Tältstäder och camping nästa i bostadssverige?
Sverige har en katastrofal bostads situation. Om man är låginkomsttagare eller för att använda vanlig svenska fattig. Är det något nytt att majoriteten av hyresgästerna i på många platser i storstäderna är låginkomsttagarna? Att 50% eller mer av den disponibla inkomsten går till enbart hyran för många människor?
Så ser den andra verkligheten ut i Sverige. Långt ifrån de som har möjligheter att köpa bostadsrätter för lånade pengar till fantasipriser i Stockholm innerstad.
Är det dessa låginkomsttagare som nu ska flytta för att lämna plats åt de med högre inkomster. Och vart ska de flytta? Som hyresgästföreningen säger bygger hela utredningen på att hyresvärdar ska ha ett ekonomiskt intresse av ökat bostadsbyggande. För personer med redan låga inkomster? Den logiken tror inte jag på. Utan ekonomisk subventioner bygger inga hyres bostäder till en rimlig hyran.
För den som inte kommer ihåg var det alliansen som tog bort de sista subventionerna till bostadsbyggande. Nu ska Sverige segregeras än mer efter vilken inkomst man har?
Sanningen är att alliansen har ingen bostadspolitik. Det är en marknadspolitik.
Utredningen bygger på antagandet att höjda hyror
leder till ökat bostadsbyggande. Men sambanden är inte så enkla – det
visar erfarenheterna från andra länder där man prövat det receptet.
Hyresvärdarna gör redan i dag goda vinster. Lagändringar gör det
dessutom möjligt att ta hänsyn till kostnaderna i varje enskilt projekt
när hyrorna bestäms i nybyggda hyreshus. Trots det sjunker byggandet av
hyreslägenheter.
Framtiden för Sveriges låginkomsttagare?
Mer i Media
”Drygt 50 000 hushåll kan tvingas flytta”
Om man ser till antalet personer som drabbas och inte hushåll rör det sig om fler än 100 000 personer.
Hela 27 procent av de drygt 185 000 hyresgästhushållen i de mest attraktiva delarna av Stockholm (Östermalm, Södermalm, Kungsholmen och Norrmalm), Malmö (Centrum, Västra innerstaden och Limhamn-Bunkeflo) och Göteborg (Centrum, Linnéstaden, Örgryte, Majorna) är låginkomsttagare. Hushållen räknas som låginkomsttagare om den disponibla inkomsten är lägre än 118 388 kr (per konsumtionsenhet/år) och som höginkomsttagare om den är högre än 214 382 kr. I Stockholm är gruppen låginkomsttagare cirka 22 000 hushåll, i Göteborg 19 000 och i Malmö 10 000.
Debatten om segregationen har givit en falsk bild. Med hänvisning till medelinkomsten har det hetat att innerstädernas befolkning består av idel medel- och höginkomsttagare. Det stämmer inte om man ser till hyresgästerna i innerstäderna. Utredningen menar att inkomstnivåerna i de områden där hyran kommer att höjas som en följd av dess förslag är så höga att bara ett mindre antal hushåll kommer att drabbas. Den har fel.
Hur kan vi då vara säkra på att det absoluta flertalet av de här personerna tvingas flytta?
1. Utredningen föreslår att hyrorna ska höjas med tre procent plus inflation där det finns en hög efterfrågan. Höjningen ska ske varje år till dess att efterfrågan planar ut. Med dagens inflation på fyra procent innebär det hyreshöjningar på sju procent i de attraktiva lägena. Varje år. Det kommer att ta många, många år innan efterfrågan planar ut i de här stadsdelarna eftersom det inte finns plats för fler bostäder.
2. Vi har undersökt hur nettot ser ut för låginkomsttagarna när hyran är betald och efter skäliga levnadsomkostnader. Våra beräkningar är mycket försiktiga: levnadsomkostnaderna är låga, inkomsten högsta möjliga för gruppen ifråga, hyrorna lågt beräknade och den årliga hyreshöjningen på grund av efterfrågepåslaget inkluderar inte inflationen.
Det visar sig att låginkomsthushåll i attraktiva stadsdelar redan med dagens hyror har svårt att få ekonomin gå ihop. Den som bor i en tvåa ligger på minus i alla tre städerna. Efter fem år är underskottet för låginkomsttagaren i tvåan i Stockholm 2 400 kr och efter tio år cirka 3 400 kr. För låginkomsttagaren i ettan är följderna av efterfrågepåslaget inte lika dramatiska men på sikt ändå ohållbara. Eftersom våra beräkningar har breda säkerhetsmarginaler vågar jag säga att få hushåll med låga inkomster kommer att välja att bo kvar, särskilt som hyrorna kommer att fortsätta öka som en följd av efterfrågepåslaget.En annan och glädjande slutsats man kan dra av SCB:s siffror är att hyresgästerna i de mest attraktiva stadsdelarna har en bra blandning om man ser till inkomster. Inte oväntat är andelen höginkomsttagare störst i Stockholm (31 procent) och andelen låginkomsttagare störst i Malmö (30 procent). Den som tror att Östermalm i Stockholm är ett reservat för överklassen misstar sig grovt. Var tredje Östermalmsbo är låginkomsttagare och andelen höginkomsttagare är lägre än på Norrmalm och Kungsholmen.
Med utredningens förslag kommer de attraktiva stadsdelarna att stängas för låginkomsttagare. Har vi råd med det i ett land som redan brottas med en allt svårare segregation och med de sociala spänningar det medför?
Nu är de tre storstädernas mest attraktiva områden inte de enda som kommer att drabbas av efterfrågepåslaget. Enligt Boverket har sju av tio kommuner bostadsbrist. Där det råder brist på bostäder slår efterfrågepåslaget till. På varje ort med bostadsbrist kan hyresvärdarna kräva höjda hyror med stöd av efterfrågepåslaget. Vart ska alla människor som tvingas flytta ta vägen?
Efterfrågepåslaget är inte det enda hyreshöjande förslaget utredningen lagt. Den vill dessutom ta bort dagens hyrestak (hyrorna i de kommunägda bostadsföretagen är tak för hyrorna hos privatvärdarna). I strid med sina egna experter påstår utredningen att hyrestaket strider mot EU:s konkurrensrätt. Hyrestaket är en viktig del i besittningsskyddet – hyresgästens rätt att bo kvar. Så länge som det inte närmare har klargjorts hur ett godtagbart besittningsskydd ska vara utformat för hyresgästerna kan föreningen inte godta att den normerande rollen för de allmännyttiga bostadsföretagen tas bort.
Loading ...