Claeskrantz.se

Det mesta tyder nu på att krisen nått botten – ekonomiskt sett. Som alltid släpar arbetslösheten efter..

Är botten på en ocean ett positivt läge att befinna sig?

Man kan tro det om man läser diverse borgerliga ledarsidor som hyllar Anders Borg för hans krisbekämpning d.v.s miljardstöd till de svenska banker som återigen spelat bort spararnas pengar på spekulationer. Och förstås skattesänkningar för de svenskar som redan har mest. Bekostad av indragen välfärd för sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Nu trodde jag ekonomin bestod av mer än ränteskillnaden på de pengar bankerna lånar från staten och de räntor de tar ut från individer och företag som vill låna från dem. Det är ju staten som håller uppe de svenska bankernas balansräkningar. Och skattebetalarna som dubbelt upp står för kalaset. Men tydligen har jag fel där.

Det ska bli intressant att se det ekonomiska miraklet som håller på att ske där företagen ska öka sin produktion för att de får lägre lönekostnader kombinerat med ett skattesystem

Det är den ekonomiska potatisteorin d.v.s Says lag tillämpad i praktiken som nu tydligen en del vill införa även inom hela EU.  Enkelt handlar det om en ekonomisk teori där ‘utbudet skapar sin egen efterfrågan’ enligt förespråkarna. Vilket tydligen inkluderar både Anders Borg och Göteborgs Posten.

Utbudet i det här fallet råkar vara alla de som är eller kommer att vara arbetslösa inom en snar framtid.

De intressanta är förstås att Says pratade om potatisar i det sena 17000-talets Frankrike i sitt exempel. Därför kallar jag det också potatisteorin. En del hade dock hävdat att det finns viss skillnad på utbudet av potatisar och arbetslösa i dagens Sverige….  

Det mesta tyder nu på att krisen nått botten – ekonomiskt sett. Som alltid släpar arbetslösheten efter. När ekonomin vänder tar det tid innan företagen slår i kapacitetstaket och behöver nyanställa. Och som alltid efter en djup lågkonjunktur blir inte allt som förut. Några jobb kommer aldrig tillbaka. De måste ersättas med nya.

Då räcker det inte med åtgärder som förhoppningsvis underlättar framväxten av nya jobb. Arbetslösheten behöver också angripas från motsatt håll. Européer som riskerar att gå från tillfällig arbetslöshet till långtidsarbetslöshet måste ges goda skäl att byta bransch och kanske flytta. Effektivast och enklast torde vara att göra detta lönsamt.

Det svenska jobbskatteavdraget borde tjäna som förebild, anser EU:s kommissionär för ekonomiska och monetära frågor, Joaquin Almunia.

I går reste finansministrarna hem från Göteborg. Stimulanspolitikens tid är inte ute. Men tack och lov börjar det också bli dags att fundera över hur EU skall samordna avvecklingen av stimulansåtgärderna.

EU har bevisat sin nytta – Ledare – www.gp.se

– Ekonomin håller på att stabiliseras efter finanskrisen; vi ser gröna skott och väntar på blommor. Men det är tillväxt som är beroende av ekonomisk konstgödning och det vore fel att dra tillbaka dessa åtgärder nu. De kommer att behöva fortsätta även under 2010, sade Anders Borg.

De säger en del att samtidigt som Anders Borg talar sig varm för att nu är krisen över rasar de amerikanska börserna återigen. Trots tappra försök från alliansföreträdare tror jag inte det kommer att gå att prata sig ur en global ekonomisk kris. Varken för svenska eller Europeiska politiska företrädare. Det är en globala kris som jag inte hade sagt är över förrän efterfrågan på arbetskraft ökar i USA och i Väst-Europa. För, som väl  alla förstått utlöste den finansiella härdsmältan även en kris i den verkliga tillverkningsekonomin? Ingen har väl missat att högst verkliga arbetstillfällen gått förlorat i den svenska tillverkningsindustrin medan Anders Borg spenderat miljarder på att hålla de svenska bankerna under armarna.

Den svenska fordonsindustrin hör definitivt inte till de som hyllar Anders Borg och den moderata alliansens krishantering av döma av debattinlägg som det nedanstående på DI-debatt.

Vi talar om en bransch som 2008 var Sveriges viktigaste näringsgren och svarade för 13 procent av landets varuexport och dominerade investeringar, forskning, utveckling och teknikspridning.

Att 60 procent av en sådan nyckelbransch har försvunnit på ett år är en mycket anmärkningsvärd siffra som dock inte sätter några spår i regeringens krispolitik.

Om nedgången beror på generella konjunkturfaktorer eller är strukturell till sin karaktär bör inte några särskilda åtgärder sättas in för en viss bransch.

Om det däremot finns specifika faktorer i krisförloppet som drabbar en viss bransch temporärt finns skäl att vidta åtgärder så att inte en omotiverad permanent utslagning skapas.

Alla biltillverkarländer i världen utom Sverige bedömer att den senare situationen föreligger och sätter in åtgärder. Sverige ensamt står passivt inför raset i fordonsindustrin.

Den extrema och tvära nedgången i fordonsindustrin orsakas av att de finansiella problemen i krisförloppet drabbar just den branschen på ett speciellt sätt, vilket har klargjorts i en av Finanspolitiska rådets rapporter 2009:3:
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\10\02\355075&sectionid=Debattnyheter

Siffran jag hört är 50 miljoner förlorade arbeten inom den globala ekonomin sedan krisen startade i USA 2007.  Det kommer att ta lång tid att komma tillbaka. De 100-tusentals svenska jobb som förlorats är permanent förlorade.  Och det har inte kommit några nya.

Det säger även något om den moderata alliansregeringens prioriteringar att att Anders Borg med flera tycks strunta totalt i arbetslöshet som ett samhällsproblem. Och, skulle jag säga, tvärtom ser en stark efterfrågan på arbete från arbetslösa som något positivt. Det driver ju ner lönerna. Så är också den ansvariga statsekreteraren hos Sven-Otto Littorin expert på lönebildning, inte arbetsmarknad.

Det visar på en verklighetsbild där man ser världen från ett snävt ekonomiskt perspektiv. Teoretisk ekonomisk rapporter från efterföljare till Milton Friedman med fler har legat till grund för svensk inrikespolitik och moderaternas tro på en arbetslinje utan kopplingar till modern svensk arbetsmarknad.

EU-ministrarna är på väg att enas om hur en ”exit strategi” ska se ut, om hur krisinsatserna ska dras tillbaka. Det lät som en blåkopia av svenska regeringens så kallade jobblinje när EU-finanskommissionären Joaquin Almunia presenterade den:

* Det handlar om att få fler att söka sig ut på arbetsmarknaden, att få fler äldre att arbeta längre och att få ner långtidsarbetslösheten.

* Det behövs reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

– Det måste löna sig att arbeta, sade Almunia.

Än viktigare är frågan om det verkligen är den rätta vägen för EU att satsa på den svenska regeringens arbetsmarknadspolitik där sänkta löner ska ge nya arbeten. Vilka dessa nu är?

Är verkligen minskad efterfrågan och överföringar av kapital via selektiva skattesänkningar till de som har mest vägen in i framtiden?

Att den moderata arbetsmarknadspoltik, ett totalt fiasko, nu ska marknadsföras inom EU är en fräckhet som man bara kan beundra från moderaterna och Anders Borgs sida. För det är väl inte så att de själva tror att de skapat arbeten?

Den ekonomiska krisen är inte över. Tvärtom ser det ut som om världen är på väg mot en permanent lägre efterfrågan och med en sjunkande löner och priser.

Bloggat:
Anders Borg på försäljningsturné – med va´då?, Om att sälja idéer och något om trädgårdsorakel, Anders Borg säljer utanförskap, Badlands Hyena, Roger Jönsson, Strandh.DigitalPR, Rosings Blogg och John Johansson(s) bl…

– Ekonomin håller på att stabiliseras efter finanskrisen; vi ser gröna skott och väntar på blommor. Men det är tillväxt som är beroende av ekonomisk konstgödning och det vore fel att dra tillbaka dessa åtgärder nu. De kommer att behöva fortsätta även under 2010, sade Anders Borg.

Och Eurogruppens ordförande, Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, bedömde att det kan bli läge att dra tillbaka stimulanspaketen tidigast 2011.

EU-ministrarna är på väg att enas om hur en ”exit strategi” ska se ut, om hur krisinsatserna ska dras tillbaka. Det lät som en blåkopia av svenska regeringens så kallade jobblinje när EU-finanskommissionären Joaquin Almunia presenterade den:

* Det handlar om att få fler att söka sig ut på arbetsmarknaden, att få fler äldre att arbeta längre och att få ner långtidsarbetslösheten.

* Det behövs reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

– Det måste löna sig att arbeta, sade Almunia.

http://www.dn.se/ekonomi/anders-borg-saljer-in-jobbpolitiken-1.965502

Den är väl inget nytt för den som följer debatten i USA men tydligen har media industrins lobbyister varit aktiva även i denna fråga på inom EU.  I USA har media industrin länge velat att webbplatser ska blockeras och viss typ av internet trafik ska filtreras bort.

Att avstängning från internet skulle finnas med som en del av av de ‘frivilliga’ överenskommelserna är heller inte förvånande.

I grunden handlar det om att främst amerikanska medieföretag vill ta kontroll över internet som distributionsväg för mediematerial.  Och kan anta med den kontrollen också ta ut de priser de vill och sätta villkoren.

Det handlar om vem som ska få tillgång till text, ljud, bild och video i framtiden.

Nu har jag inget emot om mediejättar gör det så svårt, dyrt och besvärligt att få tillgång till deras material så att folk väljer fria, billigare alternativ. Bara själva banan, d.v.s internet hålls neutral. En mediejätte ska inte kunna sluta avtal med en  internetleverantör om att deras trafik ska få prioritet.

The Commission’s invitation said that “European-wide voluntary agreements… would seem to be in the common interest of all stakeholders since currently the development of new business models on the internet is hampered by the volume of illegal downloading”.

It added that “while future legislation should not be excluded at European level”, voluntary agreements are “more likely to result in balanced and proportional solutions”.

The meeting discussed gathering evidence of illegal downloading, the development of legal alternatives to piracy, deterrents or sanctions, and educating internet users.

The Commission’s approach has been criticised by BEUC, the European consumers’ organisation. BEUC is concerned that internet service providers may agree to suspend the internet access of persistent illegal downloaders as part of the voluntary agreements.

Draft legislation currently under discussion in France would introduce a ‘graduated response’ system in which users’ access could be cut off after they had received warnings that they were acting illegally.

Kostas Rossoglou of BEUC said: “We are really concerned by this working group as it might result in getting the graduated response by the back door.”

Commission looks to pull the plug on illegal downloading  |  Policies  |  Information society  |  Information technology | European Voice

Med anledning av Timbro’s granskning av EUs informations/propaganda verksamhet skriver Rolf Van Der Brink nedan om från vilka grunder Timbro agerar. Vilket får mig att fundera.

Hade jag varit journalist hade det varit intressant med en artikel kring varför Timbro agerar som de gör just nu? Vilka intressen driver Timbros finansiärer svenskt näringsliv? Vad jag förstått presenterades också ett liknande utspel i Almedalen.

Varför gillar inte svenskt näringsliv EU längre kan man undra. 

För alla förstår väl att Timbro inte är någon opartiskt forskningsinstitution utan tvärtom verkar i sin ägares intressen? 

Vore det förövrigt möjligen något för Arbetarrörelsens tankesmedja att sätta 2 personer att granska Timbros och svenskt näringslivs propaganda information organisationer? Och presentera detta på Aftonbladets debattsida.

Det är ju ungefär samma sak som Timbro´s debattinlägg. 

I grunden handlar det om journalistisk kritisk granskning av allt material. Något som är sorgligt eftersatt i dagens media Sverige.

Kunde inte DN-debatt åtminstone sätta ut en informationsruta om de som tillåts skriva på Sveriges viktigaste klotterplank. Och de journalister som skriver tala om vem som står bakom informationen.

Bloggat:
Rolf van den Brink, Opinionsbloggen, Dackefejden, Ung Vänster, Enn Kokk, Johan Ingerö, Jakob Heidbrink – Me…, Solidariskt Sverige, Christermagister, Peter Swedenmarks bl… och Motpol

Mer i media:
Sekretariatet för kommunikation EU 2009 (KOM-09), EU:s "propagandaapparat" sågas, EU:s "propagandaapparat" sågas, Regeringen måste stoppa statsminglen, EU:s "propagandaapparat" sågas;

Timbro har granskat EUs opinionsbildning för EU och konstaterar att det rör sig om “propaganda” som kostar skattebetalarna miljardbelopp och  på lägger grunden för  “en kolonisation av civilsamhället”.
Timbro i sin tur gör sitt propagandaarbete helt som läroboken föreskriver. Tankesmedjan presenterar sina teser på åsiktsmarknadens främsta stånd, DN Debatt mitt under Sveriges ordförandeskap och sätter på så sätt press på ordförande Fredrik Reinfeldt. Timbro ökar trycket ytterligare genom att göra Sveriges kommissionär Margot Wallström till huvudansvarig för EUs opinionsbildning.

Timbro vill givetvis maximera den massmediala effekten och försöker skapa så många ringar på vattnet det går av sitt scoop.

[…]

Så Timbro har producerat ett scoop. Men det är också i grunden ett scoop beställt av Timbros finansiärer, Svenskt Näringsliv via stiftelsen Fritt Näringsliv. Något som Timbro väljer att inte berätta på sin egen sajt.
Att Scoopet är beställt av kommersiella aktörer, som vill agera fritt med minsta inblanding från EU och staten,  och att det inte råder någon öppenhet om det är en sak. Eftersom Timbro presenterar sin rapport som ett debattinlägg, gäller heller inte gängse publicistiska riktlinjer. På så vis slipper Timbro också låta någon motpart, kanske främst Margot Wallström komma till tals.

Rolf van den Brink » Arkiv » Timbros EU-scoop

Om det är någon som har ansvaret för att en majoritet av svenskarna inte kommer att rösta är det de svenska medierna som ofta underblåst fördomar och okunskap kring  EU. Och de politiker som försökt rida på denna okunskap.

Som Jasenko Selimovic skriver i fokus nedan vore bra om politiker och media både tog EU-frågor på större allvar och inte spred rena felaktigheter.

Nu visade det ju sig att den rena nej partierna också blev EU-valet 2009s stora förlorare. Vilket väl kan sägas vara viss poetiskt rättvisa.

Fokus » Sluta ljuga om EU
Jo, det ligger en hel del i det. Det finns forskning som bekräftar att den
nationella rapporteringen om EU för­vrider bilden av unionen. Fast åt andra hållet: rapporteringen om EU vrider bilden till det sämre. Och på så sätt skapas och förmedlas fördomar om EU. Hur då?

Till exempel, har ni hört den där om att EU har en stor och ofta korrumperad byråkrati? Säkert. Junilistan har till och med en valaffisch med texten: »Stoppa EU:s fusk och slöseri«. Och Eva-Britt Svensson säger i intervjun i radion att EU »har löne- och administrationskostnader som är otroliga«.

Så fram med faktaboken. Hur stor är EU:s budget, dess administrativa kost­nader och det eventuella fusket?

EU har en administration vars totala kostnad utgör strax under sex procent av EU:s budget, enligt EU-upplysningen, Europeiska kommissionens webbsida, BBC, faktaboken »The European Union« etc. I den summan ingår också lokaler och pensionskostnader. De precist sagt 5,7 procenten av EU:s budget för 2008 är alltså de där »otroliga administrationskostnaderna«, som Eva-Britt Svensson pratar om. Det slöseri som junilistan vill stoppa.

Budgeten då? Hur stor är den? Åter­igen, faktaboken: den »stora« EU-budgeten är cirka två procent av ländernas samlade BNP. Vill ni veta hur stor del av Sveriges BNP som den budget som Anders Borg hanterar varje år motsvarar? Det vill ni inte. Tro mig. För det räcker inte ens att lägga till en nolla.

Och »fusket« då? Hur utbrett är det fusk som junilistan vill stoppa? Säkert större än rimligt, det kan vi vara överens om, men det är ändå bra att prata siffror och statistik. Av de hundratals transaktioner som EU gör varje år fann revisorerna år 2006 två transaktioner som man ifrågasatte på allvar. Intressant, eller hur?

Missförstå mig inte. Jag försöker inte propagera för EU och dess gröna skogar. Och inte heller emot. Det är inte mitt ärende här. I min värld har både kritiker av och förespråkare för EU en lika given som självklar plats. Däremot försöker jag hålla mig borta från populismen och populister. Eftersom de utnyttjar den okunnighet som en del människor tillåter sig.

Alla svenskar har idag chans att rösta på ett rödare Europa. Och som GP skriver syns och påverkar de svenska parlamentarikerna. Som Anders Löwdin skriver finns det två centrala frågor där EU skulle kunna göra stor skillnad. Vem eller vilka som då sitter i EU-parlamentet kommer att göra skillnad.

Bloggat:

Varför jag röstar på (s) i EU-valet – två frågor är helt centrala

Sverige och Europa har drabbats hårt av den finansiella oron. En oro och kris som har kommit att bli en jobbkris. Stater har lagt ner stor möda och enormt mycket kapital på att stabilisera och rädda finansiella institut. Det är viktigt. Lika viktigt är människorna och att marknaden inte ställs före människan. Jag såg en siffra på dem som inom kort kommer att sakna arbete i EU. Hela 27 miljoner berörs av detta. Det är därför av mycket stor betydelse att Europa samlat skapar förutsättningar för att mildra jobbkrisens verkningar. Att som Hökmark anse att Europa inte ska arbeta med arbetsmarknadspolitik är helt orimligt.

Högern vill att vi bevarar den Svenska modellen, heter det. Dem bortser från att den Svenska modellen är hotat och att det är EG-domstolens tolkning av Lavalmålet som är boven i dramat. Dem ser inte att den fria rörligheten inom EU leder till att utländska löntagare kommer hit för en bråkdel av svenska löner. Här har vi ett mycket tydligt exempel på detta och det är det så omdiskuterade företaget Hyrlett.

Det måste vara en självklarhet att lika lön ska gälla för alla arbetstagare, oavsett vilket land de kommer ifrån. Vi ska kräva ett socialt EU där vi inte konkurrerar med varandra genom att tvinga fram lägre löner och sämre arbetsvillkor.

Sven Hulterström pratar med Göteborgspensionärer om EU

Aftonbladet bekräftar återigen sitt rykte för politisk kvalitetsjournalistik. I det här fallet genom Lena Mellin tycks mena att väljarna är oinformerade eller inte förstått vad PP handlar om. PP sade redan 2006 vad de säger idag. De kommer att driva sina frågor och sedan försöka få ut maximalt kapital i politisk kohandel med andra partier. Oavsett vilken politik de övriga för. Utom möjligen den yttersta högern och de främlingsfientliga i Europaparlamentet.

Om det nu är så att 6-7 procent kommer att rösta på PP inklusive en stor del ungdomar ligger väl felet hos de politiska journalister som varken tagit PP på allvar eller genomfört någon seriös granskning av PP som parti eller dess företrädare. Om det är ett fel. Det är journalisterna som ska göra samhällsgranskningen men där har de i flera år okritiskt förtvidare mycket av vad PP sagt. Och många gånger låtit sig manipuleras likt EU-förslaget om bloggregistrering som visade sig vara vad en enskild europaparlamentariker tyckte.

Som de flesta vet tycker jag PP är ett enfrågeparti inom ett området som för mig inte är det absolut viktigaste. Men samtidigt är PP det svenska parti som kommit närmast att genomför vad övriga partier i stort pratat om. En nätverksbaserad valrörelse efter Obama modell.

Men jag gissar att oavsett utgången av EU-valet kommer nu mediagranskningen av PP explodera. Det ska bli intressant att se hur det går.

Annars är den klart genomgående trenden hur irelevant nej till EU är idag. Av döma av var Junilistan och Vänsterpartiet ligger i opinionsmättningarna.

Annars skriver Johanna Graf bra om varför det behövs mer kvinnor i EU-parlamentet.

Mer bloggar om EU-valet:

Hatten av för pr-genierna | EU-valet | Nyheter | Aftonbladet

Valrörelsens hittills största överraskning, Piratpartiet, är ett enfrågeparti som gjort en dygd av att begränsa sig. Enligt partiledaren Rickard Falkvinge är skillnaderna mellan de andra, mer etablerade, partierna ytterst små. Det område där piraterna tycker de kan göra skillnad handlar om fildelning och integritet på nätet. Därför sysslar partiet med det och struntar i allt annat.

Så långt är det lätt att hänga med. Piratpartiet fokuserar på det område där de tycker att de har något att komma med.
Det är svårförklarligt

Men detta parti stöds just nu av 6,7 procent av väljarkåren, enligt Novus Opinion. De är större än exempelvis de båda regeringspartierna Centern och Kristdemokraterna.

Det är svårförklarligt, närmast obegripligt.

Piratpartiet säger att de tänker rösta som den partigrupp där de så småningom hamnar – i alla frågor utom de som handlar om fildelning, upphovsrätt och integritet i cyberrymden. Där kommer Piratpartiet ha en egen uppfattning och driva den. I alla andra frågor lämnar de walk over.

Varför rösta på ett parti som gör väldigt lite? Och som inte ens när de gör något har en verklig chans att göra skillnad?

Hatten av för Piratpartiets pr-genier. De har lyckats förmedla engagemang, till och med passion. Utan att väljarna tycks ha förstått hur begränsat partiet anser att deras uppdrag är.

Är den någon som tror på fullt allvar att en privat företagsstyrka av poliser skulle kunna komma och arrestera eller på annat sätt utöva rättsskipning inom t ex fildelnings mål och folk inte skulle reagera på det?

Att misstänkta fildelare skulle släpas bort i handbojor eller bötfällas på miljonbelopp utan inblandning av domstolar eller polis som tydligen många inom PP verkar tro.

Det vore en kollaps av rättsstaten som jag inte tror på.

Det är också kvalificerad skrämselpropaganda mot folk som inte vet bättre.

Varför istället inte diskutera seriöst de negativa effekterna av de senaste årens skärpta digitala rättighetslagar. Utan att för den skulle ta ifrån folk rättigheterna att styra hur verk de skapat hanteras.

Det är ett lagbrott att t ex ladda ner från Pirate Bay. Värdet av det som förlorat kan diskuteras men det är ett lagbrott. Likaså kopiering av en bok. Det är värt att notera att alla de drakoniska åtgärder som lagts på förslag av mediaindustrin bara berör de som kan antas han ägnat sig åt olaglig distribuering av material man inte har rätt till.

En diskussion som hade behövts är den om någon form av digital allemansrätt eller något liknande det engelska begreppet ‘fair use’, för privata, icke kommersiella syften.  Och att detta hade drivits seriöst. Det är en milsvidskillnad mellan t ex amerikanska EFF och det svenska  piratpartiet. Eller mellan personer som Lawrence Lessig och företrädare för PP.

Likadant är tanken att det ska finnas en privat sfär som ingen har tillträde till är totalt orealistiskt i ett digitaliserat samhälle. Alla delar av en människas liv kommer att finnas registrerat hos privata företag eller stater. Mycket kommer du helt friviligt ge ifrån dig och gör redan nu. Din mail kommer att vara öppen för läsning oavsett om det är en uttråkad system operatör på leverantören av ditt internet eller någon statlig myndighet som läser dem.

Likaså alla andra former av digitala spår som lämnas. Hur har PP tänkt att något så simpelt som uppgifter om vad du handlar på ICA ska skyddas från missbruk.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Även när det gäller fritt spridande av information på internet kan man undra hur PP  tänkt sig detta. Vem eller vilka ska reglera att detta följs? Jag förutsätter att PP inte förespråkar spridandet av t ex hatpropaganda eller barnpornografi men var finns gränserna?  Vid förtal, uppmaning till våldsbrott, spridande  av företagshemligheter?? Det finns otaliga gränsdragningar som nu kommer upp mellan stater och internationellt.

Jag kan inte se annat än att om internet ska vara den fria mötesplats PP vill ha måste det regleras hårdare av stater som garanterar de spelregler som gäller. I det här fallet är det alltså EU den arenan.

Mer bloggar om EU:
Därför röstar jag (S) , dagens EU-val bloggtips, Juni 2, 2209 – Hökmark i köket, Vem ska sitta i förarsätet-

På ytan verkar det kanske som en ointressant detalj. Men i EU-sammanhang ligger djävulen alltid i detaljerna. Telekompaketet är ett sådant exempel. Genom att lägga till ordet ”lagligt” framför ”innehåll”, öppnas dörren för helt nya tolkningar av direktivet.

Om operatörerna bara är skyldiga att hantera lagligt innehåll, då kan tydligen ”olagligt” innehåll hanteras på ett annat sätt. Vem avgör i så fall vad som är lagligt respektive olagligt, en domstol eller privata företag? Domstolar har ju en vana att ta flera år på sig för att komma med ett avgörande, så de är tyvärr inte till någon större hjälp när de privata internetoperatörerna ska fatta beslut i konkreta fall.

Därmed har upphovsrättslobbyn krattat manegen för att i prak- tiken överlåta rättsskipningen på privata företag och deras intresseorganisationer.

Och den processen har redan inletts. Att striden om telekom- paketet är så het beror bland annat på att Frankrike antagit en lag som går under namnet ”Hadopi”. Den säger att den som har blivit anklagad för fildelning tre gånger ska stängas av från internet, utan någon inblandning av domstol.

President Sarkozy slåss med näbbar och klor för den här lagen. Därför vill han förhindra att telekompaketet får tillägg som förbjuder den typen av lagstiftning. Det är därför striden om tillägg 138 och 166 är så intensiv. Det här är ett bakvänt och ovärdigt sätt att diskutera viktiga politiska framtdsfrågor.

Sverige som ordförandeland kan ta initiativet till att hantera frågan på ett bättre sätt. Margot Wallström har under tio år tid letat efter ett sätt göra EU begripligt och relevant för medborgarna. Nu har Sverige och statsministern chansen.

Rensa bort de försåtliga formuleringarna ur telekompaketet, och återför det till att bara handla om konsumentfrågor. Lyft upp frågan om de medborgerliga rättigheterna på internet till ett eget direktiv, och låt oss diskutera det.

Det behöver inte vara något långt direktiv som tar åratal att få fram. De viktiga punkterna kan uttryckas i några meningar.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Skydda nätintegriteten i EU-lag | Brännpunkt | SvD

Alliansfrittsverige ställer en berättigad fråga nedan. Varför rösta på något av allianspartierna om en vecka?

Alliansen har misslyckats. De har misslyckats i sin klimatpolitik, skolpolitik, utrikes och säkerhetspolitik, företagarpolitik o.s.v. Listan är lång.

Är det någon som kommer ihåg Mats Odells avgång för att han inte kunde ta ansvar för en försvarspolitik utan innehåll?

Det finanspolitiska rådets totala sågning av alliansregeringens ekonomiska politik och arbetslinje.

De tomma löftena om bättre villkor för småföretagare och att det skulle bli lättare att starta företag.

De privata skattesubventionerade hemtjänsterna som visade sig gå till de som tjänade allra mest.

De 500000 som lämnade a-kassa i en åtgärd som Lars Calmfors kallade onödig.

De halverade platserna i vuxengymnasiet eller det yrkesgymnasier som ska ersätta men än ej finns.

Den strypta högre utbildningen och satsningen på elitskolor

Omläggningen av fastighetsskatten så att de med stor villor i storstäderna fick skattelättnader.

Omläggningen av skattesystemet så de som inte jobbar sjuka, arbetslösa eller pensionärer ska betala mer i skatte än de som hr arbete

FRA, Ipred, och några av de mest integritetskränkande lagarna i svensk historia.

Och inte minst misskötseln av socialförsäkringssystemen. Om nu någon kommer ihåg kaoset på försäkringskassan. Eller den arbetsförmedling alliansen gjorde sig av med 3000 anställda och drog ner budgeten för med en halv miljard lagom till den värsta jobbkrisen i svensk historia sedan 2 världskriget.

Lista är lång.

Likadant kan man ställa frågan vad vill alliansen i EU. Inte mycket verkar det som. Det mesta ska enskilda stater sköta. Socialdemokraterna har i alla fall uttryckt en vilja om ett gemensamt europeiskt handlingsprogram mot arbetslöshet en av mina viktigaste frågor.

Varför belöna misslyckade med att rösta på alliansen?

Andra Bloggar om eu-valet:
Mona Sahlin vinner när jobben är i fokus ([ s-buzz ]), Reinfeldt underkänner den politik som (M) för i Europaparlamentet… ( Signerat Andreas Sjölande, Reinfeldt slarvar med skattesänkningar och sabbar klimatet (Mona For President!), Agenda, Reinfeldt och Sahlin i ny debattduell,
Alliansfritt Sverige, Lasse online, Mullvaden, HBT-sossen, opassande, Mitt i steget, Jinges web och fotob…, Röda Malmö, ..:: josephzohn | gå…, jj.n och Mad World

Vilket förklarar varför högern röstar mot EU-satsningar mot lågkonjunkturen såväl som varför ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta Europa. Man tror på den oreglerade marknadens förmåga att balansera sig själv. Denna trossats genomsyrar allt alliansen gör – eller snarare inte gör. Från sjukförsäkringsreformer till finanspolitik, som leder till massarbetslöshet och otrygghet.
Varför högern ändå går till val på klimat och jobb trots sina uppenbara tillkortakommanden i just dessa frågor är inte särskilt märkligt. Folk vill ha ett jobb att gå till och ren luft att andas.
Men vi kan försäkra dig om att alliansen inte erbjuder dig något du vill ha – påståenden om att vara det nya arbetarpartiet, miljöpartiet, kvinnopartiet, framtidspartiet, frihetspartiet, godhetspartiet, paradispartiet… är tyvärr bara placebo. I själv verket är deras ideologier tomma skal, där det gamla högerpartiets moraliska försvar av att det skola givas mer till de som redan hava mycket endast består på en punkt: Slutmålet.
För drömmen om nedmonteringen av välfärdsstaten kvarstår. Om inte stapeln av rapporter om ökad privatisering är nog så talar de ökande klassklyftorna sitt eget språk. Den onda staten som prackar på folk sin fria sjukvård och utbildning måste pressas tillbaka. Så att folk får föra sin egen talan, var och en efter sin förmåga.

Alliansfrittsverige

Mitt i steget citerad nedan påpekar en intressant sak som helt försvunnit i debatten om datadirektiv och allt som är fel med EU.

EU har resurser. Enorma resurser som kunde användas till jätteinvesteringar för hela EU-området. Om den politiska viljan och visionen finns där.

Här om något är den svenska och europeiska socialdemokratins stora uppgift.  Att med  jobben som grund för politiken hitta och kämpa för en vision som lyfter ett gemensamt Europa. Det är inte vi mot dem. Utan flera 100-miljoner Européer som alla bor på samma plats. Med samma sociala och ekonomiska problem och utmaningar.

Varför är jobben så viktiga som grund. Enkelt. Utan en trygg ekonomi för individen blir till övriga förutsättningar så mycket sämre. Hälsa, social förhållanden, barns villkor, utbildning allt grundas i en trygg ekonomi. Och utan egen försörjning ingen frihet.

Till det kommer att vi bor på en gemensam kontinent med gemensamma problem. Det går inte längre att tro att Sverige kan gömma sig bakom nationsgränser eller att problem ‘där bort’ inte kommer att påverka oss.  Varför istället inte möta dem gemensamt inom EU.

Vad socialdemokratin borde göra är att ta det politiska initiativet i Sverige och Europa.  EU-valrörelsen får inte sluta den 7 juni. Det borde istället vara startskottet för en bred politisk kampanj och idédebatt om ett socialt, politisk och ekonomiskt Europa för alla.

Hade inte socialdemokratin och facken tagit kampen för jobb, rättvisa arbetsvillkor och ett samhälle alla kunde leva i för över 100-år sedan hade Sverige sett mycket annorlunda ut. De är dags att fortsätta den kampen. I hela Europa och Sverige.

EU är i sin nuvarande och framför allt blivande form optimerat för två områden: Det ena är gränsöverskridande beslut som berör gemensamma intressen. Till detta hör miljön, konsumentsäkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet för att nämna några exempel.
Men vad som kommit på undantag i den svenska debatten är hur EU:s budget, strategier och program är uppbyggda samt vad dessa har för fokus och funktion. Regional utveckling. Det är egentligen bara ett fåtal kandidater som till del lyckats fånga detta och en del av problematiken ligger i att varje land är en enda valkrets.

Mitt i steget: Därför röstar jag (S)

Andra bloggar som skriver om Europa.

Låt Sverige och Europa rösta som de unga, Inte ens sju dygn kvar tills att vallokalerna öppnas, Rösta på en person du gillar. Så enkelt är det, UtsiktFrånEttTak – b, Signerat Andreas Sj, HBT-sossen, Därför röstar jag (S), Mona For President!, Maj 29, 2009 – Alliansfritt Europa

Mer om hammarkullefestivalen på Göteborgs posten

Det finns många anledningar att rösta på socialdemokraterna i 2009 års EU-parlaments val men för mig finns det en fråga som är viktigare än något annat. Jobben och behovet av en gemensam europeisk jobbpolitik. En jobbpolitik som ger stöd både till utbildning, omställning och inte minst nyföretagande för hela Europa. Här är en svensk och europeisk socialdemokrati och fackföreningsrörelse som engagerar sig gemensamt i Europa det enda alternativet. De borgerliga inom EU eller Sverige kommer inte att göra det. Liksom floran av små och enfrågepartiet som ser ut att komma in i Europaparlamentet.

Däremot blir jag bara ledsen när jag läser formuleringar som den nedan vilket jag tycker är trångsynt nationell retorik i s valmanifest. Och verklighetsfrämmande när nationsgränser blir allt mer prickar på en karta. Alla borde ha sjysta arbetsvillkor och löner som de kan leva på. Både svenskar, andra européer och inte minst folk i tredje världen. Men det åstadkommer man inte genom att sitta med taggarna ute i Sverige.

Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

Att det sedan handlar om europeiska företag med europeiska arbetare gör ju bara behovet av att agera gemensamt inom EU än större. För att det ska bli verkligheten måste det finnas fler som kan driva dessa frågor i hela EU och i Sverige. Och engagera sig i konkreta europeiska frågor villkoren kan förbättras för alla.

Tillsammans med socialdemokrater i andra länder sätter vi investeringar för jobb först och väljer aktiv kamp mot arbetslösheten framför passivitet.

Europas unga måste få jobb, utbildning eller praktik. Unga människor ska inte behöva starta sitt vuxenliv i arbetslöshet. Därför kräver vi att EU sätter ett nytt mål, att i ett första steg halvera ungdomsarbetslöshet senast till 2015 bland unga som inte studerar. Vi vet att det går.

Kampen för bra och trygga jobb kräver att vi samarbetar över gränserna. Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

För att motverka nya finanskriser krävs en EU-reglering av finansmarknaden. Vi vill inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden. Bonussystem på finansmarknaden måste bort.

Vi socialdemokrater vill:

• Att EU ska vara en union för full sysselsättning.
• I ett första steg halvera ungdomsarbetslösheten i EU senast till 2015 bland unga som inte studerar. Unga ska erbjudas jobb, utbildning och praktik.
• Skapa fler jobb genom investeringar i kunskap och utbildning – det har vi råd med om vi avvecklar EUs jordbrukssubventioner.
• Investera i infrastrukturprojekt för fler jobb och bättre miljö.
• Skapa tillväxtmöjligheter genom regionala kunskaps-, jobb- och klimatsatsningar.
• Utveckla ett utbytesprogram för vuxenutbildning i EU – ett vuxen-Erasmus.
• Införa en ny hållbarhetsstrategi i EU med tydliga gemensamma mål om fler jobb,
  tillväxt och miljö – en ny Lissabonstrategi.
• Stärka den svenska kollektivavtalsmodellen i EU för att bättre skydda dina fackliga rättigheter och din lön på arbetsmarknaden.
• Lika lön för lika arbete ska gälla i alla EUs länder – därför måste EUs utstationeringsdirektiv ändras.
• Inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden.
• Förbättra förutsättningarna för Europas småföretag. Vi vill driva på för att EU ska ta större hänsyn till företagens vardag genom enklare, färre och tydligare regler.

Valmanifest – www.socialdemokraterna.se

Ja eller nej debatten är över. Liksom tycker jag tanken att man ska åka till EU för att vara ‘kritiker’. Konstruktiv kritiker möjligen men EU behöver fler som vill utveckla en politik för alla Européer.

Vilket för mig till Olle Ludvigsson. Som ju en del vet jag var ganska tveksam till när han började bli aktuell som kandidat.

Alla kandidater har i årets val fört en personvalskampanj där jag haft förmånen att träffa och se Evin Cetin, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi och inte minst Olle Ludvigsson. Möten som fick mig att undra vad talet om kris inom socialdemokratin kommer ifrån. Om de ovanstående är representativa för socialdemokratiska politiker kommer S slå alliansens stort 2010. Det finns både engagemang, kunskaper och inte minst ett ‘go’ som många saknat från mer etablerade politiker.

Det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för Olle Ludvigsson var i grunden det tal han höll på första maj och möjligheten att träffa någon som genuint är den han verkar vara. Även om valet var svårt med så många bra kandidater. Inte den diplomatiskt sagt dåliga personvalskampanj som Göteborgs partidistrikt drivit för Olle Ludvigssons räkning. Det är värderingar och person som talar till en. Inte reklamkampanjer mer lämpade för att sälja tvättmedel. Ett råd till Göteborgs och andra partidistrikt är att en sådan hårdlansering riskerar att få motsatt effekt.

Det Olle Ludvigsson säger nedan skulle socialdemokratiska politiker säga och kämpa för som sina grundvärderingar varje dag. Tala med människorna om deras dagliga farhågor istället för det politiska teknokratspråk som blivit så vanligt i Sverige idag.

I det som en gång var folkhemmet växer i dag de sociala orättvisorna. Det Sverige som under hela min uppväxt blev lite jämlikare för varje år som gick, har blivit ett land där klyftorna ökar. 

Men sanningen är att den som vänder bort blicken från dem som drabbas oftast gör det med ett gnagande samvete längst därinne.

Och detta gnagande samvete ger näring åt den egna oron. Hur ska de gå får mig och de mina? Hur djupt faller vi om vi faller?

Jag har sett rädslan i ögonen hos dem som just blivit varslade.

Sen vill jag ha någon i EU som åker dit för att åstadkomma resultat för sina väljare. Om något beklagar jag att Olle till EU inte ger mig möjlighet att se Olle Ludvigsson i

Liksom i det fackliga arbetet anser jag att det i politiken är viktigare att åstadkomma resultat för de jag företräder än att fastna i meningslösa trätor.

Vare sig vi vill det eller ej lever vi i en allt mer globaliserad värld. Människors väl och ve bestäms i stor utsträckning av hur väl vi förstår och kan svara mot de utmaningar som ligger i detta.

Det handlar om att ta tillvara internationaliseringens möjligheter och undkomma dess hot.

Hittills har vi varit ganska framgångsrika på detta i Sverige, oavsett om vi ser det i ett tioårs- eller hundraårsperspektiv.

Men den nuvarande djupa internationella krisen visar att vi behöver ett starkare europeiskt samarbete, inte bara för att rädda banker utan också för att investera för industrins framtid på ett sunt och framtidsinriktat sätt.

Här sviker i dag den svenska regeringen på hemmaplan.

Det finns de som vill ställa den offentliga sektorn och välfärden mot industrin. Jag trodde knappt mina öron när jag hörde hur Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson försökte vinna populistiska poäng på detta sätt, när Saabs framtid diskuterades som mest intensivt för några veckor sedan.

Det här är för mig en kärnfråga – vi behöver varandra.

Se hela Olle Ludvigssons tal här.

Andra bloggar att läsa:

Anders Löwdin, Calle Fridén, Alexandra Einerstam, Johanna Graf, Anna Vikström, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Åsa Westlund, Robert Noord, Martin Nilsson, Peter Johansson.

Det som slår en när man läser centerpartisten Marie Wikbergs inlägg är inte om en röst på piratpartiet är bortkostad utan hur lite kunskaper om hur själva parlamentet fungerar PPs huvudkandidat verkar ha.

Av detta förstår man att Piratpartiets olika kandidater har så vitt skilda uppfattningar i övriga politiska frågor att de som rörelse inte kan enas om någon gemensam ståndpunkt. Det är knappast särskilt betryggande att vem man kryssar på Piratpartiets lista blir helt avgörande för vilken politik partiet kommer att stå för om de skulle få ett mandat i Europaparlamentet. Och eftersom de bara talar om ett fåtal frågor är det nästintill omöjligt att få besked om vem som kommer att stå för vilken typ av politik innan valet.

Piratpartiets vice ordförande Christian Engström har sagt att partiet kommer att rösta som den partigrupp i Europaparlamentet som de hamnar i, vilket enligt densamme skulle vara antingen den liberala gruppen ALDE eller miljöpartiets grupp GREENS. Om detta är fallet, är det till och med ännu mer oroväckande än om kandidaten helt själv bestämmer sin politik. Det är nämligen så att i merparten av de centrala frågor som passerar Europaparlamentet står dessa två politiska grupper för helt olika saker. Ta exempelvis voteringarna om tjänstedirektivet och patientrörlighet inom unionen. Där röstade ALDE för att människor ska få fatta egna beslut och röra sig obehindrat över gränserna. GREENS å andra sidan röstade tvärs emot och – som brukligt är – i linje med vänsterfalangen. Påstår Christan Engström att det verkligen inte är någon skillnad på de här två grupperna? Eller menar han helt enkelt att Piratpartiet inte bryr sig om skillnaden?

Politikerbloggen » DEBATT: “Kasta inte bort din röst på Piratpartiet i EU-valet”