Claeskrantz.se

Jag vet inte i vilken utsträckning centerpartiets pressekreterare i riksdagen talar officiellt för centerpartiet. Han är dock kandidat till riksdagen. Det kan då vara av intresse när han pratar sig varm på newsmill för en ny svensk låglönemarknad för där ungdomar och andra ‘lågproduktiva’ svenskar ska arbeta.

Att det inte bara handlar om 18åringar som bor hemma utan 25-30 åriga familjeförsörjare som ska leva på existensminimum sägs förstås inte. Eller hur denna svenska låglönemarknad ska fungera när lönenivåerna ska pressas ner för delar av den svenska arbetsmarknaden.

Hade jag inte vetat bättre kunde jag tro att Jonas Pettersson kandiderade för Svenskt Näringsliv. 

Enkla och lågbetalda jobb, med lön på 8 000 till 9 000 efter skatt, är vanliga i många länder. Med en svensk låglönemarknad skulle de hundratusentals som lever på socialbidrag och förtidspension få en möjlighet att höja sin levnadsstandard. Undersökningar från både USA och Sverige visar att ytterst få fastnar i låga inkomster. Tvärt om rör sig de flesta i de lägre inkomstskikten snabbt upp till de högre.

Högre ingångslöner har i åratal stått högst upp på fackföreningarnas kravlistor. För det tvingas nu de mest utsatta att betala ett högt pris. Forskning och internationell erfarenhet talar sitt tydliga språk. Lägre ingångslöner och flexiblare arbetsrätt sänker trösklarna in på arbetsmarknaden för oerfarna och unga. Det ser vi också i exempelvis Nederländerna och Kanada där det är betydligt lättare för invandrare och ungdomar att få jobb än i Sverige.
Utfrysningen av stora samhällsgrupper måste få ett slut. Idag finns ett vakuum mellan de låga bidragen och de höga lönerna. Genom att tillåta jobb med lönenivåer däremellan skapas förutsättningar för hundratusentals människor att själva ta sig från beroende till egen försörjning.

Väljarna har redan förstått detta. Bland de unga är nio av tio beredda att ta en lägre lön på sitt första jobb. Enligt en undersökning som Riksdag och departement presenterade förra året finns dessutom ett massivt stöd för lägre ingångslöner i nästan alla grupper i samhället.
Fackföreningarna måste inse att lågbetalda och okvalificerade jobb inte är av ondo. Tvärtom utgör de ofta biljetten in i värmen. Om det är omöjligt för arbetsmarknadens parter att frysa ingångslönerna måste vi se över vilka politiska möjligheter som står till buds för att lösa problemen

Unga förtjänar låglönejobb – Artikel av Jonas Pettersson c – Newsmill

Jag tror inte SNs prognoser kommer att få så stor uppmärksamhet hos den svenska allmänheten men vad de säger är allvarligt. De stämmer med min bild från vad man läser i internationell media.

Trots försök från Anders Borg och den moderatledda regeringen att sjunga ‘happy days are here again’ med påståendet att ‘krisen’  är över är den ekonomiska krisen knappast över. Risken för en finansiell härdsmälta är kanske över till priset av tusentals miljarder i statsuppbackat stöd för bankerna.

Men i den reella ekonomin är verkligheten en annan. Från svenskt perspektiv är vad vi talar om är flera 100-tusen svenskar som är körda på svensk arbetsmarknad i vad som ser ut att bli en permanent långtidsarbetslöshet. Det kommer ingen massiv jobbtillväxt och den av skattesänkningar och nollränta subventionerad köpfesten för medel och höginkomsttagare kommer att ta slut. Liksom bopriser satt på nivåer som få kommer att ha möjlighet att betala i framtiden. Det kommer ta år innan Sverige ens är tillbaka på 4-5 % arbetslöshet om någonsin.

Den moderata alliansen har också i praktiken spätt på krisen genom att knuffa ut tiotusentals icke helt arbetsföra att konkurera om jobben med ungdomar och långtidsarbetslösa sedan tidigare. Försämringarna i socialförsäkringarna som satt många i denna grupp på existensminimum gränsen behöver jag väl knappast nämna.

Sverige liksom den globala ekonomin ser ut att få både hög inflation, höga räntor och i stort sett nolltillväxt där den räknas d.v.s på arbetsmarknaden.

Om boräntorna ligger på 7-8 procent om två eller tre år hur många hushåll klarar detta kan man undra.

Svenskt Näringslivs huvudscenario utgår dock från att utlåningstillväxten till hushållen bromsar in från och med nu, vilket innebär att skuldbördan blir något mindre än i riskscenariot. Det spelar dock inte någon större roll för bolåneräntorna som ändå beräknas stiga upp mot 7-8 procent 2013.

Stefan Fölster konstaterade samtidigt att utfallsdata för 2009 visar att den svenska ekonomin utvecklades sämre än de flesta andra länder.

"Bilden att Sverige skulle ha klarat sig bättre än andra länder stämmer inte", sade han.

Nu ser Svenskt Näringsliv visserligen en något bättre utveckling i Sverige 2010 än i vissa andra länder, men vid en summering av hela finanskrisförloppet, åren 2008-2011, kommer Sverige inte att ha klarat sig bättre än euroområdet, Storbritannien eller USA.

Notera också att Svenskt Näringsliv heller inte är överens med Anders Borg och alliansen om att Sverige klarat sig bättre under finanskrisen än övriga Europa eller USA. 

di.se – Svenskt Näringsliv spår jobblös tillväxt

Det måste vara pinsamt för den moderata alliansregeringen att se hur lite av grunden för deras politik faktiskt nått fram till vanliga svenskar som rapport inslaget nedan visar.

För alla vet väl att skattesänkningar för de som har arbete med 90 miljarder är den del av den moderata arbetsmarknadspolitiken?  Det den moderatledda alliansen kallar sin arbetslinje.

Tanken är att skatteavdraget ska få Sveriges arbetslösa att välja arbete framför arbetslöshet. För som ju alla vet väljer arbetslösa sin arbetslöshet eller arbete efter hur ekonomiskt fördelaktigt det är. Eller är det inte så?

Att sedan majoriteten av Sveriges arbetslösa inte vet att de betalar högre skatt om de väljer att vara arbetslösa är förstås ett pedagogiskt och arbetsmarknadspolitiskt problem för alliansen.

Hur ska alliansen nu ge incitament till att välja arbete framför arbetslöshet för Sveriges 9% arbetslösa kan man undra.

Det kanske är därför det är så frestande att ta till siffror som de om de 100000 nya arbetena som inte fanns.

Bloggat om alliansen och jobben:
Svart på vitt, Stockholm enligt Ank…, Elkers.se, Robert Damberg, Ring Broman för prot…, Peter Andersson – me…, Magnihasa, [ s-buzz ], Elkers.se, Jakob Lundgren och Under den lugna kork… Eva-Lenas blogg, Medborgarperspektiv, Åsikter om allt – en…, Svart på vitt, Nattis 2.0, Stockholm enligt Ank…, Maria Byström, In Your Face, Peter Andersson – me…, Gester…med ord och Anna Vikström

‘Att arbetslösheten minskar om det blir lönsammare att arbeta och att anställa är ett rimligt antagande. Lika rimligt är antagandet att höjd skatt på arbete och anställningar inte minskar arbetslösheten. Därmed borde valets huvudfråga vara frilagd. ‘

Jag undrar hur många som förstår meningen ovan. De flesta svenskar lär komma att få höra den om och om igen från alliansen fram till valet i september.

Det är ekonomspråk för en världssyn där priset är den avgörande faktorn för mänskligt handlande. Det är på denna ekonomistiska världssyn alliansens främsta arkitekter Borg och Reinfeldt byggt sin arbetsmarknadspolitik. 

Översatt, om det är för ekonomiskt fördelaktigt att vara arbetslös väljer den arbetslöse att vara arbetslös medan företagaren förstås styrs av priset på arbetskraft d.v.s lönen. Utanför ekonomernas teorimodeller är förstås verkligheten oerhört mer komplicerad.

Fredrik Reinfeldt och den borgerliga alliansen erövrade regeringsmakten 2006 på löften om lägre arbetslöshet och färre människor i utanförskap. Det har blivit tvärtom. Kring detta faktum argumenterade oppositionsledaren Mona Sahlin som om den internationella finanskrisen och långkonjunkturen inte haft någon avgörande betydelse. I hennes verklighetsbeskrivning har den svenska regeringen valt att öka arbetslösheten och med berått mod drivit ut människor i utanförskap.

Oavsett vilken förenklad världsbild alliansen byggt sin arbetsmarknadspolitik på är det roligt att även Göteborgs Posten ledare nedan medger att inget av det allians utlovat  har alliansen genomfört.

Poängen är dock inte alliansens misslyckande. Det är att alliansens politiker med avsikt sparkat på de som redan ligger och har de sämst.  Detta för att kunna sänka skatterna medan de plundrar socialförsäkringssystemen på överskott som genereras där.

 

Folkpartiledaren Jan Björklund citerade prognoser från EU-kommissionen som visar att Sverige har lägre arbetslöshet, hälften så stort budgetunderskott och dubbelt så stor förväntad tillväxt som EU:s genomsnitt.

Förövrigt är det ett bra argument från folkpartiets Jan Björklund att det är än värre ute i Europa??

Fredrik Reinfeldt och den borgerliga alliansen erövrade regeringsmakten 2006 på löften om lägre arbetslöshet och färre människor i utanförskap. Det har blivit tvärtom. Kring detta faktum argumenterade oppositionsledaren Mona Sahlin som om den internationella finanskrisen och långkonjunkturen inte haft någon avgörande betydelse. I hennes verklighetsbeskrivning har den svenska regeringen valt att öka arbetslösheten och med berått mod drivit ut människor i utanförskap.

Det torde vara omöjligt att avgöra vilken inverkan regeringens beslut haft på konsekvenserna för Sverige av den värsta internationella krisen sedan 30-talet. Det vore som att försöka mäta effekten av att blåsa i motvind. Men en omständighet går faktiskt att konstatera. Sverige kommer ut ur krisen med bättre statsfinanser än nästan alla andra länder. Det finns inget socialdemokratiskt styrt land som kan redovisa en mer framgångsrik krispolitik än den borgerliga alliansens Sverige.

Folkpartiledaren Jan Björklund citerade prognoser från EU-kommissionen som visar att Sverige har lägre arbetslöshet, hälften så stort budgetunderskott och dubbelt så stor förväntad tillväxt som EU:s genomsnitt.

Frågan blir då hur denna relativa fördel kan användas

(…)

Att arbetslösheten minskar om det blir lönsammare att arbeta och att anställa är ett rimligt antagande. Lika rimligt är antagandet att höjd skatt på arbete och anställningar inte minskar arbetslösheten. Därmed borde valets huvudfråga vara frilagd.

Bättre politik räcker inte – Ledare – www.gp.se

Det fanns ju en gång i tiden något som kallades den reala ekonomin. Sen blev den globala finansindustrin självgående utan kopplingar till den ekonomiska verkligheten i sitt agerande.

I USA liksom i Sverige har man struntat fullständigt i den reala ekonomin och fokuserat på att finansmarknaderna kommit på fötter tack vare massivt finansiellt stöd från världens regeringar. Dess pengar har pumpats  in i det finansiella systemet så att spekulationsekonomin från före den finansiella krashen i stort kan fortsätta.

Med en börsuppgång som resultat och glada politiker som utropar att nu är krisen över. Så är det förstås inte.

Nu verkar verkligheten börjat komma ikapp både de amerikanska och svenska börserna. Så länge USA ligger på en genomsnittlig 10% arbetslöshet med 20% arbetslöshets nivåer lokalt kommer ingen återhämtning. USA liksom Sverige har fortfarande en massiv ekonomisk överkapacitet samtidigt som de amerikanska hushållen för första gången på årtionden sparar.

Det enda som hållit den globala ekonomin uppe är massiva statliga subventioner och i stort noll räntor. Vad händer när dessa försvinner och räntorna av nödvändighet börjar gå upp.

Antalet sysselsatta utanför jordbrukssektorn i USA minskade med 85 000 personer under december, enligt landets arbetsmarknadsdepartement.

Ekonomer hade i genomsnitt väntat sig en oförändrad sysselsättning.

I november ökade sysselsättningen med 4 000 enligt reviderade siffror. Från början rapporterades en minskning med 11 000 personer i november.

Arbetslösheten i USA var 10,0 procent i december, oförändrat jämfört med november. Här låg ekonomernas förväntningar på 10,1 procent.

Den oväntat svaga statistiken fick världens aktiemarknader att tappa luften och dollarn att försvagas.

Stockholmsbörsens OMXS-index hade inför siffrorna gått upp med 0,8 procent, men strax efter publiceringen hade uppgången mattats till 0,4 procent.

Jobbsiffror i USA sänkte börshumöret – DN.se

Den amerikanska ekonomin har varit navet i den globala ekonomin sedan slutet på andra världskriget. Paul Krugman ställer i NYTimes den intressanta frågan om vad som ska driva den amerikanska tillväxten den dag den amerikanska staten slutar pumpa in pengar.

Which brings us to the still grim fundamentals of the economic situation.

During the good years of the last decade, such as they were, growth was driven by a housing boom and a consumer spending surge. Neither is coming back. There can’t be a new housing boom while the nation is still strewn with vacant houses and apartments left behind by the previous boom, and consumers — who are $11 trillion poorer than they were before the housing bust — are in no position to return to the buy-now-save-never habits of yore.

What’s left? A boom in business investment would be really helpful right now. But it’s hard to see where such a boom would come from: industry is awash in excess capacity, and commercial rents are plunging in the face of a huge oversupply of office space.

Can exports come to the rescue? For a while, a falling U.S. trade deficit helped cushion the economic slump. But the deficit is widening again, in part because China and other surplus countries are refusing to let their currencies adjust.

So the odds are that any good economic news you hear in the near future will be a blip, not an indication that we’re on our way to sustained recovery. But will policy makers misinterpret the news and repeat the mistakes of 1937? Actually, they already are.

Op-Ed Columnist – That 1937 Feeling – NYTimes.com

Det genomgående  budskapet från Paul Krugman om den ekonomiska krisen är att den är och var precis lika djup som 30-talets depression. Och att det kommer att at lång tid, år, innan den amerikanska ekonomin återkommer till nivåer som rådde före krisen.

Avgörande är hur USA får ner arbetslösheten från den nuvarande genomsnittliga 10% till nivåer som rådde före krisen.

Se nedan också ett utdrag från Paul Krugmans föreläsning på kvalitetsmässan.

Mer från kvalitetsmässan i bilder här.

Mer i media:
DN, SvD

Krisen är inte över än. Det säger Nobelpristagaren Paul Krugman som är i Göteborg för Kvalitetsmässan.

Relaterat

Ekonomin riskerar att tappa fart nästa år. Arbetslösheten kommer att fortsätta vara hög. Att höja räntan under de närmaste två åren vore ren galenskap. Det kommer att dröja åratal innan krisen är helt över.

Det var ett dystert budskap som Paul Krugman, förra årets Nobelpristagare i ekonomi levererande på en pressträff under Kvalitetsmässan på tisdagen.

Krugman avråder från räntehöjningar – Ekonomi – www.gp.se

Det mesta tyder nu på att krisen nått botten – ekonomiskt sett. Som alltid släpar arbetslösheten efter..

Är botten på en ocean ett positivt läge att befinna sig?

Man kan tro det om man läser diverse borgerliga ledarsidor som hyllar Anders Borg för hans krisbekämpning d.v.s miljardstöd till de svenska banker som återigen spelat bort spararnas pengar på spekulationer. Och förstås skattesänkningar för de svenskar som redan har mest. Bekostad av indragen välfärd för sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Nu trodde jag ekonomin bestod av mer än ränteskillnaden på de pengar bankerna lånar från staten och de räntor de tar ut från individer och företag som vill låna från dem. Det är ju staten som håller uppe de svenska bankernas balansräkningar. Och skattebetalarna som dubbelt upp står för kalaset. Men tydligen har jag fel där.

Det ska bli intressant att se det ekonomiska miraklet som håller på att ske där företagen ska öka sin produktion för att de får lägre lönekostnader kombinerat med ett skattesystem

Det är den ekonomiska potatisteorin d.v.s Says lag tillämpad i praktiken som nu tydligen en del vill införa även inom hela EU.  Enkelt handlar det om en ekonomisk teori där ‘utbudet skapar sin egen efterfrågan’ enligt förespråkarna. Vilket tydligen inkluderar både Anders Borg och Göteborgs Posten.

Utbudet i det här fallet råkar vara alla de som är eller kommer att vara arbetslösa inom en snar framtid.

De intressanta är förstås att Says pratade om potatisar i det sena 17000-talets Frankrike i sitt exempel. Därför kallar jag det också potatisteorin. En del hade dock hävdat att det finns viss skillnad på utbudet av potatisar och arbetslösa i dagens Sverige….  

Det mesta tyder nu på att krisen nått botten – ekonomiskt sett. Som alltid släpar arbetslösheten efter. När ekonomin vänder tar det tid innan företagen slår i kapacitetstaket och behöver nyanställa. Och som alltid efter en djup lågkonjunktur blir inte allt som förut. Några jobb kommer aldrig tillbaka. De måste ersättas med nya.

Då räcker det inte med åtgärder som förhoppningsvis underlättar framväxten av nya jobb. Arbetslösheten behöver också angripas från motsatt håll. Européer som riskerar att gå från tillfällig arbetslöshet till långtidsarbetslöshet måste ges goda skäl att byta bransch och kanske flytta. Effektivast och enklast torde vara att göra detta lönsamt.

Det svenska jobbskatteavdraget borde tjäna som förebild, anser EU:s kommissionär för ekonomiska och monetära frågor, Joaquin Almunia.

I går reste finansministrarna hem från Göteborg. Stimulanspolitikens tid är inte ute. Men tack och lov börjar det också bli dags att fundera över hur EU skall samordna avvecklingen av stimulansåtgärderna.

EU har bevisat sin nytta – Ledare – www.gp.se

– Ekonomin håller på att stabiliseras efter finanskrisen; vi ser gröna skott och väntar på blommor. Men det är tillväxt som är beroende av ekonomisk konstgödning och det vore fel att dra tillbaka dessa åtgärder nu. De kommer att behöva fortsätta även under 2010, sade Anders Borg.

De säger en del att samtidigt som Anders Borg talar sig varm för att nu är krisen över rasar de amerikanska börserna återigen. Trots tappra försök från alliansföreträdare tror jag inte det kommer att gå att prata sig ur en global ekonomisk kris. Varken för svenska eller Europeiska politiska företrädare. Det är en globala kris som jag inte hade sagt är över förrän efterfrågan på arbetskraft ökar i USA och i Väst-Europa. För, som väl  alla förstått utlöste den finansiella härdsmältan även en kris i den verkliga tillverkningsekonomin? Ingen har väl missat att högst verkliga arbetstillfällen gått förlorat i den svenska tillverkningsindustrin medan Anders Borg spenderat miljarder på att hålla de svenska bankerna under armarna.

Den svenska fordonsindustrin hör definitivt inte till de som hyllar Anders Borg och den moderata alliansens krishantering av döma av debattinlägg som det nedanstående på DI-debatt.

Vi talar om en bransch som 2008 var Sveriges viktigaste näringsgren och svarade för 13 procent av landets varuexport och dominerade investeringar, forskning, utveckling och teknikspridning.

Att 60 procent av en sådan nyckelbransch har försvunnit på ett år är en mycket anmärkningsvärd siffra som dock inte sätter några spår i regeringens krispolitik.

Om nedgången beror på generella konjunkturfaktorer eller är strukturell till sin karaktär bör inte några särskilda åtgärder sättas in för en viss bransch.

Om det däremot finns specifika faktorer i krisförloppet som drabbar en viss bransch temporärt finns skäl att vidta åtgärder så att inte en omotiverad permanent utslagning skapas.

Alla biltillverkarländer i världen utom Sverige bedömer att den senare situationen föreligger och sätter in åtgärder. Sverige ensamt står passivt inför raset i fordonsindustrin.

Den extrema och tvära nedgången i fordonsindustrin orsakas av att de finansiella problemen i krisförloppet drabbar just den branschen på ett speciellt sätt, vilket har klargjorts i en av Finanspolitiska rådets rapporter 2009:3:
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\10\02\355075&sectionid=Debattnyheter

Siffran jag hört är 50 miljoner förlorade arbeten inom den globala ekonomin sedan krisen startade i USA 2007.  Det kommer att ta lång tid att komma tillbaka. De 100-tusentals svenska jobb som förlorats är permanent förlorade.  Och det har inte kommit några nya.

Det säger även något om den moderata alliansregeringens prioriteringar att att Anders Borg med flera tycks strunta totalt i arbetslöshet som ett samhällsproblem. Och, skulle jag säga, tvärtom ser en stark efterfrågan på arbete från arbetslösa som något positivt. Det driver ju ner lönerna. Så är också den ansvariga statsekreteraren hos Sven-Otto Littorin expert på lönebildning, inte arbetsmarknad.

Det visar på en verklighetsbild där man ser världen från ett snävt ekonomiskt perspektiv. Teoretisk ekonomisk rapporter från efterföljare till Milton Friedman med fler har legat till grund för svensk inrikespolitik och moderaternas tro på en arbetslinje utan kopplingar till modern svensk arbetsmarknad.

EU-ministrarna är på väg att enas om hur en ”exit strategi” ska se ut, om hur krisinsatserna ska dras tillbaka. Det lät som en blåkopia av svenska regeringens så kallade jobblinje när EU-finanskommissionären Joaquin Almunia presenterade den:

* Det handlar om att få fler att söka sig ut på arbetsmarknaden, att få fler äldre att arbeta längre och att få ner långtidsarbetslösheten.

* Det behövs reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

– Det måste löna sig att arbeta, sade Almunia.

Än viktigare är frågan om det verkligen är den rätta vägen för EU att satsa på den svenska regeringens arbetsmarknadspolitik där sänkta löner ska ge nya arbeten. Vilka dessa nu är?

Är verkligen minskad efterfrågan och överföringar av kapital via selektiva skattesänkningar till de som har mest vägen in i framtiden?

Att den moderata arbetsmarknadspoltik, ett totalt fiasko, nu ska marknadsföras inom EU är en fräckhet som man bara kan beundra från moderaterna och Anders Borgs sida. För det är väl inte så att de själva tror att de skapat arbeten?

Den ekonomiska krisen är inte över. Tvärtom ser det ut som om världen är på väg mot en permanent lägre efterfrågan och med en sjunkande löner och priser.

Bloggat:
Anders Borg på försäljningsturné – med va´då?, Om att sälja idéer och något om trädgårdsorakel, Anders Borg säljer utanförskap, Badlands Hyena, Roger Jönsson, Strandh.DigitalPR, Rosings Blogg och John Johansson(s) bl…

– Ekonomin håller på att stabiliseras efter finanskrisen; vi ser gröna skott och väntar på blommor. Men det är tillväxt som är beroende av ekonomisk konstgödning och det vore fel att dra tillbaka dessa åtgärder nu. De kommer att behöva fortsätta även under 2010, sade Anders Borg.

Och Eurogruppens ordförande, Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, bedömde att det kan bli läge att dra tillbaka stimulanspaketen tidigast 2011.

EU-ministrarna är på väg att enas om hur en ”exit strategi” ska se ut, om hur krisinsatserna ska dras tillbaka. Det lät som en blåkopia av svenska regeringens så kallade jobblinje när EU-finanskommissionären Joaquin Almunia presenterade den:

* Det handlar om att få fler att söka sig ut på arbetsmarknaden, att få fler äldre att arbeta längre och att få ner långtidsarbetslösheten.

* Det behövs reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

– Det måste löna sig att arbeta, sade Almunia.

http://www.dn.se/ekonomi/anders-borg-saljer-in-jobbpolitiken-1.965502

Man kan bara undra hur många färre hade avskedats inom den offentliga sektorn om Anders Borg kommit med samma besked ett år tidigare. 

Sen tror jag inte stimulansåtgärderna riktade mot privatpersoner d.v.s skattesänkningar når rätt grupper med jobbskatteavdraget.

De med minst marginaler är ju de som troligen kommer att använda extra pengar till konsumtion först.

I höstens budget satsar Anders Borg runt 50 miljarder till bland annat skattesänkningar utbildning, kommunerna, arbetsmarknadsinsatser. Det finanspolitiska rådet rekommenderade i sin senaste rapport satsningar på runt 30 miljarder 2010.
"Men det kom för sent. Mycket borde ha kommit redan 2009, eller minst ha aviserats för under 2009. Då hade exempelvis kommunerna kunnat planera sin verksamhet bättre", fortsätter Lars Calmfors.
Varför tror du att regeringen och Anders Borg gjorde en helomvändning?
"Risken för en ordentlig försämring i de offentliga finanserna har nog avtagit. Sedan är det antagligen en blandning av valtaktiska hänsyn där de antagligen lyssnat på en del synpunkter som framförts", säger han.
Lars Calmfors är tveksam till de permanenta budgetförsvagningarna till följd av en del av Borgs satsningar såsom pensionärernas skattelättnader och jobbskatteavdraget.

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\09\22\353510&sectionid=Ettan

 

Lönesänkningar

Riksdagens utredningstjänst visar att de 20 procent med högst inkomster har fått närmare hälften av inkomstförstärkningarna. Den tiondelen av befolkningen som tjänar bäst har fått mer än vad 60 procent av befolkningen fått tillsammans.

Precis som moderaterna vill socialdemokraterna fördela skattebördan. Till skillnad från moderaterna vill dock socialdemokraterna fördela detta rättvist. Att de som tjänar mest hittills fått mest av moderaterna i form av skatterabatter och borttagna förmögenhetsskatter är orättvist.

Detta tycker dock inte GP i sin ledare 10/9 –09 som menar att en omfördelad skattebörda så att de med en miljon eller mer i inkomst får betala lite mer kommer att drabba ‘alla’ svenskar hårt.

Struntprat.

Det är dessa personer likt statsminister Fredrik Reinfeldt med sin 50000kr skattesänkning som fått mest av allianspolitiken. Tillskillnad från de likt jobbskatteavdragets 18-19000 kr i månaden som nästan fått en hel tusenlapp. Kombinerat med andra höjda skatter och avgifter.

Att sedan jobbskatteavdraget som expressen skriver i sin artikel här främst drivits fram för att sänka de svenska lägsta lönerna är något som GP noga undviker att säga.

Trots att regeringen säger sig inte vilja sänka lönerna, så använder de alltså lönesänkningar som ett argument för sin politik på sina egna möten.
Nationalekonomen Stefan de Vylder förklarar begreppet ”reservationslönen”:
- Det är den lägsta lön som någon är villig att jobba för.
Om man sänker reservationslönen, innebär det att man pressar ned lönerna?
- Ja, det kan man säga. Många skulle säga att man då bäddar för det här med ”working poor”, som är ett begrepp i USA. De som jobbar mycket men ändå har dåliga löner.

Hemliga planen: Sänk lönerna – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Gå istället in på rättvisskatt.nu och stöd kampen för ett skattesystem där alla betalar efter bärkraft. Inte ett system där de som har mest ska få mer.

En viktig utgångspunkt för den budgetmotion som vi socialdemokrater presenterar i höst är att bördorna ska delas rättvist. Fler kommer att få bidra, och skatten ska fördelas efter bärkraft. För att få en tydlig fördelningspolitisk profil kommer skatten att höjas på årsinkomster runt en miljon kronor och uppåt. Vi inför också en ny förmögenhetsskatt och skatten på exklusiva fastigheter med ett marknadsvärde på mer än sex miljoner kronor höjs. En fortsatt sänkning av skatten på förvärvsinkomster avvisas.

”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd” – DN.se

I klartext. Avsikten med regeringens jobbskatteavdrag och den arbetslinje där det ingår är att sänka de svenska lönerna. De arbetslösa ska pressas så hårt att de inte har råd att tacka ner till lägre löner och därmed också sänka sin standard. 

Alltså.  Att en stor grupp av svenskar ska bli fattigare var syften med hela den politik som alliansen drivit sedan 2006. Om nu någon inte förstått detta redan?

Sänkta löner för en grupp av befolkningen kommer förstås innebära att efterfrågan sjunker från dessa människor och därmed skapar lägre priser på bostäder, mat, dagligvaror o.s.v

Ekonomernas dröm. Inflationsbekämpning via lönesänkningar.

Dessa nyfattiga svenskar kommer ju inte att ha råd att konsumera vad den övriga 2/3 delen av vad det svenska folket kommer att ha råd med.

Välkommen till den moderatledda alliansens nya Sverige.

Vi vill inte ha lönesänkningar, sa Anders Borg i SVT:s Rapport 19 maj.
Tvärtom hävdar han att de vill pressa upp lönerna.
- Vår ambition är att pressa upp lönenivån genom en politik som leder till varaktigt högre produktivitet, sa finansministern i en öppen utfrågning med Finanspolitiska Rådet.
Men internt låter det annorlunda. I ett chefsmöte på UD 27 augusti presenterade Anders Borgs statssekreterare Per Jansson det ekonomiska läget inför höstbudgeten.
Expressen har läst Powerpoint-presentationen som Per Jansson använde sig av. Där listar han fördelarna med regeringens jobbskatteavdrag.

Föklarar begreppet

Ett av argumenten lyder: "Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen".
Trots att regeringen säger sig inte vilja sänka lönerna, så använder de alltså lönesänkningar som ett argument för sin politik på sina egna möten.
Nationalekonomen Stefan de Vylder förklarar begreppet "reservationslönen":
- Det är den lägsta lön som någon är villig att jobba för.
Om man sänker reservationslönen, innebär det att man pressar ned lönerna?
- Ja, det kan man säga. Många skulle säga att man då bäddar för det här med "working poor", som är ett begrepp i USA. De som jobbar mycket men ändå har dåliga löner.

Hemliga planen: Sänk lönerna – Nyheter – Senaste nytt | Expressen – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Visst är det bra att alliansregeringen inte slösar på arbetslösa, sjuka, skolor, vård o.s.v.

Jag är säker på att många väljarna uppskattar passivt förvaltande av statens pengar och skatterabatter till övre medelinkomsttagare men det finns kanske även en del som skulle önska att alliansens förde t ex en aktiv arbetsmarknadspolitik. Eller stöttade de kommuner som får ta smällen från jobbkrisen.

Vad Per Gudmundson säger på moderaternas variant av Pravda är förstås att alla sådana satsningar och underförstått ett offentligt välfärdssystem är slösaktiga.

Vilket ju också är bra konsumentinformation för väljare när de undrar varför deras skola eller dagis lagts ner.

Förövrigt är det 2-världskriget och 1950 talets Sverige som är förebilden för alliansen?

Bloggat:
Politik, Per Gudmundson och , Rusk och snålblåst – ett sommartal i

Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.

Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.

I dagarna är den gamla konflikten mellan Spara och Slösa aktuell igen, på grund av den globala ekonomiska krisen. Budgetförhandlingarna, som pågått sedan i torsdags på Harpsund, utgör i någon mån ett vägval mellan de bägge förhållningssätten.

När Anders Borg igår presenterade finansdepartementets beräkningar av de ekonomiska ramar som utgör förhandlingarnas grund påpekade han att ekonomin ser en smula bättre ut än man trott i våras. Samtidigt ser dock framtiden ännu lite mörkare ut än man anat, med lägre tillväxt och med en arbetslöshet som väntas uppnå 11,6 procent år 2011.

Det är siffror som kan tas till intäkt för den som vill att staten ska spendera oss ur krisen. ”De pengar som finns måste gå till jobbskapande åtgärder och till välfärden, vård, skola och omsorg”, sade exempelvis socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i går.

Frågan är om det är vad väljarna vill.

En mätning som utförts i augusti av Novus Opinion, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ger snarare stöd för att regeringen bör hålla i pengarna.

Budskapet har ju hittills varit från Anders Borg att inte pumpa in pengar i olönsamma företag eller belöna slösaktiga kommuner. Samtidigt har den rödgröna oppositionen förespråkat frikostiga lån till olönsamma bilfabrikörer och guldregn över glesbygdskommuner med för stora ishallar. Väljarna tycks dock vara på det klara med vilken väg som är den rätta.

50 procent av de svarande säger att Alliansen inger förtroende. 28 procent säger samma sak om oppositionen. 50 procent säger att Alliansen tar ansvar för landets ekonomi. 26 procent säger att de rödgröna gör det. 51 procent säger att Alliansen har en framtidsvision för Sverige. Bara 26 procent tycker att oppositionen har det.

Mer pengar till kommuner och landsting har utpekats som alla problemlösningars moder, och får man tro oppositionens ständiga överbud så är detta också en valvinnande fråga. Men när folk får bedöma huruvida olika åtgärder är bra eller dåliga för att möta krisen så är sänkta arbetsgivaravgifter i princip lika populära. 70 procent av de svarande tycker att sänkta arbetsgivaravgifter vore bra.

Ansvarstagandet får fortsatt gott betyg | Ledarsidan | SvD

En intressant diskussion runt USA, Kina och den ekonomiska utvecklingen i världen från i våras på ABF trappan i Göteborg.

En temperaturmätning på vår enda kvarvarande supermakt. Vart tar USA:s framtid vägen. Hur ser maktbalansen ut om tio år? USA har dominerat militärt, ekonomiskt och inte minst mentalt de sista 20 åren. Kan USA upprätthålla sin unika ställning, efter ekonomisk kris, militära fiaskon och när andra makter som EU, Ryssland och Kina bankar på dörren för inflytande? Vad händer med ”förändringens president” Barak Obama vid rodret? Irak, Afghanistan, Sydamerikas nya socialistiska politik, USA inrikespolitik och många andra frågor väntar på USA:s agerande.

Göran Rosenberg journalist
Britt-Marie Mattsson 1:e reporter, Göteborgs-Posten
Roland Spånt nationalekonom

Samtalsledare: Lars Åberg journalist och författare

Onsdag 18 mars, kl 19.00
Restaurang Trappan, Folkets Hus Järntorget, Göteborg

Ett samarbete mellan ABF Göteborg, LO Göteborg, S-studenter Göteborg och Göteborgs Arbetareförening

DNs artikel från ‘Stockholmsveckan’ i Visby är extrem men den visar ändå på skillnaderna i dagens Sverige hade jag sagt. I det ena Sverige festar den ekonomiska eliten och dess barn. I det andra Sverige kämpar människor för att ha pengar kvar till mat månaden ut.

Visby är heller knappast något unikt. På västkuten ser det likadant ut på andra orter.

I grunden handlar det om starkt ökande ekonomiska skillnader i Sverige. Helt enkelt ett Sverige som glider isär ekonomiskt och socialt.

Eller för att förkorta. De rika blir rikare och de fattiga fattigare även i Sverige

Bloggat:

Nyhetstorken, Ung Vänster, Esbatis kommentarer, jj.n, Dom ljuger, Trottens Betraktelser, fetsmart och Svensson

Klockan är strax efter lunch och halvfulla rosévinsflaskor står intill de svarta solbäddarna. Här bjuds en vy över stora Gucciglasögon och små bikinier, pepparkaksbruna killar med svalligt hår och färgglada shorts, nästan lika stora solglasögon som flickvännerna och klockor som blänker i sommarsolen. Stockholmsveckan har börjat.

Och lågkonjunkturen lyser starkt med sin frånvaro. Visby som sommardestination når varje år sitt klimax då Stureplans mest hängivna partyholics under en vecka samlas på Kallbadhuset, Burmeister, Gutekällaren, och så givetvis på stora yachter i hamnen.

Begreppet jetsettare må vara svårgreppat, men den klick svenskar som ser champagneslaget Båstad, Visby, Saint-Tropez, som mer självklart än julafton, är ändå just det – jetsettare. För festen började inte här, och slutar inte heller här. Den bara peakar här.

Partyelit glider ovan krisen – DN.se

(—)

Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och Märta, Gustaf och de andra ska promenera bort till Kallbadhusets strandklubb. Jag följer efter. Det kostar 150 kronor att få komma in och vistas på uteserveringen. Det är smått kaotiskt där inne. Euforiskt dansar, hoppar och skriker gästerna framför discjockeyn på scenen.

Framför mig står tre killar i 25-årsåldern med bakåtkammade frisyrer och redan genomblöta skjortor. En av dem har just återvänt från baren med en flaska champagne i handen. Den kostar 825 kronor. Killen med flaskan öppnar den, smakar inte en skvätt utan häller i stället hela flaskans innehåll över sin kompis huvud. Kompisen skakar bort bubblorna i håret, ler brett och fortsätter sedan att ”dansa” till Ibizatechnon. Det dröjer några minuter till och sedan är halva min skjorta nedsprutad med champagne.

Jag köper en öl i plastflaska. Den kostar 62 kronor. Halva häller jag ut på golvet, mest för att se hur det känns, det känns inte alls. Antagligen är det annorlunda med champagne.

När festen senare fortsätter i hamnen står där återigen en stor skara människor på land och följer nyfiket den stinna festen. Visbyborna Eva och Ingemar Fransson säger att de sett fenomenet växa för varje år.

Partyelit glider ovan krisen – DN.se