Claeskrantz.se

Den är väl inget nytt för den som följer debatten i USA men tydligen har media industrins lobbyister varit aktiva även i denna fråga på inom EU.  I USA har media industrin länge velat att webbplatser ska blockeras och viss typ av internet trafik ska filtreras bort.

Att avstängning från internet skulle finnas med som en del av av de ‘frivilliga’ överenskommelserna är heller inte förvånande.

I grunden handlar det om att främst amerikanska medieföretag vill ta kontroll över internet som distributionsväg för mediematerial.  Och kan anta med den kontrollen också ta ut de priser de vill och sätta villkoren.

Det handlar om vem som ska få tillgång till text, ljud, bild och video i framtiden.

Nu har jag inget emot om mediejättar gör det så svårt, dyrt och besvärligt att få tillgång till deras material så att folk väljer fria, billigare alternativ. Bara själva banan, d.v.s internet hålls neutral. En mediejätte ska inte kunna sluta avtal med en  internetleverantör om att deras trafik ska få prioritet.

The Commission’s invitation said that “European-wide voluntary agreements… would seem to be in the common interest of all stakeholders since currently the development of new business models on the internet is hampered by the volume of illegal downloading”.

It added that “while future legislation should not be excluded at European level”, voluntary agreements are “more likely to result in balanced and proportional solutions”.

The meeting discussed gathering evidence of illegal downloading, the development of legal alternatives to piracy, deterrents or sanctions, and educating internet users.

The Commission’s approach has been criticised by BEUC, the European consumers’ organisation. BEUC is concerned that internet service providers may agree to suspend the internet access of persistent illegal downloaders as part of the voluntary agreements.

Draft legislation currently under discussion in France would introduce a ‘graduated response’ system in which users’ access could be cut off after they had received warnings that they were acting illegally.

Kostas Rossoglou of BEUC said: “We are really concerned by this working group as it might result in getting the graduated response by the back door.”

Commission looks to pull the plug on illegal downloading  |  Policies  |  Information society  |  Information technology | European Voice

De är lite komiskt när den nyliberala högern går samman med ung vänster över förträffligheten i en Timbro rapport över EU.

Man kan dock undra vem beskrivning av verkligheten som gäller. Där den ena ser för mycket överstatliga regleringar ser den andra för mycket marknadsekonomi.

Och som sagt tidigare. Alla fattar väl att Timbros rapporter är till för att gynna den som betalar dess verksamhet. D.v.s svenskt näringsliv.

Bloggat:
Hanna Wagenius, Pophöger, Claeskrantz.se, Farmorgun i Norrtälje, Svart på vitt, Ledarredaktionens bl…, Kommunisternas blogg, The Cautionary revel…, Henrik-Alexandersson…, Rolf van den Brink och Opinionsbloggen

Underligt men bra om EU från Timbro

Oj, vad är det här? Världen känns lite upp och ner när jag läser den här EU-kritiska artikeln från näringslivets tankesmedja Timbro.

Ung Vänster: Underligt men bra om EU från Timbro 

EU använder miljarder i skattepengar för att göra medborgarna mer positiva till ökad överstatlighet. Miljarder. De av oss som ogillar EU:s utveckling mot en superstat betalar alltså inte lite för att EU ska få oss på andra tankar. 

Det visar en rapport av Philip Thomasson-Lerulf och Hannes Kataja (Timbro) som presenterar på DN Debatt i dag. Genom egna tv-kanaler, radiokanaler, traditionell reklam, bjudresor för journalister och otaliga tricks satsar kommissionen och parlamentet på att göra unionsmedborgarna mer vänligt inställda till att mer makt flyttas över till EU. Ytterst ansvarig för propagandamaskineriet är kommunikationskommissionären Margot Wallström.

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Frågan som inte verkar ha ställts av diverse politiker, den säkerhetsbyråkrati som drivit på och en smått hysterisk allmänhet är om masslagring fungerar som spaningsmetod?

Visst kan man kartlägga och spana på vem som ringt eller e-postat till vem. Det är ju klassisk militär signalspaning mot i det här fallet det civila samhället istället för stridsvagnar i Baltikum. Men hur länge kommer våra lokala svenska eller europeiska tunga kriminella eller terrorister fortsätta prata eller e-posta på sätt som kan kopplas direkt till dem?  Så att de kan kartläggas vid behov. ‘Professionella’ terroristerna i tex mellanöstern har redan lärt sig att använda sådant som engångs telefoner, kurirer, och engångs epost konton. Krypterade förbindelser och anonymiseringstjänster knappast okända företeelser även i Europa.

Att det amerikanska NSA med flera haft dessa möjligheter i årtionden hjälpte heller inte mycket att förhindra 11 september. Vad Johan Westerholm skriver på¨Arvid Falk kan vara värt att läsa av flera skäl bland annat för att få ett professionellt perspektiv.

Jag kan därmed inte skriva under på lösningarna som kommissionen anger av fler skäl. Det främsta är integritetsbaserat, men det finns en rad tankevurpor i kommissionens resonemang.Större databaser och fler analytiker har som jag sökt beskriva prövats i USA efter 9/11. Med känt resultat. Jag anser de amerikanska slutsatserna har en hög trovärdighet när dessa nu, post George W Bush, underkänner sitt eget arbete. I den amerikanska kontexten är det endast resultaten som räknas och dessa har, bevisligen, uteblivit.

Vad jag nästan glömde säga var att dessa rapporter konstaterar att oacceptabla kränkningar av amerikanska medborgares privata sfär möjliggjorts och än värre, ägt rum. Utan att det ens funnits skäliga misstankar.

Men det finns ytterligare ett perspektiv. Hur mycket information jag än har kan jag inte värdera denna om jag inte har den kulturella diskursen klar för mig. Överlag är kommissionens skrivningar oroväckande. För det tar oss till en punkt där svensk makrodata analyseras av icke-svenskar utanför den svenska kulturella diskursen. Och vad blir resultatet när någon utanför en diskurs analyserar densamma? Beteenden som är accepterade i vårt samhälle riskerar att klassificeras som avvikande i en större europeisk kontext.

Ett exempel: En italiensk konservativ katolsk analytiker kan undermedvetet komma att klassa information om sekulariserade svenska HBT-personer som abnormala och hotfulla mot EU. Det är ingenting konstigt med att våra egna värderingar slår igenom på vår yrkesroll, om jag var satt att analysera ett latineuropeiskt extremreligiöst beteende på marginalen skulle jag sannolikt finna ett obehag och trycka på larm-knappen. Men. Med de tvångsmedel som möjliggörs genom samarbetet riskerar i Sverige oskyldiga beteenden att komma omfattas av andra tvångsmedel.

Du kanske reagerar på exemplet, men det finns en relevans. FRA-lagen medger just de ”taggningar” av sexuell, religiös och politisk karaktär som gör att det händelseförlopp jag beskriver inte är osannolikt. FRA har som vi bägge vet, ett utbyte med andra länder vilket kan vitsordas av din kollega Carl Bildt.

I detta sammanhang klingar lagrådets svar på regeringens lagrådsremiss än obehagligare. De säger följande (som Du säkert är bekant med) om Regeringens proposition 2007/08:163, Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott m.m. (Den antogs av riksdagen 081022):

“Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder

Brevet till Beatrice |

Med andra ord hur ser effektiviteten ut för det verktyg som så många satsat så mycket prestige på?

Det är intressant att jämföra med Bush USA där en del av det EU/Sverige nu vill införa skapades av Bush Administrationen efter 11 september.  James Bamford skriver ganska utförligt om detta i sin bok Skuggfabriken vilken kan vara värd att läsa. Det mesta 99.9% av det av NSA infångade materialet var skräp och ren bortkastad tid för de alltför få analytiker som skulle lyssna på det utvalda materialet när datorerna sorterat färdigt.

Till det kommer frågor som om A talar med B och säger att han beställt en tid hos tandläkaren kl 12 innebär det att B får instruktioner om att delta i ett bankrån vid en viss tidpunkt eller bara får information om att hans bekant ska till tandläkaren?

Det är det bland mycket som analytiker eller en domstol ska ta ställning till vilket troligen riskerar att bli något absurt.

Det är som militärsignalspaning. Om stridsvagnar står uppställda i startformation vid en gräns innebär det att ett land är redo att invadera ett annat eller är det bara skrämselförsök.

Utan djupare bakgrund går det inte att fastställa.

I nedanstående video pratar James Bamford om sin bok och utvecklingen i USA efter 11 september.

Det finns förstås ett alternativ till massiv datalagring av hela svenska folkets kommunikation. Det som brukar kallas traditionell riktad spaning och infiltration. Den svenska polisen har gjort det i årtionden.  Det kräver förstås poliser och säkerhetspolis som finns på fältet istället för analytiker och jurister. 

Oavsett är det svenska folket som kommer att få betala för lagringen. På mer än ett sätt troligen.

Bloggat:
MinaModerataKaramell…, Björn Wadström – ett…, The Cautionary revel…, Morgan Johansson – F…, Amanda Brihed, Mitt i steget, Sidvind, Nemokrati, Badlands Hyena och Amanda Brihed, Tungan i rätt mun om Stockholmsprogrammet!, Juli 9, 2009 – Stockholmsprogrammet- Inte i vårt namn (Alliansfritt Sverige),

I media:
Nu vill EU kunna följa dig i detalj, Lugn demonstration i Humlegården, Ask- De målar upp spöken som inte finns

"En proposition beräknas kunna överlämnas till riksdagen under hösten 2009. De nya bestämmelserna förväntas därefter kunna träda i kraft den 1 april 2010" skriver utrikesdepartementets rättssekretariat i svaret.

Sedan förslaget arbetades fram i EU har diskussionen om integritet och intrång i privatlivet fått mer tyngd, något som tidigare hamnade i skuggan av argumenten om vikten av att bekämpa terror. Inte minst i Sverige har FRA-lagen, debatten om fildelning och Piratpartiets födelse givit frågan en helt annan karaktär.

Direktivet innebär att medlemsländerna ska införa lagar som tvingar telefon- och internetoperatörer att masslagra uppgifter om telefonsamtal, sms och internettrafik under en viss tid. Uppgifterna ska finnas tillgängliga om polisen behöver dem för att utreda brott. Det ska framgå av uppgifterna från, och till, vilka nummer samtal ringts eller sms skickats, eller vilka e-postadresser som har utväxlat meddelanden. För mobilsamtal ska det framgå var telefonen befann sig när den användes.

Direktivet ger medlemsländerna möjlighet att lagra uppgifter i upp till två år.

Polisen kan sedan tidigare begära ut uppgifter från operatörerna om till exempel mobiltrafik, för att kunna lösa brott. Men utvecklingen mot fastprisabonnemang har sagts minska operatörernas eget behov av att lagra uppgifter eftersom de inte behövs i samma grad som tidigare för att ta betalt.

Lag om masslagring av data i vår – DN.se

Det är ganska intressant att läsa vad SvDs konservativa Roland Poirier Martinsson har att säga om Piratpartiet eftersom jag delvis håller med om vad han säger. Någon gång ska det hända.

Mest intressant är vad Roland Poirier Martinsson kallar en kollektiv masspsykos. De är staten i kombination med monopolföretagen som ska ta ifrån medborgarna deras fri och rättigheter. En våg som PP och den legio bloggar som följer dem ridit i några år nu. Nu tror jag inte det är någon masspsykos utan en djup rotad misstro mot ‘etablissemanget’ i form av både stat och företag. Att majoriteten av svenska folket inte har något större begrepp om ord som IPRED eller FRA annat än att de låter farligt är uppenbart. Att svenska staten alltid övervakar och kontrollerat medborgare även före några FRA tjänstemänn kom på den genialiska ideen att göra verksamheten laglig tycks inte många ha förståt.

Det är heller knappast förvånande att organisationer som den libertarianska frihetsfrontens medlemmar känner sig hemma med PP liksom de från de från autonoma vänstergruppen. Båda är ju i grunden anarkister och etablissemangs kritiker. Vilket ju gör svängen in i det etablerade politiska etablissemanget än mer förvånande.

Att PP är ett enfrågeparti tycker jag är uppenbart oavsett om man kallar det existensiellt elller något annat. Allt faller in under den större frågan och passar det inte in där är det oviktigt.

Vilket ju  i säg inte behöver vara något fel om PP kan ta till sig andra frågor och förstå att andra är engagerade i frågor som inte finns i PPs sfär. Precis som MP en gång i tiden var tvungen att göra.

En postmodern masspsykos | Ledarsidan | SvD
…bortsett från politikens innehåll finns det en annan fråga att ställa när piraterna nu siktar på att upprepa succén från valet till Europaparlamentet. Är partiet värdigt riksdagen?

För ett tag sedan höll jag ett föredrag för en grupp nyliberaler och red (som ett tankeexperiment) min käpphäst att en moralisk stat kan yttra sig genom att förbjuda hårdporr i tv innan midnatt. Efteråt kom en av piratrörelsens mest framträdande profiler fram för att protestera: ”Det finns ingen skillnad mellan det och att helt förbjuda yttrandefriheten.”

Parallellen är bara möjlig för en politisk idiot. På samma nivå profilerar sig nu ett knippe högljudda debattörer i ett tonläge som påminner om barn som för kittlingens skull försöker övertyga varandra om att det finns ett spöke i garderoben. EU och svenska staten driver igenom lagar som leder till internets undergång! De vill stänga av dig från internet! Demokratin dödas! Kreativiteten kvävs! Livet mäts, vägs och snart kommer de efter dig!

Varsågoda, en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.

Problemet består i att PP är ett enfrågeparti, inte i teknisk bemärkelse, utan enligt en existentiell tolkning av begreppet. Allt som sker förstås utifrån den enda frågans perspektiv. Allt som inte kan förstås utifrån den enda frågan är oviktigt (utvecklingen i Iran är en aspekt av Twitter). Man uppvisar ett oreflekterat gängbeteende som genererar enkla lösningar på varje tänkbart problem, oavsett komplexitet.

Om PP placerar dessa skrämselmånglare i riksdagen skulle Ny demokratis laguppställning verka blytung.

Via Jardenberg ett nog så intressant svar på höger-vänster frågan och PP.

Eftersom jag är kritisk hade jag sagt att om man tror höger-vänster handlar om var man satt i ett franska parlamentet under revolutionen eller planekonomi mot kapitalism har man missat betydelsen av rättvisefrågor.

Det var den övre borgerligheten som kämpade för yttrandefrihet mot kungligt envälde och censur. Där ingick dock inte bra arbetsvilkor, en sjyst lön, hygglig arbetstidm, möjlighet att utbilda sig o.s.v.

En del kanske menar att sådana frågor inte längre är aktuellt. Jag säger tvärtom. Ett socialt-ekonomiskt rättvise perspektiv är mer nödvändigt och aktuellt än någonsin.

För att vara rakt på sak medborgerliga friheter väger ganska lätt för den som varje dag kämpar för att försörja sig. Och vars del i den globala informationsekonomin är att i bästa fall sätta ihop datorerna och servera kaffe till den frihetliga informationsarbetaren på närmaste starbucks.

Ett PP med ett socialt rättvise perspektiv hade varit så mycket mer intressantare.  

Om höger och vänster (vad Falkvinge borde ha svarat) — jardenberg unedited
Under valvakans slutskede fick Rick Falkvinge en fråga från K-G: ”Är ni höger eller vänster”. Han svar var inte lysande, men det finns andra som har bra svar på tal. Vännen Sverre Schriwer skrev ett inlägg på en lista där vi diskuterade saken, och jag har fått tillstånd att publicera det här. Enjoy!

Några goda retoriker är dom ju inte, men dom fick ju min och många andras röster ändå, så det spelar antagligen mindre roll i sammanhanget.

Själv hade jag nog föredragit:

“Höger – vänster? Aha! Ursäkta, nu förstår jag. Du frågar på vilken sida av franska deputeradekammaren vi skulle suttit i slutet av 1700-talet, eller i till 1900-talet överförd bemärkelse om vi skulle förespråkat planekonomi eller marknadsekonomi när den debatten fortfarande var aktuell?

Tyvärr kan jag egentligen inte besvara frågan, eftersom perspektivet är historiskt. Vi är ett parti i nutiden, 2009. Med nutida ideologiska kärnfrågor i fokus. Integritet, rättssäkerhet och verklighetsförankring…”

Vill man bre på lite (och varför inte?):

“…Våra väljare kommer från såväl yttersta vänstern som högern enligt statstelevisionens måttstock. Det de har gemensamt är att de i de dagsaktuella frågorna tar ställning för de grundläggande fri- och rättigheter som utgör en förutsättning för demokratin. Frågor som sopas under mattan av partier som märkligt nog för en identisk, repressiv politik medan de låtsas debattera ideologiska frågor som ligger ett århundrade tillbaka i tiden…”

Det kan vara värt att läsa vad PPs grundare skriver längst nedan. Det ger en ganska bra bild av vad PP står för. Och vad uppenbarligen många piratpartister faktiskt tror. OK, en valseger ger rätt till en del retoriska överdrifter men jag tror inte det är det i det här fallet.

Det är piratpartiet som ‘kämpar för friheten mot en ond värld av korrumperade politiker och företag som vill ta ifrån medborgarna deras frihet’.

När ska media och andra partier fatta att piratpartiet är det första libertarianska partiet i Sverige. Ett parti som står närmare den gamla frihetsfronten och dess åsikter av ultraliberalism. Ett parti där både stat och kapital är lika stora fiender och i stort inte behövs. Istället är det fria medborgare som ska mötas på internet.

I USA var det Ron Paul som blev libertarianernas favorit innan Obama kopplade greppet på Silicon Valley och tog den nya ‘tekniker klassen’ på allvar som en väljare grupp som måste mötas.

Fokus » Hjärnan bakom piraterna
Från högerhåll beskylls piratpartiet för att vara vänster, från vänsterhåll
kallas de höger. Falkvinge hymlar inte med sin bakgrund i Moderata
ungdomsförbundet, även om han säger att det berodde mer på festerna än
på politiken. Själv stod han längre höger ut på skalan.

–
Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är
någon slags halvmjäkiga socialliberaler, säger Falkvinge.

– Jag kallar mig ultrakapitalist och det var så jag kom in på de här frågorna.

Men
piratpartiet är på intet sätt ett högerparti, menar Falkvinge. På sätt
och vis kan han till och med tala om att piratpartiet slåss för en form
av digital kommunism, där alla får bidra efter förmåga och där
resultatet fördelas efter behov.

Grundtanken är emellertid att
höger-vänsterskala blivit förlegad. Striden står nu om medborgarnas
rättigheter – den absolut viktigaste frågan, enligt piratpartiet.

– Viktigare än vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik och skit som de har pratat om i 40 år, säger Falkvinge.

Det handlar inte bara om unga manliga tekniknördar utan en grupp människor där höger eller vänster inte spelar någon roll. Det är också en grupp som är ganska historielösa. Mer än 150års kamp för demokrati, mänskliga rättigheter, sociala, ekonomiska eller politiska rättigheter har spelat ut sin roll. Nu är det de fria internet där fria individer möts och samlas som ska utgöra grunden för det framtida samhället. Det är medborgarrätten inte det demokratiska samhället som utgör grunden.

Och som PP så väl också gjort klart det är riksdagen som är målet för för det parti vars partiledare kallar vård skola omsorg skitprat.

Bloggat om EU-valet:

Media:
Piratpartiet och miljöpartiet är valets stora vinnare, Piratpartiet EU-valets stora segrare, Piratpartisterna tar plats i EU, Piratpartiet mot Bryssel, Piraterna in i EU-parlamentet, Här är Sveriges nya EU-parlamentariker – EU-valet 2009, Jubel i valvakan – EU-valet 2009,
”Författare som röstar på Piratpartiet är fårskallen som röstar på vargen”, Ett bakslag för de stora taktikerna (PJ Anders Linder om politik & samhälle)

Rick Falkvinge (PP) » Epic winnage
Vänner, bröder och systrar i hela den belägrade fria världen:

Idag, så har vi vunnit vårt första viktiga slag för medborgarrätternas framtid. Rätten att vara en fri medborgare. Rätten till privatliv som ett koncept. Ja, faktiskt rätten att prata om sina åsikter över huvud taget.

Det här är rättigheter som våra mödrar och fäder kämpade, blödde och dog för. Och vi är de stolta sönerna och döttrarna till de kvinnorna och männen. Än en gång, så har vi klivit upp på barrikaderna och stått stolt, skuldra vid skuldra. Än en gång, har vi förstått att vi måste kämpa för våra rättigheter.

Idag så skakade vi gammelpolitikerna i deras fundament i den striden. Vi har tagit 7,1% i allmänna val på idéerna om medborgarrätt, och bara idéerna om medborgarrätt, och vann representation i Europaparlamentet.

Om det är någon som har ansvaret för att en majoritet av svenskarna inte kommer att rösta är det de svenska medierna som ofta underblåst fördomar och okunskap kring  EU. Och de politiker som försökt rida på denna okunskap.

Som Jasenko Selimovic skriver i fokus nedan vore bra om politiker och media både tog EU-frågor på större allvar och inte spred rena felaktigheter.

Nu visade det ju sig att den rena nej partierna också blev EU-valet 2009s stora förlorare. Vilket väl kan sägas vara viss poetiskt rättvisa.

Fokus » Sluta ljuga om EU
Jo, det ligger en hel del i det. Det finns forskning som bekräftar att den
nationella rapporteringen om EU för­vrider bilden av unionen. Fast åt andra hållet: rapporteringen om EU vrider bilden till det sämre. Och på så sätt skapas och förmedlas fördomar om EU. Hur då?

Till exempel, har ni hört den där om att EU har en stor och ofta korrumperad byråkrati? Säkert. Junilistan har till och med en valaffisch med texten: »Stoppa EU:s fusk och slöseri«. Och Eva-Britt Svensson säger i intervjun i radion att EU »har löne- och administrationskostnader som är otroliga«.

Så fram med faktaboken. Hur stor är EU:s budget, dess administrativa kost­nader och det eventuella fusket?

EU har en administration vars totala kostnad utgör strax under sex procent av EU:s budget, enligt EU-upplysningen, Europeiska kommissionens webbsida, BBC, faktaboken »The European Union« etc. I den summan ingår också lokaler och pensionskostnader. De precist sagt 5,7 procenten av EU:s budget för 2008 är alltså de där »otroliga administrationskostnaderna«, som Eva-Britt Svensson pratar om. Det slöseri som junilistan vill stoppa.

Budgeten då? Hur stor är den? Åter­igen, faktaboken: den »stora« EU-budgeten är cirka två procent av ländernas samlade BNP. Vill ni veta hur stor del av Sveriges BNP som den budget som Anders Borg hanterar varje år motsvarar? Det vill ni inte. Tro mig. För det räcker inte ens att lägga till en nolla.

Och »fusket« då? Hur utbrett är det fusk som junilistan vill stoppa? Säkert större än rimligt, det kan vi vara överens om, men det är ändå bra att prata siffror och statistik. Av de hundratals transaktioner som EU gör varje år fann revisorerna år 2006 två transaktioner som man ifrågasatte på allvar. Intressant, eller hur?

Missförstå mig inte. Jag försöker inte propagera för EU och dess gröna skogar. Och inte heller emot. Det är inte mitt ärende här. I min värld har både kritiker av och förespråkare för EU en lika given som självklar plats. Däremot försöker jag hålla mig borta från populismen och populister. Eftersom de utnyttjar den okunnighet som en del människor tillåter sig.

Alla svenskar har idag chans att rösta på ett rödare Europa. Och som GP skriver syns och påverkar de svenska parlamentarikerna. Som Anders Löwdin skriver finns det två centrala frågor där EU skulle kunna göra stor skillnad. Vem eller vilka som då sitter i EU-parlamentet kommer att göra skillnad.

Bloggat:

Varför jag röstar på (s) i EU-valet – två frågor är helt centrala

Sverige och Europa har drabbats hårt av den finansiella oron. En oro och kris som har kommit att bli en jobbkris. Stater har lagt ner stor möda och enormt mycket kapital på att stabilisera och rädda finansiella institut. Det är viktigt. Lika viktigt är människorna och att marknaden inte ställs före människan. Jag såg en siffra på dem som inom kort kommer att sakna arbete i EU. Hela 27 miljoner berörs av detta. Det är därför av mycket stor betydelse att Europa samlat skapar förutsättningar för att mildra jobbkrisens verkningar. Att som Hökmark anse att Europa inte ska arbeta med arbetsmarknadspolitik är helt orimligt.

Högern vill att vi bevarar den Svenska modellen, heter det. Dem bortser från att den Svenska modellen är hotat och att det är EG-domstolens tolkning av Lavalmålet som är boven i dramat. Dem ser inte att den fria rörligheten inom EU leder till att utländska löntagare kommer hit för en bråkdel av svenska löner. Här har vi ett mycket tydligt exempel på detta och det är det så omdiskuterade företaget Hyrlett.

Det måste vara en självklarhet att lika lön ska gälla för alla arbetstagare, oavsett vilket land de kommer ifrån. Vi ska kräva ett socialt EU där vi inte konkurrerar med varandra genom att tvinga fram lägre löner och sämre arbetsvillkor.

Sven Hulterström pratar med Göteborgspensionärer om EU

Mer bilder här

Aftonbladet bekräftar återigen sitt rykte för politisk kvalitetsjournalistik. I det här fallet genom Lena Mellin tycks mena att väljarna är oinformerade eller inte förstått vad PP handlar om. PP sade redan 2006 vad de säger idag. De kommer att driva sina frågor och sedan försöka få ut maximalt kapital i politisk kohandel med andra partier. Oavsett vilken politik de övriga för. Utom möjligen den yttersta högern och de främlingsfientliga i Europaparlamentet.

Om det nu är så att 6-7 procent kommer att rösta på PP inklusive en stor del ungdomar ligger väl felet hos de politiska journalister som varken tagit PP på allvar eller genomfört någon seriös granskning av PP som parti eller dess företrädare. Om det är ett fel. Det är journalisterna som ska göra samhällsgranskningen men där har de i flera år okritiskt förtvidare mycket av vad PP sagt. Och många gånger låtit sig manipuleras likt EU-förslaget om bloggregistrering som visade sig vara vad en enskild europaparlamentariker tyckte.

Som de flesta vet tycker jag PP är ett enfrågeparti inom ett området som för mig inte är det absolut viktigaste. Men samtidigt är PP det svenska parti som kommit närmast att genomför vad övriga partier i stort pratat om. En nätverksbaserad valrörelse efter Obama modell.

Men jag gissar att oavsett utgången av EU-valet kommer nu mediagranskningen av PP explodera. Det ska bli intressant att se hur det går.

Annars är den klart genomgående trenden hur irelevant nej till EU är idag. Av döma av var Junilistan och Vänsterpartiet ligger i opinionsmättningarna.

Annars skriver Johanna Graf bra om varför det behövs mer kvinnor i EU-parlamentet.

Mer bloggar om EU-valet:

Hatten av för pr-genierna | EU-valet | Nyheter | Aftonbladet

Valrörelsens hittills största överraskning, Piratpartiet, är ett enfrågeparti som gjort en dygd av att begränsa sig. Enligt partiledaren Rickard Falkvinge är skillnaderna mellan de andra, mer etablerade, partierna ytterst små. Det område där piraterna tycker de kan göra skillnad handlar om fildelning och integritet på nätet. Därför sysslar partiet med det och struntar i allt annat.

Så långt är det lätt att hänga med. Piratpartiet fokuserar på det område där de tycker att de har något att komma med.
Det är svårförklarligt

Men detta parti stöds just nu av 6,7 procent av väljarkåren, enligt Novus Opinion. De är större än exempelvis de båda regeringspartierna Centern och Kristdemokraterna.

Det är svårförklarligt, närmast obegripligt.

Piratpartiet säger att de tänker rösta som den partigrupp där de så småningom hamnar – i alla frågor utom de som handlar om fildelning, upphovsrätt och integritet i cyberrymden. Där kommer Piratpartiet ha en egen uppfattning och driva den. I alla andra frågor lämnar de walk over.

Varför rösta på ett parti som gör väldigt lite? Och som inte ens när de gör något har en verklig chans att göra skillnad?

Hatten av för Piratpartiets pr-genier. De har lyckats förmedla engagemang, till och med passion. Utan att väljarna tycks ha förstått hur begränsat partiet anser att deras uppdrag är.

Är den någon som tror på fullt allvar att en privat företagsstyrka av poliser skulle kunna komma och arrestera eller på annat sätt utöva rättsskipning inom t ex fildelnings mål och folk inte skulle reagera på det?

Att misstänkta fildelare skulle släpas bort i handbojor eller bötfällas på miljonbelopp utan inblandning av domstolar eller polis som tydligen många inom PP verkar tro.

Det vore en kollaps av rättsstaten som jag inte tror på.

Det är också kvalificerad skrämselpropaganda mot folk som inte vet bättre.

Varför istället inte diskutera seriöst de negativa effekterna av de senaste årens skärpta digitala rättighetslagar. Utan att för den skulle ta ifrån folk rättigheterna att styra hur verk de skapat hanteras.

Det är ett lagbrott att t ex ladda ner från Pirate Bay. Värdet av det som förlorat kan diskuteras men det är ett lagbrott. Likaså kopiering av en bok. Det är värt att notera att alla de drakoniska åtgärder som lagts på förslag av mediaindustrin bara berör de som kan antas han ägnat sig åt olaglig distribuering av material man inte har rätt till.

En diskussion som hade behövts är den om någon form av digital allemansrätt eller något liknande det engelska begreppet ‘fair use’, för privata, icke kommersiella syften.  Och att detta hade drivits seriöst. Det är en milsvidskillnad mellan t ex amerikanska EFF och det svenska  piratpartiet. Eller mellan personer som Lawrence Lessig och företrädare för PP.

Likadant är tanken att det ska finnas en privat sfär som ingen har tillträde till är totalt orealistiskt i ett digitaliserat samhälle. Alla delar av en människas liv kommer att finnas registrerat hos privata företag eller stater. Mycket kommer du helt friviligt ge ifrån dig och gör redan nu. Din mail kommer att vara öppen för läsning oavsett om det är en uttråkad system operatör på leverantören av ditt internet eller någon statlig myndighet som läser dem.

Likaså alla andra former av digitala spår som lämnas. Hur har PP tänkt att något så simpelt som uppgifter om vad du handlar på ICA ska skyddas från missbruk.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Även när det gäller fritt spridande av information på internet kan man undra hur PP  tänkt sig detta. Vem eller vilka ska reglera att detta följs? Jag förutsätter att PP inte förespråkar spridandet av t ex hatpropaganda eller barnpornografi men var finns gränserna?  Vid förtal, uppmaning till våldsbrott, spridande  av företagshemligheter?? Det finns otaliga gränsdragningar som nu kommer upp mellan stater och internationellt.

Jag kan inte se annat än att om internet ska vara den fria mötesplats PP vill ha måste det regleras hårdare av stater som garanterar de spelregler som gäller. I det här fallet är det alltså EU den arenan.

Mer bloggar om EU:
Därför röstar jag (S) , dagens EU-val bloggtips, Juni 2, 2209 – Hökmark i köket, Vem ska sitta i förarsätet-

På ytan verkar det kanske som en ointressant detalj. Men i EU-sammanhang ligger djävulen alltid i detaljerna. Telekompaketet är ett sådant exempel. Genom att lägga till ordet ”lagligt” framför ”innehåll”, öppnas dörren för helt nya tolkningar av direktivet.

Om operatörerna bara är skyldiga att hantera lagligt innehåll, då kan tydligen ”olagligt” innehåll hanteras på ett annat sätt. Vem avgör i så fall vad som är lagligt respektive olagligt, en domstol eller privata företag? Domstolar har ju en vana att ta flera år på sig för att komma med ett avgörande, så de är tyvärr inte till någon större hjälp när de privata internetoperatörerna ska fatta beslut i konkreta fall.

Därmed har upphovsrättslobbyn krattat manegen för att i prak- tiken överlåta rättsskipningen på privata företag och deras intresseorganisationer.

Och den processen har redan inletts. Att striden om telekom- paketet är så het beror bland annat på att Frankrike antagit en lag som går under namnet ”Hadopi”. Den säger att den som har blivit anklagad för fildelning tre gånger ska stängas av från internet, utan någon inblandning av domstol.

President Sarkozy slåss med näbbar och klor för den här lagen. Därför vill han förhindra att telekompaketet får tillägg som förbjuder den typen av lagstiftning. Det är därför striden om tillägg 138 och 166 är så intensiv. Det här är ett bakvänt och ovärdigt sätt att diskutera viktiga politiska framtdsfrågor.

Sverige som ordförandeland kan ta initiativet till att hantera frågan på ett bättre sätt. Margot Wallström har under tio år tid letat efter ett sätt göra EU begripligt och relevant för medborgarna. Nu har Sverige och statsministern chansen.

Rensa bort de försåtliga formuleringarna ur telekompaketet, och återför det till att bara handla om konsumentfrågor. Lyft upp frågan om de medborgerliga rättigheterna på internet till ett eget direktiv, och låt oss diskutera det.

Det behöver inte vara något långt direktiv som tar åratal att få fram. De viktiga punkterna kan uttryckas i några meningar.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Skydda nätintegriteten i EU-lag | Brännpunkt | SvD

Mitt i steget citerad nedan påpekar en intressant sak som helt försvunnit i debatten om datadirektiv och allt som är fel med EU.

EU har resurser. Enorma resurser som kunde användas till jätteinvesteringar för hela EU-området. Om den politiska viljan och visionen finns där.

Här om något är den svenska och europeiska socialdemokratins stora uppgift.  Att med  jobben som grund för politiken hitta och kämpa för en vision som lyfter ett gemensamt Europa. Det är inte vi mot dem. Utan flera 100-miljoner Européer som alla bor på samma plats. Med samma sociala och ekonomiska problem och utmaningar.

Varför är jobben så viktiga som grund. Enkelt. Utan en trygg ekonomi för individen blir till övriga förutsättningar så mycket sämre. Hälsa, social förhållanden, barns villkor, utbildning allt grundas i en trygg ekonomi. Och utan egen försörjning ingen frihet.

Till det kommer att vi bor på en gemensam kontinent med gemensamma problem. Det går inte längre att tro att Sverige kan gömma sig bakom nationsgränser eller att problem ‘där bort’ inte kommer att påverka oss.  Varför istället inte möta dem gemensamt inom EU.

Vad socialdemokratin borde göra är att ta det politiska initiativet i Sverige och Europa.  EU-valrörelsen får inte sluta den 7 juni. Det borde istället vara startskottet för en bred politisk kampanj och idédebatt om ett socialt, politisk och ekonomiskt Europa för alla.

Hade inte socialdemokratin och facken tagit kampen för jobb, rättvisa arbetsvillkor och ett samhälle alla kunde leva i för över 100-år sedan hade Sverige sett mycket annorlunda ut. De är dags att fortsätta den kampen. I hela Europa och Sverige.

EU är i sin nuvarande och framför allt blivande form optimerat för två områden: Det ena är gränsöverskridande beslut som berör gemensamma intressen. Till detta hör miljön, konsumentsäkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet för att nämna några exempel.
Men vad som kommit på undantag i den svenska debatten är hur EU:s budget, strategier och program är uppbyggda samt vad dessa har för fokus och funktion. Regional utveckling. Det är egentligen bara ett fåtal kandidater som till del lyckats fånga detta och en del av problematiken ligger i att varje land är en enda valkrets.

Mitt i steget: Därför röstar jag (S)

Andra bloggar som skriver om Europa.

Låt Sverige och Europa rösta som de unga, Inte ens sju dygn kvar tills att vallokalerna öppnas, Rösta på en person du gillar. Så enkelt är det, UtsiktFrånEttTak – b, Signerat Andreas Sj, HBT-sossen, Därför röstar jag (S), Mona For President!, Maj 29, 2009 – Alliansfritt Europa

Det finns många anledningar att rösta på socialdemokraterna i 2009 års EU-parlaments val men för mig finns det en fråga som är viktigare än något annat. Jobben och behovet av en gemensam europeisk jobbpolitik. En jobbpolitik som ger stöd både till utbildning, omställning och inte minst nyföretagande för hela Europa. Här är en svensk och europeisk socialdemokrati och fackföreningsrörelse som engagerar sig gemensamt i Europa det enda alternativet. De borgerliga inom EU eller Sverige kommer inte att göra det. Liksom floran av små och enfrågepartiet som ser ut att komma in i Europaparlamentet.

Däremot blir jag bara ledsen när jag läser formuleringar som den nedan vilket jag tycker är trångsynt nationell retorik i s valmanifest. Och verklighetsfrämmande när nationsgränser blir allt mer prickar på en karta. Alla borde ha sjysta arbetsvillkor och löner som de kan leva på. Både svenskar, andra européer och inte minst folk i tredje världen. Men det åstadkommer man inte genom att sitta med taggarna ute i Sverige.

Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

Att det sedan handlar om europeiska företag med europeiska arbetare gör ju bara behovet av att agera gemensamt inom EU än större. För att det ska bli verkligheten måste det finnas fler som kan driva dessa frågor i hela EU och i Sverige. Och engagera sig i konkreta europeiska frågor villkoren kan förbättras för alla.

Tillsammans med socialdemokrater i andra länder sätter vi investeringar för jobb först och väljer aktiv kamp mot arbetslösheten framför passivitet.

Europas unga måste få jobb, utbildning eller praktik. Unga människor ska inte behöva starta sitt vuxenliv i arbetslöshet. Därför kräver vi att EU sätter ett nytt mål, att i ett första steg halvera ungdomsarbetslöshet senast till 2015 bland unga som inte studerar. Vi vet att det går.

Kampen för bra och trygga jobb kräver att vi samarbetar över gränserna. Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

För att motverka nya finanskriser krävs en EU-reglering av finansmarknaden. Vi vill inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden. Bonussystem på finansmarknaden måste bort.

Vi socialdemokrater vill:

• Att EU ska vara en union för full sysselsättning.
• I ett första steg halvera ungdomsarbetslösheten i EU senast till 2015 bland unga som inte studerar. Unga ska erbjudas jobb, utbildning och praktik.
• Skapa fler jobb genom investeringar i kunskap och utbildning – det har vi råd med om vi avvecklar EUs jordbrukssubventioner.
• Investera i infrastrukturprojekt för fler jobb och bättre miljö.
• Skapa tillväxtmöjligheter genom regionala kunskaps-, jobb- och klimatsatsningar.
• Utveckla ett utbytesprogram för vuxenutbildning i EU – ett vuxen-Erasmus.
• Införa en ny hållbarhetsstrategi i EU med tydliga gemensamma mål om fler jobb,
  tillväxt och miljö – en ny Lissabonstrategi.
• Stärka den svenska kollektivavtalsmodellen i EU för att bättre skydda dina fackliga rättigheter och din lön på arbetsmarknaden.
• Lika lön för lika arbete ska gälla i alla EUs länder – därför måste EUs utstationeringsdirektiv ändras.
• Inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden.
• Förbättra förutsättningarna för Europas småföretag. Vi vill driva på för att EU ska ta större hänsyn till företagens vardag genom enklare, färre och tydligare regler.

Valmanifest – www.socialdemokraterna.se

Ja eller nej debatten är över. Liksom tycker jag tanken att man ska åka till EU för att vara ‘kritiker’. Konstruktiv kritiker möjligen men EU behöver fler som vill utveckla en politik för alla Européer.

Vilket för mig till Olle Ludvigsson. Som ju en del vet jag var ganska tveksam till när han började bli aktuell som kandidat.

Alla kandidater har i årets val fört en personvalskampanj där jag haft förmånen att träffa och se Evin Cetin, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi och inte minst Olle Ludvigsson. Möten som fick mig att undra vad talet om kris inom socialdemokratin kommer ifrån. Om de ovanstående är representativa för socialdemokratiska politiker kommer S slå alliansens stort 2010. Det finns både engagemang, kunskaper och inte minst ett ‘go’ som många saknat från mer etablerade politiker.

Det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för Olle Ludvigsson var i grunden det tal han höll på första maj och möjligheten att träffa någon som genuint är den han verkar vara. Även om valet var svårt med så många bra kandidater. Inte den diplomatiskt sagt dåliga personvalskampanj som Göteborgs partidistrikt drivit för Olle Ludvigssons räkning. Det är värderingar och person som talar till en. Inte reklamkampanjer mer lämpade för att sälja tvättmedel. Ett råd till Göteborgs och andra partidistrikt är att en sådan hårdlansering riskerar att få motsatt effekt.

Det Olle Ludvigsson säger nedan skulle socialdemokratiska politiker säga och kämpa för som sina grundvärderingar varje dag. Tala med människorna om deras dagliga farhågor istället för det politiska teknokratspråk som blivit så vanligt i Sverige idag.

I det som en gång var folkhemmet växer i dag de sociala orättvisorna. Det Sverige som under hela min uppväxt blev lite jämlikare för varje år som gick, har blivit ett land där klyftorna ökar. 

Men sanningen är att den som vänder bort blicken från dem som drabbas oftast gör det med ett gnagande samvete längst därinne.

Och detta gnagande samvete ger näring åt den egna oron. Hur ska de gå får mig och de mina? Hur djupt faller vi om vi faller?

Jag har sett rädslan i ögonen hos dem som just blivit varslade.

Sen vill jag ha någon i EU som åker dit för att åstadkomma resultat för sina väljare. Om något beklagar jag att Olle till EU inte ger mig möjlighet att se Olle Ludvigsson i

Liksom i det fackliga arbetet anser jag att det i politiken är viktigare att åstadkomma resultat för de jag företräder än att fastna i meningslösa trätor.

Vare sig vi vill det eller ej lever vi i en allt mer globaliserad värld. Människors väl och ve bestäms i stor utsträckning av hur väl vi förstår och kan svara mot de utmaningar som ligger i detta.

Det handlar om att ta tillvara internationaliseringens möjligheter och undkomma dess hot.

Hittills har vi varit ganska framgångsrika på detta i Sverige, oavsett om vi ser det i ett tioårs- eller hundraårsperspektiv.

Men den nuvarande djupa internationella krisen visar att vi behöver ett starkare europeiskt samarbete, inte bara för att rädda banker utan också för att investera för industrins framtid på ett sunt och framtidsinriktat sätt.

Här sviker i dag den svenska regeringen på hemmaplan.

Det finns de som vill ställa den offentliga sektorn och välfärden mot industrin. Jag trodde knappt mina öron när jag hörde hur Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson försökte vinna populistiska poäng på detta sätt, när Saabs framtid diskuterades som mest intensivt för några veckor sedan.

Det här är för mig en kärnfråga – vi behöver varandra.

Se hela Olle Ludvigssons tal här.

Andra bloggar att läsa:

Anders Löwdin, Calle Fridén, Alexandra Einerstam, Johanna Graf, Anna Vikström, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Åsa Westlund, Robert Noord, Martin Nilsson, Peter Johansson.