Som betald medlem av välfärdsvänster och skattebetalare hade jag givit en något annorlunda beskrivning än Göran Skytte nedan av det särskilda anställningsstödet.
Men först en korrigering på av höger retoriken på en punkt, försäkringar man betalar in avgifter, skatt, och avstår löneutrymme till är inte bidrag. Börjar de inte bli tröttsamt att demonisera alla sjuka och arbetslösa som underförstått lata bidragstagare.
Sen, det är mina och dina skattepengar som nu finansierar Göran Skyttes företag så att han kan åka på föreläsningsturner, skriva böcker och göra dokumentärfilmer. Med säkert högt förädlingsvärde. För visst hade han inte kunnat göra detta utan anställningsstöd.
Göran Skyttes företag drivs med andra ord av delvis bidrag från staten när han tar in en person av staten godkänd att utföra arbete för honom. Är det de riktiga arbeten och anställningar moderaterna pratat om i alla år? Jag vet heller inget om Göran Skyttes inkomster men jag skulle kunna tänka mig han har tillräckliga i sitt företag för att anställa person utan statliga subventioner.
Göran Skytte ger annars en utmärkt beskrivning av Trickle-down_economics på företagsområdet. Ronald Reagan och George W Bush var väl de sista som tillämpade dessa tankar i USA.
”Trickle-down economics” and ”trickle-down theory” are terms of political rhetoric that refer to the policy of providing tax cuts or other benefits to businesses and rich individuals in the belief that this will indirectly benefit the broad population.[1] The term has been attributed to humorist Will Rogers, who said during the Great Depression that ”money was all appropriated for the top in hopes that it would trickle down to the needy.”[2]
Proponents of these policies claim that if the top income earners invest more into the business infrastructure and equity markets, it will in turn lead to more goods at lower prices, and create more jobs for middle and lower class individuals.[citation needed] Proponents argue economic growth flows down from the top to the bottom, indirectly benefiting those who do not directly benefit from the policy changes. However, others have argued that ”trickle-down” policies generally do not work,[3] and that the trickle-down effect might be very slim.[4]
Today ”trickle-down economics” is most closely identified with the economic policies known as Reaganomics or supply-side economics. Originally, there was a great deal of support for tax reform; there was a dual problem that loopholes and tax shelters create a bureaucracy (private sector and public sector) and that relevant taxes are thus evaded. During Reagan’s presidency, the Democratic controlled House, which, according to the Constitution, is responsible for introducing all bills related to taxation, cut the marginal tax rate on the highest-income tax bracket from 70% to 28%. [5][6]
A major feature of these policies was the reduction of tax rates on capital gains, corporate income, and higher individual incomes, along with the reduction or elimination of various excise taxes. David Stockman, who as Reagan’s budget director championed these cuts but then became skeptical of them, told journalist William Greider that the term ”supply-side economics” was used to promote a trickle-down idea.[7]
Sen återstår frågan om Göran Skytte kommer att behålla den person han har på prov även efter det särskilda anställdningsstödet utgår. Som han själv säger han kan ju avskeda kvinnan när som helst. Arbetet kvalificerar heller inte till a-kassa. Jag kan tänka mig att det heller inte är så roligt att på prov vara helt utlämnad till arbetsgivare som när som helst kan sparka en. Med arbetsförmedlingens tjänstemän som påpekar att man inte kan tacka nej till tänkbara arbetsgivare för då dras det ekonomiska stödet in.
Det är förstås bara min okunniga populistiska retorik. Låt oss hoppas alliansen inför fler statlig betala arbeten så förädlingsvärdena kan öka för de särskilt utvalda personer som behöver dem.
Argumentationen säger ju en hel del om den konservativa högerns människosyn om inte annat. Eller är det Göran Skyttes människosyn?
Annars har JN nedan en bra genomgång hur underbyggda Skyttes argument är.
Undrar hur Göran Skytte ska ha det egentligen?
I januari skrev han följande:
” Jag behöver till exempel en sekreterare på heltid. Men nej. Inte i dessa tider. Det blir för dyrt. Lön + arbetsgivaravgifter + kontorsplats + ny dator + allt annat. Måste jag bygga damtoalett? Och vad händer för övrigt om de blir med barn?”
( Jag kommenterade det hela här)
Idag skriver han att Anställningsstödet gör alla till vinnare.
Nu verkar det gå bättre när vi skattebetalare får betala lönen som Skytte inte vill betala, när han bara behöver betala 15% av lönen.
Efter ett år, när han ska betala lönen helt och hållet själv, så kan han utan problem välja att säga upp henne, trots att hon enligt Skytte ger följande fördelar:
Jag har anställt en person i mitt lilla företag. Hon ska ta fram bakgrundsmaterial till min nästnästa bok, administrera mina turnéer som talare och hålla ställningarna när jag gör nästa film i Asien och Afrika. För detta betalar min firma cirka 3 500 kronor i månaden. Om jag vill betala högre lön är det upp till mig. Resten, cirka 15 000 kronor, betalar staten, det vill säga skattebetalarna.
Hur är detta möjligt? Genom att regeringen skapat något som heter ”Särskilt anställningsstöd” för långtidsarbetslösa.
Särskilt anställningsstöd lämnas med 85 procent av lönekostnaden, dock högst 750 kr per arbetsdag. Stödet gäller under tolv månader. Lagen om anställningsskydd, Las, gäller inte.
Detta låter som en våt och vällustig mardröm för vänstern. Skytte köper kvinnans arbetskraft för nästan ingenting, dessutom kan han avskeda henne när som helst.
Hur hemskt som helst! Och jag ger det gratis till oppositionen. Ni får här jordens chans att en gång till försöka lura de okunniga med populistisk retorik.
Men jag tror att detta stöd är ett ekonomiskt genidrag – som gynnar alla. Det är en progressiv reform som gör alla till vinnare. Låt mig förklara varför.
Om den person jag talar om går arbetslös, då får hon bidrag. Hon betalar tillbaka en del genom skatt, och moms på det hon konsumerar. Men hon skapar inga nya ekonomiska värden.
När jag anställer henne på särskilt anställningsstöd händer följande: Hon betalar tillbaka en del genom skatt (liksom tidigare), och hon får större möjlighet att konsumera, vilket skapar nya skatteintäkter för staten (moms).
Men dessutom: genom hennes arbete får jag möjlighet att arbeta ännu mer, vilket ger upphov till ännu större intäkter till staten.
Genom hennes arbete får jag till exempel möjlighet att snabbare producera nästnästa bok. Denna kommer att skapa arbete för ett antal människor (förlagsfolk, tryckare, distributörer, chaufförer som kör ut böcker etc) vilket kommer att skapa intäkter till staten.
Genom hennes arbete får jag dessutom möjlighet att göra nästa dokumentärfilm, i Asien och Afrika. Jag kommer att köpa flygbiljetter, anlita fotografer, redigerare, folk som sköter försäljning och distribution. Jag måste anlita jurister, vaccinera mig. Varje led skapar nya intäkter till svenska staten.
(Dessutom gynnas människor i Afrika och Asien, genom att vi kommer att konsumera i deras länder. Detta verkar dock fortfarande vara helt tabu för vår välfärdsvänster. De tycks fortfarande inte klara av det faktum att företagande skapar välstånd.)
Den insats som min nya assistent gör kostar staten/skattebetalarna cirka 15 000 kronor per månad, men den genererar mångdubbelt till staten per månad. För Anders Borg och svenska staten innebär det en fantastiskt förräntning på insatt kapital.