Claeskrantz.se

Sverige behöver en fungerande arbetslöshetsförsäkring för alla svenskar. Som man kan leva på vid arbetslöshet. Så ser inte verkligheten ut idag. Tvärtom faller allt fler svenskar ur eller får i bästa fall leva på halva den tidigare inkomsten. Och att få en fungerande försäkring har fullt medvetet gjorts svårare för många svenskar av den moderatledda alliansen.

Sen tycker jag att TCO med flera fackföreningar kunde ta upp behovet av bättre ingångsvägar till a-kassan för de som står utanför. Det är allt för många som helt eller delvis idag står utanför ett ekonomsikt skydd vid arbetslöshet och vars enda alternativ är socialbidrag.

Det är ganska uppenbart att hela socialförsäkringssystemet behöver reformeras.

TCOs jämförelse (Svensk a-kassa i strykklass) av ersättningsnivån i åtta olika länder visade att den svenska arbetslöshetsförsäkringen i ersättningsnivå för medelinkomsttagare är på en genomsnittlig europeisk nivå och sämst i Norden. Studien byggde på OECDs statistik som vid det tillfället redovisade uppgifter fram till 2006. I april har kom ny information som redovisade ersättningsnivåerna fram till 2007, dvs. inkluderande effekterna av den nuvarande regeringens beslut.

Det visar sig då att den svenska arbetslöshetsförsäkringens nettoersättningsnivå (för en ensamstående person med genomsnittsinkomst) sjönk från 61 procent 2006 till 53 procent 2007. Det var den kraftigaste försämringen bland OECD-länderna. Dessutom har ersättningsnivån mellan 2001 och 2007 i Sverige sjunkit med tolv procentenheter, vilket också är mest av alla OECD-länder. Och det är framför allt medelklassen som drabbas av försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen. För de med lägre inkomster har ersättningsnivån inte sjunkit i motsvarande utsträckning

Den inledande ersättningsnivån för medelklassen i den svenska a-kassan är idag sämre än den i USA! Det kan knappast anses vara den mest generösa a-kassan i världen.

Borg snart ensam i synen på a-kassan | Newsmill

Om det var någon som hade några tvivel om att Expressen med flera tidningar bedriver kampanj mot Wanja Lundby-Wedin och större delen av fackföreningsrörelsen  borde vara uppenbart för de flesta vid det här laget.

När Expressens har så bråttom att mjölka sitt ‘scope’ att LO hade en semesterby i Italien och driva på historien att man inte ens brydde sig om att kolla om personen som inte ville svara på frågor verkligen var Wanja Lundby-Wedin. De kunde ju få ut ytterligare en förstasida av det hela

För alla vet väl att det är LO som äger semesterbyn i Italien där helt vanliga LO-medlemmar kan få 25% rabatt på en solsemester. Det som med  Expressens journalistik blev ett italienskt lyxhotell.

Uppenbarligen vet heller inte expressens journalister ens hur Wanja Lundby-Wedin ser ut.Ytterligare ett rekord i Svensk kvalitetsjournalistik.

Hoppas bara nu LO kan få fart på sin usla mediahantering och gå på offensiven mot Expressen och övriga tidningar.

Media:
Expressen ber om ursäkt Thomas Mattsson- Personen på bilden är inte LO-ordföranden. Vi ber kvinn, ULF NILSSON- Kort sagt- Wanja har gjort sig omöjlig. Det handlar om förbrukat förtroende – preci, Basen medger ledig tid på resan Styrelseledamot- Jag hade inget program en dag Men Wanja Lundby-, http://www.dn.se/kultur-noje/expressen-hangde-ut-fel-lundby-wedin-1.872771

Bloggat:
Ska Wanja Lundby-Wedin sänka sossarna i EU-valet-, Wanja bye bye

Det är inte Wanja Lundby-Wedin på bilden och hon blev inte intervjuad av Expressen igår, säger Joakim Jakobsson pressekreterare på LO.

Hur ser ni på det inträffade?
– Vi ser allvarligt på det och har kontaktat jurister.
Expressen har de senaste dagarna granskat fackförbundsägda Riva del Sole. Bland annat har tidningen ifrågasatt hur mycket styrelsen har arbetat under vistelsen på anläggningen.
I styrelsen sitter LO-basen Wanj Lundby-Wedin. Igår väntade Expressen på LO-basen för att få svar på hennes syn på uppdraget. Men de fick tag i en annan kvinna, som inte vill svara på tidningens frågor.
Det blir dagens toppnyhet i Expressen.

Resumé: Expressens dundertabbe

Den svenska modellen har funnits med sedan andra världskriget men frågan är om den fortfarande gäller för alla på den svenska arbetsmarknaden. Det finns en växande grupp just-in-time arbetare som flyttar från arbetsplats till arbetsplats mellan perioder av arbetslöshet. Den starka fackförening som förutsätts finnas med som en part på en arbetsplats finns inte alltid på plats.

Arbetsmarknadens uppdelning i A, B och C lag lär fortsätta.  Liksom det social skyddsnätets allt bredare maskor. Då tror jag det behövs någon form av lagstiftning eller miniminivå även för grupper med lösare kopplingar till arbetsmarknaden.

Ett alternativ är lagreglerade minimilöner. Det är i nuläget osäkert hur Svenskt Näringsliv slutligen ställer sig till denna modell, men det intresse som Svenskt Näringsliv visar för metoden i sitt remisssvar på Lavalutredningen är oroväckande. Modellen kan i och för sig framstå som lockande i sin enkelhet då den inte förutsätter kollektivavtal för det utstationerade företaget.

Arbetsgivarverket är dock starkt negativt till lagstadgade minimilöner då det riskerar att leda till en politisering av lönebildningen som fråntar parterna det fulla ansvaret för lönebildningen och dess konsekvenser.

Den andra modellen är så kallad allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Det innebär att man upphöjer ett kollektivavtal till en lag. Modellen är ett sätt att åstadkomma generella anställningsvillkor även om endast ett fåtal av arbetstagarna är medlemmar i facket. Denna modell bör undvikas då vi inte bör skapa regler som bygger på eller leder till en svag facklig representation. Tvärtom bygger den svenska modellen på att de fackliga organisationerna är representativa.

Den tredje modellen som Lavalutredningen förespråkar har däremot avgörande fördelar. Modellen innebär att fack som har ett kollektivavtal med en klar och tydligt angiven minimilön ska kunna kräva att detta villkor tillämpas även av utländska företag genom att teckna kollektivavtal. Men om det utstationerade företaget redan tillämpar lönevillkor motsvarande det svenska kollektivavtalet så är företaget fredat mot stridsåtgärder.

Lag om lön hotar svensk modell | Brännpunkt | SvD

Det är inte bara facket utan hela den rörelse som brukar kallas vänster som tappat fotfästet. Och fastnat i en 150år gammal samhälls modell och politisk-ideologisk retorik. Det handlar fortfarande om arbetaren mot kapitalismen. Fast vem är arbetaren och vem är kapitalisten? Är kapitalisten den trygga industriarbetaren från medelklassen med sina sparpengar i alla fall tidigare tryggt placerade i en fond. Eller fondförvaltaren. Eller den VD som för att upprätthålla kraven på vinstmarginaler som fondförvaltaren ställer. Eller den yrkesarbetare som äger sitt eget företag. Är arbetaren industri-yrkes arbetaren med 30-40000 i lön eller den tillfälliga ‘butikskonsulten’ som flyttar mellan snabbköpskassor  med 12000 i lön.

När trygga arbetsplatser försvinner för många hur ska dessa förväntas ha några kopplingar till en jobb identitet eller fackligt engagemang.

Det behövs en förnyad världsbild hos den svenska vänstern. Frågorna är de samma men samhället har ändrats. Och världen har globaliserats på ett sätt som 1800-talets ideologer inte kunde drömma om. Därför, om terrängen avviker från kartan anpassar den pragmatiska realisten kartan och kursen med oförändrade värderingar.

Detta har inte hänt varken hos fack eller politiska partier i dagens Sverige. Som de senaste debatterna om höger och vänster visar är det fortfarande 1800-talets poltiska retorik och samhällsbild som gäller.

Bokrcension: Göran Greider om I skuggan av en storhetstid av Olle Sahlström | Bokrecensioner | Kultur | Aftonbladet

Varför har facken överallt tappat terräng? Den främsta orsaken är att den gamla formen av industrialism, där facket en gång växte sig starkt, nu ofta ligger i ruiner. Jodå, industrisamhället finns kvar, men det har bytt skepnad och i stället är det i privat och offentlig tjänstesektor som den stora delen av arbetarklassen i dag finns. Tiotusenkronorsfrågan är bara hur en miljon polska lastbilschaufförer spridda på tusentals små åkerier ska organiseras? Eller städare? Väktare? Restauranganställda? Papperslösa? Tillfällighetsanställda?

På de flesta håll lever facken ännu kvar i minnet av samförståndets fornstora dagar, trots att arbetsgivarna sagt upp det sociala kontraktet och tvingat ner förhandlingarna till den lokala nivå där enskilda löntagare står svaga. Sahlström söker ”den fackliga kroppens” rötter, nere i förra sekelskiftet, före rörelsens inordning i systemen och – som i svenska ­LO­­:­s fall – lojaliteten till döds med ett parti. Stående mitt i det vägskäl där den europeiska fackföreningsrörelsen befinner sig frågar han sig: Är framtiden ett servicefack där den individuella medlemsnyttan är det centrala, alltså facket som ett försäkringsbolag, politiskt mer eller mindre neutralt? Nej, Sahlström drömmer snarare om ett fack som mer liknar en bred social rörelse med emancipatoriska horisonter.

Ytterligare en i raden av historier av hur maktfullkomliga chefer sparkar personal om nedanstående stämmer. Men så ser det ut på allt fler arbetsplatser där de anställda kontrolleras in i minsta detalj. Sen tvivlar jag starkt på att facket kan hjälp någon i efterhand?

Sen, på vilken arbetsplats kallar de in någon som varit anställd i 13 år och vill att hon ska sluta på skriva under ett papper för att sluta egen begäran, annars blir hon sparkad?

Jag kan heller inte låta bli att undra hur företaget kunde veta att hon skrivit in sin blogg på arbetstid. Vilken övervakning hade de på hennes dator. Och hur det såg ut annars bland de övriga anställda. Jag misstänker att flertalet anställda gör bankärenden, läser tidningar eller andra personliga saker på arbetstid.

Bloggat hos kulturbloggen:

Här är vad Gina själv skrev:

Rosa tankar/händelser

Ang mitt förra inlägg som responsen blivit så stor över.

Har velat haft min blogg anonym, nu upplever jag att jag blir motad in i ett hörn som jag inte riktigt vet vart det leder. Frågan intresserar många. Väljer dock fortfarande att vara anonym även när det gäller företaget.

Denna anonyma kommentar (varför anonym?) fick jag:

Är det ingen som tänker att uppsägningen kommer av att hon skriver sin blogg på arbetstid och inte VAD hon skriver i den?

Svar: Eftersom jag får frågor så informerar jag.

13 år på företaget. Ingen varning. Vi är ett företag där vi får stå och prata i korridoren, mejla, prata i telefon. Några direktiv har vi inte haft om datorer. Det skickas roliga meddelande till varandra. Filmer. Helt öppet.

En varning hade därför varit på sin plats. Är regel i alla fall.

Har gått in på bloggen när jag varit ledsen, väntat på material (har skött mitt jobb till punkt och pricka, aldrig missat något), haft en paus (tar ALDRIG kaffe eller rökraster) och i samband med lunch (ibland har jag suttit och jobbat på lunchen i stället och förskjutit tiden något). Vet inte vad det korrekt blir i stulen tid från en dag.

Har jobbat söndagar (har ingen övertidsersättning) som jag aldrig brytt mig om att ta ut. Även om chefen sa: oj vad många söndagar du har jobbat då när jag sa det, så är det flera timmar av min tid, om vi nu ska räkna minuter som jag stulit från företaget och som plötsligt vuxit till – ja vad vet jag?

Då måste väl min timtid på söndagar också räknas in? Även jobbet som är utförts. Allt som ska vara gjort som blivit gjort.

Tänk om jag var en person som jobbade långsamt. Hade min tid då plötsligt blivit mer värd. Om jag fått sitta fler söndagar. En intressant fråga eftersom jag är en snabb person. Ska snabba personer på företag ifrågasättas för att de inte behöver sitta fler helger än vad de gör? Att de inte tar kafferaster utan sitter vid datorn i stället? Är inte det viktigaste att jobbet blir utfört (på ARBETSTID)!

Vi har inga uttalade pausminuter. Jobbar när vi har jobb och andas när vi kan och behöver. Så är det upplagt. Har jag upplevt det i alla fall, jag aldrigt under 13 år fått höra något annat.

Därför blir det svårt att förstå. Jag hamnar i chock. Funderar, vet att ingen kan säga att jag misskött att vara på jobbet. Eller misskött mitt jobb.

Om bloggens innehåll inte är intressant varför har den då luslästs? Intresset har varit stort. Då hade det ju bara räckt att dra ut tiderna jag suttit där och plussat ihop minuterna och se vad vi kom upp till? Hur mycket tid jag stulit.

Hade varit enklare och gått snabbare än som nu.

Funderade ett tag på att radera min blogg, ville inte att folk jag inte vill ska läsa, skulle gå in här och läsa om Rosa. Såg ju hur mycket läsare jag fick. Var ju plötsligt inte anonym för läsare. Vem som nu har berättat?

Men raderar jag vad gör jag då har jag funderat över. Raderar något som jag faktiskt kan stå för. Vet vad rätt och fel är även om jag inte kan få det på papper. (Papper som plötsligt blivit så viktigt). Vet också att människor som är inblandade i det här vet det också.

Gena Eklund bloggade på jobbet – fick sparken från Compro Media | Nyheter | Aftonbladet

I fredags kallades Gina Eklund in till sin chef på företaget Compro Media i Stockholm.

Hon fick två alternativ:

– Säg upp dig själv eller bli avskedad.
Stal tid

Gina Eklund fick veta att hon stulit tid av företaget när hon skrivit i sin blogg på arbetstid.

– Det här gör mig så förbannad. Jag har ibland skrivit några minuter varje dag. Men samtidigt tar jag aldrig kaffepaus och jag röker inte. Jag har jobbat felfritt i 13 år.
Avslöjade inga namn

I sin blogg har hon skrivit om sina känslor, sitt liv och sitt jobb – utan att avslöja några namn.

Däremot kallade hon sin chef för ”knaschefen” i bloggen. Därför får hon sparken, tror hon.

– Hade jag bara fått en tillsägelse hade jag givetvis slutat blogga direkt. Mitt jobb är viktigast för mig.

På fredag gör Gina Eklund, som har två barn, sin sista dag. Hennes sista hopp är att gå med i facket – kanske kan de hjälpa henne.

Erik Bergdorf, vd på Compro Media, säger att bloggandet bara en av orsakerna:

– Det finns något som heter sunt förnuft och det finns flera anledningar.

Vad, förutom bloggandet, är skäl nog för hennes avsked?

– Det vill jag inte gå in på. Men nu när hon gått till media ser jag med glädje fram emot att möta henne i Arbetsdomstolen.

Med tanke på att de enda skyddet som finns på den svenska arbetsmarknaden är ett aktivt fack är det jättebra om de nu börjar agera mot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft. Samtidigt kan facket inte vara överallt och alla lokal avdelningar är inte lika aktiva. Det blir ju i praktiken facket som får ta samhälls ansvaret för att folk får hyggliga löner och en drägliga arbetsmarknad. Något som är svårt i den upp splittrade arbetsmarknad vi har nu.

Nytt center för papperslösa

Centret för papperslösa kom till på initiativ av organisationen Papperslösa Stockholm. Den fick med sig TCO och flera LO-förbund. Tillsammans ska de ge information om svenska arbetsregler och ge råd till personer med arbetsgivarproblem. Arbetstagare ska slussas till rätt förbund, som i sin tur kan agera mot arbetsgivare.

- Vi måste se till att regler följs och att den svenska modellen fungerar, säger Samuel Engblom, jurist på TCO.

Enligt honom är de papperslösa den mest utsatta gruppen på arbetsmarknaden. Men centret ska också hjälpa grupper som asylsökande och nyanlända invandrare.

- Ju svagare position någon har på arbetsmarknaden, jurudiskt och ekonomiskt, desto svårare för oss är det att hjälpa till. Men redan i dag har ju fackförbund kunnat hjälpa papperslösa.

Än så länge får inte papperslösa bli medlemmar i facket, men frågan diskuteras inom LO.

- Vi kommer att försöka hitta vägar och lösningar för att komma åt problematiken. Det här är inte bra för någon, varken svenska medborgare eller papperslösa, säger Antonio Lopez, ordförande i Hotell- och restaurangfacket, HRF, i Stockholm.

När centret öppnar den 1 september är risken stor man att får många ärenden på sitt bord. Sommaren är slut och med den kortare säsongsarbeten. HRF brukar ha bråda dagar med sommarjobbare som inte har fått ut rätt lön på rätt dag. Inom branschen, särskilt på disk- och städjobben, har en stor del av arbetstagarna, som just papperslösa, asylsökande eller nyanlända invandrare, en svag position gentemot arbetsgivaren.

Inlägget från Tomas nedan fick mig att fundera.

Det förvånar mig alltid att så många socialdemokraterna verkar leva kvar i en bild av en svenska arbetsmarknaden som inte finns längre för alla svenskar. Och med hur ideologiskt färgande glassögon man ser världen. 60-80 talets Sverige är borta liksom den trygga arbetsmarknad som fanns då.

Istället för att försvara systemet föredrar jag att se verkligheten.

Banden mellan a-kassan och fack är till stora delar klippta. Facken kontrollera inte a-kassorna vilket alliansens agerande visar. Det är istället staten som bestämmer vilkoren och fördelar pengar via bidrag och löneskatter. Det är från facken tillhörande men oberoende organisationer som administrerar de flesta a-kassor. Där staten bestämmer villkoren för hur dessa kassor ska arbeta. Inte facket.

90-talets inhemska depression var också grundskottet för tanken på a-kassan som en omställningsförsäkring. A-kassorna blev en försörjning för en arbetslös eller deltidsarbetande befolkning om man ska se verkligheten. Man kan hata ord som medborgarlön men det är hur verkligheten kom att bli för många svenskar.

Till de som fick och får sin försörjning via a-kassor kommer alla de som står utanför systemet eller alldrig kom in likt de ‘ungdomar’ i vissa fall upp till 25-30 års åldern som i värsta fall familjen fått ta försörjningsansvar för. Mambo kanske låter kul men var en konsekvens av både arbets och bostadsbrist. Inte ett frivilligt val för de flesta svenskar i 20-30 års åldern.

Den grupp som står allra längst bort är de som kommunerna fått ta ansvaret för  och agera både arbetsförmedlare och a-kassa. En grupp som inkluderar svenskar, invandrare, gamla och unga.

A-kassorna utgör idag heller inte någon generell försäkring vid arbetslöshet för alla svenskar. Du måste kvalificerade dig till a-kassan genom regler för hur länge du arbetat. Regler anpassade efter ett system där vi hade 2% arbetslöshet och fast anställning var norm. Så ser inte verkligheten ut idag för alla svenskar. Istället arbetar allt för många svenskar som deltidare, tillsvidare eller timanställda. De är i praktiken arbetslösa med kortare eller längre perioder av arbete. Som någon döpte det till de är just-in-time arbetskraft.

En annan förändring är att arbetsgivare idag stället helt andra krav på t ex social kompetens och utbildning som utesluter människor. Det är arbetsgivarens marknad där man ratar de som inte passar in. Så ser verkligheten ut. Fel kön, ålder, backgrund eller bara utseende kan göra att du inte ‘passar’ på en arbetsplats trots rätt formell kompetens.

Det är ockå en verklighet där man både från politisk och socialt håll idag öppet ifrågasätter om arbetslösa verkligen söker arbete trots stenhård krav på att ta anvisade  jobb och flytta över hela sverige. Och förstås den bortre parentes som även socialdemokrater från partiets rådslags grupp tycks anse behövs. För mig känns retoriken igen från andra länder där socialt ansvar flyttas till den enskilda individen. En politik som verkar ha rotats även i Sverige.

Löser a-kassan som en omställningsförsäkring och försäkringssystemens nuvarande organisation dagens situation på arbetsmarknaden? Så ser retoriken ut. Om inte vad är alternativet?

Den generella frågan att ta ställning till är har du rätt att äta, bo och leva i Sverige om du inte kan få ett arbete?  Jag förutsätter nämligen att alla vill försörja sig själv och vara oberoende.

Den andra frågan är om hela sjuk och arbetslöshetssystemet behöver reformeras. Fungerar samordningen mellan  AF, FK, Kommuner, stat och privata arbetsgivare bra idag? Gjorde det de även före 2006?

Är tanken på en generell arbetsmarknadsgaranti med en dräglig levnadsnivå för alla vuxna svenskar som söker arbete så hemsk och tanken på ett samordnat försäkringssytem så farlig? Det handlar ju fortfarande om att egen försörjning är målet för att svenskar.  Eller med andra ord arbete.

Har jag helt fel i att det behövs mer än en kompetens myndighet och återställda nivåer i a-kassan för att rätta till allt som gick snett under 90-talet på arbetsmarknaden. Istället för dagens 2/3 dels alternativ?

I grunden handlar det ju om en positiv tro på alla människors vilja att förändras och en vision för hur det ska kunna ske. Folkhemmet 2.0 kanske?

Ledarna i Borås Tidning har under sommarmånaderna blommat ut i oförbehållsam liberalism. Allt skall privatiseras och konkurrensutsättas. Det har ett antal bloggare (kan läsas här och här)tidigare skrivit om. Dagens ledare är inte annorlunda. Den tar upp en gammal käpphäst för centerpartiet och på senare tid även för miljöpartiet. En s.k. arbetslivsförsäkring skulle täcka både sjukdom och arbetslöshet.
Förslaget innebär ett förstatligande av a-kassa och ger en möjlighet att på det sättet klippa banden till facken. Ligger väl i nivå med vad alliansen gick på val med. De vill alltså leverera igen. Det är ett sätt att ”avsossefiera” Sverige som Maud ”järnladyn” Olofsson brukar uttrycka det. En låg ersättning till alla och sedan får människor själva välja om de vill ha högre ersättning och i så fall teckna egna försäkringar. Jo men visst det är gamla kända högerargument. Bara tråkigt att miljöpartiet inte har genomskådat det. Oavsett ersättningsnivån är det avgörande att högern vill ersätta ett generellt system, lika för alla, med ett individualiserat. Den som tillhör ett starkt fack får högre avtalad ersättning än den som tillhör ett svagt och den som har hög lön kan köpa sig de tilläggsförsäkringar som den lågavlönade bara kan drömma om. Det är en politik för ökade klassklyftor.
Det är dock klädsamt att ledarskribenten medger att det går sämre för den moderatstyrda regeringen nu.

iakttagaren: Liberala BT-ledare, USA och Browns framtid

Att det blev skattebetalarna och diverse småföretagare som fick stå för kostnaderna när center riksdagsmannen Fredrik Federley  skulle driva salladsbar som ett politiskt marknadsförings jippo borde göra de flesta förbannade.

Frågan är förstås varför tar Fredrik Federley inte det personliga ansvar han uppmanar andra att ta. Istället för att låta staten ta ansvaret för vad han själv ställt till med och i övrigt strunta i att betala sin skulder med en hänvisning till marknadsekonomi.  Kan han inte betala skulderna får han försätta sig i personlig konkurs.  Om inte annat har han ett moraliskt ansvar. Av döma av de skiftande förklaringarna och kommentarer som ‘Ibland önskar man att någon tagit tag i mig, jag är en impulsiv människa och det är det som gjort att det gått fantastiskt bra många gånger framgår det ganska tydligt att det var två vuxna människor som ‘lekte’ företag, med i det här fallet andras pengar. Och att det kunde göra det tack vara sitt kändisskap. Få företagare förväntar sig också att en riksdagsman ska blåsa en på pengar misstänker jag.

Jag förutsätter att de drev salladsbaren som ett aktiebolag och därmed klarade sig undan det personliga ansvar som vanliga svenskar som startar företag får ta. Att andra som startar företag riskerar allt gäller inte för den med pengar eller rika vänner. Få har möjlighet att direkt gå till aktiebolag och de juridiska skydd som detta innebär.

Några av Fredrick Federley bortförklaringar varför han inte ska stå för det han gjort.

- I grund och botten handlar det om att vår hyresvärd har ett dåligt förflutet. I lokalen fanns interiörer för 1,7 miljoner kronor och de ägdes av en tidigare partner till tjejen som vi hyr av. Eftersom han inte fått sina pengar var det bara att stänga omedelbart, säger Fredrick Federley till Politikerbloggen.
Federleys salladsbar i konkurs

Federley säger sig gärna vilja, men inte kunna, betala notan för sitt misslyckande som istället skickas till företag som grönsaksleverantören Herzman och kaffegrossisten Monteriva.

Federley säger:
”Jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna.”

Dagens Arena | Springnota för antifacklig sallad

Den bästa kommentaren kommer från Katrine Kielos på dagens arena.

Emellertid känns det bra att Federley den hårda vägen insett att företag kan drabbas av problem som inte beror på för det första facket, för det andra staten, eller för det tredje den där  jantelagen som socialdemokraterna införde 1968. Att det blev konkurs för salladsbaren menar Federley berodde på att det var för varmt i lokalen och att det uppstod problem med duvor på gården samt utebliven sophämtning. Det verkar med andra ord krävas något annat än blind tilltro till marknaden för att operera på marknaden: eller förväntade sig Federley möjligen att ”den osynliga handen” skulle ta ut soporna?
Dagens Arena | Springnota för antifacklig sallad

Ali Bayram på kaffegrossisten Monteriva förlorar drygt tiotusen kronor på affären.

– Hade det varit en som inte ska vara förebild åt oss så hade jag tyckt det är ganska normalt, för det finns sådant folk därute, ganska gott om.

– Men han ska ju vara en förebild, man fick reda på att det här är en kille man kan lita, så man tvekade inte i affären, det är pålitliga pojkar, men han visade sig vara en i mängden, säger Ali Bayram.

[...]

Nu återstår skulderna. Andra företag kommer att gå miste om runt 250 000 kronor. Fredrick Federley, som gjort sig känd som engagerad liberal och förespråkare för låga skatter beklagar det hela.

– Tyvärr är det priset för marknadsekonomin. Man skulle kunna göra så att staten går in och täcker alla kostnader, men då har vi åsidosatt marknadsekonomin. Det är så här vi har valt att hantera aktiebolag och marknadsekonomin i Sverige.

– Tro mig, hade jag bara de pengarna skulle jag mer än gärna göra något åt det. Men, jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna, säger Fredrick Federley. 

Också skattebetalarna får betala sitt, minst 65 000 kronor. I lönegaranti till dem som förlorade jobbet och i obetalda skatter. Till detta kommer senare ersättningen till konkursförvaltaren.

Salladsbaren hann alltså knappt öppna innan verksamheten gick överstyr, och flera av de leverantörer vi talat med anser att det hela sköttes mycket amatörmässigt och att det är nu leverantörerna som får betala priset för ägarnas lättsinne.

Patrik Hertzman är delägare i grönsaksleverantören Hertzman frukt och grönt, och förlorar 40 000 kronor.

– Det är synd att vi lät det gå så långt som vi gjorde. Men man tror ju inte att det ska bli så här när det är de här människorna inblandande.

Fredrick Federley och Dominika Peczinsky säger i dag att de tog sig vatten över huvudet när de drog i gång det hela men insisterar på att det var en seriös satsning. Peczinskys PR-firma Mafioso gick exempelvis in med pengar för att rädda verksamheten, pengar som nu är förlorade. 

Att det blev konkurs på en gång, menar Federley, beror på att det var för varmt i lokalen och att det uppstod problem med duvor på gården och utebliven sophämtning.

– Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag aldrig startat det där projektet. Ibland önskar man att någon tagit tag i mig, jag är en impulsiv människa och det är det som gjort att det gått fantastiskt bra många gånger. Och de gånger det inte gått bra är det också den här impulsen av att jag faktiskt agerar, säger Fredrick Federley, riksdagsledamot för centerpartiet.

Ekot – Nyheter från Sveriges Radio – sr.se

Regeringens utredare och Sven Otto Littorin har rätt i en sak. Det behövs en ekonomisk trygghet för alla arbetande svenskar vid arbetslöshet. Denna trygghet borde ha en gemensam administration och väl fungerande regelverk anpassat för ett modernt arbetsliv. Och ett statligt regelverk som förhindrar att olika regeringar går in och mixtrat med vilkoren.  Socialdemokraterna borde här ta upp den diskussion som både MP och moderaterna öppnat med fack och Svenskt näringsliv.

Socialdemokraterna pratade den 12 maj om trygghet i förändring . Är man här ens medvetna om hur urkolkade den tryggheten är efter 90-talets besparingar och alliansens regeländringar. Det går inte bara att prata om en återställning till 80 eller 85 procent och ignorera en förändrad verklighet. Likadant gör LOs invändningar mot förändringar, att det hotar den fackliga medlemsgraden, mig förbannad.  Ett generellt fungerade försäkringssystem borde vara i alla arbetande svenskars intresse. Från svenskt näringsliv förväntar jag mig ingeting men det gör jag från LO och socialdemokratin.

Med en halv miljon svenskar som lämnat a-kassans tryghetssystem och ytterligare 100-tusentals som får sin trygghet via kommunens socialkontor eller försäkringskassan talar vi om ett system i kris. Och ett delat Sverige där den som är etablerad på arbetsmarknaden med fast arbete får del av en gemensam trygghet som övriga saknar.

Jag misstänker att det är många svenskar som någon varit utanför den etablerade arbetsmarknaden eller som känner folk som varit eller är det. Från föräldrar som får ta ansvar för sina vuxna barns försörjning, invandrare som aldrig kommit in på arbetsmarknaden, till studenter och ungdomar som lever på just-in time arbeten, till 55-60 åringar som sparkats från sina arbeten och utförsäkrats och nu får försörjas av socialkontor. Det är detta glömde Sverige som fack och politiker borde ta ett gemensamt ansvar för. Systemet måste reformeras. 

Det hör till det sorgliga att här har LO, SVD ledarsida, Socialdemokratin, vänsterpartiet och Svenskt näringsliv hittat någon de kan vara överens om. Alla svenskar förtjänar inte ett heltäckande trygghetssystem. Att säga att 500000 personer friviligt avstått från försäkringsskydd är lika befängt som att folk frivilligt skulle avstå från rätten till ekonomiskt skydd när man blir sjuk . Likadant är det få politiker som skulle våga inför ett diffrentierat försäkringsskydd inom sjukvården och säga ledsen, eftersom du är sjuk så mycket måste du betala mycket mer av dina egna lostnader.

Från fack, partier till svenskt näringsliv verkar man enbart vara intresserad av att bevaka sina egna intressen utan att ett större samhällsansvar. Eller saknas insikten om hur verkligheten ser ut för många svenskar i ett social skyddsnät som får allt större revor.

Maria Bosdotter och Olle Ludvigsson skriver i LO-Tidningen 08-05-08 vilka problem facken har att bevaka eller organisera den en stor grupp människor med med osäkra anställningar och svag ställning på arbetsmarknaden. Det vill jag mena pekar på problemet att facket ensamt ska organisera det social skyddet för människor de inte ens har kontakt med. Eller som de i bemaningsbranchen som flyttar från arbetsplats till arbetsplats.  

Likadant. Socialdemokraterna som en gång gick till val på att alla ska med. Jag hoppas att de med detta menade att alla ska åka först klass mot framtiden i stället för hur dagens system ser ut med vissa personer i 2-klass och en stor grupp kvarlämnade på perrongen.

Ta upp diskussionen inom arbetarrörelsen om ett reformerat system.

I dag lämnar utredaren Sören Öman över sitt förslag till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m). Det mesta av innehållet har redan läckt ut. Enligt uppgifter till Göteborgs-Posten är det här huvuddragen:

Alla som tjänar över 110 000 kronor måste vara med.

Inga grupper undantas. Obligatoriet ska gälla för såväl företagare som för deltidare.

Det kommer att kosta runt 5 000 kronor per år, eller 433 kronor i månaden, att vara med.

En ny myndighet, Myndigheten för arbetslöshetsförsäkring, ska sköta det administrativa.

De som redan är med i en a-kassa berörs inte.

Att utredaren föreslår just summan 433 kronor är ingen slump. I de a-kassor som redan finns varierar avgiften från 170 till 433 kronor. Att den obligatoriska a-kassan hamnar på den högsta nivån kan vara ett sätt att få människor tillbaka till sin gamla a-kassa

A-kassa för alla föreslås i dag | Nyheter | Aftonbladet

AB1, AB2, AB3, AB4,  DN, SVD SVD2

DN2 DN3 SVD3 PolitikerBloggen

Alliansen har redan slagit undan de gamla förutsättningarna med sina förändringar i  A-kassan. 400000+ har lämnat A-kassan och 170000 medlemmar har lämnat LO och TCO varav huvuddelen från LO. Att reflexmässigt vägra diskutera frågan om en förändrad arbetslöshetsförsäkring med hänvisning till fackets organisations grad gör bara att båten kommer att segla ifrån vänsteroppositionen. Här har istället miljöpartiet öppnat för en reformering av hela systemet för sjuk och arbetslöshetsförsäkringen.

Är sedan facket så svagt att den enda anledningen till medlemskap skulle vara a-kassan? Där man förövrigt redan idag kan välja att enbart vara med  i a-kassan. Och vad blir svaret till de 100000-tals svenskar som idag lever utanför a-kassan, ofta i ett grundtrygghetssystem? Inom utvecklingsgarantin, med förtidspension eller socialbidrag. Och de existerande a-kassorna är redan idag beroende av statligt stöd och politiska beslut. En reformering av ersättningssystemen borde istället fogas in i en ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Ann-Marie Krantz från unionen har helt rätt i att bandet kan inte backas men istället kan ett nytt system skapas med en generös ersättning där man både ställer krav och hjälper folk anpassat efter individen. En sammanslagen sjuk och arbetslöshets myndighet borde då även kunna ta ett helhetsperspektiv på varje människa.

Socsldemokratin och LO var en gång de som drev samhällsförändringarna  utan rädsla för att pröva nya tankar. Det svenska sociala skyddsnätet blir tunnare och maskorna bredare. På arbetsmarknaden finns det idag en delad verklighet där med med fast arbete och hyfsad lön åker i första klassen Vill socialdemokraterna stå för tanken att alla ska med gäller det att fånga upp de som idag åker B eller C klass eller helt blivit kvar på perrongen.

Det finns nu ett tillfälle för en samlad vänster att ta inititiativet. De ‘Borgska’ samhällsförändringarna har misslyckats och alliansen saknar visoner. De ekonomiska teknokratdrömmarna har inte fungerat när de möte den svenska verkligheten.

Ytterst handlar om vem man sätter först. Där sätter jag människan före både marknad och existerande strukturer.

Unionen stöder mp:s a-kasseförslag

Ett intressant förslag,
säger Mari-Ann Krantz, ordförande för
tjänstemannafacket Unionen, som bildades efter sammanslagningen
mellan HTF och Sif.Det tycker inte socialdemokraterna eller
LO-ledningen som är rädd för att ett förstatligande
av a-kassan slår undan benen på
fackföreningsrörelsens möjlighet att behålla en
hög organisationsgrad.Men det köper inte Mari-Ann Krantz:- Varje facklig organisation måste kunna klara sig på egna meriter, säger hon.

Även statsminister
Fredrik Reinfeldt är högst tveksam, men på andra
grunder. Han avvisar tanken att slå ihop a-kassan med
sjukförsäkringen eftersom det enligt honom handlar om
två helt skilda ersättningstyper.

Det var i
måndags som miljöpartiets ledning lanserade sitt
förslag att förstatliga a-kassan och slå ihop den med
sjukförsäkringen under en ny myndighet. Därmed går
mp längre än vad regeringen gör.

-
Miljöpartiets förslag verkar vara bättre än det som
kommit fram i utredningen om en obligatorisk a-kassa, säger
Mari-Ann Krantz som inte tror på att man kan backa bandet helt
och återgå till det gamla systemet om en ny
socialdemokratisk regering tar över.