Claeskrantz.se

Jag tror inte SNs prognoser kommer att få så stor uppmärksamhet hos den svenska allmänheten men vad de säger är allvarligt. De stämmer med min bild från vad man läser i internationell media.

Trots försök från Anders Borg och den moderatledda regeringen att sjunga ‘happy days are here again’ med påståendet att ‘krisen’  är över är den ekonomiska krisen knappast över. Risken för en finansiell härdsmälta är kanske över till priset av tusentals miljarder i statsuppbackat stöd för bankerna.

Men i den reella ekonomin är verkligheten en annan. Från svenskt perspektiv är vad vi talar om är flera 100-tusen svenskar som är körda på svensk arbetsmarknad i vad som ser ut att bli en permanent långtidsarbetslöshet. Det kommer ingen massiv jobbtillväxt och den av skattesänkningar och nollränta subventionerad köpfesten för medel och höginkomsttagare kommer att ta slut. Liksom bopriser satt på nivåer som få kommer att ha möjlighet att betala i framtiden. Det kommer ta år innan Sverige ens är tillbaka på 4-5 % arbetslöshet om någonsin.

Den moderata alliansen har också i praktiken spätt på krisen genom att knuffa ut tiotusentals icke helt arbetsföra att konkurera om jobben med ungdomar och långtidsarbetslösa sedan tidigare. Försämringarna i socialförsäkringarna som satt många i denna grupp på existensminimum gränsen behöver jag väl knappast nämna.

Sverige liksom den globala ekonomin ser ut att få både hög inflation, höga räntor och i stort sett nolltillväxt där den räknas d.v.s på arbetsmarknaden.

Om boräntorna ligger på 7-8 procent om två eller tre år hur många hushåll klarar detta kan man undra.

Svenskt Näringslivs huvudscenario utgår dock från att utlåningstillväxten till hushållen bromsar in från och med nu, vilket innebär att skuldbördan blir något mindre än i riskscenariot. Det spelar dock inte någon större roll för bolåneräntorna som ändå beräknas stiga upp mot 7-8 procent 2013.

Stefan Fölster konstaterade samtidigt att utfallsdata för 2009 visar att den svenska ekonomin utvecklades sämre än de flesta andra länder.

"Bilden att Sverige skulle ha klarat sig bättre än andra länder stämmer inte", sade han.

Nu ser Svenskt Näringsliv visserligen en något bättre utveckling i Sverige 2010 än i vissa andra länder, men vid en summering av hela finanskrisförloppet, åren 2008-2011, kommer Sverige inte att ha klarat sig bättre än euroområdet, Storbritannien eller USA.

Notera också att Svenskt Näringsliv heller inte är överens med Anders Borg och alliansen om att Sverige klarat sig bättre under finanskrisen än övriga Europa eller USA. 

di.se – Svenskt Näringsliv spår jobblös tillväxt

Det måste vara pinsamt för den moderata alliansregeringen att se hur lite av grunden för deras politik faktiskt nått fram till vanliga svenskar som rapport inslaget nedan visar.

För alla vet väl att skattesänkningar för de som har arbete med 90 miljarder är den del av den moderata arbetsmarknadspolitiken?  Det den moderatledda alliansen kallar sin arbetslinje.

Tanken är att skatteavdraget ska få Sveriges arbetslösa att välja arbete framför arbetslöshet. För som ju alla vet väljer arbetslösa sin arbetslöshet eller arbete efter hur ekonomiskt fördelaktigt det är. Eller är det inte så?

Att sedan majoriteten av Sveriges arbetslösa inte vet att de betalar högre skatt om de väljer att vara arbetslösa är förstås ett pedagogiskt och arbetsmarknadspolitiskt problem för alliansen.

Hur ska alliansen nu ge incitament till att välja arbete framför arbetslöshet för Sveriges 9% arbetslösa kan man undra.

Det kanske är därför det är så frestande att ta till siffror som de om de 100000 nya arbetena som inte fanns.

Bloggat om alliansen och jobben:
Svart på vitt, Stockholm enligt Ank…, Elkers.se, Robert Damberg, Ring Broman för prot…, Peter Andersson – me…, Magnihasa, [ s-buzz ], Elkers.se, Jakob Lundgren och Under den lugna kork… Eva-Lenas blogg, Medborgarperspektiv, Åsikter om allt – en…, Svart på vitt, Nattis 2.0, Stockholm enligt Ank…, Maria Byström, In Your Face, Peter Andersson – me…, Gester…med ord och Anna Vikström

Tydligen anser Göteborgs Postens ledare nedan att borgerliga politiker och antar jag väljare ska vara stolta över 9% arbetslöshet. Det är förstås glädjande att GP pekar ut att fram till det socialdemokratiska regeringsinnehavets slut hade Sverige 4.6 % arbetslöshet.

Det verkar dock inte som Fredrik Reinfeldt håller med om GP s slutsats av döma av de i debatterna under superveckan så ofta använda 100000 fler sysselsatta med hans regering.

Detta är förstås för att den borgerliga alliansen vann valet 2006 på att minska vad de kallade utanförskapet d.v.s arbetslösheten samt sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Att ha totalt misslyckats med detta och istället har70000 fler i utanförskap än 2006 är vad Göteborgs Posten kallar en framgång för den moderata styrda alliansen.

Jag hade dock föredragit att använda den måttstock Fredrik Reinfeldt själv förespråkade d.v.s se vad hans regering uppnått i jobbfrågan.

Här har skattesänkningar för 90 miljarder som metod för att bekämpa arbetslöshet inte uppnått ett dugg. Förutom att ge de som redan hade mycket ännu mer. 

I december 2006, när konjunkturen gick på högtryck och ingen ännu hört talas om någon internationell finnanskris, arbetade 4 428 000 svenskar. Detta enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) statistik som åttonde månaden i rad visade en kraftig ökning av andelen "sysselsatta" i arbetskraften. Samtidigt var arbetslösheten nere på 4,6 procent av arbetskraften.

Tre år senare, i december 2009, kan vi skönja slutet på den värsta internationella lågkonjunkturen och finanskrisen sedan 30-talet. Arbetslösheten hade ökat till 8,6 procent av arbetskraften. Men trots detta och trots krisåren är andelen sysselsatta till och med något fler, 4 452 000 personer.

En självklar förklaring är att Sveriges befolkning, och därmed också arbetskraften, ökat sedan 2006. Men att antalet sysselsatta inte har minskat, trots den djupa krisen, är i varje fall inget dåligt betyg på regeringens arbetsmarknads- och ekonomiska politik. För att travestera ett socialdemokratiskt slagord har statsminister Fredrik Reinfeldt anledning att vara en smula stolt om än inte nöjd.

Tecknen på att utvecklingen på arbetsmarknaden går åt rätt håll blir också allt fler. Enligt Arbetsförmedlingen vände ekonomin upp under andra hälften av 2009. Varselvågen avtog under hösten samtidigt som nedgången av lediga platser upphörde och ökningen av arbetslösheten bromsade in

Våga vara stolt – Ledare – www.gp.se

Bloggat:
Eva-Lenas blogg, Medborgarperspektiv, Åsikter om allt – en…, Svart på vitt, Nattis 2.0, Stockholm enligt Ank…, Maria Byström, In Your Face, Peter Andersson – me…, Gester…med ord och Anna Vikström, Lögner, förbannade lögner och Reinfeldts statistik, Svart på vitt, Stockholm enligt Ank…, Elkers.se, Robert Damberg, Ring Broman för prot…, Peter Andersson – me…, Magnihasa, [ s-buzz ], Elkers.se, Jakob Lundgren och Under den lugna kork…

Det är lite väl magstarkt av SvD ledare att tala om en arbetslöshetsersättning som folk avstått löne utrymme som offentlig ersättning. Men det stämmer in på retoriken från höger om att offentliga försäkringssystem = bidrag = leva på någon annan.

Förövrigt är det väl bra för de arbetslösa att veta att deras existens ifrågasätts från höger….

Trots att helgen bjöd på partiledardebatt måste nog helgens citat hämtas från annat håll. I Ekots lördagsintervju med Lars Ohly kunde vi höra följande:

"Det finns en tendens i samhället till att man ifrågasätter sjukas rätt att vara sjuka och arbetslösas rätt att vara arbetslösa."

Ser man på. Arbetslöshet som rättighet. Ja, jo. Tvångsarbete är väl ingen för. Men jag gissar att Ohly talar om arbetslöshet med offentlig ersättning..?

Blogg: SvD:s ledarredaktion | SvD

Det fanns ju en gång i tiden något som kallades den reala ekonomin. Sen blev den globala finansindustrin självgående utan kopplingar till den ekonomiska verkligheten i sitt agerande.

I USA liksom i Sverige har man struntat fullständigt i den reala ekonomin och fokuserat på att finansmarknaderna kommit på fötter tack vare massivt finansiellt stöd från världens regeringar. Dess pengar har pumpats  in i det finansiella systemet så att spekulationsekonomin från före den finansiella krashen i stort kan fortsätta.

Med en börsuppgång som resultat och glada politiker som utropar att nu är krisen över. Så är det förstås inte.

Nu verkar verkligheten börjat komma ikapp både de amerikanska och svenska börserna. Så länge USA ligger på en genomsnittlig 10% arbetslöshet med 20% arbetslöshets nivåer lokalt kommer ingen återhämtning. USA liksom Sverige har fortfarande en massiv ekonomisk överkapacitet samtidigt som de amerikanska hushållen för första gången på årtionden sparar.

Det enda som hållit den globala ekonomin uppe är massiva statliga subventioner och i stort noll räntor. Vad händer när dessa försvinner och räntorna av nödvändighet börjar gå upp.

Antalet sysselsatta utanför jordbrukssektorn i USA minskade med 85 000 personer under december, enligt landets arbetsmarknadsdepartement.

Ekonomer hade i genomsnitt väntat sig en oförändrad sysselsättning.

I november ökade sysselsättningen med 4 000 enligt reviderade siffror. Från början rapporterades en minskning med 11 000 personer i november.

Arbetslösheten i USA var 10,0 procent i december, oförändrat jämfört med november. Här låg ekonomernas förväntningar på 10,1 procent.

Den oväntat svaga statistiken fick världens aktiemarknader att tappa luften och dollarn att försvagas.

Stockholmsbörsens OMXS-index hade inför siffrorna gått upp med 0,8 procent, men strax efter publiceringen hade uppgången mattats till 0,4 procent.

Jobbsiffror i USA sänkte börshumöret – DN.se

Vad ska man säga riksrevisorns förslag om en informationskampanj för att sälja in jobbskatteavdragets fördelar till arbetslösa som inte förstått?

Det påminner lite om socialstyrelsens 6-8 brödskivor om dagen kampanj där folk som inte förstod sitt eget bästa skulle informeras.

Men framförallt visar det på det totala misslyckandet för den centrala delen av den moderatledda alliansens arbetslinjen och politiska grund.  Tanken att skatterabatter skulle ge incitament till arbete och vara ett verktyg i kampen för arbetslöshet är en ren idioti förespråkad av ett antal national ekonomer utan kunskap om hur den verkliga arbetsmarknaden fungerar. 

Bara den som aldrig varit arbetslös skulle komma tanken att folk väljer att vara arbetslösa för att det är ekonomiskt mer fördelaktigt.

Men alliansen van ju valet 2010 på att tala om lata bidragstagare som inte ville arbeta. Det gick ju hem bland villahäckarna i Danderyd, Täby och Bankeryd.

Syftet med jobbskatteavdraget är bland annat att öka incitamenten att jobba, det vill säga få arbetslösa i jobb. Men granskningen visar att just de med svag förankring på arbetsmarknaden har dålig kännedom om avdraget.

Därför riskerar reformen inte få den effekt som regeringen önskar.

"Beräkningarna visar att jobbskatteavdraget kan förväntas få en positiv effekt på arbetskraftsutbudet. Men regeringen bör säkerställa att allmänheten får en bättre kännedom om jobbskatteavdraget. Det är en förutsättning för att nå de förväntade effekterna", skriver riksrevisor Claes Norgren i ett pressmeddelande.

- Det finns ett grundläggande problem med folks kunskaper om skatter och bidrag som i olika grupper i samhället är väldigt låg, säger riksrevisor Claes Norgren till TT.

- Därför föreslår vi att Skatteverket får uppdrag att informera om avdraget för att säkerställa de mål, som regeringen har med jobbskatteavdraget.

Särskilt dålig kunskap om jobbskatteavdraget har de med en svag ställning på arbetsmarknaden. Färre än var tredje arbetslös känner till avdraget och kunskaperna bland unga människor och utrikesfödda är dålig enligt Riksrevisionen.

Jobbskatteavdraget når inte syftet – DN.se

Låt oss ta det igen. Moderaterna gjorde det svårare att vara med i a-kassan för stora grupper svenskar. De sänkte ersättningarna och började på allvar utförsäkra arbetslösa till jobb och utvecklingsgarantin.  En utvecklingsgarati som i stort består av lär dig skriva CV kurser hos någon extern coach där deltagarna kan vara glada om de slipper hypnotiseras eller utsättas för beröringsterapi.  Eller med andra ord förvaring av arbetslösa där de ska söka arbeten som inte finns.

Moderaterna höjde a-kassa avgifterna så att en halv miljon svenskar under ett antal månader lämnade a-kassan för att aldrig komma tillbaka. Man kan också tala om de halverade komvux platserna, de försvårade möjligherna till universitetsstudier och  inte minst slakten på allt som var AMS utbildningar för arbetslösa. Det var ju det sista borgerliga politiker 2006 döpte till ams-trams.

Detta och mycket mer gjordes som en del i den moderata arbetslinje Fredrik Reinfeldt och Anders Borg drog upp inför valet 2006.  De arbetslösa var latta och slappa!  Det visst ju alla bland villahäckarna i Danderyd, Täby eller varför inte Göran Hägglunds Bankeryd där planerna för den moderata ekonomiska politiken drogs upp.

Att sedan försämringarna i socialförsäkringssystemen skulle göra det möjligt att sänka skatten för främst för de övre medelklassinkomsttagare och höginkomsttagare gör det hela bra ‘än bättre’.  Och visst var4för ska medelklassens och höginkomsttagare behöva betala för till ett socialförsäkringssystem de aldrig tänkte använda.  För inte blir man arbetslös eller sjuk som höginkosttagare. Förövrigt säger ju de moderata ideologin att man då sak stå för sitt eget försäkringsskydd villket jag är säker på att alla klarar ekonomiskt…..

Nu kan man i alla fall se resultatet. Moderaterna skapar utanförskap med sin politik. Stora grupper av svenskar har helt enkelt ställts utanför alla möjligheter att komma in i det etablerade
samhället. De i det redan existernade utanförskapet står ännu längre bort i  en kön som hela tiden fylls på med fler svenskar. Detta var väl inte avsikten 2006 när moderaterna talade om arbetslinjen. Eller?

I Göteborg är idag socialkontoren överfulla av allt från 18 åring  till 55 åringar. Alla har de gemensamt att de är utkastade eller aldrig kommit in i det socialförsäkringssystem som moderaterna valde att börja montera ner. De är arbetslösa. Som det skrivs i artikeln nedan har den moderat ledda regeringen och Arbetsförmedlingen förvånats över de låga a-kasseutbetalningarna. Jag är det inte eftersom jag nästan dagligen ser resultatet av förändringarna moderaterna gjorde där jag råkar jobba nu. D.v.s arbetslösa socialbidragstagare.

Det moderata utanförskapet kommer att leda till drastiska förändringar i den kommunala ekonomin och troligen organisation för många kommuner. En stor del av kommunernas intäckter kommer att behövas för att ta hand om arbetslösa de närmaste åren tror jag.

Bloggat:
I Vimmerby ökar budgeten utanförskapet igen…, Kraftig ökning av socialbidrag, Om pajer och pragmatism, Män(s)klig eller o(m)änsklig politik?,  Politiskt självmord?, Utmaningar lokalt, nationellt och globalt, Välfärdssystemet blir mer bidragstungt, Kostymnissarna kan bli samhällets olycksbarn, Lunchnotis: om bidrag som tyvärr ökar i Sverige

 Intressant att även Göteborgs Posten tar upp arbetslösheten på ledarplats.
Var inte arbetslösheten för ungdomar LAS fel och inte bristande säljförtroende eller vilja hos den arbetslösa?

Skämt och sido. Ingen anställs idag i Sverige utan kvalifikationer. Till kvalifikationerna förutom de rent formella kunskaperna som behövs för att utföra arbetet hör också ett CV med de rätta inslagen. Ett tomt eller nästan tomt CV är döden för platsansökningar som bedöms på de pappersmeriter en arbetssökande skickar in.  

Som en ledande chef för ett lokalt it bemmaningsföretag en gång sade till mig. Ett CV med luckor gjorde honom genast misstänksam. Det kunde ju dölja att den sökande suttit i fängelse eller något likande…

En annan synpukt är som TCO visade i en undersökningar 2008 – jakten på superarbetskraften hur ovilliga arbetsgivare är att anställa långtidsarbetslösa och sjukskrivna. Det var 1800 personalchefer eller motsvarande TCO intervjuade. Det enda personer förutom långtidsarbetslösa personalcheferna var mer motvilliga att anställa var utomnordiska invandrare.

• Endast sju av hundra arbetsgivare ser väldigt eller ganska positivt på
att anställa sjukskrivna. Bara 13 procent är positiva till att anställa
långtidsarbetslösa.
• Nästan sex av tio arbetsgivare är mycket eller ganska negativa till att
anställa sjukskrivna. Nästan hälften är mycket eller ganska negativa
till att anställa långtidsarbetslösa.
• Motståndet är i princip lika stort i små som stora företag, privat som
offentlig sektor.

Något jag inte tror förändrats mycket på ett år.

Till det kommer att det finns ett överskott på arbetssökande i dagens Sverige. Eller om man så vill en bristande efterfrågan på arbetssökande. Mycket tack vare den moderatledda alliansen som knuffar ut att som kan stå på benen oavsett förutsättningar på arbetsmarknaden.

Det skapas helt enkelt inte tillräckligt med jobb i Sverige för att ta emot alla de svenskar som nu finns tillgänglig som arbetskraft. Och har inte gjort på länge. Svenska arbetsgivare har också vant sig att ställa skyhöga krav på en arbetskraft de i många fall får gratis eller nästan gratis  från Arbetsförmedlingen.  

….Och även om kvinnan av något skäl absolut inte kan flytta, så ligger Eskilstuna i Mälarregionen, en del av Sverige som är otroligt expansiv, och pendlingsavståndet till huvudstaden är klart överkomligt. Varför sitter hon då där i sin lägenhet och väntar på bättre tider? Skärp dig människa, res dig upp och skaffa ett jobb! Kämpa lite för guds skull!, är de första tankar som far genom mitt huvud. Det är tuffa tider för alla, och ingenting är gratis!

Sen är det förstås intressant att om man läser Aftonbladets artikel noggrant ser man att personen i fråga levde på den borgerliga alliansregeringens aktivitetsbidrag på 5000 kr vilket jag antar var före skatt. För ja, även de satta i aktivitet av den borgerliga regeringen betalar skatt. Mer skatt än den som arbetar. Också resor kostar pengar för arbetslösa. Där det framgår oklart om arbetsförmedlingen vägrat betala resebidrag men det verkar så för kvinnan i Eskilstuna.

För det kostar pengar att söka arbete om nu någon trodde motsatsen.

Om  folk förlorar tron på sig själva är det varken arbetsförmedlingen eller arbetsmarknadens fel. Felet hittar man hos de politiker som satt villkoren för arbetsförmedlingens arbete och de väljare som med okunnighet och fördomar röstat för en politik av morot och piska i tron att ‘bara man  vill så får man arbete’.

Arbetslinjen kallade alliansen det 2006 när de vann valet på väljare likt Ullared’s Morgan med talet om slappa arbetslösa som hellre levde på bidrag.  

Så finns det väl också ett utbrett förakt för svaghet bland dagens svenskar om det inte handlar om den senaste tv-galan för föräldralösa i Afrika eller kändisar som sjunger för hemlösa när det närmar sig jul. Då

Och visst lättar det i samvetet att skicka in några hundralappar till ett postgirokonto nästa gång du kliver över en hemlös på gatan eller i tunnelbanan?

Så hyllas också ‘Ullareds’ Morgan av Sven Otto Littorin och välkommnas in i moderaterna. Jag antar att detta även innebär att moderaterna står för åsikten om att alla Sveriges arbetslösa är slappa om de inte får arbete direkt.  Som Littorin säger a-kassan är ok under en kortare period villket förstås underförstått innebär att det inte är ok under längre perioder.  

Är det möjligen dags att döpa om de nya moderaterna till Ullareds moderaterna eftersom det tydligen är bland Ullareds folket moderaterna  nu hittar sina kärnväljare?

Littorin: Han är en klok kille

”Ullared”-Morgan hyllas för sina tankar om facket och välkomnas med öppna armar som vallokomotiv för Alliansen.
- Han är en klok kille, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
Men Morgan Karlsson får nyansera sina tankar kring a-kassan och arbetslösa, tycker ministern.
23 november 2009 ”Ullareds”-Morgan: Arbetslösa är slappa 23 november 2009 Nu är ”Ullared”-Morgan en tjejsuccé

Nyblivna tv-profilen Morgan Karlsson berättar i måndagens avsnitt av succéprogrammet ”Ullared” att han tillhör ”den blå sidan”, men ändå är med i facket.
- Det är många som tycker att facket är socialistiskt, men jag tycker att det borgerliga passar väl in på det, säger Morgan Karlsson.

”Håller helt med”

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, M, blir glad när han hör uttalandet.
- Han är en klok kille! Jag håller helt med. Man ska skilja på den fackliga rollen och politisk tillhörighet, säger Sven Otto Littorin, som har svårt för den traditionella kopplingen mellan socialdemokratin och LO.
- Även borgerliga behöver facklig representation, säger Sven Otto Littorin.

Är välkommen till M

Sven Otto Littorin ser gärna ”Ullareds”-Morgan i Moderaterna.
- Han är så välkommen! säger Sven Otto Littorin, som åker till Ullared varje år för att shoppa allt från baskläder till schampo.
Arbetsmarknadsministern håller dock inte med Morgan Karlsson om att ”det är en slapphet det här med arbetslöshet och a-kassa”.
- Om man förlorar jobbet som så många gör i dessa bistra tider behövs en omställningsförsäkring.
Det är inte fel med a-kassa?
- Nej, den är bra under en period, säger Sven Otto Littorin.

Littorin: Han är en klok kille – Tv – Expressen Nöje | Nöjesnyheter Musiknyheter Filmnyheter

Bloggat:
Alexander och Kate på dejt!, Lågt Morgan! (s också lågt), Det finns viktigare saker än att döda människor, HELT RÄTT !!!, Min åsikt om arbetslösa var inte populär…, Helt rätt Morgan!, Ullareds-Morgan, Smålänska fördomar i Ullared

Någon som kommer ihåg vad alliansen kallade sin arbetsmarknadspolitik under valet 2006?  

Den kallades arbetslinjen.

Det rätta namnet borde vara arbetslöshetslinjen. Den moderataledda alliansen har gjort i stort sett allt för att försämra och försvåra för arbetslösa att både få arbete och leva som arbetslösa.

Detta under den misslyckade ekonomiska teorin om att ‘hungriga vargar jagar bäst’  och tron att arbetslöshet orsakades av den arbetslösas ovilja att söka arbete.

Svenska folket skulle arbeta mer tyckte alliansen och därför var deltidsarbetslöshet något ont. Lösningen på detta vart att ta bort möjligheten till deltidsarbetslöshet med a-kassa under en längre period.

Med alternativet bli utan ersättning eller säga upp sig och bli heltidsarbetslös.

En gissning vad alternativet blev för många människor?

Det blev inte heltidsarbete….

Mer i media om alliansens misslyckade arbetsmarknadspolitik 
Arbetslösheten är riktigt utanförskap, Jag var i Mirjas och Pernillas situation under 90-talskrisen”, Sveriges unga har inte råd med fler ”skitår”, ”Folk vill inte flytta för att få ett jobb”

Andra bloggar:
Badlands Hyena, Röda Berget, Kent Persson (m) blo…, Aftonbladet Blogg – …, Arbetarperspektiv, Röda Malmö, Peter Andersson – me…, Roger Jönsson, Nemokrati och Hos Petra

Anna Jonasson, 29, har inte råd att arbeta.

Efter 75 dagar som deltidsanställd tvingas hon välja mellan a-kassa och jobb.

Sådana är reglerna.

– Jag vill inget annat än att jobba, men jag har två barn att försörja och a-kassan är min trygghet, säger hon.

Anna glömmer aldrig dagen då hon skrev ett brev till socialförvaltningen.

”Tack för att ni har hjälpt mig, men nu klarar jag mig själv.”

Det har gått tio år sedan hon la det där brevet på lådan. Efter en tuff start fick hon jobb inom industrin och pluggade sedan tre terminer för att kunna arbeta som undersköterska. Hon har lyckats hålla löftet till sig själv att vara självförsörjande.

Fram till den 18:e september i år. Då hade hon plötsligt inte råd att jobba längre.

Allt beror på regeringens beslut 2008 att strypa möjligheten att stämpla upp till heltid i mer än 75 dagar.

För Annas del innebär det att hon blev tvungen att säga upp sig från jobbet som timanställd undersköterska vid kommunen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeutanjobb/article6141421.ab

 

s

Ytterligare ett tecken på det kaos som råder i det alliansens kallar arbetsmarknadspolitik är att nu ska AF inte förlänga de avtal som finns med existerande jobbcoach företag utan nu påbörja en ny upphandlingsrunda.

Vilket förstås innebär att de varken 952 olika jobbcoachföretagen som nu under 1 års tid byggt upp en verksamhet och etablerat kontakt med arbetslösa eller de arbetslösa själva vet vilka som får fortsätta.

När ska alliansregeringen och den politiskt tillsatta ledningen för arbetsförmedlingen sluta ‘leka’ med de arbetslösa och genomföra en seriöst inriktad politik inriktad politik på att stärka de arbetssökandes möjligheter till att hitta ett nytt arbete. Organisatoriskt kaos hjälper knappast de arbetslösa i det AF som nu också ska ta emot 50000 utförsäkrade från sjukförsäkringen och introducera nyanlända flyktingar.

Sen går det fortfarande inte att coacha människor till arbeten de saknar kvalifikationer eller erfarenhet till. Speciellt inte om det står 1000 än mer kvalificerade i kön till de sökta arbetena.

Bloggat:
Svag arbetsmarknadspolitik som försvagas ännu mer, November 6, 2009 – Samarbete med jobbcoacher avbryts, Rätta ragget

Arbetsförmedlingen förlänger inte avtal med jobbcoacher
2009-11-06 13:00 
Arbetsförmedlingen utnyttjar inte sin möjlighet att förlänga avtalen med de externa jobbcoacherna. I stället kommer Arbetsförmedlingen att gå ut med en ny upphandling som tydligt specificerar de tjänster som jobbcoacherna erbjuder de arbetssökande.

Den18 december förra året fick Arbetsförmedlingen i uppdrag att upphandla kompletterande aktörer som ska erbjuda arbetssökande en personlig jobbcoach. Ett centralt önskemål var att en mångfald av olika aktörer engagerades och att mindre lokala företag fick möjlighet att medverka. Arbetsförmedlingen gick därför ut med ett förfrågningsunderlag som tog fasta på mångfaldsperspektivet. 952 olika jobbcoachföretag fick sina anbud godkända.

Arbetsförmedlingen har den 13 oktober 2009 fattat beslut om att inte utnyttja möjligheten att förlänga pågående avtal efter den 30 juni 2010. Arbetsförmedlingen kommer i stället att göra en ny upphandling som dels syftar till att tydligare specificera de tjänster som jobbcoacherna erbjuder de arbetssökande, dels bakar in centrala kvalitetsindikatorer i avtalen som gör att Arbetsförmedlingen kan försäkra sig om att de arbetssökande får relevant stöd och service.

- Våra erfarenheter av tjänsterna som de externa jobbcoacherna har ger arbetssökande är till övervägande del mycket positiva. De flesta företag har arbetet seriöst, men det gäller tyvärr inte alla, säger Anne Odergren, chef för avdelningen Kompletterande Aktörer på arbetsförmedlingen.

- Att inte alla arbetssökande har fått det stöd och bemötande som de kunde förvänta sig av sin externa jobbcoach är delvis vårt fel eftersom vi prioriterade mångfald, troligen på bekostnad på kvalitetskraven, i upphandlingen. I den nya upphandlingen ska både kvalitet och att arbetssökande över hela landet har olika jobbcoacher att välja på prioriteras. Men för det behövs inte över 900 coachningsföretag, säger Anne Odergren

Den s.k coachningen bygger på en enkel tanke. Att det finns jobb att söka som den arbetssökande är kvalificerad till.  Kunskaps och erfarenhetsmässigt. 

Mer illavarslande är hur nu arbetsmarknadspolitiken splittras på tusental olika aktörer. Om nu till och med facket funderar på att starta egen arbetsförmedling är det något allvarligt fel på den svenska arbetsmarknaden.

Om man nu är för tanke på att alla svenskar som söker jobb ska kunna mötas av en generell tjänst som finns till för alla med en likartad standard.

1948 startades AMS som ett verktyg för just en sådan generell statlig arbetsmarknadspolitik. Bland annat för att avhjälpa det kaos som varit innan med en blandning av lokala, kommunala och privata arbetsförmedlare.

Nu är vi snart tillbaka till 1948 vilket väl kan ses som alliansregeringens största framgång,

En eventuell ny regering 2010 får börja med att bygga upp allt på nytt.

Vad gör då regeringen? Jo, den ­satsar på coacher, 2 000 nya arbetsförmedlare. Coacher för friska och sjuka, gamla och unga. De ska ta hand om 54 000 personer som vid årsskiftet kastas ut från sjukförsäkringen. De ska frigöra de ungas ­kreativitet och drivkrafter för att starta egna företag. Det är ju strålande. Finns det inga jobb så uppfinn ett! Coacherna ska kunna ge insikter­ om arbetsmarknaden och vilka krav som ställs på utbildning och kompetens. Marknaden för ­privata coacher ser ljus ut, där finns jobben. Risken att miljoner skattekronor går till flumverksamhet och geschäft är uppenbar.

Att regeringen uppfinner nya etiketter, nya terapiprogram i ett desperat försök att dölja bristen på arbete, är ingen lösning. Aktivitetscirkusen med konstruerade sysselsättningar från 90-talskrisen återuppstår i ny förklädnad. Regeringens ­batteri av billiga, tillfälliga åtgärder kommer inte att rusta de arbetslösa att kunna ta framtidens jobb. För det krävs kvalificerade yrkesinriktade kurser,

yrkespraktik, lärlings- och traineejobb. Att bekämpa dagens dramatiskt höga arbetslöshet kräver en samhällelig mobilisering som den borgerliga alliansen med sin klasspolitik aldrig kan åstadkomma.

På 70- och 80-talet reste jag mycket i Industrisverige, till stora arbetsplatser som SKF i Göteborg, Oxelösunds järnverk och små mekaniska verkstäder och textilfabriker som ännu fanns. Då träff­a­de jag många coacher. Genuina fackordförande, ombudsmän, studieledare och andra förtroendevalda som också fun­gerade som utmärkta coacher för gubbar, tjejer och killar som blivit av med jobbet eller hade svårt att få ett. De kunde sina medlemmar, deras styrkor och svagheter och kände företag och arbets­platser. Så snackade de med arbetsgivarna, pusslade­ med arbetsförmedlingen, bidragsmöjligheter och ersättningar. Men gav aldrig avkall på schysta löner enligt avtal och fixade ändå jobb för att de kunde ­sina företag, visste deras behov. Den kompetensen och erfarenheten finns inte hos ­regeringens 2 000 nya coacher.

De nya coacherna – bara en förklädnad | Lena Askling | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

Situationen är knappast ny men värre än någonsin. Det är släkt, vänner och familj som får ta ansvaret för de som fallit utanför eller aldrig kommit in i det etablerade svenska samhället. För alla de arbetslösa ‘vuxna’ ungdomarna i den växande arbetslöshets kön är det föräldrar eller socialkontor som är alternativen om de inte flyttat ihop med någon som har arbete.

Det är ett Sverige delat i två olika verkligheter eller kanske bättre beskrivet som 2/3 dels Sverige.

Boven är förstås arbetslösheten eller mer korrekt arbetsbristen i dagens Sverige.  Och den moderatledda alliansens skärpningar av vem som ska ha tillgång till och komma in i det social skyddsnät som nu reserverats för i stort sett de med arbete.

Eller som en del beskriver det. Välfärd för den arbetande medelklassen. 

För unga utan arbetslivserfarenhet har det varit kännbart under minst ett år att konkurrensen om jobben har hårdnat. Och det kommer inte bli lättare i höst.

- Vi tror att ungdomsarbetslösheten fortsätter att öka som den övriga arbetslösheten, säger Marcus Mossfeldt, nationalekonom på Konjunkturinstitutet där man spår en negativ trend på arbetsmarknaden fram till 2011.

Ungdomsarbetsarbetslösheten drabbar inte bara de unga själva, utan även deras föräldrar. Enligt Hyresgästföreningens senaste undersökning av unga vuxnas boendesituation är fler mambos än tidigare utan jobb och egna pengar.

- Ungas beroende av föräldrarnas inkomst har ökat. Samtidigt har vi ett samhälle där inkomstskillnaderna aldrig har varit större. Det som sker är en social skiktning där unga människor har väldigt olika utsikter när de tittar framåt, säger Sven Bergenstråhle, sociolog och boendeforskare på Hyresgästföreningen.

Ersättningen till unga arbetslösa utan a-kassa är så pass låg att den kräver tillskott från föräldrar, en arbetande sambo eller kommunen.

Marie Hansson, enhetschef för ekonomiskt bistånd i Kortedala, har sett försörjningsstödet till 18-25-åringar mer än fördubblas i stadsdelen under det senaste året, en trend som även syns i andra delar av Göteborg.

Unga utan jobb blir mambos – Sverige – www.gp.se

I klartext. Avsikten med regeringens jobbskatteavdrag och den arbetslinje där det ingår är att sänka de svenska lönerna. De arbetslösa ska pressas så hårt att de inte har råd att tacka ner till lägre löner och därmed också sänka sin standard. 

Alltså.  Att en stor grupp av svenskar ska bli fattigare var syften med hela den politik som alliansen drivit sedan 2006. Om nu någon inte förstått detta redan?

Sänkta löner för en grupp av befolkningen kommer förstås innebära att efterfrågan sjunker från dessa människor och därmed skapar lägre priser på bostäder, mat, dagligvaror o.s.v

Ekonomernas dröm. Inflationsbekämpning via lönesänkningar.

Dessa nyfattiga svenskar kommer ju inte att ha råd att konsumera vad den övriga 2/3 delen av vad det svenska folket kommer att ha råd med.

Välkommen till den moderatledda alliansens nya Sverige.

Vi vill inte ha lönesänkningar, sa Anders Borg i SVT:s Rapport 19 maj.
Tvärtom hävdar han att de vill pressa upp lönerna.
- Vår ambition är att pressa upp lönenivån genom en politik som leder till varaktigt högre produktivitet, sa finansministern i en öppen utfrågning med Finanspolitiska Rådet.
Men internt låter det annorlunda. I ett chefsmöte på UD 27 augusti presenterade Anders Borgs statssekreterare Per Jansson det ekonomiska läget inför höstbudgeten.
Expressen har läst Powerpoint-presentationen som Per Jansson använde sig av. Där listar han fördelarna med regeringens jobbskatteavdrag.

Föklarar begreppet

Ett av argumenten lyder: "Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen".
Trots att regeringen säger sig inte vilja sänka lönerna, så använder de alltså lönesänkningar som ett argument för sin politik på sina egna möten.
Nationalekonomen Stefan de Vylder förklarar begreppet "reservationslönen":
- Det är den lägsta lön som någon är villig att jobba för.
Om man sänker reservationslönen, innebär det att man pressar ned lönerna?
- Ja, det kan man säga. Många skulle säga att man då bäddar för det här med "working poor", som är ett begrepp i USA. De som jobbar mycket men ändå har dåliga löner.

Hemliga planen: Sänk lönerna – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Det låter nästan  i DN-citatet nedan som Lena Liljebäck AFs vice GD hoppas på pensionsavgångar som lösningen på arbetslöshetskrisen.

Undrar om hon läst den moderatledda alliansens uppmaningar om att jobba kvar efter 65 eller den arbetslinje som uppmanar till detta genom skattepolitik som ger pensionärer som inte jobbar högre skatt?

Sen kan man ju undra om 3 miljarder till nästa 100 privata aktörer för att sköta exakt det arbetsförmedlingen gjorde innan alliansen tog över 2006 och drog in resurser och personal för arbetsförmedlingen är en genomtänkt arbetsmarknadspolitik?

Eller de 20000 platser för vuxenutbildning och hela AMS-yrkesutbildning som drogs in i stort för att sedan skapa ett yrkesvux som knappt kommit igång. 

Snarare hade jag kallat det arrogant okunnighet om hur svensk arbetsmarknad fungerar från de moderata strateger som drog upp planerna.

Cyniker hade ju förstås undrat om det hela är en genomtänkt strategi för att möjliggöra skattesänkningar och privatiseringar av stora delar av den offentliga sektorn. Samtidigt som man ställer olika grupper emot varandra genom riktade skatterabatter.

Vad som däremot är klart är att arbetsförmedlingen har idag inte de resurser de behöver för att ta hand om de alltfler långtidsarbetslösa. Som i Göteborg där Afs personal nästan öppet vädjat om hjälp. Arbetsförmedlingens politiskt tillsatta ledning kan förstås inte göra annat än att se glada ut. De har alliansregeringens politiska instruktioner att genomföra hur illa de än tycker om den.  Som det rapporterades om tidigare i år tror inte ens arbetsförmedlingens personal på den politik de är satta att utföra.

Lika kritiska verkar de vara som är satta att genomföra alliansen arbetsmarknadspolitik inom själva arbetsförmedlingen.

Regeringens jobbpolitik underkänd | Brännpunkt | SvD

Men regeringens jobbpolitik går i hög grad ut på att stimulera och kontrollera att arbetssökande söker jobb. Detta anser 43 procent av arbetsförmedlarna att man borde satsa mindre på eftersom det finns allt färre jobb att söka.

Två av de största arbetsmarknadspolitiska insatserna just nu är jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar. Men bara 10 procent av arbetsförmedlarna anser att dessa insatser är tillräckliga.

Situationen riskerar att bli ännu värre: redan idag säger över hälften, 53 procent, av arbetsförmedlarna att de människor de har till uppdrag att hjälpa inte får tillräckligt stöd. Om krisen förvärras och arbetslösheten ökar, vilket alla bedömare tror, så anser 72 procent att den arbetsförmedling de jobbar på kommer att misslyckas med uppdraget att förmedla jobb eller stödinsatser till arbetssökande.

De främsta anledningarna är att det inte finns tillräckligt mycket personal, vilket 80 procent anser, och att det inte finns tillräckligt med pengar för att erbjuda de åtgärder som arbetssökande behöver, vilket 49 procent anser.

Med stöd av vad arbetsförmedlarna själva anser, föreslår vi, fackbundet ST, följande åtgärder för att minska jobbkrisen och göra Sveriges framtid ljusare:

•Ökade resurser till Arbetsförmedlingen. Det måste finnas personal som kan ge arbetssökande rätt stöd och service, samtidigt som det måste finnas resurser till åtgärder. Varje krona som satsas för att fler ska få jobb är en investering som ger mångdubbelt tillbaka.

•Mer arbetsmarknadsutbildning så att arbetssökande som inte kan få jobb idag kan förstärka sin nuvarande kompetens eller utveckla ny kompetens.

•Fler praktikplatser så att fler, framför allt unga, får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden och lära sig ett yrke på en verklig arbetsplats.

•Validera kompetensen hos bland annat invandrare med utländsk examen eller yrkeskunskap.
•Prioritera bort meningslösa kontroller. Det är inte meningsfullt om arbetslösa söker en viss mängd jobb bara för att de krävs av dem, trots att de inte har en rimlig chans att få dem. Dessutom tar det resurser från mer välbehövliga insatser.

Fotnot: undersökningen bygger på enkätsvar från 2229 anställda vid Arbetsförmedlingen, de flesta är arbetsförmedlare.

Att sen majoritet av arbetsförmedlarna inte tror på det arbete de är satta att utföra är en signal att allt inte är bra inom arbetsförmedlingen. Att budgeten minskats med en halv miljard, personalen med 3000 personer och omställningsutbildningar halverats en annan. Trots AFs generaldirektörs försäkringar har inte AF de resurser de behöver. Vilket jag misstänker är helt avsiktligt
Sen är det värt att notera att ST underkänner själva grunden för alliansens arbetslinje. Ökade krav och kontroller är meningslösa när det inte finns arbete att söka. 

Jobbförmedlare utan resurser – TT Inrikes – Göteborgs-Posten
Sveriges arbetsförmedlare anser att regeringens arbetsmarknadspolitik riskerar att leda till högre arbetslöshet i stället för tvärt om.

72 procent av förmedlarna tror att de kommer att misslyckas med att förmedla jobb och stödinsatser om krisen förvärras. Redan i dag känner 53 procent att de inte klarar sitt uppdrag.

Skälet är att resurserna är för små och de åtgärder som erbjuds för få och felaktiga i en lågkonjunktur, visar en enkät som fackförbundet ST gjort med 2 229 anställda vid Arbetsförmedlingen.
Jämfört med 2006 har anslaget till Arbetsförmedlingen skurits ner med en halv miljard kronor. Personalen har minskats från 11 000 till 9 000 och antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen från 14 000 till 7 400.

74 procent av förmedlarna vill ha fler arbetsmarknadsutbildningsplatser, 50 procent vill se fler praktikplatser och bara tio procent tror att regeringens två stora satsningar, jobb- och utvecklingsgaranti och jobbgaranti för ungdomar är tillräckliga.

ST, som presenterar undersökningen på Svenska Dagbladets debattsida, kräver nu ökade resurser till Arbetsförmedlingen, mer arbetsmarknadsutbildning och fler praktikplatser.

Dessutom vill man ha bort kontrollerna av att de arbetssökande söker jobb. Kontrollerna är allt mer onödiga ju färre jobb det finns att söka, anser facket.

Claeskrantz.se » Sökresultat » arbetsförmedlingen generaldirektör

Förövrigt kan man undra vad som hänt med AFs GD Angeles Bermudez-Svankvist med tanke på hur lite hon syns i media. Det var ju hon som tillsattes med meriten att varit chef för tandvården i Stockholm och skrivit boken ‘management by love’. Littorin tyckte också hon var häftig. Istället är det ju nästan alltid Lena Liljebäck som uttalar sig när det gäller arbetsmarknadsfrågor

Det var också Angeles Bermudez-Svankvist  som rekryterade sina kompisar till Arbetsförmedlingens ledningsgrupp.

Enligt reglerna ska lediga chefstjänster i staten utannonseras innan de tillsätts. Tanken är att alla med rätt kvalifikationer ska ha en chans att söka.

Det har Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist struntat i vid minst fyra tillfällen.

Jobbat ihop tidigare

I stället har hon handplockat nyckelpersoner från sin förra arbetsgivare, S:t Eriks ögonsjukhus. Två av dem har även jobbat med henne på Folktandvården i Stockholm.

De fyra är:

l Personalchefen Annette Ekström, 46. Hade samma tjänst på ögonsjukhuset. Kommer från Folktandvården. Tjänar 83 000 kronor i månaden. Sitter i ledningsgruppen.

l Bengt Nilsson, 66, administrativ chef. Även han hade samma tjänst på ögonsjukhuset och har jobbat med Bermudez-Svankvist på Folktandvården. Tjänar 80 000 kronor i månaden.

l Anne Odergren, 50, avdelningschef för upphandling.

Jobbade som chefsläkare på ögonsjukhuset. Blev tf vd där när Bermudez-Svankvist gick till Arbetsförmedlingen. Lön

på nya jobbet: 83 000 kronor i månaden.

l GD-assistenten Ann-Cathrine Frécon, 40, var informationschef på ögonsjukhuset. Lön: 44 000 i månaden.

Ska spara en miljard

När Bermudez-Svankvist tillträdde i höstas var det anställningsstopp på Arbetsförmedlingen.

Den stora omorganisationen från 21 myndigheter till en innebar 500 miljoner mindre från regeringen förra året. Totalt ska myndigheten spara en miljard.

Konsekvensen är stora personalnedskärningar. De som jobbar med stödverksamheten, till exempel it, statistik och personal, har minskat från 2 400 till 1 250 personer. Bland annat har alla som är över 63 år erbjudits avtalspension.

Hävde anställningsstoppet

I oktober hävde generaldirektören anställningsstoppet. Två månader senare började hon värva sina gamla kollegor. Bengt Nilsson och Anne Odergren, har fått skräddarsydda tjänster som tidigare inte funnits på myndigheten.

Angeles Bermudez-Svankvist menar att hon varit tvungen att rekrytera personer utifrån. Kompetensen fanns inte på Arbetsförmedlingen.

Dessutom var det bråttom, menar hon.

– Vi behövde få folk på plats fort för att stå rustade i sysselsättningskrisen.

Hennes vänner fick toppjobben | Nyheter | Aftonbladet

Tydligen ansåg alliansregeringen de mest kompetenta att leda arbetsförmedlingen och hantera en arbetslöshet på inom ett år snart 600000 svenskar var en tandläkare och några administrativa chefer från S:t Eriks ögonsjukhus??

För som media kommenterade när Bo Bylund sparkades. Han var Göran Perssons man medan efterträdaren skulle bli Fredrik Reinfeldts.  Liksom den styrelse om rensades på alla ledamöter från facken LO, TCO och SACO.

Återigen arrogant inkompetens där de politiska målen sätts före en verklighetsbaserad poltik.

Arbetsförmedlingen har rustat för anstormningen främst genom att upphandla jobbcoacher. Den 15 augusti ska 30.000 coacher finnas till hands för arbetssökande.

-Till hösten kommer framför allt många unga till Arbetsförmedlingen, när semestervikariaten tar slut. Många av dem har inte sökt så många jobb innan och de kan få hjälp med att skriva personliga brev, träna på arbetsintervjuer och annat som man behöver kunna som arbetssökande, säger Lena Liljebäck, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen.

Hennes råd till arbetssökande är att passa på att utbilda sig eller få praktikplatser för att öka sina chanser att få jobb när konjunkturen svänger.

Hur orolig ska man vara om man blir arbetslös i höst?

-Det är tufft och påfrestande att vara arbetslös idag, och det gäller att inte ge upp. Det är bra att vara aktiv själv och passa på att rusta sig, för det kommer en generationsväxling när 40-talisterna går i pension. Det står aldrig helt stilla på arbetsmarknaden, säger Lena Liljebäck.

Arbetsförmedlingen rustar för anstormning – DN.se

Arbetsmarknadens B-lag – De kommunala arbetsförmedlingar.

Sen återigen. När ska någon uppmärksamma kommunernas roll som alternativ arbetsförmedling och a-kassa?

Hofors nedan är knappast unikt i Sverige. I kommun efter kommun, eller stadsdel i det större städerna är det socialtjänsten som får träda in och agera sekundär arbetsförmedling och a-kassa. Detta för de som inte kommit in eller fallit ut från de sociala skyddsnäten.

Var det detta som var den moderata arbetslinje som snarare kanske borde kallas bidragslinjen?

‘Majoriteten av ungdomarna saknar a-kassa och många får vända sig till socialtjänsten för att klara sig ekonomiskt. Kostnaden för försörjningsstöden har skjutit i höjden i kommunen och beräknas landa på nio miljoner i stället för sex miljoner, som det budgeterades för
i höstas.

På Centrum för arbete, CFA, som sorterar under socialnämnden försöker man dämpa effekterna av arbetslösheten. Alla ungdomar som söker socialbidrag skrivs in i ett projekt där de bland annat får träffa en coach. 71 personer har ­varit inskrivna i projektet sedan det startade i februari, av dem har 9 personer fått arbete.

– Chansen att få ett arbete här är nästan noll. Det gäller att utbilda sig eller att söka sig härifrån, säger Ove Hamrén som leder projektet i Hofors.

Karin Landström är 20 år och mamma till Lukas som är 2 år. Hon har varit arbetslös sedan i vintras och lever på socialbidrag. Trots att hon söker alla jobb som hon skulle kunna få har ingen hört av sig.

– Det känns inte kul. Hade jag fått chansen att visa vad jag går för hade det varit en annan sak, om de inte bara tittade på ett papper, säger hon.

"Chansen att få jobb är nästan noll" – DN.se

Det är annars  intressant att läsa vad jag skrev 2007 när planerna på en privatisering av arbetsmarknadspolitiken först presenterades. Det som blev de 30000 jobbcoacherna för tre miljarder. Det var förstås innan den globala ekonomiska krisen.

Är vad den borgerliga alliansen nu gör dödstöten för en statlig arbetsmarknadspolitik eller bara en hederlig begravning av liket? Redan idag arbetar arbetsförmedlingarna ungefär liknande de privata bemaningsföretag. De matchar företagens behov av arbetskraft med vad de kan hitta i sina databaser. Problemet för AF är att bemaningsföretagen plockar de bästa kandidaterna. AFs andra uppdrag är i övrigt att administrerar de program som finns kvar och på de lokala arbetsförmedlingarna övervaka de arbetslösas ’sökintensitet’

Själva sökandet fungerar annars på samma sätt som hos bankerna enligt självservicemodellen. Den enda skillnaden är kanske att den arbetslösa slipper stå utomhus och sköta sina ärenden. Förutom en obligatorisk listning i statens databas med hänvisningar till bemaningsföretagens hemsidor når heller många arbeten aldrig AF.

(…)

Enligt min åsikt finns det även en övertro att bara sökintensiteten ökar kan alla hitta arbete. Förutom diskriminering är det så att arbetsgivare faktiskt inte vill anställa alla.

Vad jag undrar är vem som kommer att hanterar de personer som inte är anställningsbara. Kommunens socialkontor?

Läs förresten några berättelser från arbetsförmedlingens glada kunder här.

Politikerbloggen » Regeringen vill skynda på privata arbetsförmedlingar

Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, kommer inom kort att få ett nytt uppdrag när det gäller upphandling av privata arbetsförmedlingstjänster. Regeringen vill skynda på framväxten av nya arbetsförmedlare. – Det går lite för sakta och det är för lite volymer, säger arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) till TT. Ams har redan upphandlat jobbcoachning för omkring 700 personer i tre olika län — som en del av ett försök med privata aktörer. Det finns planer på att utöka försöket till alla delar av landet. Enligt Ams ställföreträdande generaldirektör Lars Sjöström handlar det om flera tusen platser, skriver TT.

DN1

Claeskrantz.se » Dödsstöten för en statlig arbetsmarknadspolitik?

Bloggat:
Alliansen har glömt jobben, Regeringsbloggar mörkar arbetslösheten, Om att släcka bränder och icke-esisterande problem, Politik, Peter Andersson – me…, Martin Mobergs blogg, Jonas Morian | Prome…,Eva Hillén Ahlström, Edvin Ala(m) 3.0 och Mitt i steget, Jobben ingen viktig fråga för högerbloggarna, undrar varför- (Kulturbloggen), Den talade tystnaden (In Your Face), Göra eliten arbetslös? – Analys, Vem bryr sig om Hofors?,

Peter Andersson skriver om den jobbkrisen som fortsatt växer i styrka. I tysthet, medan den 70procentiga delen av Sverige som har fast anställning njuter av sin semester.

Min fråga blir var finns kampen för allas rätt till arbete?  För rättvisa och solidaritet. Har den också sommar uppehåll?

Var finns fack och arbetarrörelse medan arbetslöshetsköerna växer i det tysta?

Jag vet inte. Hade jag varit en cyniker hade jag undrar om ett Sverige som håller på att slitas sönder socialt och ekonomiskt finns med på den politiska dagordning.

Till skillnad från det tydligen stora problemet att lösa livspusslet för den arbetande medelklass familjen i villaförorten?

Vad fackföreningsrörelsen och politiska partier borde göra är att agera nu för att sätta största möjliga politiska tryck på den moderatledda regeringen.

Det gör man inte genom att lägga fram politiska förslag vad man vill göra 2011. Det gör man genom att äga frågan om jobben och en arbetslinje som gäller för alla.

Vad gör ett LO som verkar så organisatoriskt handlingsförlamat att de inte ens kan ordna en demonstration för en annan arbetsmarknadspolitik i det värsta arbetsmarknadsläget en i bästa fall 90-talet.

LO klarar inte ens av vad några tusen villaägare gjorde 2006 i en demonstration mot fastighetsskatten. Organisera protester mot den dåvarande regeringen.

Menar arbetarrörelsen allvar med talet för rättvisa, solidaritet och jämlikhet kan man inte byråkratisera politiken så allt handlar om stadgar, motioner och kongresser. Politik handlar inte enbart om förvaltning eller administration av det etablerade. Det handlar både om visioner och en förmåga att se verkligheten efter de värderingar man har.

Det handlar om att varje dag stå upp och säga vi accepterar inte det där. För andras eller egen räkning. Det som brukar kallas solidaritet. 

Alternativet är att överlåta jobbkrisen till den moderat ledda regeringen med förhoppningen om att de ska göra något.  Vilket för mig knappast är ett alternativ.

Mer i Media:
DN / Svd.

Jag skrev att det finns anledning till sommarjobbävning. Det är fortfarande angeläget. Ser att Arbtesförmedlingen har släppt nya siffror om arbetsmarknadsläget. Förre veckan hade man 248.606. inskrivna. Det är en ökning med 75 procent eller 106.545 personer jämfört med 2008. Enligt preliminära siffror för juli har 3.875 varslats om uppsägning. Förra året var siffran för hela juli 2.398.
Samtidigt har antalet personer som fått ett arbete med hjälp av stöd minskat med 11.452 från förra året till 73.663. Förmedlingens sista dystra uppgift är att antalet anmälda platser till förmedlingarna sjunker, 3.218 nya platser förra veckan, en minskning med 2 169 jämfört med samma tid förra året.
Jag tycker att den borgerliga regeringen kunde vara lite mer på hugget och offensiva för att möta jobbkrisen!

Peter Andersson – med rätt att tycka….: Nya mörka siffror om jobben