Claeskrantz.se

Ytterligare en i raden av historier av hur maktfullkomliga chefer sparkar personal om nedanstående stämmer. Men så ser det ut på allt fler arbetsplatser där de anställda kontrolleras in i minsta detalj. Sen tvivlar jag starkt på att facket kan hjälp någon i efterhand?

Sen, på vilken arbetsplats kallar de in någon som varit anställd i 13 år och vill att hon ska sluta på skriva under ett papper för att sluta egen begäran, annars blir hon sparkad?

Jag kan heller inte låta bli att undra hur företaget kunde veta att hon skrivit in sin blogg på arbetstid. Vilken övervakning hade de på hennes dator. Och hur det såg ut annars bland de övriga anställda. Jag misstänker att flertalet anställda gör bankärenden, läser tidningar eller andra personliga saker på arbetstid.

Bloggat hos kulturbloggen:

Här är vad Gina själv skrev:

Rosa tankar/händelser

Ang mitt förra inlägg som responsen blivit så stor över.

Har velat haft min blogg anonym, nu upplever jag att jag blir motad in i ett hörn som jag inte riktigt vet vart det leder. Frågan intresserar många. Väljer dock fortfarande att vara anonym även när det gäller företaget.

Denna anonyma kommentar (varför anonym?) fick jag:

Är det ingen som tänker att uppsägningen kommer av att hon skriver sin blogg på arbetstid och inte VAD hon skriver i den?

Svar: Eftersom jag får frågor så informerar jag.

13 år på företaget. Ingen varning. Vi är ett företag där vi får stå och prata i korridoren, mejla, prata i telefon. Några direktiv har vi inte haft om datorer. Det skickas roliga meddelande till varandra. Filmer. Helt öppet.

En varning hade därför varit på sin plats. Är regel i alla fall.

Har gått in på bloggen när jag varit ledsen, väntat på material (har skött mitt jobb till punkt och pricka, aldrig missat något), haft en paus (tar ALDRIG kaffe eller rökraster) och i samband med lunch (ibland har jag suttit och jobbat på lunchen i stället och förskjutit tiden något). Vet inte vad det korrekt blir i stulen tid från en dag.

Har jobbat söndagar (har ingen övertidsersättning) som jag aldrig brytt mig om att ta ut. Även om chefen sa: oj vad många söndagar du har jobbat då när jag sa det, så är det flera timmar av min tid, om vi nu ska räkna minuter som jag stulit från företaget och som plötsligt vuxit till – ja vad vet jag?

Då måste väl min timtid på söndagar också räknas in? Även jobbet som är utförts. Allt som ska vara gjort som blivit gjort.

Tänk om jag var en person som jobbade långsamt. Hade min tid då plötsligt blivit mer värd. Om jag fått sitta fler söndagar. En intressant fråga eftersom jag är en snabb person. Ska snabba personer på företag ifrågasättas för att de inte behöver sitta fler helger än vad de gör? Att de inte tar kafferaster utan sitter vid datorn i stället? Är inte det viktigaste att jobbet blir utfört (på ARBETSTID)!

Vi har inga uttalade pausminuter. Jobbar när vi har jobb och andas när vi kan och behöver. Så är det upplagt. Har jag upplevt det i alla fall, jag aldrigt under 13 år fått höra något annat.

Därför blir det svårt att förstå. Jag hamnar i chock. Funderar, vet att ingen kan säga att jag misskött att vara på jobbet. Eller misskött mitt jobb.

Om bloggens innehåll inte är intressant varför har den då luslästs? Intresset har varit stort. Då hade det ju bara räckt att dra ut tiderna jag suttit där och plussat ihop minuterna och se vad vi kom upp till? Hur mycket tid jag stulit.

Hade varit enklare och gått snabbare än som nu.

Funderade ett tag på att radera min blogg, ville inte att folk jag inte vill ska läsa, skulle gå in här och läsa om Rosa. Såg ju hur mycket läsare jag fick. Var ju plötsligt inte anonym för läsare. Vem som nu har berättat?

Men raderar jag vad gör jag då har jag funderat över. Raderar något som jag faktiskt kan stå för. Vet vad rätt och fel är även om jag inte kan få det på papper. (Papper som plötsligt blivit så viktigt). Vet också att människor som är inblandade i det här vet det också.

Gena Eklund bloggade på jobbet – fick sparken från Compro Media | Nyheter | Aftonbladet

I fredags kallades Gina Eklund in till sin chef på företaget Compro Media i Stockholm.

Hon fick två alternativ:

– Säg upp dig själv eller bli avskedad.
Stal tid

Gina Eklund fick veta att hon stulit tid av företaget när hon skrivit i sin blogg på arbetstid.

– Det här gör mig så förbannad. Jag har ibland skrivit några minuter varje dag. Men samtidigt tar jag aldrig kaffepaus och jag röker inte. Jag har jobbat felfritt i 13 år.
Avslöjade inga namn

I sin blogg har hon skrivit om sina känslor, sitt liv och sitt jobb – utan att avslöja några namn.

Däremot kallade hon sin chef för ”knaschefen” i bloggen. Därför får hon sparken, tror hon.

– Hade jag bara fått en tillsägelse hade jag givetvis slutat blogga direkt. Mitt jobb är viktigast för mig.

På fredag gör Gina Eklund, som har två barn, sin sista dag. Hennes sista hopp är att gå med i facket – kanske kan de hjälpa henne.

Erik Bergdorf, vd på Compro Media, säger att bloggandet bara en av orsakerna:

– Det finns något som heter sunt förnuft och det finns flera anledningar.

Vad, förutom bloggandet, är skäl nog för hennes avsked?

– Det vill jag inte gå in på. Men nu när hon gått till media ser jag med glädje fram emot att möta henne i Arbetsdomstolen.