Claeskrantz.se

Netroots boom-shak-a-lak och en utmaning

Här följer videon som utlovades till Tokmoderaten. Den skall ses som utmaning mot vad vi förstått är det enda organiserade motståndet i den politiska bloggosfären, SvD Ledarblogg.
Och vi som var med där (utöver ego) var:
Johan Ulvenlöv ( s-buzz), Peter Högberg (Högbergs tankar), Rosemari Södergren (Kulturbloggen) Hannah Bergstedt (Det perfekta livet), Peter Johansson, (Röda berget), Marika Lindgren Åsbrink ( Storstad), Ulrika Falk Ulrika Falk, Peter Andersson Med rätt att tycka), Björn Fridén begin_of_the_skype_highlighting end_of_the_skype_highlighting (Alliansfritt Sverige), Victor Svedberg, (Victor Svedberg) Alexandra Einerstam (HBT-Sossen), Viktor Tullgren (Viktor Tullgren), Fredrik Pettersson (fredrikpettersson.nu) Claes Krantz (claeskrantz.se),

Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: Netroots boom-shak-a-lak och en utmaning

 För göteborgare och andra kan det vara intressant att gå in och ställa frågor.

Chattduell mellan Hulthén och Hallberg

Socialdemokraternas och Moderaternas gruppledare i Göteborg chattduellerar i dag.

Relaterat

Kommunalråden Annelie Hulthén (S) och Jan Hallberg (M) är beredda på att svara på GP-läsarnas frågor inför kommunvalet klockan 11:30

Chattduell mellan Hulthén och Hallberg – Göteborg – www.gp.se

Bra men inte tillräckligt hade blivit mitt betyg på den vision för Göteborg som Anneli Hulthén presenterade på Göteborgs Postens debattsida som en del i serie om vad de lokala politiska partierna vill i Göteborg.

Det behövs mer både visioner och konkreta politiska förslag som möter alla göteborgares vardag.

Socialdemokratin kan inte och får inte bli infrastruktur partiet i Göteborg. Infrastrukturen är basen för dagens ekonomiska utveckling men knappast nog för att möta alla de utmaningar både Göteborg och Sverige står inför efter den borgerliga alliansen.

Göteborg är idag inte möjligheternas stad för alla göteborgare. Tvärtom har Göteborg problem med fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist, social, ekonomisk och politisk utslagning. Samtidigt har vi ett mycket välmående och internationaliserat näringsliv. Vi har högklassiga skolor och spetskompetens forskning. Göteborg är evenemangsstaden i Sverige. Vi har jättebra bostadsområden att leva i.

Men detta gäller inte för alla.  För mer än 50 år sedan hade socialdemokratin en valaffisch begåvad men fattig. Dåtidens svenskar fick chansen. Idag har vi ett nytt klassamhälle med nya ansikten. Hur vill socialdemokratin både i Göteborg och i landet samma livschans till dagens svenskar att förändra sina liv.

Göteborg har mycket rika stadsdelar och vi har mycket fattiga stadsdelar. Boende och livssituationen ser drastiskt olika ut beroende på var i staden man bor. Om man kan få en bostad något som är ytterligt svårt för de som inte är etablerade på arbetsmarknaden eller har dåliga ekonomiska resurser.

Arbetslösheten är en utmaning för Göteborg tillsammans med omvandlingen mot en kunskapsekonomi. Göteborg har idag 16.000 långtidsarbetslösa och lika många ungdomar arbetslösa.  Ändå har de ansvariga i stadshuset under mer än 3 års ekonomisk kris inte lyckats ta fram några samlade kommunal åtgärder detta. Lika lite som man tittat på nya och innovativa åtgärder för nyföretagande.

Än viktigare är hur vill socialdemokratin knyta ihop visionen så att Göteborg blir en stad lika mycket för den välmående villaägare familjen som för den ensamstående låginkomst mamman arbetande som just-in-time arbetskraft. Göteborgare må samlas vid olika tillfällen för högtidsstunder men sen åker var och en hem till olika verkligheter.

Det måste till mer. Det är ingen tröst att moderaternas motsvarande vision är att ge skattebetalarna valuta för pengarna. Vilket ju varken kan beskrivas som någon spännande eller utvecklande vision för Göteborgs framtid.

Om Göteborg och Sverige ska bli möjligheternas land för alla behövs det också en vision och praktisk politik som möter allas livssituation.

För grunden är ju att alla ska med på den socialdemokratiska framtidsresan. Utan en första, andra eller tredje klass. 

Göteborg är möjligheternas stad. Med stor delaktighet, en hållbar tillväxt och känsla för solidaritet och ansvar tror vi att Göteborg kan ge ännu fler möjligheter till ett gott liv. Det är utgångspunkten för vår politik för framtiden.

En effektiv och modern infrastruktur är en förutsättning för en hållbar utveckling. Det får vi genom det västsvenska infrastrukturpaketet med järnvägstunneln Västlänken, en ny Göta älvbro och Marieholmstunneln. Denna satsning kommer att göra det enklare, snabbare och mer miljömässigt att resa från och till Göteborg men också inom staden. En tidigareläggning av hamnbanans utbyggnad skulle också ge helt andra förutsättningar för effektiva godstransporter till och från hamnen. Med den säkrar vi att vi också i fortsättningen är norra Europas främsta transportnav. Det vi gör nu kommer att påverka både vår välfärd och vår miljö i framtiden. Det är en viktig del för ett gott liv.

Infrastruktursatsningarna är en del av vår strategi att bygga ut pendlingsmöjligheterna. Om tio år ska Göteborg vara kärna i en förstorad region med 1,5 miljoner invånare. Därmed får människor ökade möjligheter både att söka jobb och välja bostadsort inom ett större geografiskt område. När den lokala marknaden växer får vi fler branscher och ökade möjligheter till specialisering, vilket stärker sysselsättningen och inkomstutvecklingen för Göteborgarna.

Kan bli en unik stadsdel

Centrala Älvstaden, det vill säga Gullbergsvass, Ringön, Backaplan och Frihamnen som i dag är grå industrimark ska i framtiden vara en levande del av innersta Göteborg där boende, näringar och fritidsliv samsas. Med allt kunnande vad det gäller miljöteknik, smarta transporter och hållbart byggande kan vi göra något unikt och riktigt spännande. Det viktigaste av allt är emellertid att vi får en levande stadsdel där alla människor får plats och där alla generationer känner sig välkomna.

Möjligheter att utveckla finns i många delar av Göteborg. Det kan vara allt från fler koloniområden till odling i bostadskvarteret. Det kan vara att göra våra lokala torg till verkliga mötesplatser igen. Det kan handla om att bygga fler småhus där det fattas eller värna hyresrätten där den är sällsynt. Oavsett var vi befinner oss i Göteborg behöver vi bygga fler bostäder och skapa fler platser att mötas, lekplatser för barn, miniparker, bänkar, skatebanor.

Göteborg behöver också gemensamma värden att samlas kring. I möjligheternas och mångfaldens Göteborg finns många tillfällen till gemensamma högtidsstunder, till exempel olika former av nyårsfirande, Hammarkullekarnevalen, eldfester med mera. Vi kan glädjas åt framgångar för staden, men om samhällsgemenskapen lämnar människor bakom sig leder det inte bara till mänskliga tragedier för de som drabbas utan riskerar också att få följder för stadens utveckling som ingen av oss vill se.

Effektiv infrastruktur viktig för ett gott liv – Debatt – www.gp.se

S-bloggare från nätverket netroots ser var de hamnar i den svenska bloggosfären.

Tage Erlander och netroots bloggare i en något symbolisk bild på sätt och vis

Återigen en opinionsundersökning som visar på att i stort har inget hänt i väljaropinionen. Det är ett jämt läge mellan blocken med några procents övervikt för de rödgröna tack vare att MP drar i storstäderna. Alliansen i sin tur har i stort kommit att bestå av moderater och folkpartister medan KD och Centern  ligger precis på gränsen eller under 4% spärren. Med SD som ligger och puffar mot 4%.

Problemet som jag ser det för socialdemokratin är att de hittills presenterat ett antal konkreta  förslag men ingen sammanhängande vision där dessa förslag knyts samman i ett klart alternativ för Sverige. Lika lite har de rödgröna kommunicerat en klar gemensam vision om ett alternativt till alliansens Sverige.

En stor svaghet i den socialdemokratiska retoriken är just budskapet om möjligheternas Sverige samtidigt som både kärnväljare och sympatisörer i storstäder och på landsbygden ser dessa möjligheterna minska och begränsas. Sverige är idag ett samhälle där stora grupper står utanför medan en ekonomiskt trängd medelklass har hållit sin konsumtion uppe tack vare skattesänkningar från alliansen för miljarder. Klyftorna och orättvisorna håller på att slita sönder Sverige och det enda socialdemokratin kan presentera för att tala till Stockholm storstäderna är städhjälp till medelklassen?

Socialdemokratin måste ge starkare ideologiskt alternativ byggde på värderingar. Knyt ord som rättvisa, solidaritet och jämlikhet till konkreta förslag som talar till människors verklighet i stortstäderna. Tala om fattigdom, bostadsbrist, bristande hälsa, arbetslöshet och gör det på plats till och med de människor vars vardag man vill förändra.

Det går inte bara att hålla presskonferenser eller debatter där ytterligare ett arbetsgruppsförslag presenteras för att sedan försvinna ut i media skugga några veckor. Det är dags att börja rycket nu och öka trycket på främst moderaterna. Jag hoppas inledningen på en sådan kampanj blir vårpropositionen där alliansregeringens förhoppningsvis sista budget läggs.

Ta en rejäl fight med moderaterna med utgångspunkten från konsekvenserna av moderaternas politik och det moderata misslyckandet med vad man sade man vill göra 2006. Och håll trycker uppe. Det kräver förstås en laserfokus på just kommunikation och granskning av  den förda politiken. Och företrädare som 24/7 fokuserar på just detta.

Socialdemokratin och de rödgröna måste också tala om och kring orsakerna kring SDs framväxt. Något man hittills misslyckats med. Kan man inte adressera främlingsfientlighet, islamofobi, hets mot folkgrupper och inte minst många svenskars och invandrares okunnighet och rädsla för andra kulturer kommer SD slå sig in i riksdagen. Något som förstås är direkt kopplat till situationen i stortstädernas slumområden förorter.

Valet 2010 kan vinnas men de rödgröna gör det inte genom att upprepa Bill Clintons taktik från 2006 och tala om livskvalitet frågor för främst medelklassen. Vilket ju RUT debatten i stort var ett exempel på.

Bygg alternativet och retoriken på ett Sverige där det finns plats för alla oavsett bakgrund.

Mer i media:

GP,  SvD, Expressen,

Bloggat:
De blå och fulspelet

Några stora rörelser i väljaropinionen kan inte skönjas i SvD/Sifos marsmätning. Inga statistiskt säkra förändringar har inträffat sedan i februari, men 189 dagar före valet skiljer det nu 5 procentenheter, eller knappt 300 000 väljare, mellan blocken.

På två månader har Moderaterna ökat med 5 procentenheter från 25,8 till 30,8 procent. Det skulle tala för att gapet borde minska rejält mellan blocken, men så har det inte blivit eftersom de tre andra regeringspartierna inte orkar hålla uppe sina siffror.

På den rödgröna sidan är det tvärtom. Där är sänket det stora partiet medan det ser ljusare ut för de två mindre. Sakta men säkert har Miljöpartiet ökat. På ett år har partiet lyft med 4 procentenheter till 10,6 procent. Det är dubbelt så mycket som i valet 2006. Särskilt bra går det bland kvinnor under 50 år där de gröna får 18,4 procent. Även i storstäderna gör MP bra ifrån sig med 14,4 procent.

M och MP är röstlokomotiv | Inrikes | SvD

Ekots lördagsintervju med Mona Sahlin var intressant på många sätt. Att Mona Sahlin vill besluta om en lag om rätt till heltid är positivt. Det är både en jämställdhetsfråga och en rättvisefråga där både offentliga och privata arbetsgivare i praktiken utnyttjar främst kvinnor.

Löftet var att det ska finnas en lag på plats under mandatperiod om socialdemokraterna och de rödgröna vinner valet.

Mona Sahlin var även uppriktig i sin bedömning av konsekvenserna av beslutet från den socialdemokratiska partikongressen. Det handlar om en process under ganska många år där människor i Sverige uttryckt sitt behov av att få sin historia erkänd.

Mona Sahlin poängterade speciellt att riksdagsrösten inte handlade om dagens Turkiet utan vad som hände i det Ottomanska riket. Likadant var Mona Sahlin uppriktig med att riksdagsrösten kortsiktigt kan skada men långsiktigt medverka till en grund för försoning.

Kvotering kom också upp i intervjun där Mona Sahlin påpekade att det handlade om en jämställdhetsfråga.

Sen är jag dock minst sagt tveksam till argumenteringen för EUs datalagringsdirektiv. Det är ett intrång i människors liv med automatik där deras kontakter med varandra. Datalagrings direktivet ger möjligt till att kartlägga människors liv på ett sätt som är fel.

Om väljaropinionen står sig är Mona Sahlin statsminister i höst. Men "om"et är stort och Sahlin har besvärliga hinder att forcera på vägen. De rödgröna presenterar under våren sin fram-manglade politik, papper som kommer att granskas med lupp. När de gemensamma förslagens  detaljer växer fram riktas uppmärksamheten mot det röd-gröna alternativet och regeringen tar, som i rut-debatten, varje chans att gå till motoffensiv. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin intervjuas av Tomas Ramberg.

Vad vill sahlinisternas ledare? – Ekots lördagsintervju – sr.se

Bloggande precis som andra former av skrivande är mesta dels en  solitär verksamhet.  Det politiska bloggandet är dock lite annorlunda genom att man har kontakt med andra med liknande åsikter.

I sverige har det rödgröna nätverket netroots kommit att bli samlingspunkten för över 500 bloggare aktiva på olika sätt för ett regeringsskifte och ett politiskt annat sverige.

Det är socialdemokraterna som lagt grunden till nätverket som en del av arbete inför och under valrörelsen 2010 och nu också bjuder in till bloggarkonferens på den socialdemokratiska kursgården med stora delair av den socialdemokratiska kommunikationledningen.

Det ska om inte annat bli intressant se det berömda bommersvik och snacka bloggande och politik med politiska bloggare från hela landet.

Längsta x2000 tåg jag sett på väg mot stockholm.
Deltagande bloggare är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Johan Ulvenlöv s-buzz
Peter Andersson Med rätt att tycka
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg

Bloggat:
Martin Mobergs blogg, Högbergs tankar, Martin Mobergs blogg, [ s-buzz ], Peter Andersson – me…, Badlands Hyena, [ s-buzz ] och Jonas Sjöstedt,  Dags att resa till Bommersvik för att träffa andra S-bloggare

Det är intressant hur humanism, folkrätt och mänskliga kommit att bli drivande nu även i svensk utrikespolitik. Utan hänsyn till nationella intressen. Utrikespolitik har ju traditionellt annars mest handlar om nationers egenintresse.

Även i dagens omröstning följer dock Sverige  USA och det amerikanska representanthusets utrikesutskott som efter kraftig lobbying röstade igenom en icke bindande resolution om erkände morden och fördrivningen av armenier under första världskriget som folkmord. Med skillnaden att den amerikanska inte gick vidare till hela representanthuset.

Sen får dock vara bra naiv för att inte se det politiska spelet bakom omröstningarna. Sverige tar nu ställning i en pågående konflikt.  

För svensk del innebär erkännandet av dödandet av armenier och andra folk för snart 100år sedan som folkmord att svensk riksdag gör en symboliskt omröstning i en fråga som konkret kommer att påverka chanserna till försoning och inte minst fred och stabilitet i regionen runt Turkiet negativt misstänker jag.

Vad som var tanken med dagens omröstning från socialdemokraterna och de rödgröna vet jag inte. Frågan är dock om den hjälpte i dagens konflikt mellan armenier och turkar. För syftet var väl inte att skifta svensk och europeisk utrikespolitik mot Turkiet i en negativ riktning?

I sak håller jag faktiskt med Carl Bildt i Newsmill nedan. Förutom att det faktiskt är en politisering av historien, något som de borgerliga i andra sammanhang inte har något emot, öppnar det ju för att utnämna onda eller goda i andra sammanhang. 

Normaliseringen mellan Armenien och Turkiet – med den överenskommelse som undertecknades I slutet av förra året – är av stor historisk betydelse. I den ingår bl a en överenskommelse om en historikerkommission som fritt skall söka sanningen om det hemska som hände 1915 och åren däromkring och på det sättet bidra till den långsiktiga försoningen mellan nationerna.

Men detta avtal är attackeras nu hårt av nationalister på både den turkiska och den armeniska sidan.
I det senare fallet handlar det inte minst om den stora armenska diaspora som finns I stora delar av världen, och som till stora delar har svårt att acceptera den normaliserings- och försoningsprocess som nu inletts av den armenska statsledningen. I Turkiet handlar det om en allians av hårdföra nationalister – en del av dem I socialdemokratisk dräkt.

För dem bägge är en politisering av folkmordsfrågan viktig. Bägge vill underminera den försoningsprocess som nu inletts, och voteringar i utländska parlament spelar dem självfallet direkt i händerna.

Jag säger inte att detta är den avsikt som driver bland annat alla de socialdemokrater som I denna fråga detta år kommer att rösta annorlunda än vad de gjorde förra året – men jag är dessvärre övertygad om att det är detta som kommer att bli resultatet om de skulle segra.

Och jag döljer inte att jag är oroad för en situation där vi med detta öppnar för att fatta riksdagsbeslut om komplicerade historiska skeenden också I andra delar av världen och de konsekvenser detta kan få för våra möjligheter att fortsatt verka för fred och försoning.

Till detta skall också läggas en viss oro för att föra in gamla konflikter rätt in I vårt svenska samhälle. Jag oroas av tonläget mellan organisationer I Sverige som företräder olika nationaliteter som under årens lopp kommit till och blivit viktiga delar av vårt samhälle

Finns det någon moral, svart eller vita aktörer eller onda och goda i utrikes och säkerhetspolitiska sammanhang. Ska utrikespolitik föras på ett moraliska högre plan eller fokuseras på konkreta resultat efter de värderingar man har.  Handlar diplomati om att den ena parten ska förklaras ond och den andra god? Eller hitta en lösning som alla kan leva med.

Vad vann världen eller kampen för mänskliga rättigheter med dagens omröstning?

Men jag ser framemot när svensk riksdag nu kommer att ta ställning i världens övriga historiska och pågående konflikter.

Israel – Palestina nästa?

Vad betyder det här för relationen mellan Sverige och Turkiet?

– Politiskt innebär det att regeringen hamnar i ett besvärligt läge gentemot Turkiet. Inom en snar framtid väntas Turkiets premiärminister besöka Sverige med en stor delegation. Det kommer bli en fnurra på tråden.

Vilka reaktioner kan man förvänta sig från Turkiet?

– När utrikesutskottet i USA röstade igenom en liknande resolution reagerade Turkiet kraftigt och kallade hem sin ambassadör. Där var det bara utrikesutskottet, nu är det riksdagen. Det är svårt att säga vad, men det kommer att komma någon form av diplomatisk protest.

Vad betyder det att riksdagen erkänt folkmordet men inte regeringen?

– Tidigare blev Socialdemokraternas partiledning överkörd av sin kongress i den här frågan. Nu blir även regeringen överkörd av riksdagen. Det är anmärkningsvärt. Men så länge regeringen inte antar detta får det inte samma effekt.

Hur ser det ut i andra länder?

– Drygt 20 länder och även 40 delstater i USA har röstat i genom det här. Det här väcker även frågan huruvida det är parlament eller historiker som ska avgöra liknande fall.

”Regeringen hamnar i ett besvärligt läge” | Inrikes | SvD 

Media:
Dilsa Demirbag-Sten Turkiet; Turkiet: Historien går inte att rösta om, Tragiskt att Carl Bildt fått de borgerliga partierna att vägra erkänna folkmordet (Alice Åström), Martin Mobergs blogg, Jonas Sjöstedt, Linander tycker!,

Bloggat:
Dramatik i gummistämpelparlamentet, Jihad-jane: En desperat hemmafru på , Riksdagen informerar, Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet , Ottomanska folkmord, Är det viktigt för dagens politiker att , Riksdagen erkände folkmord, Folkmordet på Sverige, Rätt, rättare, rättast?, Det kom lite sent…men, Sveriges riksdag erkänner folkmord 1915, Armeniernas historia i Turkiet, Riksdagen har äntligen erkänt folkmordet , Liberati, Mathias Sundin, Badlands Hyena, Liberati och Mikael Wendt bloggar,

Socialdemokratin har uppenbarligen problem med sin kommunikation. Återigen. Det går inte för politiska företrädare att säga sig var emot något för att sedan var för något som privatperson. Speciellt inte om man säger man är emot något av ideologiska eller värderingsmässiga orsaker.

Återigen bjuder socialdemokratin och de rödgröna oppositionen alliansen på spektaklet att de skjuter sig själva i foten medan motståndaren ligger. 

Då är den rätt media hanteringen att säga att ‘personligen är jag för avdrag för höginkomsthushåll till hushålls tjänster men men jag respekterar kongressbeslut och verkar i god demokratisk ordning för att de ska genomföras.

Sedan kan man ta diskussionen om höginkomsttagare som familjen åsbrink med en inkomst på 2.5 miljoner behöver ett avdrag på 50.0000 för att ha råd att konsumera hushållstjänster.

Eller om dessa skattepengar möjligen skulle kunna gå till en utvidgning av en generell hemtjänst för de som behöver det men inte har råd medan de som har råd men inte tid kan få betala sin egen städning…

Annars ger bloggen storstad en bra bakgrunden till de siffror som arbetsgivarorganisationen för hushållsföretagen almega och moderaterna trixat med.

Några som inte verkar hålla med henne är den övriga sosseeliten. Alla ifrån Leif Pagrotsky till Ylva Johansson, Göran Persson och Björn von Sydow och en rad till gör avdrag för hushållstjänster.  Det visar en granskning som Aftonbladet gjort.
Eller de kanske visst håller med Mona Sahlin. Fast samtidigt inte. De kanske resonerar som Socialdemokraternas talesperson i skattefrågor, riksdagsledamoten och göteborgare Lars Johansson som i dagens luncheko förklarade att man “måste skilja på privatpersonen och politikern”.

Anders Kilner, mångårig medarbetare på ledarredaktionen påminner oss med anledning av detta uttalande om vad prästen i skrönan framhöll: Alla andra bör leva som han lär, inte som han själv lever

Ledarbloggen – www.gp.se

Vad socialdemokratiska sympatisörer gör privat struntar jag i med det går inte för socialdemokratiska företrädare speciellt inte på nationell riksnivå att i en stunden var emot hushållstjänster av ideologiska och rättvise skäl för att sedan privat använda dessa tjänster.

Det är en både en dubbel standard och politisk klantighet av stora mått. Fattar inte dessa personer eller partiledningen att självklart kommer de att granskas av media på alla sätt under valrörelse. Och att folk kommer att reagera om de inte själva står för vad de säger som politiska företrädare.

Om inte annat förvånar det mig mycket att socialdemokrater med miljoninkomster uppenbarligen har behov av avdragsmöjligheter för hushållstjänster de mycket väl skulle ha råd att betala. 

AB, AB2

Bloggat:
Tänk, både svenskar och sossetoppar gillar RUT…,  Upphäv pigavdraget!, Vi lever som lär (NOT), Sebastian Hallén, Edvin Ala(m) 3.0, Annie Johansson, Nattis 2.0, Kent Persson (m) blo…, MinaModerataKaramell…, Opinionsbloggen, By á Bladet, emretsson.net, Johan Ingerö och Martin Mobergs blogg

En av dem är förre kulturministern Leif Pagrotsky, som berättar att han och hans fru har städhjälp runt sex timmar i månaden.

– Vi har haft det länge, men sedan barnen blivit stora har det blivit mindre, säger han.

Han vill i dagsläget inte säga om han tycker att det ska avskaffas.

”Jag har råd ändå”

Ylva Johansson, en av Mona Sahlins förtrogna, var mycket kritisk mot reformen när hon var vård- och äldreomsorgsminister.

– Det här är att öppna för en helt ny låglönesektor, sa hon för fem år sedan.

Aftonbladets granskning visar att hon och maken, tidigare finansminister Erik Åsbrink (S), köpte hushållstjänster för närmare 50 000 kronor år 2008.

Tillsammans hade paret en inkomst på nära 2,5 miljoner samma år.

S-elitens blunder | Nyheter | Aftonbladet

Det är framför allt de högavlönade som nyttjar avdraget. Hela sju procent av de svenskar som tjänar en halv miljon kronor eller mer per år fick skattereduktionen. Detta kan jämföras med de futtiga sex promille av de som deklarerar för en årsinkomst på 200.000 kronor som beviljades samma skattelättnad.

Med tanke på detta är det näppeligen förvånande att skattreduktioner för hushållsnära tjänster är betydligt vanligare i kommuner med många höginkomsttagare i storstadsområdena. I toppen av listan märks Stockholmsförorterna Danderyd och Lidingö där 4,8 respektive 3,4 procent av invånarna nyttjar avdraget.

Det är uppenbarligen betydligt ovanligare med städhjälp ute i landet. Allra mest sällsynt är detta i värmländska Filipstad och de två lappländska kommunerna Storuman och Åsele. I dessa kommuner är det endast en bråkdel av invånarna som har fått skattereduktionen för hushållsnära tjänster.

di.se

Om jag tolkar vad Helene Odenjung folkpartiet Göteborg skriver nedan är folkpartiet redo att utveckla hushållsavdraget ytterligare. Detta då som DI visar ovan till Stockholmsförorter som Danderyd och Täby som de främst mottagarna av skatterabatter från den gemensamma kassa alla skattebetalare betalat in till.   

Att diskussionen hamnat i ‘pig-avdrag’ debatten och inte om familjer med en halv miljon eller mer i årsinkomst är i behov av skattesubventioner för att efterfråga arbetskraft från deltidsarbetande ‘nya svenskar’ och kvinnor från främst arbetarklassen är bara olyckligt.

Frågan borde vara om dessa arbeten är så viktiga att de behöver subventioneras med 1.3 miljarder i skattepengar för att 4-5000 arbetstillfälle som branschen hävdar kommer försvinna om avdraget tas bort ska behållas?   

Oavsett var det en intressant debatt Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hade i aktuellt.

I fredags tog vi i partiledningen beslutet att vi vill gå vidare och utveckla rotavdraget och genomföra steg två av reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster. Vi vill att familjer med barn under åtta år och äldre pensionärer över 80 år ska få en utökad reduktion. Istället för hälften bör reduktionen utökas till 75%. För den som normalt betalar 400kronor för en timmes städhjälp blir kostnaden 100 kronor. Med vårt förslag blir vardagen något lättare – för den som behöver extra avlastning.
Diskussionen är instressant. Renovering, ombyggnad och tillbyggnad det sk ROT-avdraget det är helt ok med de rödgröna. En sektor som traditionellt domineras av män. Medan avdrag för att utföra tjänster i hemmet inte är det. En sektor som traditionellt domineras av kvinnor. Det är alltså inte subventionen av en sektor i sig som är fel i deras värld, utan vilken sektor. Att lägga ett golv är fint att svabba samma golv är fult. Deras argument mot pig-avdrag (som de ofta väljer att kalla det) går ofta ut på att "var och en ska ta hand om sin egen skit…"
Men RUT-avdraget har blivit en succé. Det används av alla kategorier: barnfamiljer, äldre, ensamstående – både hög- och låginkomsttageare. Ingen tycker heller att det är konstigt att man tar hjälp av proffs!

Helenes blogg: Rödgröna vill skrota RUT. FP vill utveckla det!

 AB1, 

Bloggat:
Thomas Böhlmark, Rasmus Lenefors, Annie Johansson, | Signerat Kjellberg…, projO’s/gothbarbie’s…, Annika Beijbom, Sebastian Hallén, Krohniskt, Röda Berget, Röda Malmö och Alltid rött alltid r…

Det finns idag en märkbar ovilja bland många svenskar att se en verklighet där alla människor inte har det lika bra som de själva. Om det inte handlar om länder i tredje världen eller behövande under jul och nyårshelger.

Den verklighet som Evin Centin beskriver i Expressen citerat längst ner är idag vardag för många svenskar.  Både unga och gamla, svenskar och invandrare. Det svenska 2/3 dels samhället eller som det en gång hette klassamhället kanske idag inte befolkas med samma personer men det finns där.

Det handlar om en grundsyn. Alla ska med. Ingen ska lämnas utanför. Med den tanken bygger socialdemokratin Sverige. Med den modellen och tron på att genom kollektivet så stärker vi den enskilde och låter den växa skapar vi stjärnor på isen och i spåret. Så när jag hör ordet sossehockey blir jag varm. Vi såg hur man ställde upp och hjälpte individen växa i den fantastiska skidtävlingen som slutade med guld och brons.

Högbergs tankar: Sossehockey gör mig varm

Som Peter Högberg också skriver ovan handlar det om för socialdemokratin om en grundsyn på människor och samhälle där ingen ska behöva stå ensam. Eller hungrig. 

Det är detta aftonbladet så träffande kallar sossehockey.

Skillnaden finns mot en syn på samhälle och individer där ansvaret för att lyckas eller misslyckas i livet läggs på den enskilde. Eller beskrivet på ett annat sätt det är den enskildes egen förmåga och vilja som ska avgöra om han eller hon sjunker eller simmar. Ett fint ord för detta är socialdarwinism. Andra är nyliberala eller nykonservativa.

Oavsett vad det kallas handlar det om ett ganska kallt och ensamt samhälle hade jag sagt. Tillskillnad från sossehockeyn.

Bloggat:
HBT,  Hockeyfeber!,  Noterat: Sossehockey, Om socialister, Per Gudmundson och vänsterliberaler

Tidigt beslutade jag mig för att inte belasta mina föräldrar med ytterligare kostnader.
Min uppväxt och situation som barfotafriidrottare var inte unik då och är det inte heller i dag. Det finns fortfarande barn i såväl Bollnäs som Södertälje som förminskas på grund av föräldrarnas ekonomi eller sociala situation. Ännu värre är det med de barn som inte vågar äta sig mätta av oro för att småsyskonen inte får tillräckligt med mat. Eller barn som undrar vart de ska sova när släktingarna inte längre vill ha dem i lägenheten.
I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.
Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.

Evin Cetin: Jag kommer aldrig svika barfotabarnen – Debatt – Expressen.se

Det är uppmuntrande att  Anneli Hulthén i sin GT blogg nedan pekar på att det behövs fler bostäder i Göteborg. Det visar ju om inte annat att det finns viss insikt i bostadsproblematiken här i Göteborg bland stadens ledande socialdemokrater.

Men samtidigt blir ju frågan. Vad för typ av bostäder och vem ska ha råd att bo i dem?  Här förutsätter jag att Göteborgs socialdemokrater arbetar för att alla Göteborgare ska ha möjlighet till en bostad med en rimlig hyra och att det finns alternativ som passar även små inkomster.

Att det inte är lätt med stadsplanering och bostadsbyggande förstår jag också men just bostäder till alla Göteborgare som behöver tillsammans med lokala arbetsmarknadsåtgärder och en stad som alla kan leva i borde var prioriterade frågor inför 2010 års val.  Och långt efteråt.

/ck

Stor-Göteborg växer. Enligt uppgift växer befolkningen i Göteborgsregionen med raketfart. Förra året ökade folkmängden med över 11 000 personer varav drygt 7000 i Göteborg. Det är mycket glädjande. Flyttar människor till vår stad innebär det att vi är attraktiva. Antagligen är några av de nya göteborgarna också alldeles nya här i världen och det extra roligt. Att vi är inne i någon slags baby-boom har jag misstänkt länge, vissa tillstånd är väldigt synliga så att säga. Fler människor innebär att fler bostäder måste byggas. Vi vet att redan idag finns många som skulle vilja ha en egen bostad eller en större bostad. Därför måste vi se till att fler bostäder kommer fram i Göteborg. Nu växer visserligen Friggagatan fram med 460 lägenheter, men det är inte tillräckligt. Vi behöver fler bostäder som har närhet till både till kollektivtrafik och service. Det är inte alltid lätt att få ett nytt hus eller en ny byggnad som granne, men samtidigt får vi försöka att se det som en del av stadens förändring. Förändringen behöver inte bara göras med nybyggnation, vi behöver också ta itu med vårt 50 och 60-tals bestånd. Många av våra bostadsområden från den tiden behöver få ett lyft både vad det gäller hus och liv. För att ett bostadskvarter eller område ska leva krävs butiker, mötesplatser och liv och rörelse. Och för att kunna göra en ordenlig upprustning krävs självklart pengar. Det är dags tycker jag att vi får ett större ansvarstagande från nationell nivå för investeringar i våra bostadsområden. Rotavdragen är bra, men de borde också gälla flerfamiljshus.

Anneli Hulthén (S) – bloggar på GT.se

Det är roligt att se att även socialdemokraterna i Göteborg börjar använda social medier där man är öppna för kommentarer och faktiskt efterlyser dem för de lokalpolitiska programmet inför valet.

Lite förvånad kan man här bli över att de viktigaste frågan för Göteborgarna hittills verkar vara om några hus ska rivas i Gårda.

Det jag saknar på bloggen är dock konkreta handlingsplaner för en politik som når alla Göteborgare. Göteborg är idag en segregerad stad på många olika områden. Ekonomiskt, Socialt, kulturellt, bostadsmässigt och så vidare.

Var finns den konkreta politiken som ska lösa dessa frågor?  Frågor som inte är nya utan funnits med hela mandatperiod men sedan förvärrats tack vare ekonomisk kris och en alliansregering som ställt allt fler utanför.

Klimat och barnperspektiv i all ära men om många göteborgarna saknar grundläggande förutsättningar för delaktighet som arbete, egna bostäder eller utbildning vad vill socialdemokraterna göra här? Likadant den social segregationen där Göteborgare kan leva och bo i sina stadsdelar utan att någonsin komma i kontakt med folk från andra stadsdelar.

Det går inte att bara att hänvisa till vad en framtida rödgröna regering vill på t ex arbetsmarknadsområdet 2011.

Göteborgs kommun har resurser. Stora resurser till en lokalpolitik som kan ge alla Göteborgare samma möjligheter. Om tankarna och visionerna finns där kombinerat med konkreta handlingsplaner.

Om inte annat har Göteborgarna nu med den lokalpolitiska idébloggen en chans att säga direkt vad de tycker.

GP1, GP2, GP3

Vårt mål är att ständigt göra Göteborg lite bättre. Och ju fler vi är som tycker till och har idéer om framtiden, desto bättre blir det! Genom denna bloggsida vill vi välkomna alla att tycka till om olika frågor som gäller vår gemensamma framtid i Göteborg.

Under våren kommer vi att lägga av utkast till texter till Socialdemokraternas lokalpolitiska idéprogram.  Vi vill gärna ha in kommentarer och synpunkter på texterna.

Välkommen med idéer om vad du anser att vi ska göra för att förbättra staden i framtiden. Vi ser fram emot många spännande synpunkter och idéer!

/ arbetsgruppen för lokalpolitiska idéprogrammet

Hur skapar vi möjligheternas Göteborg? « Göteborg – möjligheternas stad

Vi i kvinnoförbundet vet att kampen för kvinnors rättigheter är universell och inte känner några nationsgränser.

Hur många gånger har vi inte beklagat den brittiske premiärministern Chamberlains eftergifter för Hitler? Det var då ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och det är ett misstag även idag. Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati. Om vårt samhällssystem hotades i Sverige skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/08/vi-st-djer-v-ra-truppers-kamp-f-r-kvinnors-m-nskliga-r-ttigheter

Jag trodde aldrig den dag skulle komma när ett socialdemokratisk kvinnoförbund skulle gå ut och ropa på militär krigsföring för kvinnors rättigheter. Och göra med argument plockade från den yttersta amerikanska högern. Vad Nalin Pekgul och Carina Hägg skriver ovan kunde lika gärna sagts av George W Bush som argument för USA’s globala krig mot terrorismen.

Uppenbarligen finns här en samsyn mellan det socialdemokratiska kvinnoförbundet och USAs före detta president.

Att argumentet sedan bygger en felsyn och amerikanska lögner upprepade sedan 11 september gör inte det hela bättre.

1. Talibanerna hade inget att göra med 11 september eller Al Quaida

2. Talibanerna är varken en ideologi eller något totalitärt hot mot någon speciellt inte i Europa. 

3.  Vad som skulle komma efter ett militärt tillbakadragande vet ingen men gjordes det på rätt sätt skulle det minska den krigföring som idag dödar just kvinnor och barn.

Jag undrar om det socialdemokratiska kvinnoförbundet även ställer sig bakom sådan aktioner som den pågående NATO stor offensiven i Marja under operation Mushtarak som en del av kampen för kvinnors rättigheter internationellt. Sverige deltar inte men agerar under NATOs ledning och har därmed ett kollektiv ansvar för vad NATO gör. Något jag antar även det socialdemokratiska kvinnoförbundet tar?

Att den i Afghanistan av väst tillsatta och understöda regeringen Karzai är notoriskt korrupt liksom den avskydda poliskåren är tydligen ett problem som den Afghanska regeringen tydligen själva ansvarar för enligt kvinnoförbundet.

Att den militär väst satt upp i stort är sekterisk efter etniska linjer och dominerad av tadzjiker är Afghanernas problem.

Att det är av Karzai tillsatta släktingar som står både för mycket av korruptionen och narkotika handeln har förstås inget med den västliga närvaron.

De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta.

Att Obamas strategi snarare var Pentagons är en sidosak men strategins amerikanska klassificering är COIN eller Counter-insurgency.  Det är en militär taktik utvecklade för att bekämpa väpnade uppror i främst fördetta kolonier av britterna. En huvuddel är här att skilja befolkningen politisk från den väpnande gerillan som befinner sig mitt ibland dem. Eller med andra ord inte genomföra urskillningslösa bombattacker från luften mot misstänkta Taliban soldater eller nattliga räder mot befolkningen utan klara underlättelser.

Sen tror jag inte på ‘Nation Building’ som nu tydligen är på mode bland socialdemokrater. Tanken att man utifrån går in för att skapa både en nationell identitet och en livskraftig stat enligt den modell man själv utser.  

Jag undrar vidare om Nalin Pekgul och Carina Hägg räknar FN och dess Afghanistan ombud till ‘de röster’ som vill tillmötesgå talibanerna eller är de inte medvetna om de internationella kontakter som pågår?

Det uppenbara som det socialdemokratiska kvinnoförbundet inte tycks veta är att det finns ingen militär lösning i Afghanistan. Och att varje slut på kriget där måste innehålla en politisk uppgörelse med delar av talibanrörelsen.

Taliban commanders held secret exploratory talks with a United Nations special envoy this month to discuss peace terms, it emerged tonight.

Regional commanders on the Taliban’s leadership council, the Quetta Shura, sought a meeting with the UN special representative in Afghanistan, Kai Eide, and it took place in Dubai on 8 January. "They requested a meeting to talk about talks. They want protection, to be able to come out in public. They don’t want to vanish into places like Bagram," the Reuters news agency quoted a UN official as saying, referring to the Bagram detention centre at a US military base outside Kabul.

The Dubai meeting was confirmed to the Guardian by officials with knowledge of the encounter, but they said they could provide no further details.

It was the first such meeting between the UN and senior members of the Taliban. The fact that it took place suggests that peace talks have revived since exploratory contacts between emissaries of the Kabul government and the Taliban in Saudi Arabia last year broke down.

It also suggests that some Taliban members might be prepared for the first time to put faith in an international organisation to broker a deal to end the nine-year war.

UN in secret peace talks with Taliban | World news | guardian.co.uk

Den bästa sammanfattningen av läget och vad som borde göras från Svenskt håll kommer ironiskt nog från MPs Gustav Fridolin som säger vad ingen socialdemokratisk företrädare eller utrikes talespersoner lyckats med hittills. Inklusive före detta generalsekreterare i FN.

Det alla som ser nyktert på situationenverkar vara överens om är att situationen fungerar alltsämre. Alla vet att USA:s krig inte går att vinna och det har även de amerikanska befälhavarna insett. Nyligen deklarerade USA:s befälhavare på plats, general Stanley McChrystal, liksom hans chef i USA, general Petraeus, att de tror att någon form av förhandlingar med talibanerna är nödvändiga, eftersom en militär seger inte är möjlig. Ändå har bombningar av civila fortsatt, och genom NATO-kommandots förändrade inriktning har Sverige pressats till att bli aktivare i områden där de utländska trupperna har dåligt förtroende bland lokalbefolkningen. Sverige måste tydliggöra en linje gentemot NATO som handlar om tydliga krav på USA att avbryta de rena krigsinsatserna och de trovärdighetsundergrävande bombningarna. Vi bör också utarbeta en plan för hur medel kan överföras från det militära kontot till de humanitära insatserna.

Varning för panikpolitik – Artikel av Gustav Fridolin – Newsmill

Varför kan inte socialdemokraterna ställa krav på NATO och höja upp en röst för en annorlunda militärtaktik i den svenska säkerhetspolitiska debatten?

Eller dog den rösten med Olof Palme?  

Tillsist, om det är Sveriges uppgift att hjälpa det Afghanska folket och speciellt kvinnorna där kan jag inte låta bli att undra över om  Nalin Pekgul och Carina Hägg läst vad Malalai Joya skrev i Guardian förra året med anledning av Obamas planer på en truppökning. Det var efter att ett stort antal brittiska soldater dödats i Afghanistan.

Nedan den dåliga google översatta texten och en länk till den engelska originaltexten. Det verkar som  Malalai Joya inte riktigt ser på samma sätt på Afghanistan konflikten som det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Undrar hur många som förstått att vår demokrati kämpe karzai är ‘bröder i tron’ med talibanerna.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

År 2005 var jag den yngsta person som valts till nya afghanska parlamentet. Kvinnor som jag, kandidera, hölls upp som ett exempel på hur kriget i Afghanistan hade befriat kvinnor. Men denna demokrati var en fasad, och de så kallade befrielsen en stor lögn.
På uppdrag av de hårt prövade folket i mitt land, jag tackar kondoleanser till alla i Storbritannien som har förlorat sina nära och kära på marken i Afghanistan. Vi delar sorgen hos de mödrar, fäder, fruar, söner och döttrar till de stupade. Det är min uppfattning att dessa brittiska olyckor, i likhet med tusentals afghanska civila döda, offer för den orättvisa politik som Nato-länderna har drivit under ledning av den amerikanska regeringen.
Nästan åtta år efter att talibanregimen störtades, har våra förhoppningar om en verkligt demokratisk och oberoende Afghanistan blivit förrådda av fortsatt dominans av fundamentalister och en brutal ockupation som i slutändan bara tjänar amerikanska strategiska intressen i regionen.
Ni måste förstå att regeringen under ledning av Hamid Karzai är full av krigsherrar och extremister som är bröder i tro talibanerna. Många av dessa män begått fruktansvärda brott mot det afghanska folket under inbördeskriget på 1990-talet.
För att uttrycka mina åsikter jag har utvisats från min plats i parlamentet, och jag har överlevt flera mordförsök. Det faktum att jag blev utsparkad från kontoret medan brutala krigsherrar åtnjutit immunitet från åtal för sina brott ska berätta allt du behöver veta om "demokrati" med stöd av Nato trupper.
I författningen förbjuder det som är skyldiga till krigsförbrytelser körs för det höga ämbetet. Ändå Karzai har fastställt två ökända krigsherrar, Fahim och Khalili, som sin polare för det kommande presidentvalet. I skuggan av krigsherrar, korruption och yrke, kommer denna omröstning har ingen legitimitet, och återigen verkar det verkliga valet kommer att ske bakom stängda dörrar i Vita huset. Som vi säger i Afghanistan, "samma åsna med en ny sadel".
Hittills har Obama fortsätta samma politik som Bush i Afghanistan. Skicka mer trupper och utvidga kriget till Pakistan kommer bara lägga bränsle på elden. Liksom många andra afghaner, riskerade jag mitt liv under de mörka åren av talibanernas styre att undervisa i underjordiska skolor för flickor. Idag är situationen för kvinnor är lika illa som någonsin. Offer för övergrepp och våldtäkt hitta någon rättvisa eftersom rättsväsendet domineras av fundamentalister. Ett växande antal kvinnor såg ingen väg ut ur lidandet i sitt liv, har tagit till självmord genom självbränningen.
Den här veckan, vicepresident Joe Biden hävdade att fler förluster av människoliv [är] oundviklig "i Afghanistan, och att den pågående ockupationen är i den" nationella intressen "i både USA och Storbritannien.
Jag har ett annat budskap till befolkningen i Storbritannien. Jag tror inte det ligger i ditt intresse att se fler unga människor skickas ut i krig, och att ha mer av skattebetalarnas pengar för att finansiera en ockupation som håller ett gäng korrupta krigsherrar och herrar drog vid makten i Kabul.
Vad mer, tror jag inte att det är oundvikligt att denna blodsutgjutelse fortsätter för evigt. Vissa säger att om utländska trupper lämnar Afghanistan kommer ner i inbördeskrig. Men hur är det inbördeskrig och katastrof i dag? Ju längre denna ockupationen fortsätter, desto värre inbördeskriget kommer att bli.
Det afghanska folket vill ha fred, och historien lär oss att vi alltid avvisar ockupationen och utländsk dominans. Vi vill ha en hjälpande hand genom internationell solidaritet, men vi vet att värden som mänskliga rättigheter måste kämpa för och vann med afghanerna själva.

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jul/25/afghanistan-occupation-taliban-warlords

Claeskrantz.se » DN blåser i stridstrumpeten – Sverige måste vara redo för döda svenskar i Afghanistan

Bloggat:
Ta hem trupperna och skicka dit biståndsarbetare «, Sorg och stolthet « Att tänka efter, Afghanistan – vi behövs « Ewa Thalén Fin, Dags att ifrågasätta den svenska närvaron i Afghanistan (Eva-Britt Svensson (v)); Sverige ut ur Afghanistan! (Svensson); Den enda relevanta frågan när du tar ställning kring Afghanistan (Ola Möller), Fredrik Axelsson, Sapere Aude!, apg29, Sebastian Hallén, Madonnan, Seved Monke, Röda Malmö, Yttrandefrihet, ftw, annarkia, Joakim Hörsing och SUNE.. the girl

Mer i media:

GP,