Claeskrantz.se

En rejäl ekonomisk depression kommer. George Soros såg framför sig den värsta ekonomiska krisen på 60år och i praktiken slutet på den globala ordning som funnits sedan 2 världskriget med USA som ankare i den globala ekonomi. Jag tror han har rätt. Det som händer är lika stort som börskrashen 1929. Men välkända konsekvenser.

Alla från den svenska företagen till enskilda svenskar har kommit bli beroende av lån. Lån för bostad, bil, semester, kläder och mat. Företagen lånar för att driva sin löpande verksamhet. Som det sägs nedan sitter de svenska företagen på jättelån. Allt baserat på en förväntad fortsatt evig tillväxt. Finansierad av billiga lån. Så ser det även ut i den amerikanska ekonomin. och som jag tidigare sagt hur många företag sitter med luft i sina balansräkningar där övervärderade tillgångar utgör större delen av företagens värden?

Kreditkrisen kommer att fortsätta för att kejsaren d.vs ekonomin har inga kläder. Och det handlar inte bara om fastigheter utan i princip alla tillgångar. Evig tillväxt kanske inte var något sjölvklart om man slutade tro på den. Ungefär som kejsaren och hans kläder.

Hur ser din ekonomi ut. Klarar du att bli arbetslös med i bästa fall 85% av lönen? Om du har a-kassa och kan kvalificera dig för ersättning förstås.

Men de som blir arbetslösa kan ju trösta sig med att alliansen kommer att sänka skatterna för de som har arbete. Och bygga mer vägar, järnvägar och satsa på att ge de stora industriföretagen. Det kommer ju att underlätt för dig att bli mer villig att söka arbete.

Förövrigt
Över 1 miljon utan a-kassa varav 500000 de senaste två åren.
60000 i en jobb och utvecklingsgaranti som börjar gå ut 2009/10
20000 som ska ut och jobba från att ha haft sjukpenning 2009/10

Mer i media:
Regeringen höjer insättningsgarantin., Värsta fallet sedan terrorattackerna den 11 september. Stockholmsbörsen stängde ner 7,1 procent. Även i övriga Europa var säljtrycket historiskt massivt.

Bloggat:
Swedbank och latte,

di.se – Recession hotar Sverige

”Om du får låna pengar blir det till en väsentligt högre ränta, men det är under förutsättning att du får låna över huvud taget. Risken är att man som företagare får en chock när man ser hur dyrt det har blivit. Har du ett litet företag och inte får låna kanske du tvingas lägga ned verksamheten”, säger Michael Grahn.

De högt belånade hushållen riskerar samtidigt ”att bli klämda”, av stigande räntenivåer orsakade av finansmarknaderna fungerar allt sämre konstaterar han.

Men det verkliga dråpslaget mot privatekonomin drabbar främst dem som förlorar jobbet. Och det är oundvikligt att allt fler kommer att drabbas av arbetslöshet, enligt Michael Grahn.

”Arbetslösheten kommer att peka brant uppåt framöver”, säger han och spår att arbetslösheten kommer att klättra upp emot 8 procent tills i mitten av nästa år.

”Den möjlighet som företagen har att höja priserna är i princip stängd. Det höga kostnadstrycket får man bukt med genom att dra ned på kostnaderna och den största kostnadssänkningen får man genom att dra ned på antalet anställda”, förklarar han bankens dystra arbetslöshetsscenario.

VA.se » Börsbolagens skulder växer

Fastighetsbolagen hör till de mest skuldsatta ställt rörelseresultatet mot nettoskulden, men de ska också vara högre belånade än rörelsedrivande bolag. En skuldsättning 10 gånger över EBIT lite väl offensivt, Wallenstam och Sagax har ett skuldberg på 14 gånger årets väntade rörelseresultat. Även Dios Fastigheter, Dagon, Fabege, Balder, Kungsleden och Klövern ligger alla över 10 gånger sitt förväntande rörelseresultat.

Samma resonemang som för fastighetsbolagen gäller för rederier, vars verksamheter kräver tunga investeringar i fartyg som högre grad kan belånas. Rederiet Broström skuldsättning ligger på 12 gånger rörelseresultatet. Och Stena-ägda rederiet Concordia Maritime har belånat sig 11 gånger rörelseresultatet.

Bland de rörelsedrivande bolagen bör skuldsättning inte vara större än fyra gånger bolagets rörelseresultat, och allra helst under 2,5 gånger rörelseresultatet enligt en rapport från Citigroup.

Kontraktstillverkaren Partnertech är långt ifrån den nivån. Skulden uppgår till nästan 11 gånger 2008 års förväntade EBIT-resultat. Mätt i kronor ligger skulden på 354 miljoner mot väntade resultatet 33 miljoner, dessutom dras företaget sedan tidigare med lönsamhetsproblem.

Kuvertföretaget Bong Ljungdahl har också byggt upp ett skuldberg, motsvarande 9,1 gånger årets förväntade resultat. Förpackningar, reklamblad och kuvert anses vara en defensiv bransch, men Bong dras med skulder från tidigare förvärv. Bolaget har också pekats ut som ett hett utköpsobjekt – Melker Schörling kontrollerar redan en fjärdedel.

Energi- och miljöteknikkoncernen Opcon nettoskuld väntas landa på 166 miljoner kronor för 2008, samtidigt som EBIT blir 21 miljoner kronor vilket ger en belåningen 7,9 gånger resultatet. Bristen på kapital har redan fått effekter. I onsdags meddelade bolaget att man genomför en garanterad företrädesemission på 73 miljoner kronor till aktieägarna och att kvartalsrapporten tidigareläggs.

Räknat i storlek finns det andra starkt belånade storbolag. Störst är telekombolaget Teliasonera och skogsbolaget SCA, 2,2 gånger respektive 4,2 gånger resultatet.

I den konjunkturkänsliga bilindustrin finns också en mängd skuldsatta bolag; återförsäljaren Bilia ligger på 7,6 gånger rörelseresultatet, verkstadsbolagen Trelleborg 5,5 gånger och Haldex 5,3 gånger årets resultat.

Generellt sett har de svenska börsbolagen relativt stabila finanser. Dock är konfektionsbolagen starkt beroende av goda kassaflöden för att hålla skulderna stången. Retail and Brands är högbelånad till 8,3 gånger rörelseresultatet, men har också genomfört en nyemission som tillförde 342 miljoner kronor. Klädkedjan Kappahl har en skuld på 3 gånger resultatet, och profilklädföretaget New Wave en skuld på 5,5 gånger, och även butiksinredaren Itabs höga skuldsättning bör noteras – 5 gånger resultatet.

Det finns fler med hög skuldsättning som har en skakig verksamhet. Katalogkoncernen Eniros resultat i år väntas landa på 1,7 miljarder kronor samtidigt som skulden byggts upp till 10 miljarder kronor (motsvarar 5,9 gånger resultatet) och dras med lönsamhetsproblem. Även mediabevakningsbolaget Cision har en hög skuldsättning, 5,6 gånger resultatet, och dras med stora lönsamhetsproblem; både Eniro och Cision delar problemen i sin pappersbaserade verksamhet, samtidigt som verksamheten allt mer flyttas över till nya medier.

Kökstillverkaren Nobia är i en konjunkturkänslig bransch, skulden är på 2,1 gånger resultatet på 1,2 miljarder kronor, vilket ändå får ses som en betryggande nivå just nu – men det kan snabbt bli ett stopp för hushållens sug att renovera köken.
Fettillverkaren Aarhus Karlshamn har den dryga skulden på 4,9 miljarder – vilket är 5,6 gånger resultatet på 0,9 miljarder kronor.

50 000 fler får sparken när lågkonjunkutren slår till nästa år | Ekonomi | Aftonbladet

Bered dig på att du kan förlora jobbet.

Lågkonjunkturen är här.

Nästa år slår den till med full kraft.

Minst 50 000 nya arbetslösa. Det blir resultatet när konjunkturen vänder neråt, visar en rundringning till landets ledande ekonomiska prognosmakare.

Vissa analytiker tror på ännu mörkare siffror.

– Allt beror mycket på hur det går för övriga Europa. Hänger de dåliga tiderna kvar extra länge kan ökningen hamna i det övre spannet, säger Jonas Arnberg, analytiker på Handelns utredningsinstitut.

– Hemskt tråkigt för dem som drabbas, säger Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB.

– Arbetslösheten slår hårdast mot en privatperson.
Svårare att få jobb

Arbetslösheten förväntas stiga med drygt en procentenhet. Inte förrän under andra halvan av 2010 tror experterna att det ljusnar.

För dem som redan är arbetslösa innebär lågkonjunkturen att det blir ännu svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

I princip alla är överens om att lågkonjunkturen redan är här. Ett tydligt tecken är att BNP-tillväxten det senaste kvartalet varit svag.

Både hushåll och företag är pessimistiska om framtiden.

– Ännu har lågkonjunkturen inte nått arbetsmarknaden. Men det är bara en tidsfråga, säger Jan Häggström, chefsekonom på Handelsbanken.
Börsfallet fortsätter

Inte heller för dem som sparar i aktier eller aktiefonder väntar några ljusnande tider. Experterna tror att börsen faller ytterligare.

– Det tar minst ett halvår innan vi nått botten, säger Jörgen Appelgren, chefsekonom på Nordea.

Men börsen kommer att återhämta sig, menar Stefan Fölster, Svenskt näringsliv.

– Om två år ligger den klart högre än i dag.

En välkommen lindring väntar alla som svettas över höga bostadslån. Lågkonjunkturen väntas strypa inflationen och Riksbanken har flaggat för en framtida räntesänkning.

Jag undrar vad det är med september som gör att alla kriser kommer då. Sen håller jag med Peter Englund. Det är en ‘end of an era’ vi ser utspelas som ett drama på våra TV skärmar. Slutet är förstås för en världsekonomi dominerad av USA.

George Soros ansåg att det troligt att vad som händer blir den värsta krisen världen sett på 60år. De flesta kan räkna ut konsevenserna om de amerikanska hjulen faller av världsekonomin. Vad folk också börjat förstå är att den amerikanska ekonomin i mycket levt på bensinångor och det nu är luft i tankarna. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt. Mycket av det värde som byggts upp de senaste åren för genomsnittsamerikanen är borta. Vad händer när amerikanen inte kan finansiera sin ekonomi med lån säkrade mot stigande huspriser. Det är vad vi nu ser början på. 

Med uppenbara konsekvenser för en global industri likt svenska volvo som byggts sina affärer på export till USA marknaden. Både lastbilar och PV. Det finns heller ingen region som är redo att ta vid som motor i den globala ekonomi. Varken i Europa eller Asien.

Finns det politisk beredskap för detta i Sverige?

Mer i Media:
DN1, DN2, SvD,

Historiskt « Peter Englunds blogg

Jag tror att det vi är med om dessa dagar, med en stadigt växande finansiell kris, är en Stor Historisk Händelse, sannolikt den mest genomgripande vi sett på den här sidan av murens fall 1989. Långt större än, säg, 11 september, om än inte lika bild- och känslomässigt gripande. Tvillingskyskrapornas fall var på fler sätt än en slumpmässighet, en bisarr tillfällighet, en utifrån kommande störning, en fantasi från en mörk grotta i Toraborabergen plötsligt förverkligad.

Detta däremot är en kris som springer ur det dominerande världssystemet självt, ur dess geografiska, ekonomiska, logiska och ideologiska epicentrum, USA. Och följderna kommer sannolikt bli enorma, och vi kommer alla uppleva dem. (Vad har de flesta av oss känt av Usama bin Laden? Inget. Förutom kanske förlusten av en och annan flaska med hudkräm, konfiskerad av någon flygplatskontrollant med allvarsmin.)

Inte så att det innebär slutet för kapitalismen. Det är ett system som genom åren visat upp en häpnadsväckande anpassningsförmåga.

Dock innebär det sannolikt slutet för den accelerade hyperkapitalism som blev till under tidigt 80-tal, och vars ideologiska credo bestått av en närmast religiös tro på avregleringar och på marknadens egen förmåga att lösa snart sagt vart ekonomiskt och samhälleligt problem. Nya, övergripande och – inte minst – överstatliga regleringar är att vänta.

Att arbetsförmedlingen flyttar in i Volvos lastbilars lokaler är väl ett tecken av många vart ekonomin går. Det handlar ju om en global kreditkris där pengar helt enkelt försvunnit in spekulationer med förväntningar om en evig värdestegring. Något som knappast kommer att kunna ersättas med statliga miljarder i räddningspaket. Värdet på många av bankernas tillgångar är helt enkelt borta. Jag undrar också vad som händer med de kommersiella fastigheterna som banker och andra sitter med.
 
Med en rejält sjunkande investeringstakt och ekonomiskt aktivitet finns det heller ingen anledning att tillverka fler lastbilar. Varför skulle Volvo bygga upp ett lager osålda

Tvärtom handlar det återigen om att det är staten och det politiska systemet som får ta samhällsansvaret när marknaden drar sig ur.

Bloggat:

AB, GP

Arbetsförmedling flyttar till Volvo | Nyheter | Aftonbladet

Arbetsförmedling flyttar till Volvo

Varslen och neddragningarna på Volvo Personvagnar gör att arbetsförmedlingen nu öppnar kontor vid Torslandafabriken i Göteborg. Minst tusen Volvoanställda väntas till förmedlingen.

– På de ordinarie arbetsförmedlingskontoren tror vi att det blir ett otroligt tryck, och då väljer vi att hantera allt på ett ställe, säger Anders Östling, chef på arbetsförmedlingen i Göteborg till TV 4 Nyheterna Göteborg.
___
‘
samband med lastbilsmässan i Hannover i förra veckan förvarnade så gott
som samtliga lastbilstillverkare om att ordervolymerna föll. Nu kommer
den första indikationen på hur Volvo Lastvagnar, AB Volvos
lastbilsbolag, hanterar detta.

Lastvagnar förvarnar om att 1 400 personer skall bort.
Personalneddragningarna drabbar i Göteborgsområdet
lastbilstillverkningen i Tuve där inriktningen är att reducera
kvällsskiftet, vilket förväntas medföra en minskning av antalet
anställda med upp till 610 personer.

I Umeå berörs cirka 370 anställda till följd av att kapaciteten i hyttfabriken planeras minskas från och med den 1 april 2009.
Drygt 400 visstidsanställda i Gent skall bort när där det temporära nattskiftet läggs ner den sista december i år.

- De planerade neddragningarna görs inte bara för att minska
kapaciteten, utan även för att effektivisera produktionen och
kompensera för de ökande råvarupriser som vi nu känner av, säger
Staffan Jufors, vd på Volvo Lastvagnar i Lastvagnars pressmeddelande.

SVD

1 400 bort på Volvo Lastvagnar

”I Tuve är inriktningen att reducera kvällsskiftet, vilket förväntas medföra en minskning av antalet anställda med upp till 610 personer. I Umeå berörs cirka 370 anställda till följd av att kapaciteten i hyttfabriken planeras minskas från och med den 1 april 2009″, skriver bolaget.

I Gent berörs drygt 400 visstidsanställda.

Börsreaktionen var försiktigt positiv. Volvos B-aktie hade minuterna efter beskedet gått upp med 0,8 procent, medan Stockholmsbörsen i övrigt låg kring nollstrecket efter en djupdykning i den inledande handeln.

Volvo Lastvagnar hänvisar dels till en tydlig konjunkturavmattning, men även till att läget har förvärrats av den senaste tidens finansiella oro och kreditåtstramning.

Som vanligt fattar Sofia Nerbrand inget. Det handlar varken om framgångsrika kvinnor eller att köpa tjänster. Det handlar om klass skillnader. Om att framgångsrika kvinnor och män kan köpa sig fria från att att ta ansvar för sin egen vardag.

Visst skulle man kunna kalla det arbetsfördelning. Där kvinnor med lågstatus och inkomster arbetar hos kvinnor med höga inkomster så att dessa kvinnor kan ha mer tid.

För 100 år sedan kallades det tjänare. Idag kallas det persontjänster med uppgifter som att städa, tvätta och sköta barnen för den rikare kvinnan. Samma som för 100 år sedan.

Tanken att alla kvinnor ska ha samma möjlighet verkar främmande för Sofia Nerbrand. liksom för det Svenskt Näringsliv som drivit frågan om hushållstjänster de senaste 20åren.

Förövrigt visste jag inte att Barbro Hedvall ledarskribent på DN hör till samma vänster som Lars Ohly?

Och notera att det är de vanliga skattebetalarna som står för Nerbrands städning via riktat skattesubvention. Det måste kännas bra för den vanlige svensken att kunna sponsra städningen med sina skattepengar.

SvD » Ledarsidan » Kvinnor måste våga betala för tjänsterna

Själv skulle jag inte klara mig utan min manlige assistent på jobbet och vår avdragsgilla städhjälp i hemmet. De är guld värda. Utan dem skulle jag inte ha en sportslig chans att leda mitt företag, redigera en tidning, fylla detta kolumnutrymme med jämna mellanrum, ha en framgångsrik man och ha tid med honom och vår lille son.

Jag brukar säga till yrkeskvinnor med ambitioner som jag möter att de inte bara ska anlita någon hemma, de måste också skaffa sig en gedigen sekreterare och sluta vara duktiga flickor som tror att de ska hinna med allt på en gång. Att kunna köpa traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter borde vara lika självklart som det är att låta någon annan byta däck på bilen, vår och höst, för en tämligen väl tilltagen summa pengar.

Men från ena vänsterkanten till den andra – från Lars Ohly till Barbro Hedvall – predikas att lösningen till att kvinnor ska nå den yttersta toppen är kvoterad föräldraförsäkring. I alla andra sammanhang (även direkt efter de 16 månadernas föräldraledighet) hyllas lönearbetet och rätten till heltid. Inte minst för att detta göra-gott-etablissemang ska få mer skatteintäkter att konsumera för vårt eget bästa.

Ska alla kvinnor verkligen förlita sig på hemmapappor eller bo nära sina egna föräldrar som kan jobba ”gratis”? Och är kvoterad föräldraförsäkring verkligen lösningen för ensamstående mammor?

Det finns en föreställning om att amerikaner arbetar jämt och att vi européer har långa semestrar. Det är en myt. Enligt tidsanvändningsundersökningar arbetar vi lika många timmar, med den viktiga skillnaden att amerikanskor arbetar mer på marknaden och får lön för sitt jobb. Således finns det också fler tjänstetimmar att köpa. Svenskor ägnar däremot betydligt fler ”lediga” kvällar, helger och ferier åt att feja och greja. Den mer utvecklade arbetsspecialiseringen i USA är en av förklaringarna till att unga kvinnor i amerikanska storstäder nu har gått om sina jämnåriga män i löneligan. Framgångsrika kvinnor är på frammarsch, utan att för den skull avstå från barn.

Med tanke på retoriken från SVD på senare tid återanvänder jag rubriken igen. Det blir säkert fler tillfällen.

Alliansens jobbskatteavdrag gav hög och medelinkomsttagare mer pengar. Inte låginkomsttagare.Detta enligt siffror från finansdepartementet. I gruppen låginkomsttagare hamnar en städare med 18900 som får hela 240kr efter alliansens skattehöjningar inom andra områden.  Jag misstänker att 18900 knappast är lägsta lönen i Sverige. Logiskt sett borde de med ännu lägre inkomster gå back med alliansens politik av döma av finansdepartementets siffror.

Det handlar med andra ord inte om några 1000kr för alla i skatterabatt. Om nu någon trodde det.  Läs själv finansens siffror. Visst är det trevligt att vara gynnad medelklass. 30000 i månaden så har du fått hela 810kr mer alliansens jobbskatteavdrag. Så säger finansdepartementet.

http://www.regeringen.se/sb/d/8648/a/90779

Inkomstförändringar för några yrkesgrupper

Jobbskatteavdraget genomfördes samtidigt med en rad andra förändringar som påverkade privatekonomin. Förutom minskad skatt på arbetsinkomster sänktes även skatten på boende. Samtidigt höjdes a-kasseavgiften och rätten att dra av den och fackavgiften försvann. Vissa skatter och avgifter höjdes.

Nedan kan du se hur jobbskatteavdraget och de höjda utgifterna påverkar några olika yrkesgrupper. I dessa exempel har vi inte räknat med den sänkta skatten på boende. Lönerna är baserade på SCB:s lönestatistik för 2006 och Finansdepartementets beräkning av 2008 års nivåer.

Städare, förskollärare, polis

kronor/månad	Städare	Förskollärare	Polis
Inkomst per månad	18 900	23 100	27 900
Förändrade inkomster
Sänkt skatt (jobbskatteavdrag, steg 1 + 2)	901	1 076	1 205
Förändrade utgifter
Höjd a-kasseavgift + slopad avdragsrätt	-367	-163	-100
Netto efter jobbrelaterade förändringar	534	913	1 105
Höjda skatter och avgifter1	-295	-295	-295
Netto efter övriga förändringar	239	618	810

1. t.ex. trafikförsäkringsskatt, slopat pc-avdrag, tobaksskatt, ölskatt och skatt på drivmedel.
   

Källa: Finansdepartementet.

Sen noterade jag att  det finanspolitiska rådet hade detta att säga om regeringens jobbskatteavdrag.

Regeringens sysselsättningspolitiska reformer, i första hand sänkningen
av a-kassan och jobbskatteavdraget, kan antas få betydande
positiva sysselsättningseffekter på sikt. De senaste två årens
sysselsättningsuppgång beror dock i huvudsak på en positiv konjunkturutveckling.

Varför inte läsa om vad Lars Calmfors hade att säga i övrigt om Anders Borgs ekonomiska politik

Men så är inte ledarsidornas funktion kritisk analys. Speciellt inte om kompisarna i regeringskansliet vill få ut sitt budskap. Räkna med att gång på gång få höra budskapet att alliansregeringens ekonomiska politik varit framgångsrik i olika selektivt utvalda vinklar.

SvD » Ledarsidan » Hur hade det gått utan jobbskatteavdraget?

Regeringens jobbskatteavdrag innebär sänkt inkomstskatt med mer än tusen kronor i månaden för de flesta som jobbar heltid. För ett lärarpar handlar det om cirka 25 000 kronor om året i lägre skatt. Det gör stor skillnad när räkningarna från Statoil och matkassarna från Ica ska betalas.

Jobbskatteavdraget diskuteras för det mesta som en ekonomisk-politisk åtgärd för att få fler i arbete. Men man får inte glömma bort en annan och minst lika viktig effekt: att de som jobbar får förfoga över en större del av sina inkomster. Staten skruvar ner sina anspråk. I gengäld får familjerna större svängrum och möjlighet att fatta egna beslut.

Har man tur bor man dessutom i en kommun och ett landsting, som drar sitt strå till stacken genom att lindra inkomstbeskattningen lokalt. Efter 2006 har till exempel stockholmarna haft tur.

Sänkt inkomstskatt är klassisk frihetspolitik, och utan den frihetspolitiken skulle det ha varit svårare för arbetande familjer att klara den senaste tidens pris- och ränteökningar. Vi hade fått en långt mer infekterad debatt om uppsägning av kollektivavtal och krav på kompensation för de högre priserna. På så sätt bidrar jobbskatteavdraget även till att hålla de hotfulla inflationsimpulserna i schack.

Inkomstskatten fortsätter att vara den tyngsta kostnadsposten i hushållens budgetar, men i och med jobbskatteavdraget har bördan lindrats avsevärt, och det spelar störst roll för dem som har lägre inkomster. Enligt beräkningar från professor Sven-Olof Lodin betalar ett vårdbiträde klart mindre andel av lönen i skatt under dagens borgerliga styre än under det radikala paradåret 1974. Den gången gick 31 procent av inkomsten i skatt, numera handlar det om 23,5 procent.

Tungviktarna i Finanspolitiska rådet har nickat välvilligt inför jobbskatteavdraget och säger att det stämmer att det skapar jobb. Gott så. Men reformen får inte reduceras till ett redskap i den ekonomiska verktygslådan; det är minst lika viktigt att påminna om hur den har ökat familjernas makt över sin vardag och gjort dem bättre rustade att möta påfrestningar.

Johan Pålsson Syll har i DN en utmärkt genomgång av Naomi Kleins bok chockdoktrinen och Johan Norberg och Boris Benulic: ”Allt om Naomi Kleins ­nakenchock”.

Naomi Klein: ”Chockdoktrinen”, Johan Norberg och Boris Benulic: ”Allt om Naomi Kleins ­nakenchock”
Till kritikerna av Kleins bok sällar sig nu Johan Norberg och Boris Benulic med skriften ”Allt om Naomi Kleins nakenchock”. Författarna anklagar Klein för att medvetet fabricera bevis, förvränga fakta och missförstå dramats centrala aktörer och ideologier. Den som hoppats på seriös kritik och analys blir snart besviken.

I sin iver att ärerädda idolen/hjälten Friedman skyr Norberg inga som helst medel. Så påstås exempelvis (s 27) Klein göra Friedman ”ansvarig” för kriget i Irak, trots att något sådant inte alls står att finna i boken. Vad Klein gör är att visa hur den tidigare försvarsministern Donald Rumsfeld, en varm anhängare av Friedmans nyliberala ideologi, låter denna ideologi påverka strategin Pentagon utformar för Irakkriget.
På ett annat ställe (s 67) vill Norberg till och med få oss att tro att Pinochets militärkupp mot den folkligt valde presidenten Salvador Allende i själva verket skedde på parlamentets begäran.

Men jag fastnade dock för något annat. En kritik mot hela det nationalekonomiska skrået och den människosyn de lär ut på svenska institutioner. Och det intressant fakta att 1 procent av befolkningen äger en tredjedel av det samlade svenska förmögenhetsvärdet i Sverige. Samtidigt som man från borgerliga tidningar som DN och SVD propagerar för att vi behöver ökande skillnader i Sverige. Patrick Krassen lyckas också prestera detta tyckande påstående.

Det finns flera anledningar till att det är så här. Sverige har en jämförelsevis sammanpressad ­­lönestruktur, och en svag förmögenhetsbildning – en tredjedel av hushållen har låg eller negativ förmögenhet, enligt SCB.

Kan möjligen problemet vara att vi behöver större förmögenhetsspridning, inte lönespridning?

Naomi Klein: ”Chockdoktrinen”, Johan Norberg och Boris Benulic: ”Allt om Naomi Kleins ­nakenchock”
Likväl tror jag att den intressanta kritiken måste komma från ett annat håll än marknadshögern. Som jag ser det medför Kleins fixering vid Friedman och Chicagoskolan tyvärr att hon befriar national­ekonomins övriga företrädare från ansvar. Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra läro­säten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential. Antingen väljer vi tillväxt och effektivitet eller välfärd och jämlikhet.
Dessa ekonomer och marknadsivrare har alltid hävdat att det inte gör så mycket att klyftorna i samhället ökar. På lång sikt kommer rikedomen att sippra ner till de fattiga och jämlikheten öka.

Men verkligheten visar något annat. Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand. En allt mindre del av befolkningen får allt större inkoms­ter och förmögenheter. Något som återspeglar inte bara ojämna materiella levnadsvillkor, utan också människors bristande inflytande och makt i samhället.
Och förmögenhetskoncentrationen går snabbast i Sverige! Färsk statistik från SCB visar att en procent av befolkningen i dag äger nästan en tredjedel av det totala förmögenhetsvärdet. På mindre än tjugo år har inkomsterna för de fem procent av befolkningen som har högst inkomster ökat nästan fyra gånger mer än för en genomsnittlig industriarbetare.

Så tankesmedjan Timbro, företrädare för Sveriges ekonomiskt mäktigaste förening, tycker förmögenheter är bra. Är det någon som är förvånad?

Lika förväntat som att Svds ledarblogg hänvisar till en nationalekonoms blogg som hänvisar till en elektronisk tidning man får betala 30$ för att läsa.

En fråga är förstås om fler förmögna som kan donera till välgörande ändamål är värt i form av fler svenskar som blir fattigare. Det är ju vad diskussionen kring den sammanpressade lönestrukturen egentligen betyder.

Sen kan man undra hur sammanpressad den svenska lönestrukturen är egentligen. Speciellt med tanke på att Sverige 2007 satte rekord i antalet svenska dollar miljonärer. Vilka förövrigt uppgår till 50000 svenskar enligt Affärsvärlden.

Men vad som kanske saknas är väl en mer upphöjd social status för folk med förmögenhet. Var det inte alliansens ivrigaste neo-liberal som menade Det måste vara fint att bli rik i Sverige. En gissning vem som kläckte ur sig det.

Det finns ju dock mycket man kan göra för att bättra på anti-förmögenhets klimatet i sverige.

Förutom att införa fullständig skattebefrielse för alla som når upp över miljonen i tillgångar och avdragsrätt för donationer varför inte låta statstelevisionen införa ett nytt hyllningsprogram, så blev jag miljonär. naturligtvis kombinerat med en miljonärens dag på skansen led av kungen och Timell. Eller kanske Ernst om inte han är för hemmasnickrad. Inför miljonärskunskap på skolschemat och starta en förening för unga blivande miljonärer

För att sedan bättre på incitamentsstrukturen varför inte införa en straffskatt för all med inkomster under 150000.

Borde inte också särskilt bemärkta miljonärer kunna få städer omdöpta efter sig som tack för sina donationer. Och naturligtvis återinför adlandet, så att precis som i Storbritanien om du når upp till en viss förmögenhetsnivå du kan via en liten donation till lämpligt parti kalla dig von anka ?

Visst hade Sverige varit så mycket bättre med dessa reformer?

50 000 svenska dollarmiljonärer – Affärsvärlden
Det
är en ökning med 1700, vilket motsvarar en tillväxt på 3,5 procent. Det
är en dryg tredjedel av förra årets rekordtillväxt på 9 procent.

Sveriges
ökning är något sämre än den genomsnittliga tillväxttakten i Europa på
3,7 procent, som dras upp av snabbväxarna i det forna Östeuropa. För
hela världen sprängdes för första gången 10 miljonersvallen med totalt
10,1 miljoner dollarmiljonärer. Det visar World Wealth Report, en årlig
studie från Capgemini och Merrill Lynch som genomförts 12 år i rad.

Som
dollarmiljonär räknas de människor som har ekonomiska tillgångar
motsvarande 1 miljon USD exklusive privat bostad. Norge hade under 2007
den största ökningen av dollarmiljonärer i Norden, totalt 62 000
dollarmiljonärer. Danmarks har bara 36 000 och Finlands 26 000.

SvD » Ledarbloggen

Nationalekonomen Niclas Berggren kommenterar på sin blogg dagens ledare, och hänvisar till forskning som visar att förmögenhetsbildning är viktigt för entreprenörskap. Det kan tyckas intuitivt logiskt att tillgång till kapital underlättar entreprenörsanda och innovativitet.

Tankesmedjan Timbro visade i en undersökning i januari att pengar på banken också gynnar goda värden som jämställdhet och generositet. Så det finns flera goda skäl till att stimulera förmögenhetsbildning.

SvD » Ledarsidan » Den goda kraften i förmögenheter
Warren Buffett, enligt Forbes världens rikaste person, har skänkt bort över 40 miljarder dollar – uppemot tre fjärdedelar av sin förmögenhet. Andra rika företagare som paret Michael och Susan Dell, David Rockefeller och CNN:s grundare Ted Turner har också donerat stora summor till ändamål som miljö, barns utbildning, sjukvård och medicinsk forskning. För en månad sedan donerade den brittiske finansmannen Chris Hohn 460 miljoner pund till välgörenhetsprojekt i Afrika – den största donationen till välgörenhet någonsin i Storbritannien. Oljemiljardären David Koch gav i början av juli löfte om att donera 100 miljoner dollar till renoveringen av New York State Theater, och har tidigare lovat samma summa till ett forskningscenter om cancer.

I USA finns en uppfattning om att den som lyckats i samhället, som genom arbete, innovation och företagsamhet tjänat goda pengar, har en moralisk skyldighet att ge tillbaka till samhället. Därför sker också många donationer till fattigdomsbekämpning och utbildning på hemmaplan – att skänka pengar till sitt gamla universitet är till exempel oerhört vanligt, vilket är en anledning till den rika floran av universitet och forskningsinstitutioner i USA.

En motsvarande donationskultur är svår att finna bland förmögna människor i Sverige. Wallenbergstiftelserna finansierar förvisso en hel del insatser inom forskning och utbildning, och företagsledare som Ingvar Kamprad donerar en del till välgörande ändamål, men det är snarare undantag än regel.

Det finns flera anledningar till att det är så här. Sverige har en jämförelsevis sammanpressad ­­lönestruktur, och en svag förmögenhetsbildning – en tredjedel av hushållen har låg eller negativ förmögenhet, enligt SCB.