Claeskrantz.se

Det kan vara värt att läsa vad PPs grundare skriver längst nedan. Det ger en ganska bra bild av vad PP står för. Och vad uppenbarligen många piratpartister faktiskt tror. OK, en valseger ger rätt till en del retoriska överdrifter men jag tror inte det är det i det här fallet.

Det är piratpartiet som ‘kämpar för friheten mot en ond värld av korrumperade politiker och företag som vill ta ifrån medborgarna deras frihet’.

När ska media och andra partier fatta att piratpartiet är det första libertarianska partiet i Sverige. Ett parti som står närmare den gamla frihetsfronten och dess åsikter av ultraliberalism. Ett parti där både stat och kapital är lika stora fiender och i stort inte behövs. Istället är det fria medborgare som ska mötas på internet.

I USA var det Ron Paul som blev libertarianernas favorit innan Obama kopplade greppet på Silicon Valley och tog den nya ‘tekniker klassen’ på allvar som en väljare grupp som måste mötas.

Fokus » Hjärnan bakom piraterna
Från högerhåll beskylls piratpartiet för att vara vänster, från vänsterhåll
kallas de höger. Falkvinge hymlar inte med sin bakgrund i Moderata
ungdomsförbundet, även om han säger att det berodde mer på festerna än
på politiken. Själv stod han längre höger ut på skalan.

–
Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är
någon slags halvmjäkiga socialliberaler, säger Falkvinge.

– Jag kallar mig ultrakapitalist och det var så jag kom in på de här frågorna.

Men
piratpartiet är på intet sätt ett högerparti, menar Falkvinge. På sätt
och vis kan han till och med tala om att piratpartiet slåss för en form
av digital kommunism, där alla får bidra efter förmåga och där
resultatet fördelas efter behov.

Grundtanken är emellertid att
höger-vänsterskala blivit förlegad. Striden står nu om medborgarnas
rättigheter – den absolut viktigaste frågan, enligt piratpartiet.

– Viktigare än vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik och skit som de har pratat om i 40 år, säger Falkvinge.

Det handlar inte bara om unga manliga tekniknördar utan en grupp människor där höger eller vänster inte spelar någon roll. Det är också en grupp som är ganska historielösa. Mer än 150års kamp för demokrati, mänskliga rättigheter, sociala, ekonomiska eller politiska rättigheter har spelat ut sin roll. Nu är det de fria internet där fria individer möts och samlas som ska utgöra grunden för det framtida samhället. Det är medborgarrätten inte det demokratiska samhället som utgör grunden.

Och som PP så väl också gjort klart det är riksdagen som är målet för för det parti vars partiledare kallar vård skola omsorg skitprat.

Bloggat om EU-valet:

Media:
Piratpartiet och miljöpartiet är valets stora vinnare, Piratpartiet EU-valets stora segrare, Piratpartisterna tar plats i EU, Piratpartiet mot Bryssel, Piraterna in i EU-parlamentet, Här är Sveriges nya EU-parlamentariker – EU-valet 2009, Jubel i valvakan – EU-valet 2009,
”Författare som röstar på Piratpartiet är fårskallen som röstar på vargen”, Ett bakslag för de stora taktikerna (PJ Anders Linder om politik & samhälle)

Rick Falkvinge (PP) » Epic winnage
Vänner, bröder och systrar i hela den belägrade fria världen:

Idag, så har vi vunnit vårt första viktiga slag för medborgarrätternas framtid. Rätten att vara en fri medborgare. Rätten till privatliv som ett koncept. Ja, faktiskt rätten att prata om sina åsikter över huvud taget.

Det här är rättigheter som våra mödrar och fäder kämpade, blödde och dog för. Och vi är de stolta sönerna och döttrarna till de kvinnorna och männen. Än en gång, så har vi klivit upp på barrikaderna och stått stolt, skuldra vid skuldra. Än en gång, har vi förstått att vi måste kämpa för våra rättigheter.

Idag så skakade vi gammelpolitikerna i deras fundament i den striden. Vi har tagit 7,1% i allmänna val på idéerna om medborgarrätt, och bara idéerna om medborgarrätt, och vann representation i Europaparlamentet.

Om det är någon som har ansvaret för att en majoritet av svenskarna inte kommer att rösta är det de svenska medierna som ofta underblåst fördomar och okunskap kring  EU. Och de politiker som försökt rida på denna okunskap.

Som Jasenko Selimovic skriver i fokus nedan vore bra om politiker och media både tog EU-frågor på större allvar och inte spred rena felaktigheter.

Nu visade det ju sig att den rena nej partierna också blev EU-valet 2009s stora förlorare. Vilket väl kan sägas vara viss poetiskt rättvisa.

Fokus » Sluta ljuga om EU
Jo, det ligger en hel del i det. Det finns forskning som bekräftar att den
nationella rapporteringen om EU för­vrider bilden av unionen. Fast åt andra hållet: rapporteringen om EU vrider bilden till det sämre. Och på så sätt skapas och förmedlas fördomar om EU. Hur då?

Till exempel, har ni hört den där om att EU har en stor och ofta korrumperad byråkrati? Säkert. Junilistan har till och med en valaffisch med texten: »Stoppa EU:s fusk och slöseri«. Och Eva-Britt Svensson säger i intervjun i radion att EU »har löne- och administrationskostnader som är otroliga«.

Så fram med faktaboken. Hur stor är EU:s budget, dess administrativa kost­nader och det eventuella fusket?

EU har en administration vars totala kostnad utgör strax under sex procent av EU:s budget, enligt EU-upplysningen, Europeiska kommissionens webbsida, BBC, faktaboken »The European Union« etc. I den summan ingår också lokaler och pensionskostnader. De precist sagt 5,7 procenten av EU:s budget för 2008 är alltså de där »otroliga administrationskostnaderna«, som Eva-Britt Svensson pratar om. Det slöseri som junilistan vill stoppa.

Budgeten då? Hur stor är den? Åter­igen, faktaboken: den »stora« EU-budgeten är cirka två procent av ländernas samlade BNP. Vill ni veta hur stor del av Sveriges BNP som den budget som Anders Borg hanterar varje år motsvarar? Det vill ni inte. Tro mig. För det räcker inte ens att lägga till en nolla.

Och »fusket« då? Hur utbrett är det fusk som junilistan vill stoppa? Säkert större än rimligt, det kan vi vara överens om, men det är ändå bra att prata siffror och statistik. Av de hundratals transaktioner som EU gör varje år fann revisorerna år 2006 två transaktioner som man ifrågasatte på allvar. Intressant, eller hur?

Missförstå mig inte. Jag försöker inte propagera för EU och dess gröna skogar. Och inte heller emot. Det är inte mitt ärende här. I min värld har både kritiker av och förespråkare för EU en lika given som självklar plats. Däremot försöker jag hålla mig borta från populismen och populister. Eftersom de utnyttjar den okunnighet som en del människor tillåter sig.

Sven Hulterström pratar med Göteborgspensionärer om EU

Aftonbladet bekräftar återigen sitt rykte för politisk kvalitetsjournalistik. I det här fallet genom Lena Mellin tycks mena att väljarna är oinformerade eller inte förstått vad PP handlar om. PP sade redan 2006 vad de säger idag. De kommer att driva sina frågor och sedan försöka få ut maximalt kapital i politisk kohandel med andra partier. Oavsett vilken politik de övriga för. Utom möjligen den yttersta högern och de främlingsfientliga i Europaparlamentet.

Om det nu är så att 6-7 procent kommer att rösta på PP inklusive en stor del ungdomar ligger väl felet hos de politiska journalister som varken tagit PP på allvar eller genomfört någon seriös granskning av PP som parti eller dess företrädare. Om det är ett fel. Det är journalisterna som ska göra samhällsgranskningen men där har de i flera år okritiskt förtvidare mycket av vad PP sagt. Och många gånger låtit sig manipuleras likt EU-förslaget om bloggregistrering som visade sig vara vad en enskild europaparlamentariker tyckte.

Som de flesta vet tycker jag PP är ett enfrågeparti inom ett området som för mig inte är det absolut viktigaste. Men samtidigt är PP det svenska parti som kommit närmast att genomför vad övriga partier i stort pratat om. En nätverksbaserad valrörelse efter Obama modell.

Men jag gissar att oavsett utgången av EU-valet kommer nu mediagranskningen av PP explodera. Det ska bli intressant att se hur det går.

Annars är den klart genomgående trenden hur irelevant nej till EU är idag. Av döma av var Junilistan och Vänsterpartiet ligger i opinionsmättningarna.

Annars skriver Johanna Graf bra om varför det behövs mer kvinnor i EU-parlamentet.

Mer bloggar om EU-valet:

Hatten av för pr-genierna | EU-valet | Nyheter | Aftonbladet

Valrörelsens hittills största överraskning, Piratpartiet, är ett enfrågeparti som gjort en dygd av att begränsa sig. Enligt partiledaren Rickard Falkvinge är skillnaderna mellan de andra, mer etablerade, partierna ytterst små. Det område där piraterna tycker de kan göra skillnad handlar om fildelning och integritet på nätet. Därför sysslar partiet med det och struntar i allt annat.

Så långt är det lätt att hänga med. Piratpartiet fokuserar på det område där de tycker att de har något att komma med.
Det är svårförklarligt

Men detta parti stöds just nu av 6,7 procent av väljarkåren, enligt Novus Opinion. De är större än exempelvis de båda regeringspartierna Centern och Kristdemokraterna.

Det är svårförklarligt, närmast obegripligt.

Piratpartiet säger att de tänker rösta som den partigrupp där de så småningom hamnar – i alla frågor utom de som handlar om fildelning, upphovsrätt och integritet i cyberrymden. Där kommer Piratpartiet ha en egen uppfattning och driva den. I alla andra frågor lämnar de walk over.

Varför rösta på ett parti som gör väldigt lite? Och som inte ens när de gör något har en verklig chans att göra skillnad?

Hatten av för Piratpartiets pr-genier. De har lyckats förmedla engagemang, till och med passion. Utan att väljarna tycks ha förstått hur begränsat partiet anser att deras uppdrag är.

Är den någon som tror på fullt allvar att en privat företagsstyrka av poliser skulle kunna komma och arrestera eller på annat sätt utöva rättsskipning inom t ex fildelnings mål och folk inte skulle reagera på det?

Att misstänkta fildelare skulle släpas bort i handbojor eller bötfällas på miljonbelopp utan inblandning av domstolar eller polis som tydligen många inom PP verkar tro.

Det vore en kollaps av rättsstaten som jag inte tror på.

Det är också kvalificerad skrämselpropaganda mot folk som inte vet bättre.

Varför istället inte diskutera seriöst de negativa effekterna av de senaste årens skärpta digitala rättighetslagar. Utan att för den skulle ta ifrån folk rättigheterna att styra hur verk de skapat hanteras.

Det är ett lagbrott att t ex ladda ner från Pirate Bay. Värdet av det som förlorat kan diskuteras men det är ett lagbrott. Likaså kopiering av en bok. Det är värt att notera att alla de drakoniska åtgärder som lagts på förslag av mediaindustrin bara berör de som kan antas han ägnat sig åt olaglig distribuering av material man inte har rätt till.

En diskussion som hade behövts är den om någon form av digital allemansrätt eller något liknande det engelska begreppet ‘fair use’, för privata, icke kommersiella syften.  Och att detta hade drivits seriöst. Det är en milsvidskillnad mellan t ex amerikanska EFF och det svenska  piratpartiet. Eller mellan personer som Lawrence Lessig och företrädare för PP.

Likadant är tanken att det ska finnas en privat sfär som ingen har tillträde till är totalt orealistiskt i ett digitaliserat samhälle. Alla delar av en människas liv kommer att finnas registrerat hos privata företag eller stater. Mycket kommer du helt friviligt ge ifrån dig och gör redan nu. Din mail kommer att vara öppen för läsning oavsett om det är en uttråkad system operatör på leverantören av ditt internet eller någon statlig myndighet som läser dem.

Likaså alla andra former av digitala spår som lämnas. Hur har PP tänkt att något så simpelt som uppgifter om vad du handlar på ICA ska skyddas från missbruk.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Även när det gäller fritt spridande av information på internet kan man undra hur PP  tänkt sig detta. Vem eller vilka ska reglera att detta följs? Jag förutsätter att PP inte förespråkar spridandet av t ex hatpropaganda eller barnpornografi men var finns gränserna?  Vid förtal, uppmaning till våldsbrott, spridande  av företagshemligheter?? Det finns otaliga gränsdragningar som nu kommer upp mellan stater och internationellt.

Jag kan inte se annat än att om internet ska vara den fria mötesplats PP vill ha måste det regleras hårdare av stater som garanterar de spelregler som gäller. I det här fallet är det alltså EU den arenan.

Mer bloggar om EU:
Därför röstar jag (S) , dagens EU-val bloggtips, Juni 2, 2209 – Hökmark i köket, Vem ska sitta i förarsätet-

På ytan verkar det kanske som en ointressant detalj. Men i EU-sammanhang ligger djävulen alltid i detaljerna. Telekompaketet är ett sådant exempel. Genom att lägga till ordet ”lagligt” framför ”innehåll”, öppnas dörren för helt nya tolkningar av direktivet.

Om operatörerna bara är skyldiga att hantera lagligt innehåll, då kan tydligen ”olagligt” innehåll hanteras på ett annat sätt. Vem avgör i så fall vad som är lagligt respektive olagligt, en domstol eller privata företag? Domstolar har ju en vana att ta flera år på sig för att komma med ett avgörande, så de är tyvärr inte till någon större hjälp när de privata internetoperatörerna ska fatta beslut i konkreta fall.

Därmed har upphovsrättslobbyn krattat manegen för att i prak- tiken överlåta rättsskipningen på privata företag och deras intresseorganisationer.

Och den processen har redan inletts. Att striden om telekom- paketet är så het beror bland annat på att Frankrike antagit en lag som går under namnet ”Hadopi”. Den säger att den som har blivit anklagad för fildelning tre gånger ska stängas av från internet, utan någon inblandning av domstol.

President Sarkozy slåss med näbbar och klor för den här lagen. Därför vill han förhindra att telekompaketet får tillägg som förbjuder den typen av lagstiftning. Det är därför striden om tillägg 138 och 166 är så intensiv. Det här är ett bakvänt och ovärdigt sätt att diskutera viktiga politiska framtdsfrågor.

Sverige som ordförandeland kan ta initiativet till att hantera frågan på ett bättre sätt. Margot Wallström har under tio år tid letat efter ett sätt göra EU begripligt och relevant för medborgarna. Nu har Sverige och statsministern chansen.

Rensa bort de försåtliga formuleringarna ur telekompaketet, och återför det till att bara handla om konsumentfrågor. Lyft upp frågan om de medborgerliga rättigheterna på internet till ett eget direktiv, och låt oss diskutera det.

Det behöver inte vara något långt direktiv som tar åratal att få fram. De viktiga punkterna kan uttryckas i några meningar.

Att vi har rätt till skydd för vårt privatliv och vår korrespondens, även om den sker elektroniskt. Att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Att alla som anklagas för brott har rätt till en rättvis rättegång. Att ingen ska få stängas av från internet.

Skydda nätintegriteten i EU-lag | Brännpunkt | SvD

Alliansfrittsverige ställer en berättigad fråga nedan. Varför rösta på något av allianspartierna om en vecka?

Alliansen har misslyckats. De har misslyckats i sin klimatpolitik, skolpolitik, utrikes och säkerhetspolitik, företagarpolitik o.s.v. Listan är lång.

Är det någon som kommer ihåg Mats Odells avgång för att han inte kunde ta ansvar för en försvarspolitik utan innehåll?

Det finanspolitiska rådets totala sågning av alliansregeringens ekonomiska politik och arbetslinje.

De tomma löftena om bättre villkor för småföretagare och att det skulle bli lättare att starta företag.

De privata skattesubventionerade hemtjänsterna som visade sig gå till de som tjänade allra mest.

De 500000 som lämnade a-kassa i en åtgärd som Lars Calmfors kallade onödig.

De halverade platserna i vuxengymnasiet eller det yrkesgymnasier som ska ersätta men än ej finns.

Den strypta högre utbildningen och satsningen på elitskolor

Omläggningen av fastighetsskatten så att de med stor villor i storstäderna fick skattelättnader.

Omläggningen av skattesystemet så de som inte jobbar sjuka, arbetslösa eller pensionärer ska betala mer i skatte än de som hr arbete

FRA, Ipred, och några av de mest integritetskränkande lagarna i svensk historia.

Och inte minst misskötseln av socialförsäkringssystemen. Om nu någon kommer ihåg kaoset på försäkringskassan. Eller den arbetsförmedling alliansen gjorde sig av med 3000 anställda och drog ner budgeten för med en halv miljard lagom till den värsta jobbkrisen i svensk historia sedan 2 världskriget.

Lista är lång.

Likadant kan man ställa frågan vad vill alliansen i EU. Inte mycket verkar det som. Det mesta ska enskilda stater sköta. Socialdemokraterna har i alla fall uttryckt en vilja om ett gemensamt europeiskt handlingsprogram mot arbetslöshet en av mina viktigaste frågor.

Varför belöna misslyckade med att rösta på alliansen?

Andra Bloggar om eu-valet:
Mona Sahlin vinner när jobben är i fokus ([ s-buzz ]), Reinfeldt underkänner den politik som (M) för i Europaparlamentet… ( Signerat Andreas Sjölande, Reinfeldt slarvar med skattesänkningar och sabbar klimatet (Mona For President!), Agenda, Reinfeldt och Sahlin i ny debattduell,
Alliansfritt Sverige, Lasse online, Mullvaden, HBT-sossen, opassande, Mitt i steget, Jinges web och fotob…, Röda Malmö, ..:: josephzohn | gå…, jj.n och Mad World

Vilket förklarar varför högern röstar mot EU-satsningar mot lågkonjunkturen såväl som varför ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta Europa. Man tror på den oreglerade marknadens förmåga att balansera sig själv. Denna trossats genomsyrar allt alliansen gör – eller snarare inte gör. Från sjukförsäkringsreformer till finanspolitik, som leder till massarbetslöshet och otrygghet.
Varför högern ändå går till val på klimat och jobb trots sina uppenbara tillkortakommanden i just dessa frågor är inte särskilt märkligt. Folk vill ha ett jobb att gå till och ren luft att andas.
Men vi kan försäkra dig om att alliansen inte erbjuder dig något du vill ha – påståenden om att vara det nya arbetarpartiet, miljöpartiet, kvinnopartiet, framtidspartiet, frihetspartiet, godhetspartiet, paradispartiet… är tyvärr bara placebo. I själv verket är deras ideologier tomma skal, där det gamla högerpartiets moraliska försvar av att det skola givas mer till de som redan hava mycket endast består på en punkt: Slutmålet.
För drömmen om nedmonteringen av välfärdsstaten kvarstår. Om inte stapeln av rapporter om ökad privatisering är nog så talar de ökande klassklyftorna sitt eget språk. Den onda staten som prackar på folk sin fria sjukvård och utbildning måste pressas tillbaka. Så att folk får föra sin egen talan, var och en efter sin förmåga.

Alliansfrittsverige

Mitt i steget citerad nedan påpekar en intressant sak som helt försvunnit i debatten om datadirektiv och allt som är fel med EU.

EU har resurser. Enorma resurser som kunde användas till jätteinvesteringar för hela EU-området. Om den politiska viljan och visionen finns där.

Här om något är den svenska och europeiska socialdemokratins stora uppgift.  Att med  jobben som grund för politiken hitta och kämpa för en vision som lyfter ett gemensamt Europa. Det är inte vi mot dem. Utan flera 100-miljoner Européer som alla bor på samma plats. Med samma sociala och ekonomiska problem och utmaningar.

Varför är jobben så viktiga som grund. Enkelt. Utan en trygg ekonomi för individen blir till övriga förutsättningar så mycket sämre. Hälsa, social förhållanden, barns villkor, utbildning allt grundas i en trygg ekonomi. Och utan egen försörjning ingen frihet.

Till det kommer att vi bor på en gemensam kontinent med gemensamma problem. Det går inte längre att tro att Sverige kan gömma sig bakom nationsgränser eller att problem ‘där bort’ inte kommer att påverka oss.  Varför istället inte möta dem gemensamt inom EU.

Vad socialdemokratin borde göra är att ta det politiska initiativet i Sverige och Europa.  EU-valrörelsen får inte sluta den 7 juni. Det borde istället vara startskottet för en bred politisk kampanj och idédebatt om ett socialt, politisk och ekonomiskt Europa för alla.

Hade inte socialdemokratin och facken tagit kampen för jobb, rättvisa arbetsvillkor och ett samhälle alla kunde leva i för över 100-år sedan hade Sverige sett mycket annorlunda ut. De är dags att fortsätta den kampen. I hela Europa och Sverige.

EU är i sin nuvarande och framför allt blivande form optimerat för två områden: Det ena är gränsöverskridande beslut som berör gemensamma intressen. Till detta hör miljön, konsumentsäkerhet, brottsbekämpning, personlig integritet för att nämna några exempel.
Men vad som kommit på undantag i den svenska debatten är hur EU:s budget, strategier och program är uppbyggda samt vad dessa har för fokus och funktion. Regional utveckling. Det är egentligen bara ett fåtal kandidater som till del lyckats fånga detta och en del av problematiken ligger i att varje land är en enda valkrets.

Mitt i steget: Därför röstar jag (S)

Andra bloggar som skriver om Europa.

Låt Sverige och Europa rösta som de unga, Inte ens sju dygn kvar tills att vallokalerna öppnas, Rösta på en person du gillar. Så enkelt är det, UtsiktFrånEttTak – b, Signerat Andreas Sj, HBT-sossen, Därför röstar jag (S), Mona For President!, Maj 29, 2009 – Alliansfritt Europa

Det finns många anledningar att rösta på socialdemokraterna i 2009 års EU-parlaments val men för mig finns det en fråga som är viktigare än något annat. Jobben och behovet av en gemensam europeisk jobbpolitik. En jobbpolitik som ger stöd både till utbildning, omställning och inte minst nyföretagande för hela Europa. Här är en svensk och europeisk socialdemokrati och fackföreningsrörelse som engagerar sig gemensamt i Europa det enda alternativet. De borgerliga inom EU eller Sverige kommer inte att göra det. Liksom floran av små och enfrågepartiet som ser ut att komma in i Europaparlamentet.

Däremot blir jag bara ledsen när jag läser formuleringar som den nedan vilket jag tycker är trångsynt nationell retorik i s valmanifest. Och verklighetsfrämmande när nationsgränser blir allt mer prickar på en karta. Alla borde ha sjysta arbetsvillkor och löner som de kan leva på. Både svenskar, andra européer och inte minst folk i tredje världen. Men det åstadkommer man inte genom att sitta med taggarna ute i Sverige.

Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

Att det sedan handlar om europeiska företag med europeiska arbetare gör ju bara behovet av att agera gemensamt inom EU än större. För att det ska bli verkligheten måste det finnas fler som kan driva dessa frågor i hela EU och i Sverige. Och engagera sig i konkreta europeiska frågor villkoren kan förbättras för alla.

Tillsammans med socialdemokrater i andra länder sätter vi investeringar för jobb först och väljer aktiv kamp mot arbetslösheten framför passivitet.

Europas unga måste få jobb, utbildning eller praktik. Unga människor ska inte behöva starta sitt vuxenliv i arbetslöshet. Därför kräver vi att EU sätter ett nytt mål, att i ett första steg halvera ungdomsarbetslöshet senast till 2015 bland unga som inte studerar. Vi vet att det går.

Kampen för bra och trygga jobb kräver att vi samarbetar över gränserna. Idag hotas den svenska modellen med rättvisa villkor och kollektivavtal. Utländska företag konkurrerar med låga löner och farlig arbetsmiljö. Det är oacceptabelt för de utländska löntagarna samtidigt som det försämrar våra löner och våra arbetsvillkor. Vi vill stärka den svenska modellen och sätta dig som jobbar och dina villkor före marknaden.

För att motverka nya finanskriser krävs en EU-reglering av finansmarknaden. Vi vill inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden. Bonussystem på finansmarknaden måste bort.

Vi socialdemokrater vill:

• Att EU ska vara en union för full sysselsättning.
• I ett första steg halvera ungdomsarbetslösheten i EU senast till 2015 bland unga som inte studerar. Unga ska erbjudas jobb, utbildning och praktik.
• Skapa fler jobb genom investeringar i kunskap och utbildning – det har vi råd med om vi avvecklar EUs jordbrukssubventioner.
• Investera i infrastrukturprojekt för fler jobb och bättre miljö.
• Skapa tillväxtmöjligheter genom regionala kunskaps-, jobb- och klimatsatsningar.
• Utveckla ett utbytesprogram för vuxenutbildning i EU – ett vuxen-Erasmus.
• Införa en ny hållbarhetsstrategi i EU med tydliga gemensamma mål om fler jobb,
  tillväxt och miljö – en ny Lissabonstrategi.
• Stärka den svenska kollektivavtalsmodellen i EU för att bättre skydda dina fackliga rättigheter och din lön på arbetsmarknaden.
• Lika lön för lika arbete ska gälla i alla EUs länder – därför måste EUs utstationeringsdirektiv ändras.
• Inrätta en Finansinspektion i EU och införa gemensamma regler för finansmarknaden.
• Förbättra förutsättningarna för Europas småföretag. Vi vill driva på för att EU ska ta större hänsyn till företagens vardag genom enklare, färre och tydligare regler.

Valmanifest – www.socialdemokraterna.se

Ja eller nej debatten är över. Liksom tycker jag tanken att man ska åka till EU för att vara ‘kritiker’. Konstruktiv kritiker möjligen men EU behöver fler som vill utveckla en politik för alla Européer.

Vilket för mig till Olle Ludvigsson. Som ju en del vet jag var ganska tveksam till när han började bli aktuell som kandidat.

Alla kandidater har i årets val fört en personvalskampanj där jag haft förmånen att träffa och se Evin Cetin, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi och inte minst Olle Ludvigsson. Möten som fick mig att undra vad talet om kris inom socialdemokratin kommer ifrån. Om de ovanstående är representativa för socialdemokratiska politiker kommer S slå alliansens stort 2010. Det finns både engagemang, kunskaper och inte minst ett ‘go’ som många saknat från mer etablerade politiker.

Det som slutgiltigt fick mig att bestämma mig för Olle Ludvigsson var i grunden det tal han höll på första maj och möjligheten att träffa någon som genuint är den han verkar vara. Även om valet var svårt med så många bra kandidater. Inte den diplomatiskt sagt dåliga personvalskampanj som Göteborgs partidistrikt drivit för Olle Ludvigssons räkning. Det är värderingar och person som talar till en. Inte reklamkampanjer mer lämpade för att sälja tvättmedel. Ett råd till Göteborgs och andra partidistrikt är att en sådan hårdlansering riskerar att få motsatt effekt.

Det Olle Ludvigsson säger nedan skulle socialdemokratiska politiker säga och kämpa för som sina grundvärderingar varje dag. Tala med människorna om deras dagliga farhågor istället för det politiska teknokratspråk som blivit så vanligt i Sverige idag.

I det som en gång var folkhemmet växer i dag de sociala orättvisorna. Det Sverige som under hela min uppväxt blev lite jämlikare för varje år som gick, har blivit ett land där klyftorna ökar. 

Men sanningen är att den som vänder bort blicken från dem som drabbas oftast gör det med ett gnagande samvete längst därinne.

Och detta gnagande samvete ger näring åt den egna oron. Hur ska de gå får mig och de mina? Hur djupt faller vi om vi faller?

Jag har sett rädslan i ögonen hos dem som just blivit varslade.

Sen vill jag ha någon i EU som åker dit för att åstadkomma resultat för sina väljare. Om något beklagar jag att Olle till EU inte ger mig möjlighet att se Olle Ludvigsson i

Liksom i det fackliga arbetet anser jag att det i politiken är viktigare att åstadkomma resultat för de jag företräder än att fastna i meningslösa trätor.

Vare sig vi vill det eller ej lever vi i en allt mer globaliserad värld. Människors väl och ve bestäms i stor utsträckning av hur väl vi förstår och kan svara mot de utmaningar som ligger i detta.

Det handlar om att ta tillvara internationaliseringens möjligheter och undkomma dess hot.

Hittills har vi varit ganska framgångsrika på detta i Sverige, oavsett om vi ser det i ett tioårs- eller hundraårsperspektiv.

Men den nuvarande djupa internationella krisen visar att vi behöver ett starkare europeiskt samarbete, inte bara för att rädda banker utan också för att investera för industrins framtid på ett sunt och framtidsinriktat sätt.

Här sviker i dag den svenska regeringen på hemmaplan.

Det finns de som vill ställa den offentliga sektorn och välfärden mot industrin. Jag trodde knappt mina öron när jag hörde hur Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson försökte vinna populistiska poäng på detta sätt, när Saabs framtid diskuterades som mest intensivt för några veckor sedan.

Det här är för mig en kärnfråga – vi behöver varandra.

Se hela Olle Ludvigssons tal här.

Andra bloggar att läsa:

Anders Löwdin, Calle Fridén, Alexandra Einerstam, Johanna Graf, Anna Vikström, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Åsa Westlund, Robert Noord, Martin Nilsson, Peter Johansson.

Jag noterade att Eva-Britt Svensson och Anna Hedh hade nedanstående inlägg i Västerbottens Folkblad vilket får mig att se rött. Utan att vara humoristisk.

Jag röstade ner till både EU 94 och EMU 2003 för att jag trodde inte ett dugg på de påstods om EU från både höger och vänster. Problemen med EU och dess föregångare var uppenbara. Liksom att EU inte var ett fredsprojekt utan något som var på väg mot en gemensam Europeisk statsbildning av någon slags federal form.

Men nu har vi varit med sedan 1994. Jag är trött på folk som åker till Bryssel för att arbeta emot ett gemensamt EU. Ja och nej är över. Det har vuxit upp en generation som EU-medlemskapet är självklart för och EU finns integrerat på alla nivåer ner till kommunernas stadsdelsnämnder i de större städerna. Ändå prata kritikerna som om det skulle gå att gå tillbaka 10 år i tiden.

Att marknaden styr i Bryssel är lika dumt som att säga marknaden styr i Stockholm. Vi styr EU. Liksom Sverige. Jag vet argumentet. EU är för stort och går inte att påverka. Det samma kunde sagt som Sverige för 100-år sedan. Men arbetarrörelsen då sade inte att det går inte. Och man var redo att arbeta med andra i både Europa och övriga världen för att förändra.

Varför inte åka till Bryssel och att arbeta för bättre villkor för alla Europer i en gemensam union? 

Ansvaret för att det kommit fack och arbetsrättsfientlig lagstiftning som också påverkar Sverige lägger jag helt på den arbetarrörelse och fackförening som i stort inte gjort något för att påverka utveckling i EU de senaste 10 åren. I stället gick man med i EU för att sedan sitta med armarna i kors och tjura i ett hörn. Eller för att aktivt sabotera. Detta medan Svenskt näringsliv och högern lobbade för fullt för att få igenom de EU de vill ha.

Likadant svensk fackföreningsrörelse. Lönedumpning? Är det möjligen någon som funderat över om möjligen andra  Europeiska arbetare skulle vilja ha en sjyst lön? Sverige har för den delen heller inte de bästa lönerna eller arbetsvillkoren i Europa om nu någon trodde det?

Fråga alla de tillfällighets och just-in-time anställda i den uppdelade svenska arbetsmarknaden där ansvaret för att stoppa urusla lönevillkor är beroende av en aktiv fackförening på platsen och arbetare som vågar klaga. För svenska staten eller EU ska ju inte lägga sig i hur låga löner man kan få i Sverige.

Vad jag hört är det ingen som protesterar när svenskar jobbar runt om i Europa om löne och arbetsrättsdumpning även om lönenivån i t ex. Tyskland ligger högre än i Sverige. Eller har jag fel? 

Tjänade svensk arbetarrörelse verkligen på alla dessa EU-kritiker från de senaste 10-åren? Vad gjorde junilistan i Bryssel.  Att EU är en supermakt styrd av en liten byråkratisk elit är både dumt och populistisk. Och om eliten styr varför vill man in i EU-parlamentet.  Försöker man låna Junilistan och Sverigedemokraternas argument? Är arbetarrörelsens grundläggande värderingar ensidigt nationalistiska? Det låter så.

För en person från Göteborg är det lika långt till Bryssel som till Stockholm. Och värderingar kan vara lika främmande. Och det kanske är dags att börja förespråka en minskning av Stockholms makt och de skattepengar som går ditt…

Sen undrar jag även över Lissabonfördraget. Där ju förespråkarna menar att det fanns just facklig strejkrätt och fackets roll som part inskrivet. Någon har uppenbarligen fel.

Likadant med vad som hände i Vaxholm. Det så av svenskt näringsliv så friskt fram lobbade domstolsfallet. Vad jag förstås tolkade domstolen vad som hänt där som ett utslag av nationell protektions från facket som hindrade legitim konkurrens av andra Europiska företag?

I grunden är den nationalistargumentet fast från vänster som framförs.  Vilket väl är helt OK. Jag skulle dock vilja se någon som kämpade konstruktivt för mina och alla andras villkor i Europa. För

Rösta rött och kryssa en EU-kritiker

VI SOM undertecknar detta inlägg har närmat oss EU-frågan på olika sätt. En av oss röstade ja till EU 1994 men nej till EMU 2003. Den andre röstade nej vid båda folkomröstningarna. Vi tillhör olika partigrupper i EU-parlamentet och har olika uppfattningar i en del sakfrågor. Men vi är EU-kritiker och tar ställning utifrån arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Genom vår erfarenhet har vi sett att EU har valt fel riktning. Att vara kritisk till EU handlar om vilket EU vi vill se i framtiden. Vi vill se ett Europa där makten finns kvar i de olika ländernas parlament. Europa som en supermakt, styrd av en liten byråkratisk elit, är något vi måste motverka, vi måste värna demokratin där den fungerar om vi ska bevara och utveckla allt det som arbetarrörelsen har byggt upp.

ATT VALDELTAGANDET är så lågt som det är i EU-valen, endast 37,9 procent 2004, handlar mycket om att människor känner att Bryssel ligger långt ifrån dem, både geografiskt och värderingsmässigt.
Under de år som gått sedan Sverige blev medlem har EU förändrats, genom nya fördrag och direktiv har allt mer makt förts över från folket till EU:s institutioner. Idag påverkas så mycket som 70 procent av de frågor som tas upp på kommunfullmäktige av beslut som fattats i EU.
Vi tycker att den väg EU valt att gå, en väg som leder till mer överstatlighet, är fel. Istället borde man välja samarbetsvägen, EU ska vara ett samarbete mellan stater där makten ligger kvar så nära folket som möjligt – inte flyttas till Bryssel!

ETT PROBLEM med EU är också att de som styr alltid sätter marknaden före människan. När svenska folket röstade ja till EU 1994 rekommenderade både LO och Socialdemokraterna sina väljare att rösta ja. De ansåg att vi inte behövde vara rädda för att EU skulle försöka rasera den svenska modellen. Vi har nu sett att de hade fel, EG-domstolens utslag i fallet om Laval har tydligt visat EU:s intentioner att begränsa de svenska arbetarnas konfliktkrätt och möjlighet att stå upp för schyssta villkor och schyssta löner för alla som arbetar i Sverige.
Med de antifackliga domarna från 2007 och framåt så har EU i realiteten infört en femte ekonomisk frihet. Förutom friheterna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital så tillfogas nu Friheten för företag att dumpa löner och arbetsvillkor. Det som krävs är att registrera företagen i ett annat land än där arbetet utförs. EG-domstolen underkände svenska lagar och Byggnads avtal utifrån att dessa ansågs strida mot fördragets regler om fri rörlighet för tjänster.
För många kan det verka underligt att en domstol har rätten att upphäva andra länders lagar och praxis. Men en EG-dom har faktiskt samma politiska kraft som en grundlag. Underordnad EU-lagstiftning och nationella lagar tvingas ge vika om de kommer i konflikt med EG-domar och dess rättspraxis, som bygger på EU:s fördrag. Det går inte att överklaga en EG-dom. För att rätta till de antifackliga domarnas konsekvenser så krävs att vi ändrar i fördraget så att det blir entydigt att fackliga och sociala rättigheter överordnas marknadens friheter.

VI TVÅ röstade nej till Lissabonfördraget när det behandlades i EU-parlamentet. Vi vill se ett nytt fördrag där man skär ner på domstolens makt och ger fackliga rättigheter, såsom strejkrätten, ett företräde framför fri rörlighet av företag och tjänster. Detta borde ligga i varje arbetares intresse.
För ett mer solidariskt EU där man värnar arbetstagarnas rättigheter behövs ett nytt styre. Rösta rött i valet den 7:e juni och kryssa en EU-kritiker!

Anna Hedh (S)
EU-parlamentariker
Eva-Britt Svensson (V)
EU-parlamentariker

Västerbottens Folkblad | Rösta rött och kryssa en EU-kritiker

Den centrala frågan för de som funderar att rösta piratpartiet i EU-parlamentsvalet är vad de kommer att göra i parlamentet.  Svaret finns nedan i citatet från piratpartiets kandidat.

Som de redan gjorde klart i riksdagsvalet 2006 är de ett parti utan åsikter i frågor annat än integritets och individuella rättighetsfrågor. Något som jag misstänker en majoritet av svenska folket inte har en aning om.

Det är förstås en ideologi i säg att bara kämpa för individens fri-och rättigheter. Jag hade kallat  piratpartiet anarko-liberaler eller libertarianer. Det är staten oavsett om den är till vänster eller höger som tar ifrån individen dess rättigheter.  Och som därför ska bekämpas.

Med andra ord blir en röst på piratpartiet en röst på några som i fyra år kommer att sitta i bryssel och inte göra något åt…

• Ekonomi.
• Säkerhetspolitik.
• Arbetsrättsfrågor.
• Miljö.
• Social frågor.
• o.s.v

Det handlar inte bara om höger eller vänster utan att ta ställning i några av den viktigaste frågorna som berör alla i Europa. Här kommer piratpartiet om jag förstått saken rätt inte ha någon åsikt?

Personligen föredrag jag en kandidat som oavsett färg är redo arbeta för att åstadkomma konkreta resultat för alla svenskar inom EU i mer än integritetsfrågor. Integritet har liten betydelse om du inte kan andras luften där du bor, saknar arbete o.s.v

Handen på hjärtat: Står Piratpartiet till höger eller till vänster i svensk politik?

- Varkendera. Begreppen höger och vänster står för olika åsikter i fördelningspolitik, skatter, bidrag etc. Vi har ingen agenda i sådana frågor. Vi driver bara principiella frågor, rättighetsfrågor som inte splittrar väljarna enligt gamla politiska skiljelinjer, kontrar Engström.

- Och det tänker vi också göra när, eller om, vi kommer in i EU-parlamentet. Vi tänker fokusera på våra egna frågor – fildelning, ett fritt Internet, ett skyddat privatliv etc. Vi varken vill eller klarar att delta i tusentals omröstningar om alla möjliga frågor som de andra partierna gör. Och det vet våra väljare, för vi har gått ut och varit tydliga med den saken. I EU-parlamentet handlar det framför allt om att bygga allianser kring de frågor som verkligen berör oss, inte slött trycka på röstknappar jämt och ständigt.

Piratpartiets EU-kandidat har segervittring – DN.se

En fråga som de svenska partierna inte ställt sig är om Obama väljarna finns i Sverige. Alltså de teknikvana 20-åringar från universitetsstäder som i många fall fungerade som spjutspets för Obama kampanjen. Den svenska youtube och Facebook generationen är i mycket fortfarande mellan 15-20 tror jag.

Sen tror jag torgmöte och dörrknackning är fel sätt att bedriva valrörelse i dagens sverige. Likadant att de svenska partierna på allvar börjar prata EU-politik några veckor före en valrörelsen. Satsa istället på en långsiktig politisk kampanj.

Partierna vill locka EU-väljare på nätet | Nyheter | Aftonbladet

Barack Obama satsade pengar på att förmedla sitt budskap via nya kanaler som Yourtube och Twitter. Nu har svenska politiker låtit sig bli inspirerade.

– Vi har dragit igång Junilistan på Youtube. Sedan kommer vi att köra via Facebook och bloggar, säger Junilistans pressekreterare Björn Jonasson till Svenska Dagbladet.

Totalt satsar de svenska riksdagspartierna 20 miljoner mer på årets val om man jämför med 2004. Socialdemokraterna har en budget på 25 miljoner kronor och satsar därmed mest av alla. På andra plats kommer moderaterna som lägger ut 15 miljoner kronor, enligt SvD.
Moderater på Youtube

En stor del av pengarna går åt till traditionell marknadsföring och kampanjemetoder. Men nätet används också i allt större utsträckning. Exempelvis kommer moderaterna under EU-valrörelsen att släppa nyheter på nätet i stället för att kalla till presskonferenser, skriver SvD.

– Vi gör filmer löpande. Vi har en egen kanal på Youtube, säger Pär Henriksson som är Moderaternas kommunikationschef.
Mötas i verkligheten

Samtidigt som de olika kanalerna och kommunikationssätten på internet blir allt viktigare för de politiska partierna, fortsätter dock de traditionella vägarna till väljarna också vara viktiga.

– Internet kan aldrig ersätta det mänskliga mötet när det gäller att bygga förtoende. Vi måste ut på gator och torg, säger Ibrahim Baylan som är Socialdemokraternas partisekreterare.