Claeskrantz.se

Jag ser att Göran Skytte uttalar sig om något han inte begriper i SvD.  

För det första. Saab affären handlade om den borgerliga alliansens totala brist på industriell kompetens och kunnande om den svenska fordonsindustrin.

Som om Eriksson vet allt om kapitalistisk bilindustri. Som om det vore regeringen som fattade besluten i det stora, amerikanska, privata, aktiebolaget. Som om amerikanerna skulle lyssna mera på Eriksson-Ohly-Sahlin.

För den andra. Den kapitalistiska bilindustri Skytte talar om d.v.s General Motors ägs idag till 65% av den amerikanska staten. Vem tror han står bakom Volvos köpare om inte den Kinesiska staten. I alla länder utom Sverige är det staten som ställt upp för att behålla den industriella tillverkningen i det egna landet.

Det är bara ‘die dumme Sweden’ som skiter fullständigt i den exportindustri som betalar större delen av välfärden.

Man kan undra varför utländska aktörer slås om att komma över det som svenska folket stött med miljarder i skattepengar och nu kommit fram till är värdelöst.

Men så kanske svensk framtid finns i skansen turister, vindkraftverk och nya garageband som slår på den internationella musik scenen. 

Nu blev det som det blev. Centerns Maud Olofsson kommer troligen få äran av att ha grävt de första spadtagen för hela den svenska fordonsindustrin grav.

Det är ju en gammal borgerlig tradition att avindustrialisera Sverige.

Inte dåligt för en för detta VD för Hushållningssällskapet i Västerbotten. 

Bloggat:
 Sista semesterbloggningen: om , (S)olidarisk politik för människor,  Köp bilar, men använd dem inte, Låt oss slippa gråterskornas år, Rött gillar grönt?, Att leda tillsammans och mindre

I december kulminerade den långa krisen för bilindustrin och Saab. På den politiska och mediala teaterns stora scen lät man därför uppföra en pjäs med namnet Dubbelmoral och Krokodiltårar. I rollerna:

Skurk: Maud Olofsson. Gråterska, tröstare, räddare: Mona Sahlin. Medskyldiga skurkar: hela regeringen. Oskyldiga: alla som medverkat i S-regeringar. Hycklande domare: Peter Eriksson. Tyst betraktare: Maria Wetterstrand. Med flera.

Här släpper jag bildspråket och övergår till reality – som dock, trots att det för många handlar om tragedi, har farsaktiga inslag. Börjar med några av de mindre kända aktörerna.

[---]

Så till dramats final, hittills. Dagarna före jul kom beskedet: Saab läggs ner. Mona Sahlin lät överraskande dämpad. Lars Ohly lät som en, i vart fall för stunden, normal och sansad partiledare. Men så träder den tredje aktören in på scenen. Peter Eriksson.

Han är språkrör för ett parti som gladeligen skulle ordna frukost i det gröna på en bilkyrkogård. Men nu talar han – nej, deklamerar – nej, förkunnar, som Jeremia – med darr på stämman:

– Detta är ett stoooort misslyckande för regeringen (18/12).

Som om Eriksson vet allt om kapitalistisk bilindustri. Som om det vore regeringen som fattade besluten i det stora, amerikanska, privata, aktiebolaget. Som om amerikanerna skulle lyssna mera på Eriksson-Ohly-Sahlin.

Det tror jag inte heller att Eriksson tror. Eller Ohly. Eller Sahlin.

De bara låtsas. Som på teatern.

Dubbelmoral och krokodiltårar | Ledarsidan | SvD

Vem var det som sade att det inte lönar sig att vara företagare i det ‘socialdemokratiska’ Sverige.

Som många andra valde Göran Persson att låta pengarna gå in i företaget. Detta tack vare en skattelagstiftning skapade i stora delar av socialdemokraterna som gör det väldigt förmånligt att driva företag så länge man låter pengarna stå kvar i företaget.

Det är förstås möjligheter som vanliga löntagare inte har när de vackert får betala både statlig och kommunal skatt.

Det är kanske dags för en skattereform i Sverige?

Mer i media:
Resume

Samtidigt är brytpunkten för statlig skatt 340 900 kronor, vilket gör att Sveriges förre statsminister bara bidrar med 200 kronor till statskassan, skriver tidningen.

Men 28 500 kronor räcker inte på långa vägar för att underhålla Göran Perssons och Anitra Steens gård i Sörmland med ett samlat taxeringsvärde på 13,1 miljoner kronor.

Tack och lov har Göran Person även andra inkomstkällor. Bland annat är han en flitigt anlitad föredragshållare och för ett framträdande tar han normalt 100 000 kronor, skriver Expressen och Resumé idag. Pengarna hamnar i hans bolag Baven. Och de tas inte ut i lön utan läggs på hög, skriver Resumé.

Göran Persson och dottern Anna Persson sitter i bolagets styrelse.

Samtidigt behöver hemkommunen Flen inte klaga. Där hamnar hans slutliga skatt är på 1 956 659 kronor, skriver Resumé, vilket tyder på att Göran Persson under förra året realiserat tillgångar som han måste skatta för.

Göran Persson betalar bara 200 kronor i statlig skatt – Klacksparkar – E24.se

Statsministern lät irriterad.

– Det går att få jobb i Sverige. Det spelar roll hur drivkrafterna ser ut, framför allt för dem som tjänar lite, sa ­Reinfeldt.

Den ‘allmänna’ uppfattningen är och har varit bara man ‘anstränger’ sig går det att få jobb i Sverige.  Villket är kvalificerat struntprat. S’å fungerar inte den moderna svenska arbetsmarknaden.

Det är flertalet andra faktorer som spelar in och påverkar arbetsgivares vilja att anställa. Ålder, kön, språkförmåga, utbilddning och erfarenheter, rätt kontakter och social förmåga, samt även förstås utseende.

Du ska helst också se svensk ut för många arbeten enligt den allmänna normen för vad som är svenskt. Det är idag t ex inte ovanligt att arbetsgivare vill ha foto på arbetssökande vilket ju gör att man kan anta utseende är ett kriteri för att bli anställd.

Här har i alla fall socialdemokraterna tänkt om och tänkt åt rätt håll efter att de fick sparken av väljarna 2006.

Det kunskapslyft kombinerat med en ombyggnad av arbetsförmedligen mot ett kompetensförmedling där individens förutsättningar för att få ett arbete stärks är rätt väg att gå.  Istället för den moderata alliansens passiva CV-skrivande till arbeten de arbetslösa inte har kompetens för. 

Det behövs yrkesutbildningar, arbetsmarknadsutbildningar och högskoleutbildningar eller med andra ord ständigt förnyad kunskap för att konkurrera i en kunskapsekonomi.  Kombinerat med ett entreprenörskap som är inriktat mot alla. Dagens industriarbetare eller sjukvårdare som vanlig anställd kan vara morgondagens entreprenör om man öppnar upp begreppet företagande från alliansens trångsynta småborgerliga och ganska föråldrade bild av företagandet. 

Helt avgörande är dock  efterfrågan på arbetskraft.  Inte utbudet som många ekonomer tycks tro. Och allianspolitiker. Där ju alliansen valt att sänka efterfrågan hos en stor grupp av människor d.v.s arbetslösa, sjuka och pensionärer som beskattas hårdare och fått sänkta ersättningar i socialförsäkringarna. D.vs mindre möjligheter att konsumera medan den övre medelklassen med redan stora ekonomiska marginaler fått ännu större tack vare riktade skattesänkningar.

Människor väljer inte arbetslöshet vad än Fredrik Reinfeldt med flera allianspolitiker tycks tro.

Tillsist en intervju med Sven-Erik Österberg gjord av bloggare på den socialdemokratiska jobbkongressen som diskuterar just företagande och arbetsmarknadspolitik.

Mer om alliansens misslyckade arbetsmarknadspolitik
AB1, AB2

Bloggat:
1, 2, 3

Statsministern lät irriterad.

– Det går att få jobb i Sverige. Det spelar roll hur drivkrafterna ser ut, framför allt för dem som tjänar lite, sa ­Reinfeldt.

Det klassiska ”det finns jobb bara man vill”-argumentet. Och regeringen anser sig sitta på verktygen för att skapa denna vilja.

Sänkt skatt för den som har ett jobb, sänkt ersättning till arbetslösa och sjuka. Hårdare krav för att få ersättning, bidrag med regeringens språkbruk.

Och dessutom coachning för de arbets­lösa.

Resultatet har Aftonbladet berättat om de senaste dagarna. Arbetslösa utsätts för tvivelaktiga terapimetoder, hypnos och till och med handpåläggning. Avarter de ansvariga natur­ligtvis tar avstånd ifrån, men är de egentligen­ så överraskande? Om problemet – som i Reinfeldts föreställningsvärd – är de ­arbetslösas motivation blir hypnos kanske ett rimligt svar.

Dilemmat är att den utgångspunkten tycks ha ganska lite med verkligheten att göra. I en undersökning från i somras frågade TCO chefer på 1 885 arbets­platser om deras syn på anställning. Resultatet borde få den mest lojale arbetsförmedlingschef att säga ifrån.

TCO:s undersökning visar nämligen att det faktiskt inte finns jobb, i vart fall inte för den som har en historia av arbetslöshet eller sjukskrivning. Bara sju av hundra är positiva till att anställa sjukskrivna från andra arbetsplatser. Tolv av hundra skulle gärna ge jobb åt en långtidsarbetslös.

Det är jobb som saknas | Ingvar Persson | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

Som betald medlem av välfärdsvänster och skattebetalare hade jag givit en något annorlunda beskrivning än Göran Skytte nedan av det särskilda anställningsstödet.

Men först en  korrigering på av höger retoriken på en punkt, försäkringar man betalar in avgifter, skatt, och avstår löneutrymme till är inte bidrag. Börjar de inte bli tröttsamt att demonisera alla sjuka och arbetslösa som underförstått lata bidragstagare.

Sen, det är mina och dina skattepengar som nu finansierar Göran Skyttes företag så att han kan åka på föreläsningsturner, skriva böcker och göra dokumentärfilmer.  Med säkert högt förädlingsvärde. För visst hade han inte kunnat göra detta utan anställningsstöd.

Göran Skyttes företag drivs med andra ord av delvis bidrag från staten när han tar in en person av staten godkänd att utföra arbete för honom.  Är det de riktiga arbeten och anställningar moderaterna pratat om i alla år?  Jag vet heller inget om Göran Skyttes inkomster men jag skulle kunna tänka mig han har tillräckliga i sitt företag för att anställa person utan statliga subventioner.

Göran Skytte ger annars en utmärkt beskrivning av Trickle-down_economics på företagsområdet. Ronald Reagan och George W Bush var väl de sista som tillämpade dessa tankar i USA.

”Trickle-down economics” and ”trickle-down theory” are terms of political rhetoric that refer to the policy of providing tax cuts or other benefits to businesses and rich individuals in the belief that this will indirectly benefit the broad population.^[1] The term has been attributed to humorist Will Rogers, who said during the Great Depression that ”money was all appropriated for the top in hopes that it would trickle down to the needy.”^[2]

Proponents of these policies claim that if the top income earners invest more into the business infrastructure and equity markets, it will in turn lead to more goods at lower prices, and create more jobs for middle and lower class individuals.^{[citation needed]} Proponents argue economic growth flows down from the top to the bottom, indirectly benefiting those who do not directly benefit from the policy changes. However, others have argued that ”trickle-down” policies generally do not work,^[3] and that the trickle-down effect might be very slim.^[4]

Today ”trickle-down economics” is most closely identified with the economic policies known as Reaganomics or supply-side economics. Originally, there was a great deal of support for tax reform; there was a dual problem that loopholes and tax shelters create a bureaucracy (private sector and public sector) and that relevant taxes are thus evaded. During Reagan’s presidency, the Democratic controlled House, which, according to the Constitution, is responsible for introducing all bills related to taxation, cut the marginal tax rate on the highest-income tax bracket from 70% to 28%. ^[5][6]

A major feature of these policies was the reduction of tax rates on capital gains, corporate income, and higher individual incomes, along with the reduction or elimination of various excise taxes. David Stockman, who as Reagan’s budget director championed these cuts but then became skeptical of them, told journalist William Greider that the term ”supply-side economics” was used to promote a trickle-down idea.^[7]

Sen återstår frågan om Göran Skytte kommer att behålla den person han har på prov även efter det särskilda anställdningsstödet utgår. Som han själv säger han kan ju avskeda kvinnan när som helst. Arbetet kvalificerar heller inte till a-kassa. Jag kan tänka mig att det heller inte är så roligt att på prov vara helt utlämnad till arbetsgivare som när som helst kan sparka en. Med arbetsförmedlingens tjänstemän som påpekar att man inte kan tacka nej till tänkbara arbetsgivare för då dras det ekonomiska stödet in.  

Det är förstås bara min okunniga populistiska retorik. Låt oss hoppas alliansen inför fler statlig betala arbeten så förädlingsvärdena kan öka för de särskilt utvalda personer som behöver dem. 

Argumentationen säger ju en hel del om den konservativa högerns människosyn om inte annat. Eller är det Göran Skyttes människosyn?

Annars har JN  nedan en bra genomgång hur underbyggda Skyttes argument är.

Undrar hur Göran Skytte ska ha det egentligen?

I januari skrev han följande:

” Jag behöver till exempel en sekreterare på heltid. Men nej. Inte i dessa tider. Det blir för dyrt. Lön + arbetsgivaravgifter + kontorsplats + ny dator + allt annat. Måste jag bygga damtoalett? Och vad händer för övrigt om de blir med barn?”

( Jag kommenterade det hela här)

Idag skriver han att Anställningsstödet gör alla till vinnare.

Nu verkar det gå bättre när vi skattebetalare får betala lönen som Skytte inte vill betala, när han bara behöver betala 15% av lönen.

Efter ett år, när han ska betala lönen helt och hållet själv, så kan han utan problem välja att säga upp henne, trots att hon enligt Skytte ger följande fördelar:

Jag har anställt en person i mitt lilla företag. Hon ska ta fram bakgrundsmaterial till min nästnästa bok, administrera mina turnéer som talare och hålla ställningarna när jag gör nästa film i Asien och Afrika. För detta betalar min firma cirka 3 500 kronor i månaden. Om jag vill betala högre lön är det upp till mig. Resten, cirka 15 000 kronor, betalar staten, det vill säga skattebetalarna.

Hur är detta möjligt? Genom att regeringen skapat något som heter ”Särskilt anställningsstöd” för långtidsarbetslösa.

Särskilt anställningsstöd lämnas med 85 procent av lönekostnaden, dock högst 750 kr per arbetsdag. Stödet gäller under tolv månader. Lagen om anställningsskydd, Las, gäller inte.

Detta låter som en våt och vällustig mardröm för vänstern. Skytte köper kvinnans arbetskraft för nästan ingenting, dessutom kan han avskeda henne när som helst.

Hur hemskt som helst! Och jag ger det gratis till oppositionen. Ni får här jordens chans att en gång till försöka lura de okunniga med populistisk retorik.

Men jag tror att detta stöd är ett ekonomiskt genidrag – som gynnar alla. Det är en progressiv reform som gör alla till vinnare. Låt mig förklara varför.

Om den person jag talar om går arbetslös, då får hon bidrag. Hon betalar tillbaka en del genom skatt, och moms på det hon konsumerar. Men hon skapar inga nya ekonomiska värden.

När jag anställer henne på särskilt anställningsstöd händer följande: Hon betalar tillbaka en del genom skatt (liksom tidigare), och hon får större möjlighet att konsumera, vilket skapar nya skatteintäkter för staten (moms).

Men dessutom: genom hennes arbete får jag möjlighet att arbeta ännu mer, vilket ger upphov till ännu större intäkter till staten.

Genom hennes arbete får jag till exempel möjlighet att snabbare producera nästnästa bok. Denna kommer att skapa arbete för ett antal människor (förlagsfolk, tryckare, distributörer, chaufförer som kör ut böcker etc) vilket kommer att skapa intäkter till staten.

Genom hennes arbete får jag dessutom möjlighet att göra nästa dokumentärfilm, i Asien och Afrika. Jag kommer att köpa flygbiljetter, anlita fotografer, redigerare, folk som sköter försäljning och distribution. Jag måste anlita jurister, vaccinera mig. Varje led skapar nya intäkter till svenska staten.

(Dessutom gynnas människor i Afrika och Asien, genom att vi kommer att konsumera i deras länder. Detta verkar dock fortfarande vara helt tabu för vår välfärdsvänster. De tycks fortfarande inte klara av det faktum att företagande skapar välstånd.)

Den insats som min nya assistent gör kostar staten/skattebetalarna cirka 15 000 kronor per månad, men den genererar mångdubbelt till staten per månad. För Anders Borg och svenska staten innebär det en fantastiskt förräntning på insatt kapital.

Via alliansfritt sverige, Uppenbarligen har svenskt näringsliv andra åsikter än alliansen om hur nyföretagande stärkts i Sverige.

”Regeringen bluffar om nyföretagandet”

Den bild som träder fram tyder på att näringspolitiken till stora delar har utformats utan vägledning av vare sig statistik över företagandets utveckling eller teoretiska insikter i vad som bestämmer denna utveckling. I den mån regeringen har använt sig av statistik har det varit för att försvara sin politik, och då har det gjorts på ett missvisande sätt.

Att det sekretariat inom Näringsdepartementet som tidigare bland annat hade i uppgift att följa företagandets utveckling har avvecklats stärker bilden av att regeringen anser sig kunna utforma näringspolitiken utan vetenskaplig grund. Att regeringen har dragit sig ur ett internationellt samarbete under ledning av OECD och Eurostat för att få fram bättre och mer jämförbar statistik inom området är ytterligare ett belägg för detta.

Att det sekretariat inom Näringsdepartementet som
tidigare bland annat hade i uppgift att följa företagandets utveckling
har avvecklats stärker bilden av att regeringen anser sig kunna utforma
näringspolitiken utan vetenskaplig grund. Att regeringen har dragit sig
ur ett internationellt samarbete under ledning av OECD och Eurostat för
att få fram bättre och mer jämförbar statistik inom området är
ytterligare ett belägg för detta.

När regeringen tillträdde
förkunnade den att Sverige hade betydande brister i näringsklimatet och
att det behövdes fler företagare och fler snabbväxande företag.
Regeringen deklarerade också att sättet att nå dit var att göra det mer
lönsamt och mindre riskfyllt att driva företag. Detta väckte stora
förhoppningar bland många företagare. När förhoppningarna inte
infriades och antalet företagare för första gången inte ökade efter att
en borgerlig regering tillträtt försvarade regeringen sig med att
antalet nystartade företag hade ökat kraftigt. Vad regeringen då inte
visste var att statistiken gav en kraftigt överdriven bild av ökningen
av nyföretagandet, vilket i sin tur berodde på att metoden för att ta
fram statistiken hade ändrats mellan 2006 och 2007.

Det kan vara värt att citera vad arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) sade i riksdagen extra-debatt där krisen och det socialdemokratiska förslaget om ett stimulanspaket.  Uppenbarligen har företagen inte hört debatten i riksdagen?

“Socialdemokraterna är alltför snabba med
att befria företagen från ansvar för att i stället kräva fluffiga
åtgärdspaket”, sade Littorin i riksdagens extrainsatta debatt om
varselläget i Sverige.
__

Littorin konstaterade att det trots tusentals varsel de senaste månaderna finns tiotusentals lediga jobb anmälda på arbetsförmedlingarna. Och det finns, trots krisstämningarna,
goda förutsättningar för att de som varslats ska kunna få nya jobb.

Mer i DI

OM Sveriges arbetsmarknad och ekonomi är god finns det förstås inget behov av åtgärder eller stimulanspaket. Varken för företag eller privatpersoner. Näringslivetsförslag går ju helt logiskt ut på att förbättra för företagen men då borde man också kunna göra något för arbetslösa, varslade och vanliga svenskar.

Bakom Littorin finns förstås Anders Borg som fokus i veckan helt korrekt döpte till sveriges
mäktigaste person. Det är Borg, inte Littorin som lägger villkoren för
både arbetsmarknadspolitik, offentliga investeringa och för den delen
vad sverige ska ha för typ av försvar.

I grunden handlar det tror jag om en syn från Borg med flera där staten enbart ska syssla med att tillhandahålla grundförusättningarna som infrastruktur sen är det upp till enskilda företag och anställda att klara sig själv. Vilket ju gör exemplet carnegie än märkligare.

Bloggat:
Arbetsgivarna vill ha större offentlig sektor, eller?, Penningpolitiken avgörande

”Arbetslösheten växer med 100 000 personer”

En kompletterande och mer offensiv strategi skulle vara att släppa fram reformer och investeringar som Sverige ändå behöver göra, men som blir billigare att genomföra nu och som samtidigt kan förekomma en del av krisens skadeverkningar. Sådana reformer och investeringar finns både i den offentliga och i den privata sektorn.

De flesta ekonomer dömer ut finanspolitiska stimulanser som instrument för att utjämna normala konjunktursvängningar. De får ofta genomslag för sent och eldar på under nästföljande högkonjunktur. Inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur är läget dock ett annat.

I en artikel i ”Ekonomisk debatt” från 2003 argumenterade Anders Borg för just den här typen av aktiv finanspolitik. Där poängterade han särskilt att en aktiv finanspolitik kan vara framåtsyftande och ta hänsyn till vad prognoserna säger, vilket är bättre än att passivt invänta notan som kommer när kostnaden för arbetslösa ökar.

Enligt vår bedömning finns ett utrymme för långsiktiga reformer med en årskostnad på 30 till 40 miljarder. Utöver detta finns som vi ser det ytterligare ett utrymme på cirka 20 miljarder för tillfälliga åtgärder koncentrerade till den allra närmaste tiden. Som en jämförelse kan nämnas att både USA och Kina är på väg att rulla ut väsentligt större finanspolitiska satsningar, räknat som andel av BNP. Även Storbritannien och en del and-ra länder genomför nu extra åtgärder.

En reform- och investeringsstrategi skulle kunna bygga på fyra pelare:

Först, en extraordinär finanspolitisk satsning på offentliga investeringar. Åtskilliga vägar och järnvägar är färdigplanerade och kan tidigareläggas. Inte minst finns ett uppdämt behov av underhållsarbeten som är lönsamma och som kan dras i gång ganska snabbt. Olika finansieringsmetoder bör också tillåtas. Offentlig – privat samverkan (OPS) har i Norge och Finland använts med stor framgång för att få en mer effektiv sammankoppling av byggen och driften i infrastrukturprojekt.

För det andra, släpp fram privata investeringar. Åtskilliga företag vill investera, men får inte eller sitter fast i långa tillståndsprocesser. En hel del energiproduktionsinvesteringar väntar bara på klartecken för att komma i gång. Många företag har tvingats vänta med miljöinvesteringar till följd av långa handläggningstider. För många framstår också tillståndsprocessen som riskabel, eftersom den kan leda till att även den befintliga verksamheten åläggs restriktioner eller ökade krav. Regeringen föreslår visserligen en viss förändring i miljöbalken. Men till stor del kvarstår problemet.

Av avgörande betydelse inte minst för basindustrin vore en brett förankrad energipolitisk överenskommelse som möjliggör att planeringen för nödvändiga energiinvesteringar nu skulle kunna inledas. Det är inte bara räntor som behöver komma ner. Det gäller även elpriserna.

För det tredje, öka lönsamheten i investeringarna. Arbetskostnad är en viktig faktor för investeringars lönsamhet. Här spelar arbetsgivaravgifterna en stor roll. En fortsatt generell sänkning skulle ge en bättre koppling mellan avgiftsuttag och förmåner.

En djupare konjunktursvacka är ett gyllene tillfälle att se över kapitalinkomstskatten. Många investeringar blir avsevärt mer lönsamma om kapitalinkomstskattesatsen skulle sänkas från nuvarande 30 procent närmare snittet för Europa runt
10 procent.

Avskaffa till exempel stämpelskatt vid övertagande av fastighet och fastighetsskatt för näringsfastigheter. Indirekt förbättras lönsamheten i investeringar. Nedgången i fastighetsvärdena dämpas.

En åtgärd som skulle förbättra investeringsklimatet för såväl materiella investeringar som investeringar i humankapital är en sänkning av inkomstskatten. En sänkning av den statliga inkomstskatten med sikte på en högsta marginalskattesats på 40 procent skulle på ett mycket påtagligt sätt förbättra investeringsklimatet i båda dessa avseenden.

För det fjärde, förbättra kredittillgänglighet under krisen. På en rad områden kommer lönsamma investeringar inte i gång därför att krediter inte finns eller blivit onödigt dyra i finanskrisens kölvatten. Om inte bankernas kreditgivning lossnar snart och finansmarknaderna börjar fungera igen kan det bli nödvändigt att införa en allmän statlig garanti av bankerna av samma typ som vid bankkrisen vid 1990-talets inledning. Vi tror att vi närmar oss en sådan punkt.

Det är kanske inte så konstigt att Swedbank behöver en nyemission med 16% av sin totala utlåning eller 190 miljarder i lån till de baltiska staterna. Och sin kreditvärdighet nedgraderad. Det är ju de svenska bankerna som finansierat den baltiska ekonomiska ‘miraklet’. Det är väl också den baltiska utlåningen som den nya svenska bankgarantin ska användas till. Resultatet av en skarp nedgång i konjukturen för de Baltiska länderna är uppenbar i stora kreditförluster. Frågan är dom ekonomin vänder på ens några år sikt.

I USA lär en stor del av julsäsongen gå med vikande försäljning med alla företag som finansierat tilverkningen av sina konsumtionsvaror med kortfristiga krediter något de inte kunnat få. Kombinerat med sjukande efterfrågan från konsumenter både med och utan arbete. Och den vikande efterfrågan från företag som drar ner personal. Vilket i sin tur slår mot underleverantörer och tillverkare i öst-europa och asien.

19,683 Tech Layoffs And Counting

This
has been a brutal month or so for tech layoffs. According to our Layoff
Tracker, there have been 19,683 job eliminations at tech companies
announced since mid-September, and we’re not even counting the 24,600
people at Hewlett-Packard who are being eliminated as a result of its
merger with EDS.

But only five big companies make up more than
90 percent of the layoffs: Xerox (3,000), Dell (8,900), Yahoo (1,500),
eBay (1,500), and German chipmaker Qimonda (3,000). The other 33
companies are mostly startups, and collectively account for 1,683
layoffs. Although three more companies (Sony Ericsson, Nvidia, and
TicketMaster) account for an additional 1,110 job losses.

Bara i den amerikanska tekniksektorn är det enligt webbplatsen techcrunch totalt 40000 jobbneddragningar som annonserats på en och en halv månad. Till det kommer finanssektorn, byggsektorn och förstås den tillverkningssektorn med företag som General Motors och Ford. Och mediasektorn som rapporterar sjunkande annonsförsäljing för de traditionella mediaföretagen likt Nytimes.

Frågan som borde ställas är inte om det kommer en lågkonjuktur men hur djup den blir. Min gissning är att det blir en återgång till tidigt 80-tal, sent 70-tal för den globala ekonomin med tusentals miljarder dollar i utraderade värden. Dow Jones stod innan Ronald Reagan avreglerade de amerikanska
kreditmarknaderna kring 5-6000. Troligen är det väl där Dow kommer att landa tillslut. Med andra ord om amerikaner slutar konsumera på kredit utan besparingar kommer det att få återverkningar för hela den globala ekonomin. Vilket är vad jag tror kommer att hända för både företag och privatpersoner.

Det kan också vara värt att komma ihåg att den globala finansiella kollapsen gäller inte bara väst-Europa. I länder som syd-korea har regeringar gått in med räddningspaket medan Pakistan står på gränsen till ett s.k kredit default på sin utlandsskuld.

Någon som tror konjunkturen hämtar sig på ett år med samma lån och konsumtionsmönster som tidigare? Och om det finns det politisk och ekonomisk beredskap för m det skulle komma massiva nedskärningar i den svenska ekonomin.

Tillslut varför inte läsa om vad Charles R Morris säger nedan och fundera hur likt USA Sverige är. I alla fall om man hör till den konsumerande medel och överklassen. Hur mycket av 2006-7 års ekonomi i sverige var en konsumtionsbubbla baserad på låg ränta och stigande huspriser?

VA.se » ”Vi behöver en lågkonjunktur”

Så
finansminister Paulson, centralbankschefen Bernanke och de andra har
fått något om bakfoten? Vilket är det verkliga problemet?
”Mellan
2000 och 2007 spenderade amerikanerna närmare fem biljoner dollar mer
än de producerade. De lånade upp pengar på sina hem. De kunde köpa
större bilar och fler platteveapparater. Men det var möjligt bara så
länge huspriserna steg – med ungefär 14 procent om året. Helt galet.
Den här överkonsumtionen harställt till det rejält. Och som lök på
laxen var krediten skriven på finansinstrument som inte fungerar.

Så vad gör man nu?
”Man måste skära ordentligt i konsumtionen. Att försöka hålla priserna uppe
genom att vräka pengar över marknaden är faktiskt exakt fel sak att
göra. Finansminister Paulson vill med sin plan köpa de dåliga huslånen
från bankerna och på så sätt ge dem ett värde. Men de har ju inget
värde.
Vi måste kliva in i en lågkonjunktur och inte vara rädda för den.”

Mer I media:
DN:s Dan Lucas:, Tolv miljarder kronor, enligt SVT., SVD,  Nyemission i Swedbank,

Bloggat:
Bantarbritta, Vill Du ha ett Sexpa…, Ute och Inne, Vill Du ha ett Sexpa…, Världen enligt Jah H…, annarkia, Kulturbloggen, Aktieskolan, Fröken P:s leverne, Kristina af Knusselbo och I huvudet på Håkan F…

Eastern Europe adrift | Who’s next? | The Economist

[...]

At first sight it is these economies that seem in the riskiest position. A sharp slowdown had started even before the global financial crash. Estonia and Latvia in particular had enjoyed remarkable property booms, generously financed by bank lending. That was one factor in their colossal current-account deficits. The bubbles have popped; growth, running in double digits in 2006, has come to a halt.

This has been a hard but so far orderly landing. Whether it now turns catastrophic is an open question. The debts must still be repaid. Fitch, a rating agency, which downgraded all three Baltic countries this month, reckons their gross external financing requirements next year (the money they need for foreign debt repayments and their current-account deficits) are 400% of likely year-end foreign-exchange reserves in Latvia, 350% in Estonia and 250% in Lithuania. These are the highest ratios in emerging Europe.

In theory, the external imbalances should unwind of their own accord. The slowdown at home is already shrinking current-account deficits. If the local banks run out of money because of bad loans, their foreign owners will send them more cash; the sums involved are big by Baltic standards, but small by the standards of rich-country banks. Swedbank, for example, has 16% of its loans in the Baltic states, (190 billion Swedish kronor, equivalent to $32 billion or €20 billion). Only 1.2% of the total look bad so far, the bank says. Sweden’s regulators say the biggest banks can write off as much as 10% of Baltic lending without eroding their own capital. Sweden launched a $200 billion bail-out plan this week to bolster confidence.

Furthermore, despite the ballooning foreign borrowings of firms and households, none of the Baltic states has much public debt to worry about (Estonia even has net assets). Public finances are solid. The governments still have investment-grade credit ratings.

Nyemission på tolv miljarder | Ekonomi | Aftonbladet

Nyemissionen kommer att tillkännages på måndagsmorgonen. Orsaken till beslutet är finanskrisen och börsutvecklingen.

I torsdags bekräftade Swedbanks vd Jan Lidén att bankens ägare för diskussioner om en nyemission.

– Vi får titta på vad man ska göra. En nyemission kan vara ett sätt att tillföra nytt kapital, sade han vid en presskonferens.

Han ville då inte lämna fler detaljer eller en tidpunkt för en eventuell nyemission.

TT har sökt Swedbanks pressjour och bankens pressjour för en kommentar angående uppgifterna om en nyemission, men inte lyckats nå någon.

Syftet med en nyemission är att få in nya pengar i företaget. Placerare erbjuds att satsa kapital i företaget genom nyteckning av aktier.

Det är vi som en samlad nation av alla svenskar som fattar beslut om vad det svenska välståndet ska användas till. Det är bland annat därför vi har val vart 4 år för att tillsätta politiker att administrerar detta. Ska vi ha ett försvar, en utrikespolitik, domare och poliser, sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg o.s.v. Alla från företagare till anställda är beroende av ett samhällskontrakt med accepterade spelregler och roller.

Jag gillar inte den tendensen att höja ‘företagare’ till skyarna som en riddare i vit rustning som förtjänar en speciell status i samhället. Det ska inte finnas en företagarklass. Det finns inget företag i Sverige som inte existerar mot en bakgrund av det samhällsklimat och samhälle alla svenskar skapar. Det finns kreativa, nyskapande människor varav en del är företagare andra anställda. Ingen har företräde annat än efter vad de åstadkommer.

Vad PJ vill ha i SvD låter misstänkt likt en politisk styrning av skolböcker där en viss version av sanningen ska berättas. Ska det berättas om företagande borde det också talas om vikten av ett samhälle med rättvis fördelning av resurserna för alla svenskar. Och hur det svenska välståndet politiska samhällsbyggnad reste sig i historien. Frihet, demokrati eller marknadsekonomi har inte uppståt av sig själv. Så att alla oavsett bakgrund kan bli nyskapare som företagare eller anställd.

Så ser inte verkligheten ut idag även om många vägrar se detta.

Ledarredaktionens blogg | SvD

Författaren Anders Johnson har granskat
läroböcker i historia och samhällskunskap för
gymnasiet. Vad säger de om välståndets källor? Vad
har de att berätta om företagare? Hur beskriver de det
moderna näringslivet?

Jag tar upp hans projekt i dagens
söndagskrönika, som tar avstamp i utspelet om
entreprenörskap i skolan, som Lars Leijonborg, Maud Olofsson och
Jan Björklund gjorde på Brännpunkt i veckan.

Anders
Johnsons resultat är på det hela taget djupt
nedslående. Marknadsekonomins fundamenta behandlas på ett
förstrött sätt i läromedlen, sambandet mellan
företagsamhet och välstånd fördjupas inte,
näringslivet i våra dagar omnämns knappast alls. Detg
är nog lätt för en gymnasist att få intrycket att
det är politiker i stat och kommun som fattar beslut om att vi ska
ha välstånd, och att då blir det så.

Här hittar man Anders Johnsons första granskning. På samma webbplats, till höger om texten, finns sedan separata länkar till var enskild läsning.

Har
du, dina barn – eller dina elever – andra läroböcker som
skulle behöva förbättras? Mejla gärna och
berätta!

Jag undrar om det är 10000 nya arbeten direkt på grund av de sänkta bolagsskatterna Maud Olofsson pratar om?

Med tanke på att de flesta arbeten kommer inom småföretagen undrar jag om den sänkta bolagsskatten och en sänkning med 1% av de sociala avgifterna gör så mycket skillnad i en lågkonjunktur? Eller sänkningen av arbetsgivaravgifter för ‘ungdomar’ upp till 29 år.

Sen kan man undra hur nedanstående ska ge fler företagare. Vore det inte bättre att satsa på sådant som riskkapital, utökat stöd till ny företagande och varför inte en skatterabatt de två första åren för ett nytt företag? Eller som det föreslogs här en progressiv företagsskatt?

För att fler än i dag ska vilja starta företag är det angeläget att ytterligare förbättra för företagen och skapa bättre förutsättningar att anställa och driva företag. Regeringen satsar nu cirka 16 miljarder kronor på att förbättra för företagande. Bland annat sänks socialavgifterna (arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna) och bolagsskatten. Dessutom satsas 60 miljoner kronor per år de kommande tre åren på förbättrad konkurrens.

Mer i DN och SVD

VA.se » 10 000 nya jobb

Regeringen satsar 16 miljarder kronor för att förbättra företagandet. Bland åtgärderna finns att bolagsskatten sänks från 28 procent till 26,3 procent från nästa år, vilket kostar 6,8 miljarder kronor år 2009. Dessutom sänks socialavgifterna med 1 procentenhet, en satsning på 7,5 miljarder kronor år 2009.

Det uppgav partiledarna vid en pressträff på måndagen. Regeringen satsar dessutom pengar på att förbättra konkurrensen.

Finansieringen sker i huvudsak genom att flera typer av skatteplanering stoppas, till exempel handelsbolagsupplägg och ”räntesnurror”. Statsminister Fredrik Reinfeldt sade att de förändrade reglerna för räntesnurror är viktiga för att upprätthålla bolagsskatten som skattebas.

Ingemar Hansson, statssekreterare på finansdepartementet, sade att företag som skatteplanerat mycket kan komma att få betala mer i skatt. Det gäller särskilt stora företag.

Han sade också att totalt belastar företagspaketet reformutrymmet med 3 miljarder kronor.

Näringsminister Maud Olofsson sade att regeringens företagspaket ”kommer att ge framtidstro och investeringsvilja till landets företagare”. Hon tillade att regeringen räknar med att företagsåtgärderna kommer att ge 10.000 nya arbeten till år 2010.

Det är ganska roligt att Företagarförbundet i Aftonbladet säger att regeringen stimulerat utbudet av arbetskraft och att nu är det dags att stimulera efterfrågan. Om det är något regeringen gjort så är det att stimulera efterfrågan med riktade skattesänkningar mot främst övre medel inkomsttagare.

Regeringens ‘arbetslinje’ har väl fungerat för att den inhemska ekonomin fått draghjälp av just skattesänkningar och lånefinansierad konsumtion via bostadssektorn.

Sen håller jag faktiskt med om vad Företagarförbundet säger om det stämmer. Frågan är förstås när den utlovade politiken från alliansen kommer? Och när ska det bli bättre villkor för nyföretagande och alla de som driver enmansföretag?

Gör det lättare att starta och driva ekonomisk verksamhet i olika former för vanliga människor. Gör det lättare att gå mellan anställning och egen företagande. Eller ska folk behöva vänta till 2010?

Förövrigt, Camilla Littorin, ingen släkting?

Håll era löften till småföretagarna! | Debatt | Aftonbladet
I valtider vill alla politiska partier bjuda upp småföretagarna till dans. Betydligt svårare är det uppenbarligen att leva upp till de löften som ges i dansens virvlar. Frågan är om finansdepartementet ens förstår vad landets småföretagare behöver för att kunna fortsätta att växa och skapa de arbetstillfällen som Sverige så väl behöver.

Snart slår riksdagen upp sina portar och budgetarbete och förhandlingar stundar.

Från Företagarförbundets sida befarar vi att småföretagarna går en mörk höst till mötes. Ökad inflation, höjda räntekostnader, sviktande konjunktur och skenande priser på el, bensin och diesel håller på att slå undan fötterna på landets 880 000 småföretag. Ska småföretagen fortsätta att växa och skapa jobb under en konjunktursvacka krävs en klok politik.

Hittills har regeringens arbetslinje fungerat eftersom småföretagen under högkonjunkturen har anställt i en imponerande takt. Nu när de goda åren går mot sitt slut är det viktigt att finansdepartementet, som de facto sitter på makten över regeringens budget, ändrar fokus från att stimulera utbudet av arbetskraft till att främja efterfrågan.

Förutsättningarna är goda. Regeringen har utlovat en översyn av skattepolitiken och företagarnas socialförsäkringar. Därtill pågår en översyn av de så kallade 3:12-reglerna. I dag betalar en företagare som själv är aktiv i sitt företag mer skatt på sin vinst än den som sätter pengarna på börsen.

Företagarförbundet anser att företagarna själva ska få besluta hur de ska hantera sin vinst och därmed jämställas med andra aktieägare. Den särbeskattning som drabbar ägaren genom fåmansbolagsbeskattningen måste tas bort för att fler ska vilja, och kunna, investera i sitt företag.

Någonting annat som Företagarförbundet har argumenterat för länge är en generell sänkning av arbetsgivaravgiften, i stället för de riktade sänkningar som Regeringen nu ägnar sig åt. En sådan reform skulle ge positiva effekter på arbetslösheten, minska de dolda löneskatterna och ge egenföretagandet en skjuts.

Nivån på arbetsgivaravgiften ses i dag som det största hindret för att driva och utveckla företag. Det framgår av samtliga undersökningar som Företagarförbundet genomfört bland landets småföretagare. I en undersökning uppgav 82 procent av småföretagarna att de upplever arbetsgivaravgiften som det enskilt största hindret.

Sänkta arbetsgivaravgifter skapar ett ekonomiskt utrymme att anställa fler eller satsa på produkt- och marknadsutveckling. Det är viktigt att även i små företag skapa ett handlingsutrymme för framtiden.

Företagarförbundet vill också rikta skarp kritik mot det system som
låter småföretagare vara bank till staten och storföretagen.
Företagaren bör ha fått sin betalning innan staten kräver sitt.

Samordna inbetalningen av moms, källskatt och arbetsgivaravgift och
senarelägg inbetalningen 18 dagar. Detta är en anpassning till
småföretagens kassaflöde och ger bättre likviditet.

Nämnda åtgärder skulle göra det lättare för de små företagen att
klara en lågkonjunktur utan att behöva avskeda personal eller lägga ner
verksamheten. Alliansen har hittills stimulerat arbetsutbudet. Nu är
det dags att stimulera efterfrågan. Det måste bli enklare att starta,
äga, driva och utveckla företag. Det behöver Sverige, och det behöver
småföretagarna.

Nu hör ju företagarna till en av Sveriges högljuddaste lobbygrupper tillsammans med villaägarna men det säger en del hur mycket alliansregeringen har sjunkit. Trots försök att se ljust på framtiden tappar alliansen förtroende även bland sina egna väljare.

Inte heller byråkratin har Maud lyckats förändra enligt företagarna. Tvärt om har kostnaderna ökat med 2 miljarder som rapporten nedan visar.

FöretagarFörbundet om Nuteks undersökning: Ökad byråkrati ett svek mot småföretagen

Ökad byråkrati ett svek mot småföretagen

Trots
löften om motsatsen ökar företagens kostnader för administration. Sedan
2006 har de stigit med 1,96 miljarder. Det visar en undersökning som
Nutek utfört på uppdrag av regeringen.

Totalt betalar företagen
i dag omkring 100 miljarder kronor i administrationskostnader. På
FöretagarFörbundet anser vi att utvecklingen är alarmerande. Bördan
blir så mycket större för ett litet företag än för ett större. Det
finns färre anställda att fördela de administrativa uppgifterna på, och
därtill krävs ofta specialistkompetens som på grund av företagets
litenhet saknas internt.

Med undantag för Näringsdepartementet
väljer så gott som samtliga departement att stoppa huvudet i sanden i
stället för att arbeta aktivt för att förenkla för småföretagen – detta
trots att finansminister Anders Borg så sent som i våras utlovade
satsningar på regelförenkling. Frågan är om departementen ens inser
vikten av att underlätta för småföretagare.

Var det inte centern som skulle vara småföretagarpartiet framför andra. Och göra det lättare att vara företagare? Vad har Maud gjort de senaste två åren? Var finns den riktigt nya företagen. De som kan växa till större. Varför är det inte lättare att gå mellan eget arbete och företagande. Var finns den sociala tryggheten speciellt för ensam företagarna?

Företags regeringsförtroende i botten – sr.se

Företagarna är besvikna på regeringen för att den inte snabbare skapar bättre företagsvillkor. Förväntningarna var högt uppskruvade när alliansregeringen tillträdde hösten 2006. Då hade sju av tio företagare förtroende för regeringens näringspolitik. Men den siffran har sjunkit successivt, och nu har endast 4 av 10 företagare förtroende för närings-politiken.

Det visar en ny undersökning från SKOP, beställd av intresseorganisationen Företagarna. Och ett område som irriterar företagarna är alltså bristen på regelförenklingar.

För att komma till rätta med det problemet, krävs det att näringsminister Maud Olofsson, får ett mer övergripande ansvar för frågan, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.

– Att förändra regelverken är svårt, komplext, tungt och ansvarsfullt. Därför måste man tillsätta nån som har hela ansvaret direkt under Fredrik Reinfeldt. I Storbritannien, som faktiskt lyckades med det här på Margaret Thatchers tid, tillsattes en person som hade det övergripande ansvaret även över de andra ministrarna, det vill säga hade befogenheter över dem, och det måste Maud Olofsson få, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.

Så här kommenterar näringsminister Maud Olofsson företagarnas bristande förtroende för regeringen.

– Jag tror att företagare är otåliga, när de fattar beslut kan de ändra dem dagen efter. Politiken tar längre tid med utredningar och förslag.

Expressen, DN1, AB

Att det blev skattebetalarna och diverse småföretagare som fick stå för kostnaderna när center riksdagsmannen Fredrik Federley  skulle driva salladsbar som ett politiskt marknadsförings jippo borde göra de flesta förbannade.

Frågan är förstås varför tar Fredrik Federley inte det personliga ansvar han uppmanar andra att ta. Istället för att låta staten ta ansvaret för vad han själv ställt till med och i övrigt strunta i att betala sin skulder med en hänvisning till marknadsekonomi.  Kan han inte betala skulderna får han försätta sig i personlig konkurs.  Om inte annat har han ett moraliskt ansvar. Av döma av de skiftande förklaringarna och kommentarer som ‘Ibland önskar man att någon tagit tag i mig, jag är en impulsiv människa och det är det som gjort att det gått fantastiskt bra många gånger framgår det ganska tydligt att det var två vuxna människor som ‘lekte’ företag, med i det här fallet andras pengar. Och att det kunde göra det tack vara sitt kändisskap. Få företagare förväntar sig också att en riksdagsman ska blåsa en på pengar misstänker jag.

Jag förutsätter att de drev salladsbaren som ett aktiebolag och därmed klarade sig undan det personliga ansvar som vanliga svenskar som startar företag får ta. Att andra som startar företag riskerar allt gäller inte för den med pengar eller rika vänner. Få har möjlighet att direkt gå till aktiebolag och de juridiska skydd som detta innebär.

Några av Fredrick Federley bortförklaringar varför han inte ska stå för det han gjort.

- I grund och botten handlar det om att vår hyresvärd har ett dåligt förflutet. I lokalen fanns interiörer för 1,7 miljoner kronor och de ägdes av en tidigare partner till tjejen som vi hyr av. Eftersom han inte fått sina pengar var det bara att stänga omedelbart, säger Fredrick Federley till Politikerbloggen.
Federleys salladsbar i konkurs

Federley säger sig gärna vilja, men inte kunna, betala notan för sitt misslyckande som istället skickas till företag som grönsaksleverantören Herzman och kaffegrossisten Monteriva.

Federley säger:
”Jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna.”

Dagens Arena | Springnota för antifacklig sallad

Den bästa kommentaren kommer från Katrine Kielos på dagens arena.

Emellertid känns det bra att Federley den hårda vägen insett att företag kan drabbas av problem som inte beror på för det första facket, för det andra staten, eller för det tredje den där  jantelagen som socialdemokraterna införde 1968. Att det blev konkurs för salladsbaren menar Federley berodde på att det var för varmt i lokalen och att det uppstod problem med duvor på gården samt utebliven sophämtning. Det verkar med andra ord krävas något annat än blind tilltro till marknaden för att operera på marknaden: eller förväntade sig Federley möjligen att ”den osynliga handen” skulle ta ut soporna?
Dagens Arena | Springnota för antifacklig sallad

Ali Bayram på kaffegrossisten Monteriva förlorar drygt tiotusen kronor på affären.

– Hade det varit en som inte ska vara förebild åt oss så hade jag tyckt det är ganska normalt, för det finns sådant folk därute, ganska gott om.

– Men han ska ju vara en förebild, man fick reda på att det här är en kille man kan lita, så man tvekade inte i affären, det är pålitliga pojkar, men han visade sig vara en i mängden, säger Ali Bayram.

[...]

Nu återstår skulderna. Andra företag kommer att gå miste om runt 250 000 kronor. Fredrick Federley, som gjort sig känd som engagerad liberal och förespråkare för låga skatter beklagar det hela.

– Tyvärr är det priset för marknadsekonomin. Man skulle kunna göra så att staten går in och täcker alla kostnader, men då har vi åsidosatt marknadsekonomin. Det är så här vi har valt att hantera aktiebolag och marknadsekonomin i Sverige.

– Tro mig, hade jag bara de pengarna skulle jag mer än gärna göra något åt det. Men, jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna, säger Fredrick Federley. 

Också skattebetalarna får betala sitt, minst 65 000 kronor. I lönegaranti till dem som förlorade jobbet och i obetalda skatter. Till detta kommer senare ersättningen till konkursförvaltaren.

Salladsbaren hann alltså knappt öppna innan verksamheten gick överstyr, och flera av de leverantörer vi talat med anser att det hela sköttes mycket amatörmässigt och att det är nu leverantörerna som får betala priset för ägarnas lättsinne.

Patrik Hertzman är delägare i grönsaksleverantören Hertzman frukt och grönt, och förlorar 40 000 kronor.

– Det är synd att vi lät det gå så långt som vi gjorde. Men man tror ju inte att det ska bli så här när det är de här människorna inblandande.

Fredrick Federley och Dominika Peczinsky säger i dag att de tog sig vatten över huvudet när de drog i gång det hela men insisterar på att det var en seriös satsning. Peczinskys PR-firma Mafioso gick exempelvis in med pengar för att rädda verksamheten, pengar som nu är förlorade. 

Att det blev konkurs på en gång, menar Federley, beror på att det var för varmt i lokalen och att det uppstod problem med duvor på gården och utebliven sophämtning.

– Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag aldrig startat det där projektet. Ibland önskar man att någon tagit tag i mig, jag är en impulsiv människa och det är det som gjort att det gått fantastiskt bra många gånger. Och de gånger det inte gått bra är det också den här impulsen av att jag faktiskt agerar, säger Fredrick Federley, riksdagsledamot för centerpartiet.

Ekot – Nyheter från Sveriges Radio – sr.se

Att svenskt näringsliv har ett upplevelseindex över något så subjektivt som hur företagarklimatet upplevs i olika kommuner hör till underligheterna i deras verksamhet. Tillsammans med att sponsra sådant om Timbros frihetsveckor. Det finns ju ingen grupp som klagar lika mycket i dagens sverige som företagarna och dess lobbyorganisation SN. Det hade varit intressant att granska metodiken i dessa index.

förövrigt kanske är dags att LO eller TCO startar ett levnads index över de kommuner och företag där de är bäst att arbeta och leva. Jag undrar hur den rankingen kommer att se ut.

I Stockholm har attityden till företagande kraftigt förbättras hos såväl allmänhet, politiker som myndighetspersoner. Andelen företag och nyföretagande är också högre än i Göteborg. Däremot har konkurrensen från kommunen förvärrats i Stockholm (på vilket sätt framgår inte).

Ny etta i Sverige på gott företagarklimat är Solna, följt av förra årets etta Vellinge. Inte bara dessa två utan alla 20 i topp har borgerlig majoritet, vilket Edvin Alam konstaterar. Sämst är Norberg i Västmanland (där vänstermajoriteten är över 65 procent) och näst sämst Härnösand (där sjukvårdspartiet är vågmästare).

Stockholm klättrar, Göteborg faller i företagarindex

Det sista socialdemokraterna behövde var väl att få beröm från Littorin. Om berömmet är uppriktigt menat kan ju var och en bedöma själva.

Sen är knappast företagande reserverat för högern. Det om något är gammaldags klasstänkande. Man kan också undra över om förslaget nu var så bra varför har inte vår käcka näringslivs minister genomfört detta. Mellan garderobsbytena. Även om centerbloggar kallar förslaget företagsbidrag. Men så är ju inte centern heller något företagsparti ens utanför stureplan.Om nu någon kommer ihåg stureplans centerns äventyr i salladsbars-branchen.

Felet med socialdemokraternas förslag är att det går inte långt nog. Ett generellt riskkapitalstöd för alla intresserade nyföretagare borde införas. Och en förändrad skatte och regel situation för få och ensamföretagare. Gör det lättare att gå mellan företagande och anställning. Och förläng stödet eller ge uppföljningsstöd i form av långfristiga lån.

Det är speciellt ensam och nyföretagaren som behöver kapital, rådgivning, en underlättade arbetssituation, ett visst socialt skyddsnät och tid. Det är också i Sveriges intresse att fler startar företag utanför de tradtionella medelklassmiljöerna.

Men beröm till socialdemokraterna att de nu driver på alliansen.

Littorin öser beröm över s-förslag

- Förslaget är väldigt spännande. Det är ju egentligen kanslihushögerns återkomst i svensk politik, säger han.Med hjälp av en månatlig ersättning, ett riskkapitalstöd, vill socialdemokraterna att deltidsföretagare ska våga hoppa av sin anställning och satsa fullt ut på företaget.

- Vi vet att många deltidsföretagare, kombinatörer, inte vågar släppa sin fasta anställning. Framför allt oroar sig många kvinnor för framtiden som heltidsföretagare, säger Luciano Astudillo (s), riksdagsledamot och ordförande i partiets rådslag för jobbpolitiken.

Systemet skulle fungera på ungefär samma sätt som a-kassan och företagarna kan få ersättningen i upp till ett halvår. Sen måste de stå på egna ben. Verket för näringslivsutveckling (Nutek) och liknande organisationer kan administrera stödet, enligt gruppens preliminära förslag.

S-förslaget

Mer i SvD