Claeskrantz.se

Är det en pågående trend att alliansförespråkare hellre pratar om före detta socialdemokratiska ministrar eller vad regeringen Persson gjorde på 90-talet än sin egna politik? I SvD redovisar Gudmudson den ytterst intressanta statistiken att Maud Olofsson minsann är mindre impopulär än Björn Rosengren var på sin tid. Så det så..

För oss som lever i verkligheten är det dock mer intressant att prata om vad som sker i Sverige och effekterna av den borgerliga alliansens poltik.

Det är ju de borgerliga partierna som sitter vid makten. Inte socialdemokraterna om nu någon inte har missat detta när olika alliansföreträdare hellre pratar socialdemokratisk politik på 90-talet.

Det är förstås ett gammalt hederligt politiskt trick att låta som man är i opposition om när man inte vill prata om sin egen politik eller stå för konsekvenserna av den.

Bloggat: 
 Mediamegafonen Gudmundsson,  Vad är syftet med avgifter? Frågan är  

Under det opinionsmässigt katastrofala 2007, då Alliansregeringens popularitet drabbats av avgångna ministrar, gavs snittbetyget 2,78. Det är det lägsta som Alliansregeringen sjunkit till. Men den nivån kunde regeringen Persson för det mesta bara drömma om. Faktum är att regeringen Reinfeldt slår alla tidigare uppställningar av regeringen Persson i tre mätningar av fyra.

Den borgerliga debattören och bloggaren Dick Erixon har med nitisk folkbildarvilja samlat statistiken på sin blogg (www.erixon.com). Den som tar sig tid att studera siffrorna ser att Cristina Husmark Pehrssons 2,4, till exempel, likaväl kan betraktas som ganska lyckat. Den socialdemokratiska sjukförsäkringsministern Maj-Inger Klingvall nådde aldrig högre än till 2,3. Den centerpartistiska infrastrukturministern Åsa Torstensson, med 2,7, står sig rätt bra mot kommunikationsminister Ines Uusman, som aldrig fick över 2,4.

Näringsminister Maud Olofsson som i årets mätning, efter bilindustrins kris och all uppståndelse, faller till 2,7, klarar sig också ganska hyggligt. Jämför med socialdemokratiska föregångarna Anders Sundström, vars bottennotering var 2,2, och Björn Rosengren, som slutade vid 2,3. Ja, jämfört med deras är Maud Olofssons popularitet närmare kungahusets.

Jämfört med Björn Rosengren är Maud Olofsson kunglig | SvD

Mona Sahlins tal om en blocköverskridande regeringen för att hindra politiskt kaos i riksdagen efter valet 2010 är högst relevant. Det uppmärksammar svagheten i det borgerliga regeringsalternativet inför valet 2010.

En svaghet som media hittills undvikit att ta upp.  Partierna som van valet 2006 är idag svagare än någonsin där 3 års borgerlig politik tycks vara på väg att radera ut två av allianspartierna.

Väljarna har med andra ord knappast belönat den borgerliga alliansen med ökat stöd.

Sedan handlar vad Mona Sahlin säger heller i första hand inte om SD. Vad nu än diverse röda och blåa kämpar för fortsatta låsta blockgränser säger. Precis som FPs inviter till MP om samarbete efter valet 2010.

Det handlar om politisk taktik och möjligheten att spräcka regeringsunderlaget för Fredrik Reinfeldt och moderaterna efter 2010 när som det ser ut två nästan jämstora block kommer att stå mot varandra i riksdagen.

SD i riksdagen har socialdemokraterna räknat med sedan 2006 som ett tänkbart resultat av valet 2010. Därav samarbetet med MP och inviterna till FP och C. Det gäller att säkra makten med socialdemokraterna som den centrala spelaren oavsett resultatet 2010. 

För alliansen innebär SD’s framgångar problem. Det enda sättet den moderatledda alliansens kan sitta kvar som opinionssiffrorna sett ut länge är genom att direkt eller indirekt stödja sig på SD efter 2010. Samtidigt har de två mittenpartierna gjort klart att de inte kommer att samarbeta med SD. Svagheten i det borgerliga regeringsalternativ är ju uppenbar och något som borde angripas stenhårt av de rödgröna hela vägen fram emot valet 2010.

Man kan bara hoppas de socialdemokratiska valtaktikerna fortsätter på den inslagna vägen och hamrar in dessa två budskap tillsammans med ett klar rödgrönt budskap om att Sverige behöver förändring.

1. Risken för en borgerlig minoritets regering 2010 och medföljande kaos i riksdagen.

2. Att det inte kommer att ske något samarbete med SD från socialdemokraterna eller de rödgröna. 

3. Ställ frågan om en röst på alliansen kommer att innebära en röst på SD?

Det är samtidigt roligt att se de tre samspelta rödgröna partiledare som var i Göteborg för en vecka sedan och pratade om det rödgröna alternativet inför 2010. Trots att det handlar om tre olika partier och en mycket ovan roll för socialdemokratin fanns det en klar vilja att ge och ta. 

När Fredrik Reinfeldt vill vara Tage Erlander och Lars Ohly nu citerar Gustav Möller – ”endast det bästa är gott nog åt folket” verkar det som alla vill vara socialdemokrater.

Vilket ju inte är ett helt fel läge att vara i inför 2010.

Mer i media DN1 och DN2 samt SvD och Expressen.

Bloggat:
Mona Sahlin – låter sverigedemokraterna bli regeringsbildare, Bloggoskop november 2009, Blocken blockerar, SD kan tacka Aftonbladet, C pankslagna, nu S i panik.,   Monas skygglappar, Ensam är stark, eller "sköt dig själv, skit i , Viss (men långtifrån total) klarhet i , KAOS BOR GRANNE MED MONA?, Huggsexan inför 2010 har börjat, Sahlins sd-halmstrå till makten, Råd till Sahlin: Lyssna på Reinfeldt, Majoritetsregering krav från (S) men bara , Mona erkänner; Rödgrön valallians skrotas , Sveriges framtid, Sahlin lämnar Walk Over?, Sahlin: politiskt kaos hotar efter valet 2010, Rödgrön ledning i DN/Temo – Moderaterna , Sahlin har delvis rätt 

Enligt Synovates opinionsmätning, som publiceras i Sydsvenskan och Dagens Nyheter, får Sverigedemokraterna (SD) 4,7 procent av väljarstödet. Det är det högsta stöd SD någonsin fått i just dessa mätningar och innebär att inget av de två politiska blocken skulle kunna bilda majoritetsregering om siffrorna blev valresultat. Uppgången är dock inte statistiskt säkerställd.

Varnar för politisk katastrof

De rödgröna får ett sammanlagt stöd på 48,7 procent, medan regeringspartierna får 45,4 procent.

S-ledaren Mona Sahlin anser att det måste bildas en blocköverskridande regering om SD kommer in i riksdagen.

– Inget annat än en blocköverskridande majoritetsregering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna, säger hon till DN.

Styr hellre över blockgränsen – än låter SD bli vågmästare | Nyheter | Aftonbladet