälle av amerikansk modell. Detta är viktigt också utifrån ett folkhälsoperspektiv. Men inte heller här finns någon framsynt politik från den borgerliga regeringen, eftersom man i praktiken avvisar såväl samhällsplanering som marknadspåverkande styrning inom bostadsområdet.
Vår vision
Vi ser bostadspolitiken som ett inslag i den generella välfärdspolitiken och som en del i samhällsbyggandet för en långsiktigt hållbar utveckling. Även om bostaden för många är en central och överkomlig del av den privata konsumtionen och ett mål för enskilt sparande, gäller inte detta under alla skeden i livet och inte alla grupper i samhället. Därför måste bostaden också betraktas som en social rättighet och samhället måste ha ett ansvar för att trygga bostadsförsörjningen. Vi vill ha ett samhälle där alla människor, inte bara de med goda ekonomiska förutsättningar, ges möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö.
Vi vill ha ett samhälle med minskade klyftor och ökad social sammanhållning. Vi vet att detta kräver fler attraktiva bostadsområden med ökat inslag av blandade upplåtelseformer. Vi vet också att det finns bra modeller och goda exempel på hur lokal samverkan mellan boende, kommun, bostadsföretag, föreningsliv och näringsliv kan mobilisera den kraft som krävs för att lyfta hela områden och göra att fler människor kan komma till sin rätt och förverkliga sina livsprojekt och drömmar. Vi behöver stärka den sociala infrastrukturen i samhället och där utgör bostaden och boendemiljön en viktig del.
Vi tycker att det är viktigt att minska trösklarna in på bostadsmarknaden för ungdomar, flyktingar och andra nytillträdande, inte minst i tillväxtområden och universitetsorter.
8(18)
Vi inser betydelsen av en fungerande bostadsmarknad för sysselsättningen och ekonomisk tillväxt. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för rörligheten på arbetsmarknaden.
Vi inser också betydelsen av ökad tillgänglighet och en rörlighet på bostadsmarknaden där äldre som kan och vill flytta till ett bättre anpassat boende kan göra detta, och på så sätt möjliggöra för yngre att förbättra sin boendestandard. Vi vill minska trångboddheten bland familjer med många barn eller med en ensam försörjare.
Vi vill ta ett ansvar för bostäders energianvändning och miljö- och klimatpåverkan och för en samhällsplanering som inte ensidigt bygger fast oss i ett ökat bilberoende utan är inriktad mot en hållbar utveckling.
Nya verktyg
Blandade upplåtelseformer
I insatser hittills för att bryta boendesegregation har alltför lite gjorts för att ändra de fysiska strukturer som bär upp segregationen. Ensidighet i bebyggelse skapar ensidighet i befolkningssammansättning. Det är ett problem som man ofta talar om när det gäller miljonprogramsområden, men som kan vara ett lika stort problem i andra områden. Stora villaområden är ofta mera segregerade än områden med ensidig bebyggelse av hyresrätter. På senare år har det blivit allt tydligare hur stor betydelse god samhällsplanering och en blandning av olika bostadstyper med olika upplåtelseformer har för att bryta segregationen och skapa sammanhållning.
Kommunerna behöver bättre verktyg bland annat för att kunna medverka till att säkra blandade upplåtelseformer. I dagsläget innebär detta främst att se till att även hyresrätten finns företrädd i ett område. Kommunerna har sedan 70-talet haft krav på sig för att verka för en blandning av bostadstyper och upplåtelseformer. I praktiken har detta uppdrag dock inte tagits på tillräckligt stort allvar, bland annat eftersom kommunerna haft begränsade möjligheter att påverka valet av upplåtelseform i samband med nyproduktion. Den lagstiftning som finns gällande markanvändning är oklar och många kommuner prövar sig fram och hoppas ingen överklagar eller på annat sätt motsätter sig de konstruktioner som nu används. Nästan alla verktyg kommunerna använder hör dessutom ihop med ett eget markinnehav.
9(18)
I en del andra länder kan upplåtelseformerna låsas fast i detaljplaner eller motsvarande men inte i Sverige. Med denna möjlighet är omvandling till bostadsrätt en planfråga man då kan ta ställning till från kommunens sida och pröva rättsligt mot bakgrund av en lagstiftning som utgår från idén om betydelsen av blandade upplåtelseformer. Fördelen är att man får ett marknadspris på marken som inte är manipulerat och att man säkerställer att den minskade intäkt kommunen får när man kräver hyresrätt inte efter ett par år omvandlas till vinst genom en omvandling till bostadsrätt.
I befintliga områden handlar det om att skapa förutsättningar för mer blandade upplåtelseformer vid kompletteringsbebyggelse. Många traditionella miljonprogramsområden är relativt glest exploaterade och förutsättningarna för att komplettera bebyggelsen med andra upplåtelseformer och bostadstyper är bra. Flera av de traditionella miljonprogramsområdena som ursprungligen byggdes i perifera lägen har idag genom att städerna vuxit blivit mer centrala. Det skapar nya möjligheter för att erbjuda bra mark för nya attraktiva bostäder.
Det kan till exempel handla om att som nu sker på många håll möta efterfrågan från allt resursstarkare pensionärer på attraktiva lägenheter i hyresrätt, bostadsrätt och även kooperativ hyresrätt. Detta öppnar möjligheter för en ökad rörlighet på bostadsmarknaden när de lämnar villor, bostadsrätter och eller hyreslägenheter som inte är anpassade för åldrandes behov. Genom att på så sätt tillmötesgå efterfrågan på mer anpassat boende (som de bidrar till att finansiera) från aktiva pensionärer kan behoven av särskilt boende för äldre skjutas fram i tiden, samtidigt som bostäder frigörs till barnfamiljer och andra.
För alla aktörer på bostadsmarknaden, de boende, bostadsföretag och kommunerna är de finansiella och skattemässiga spelreglerna av stor betydelse vid sidan av planfrågorna. När de ändras skapas osäkerhet och den sammantagna effekten av förändringarna som den borgerliga regeringen gjort är att redan rika gynnats och att det blivit dyrare att byta bostad. I ett läge när en strategisk möjlighet finns för förnyelse på bostadsmarknaden och när många i den stora och resursstarka 40-talistgenerationen är beredda att lämna sina ägda lägenheter och villor för bättre anpassat boende hejdas detta genom ökad reavinstskatt och ränta på uppskovsbelopp. Socialdemokraterna planerar inte någon skattechock för Sveriges villa- och radhusägare. Vi vill ha stabila spelregler. För villorna taxerade till mer än 5 miljoner kronor är dock en höjning av skatten motiverad. Det är orimligt att inte mer skall tas ut för dem än för ett normalt radhus i ett tillväxtområde. En begränsningsregel kommer att finnas för att småhusägare inte ska behöva betala mer än 4 % av sin inkomst i fastighetsskatt. För att
10(18)
gynna rörligheten vill socialdemokraterna också söka finansiering för att ta bort räntan på uppskovsbeloppen. Även boende med tomträtt bör ha möjlighet att långsiktigt planera sin ekonomi. Idag ser vi hur avgälderna höjs i många kommuner och marknadspriser slår igenom i form av stora höjningar. Vi vill att systemet med tomträttsavgälder ses över så att det tillgodoser rimliga krav på förutsebarhet och likabehandling.
Villaägare, bostadsrättföreningar och dess medlemmar, samt hyreshusförvaltande bolag påverkas naturligtvis alla av skatter, men på delvis olika sätt. Det är angeläget att skattesystemet inte direkt gynnar eller missgynnar någon boendeform. Ett kärt diskussionsämne inom bostadspolitiken är därför hur man ska uppnå skattemässig neutralitet mellan olika upplåtelseformer. Det är emellertid inte oomtvistat hur en sådan neutralitet ser ut eftersom ett antal delvis motstridiga intressen ska tillgodoses. De flesta är dock överens om att hyreshusförvaltande bolag idag dubbelbeskattas genom att både fastighetsskatt och skatt på ekonomisk rörelse tas ut. För att förbättra de ekonomiska villkoren för hyresrätten och minska de negativa effekterna av dubbelbeskattningen av hyreshusfastigheter vill vi därför att möjligheterna att finansiera en sänkt fastighetsskatt för dessa ses över. Ett annat problem gäller reglerna för taxering av bostadsrättsföreningar med lägenheter i form av radhus eller gruppbyggda småhus. Av någon anledning är reglerna så utformade att lägenheterna i dessa föreningar taxeras som småhusenheter, medan bostadsrättsföreningar med lägenheterna ovanpå varandra i ett flerbostadshus taxeras som hyreshusenheter. När nu dessutom en ny upplåtelseform införs, ägarlägenheter, som juridiskt kommer att fungera som en villafastighet förstärks nuvarande skillnad i avdragsrätt för räntekostnader mellan bostadsrätt och äganderätt. De skattemässiga förutsättningarna för gemensamt ägt och enskilt ägt boende blir än tydligare. Vi anser att förutsättningarna för bostadsrättsboende bör ses över.

Jag undrar hur mycket tanken på snabba vinster har att göra med intresset för att ombilda till bostadsrätt.

Sen är bostadspolitiken för alliansen en ideologisk, inte praktisk, fråga. Som vanligt följer man kartan när terrängen avviker från allianspolitiken. När även fastighetsägarnas egen intresseorganisation uttrycker oro kanske man borde lyssna.

- Jag kan vara lite bekymrad över hyresrättens framtid. I en
storstad behövs en boendeform som är lättare att komma in i och lättare
att lämna utan stora kostnader. Det är viktigt för tillväxten, säger
Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna.

Jag undrar om 50-talets bostadsbrist är på väg tillbaka? Eller är den redan här. Jag har för mig 200000 barn familjer bodde i andra hand i Stockholm.

I grunden handlar det om en bristande vilja att föra en aktiv bostadspolitik tror jag. Och en brist på kontakt med verkligheten från många politiker med bostadsansvar. Från både höger och vänster. Det är heller inte bara Stockholm som berörs utan situationen är likadan i både storstäder och mindre orter. I Göteborg är situationen precis lika dålig som i Stockholm trots att allmännyttan bevarats.

- Det är klart att antalet hyresrätter kommer att fortsätta minska om man inte gör något med skatteregler eller hyressättning, säger Charlotte Axelsson, vd för HSB Stockholm.

- Marknadshyror har blivit ett väldigt värdeladdat ord. Därför talar politiker om att man ska ”reformera bruksvärdesprincipen”. Konsekvensen är att hyrorna kommer att gå upp i områden där det finns större efterfrågan.
Plånboken är kanske den bästa efterfrågestyrningen. Vad är alternativet? Ingen vill ha tillbaka de gamla planekonomiska stöden på fastighetsmarknaden, säger Axelsson.

Även Hyresgästföreningen håller öppet för att en bostads läge ska betyda mer för hyressättningen i framtiden – om det är vad hyresgästerna vill. Pressen ökar för att rädda hyresrättens framtid. En stark allmännytta i attraktiva lägen är viktig, anser Hyresgästföreningen.

- Ju större allmännyttan är i attraktiva lägen, desto mer integrerande kan den vara, säger Peder Palmstierna, informationsansvarig på Hyresgästföreningen.

Sen kan man undra över att alla från HSB -Stockholm, till hyresgästföreningen till fastighetsägare föreningen är överens om att boende efter inkomst framtiden.  Är ett ännu mer ekonomiskt segregerat Sverige framtiden?

35 000 vill köpa loss sina lägenheter
- Det kommer att ta oss tio år att bygga upp ett lika stort bestånd av hyresrätter igen, säger Bosse Sundling, vd för Familjebostäder.

Familjebostäder är det minsta av Stockholms tre kommunala bostadsbolag. De har 23.000 hyreslägenheter. Av dem finns cirka 8.500 lägenheter i fastigheter där de boende vill undersöka möjligheten att ombilda.

- Jag gissar att 5.000 eller 6.000 lägenheter i vårt bestånd försvinner, säger Bosse Sundling.
Totalt omfattar allmännyttan 97.000 lägenheter. Om alla intresseanmälningar skulle leda till försäljning försvinner över 35.000 av hyresrätterna.

Det största bolaget, Svenska Bostäder, har 43.000 lägenheter. Av dem är 17.000 aktuella för ombildning. Hittills har 80 procent av dem som har fått ett konkret erbjudande, med ett pris fastställt av Svenska Bostäder, tackat ja.

- På sikt tror vi ändå att fler kommer att tacka nej, eftersom vi tror att de som var snabba med intresseanmälan också hade störst intresse, säger Sandra Plavinskis, informationschef på Svenska Bostäder.

Nu ser intresset för ombildning ut att plana ut efter höstens rusning. Höjd ränta och en minskande framtidsoptimism påverkar också.

Den borgerliga majoriteten i Stadshuset poängterar gärna att över hälften av intresseanmälningarna kommer från förorterna.

Fast ombildning i innerstaden och närförorterna lockar trots allt mest. Hos Stockholmshem kommer 70 procent av intresseanmälningarna från innerstad och närförort.

Samma mönster har ombildningarna haft sedan 70-talet i det privata fastighetsbeståndet, enligt intresseorganisationen Fastighetsägar­na. I Stockholm har 100.000 av tidigare 200.000 lägenheter försvunnit från hyresmarknaden.

Framför allt är det i innerstaden och de södra närförorterna som lägenheterna har sålts till bostadsrättsföreningar.

- Jag kan vara lite bekymrad över hyresrättens framtid. I en storstad behövs en boendeform som är lättare att komma in i och lättare att lämna utan stora kostnader. Det är viktigt för tillväxten, säger Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna.

Hans recept för att locka fler privata hyresvärdar är en friare hyressättning, med högre hyror i attraktiva lägen.

I våras presenterades en utredning om allmännyttans villkor på uppdrag av regeringen. Den flaggade för en framtida hyressättning baserad på hyresgästernas efterfrågan.

Var det inte alliansens Odell som tyckte att det behövdes inga hyresbostäder. Alla skulle äga sin bostäder i alliansens nya sköna värld.

Med tanke på att många unga aldrig haft de ekonomiska möjligheterna att låna till bostad är det knappast förvånande att bankerna skärper kraven även på de som haft möjlighet i den väntande kreditkris.

Men tydligen ska staten rycka in som garant för att vissa typer av ungdomar och andra mindre kreditvärdiga ska få låna upp vad jag antar kan bli miljoner till en bostadsrätt. Är det inte trevligt att äga sitt boende tillsammans med staten och banken.

Statlig garanti kan hjälpa förstagångsköpare
Garantin ska göra det möjligt för bankerna att bevilja lån till nya låntagare som inte är helt kreditvärdiga. Avtalet fungerar som ett skydd både för banken och för kunden.

- Det finns en grupp som borde klara av att ha bolån, men som inte får lån. Det är ofta projektanställda, invandrare med kort kredit­hi­storia och många unga som banken inte känner till så väl, säger Anna Dyberg-Ek, handläggare på Statens bostadskreditnämnd.

Bostadskreditnämnden har inte själv gjort reklam för garantin, utan räknar med att bankerna ska göra det.

Jan Lindgren, affärsområdeschef på Danske Bank, bekräftar att bolånegarantin inte varit särskilt populär. Bankerna måste
ändå se till att förstagångsköpare kan beviljas lån även i framtiden.

- Det är kanske vi som måste testa våra kalkyler. Kanske måste vi se projektanställning som en typ av fast anställning i framtiden. Under en övergångsperiod kan förvärvsgarantier då komma att bli viktigare, säger Jan Lindgren.

Förövrigt hur mycket av allmännyttan i Stockholm har gjorts om till bostadsrätter igen? Något som alliansen drev igenom.

Tuffare få lån till första bostaden
Kravet på högre kontantinsatser och det faktum att lönerna inte gått upp lika mycket som bostadspriserna gör det allt svårare för förs­tagångsköparna att få lån.

-  En insats på 10–25 procent är numera ett krav för den som köper sin första bostad. På grund av finanskrisen kan man inte längre låna hela beloppet, säger Tor Borg, ränteanalytiker på statliga SBAB.

Att få en rimlig ränta är ännu svårare, enligt Tor Borg. Förstagångsköpare får ofta sämre villkor eftersom deras belåningsgrad ofta är hög­re. Ju lägre belåningsgrad, desto förmånligare ränta. Tor Borg anser att förstagångsköpare absolut inte ska belåna sig över 90 procent av totalbeloppet, och helst inte över 75 procent, beroende på personens inkomst.

- Det här säger jag till alla, inte bara förstagångsköpare: man ska se till att ha marginaler, och inte köpa bostad på spekulation och tro att man kan tjäna pengar på att sälja den senare. Man köper för att man ska bo där, säger Tor Borg.

Tobias Olsson på Jagvillhabostad.nu anser att de förstagångsköpare som lyckas få ett bolån riskerar att bli räntekänsliga när de lånar på marginalen. Fast anställning blir ovanligare och oförmågan att komma upp på bostadstrappan kryper upp i åldrarna, särskilt i storstäderna.

Jag undrar. Är svenskar i allmänhet medvetna om fattigdom hos andra? Jag tror inte det. Fattigdom i Sverige syns inte. Tvärtom den döljs. Fattigdomen är också ett resultat av mer än 30 års missgrepp av politiker inklusive den inhemska depression som politikerna orsakade under det tidiga 90-talet. Men vem kommer ihåg de ‘dynamiska effekter’ som FP och S skattereform orsakade. Eller 500% ränta. Eller de massiva budgetnedskärningarna hos kommun och staten under regeringen Persson. För att låna från Naomi Klein – kaospolitiken.

Orsakerna kanske ingen kommer ihåg men effekterna ser vi idag. Exakt det 2/3 dels samhälle som det varnades för under 80-talet. Det är verklighet idag. Det är kvinnorna som drabbats hårdast som vanligt. Men glöm heller inte pensionärer som får dryga ut pensionen med socialbidrag eller ‘ungdomar’ i 25-30 års åldern som flyttar runt i andra eller tredje hand och försörjer sig på tillfälliga just-in-time arbete. Eller för den delen den invandrade ingenjören som kör taxi eller städar för att ingen vill anställa en person med ett konstigt namn.

Till detta tillkommer den runt en miljonen som idag mer eller mindre är beroende av statlig eller kommunal försörjning. För alla vet väl att majoritet av de arbeten som tillsatts i den s.k högkonjunkturen gått till ungdomar med högskoleutbildning och yrkesarbetare.

Sen hör det till ironierna att många till vänster inte vill se att det finns utanförskap och lägger ner mycket tid att bevisa hur fel moderaterna har med sina siffror. Vilket de har. Det är inte poängen. Eller att moderaterna använde ett existerande utanförskap för att demagogisera just ‘bidragstagarna’. En förövrigt klassisk politik som användes redan på sent 70-tal och tidigt 80-tal av Ronald Reagan för att leda en skatterevolt för medelklassen. Det var då Ronald Reagan myntade begrepp som Welfare Queen.

Poängen är att det finns ett existerade utanförskap, fattigsverige, 2/3 dels sverige eller vad man nu väljer att kalla det.

Vad vill socialdemokratin göra? Jag vet inte. Hittills är det som presenterats från socialdemokraterna en alliansen light politik. En kompromiss mellan den neo-liberala högern och ett socialt ansvarstagande. En försiktigt kalibrerade politik avsedd att locka medelinkomsttagare i främst Stockholm om man ska tro Marita Ulvskog.

Personligen tror jag det är en idiotisk strategi. Moderaterna och S kan triangulera varandra till döds genom att stjäla varandras frågor. Slutresultatet lär bli vad som nu händer med brittiska labour för s. Vad socialdemokraterna för fram är en strategi för 2006 år val att utkämpa 2010 års med.

Dagens Arena | Att behöva ljuga om sommarlovet
LO-ekonomen Dan Andersson skrev i början av sommaren i DN att sex procent av Sveriges befolkning i yrkesverksam ålder är fattig. En del av de sex procenten har barn. Frågan är vad en högerregering överhuvudtaget vill göra åt saken.

Det är naturligtvis inte Lubbe Norströms 70 år gamla Lort-Sverige vi möter om vi letar efter misär och fattiga människor i Sverige i dag. 2008 års fattigdom har ett annat ansikte, en annan stank. Det är att telefonen stängs av eller att man inte har råd att gå till tandläkaren. Det är att inte ha råd att köpa vinterskor och sommarkläder till sina barn. Det är att inte kunna skicka barnen på skolutflykter för att det kostar eller för att det inte finns pengar till matsäck.

De fattigas barn är kvar i stan den här sommaren. För att det inte fanns pengar till sommarkollo. Och för att deras föräldrar inte kan köpa sistaminuten-resor när sommaren har regnat bort. Dagens fattigdom handlar framförallt om kvinnor och barn.

Fattigdom feminiseras. Av världens fattiga är 70 procent kvinnor, och Sverige är inget undantag. Kvinnors standardutveckling är hälften av männens och sämst är det för ensamstående mammor. Just ensamstående mammors ekonomi har försämrats sedan 1990-talets mitt. Göran Perssons socialdemokratiska regeringar lyckades inte vända den trenden. Vad som händer nu med en högerregering är att kvinnors fattigdom ytterligare stärks och befästs.

Maten har blivit dyrare, bostadsbidragen lägre och arbetslöshetsförsäkringen är kraftigt försämrad och fördyrad. Sjukförsäkringsreformen som trädde i kraft i början på juli innebär att sjuka förvägras möjligheten till försörjning under hela sin sjukdomstid. Allt detta kommer inte att få bort fattigdomen. Tvärtom kommer fler blir beroende av socialbidrag.

Högerregeringens farliga arbetsmarknadspolitik toppas av att de inte tar jämställdhetspolitiken på allvar. Nyamko Sabuni är som bekant inte feminist och förmår därför inte höja blicken från det individuella till det strukturella. Om en kvinna är underbetald, ensamstående mamma och fattig beror det bara på kvinnans val, enligt Sabunis nyliberala tolkning.

Det är svårt att acceptera eller ens prata om att fattigdom existerar i en av världens rikaste välfärdsstater. Så är inte heller välfärdstaten resultatet av en slump. Välfärdspolitikens mening är att jämna ut de orättvisor som klass och kön skapar. Att få bort fattigdomens stigma och göra upp med kvinnors underordning. Vad fattiga kvinnor och barn behöver är just en feministisk politik. Frågan är hur Mona Sahlin tänker utmana den nya fattigdomen.

Vad som slår USA från tre håll är olika skeenden men den totala effekten ser ut att bli förödande för både USA och troligen världsekonomi.

1. Irak krigets kostnad på miljarder dollar varje dag och ett mellanöstern samt central-asien på randen till krig och kollaps. Den verkliga kostnaden för Irak kommer att bli mångdubbelt mer än vad som sagts och påverka den amerikanska staten under årtionden.

2. Den amerikanska bolånekrisen som ser ut att bli förödande för hela det amerikanska finanssystemet. Tänk den svenska finanskrisen med bankakuten applicerad på USA och vad effekterna blir på den globala marknaden. Klarar det Europeiska banksystemet en rejäl amerikansk kollaps. Eller de svenska bankerna? Hur många offentliga eller privata organisationer har investerat i finansiella instrument som sålts vidare för att ’sprida’ riskerna.

3. Oljan som närmar sig vad en del tror är 200$ inom kort. Utan en krigssituation i mellanöstern. Bensin och oljepriset slår inte bara hårt mot hela sektorer i amerikansk ekonomi. Det gör också mycket av tillverkningen i Kina oekonomisk för många amerikanska företag som satsat helt på outsourced låglöneproduktion där.

Samtidigt är det amerikanska politiska systemet i kris hade jag sagt. Även den demokratiska kongressen har visat total oförmåga att hantera situationen. Vid valet till hösten ser också det republikanska partiet ut att närma sig utradering. Obama är förutom vad som i praktiken är några få år i senaten och som delstats senator ett helt oskrivet kort som den troliga presidenten.

Businessweek hade också i veckan en lång artikel om hur de Saudiska oljereserverna är överskattade. Det är den saudiska oljeproduktionen och möjligheten att öka den som setts som garanten för ett fortsatt ‘lågt’ oljepris.

Jag kan inte se annat än potentialen för en rejäl ekonomisk smäll för hela den globala ekonomin. Och det kaos som skulle följa av en sådan utveckling.

Finns det beredskap för en rejäl lågkonjunktur av 30-tals modell i Sverige? Inte av döma av vad de olika partierna presenterade i almedalen i veckan. Klarar de svenska exportföretagen en samtida nedgång i både Kina och USA? De höjda räntorna har redan slagit mot den inhemska konsumtionen liksom en inflation som äter upp reallöner.

DN1,

Bolåneinstitut i USA kollapsar | Ekonomi | Aftonbladet

Federala myndigheter tog på fredagen kontroll över banken, som har huvudkontor i Pasadena och värderas till 32 miljarder dollar, motsvarande över 190 miljarder kronor.

Bakgrunden till beslutet är att bankens kunder sedan i juni har valt att ta ut 1,3 miljarder dollar.

Banken har den gångna veckan meddelat att utlåningen upphör och att 3 800 personer, mer än hälften av personalstyrkan, ska sägas upp. Börskursen har rasat.

USA:s senat klubbade i fredags ett lagförslag ämnat att förhindra att tusentals amerikanska låntagare får gå från hus och hem. Förslaget ska nu kombineras med ett liknande som tidigare antagits av representanthuset, innan det läggs fram för president George W Bush.

Det nya förslaget innebär bland annat tillsyn över de stora bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac, som även de närmar sig ruinens brant. Den innebär även en räddningsplan för låntagare i knipa, värd 300 miljarder dollar.

Jag kan tänka mig att det finns många som kommer att uppskatta socialdemokraternas förslag om att ta bort den Den retroaktiva skatten på beviljade uppskov. Speciellt de pensionärer som sålt fastigheter de ägt sedan 70-80 talet för att flytta till mindre och drabbats av en jättestor reavinstskatt på kapital de bundit i den nya bostaden. Vilket ju alliansen valde att ta ut retroaktivskatt ränta på.

– Den är fel och direkt omoralisk. Det är inte rimligt att inte kunna planera
sina kostnader. Vi kommer att leta efter en finansiering för att ta
bort den, sade Sahlin.

Och som sagt tidigare jag sörjer inte över att de med mångmiljon villor får betala lite mer.  För dagens plattskatt förespråkare är ju progressivitet ett fult org.

SvD

Realtid.se – Höjd skatt för dyraste husen

Inför Sahlins framträdande i Almedalen på tisdagen har partiet tagit fram ett genomarbetat förslag på hur fastighetsskatten ska utformas vid en valvinst 2010.

– Det blir ingen skattechock för vanliga villaägare. De får ingen höjd skatt. Det har varit så många turer, så mycket oro och så mycket schabbel runt fastighetsskatten att många förtjänar att nu kunna planera sitt boende på ett rimligt sätt, sade Sahlin vid en pressträff.

Grundstommen i dagens system behålls, med undantag för fyra tydliga förändringar.

Hus med taxeringsvärden på över fem miljoner kronor, vilket motsvarar ett marknadsvärde på 7-8 miljoner kronor får höjd skatt. Den höjs med en procentenhet för det värde som överstiger fem miljoner kronor.

– Det är inte rättvist och det är inte rimligt att de ska betala samma skatt som vanliga löntagare. De är de enda som får höjd skatt, sade Sahlin.

Höjningen ger statskassan ökade inkomster med 100 miljoner kronor.

De pengarna går till att utvidga dagens begränsningsregel för pensionärerna till att gälla alla med låga inkomster. Partiets beräkning visar att cirka 100 000 därmed får sänkt skatt. De två förslagen går ekonomiskt jämnt upp.

Den retroaktiva skatten på beviljade uppskov ska slopas.

– Den är fel och direkt omoralisk. Det är inte rimligt att inte kunna planera sina kostnader. Vi kommer att leta efter en finansiering för att ta bort den, sade Sahlin.

Jag misstänker att gruppen villaägare utanför Danderyd och Täby är något sura på alliansen. Speciellt KD borde kanske vara redo för en svek debatt.  Eller har folk redan glömt löftet om borttagen fastighetssskatt eller vad som sades inför valet 2006 om bensinskatten? 

Jag undrar när alliansens väljare skall upptäcka att de enda som tjänat på dess politik är sveriges höginkomsttagare.

Höjda taxeringsvärden 2009: 58 % av landets småhusägare får höjd skatt – Nyheter – Villaägarnas Riksförbund

Höjda taxeringsvärden 2009: 58 % av landets småhusägare får höjd skatt
2008-04-28: Vid 2009 års taxering av småhus stiger taxeringsvärdena med 32 procent. En följd av detta blir att skatten höjs för 58 procent av landets småhusägare. Det framgår av en ny prognos som Villaägarna beställt från SCB. Prognosen visar att taxeringsvärdena stiger i samtliga landets kommuner. Störst blir höjningen i Trelleborg med 55 procent, lägst i Vindeln och Bräcke med 9 procent.

Villaägarnas Riksförbund har låtit Statistiska centralbyrån (SCB) studera de bostadsaffärer som ligger till grund för nya taxeringsvärden år 2009. Prognosen visar att taxeringsvärdena stiger i samtliga landets kommuner och att den genomsnittliga höjningen blir 32 procent. Störst blir höjningen i Trelleborg med 55 procent, lägst i Vindeln och Bräcke med 9 procent. En effekt blir att fastighetsskatten ökar för de 58 procent av landets småhusägare som år 2008 har en fastighetsskatt understigande taket på 6 000 kronor.

 Det är orimligt att stigande taxeringsvärden ger husägare med låga taxeringsvärden höjd skatt. Taxeringssystemet är godtyckligt och bör givetvis avskaffas som bas för beskattning för alla, säger Joacim Olsson, vice förbundsdirektör på Villaägarnas Riksförbund.

2009 års taxering inleds redan i höst med att landets småhusägare får ett preliminärt taxeringsbesked hemskickat. Det preliminära värdet kan oftast bara justeras i marginalen eftersom det baseras på statistik över bostadsaffärer i det område som villaägaren är bosatt.

Kan möjligen Centern och KDs ointresse för hyresrätten ha något att göra med att få av deras politiker bor i en. Det förklara iallafall varför KD prostituterade ut sig till villaägarnas intressegrupp.

Politikerbloggen » Få riksdagsledamöter i hyresrätt

BOENDE. Riksdagsledamöterna bor inte som sina väljare. Bara 17 procent av landets ledande politiker bor i hyreslägenhet, mot 35 procent bland väljarna.
Det visar en kartläggning som TV4Nyheterna gjort.

Sex av tio riksdagsledamöter bor i villa, radhus eller jordbruksfastighet. Fyra av tio i den vuxna delen av befolkningen bor likadant.
Den största skillnaden i boende finns i allmännyttan. Fyra procent av riksdagsledamöterna bor i ett kommunalt bostadsbolag mot 17 procent för befolkningen i stort.

Vänsterpartiets ledamöter är de som bor mest i hyreshus. Därefter kommer folkpartiet, miljöpartiet och på fjärde plats socialdemokraterna följda av moderaterna. Minst andel boende i hyreslägenheter finns bland kristdemokraterna och centern.