Claeskrantz.se

 
Se reportaget på Aftonbladet

Att alliansregerings mångmiljardmarknad med arbetslösa är är lika inkompetent hanterad som det alliansen i övrigt kallar arbetsmarknadspolitik är inte förvånande. Om nu någon nu kommer ihåg sådant som den a-kassa avgift som absolut måste höjas, alla de utförsäkrade som skulle motiveras till att hitta jobb genom sämre ekonomi, slakten på AMS och arbetsmarknadsutbildningar som kallades för trams eller neddragningarna inom den kvarvarande arbetsförmedlingen med 100-tals miljoner och tusentals anställda.

Att arbetsförmedlingen hade mer resurser 2006 i en högkonjunktur än vad den hade i början av 2009 för att hantera en ekonomisk kris som var den värsta sedan depressionen är bara ytterligare en del i hur illa moderaterna har hanterar jobbfrågan .

Precis som den generaldirektör som fick sparken från AF för att han råkade vara tillsatt under en s-regering. Och ytterst kompetenta och erfarna före detta chefen för folktandvården i Stockholm Angeles Bermudez-Svankvist som tillsattes istället. Men så tyckte visst Littorin att hon var häftig. Och så hade hon ju skrivit boken management by love. Säkert en tröst till alla arbetslösa som blir kärleksfullt omhändertagna på den moderata alliansens arbetsförmedlingar.

Det var också en högst kvalificerad grupp kompisar Angeles Bermudez-Svankvist plockade till Arbetsförmedlingens ledningsgrupp. Tydligen fanns det gott om kompetens att leda arbetsförmedlingen på  Eriks ögonsjukhus och Stockholms folktandvård.

Det var också Angeles Bermudez-Svankvist  som rekryterade sina kompisar till Arbetsförmedlingens ledningsgrupp.

Enligt reglerna ska lediga chefstjänster i staten utannonseras innan de tillsätts. Tanken är att alla med rätt kvalifikationer ska ha en chans att söka.

Det har Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist struntat i vid minst fyra tillfällen.

Jobbat ihop tidigare

I stället har hon handplockat nyckelpersoner från sin förra arbetsgivare, S:t Eriks ögonsjukhus. Två av dem har även jobbat med henne på Folktandvården i Stockholm.

De fyra är:

l Personalchefen Annette Ekström, 46. Hade samma tjänst på ögonsjukhuset. Kommer från Folktandvården. Tjänar 83 000 kronor i månaden. Sitter i ledningsgruppen.

l Bengt Nilsson, 66, administrativ chef. Även han hade samma tjänst på ögonsjukhuset och har jobbat med Bermudez-Svankvist på Folktandvården. Tjänar 80 000 kronor i månaden.

l Anne Odergren, 50, avdelningschef för upphandling.

Jobbade som chefsläkare på ögonsjukhuset. Blev tf vd där när Bermudez-Svankvist gick till Arbetsförmedlingen. Lön

på nya jobbet: 83 000 kronor i månaden.

l GD-assistenten Ann-Cathrine Frécon, 40, var informationschef på ögonsjukhuset. Lön: 44 000 i månaden.

Ska spara en miljard

När Bermudez-Svankvist tillträdde i höstas var det anställningsstopp på Arbetsförmedlingen.

Den stora omorganisationen från 21 myndigheter till en innebar 500 miljoner mindre från regeringen förra året. Totalt ska myndigheten spara en miljard.

Konsekvensen är stora personalnedskärningar. De som jobbar med stödverksamheten, till exempel it, statistik och personal, har minskat från 2 400 till 1 250 personer. Bland annat har alla som är över 63 år erbjudits avtalspension.

Hävde anställningsstoppet

I oktober hävde generaldirektören anställningsstoppet. Två månader senare började hon värva sina gamla kollegor. Bengt Nilsson och Anne Odergren, har fått skräddarsydda tjänster som tidigare inte funnits på myndigheten.

Angeles Bermudez-Svankvist menar att hon varit tvungen att rekrytera personer utifrån. Kompetensen fanns inte på Arbetsförmedlingen.

Dessutom var det bråttom, menar hon.

– Vi behövde få folk på plats fort för att stå rustade i sysselsättningskrisen.

Hennes vänner fick toppjobben | Nyheter | Aftonbladet

Claeskrantz.se » Sökresultat » arbetsförmedlingen generaldirektör

Detta är var vad alliansen kallar arbetsmarknadspolitik. Där ökade utbetalningar till a-kassan för att de arbetslösa blir allt blir satsningar på arbetslösa. Där skattepengar satsas inte på att hjälpa de arbetslösa utan skickas till kvacksalveri och bluffbolag.

Kunde inte de arbetslösa i alla fall fått en utbildning med moderaterna?

Jag hade kallat det passivitet och på gränsen till kriminell inkompetens från den regering eller i alla fall statsminister som tydligen hela 54% av svenska folket har stort förtroende till för deras kompetens?? 

Det är Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sven-Otto Littorins politik från 2006 som nu genomförs både på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Likt det  3 miljarder som fanns att tillgå för att privatisera arbetsförmedlingens grundtjänster. För det är exakt vad en arbetsförmedlare tidigare gjorde som coacherna i alliansens 3 miljarders satsning skulle gjort. En satsning som det var så bråttom med att genomföra att arbetsförmedlingen inte ens fick tid att ordentligt kontrollera de 952 privata coachning bolag som skulle börja ta emot arbetslösa. Trots varningar i de tidiga pilot projekten i t ex sundsvall. 

Kvacksalveri den moderata metoden till anställning?

Jag sitter i en fåtölj hemma hos Britt-Marie Johansson, en av Arbetsförmedlingens jobbcoacher. Jag har precis berättat att jag kommer bli uppsagd från mitt arbete. Nu ska hon hjälpa mig att bli av med min nervositet inför en anställningsintervju.

Men allt är påhittat. En dold kamera rullar i min väska.

Britt-Marie Johansson berättar att hon för tillfället coachar tolv arbetssökande. Fler är på ingång. Oavsett om dessa tolv får ett nytt jobb kan Britt-Marie Johansson tjäna 108 000 kronor på sin coachning. Och allt finansieras av skattebetalarna.

Knackar med fingrarna

Britt-Marie Johansson berättar att hon ”väver in” den alternativa metoden EFT i sin coachning. Trots att terapeutiska metoder är förbjudna av Arbetsförmedlingen.

– Jag har ganska mycket att göra med jobbcoachningen, det har ju bara ramlat in. Men det är jätteroligt och som sagt där väver jag ju in EFT när det verkligen behövs, säger Britt-Marie Johansson.

[…]

Vårt möte, som jag har betalat 500 kronor för, inleds med att jag får precisera vad det är med arbetsintervjun som oroar mig. Jag påstår att jag är orolig för att bli missförstådd. För att frigöra energin i min kropp ber Britt-Marie Johansson mig att knacka med två fingrar på ena handkanten.

Om och om igen ska jag upprepa samma mening:

”Fastän jag är nervös inför intervjun på fredag, jag är så rädd att jag ska bli missförstådd, så accepterar jag och älskar mig själv på ett djupt plan.”

”Säg att du älskar dig” | Nyheter | Aftonbladet

Allt detta pågår medan var tredje arbetslös redan nu är långtidsarbetslös och bara ropar på hjälp med något som kan kvalificera till arbete eller ens praktik.

Och som arbetsförmedlingen också säger är coachning effektivt bara i början av en arbetslöshet. När coacherna gör det arbetsförmedlingen tidigare gjorde d.v.s hjälper till att sammanställa ansökningspapper och kontakter med tänkbara arbetsgivare.

De som inte får hjälp är de långtidsarbetslösa och den allt större gruppen i utanförskap tack vare den moderata regeringens totala misslyckande med sin arbetsmarknadspolitik.  Var tredje arbetslös är idag långtidsarbetslös vilket i siffror motsvarar 125000 personer.

Sverige är delat socialt och ekonomiskt i ett 2/3 dels samhälle mellan de som har arbete och de som inte har arbete tack vare en politik som varken hjälper de arbetslösa eller företagande.

Var det detta moderaterna ville uppnå med sin arbetslinje? Att färre svenskar än någonsin har ett arbete och fler än någonsin står i ett utanförskap som moderaterna inte vill tala om längre.

Uppenbarligen har i alla fall inte Aftonbladets läsare något förtroende för den moderata alliansregerings metod med jobbcoacher att bekämpa arbetslösheten.

Frågan är om eller när de övriga 70% av svenska folket kommer att reagera på en arbetsmarknadspolitik i kaos? 

Eller om de kommer att fortsätta sitta tryggt med sin fastanställning och inställningen att alliansens inkompetens berör inte mig medan de räknar 100-lapparna de fått i skatterabatt betald av nedskärningar för just arbetslösa och sjuka.

För visst kan de arbetslösa och sjuka ta sig i kragen och börja jobba istället för att leva på bidrag bara de vill.

Det var ju så det hette i valrörelsen 2006…

Mer i media:
Här avslöjas miljardfiaskot, Säg att du älskar dig,   Krismöte efter Aftonbladets granskning;
Det här är bara början;
Bloggat:

Jobbcoachskandalen drabbar regeringen, Det är endast Jesus som är frälsningen och svaret för människorna, Jag fattar inte hur de fick jobbet…, New Age-arbetsförmedling är ett logiskt resultat av alliansens propaganda, Vanvettigt kvacksalveri. Daniel Scythe, Mad World, Ipse Cogita!, Beta Alfa, Badlands Hyena och Amanda Brihed,

Hon tar en 19-åring inom hotell- och restaurangbranschen som exempel. En vanlig ingångslön ligger på knappt 15 000 kronor. Ett avstampsjobb skulle ge knappt 10 000 före skatt.

Ungdomsarbetslösheten handlar väl knappast bara om 19-åringar. Upp till 29-år är väl det senaste måttet på vad som räknas som ungdom i dagens Sverige?

Är det möjligen så att en arbetslös 26-åring med familjeförsörjare ansvar också förväntas ta en lön på 10000 före skatt?  Eller med andra ord arbeta på en andra klassens arbetsmarknad för en ersättning knappt över vad som räknas som existensminimum i dagens Sverige.

Nu är det väl ingen som missat allianspartierna med svenska arbetsgivare organisationer gör sitt bästa att driva ner lönenivåerna i Sverige? Och göra en stor del av den svenska arbetskraften till just-in-time arbetskraft som kan användas och slängas efter företagens behov.  Det handlar om ett frontalangrepp mot de som har minst. Likt den arbetsmarknadspolitik där sänkta försäkringsnivåer och hårdare krav skulle öka ‘incitamenten’  för arbetslösa att till sänkta ingångslöner.

Med resultatet att vi nu har ytterligare 114000 fler arbetslösa och ytterligare 70000 i det utanförskap alliansen själv definierade.  Trots ivriga försök från Reinfeldt, Borg, Littorin, Maude med flera sätta läppstift och makeup på en gris är det fortfarande en gris till arbetsmarknadspolitik alliansregeringen för. 

Det ska bli intressant att se hur länge alliansen kommer att klara bygga Potemkin dessa kulliser och kalla det arbetsmarknadspolitik. 

När det egentligen handlar om enkelt uttryckt att en stor grupp svenskar måste bli fattigare för att resten ska få det bättre. Så ser 2/3 alliansens politik ut.

Frågan man kan ställa säg, även om jag misstänker de 2/3 delarna som har fast anställning skiter i hur det går för övriga svenskar, är om Sverige tjänar i längden på en starkt ökad fattigdom?

Andra bloggar om detta:
November 4, 2009 – Hade Johansson accepterat en lägre riksdagslön?, Sänkta ingångslöner ett sätt att bekämpa ungdomsarbetslöshet, SVT imorgon bitti, Maud Olofsson försöker dölja den ökade arbetslösheten, Haninge Posten – Blo…, [ s-buzz ], Peter Andersson – me…, Badlands Hyena, Alliansfritt Sverige, ETR Blogg, Mitt i steget, Johan…, Röda Berget, Monica Green(s) blogg, Magnus Andersson och Kaj Raving – Nybro

Förslag: Gör samma jobb – för två tredjedelar av lönen

Jobba för två tredjedelar av lönen.

Så vill Centerpartiet kapa ungdomsarbetslösheten.

– Alternativet är att inte få något jobb alls, säger Annie Johansson (C).

Men studenterna på Stockholms universitet är kluvna.

Sverige tillhör Europas bottenliga när det gäller ungdomsarbetslösheten. Nu vill Centerpartiet komma åt problemet genom en helt ny typ av anställning: avstampsjobb.

Avstampsjobbet är en ettårig anställning för den som gått ut en gymnasie- eller högskole­utbildning – men med bara två tredjedelar av lönen.

Annie Johansson.

– Det finns i dag en väldigt stor grupp ungdomar som står utanför arbetsmarknaden, som kommer sist när en arbetsgivare ska välja mellan en med erfarenhet och en som saknar erfarenhet. Nu vill vi ge dem en chans att få en fot in på arbetsmarknaden, säger Annie Johansson, ungdomspolitisk talesperson (C).

Hon tar en 19-åring inom hotell- och restaurangbranschen som exempel. En vanlig ingångslön ligger på knappt 15 000 kronor. Ett avstampsjobb skulle ge knappt 10 000 före skatt.

Alla inte övertygade

– Det är ju högre än studiemedel och det är betydligt mer än inget alls, säger Annie Johansson.

C: Ge sämre lön till unga | Nyheter | Aftonbladet

Två saker framgår kring den s.k arbetsmarknadspolitik alliansen vill föra fram till valet 2010. Alliansens vill satsa pengar på att bekämpa arbetslösheten med åtgärder som startar först hösten 2010 realistiskt sett.

Det är hösten 2009 nu.

Cynikern hade undrat om den moderatledda alliansen lägger 8 miljarder för att kunna kryssa för ytterligare en punkt i valmanifestet under ökade satsningar på arbetslöshetsbekämpning.

Sen från vad jag förstått vill alliansens nu göra vad man kallar satsningar satsningar på hela 23000 arbetsmarknads utbildningsplatser under 2010-11? Utan att specificera vad, hur eller vilka typer av utbildningar.

Mot en beräknad arbetslöshet på 600000 svenskar 2010 framstår ynkligheten i alliansens politik ganska tydligt. Det finns idag 100-tusentals svenskar utan några som helst kvalifikationer eller förutsättningar att bli anställningsbara efter de villkor och den efterfrågan som finns på den svenska arbetsmarknaden.

De behöver i många fall grundutbildning, datakunskaper och specialistkompetenser. Något majoriteten inte kommer att få för sådant var ju ‘AMS-trams’ som det hette 2006.

För ja, det krävs kvalifikationer för att bli anställd i dagens Sverige. Och för att söka arbete. Något som en arbetsförmedling förvandlad till kontroll och aktivitetscentral för arbetslösa idag inte är rustad att hantera. 

Det är en arbetsmarknadspolitik utan innehåll med miljarder slösade på att aktivera vuxna människor. Detta istället för att ge dessa de kunskaper och kvalifikationer som behövs för att bli anställningsbara. Eller att starta egna företag, kooperativ eller sociala företag.

Nu ska ytterligare 40000 svenskar in i något som käckt kallas Lyft. Förutom de 68000 redan aktiverade i jobb och utvecklingsgarantin. Även där förstås utan varken jobb eller utveckling. 

Det är passiv förvaring av arbetslösa, ofta under existensminimun, alliansen, ägnar sig åt. Något som Fredrik Reinfeldt och de övriga allianspolitikerna har fräckheten att kalla en aktiv arbetsmarknadspolitik. 

För som TCO påpekade i sin rapport 8-myter om a-kassan var en fjärdedel av de inskrivna hos arbetsförmedlingen under våren 2009 i bästa fall berättigade till grundnivån i a-kassan.

Det är 7040kr före skatt att leva på. Eller med andra ord. Under vad som brukar räknas som skälig levnadsnivå för socialbidragstagare. Detta under förutsättning att du haft ett arbete.

Hårdast drabbade av alliansens poltik för ett ökat utanförskap kommer de bli som står längs bort, de långtidsarbetslösa, de kunskapslösa, och de alltfler friskförklarade sjuka som också nu sällar sig till arbetslöshetsgruppen.

Mer i media: 
8,4 miljarder mot arbetslösheten, "Överraskande mycket pengar.", 8,4 miljarder mot arbetslösheten, Ny aktiveringsinsats kallas "Lyft", GP-Ledare, SVD

Bloggat:
Mona For President, Alliansfritt Sverige, Edvin Ala(m) 3.0, Peter Andersson – me…, Krohnisktoch Stockholm enligt Ank…, Så kom då äntligen fler utbildningsplatser, Fort och… fel? (Mitt i steget);

PS, Gå med i rättvisskatt kampanjen på Facebook och webben. Det är dags att Sverige får skatt efter bärkraft.

I budgetsamtalen har regeringspartierna enats om att satsa närmare 4,5 miljarder kronor på fler utbildningsplatser med 23.000 under 2010 och 2011 och 3,9 miljarder kronor på 54.000 platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

54.000 platser går till arbetsmarknadsåtgärder för kort- och långtidsarbetslösa för att motverka att arbetslösheten biter sig fast.

Insatserna för aktivitet och omställning förstärks med 3,9 miljarder kronor 2010. Dessutom ökas arbetsförmedlingens anslag med 600 miljoner kronor.

Drygt 2 miljarder satsas på 40.000 platser i en ny aktiveringsinsats inom stat, kommun och ideella organisationer som kallas Lyft.

Lyft ska vara som längst sex månader för personer inom jobb- och utvecklingsgarantin och tre månader för unga korttidsarbetslösa. Insatsen kan gälla inom miljö, skogsvård, kulturarv, omsorg och skola.

Arbetsförmedlingen ska tillsätta en förhandlingsperson för att säkra verksamheten.

620 miljoner går till 2.000 nya platser inom coachning, arbetspraktik och praktisk kompetensutveckling och 225 miljoner kronor för 1.000 nya platser i arbetsmarknadsutbildning.

I paketet finns också en särskild satsning på folkhögskolorna som omfattar 1.000 utbildningsplatser och som kostar 51 miljoner.

Två miljarder kronor går till 10.000 nya platser i den kommunala vuxenutbildningen 2001 och 2011, både teoretiska och yrkesinriktade utbildningar.

Antalet studenter som kommer att kunna utbilda sig inom yrkesvux uppgår då till drygt 28.000 under 2010 och 2011.

8,4 miljarder mot arbetslösheten – DN.se

Visst är det bra att alliansregeringen inte slösar på arbetslösa, sjuka, skolor, vård o.s.v.

Jag är säker på att många väljarna uppskattar passivt förvaltande av statens pengar och skatterabatter till övre medelinkomsttagare men det finns kanske även en del som skulle önska att alliansens förde t ex en aktiv arbetsmarknadspolitik. Eller stöttade de kommuner som får ta smällen från jobbkrisen.

Vad Per Gudmundson säger på moderaternas variant av Pravda är förstås att alla sådana satsningar och underförstått ett offentligt välfärdssystem är slösaktiga.

Vilket ju också är bra konsumentinformation för väljare när de undrar varför deras skola eller dagis lagts ner.

Förövrigt är det 2-världskriget och 1950 talets Sverige som är förebilden för alliansen?

Bloggat:
Politik, Per Gudmundson och , Rusk och snålblåst – ett sommartal i

Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.

Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.

I dagarna är den gamla konflikten mellan Spara och Slösa aktuell igen, på grund av den globala ekonomiska krisen. Budgetförhandlingarna, som pågått sedan i torsdags på Harpsund, utgör i någon mån ett vägval mellan de bägge förhållningssätten.

När Anders Borg igår presenterade finansdepartementets beräkningar av de ekonomiska ramar som utgör förhandlingarnas grund påpekade han att ekonomin ser en smula bättre ut än man trott i våras. Samtidigt ser dock framtiden ännu lite mörkare ut än man anat, med lägre tillväxt och med en arbetslöshet som väntas uppnå 11,6 procent år 2011.

Det är siffror som kan tas till intäkt för den som vill att staten ska spendera oss ur krisen. ”De pengar som finns måste gå till jobbskapande åtgärder och till välfärden, vård, skola och omsorg”, sade exempelvis socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i går.

Frågan är om det är vad väljarna vill.

En mätning som utförts i augusti av Novus Opinion, på uppdrag av Svenskt näringsliv, ger snarare stöd för att regeringen bör hålla i pengarna.

Budskapet har ju hittills varit från Anders Borg att inte pumpa in pengar i olönsamma företag eller belöna slösaktiga kommuner. Samtidigt har den rödgröna oppositionen förespråkat frikostiga lån till olönsamma bilfabrikörer och guldregn över glesbygdskommuner med för stora ishallar. Väljarna tycks dock vara på det klara med vilken väg som är den rätta.

50 procent av de svarande säger att Alliansen inger förtroende. 28 procent säger samma sak om oppositionen. 50 procent säger att Alliansen tar ansvar för landets ekonomi. 26 procent säger att de rödgröna gör det. 51 procent säger att Alliansen har en framtidsvision för Sverige. Bara 26 procent tycker att oppositionen har det.

Mer pengar till kommuner och landsting har utpekats som alla problemlösningars moder, och får man tro oppositionens ständiga överbud så är detta också en valvinnande fråga. Men när folk får bedöma huruvida olika åtgärder är bra eller dåliga för att möta krisen så är sänkta arbetsgivaravgifter i princip lika populära. 70 procent av de svarande tycker att sänkta arbetsgivaravgifter vore bra.

Ansvarstagandet får fortsatt gott betyg | Ledarsidan | SvD

Det finns mycket man kan säga om Metro artikeln nedan och den moderata arbetslinjen. Det kan ju t ex vara bra för arbetslösa och de med arbete att veta att ‘a-kassan är till för att de ska kunna anpassa sina kostnader’. Med andra ord får du inte ett jobb vilket som helst under din a-kassa period går du över till ett grundtryggetssystem. 

Jag håller på att bli utförsäkrad från A-kassan. Min inkomst sjunker samtidigt som utgifterna är lika höga och kan tvingas ta lån för att klara sig från kronofogden. Det är också psykiskt påfrestande.
– Absolut. Jag kan naturligtvis inte din privatekonomi men a-kassan är tänkt att vara en brygga mellan två jobb. När du använt upp de här dagarna flyttas du till ett annat system med något lägre ersättningsnivå, tanken är att du under den tiden ska ha haft möjlighet att anpassa dina kostnader. Om bryggan aldrig tar slut så är det ingen omställningsförsäkring utan en försörjningsförsäkring. Vi ser att folk riskerar att hamna hos kronofogden men hela idén är att uppmuntra och finnas till stöd för att du ska söka jobb.

Sen kan man undra vad Fredrik Reinfeldts svar blir till de som sökt 1000-tals och arbeten och fått nej. Gå upp tidigare på morgonen? 

Vad blir Fredrik Reinfeldts svar till den kvinnliga kontoristen som efter 40år på en arbetsplats får sparken och nu ska ut och söka arbeten. Gå en kvällskurs?

Råden till den arbetslösa Sirrka nedan var bland de mest beskäftiga och verklighetsfrämmande jag sett. Är de arbetslösa inte aktiva blir de utsparkade från a-kassan  och arbetsförmedlingen. Arbetslösa måste vara aktiva.

Sen är det flesta arbetsgivare urförbannade över arbetslösa som trots att de inte är kvalificerade söker arbeten. Det skapar bara merarbeten för arbetsgivaren. De vill inte ha 100 eller 1000-tals ansökningar att vada igenom från människor som inte är kvalificerade..   

Moderaterna saknar kontakt med verkligheten och hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Det är uppenbart. De driver en arbetslinje utan aktiva åtgärder för de arbetslösa där är passivt cv-skrivande och mångmiljard lekstuga hos privata entreprenörer ersätter åtgärder som kvalificerar till nya arbeten.

För ja, Fredrik Reinfeldt, man behöver kvalifikationer för att bli anställd ute i den verkliga arbetsmarknaden. Något som 100000-tals arbetslösa svenskar idag saknar för till de arbeten som finns.

De verktyg Fredrik talar om är skattesubventioner till arbetsgivare eller direkta betalningar till arbetsgivare för att ta emot ‘praktikanter’ som i den del fall kan praktisera på en plats upp till två år. Detta utan marknadsmässiga löner eller LAS.

Vad moderaterna har skapat är en statligt subventionerad låglönemarknad med ersättningar under existensminimum i många fall. Och en fallande trappa i socialförsäkringssystemen som leder till en grundtrygghetsnivå. Detta under deltagartvång från stat och kommun. Följer den arbetslösa inte direktiven stängs ersättningen direkt. Den arbetslösa står ju inte längre till arbetsmarknadens förfogande.  

Som en ekonom beskrev teorin bakom moderaternas arbetslinje. ‘Hungriga vargar jagar bäst.’

Det finns förstås ett annat alternativ än nationalekonomernas morot och piska. Att investera i människor och tro på deras förmåga vilja att skapa en bättre framtiden för sig själva.

Bloggat:
s-info, s-buzz ], Mitt i steget, Peter Andersson – me…, Kent Persson (m) blo… och Lars-Ericks blogg – …

Vaddå, värna o(m) jobben? (Martin Mobergs blogg), Den borgerliga politiken fungerar (In Your Face), Kan en botten luta nedåt? (Mitt i steget), Sysselsättning (Random Nines);, Högerns vargar jagar vidare (Lowdin i Bromma); Hur många får jobb med hjälp av arbetsförmedlingen… (MinaModerataKarameller); Jobben är alliansens viktigaste utmaning (Kent Persson (m) blogg);

I media:

Före detta hotellvärdinnan och mediestudenten Sirkka Kolehmainen, 30, har varit arbetslös sedan november förra året. Hon är på väg att slussas ut ur a-kassan och är orolig för sin framtid. Så ser verkligheten ut för många unga svenskar.
I dag träffade Fredrik Reinfeldt anställda på Arbetsförmedlingen i Haninge och med hjälp av Metro kunde Sirkka få svar på några av sina frågor direkt från Statsministern.
Vad ska jag göra för att få jobb?
– Det viktiga är att hela tiden vara aktiv och söka, både via Arbetsförmedlingen men också på egen hand. Du måste använda alla krokar som går för att få en timme här eller ett deltidspass där. Vi vet att det finns mindre av det här i lågkonjunktur men om du är aktiv brukar arbetsgivare uppskatta dig. Det finns hopp även om det ser mörkt ut just nu.
Jag söker 5-10 jobb i månaden på egen hand och fler genom Arbetsförmedlingen, men det är oerhört psykiskt nedtryckande att få nej hela tiden.
– Vad är alternativet? Det skulle ju vara att kapitulera och säga att man inte är gångbar på arbetsmarknaden. Det är oacceptabelt och jag tror inte att någon 30-åring vill slussas ut och hamna i ett ersättningssystem där man i praktiken blir en förtidspensionär. Vi försöker möta detta genom att ge Arbetsförmedlingen verktyg som hjälper människor som varit utanför arbetsmarknaden länge. Exempelvis nystartsjobb.

Metro – Reinfeldts råd till arbetslösa Sirkka

Att risken för en total kollaps av den globala finanssektorn är över innebär inte att den ekonomiska krisen är över. Speciellt med tanke på att även swedbank förutsätter att de svenska skattebetalarna ska fortsätta garantera de svenska bankernas existens.

Sen är det en berättigad fråga om världsekonomin kommer att återgå till den lånefinansierade efterfrågan från 2005—2007?

Som även Swedbank säger få alla räkna med en mycket svagare efterfrågan de närmaste åren, lägre löneutveckling och högre arbetslöshet där en stor del av de som blir arbetslösa idag aldrig kommer tillbaka.

Oavsett vad tidningarna kommer med för rubriker är inte jobbkrisen över om inte de troligen 600000 arbetslösa 2010 ska räknas till normalläget för Sverige?

Bloggat:
Jobbkris, hur svårt kan det vara?, Sista funderingen

Stimulanserna behöver vara kvar tills återhämtningen i den privata sektorn är robust.

"Ett för tidigt tillbakadragande ökar risken för ny recession och deflation", skriver Swedbank.

De gamla tillväxtmotorerna och modellerna fungerar inte längre enligt Swedbank.

"Länder med relativt goda ekonomiska förutsättningar som exempelvis Sverige kan bli mer offensiva i sitt reformarbete och därmed skaffa sig försteg när globaliseringen åter tilltar".

Sveriges företag och hushåll får räkna med en betydligt svagare utveckling 2009—2011 än under de starka tillväxtåren 2005—2007. Arbetslösheten fortsätter att stiga, löneutvecklingen försvagas och antalet konkurser kommer att fortsätta att stiga de närmaste åren.

Men för de som har arbete, innebär regeringens penning- och finanspolitiska stimulanser att utvecklingen ändå förbättras jämfört med tidigare år enligt Swedbank

Ljusare utsikter för världsekonomin | SvD

Jag ser att Gert Gelotte i sin GP-krönika tycks mena att eftersom allt inte är så eländigt som det var i 20-talets Sverige situationen för dagens svenska underklass inte kan vara är så dålig. Vilket väl är lite som att jämföra äpplen och päron?

Situationen i dagens Sverige kan knappast jämföras med 1920-talet Sverige men negligera inte att dagens samhälle har uppenbara social och ekonomiska problem. Och allt mer glider isär socialt och ekonomiskt.

Vad tror Ger Gelotte de sociala konsekvenserna är för arbetslösa hushåll med halverad a-kassa?

För de över 60000 som förpassats in i jobb och utvecklingsgarantin grundtrygghet med i många fall 7010 kr i månaden att leva på?

För de 11000 hushåll i Göteborg som varje månad får sina utgifter granskade och får motivera varför de ska vara berättigade till nya glasögon eller att gå till tandläkaren. Och som väl alla vet inte får ha några ekonomsiska tillgångar för att de ska vara berättigade till socialbidrag-

För den 1/3 av alla svenska hushåll som trots arbete inte kan kan få sina inkomster att räcka månaden ut?

Eller alla de som nu utförsäkras från sjukförsäkringen i tysthet. Även om de inte behöver stå med en spade och gräva vägar, som det förresten redan finns kvalificerad byggpersonal till, innebär inte att det inte finns fattigdom och elände i Sverige. Några berättelser från Aftonbladet debatt nedan.

Jag har inte råd att äta varje dag | Debatt | Aftonbladet

Ibland skippar jag att äta. Jag äter varannan vecka när jag har barnen hos mig. De övriga veckorna äter jag minimalt för att stilla värsta hungern. Inga lagade mål mat. Följden har blivit att jag drabbats av bristsjukdomar som jag nu får behandling mot.

Jag vet inte varifrån jag ska få pengar till hyran. Jag och mina barn är med snabb fart på väg in i fattigdomen. Jag ser ingen rätsida på vår situation. Socialen har ingenting att bidra med.

Jag vill inte leva på bidrag, jag riktigt längtar efter att få jobba igen. Men både mitt psyke och min kropp är totalt utslagna och jag får ingen hjälp någonstans. Jag får klara mig själv . Vänder man sig till någon myndighet ställer de sådana krav som gör att jag mår ännu sämre.

Tänk om regeringen kunde tänka om! I stället för att sparka på folk och sparka ut dem i arbetslivet när de inte är redo för det. Om regeringens underhuggare till myndigheter hade förmågan att göra handlingsplaner som passar dem som ska tillbaka till arbetslivet tror jag att många fler hade en chans att lyckas. Jag har varit och provjobbat två gånger, men det var alldeles för tidigt för att det skulle fungera. Mina misslyckanden stärker mig inte och ger mig inte bättre självförtroende.

Jag hade tidigare ett bra jobb med en bra lön. Men när livet rasade och jag blev sjuk fanns inte backupen och inte möjligheten att återhämta sig för att komma tillbaka till arbetslivet. I stället finns kraven, och krav gör många människor ännu sjukare.

”Jag har inte råd att betala elen” | Debatt | Aftonbladet

Hej Mona!

Jag undrar om du egentligen vet hur det står till i konungariket Sverige i dag?

Här sitter jag, i fotogenlyktans och en ficklampas sken, en 58-årig fyrabarnsfar, med tre stycken utflugna och sladdungen, snart 15 år, kvar hemma. Nåväl, det var inte detta jag tänkte skriva till dig om.
Anledningen till mitt öppna brev och att jag måste skriva i skenet från en fotogen- och ficklampa beror på att Vattenfall stängde av hushållselen den 3 september cirka 08.30 på grund av obetalda elräkningar. Det var snabba ryck, må du tro, meddelandet om avstängningen kom med posten tre timmar senare, är det inte lustigt så säg.

Det är självklart att alla måste betala sina räkningar, men på grund av sjukdom de senaste fem åren har vi haft svårt att bygga upp den av Wibble varmt rekommenderade bufferten.

Min fru arbetar som svinskötare på en stor gård i närheten och tog omedelbart kontakt med individ- och familjeomsorgen i kommunen, men de kände också redan till avstängningen. Så vi var väl egentligen de enda som blev ordentligt överraskade.

Lilla frugan fick hämta en blankett vi skulle fylla i för att redogöra för vår ekonomiska situation, vilken inte kan vara någon hemlighet för sociala, då vi sökte akut hjälp oktober 2003 då jag drabbades av hjärtinfarkt och stentopererades akut vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vi fick ingen hjälp då, och får väl ingen nu heller. Systemet verkar så fiffigt uppbyggt med otaliga moment 22-situationer, så troligen orkar väl snart inte ens den mest inbitne bidragsfuskaren ta sig igenom systemet med lyckat resultat, och definitivt inte människor i kris och i behov av hjälp.

Så nu sitter jag här, hjärtopererad 2003, en lindrig stroke i oktober 2007 och som grädde på moset (hihi) sommaren 2008 diagnos diabetes typ 2, så prognosen för ett långt och lyckligt liv är väl inte särskilt god längre.

Jag kan inte gå och lägga mig heller, på grund av oro över brandrisken och hur det ska bli med skulden till Vattenfall.

Vi måste ha två fotogenlampor igång nattetid, en i flickans rum och en i trappen ned, så man ser att gå ut och pinka. Problemet med att få elen avstängd här på vischan, är att varken toalett, varm- eller kallvatten eller tvättmaskin och torktumlare fungerar. Nåja, vi ska väl inte klaga, värme i huset och matlagningen klarar vi med en vedeldad spispanna, det värsta var att behöva kasta all mat i kylskåpet och frysen.

Men i morgon ska vi försöka sätta in dörrarna i vår nästan färdiga renoverade jordkällare. Kan vi sedan bara få tag i några tättslutande kärl, behöver vi antagligen inte dela med oss allt för mycket med råttorna heller.

Vi tillhör den ökande delen ”nyfattiga”, för närvarande cirka 700 000 människor i Sverige. Familjen lever på existensminimum fastställt av kronofogden, 16 500 kronor i månaden, två vuxna och en tonårsdotter. Hälften av inkomsten kommer från försäkringskassan, så varje år får vi cirka 4 000 kronor var i restskatt, för om rätt skatt drogs skulle vi troligen inte överleva.

Den stora skillnaden mot 1920 är väl att dagens svenska fattigdom inte syns utåt. Det är tvärtom den största social skam som finns i dagens Sverige att vara fattig.  arbetslösa att de ska acceptera vilket arbete som helst, var som helst i Sverige. Till nästan vilka löner om helst. Hittills har inte arbetsförmedlingen och alliansregeringen krävt att de arbetslösa ska accepter löner under vad som officiellt är existensminimum i Sverige. Men lönesänkningar ska den arbetslösa acceptera.

19920-talet var en extrem kris i Sverige men fattigsverige försvann inte förrän långt in på 1960-talet.  Och är nu tillbaka för en stor grupp svenskar.

Sen ser verkligheten helt annorlunda ut för de svenskar som är medel-hög inkomsttagare. I det alternativa Sverige har man aldrig haft det bättre. 

Det är det delade Sverige som många i den svenska medelklassen tycks ha så svårt att se. Från alla partier.

Sen kan man undra över undersökningar som Aftonbladets ovan i dess serie om fattigdom. Vad vet de om röstade ja till om folk som inte har råd att äta? Inte kan det väl finns svält i sverige…. 

Uppdatering:
Som av en händelse inledder expressen en artikel serie om barnfattigdomen i Sverige.  ”Värst är när folk tycker synd om en” vilket får en omedelbar reaktion från DNs ledarsida. Tydligen är tanken att dett skulle finnas fattigdom oerhört provocerande får många. Precis som med Aftonbladets fattigblogg blir många människor oerhört arga. På människor som vågar vara fattiga och berätta om det.  Hur vågar de dröma om att resa, kunna köpa kläder och skor som inte kommer från billigast möjlig källa. Varför har de så många barn. Och varför vill de inte arbeta utan hellre leva på bidrag.

Och förstås det vanliga argumentet om att eftersom Sverige inte är ett u-land går det inte att tala om fattigdom i Sverige.

Argumenteten är förstå välbekanta.  Redan för 100 år sedan sades det att fattiga var lata, arbetsovilliga, hade för många barn och bara det tog sig i kragen och började arbeta skulle allt lösa sig.  Ronald Reagan pratade en gång om välfärdsdrottningar i en kampanj för att skära ner på det amerikanska ‘great society’ 

Mer i media:
Lotta Gröning: Politikerna låtsas att fattigdomen inte existerar;,

Bloggat:
Mad World, Maria Byström, Sagor från livbåten, Johan Ingerö, Badlands Hyena, Motpol, Monica Green(s) blogg, Thomas Mattsson, Veronica Palm, jj.n och Nattportierens liv

Häromdagen anlände Statistiska Centralbyråns arbetskraftsundersökning för juni månad. SCB meddelade att 503 000 personer var öppet arbetslösa. Det motsvarar 9,8 procent av arbetskraften. Arbetslösheten närmar sig 10 procent. Det är svettigt.
Men så läser jag lite noggrannare. I juni i år låg alltså arbetslösheten på 9,8 procent. För ett år sedan var arbetslösheten 8,1 procent. På ett år har den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet spätt på den öppna arbetslösheten med 1,7 procentenheter eller med 87 000 personer, från 416 000 till 503 000 öppet arbetslösa. Det är illa, men långt ifrån någon nationell katastrof.
[…]
En av mina vänner, Karl-Erik Svartberg från Partille och Hunnebostrand, träffade jag redan som skolpojke. Karl-Erik var då nybliven lärare, en av de allra bästa jag stött på. Han blev riksdagsman för socialdemokraterna och jag politisk reporter. Vi träffades då och då i riksdagshuset. En dag pekade Karl-Erik upp mot de dockor i granit som är en del av balustraden på riksdagshuset tak och som ersatt de vittrade originalen i sandsten.
- De höggs av arbetslösa stenarbetare i Hunnebostrand. Men kraven var hårda. Det tog en vecka att hugga en docka. Stämde sedan inte måtten blev det inga pengar.
Och stämde måtten var lönen usel. För att inte chansen till ett AK-arbete skulle locka någon att inte söka ett ordinarie jobb sattes betalningen under lägsta lön på orten. Tron att arbetslösa måste känna av piskan för att inte slöa till är inte ny.
SCB:s arbetskraftsundersökning är förvisso dyster läsning. Men statistiken berättar också något som är mycket bra – att vi sedan 30-talet byggt ett samhälle som är oändligt mycket robustare. För när vi jämför dagens kris med 30-talets och förfäras över likheten, så jämför vi ekonomiska tal.
Ser vi i stället till de sociala konsekvenserna finns ingen jämförelse alls. Ingen måste stå med spade i ett vattenfyllt dike för att slippa se familjen svälta – i varje fall inte som ett resultat av den ekonomiska krisen.
Dagens svenska underklass är inte arbetslösa med a-kassa. Kanske inte ens arbetslösa utan a-kassa, även om den som tvingas leva på försörjningsstödets 3 680 kronor i månaden verkligen kan kallas fattig.
På samhällets nedre botten lever i stället ett okänt antal tusen papperslösa. Utan rättigheter tvingas de acceptera vilket arbete som helst till vilken lön som helst – oavsett om det råder högkonjunktur eller lågkonjunktur.

Krönikan 29/7: Värsta krisensedan 30-talet – Ledare – Göteborgs-Posten

Peter Andersson skriver om den jobbkrisen som fortsatt växer i styrka. I tysthet, medan den 70procentiga delen av Sverige som har fast anställning njuter av sin semester.

Min fråga blir var finns kampen för allas rätt till arbete?  För rättvisa och solidaritet. Har den också sommar uppehåll?

Var finns fack och arbetarrörelse medan arbetslöshetsköerna växer i det tysta?

Jag vet inte. Hade jag varit en cyniker hade jag undrar om ett Sverige som håller på att slitas sönder socialt och ekonomiskt finns med på den politiska dagordning.

Till skillnad från det tydligen stora problemet att lösa livspusslet för den arbetande medelklass familjen i villaförorten?

Vad fackföreningsrörelsen och politiska partier borde göra är att agera nu för att sätta största möjliga politiska tryck på den moderatledda regeringen.

Det gör man inte genom att lägga fram politiska förslag vad man vill göra 2011. Det gör man genom att äga frågan om jobben och en arbetslinje som gäller för alla.

Vad gör ett LO som verkar så organisatoriskt handlingsförlamat att de inte ens kan ordna en demonstration för en annan arbetsmarknadspolitik i det värsta arbetsmarknadsläget en i bästa fall 90-talet.

LO klarar inte ens av vad några tusen villaägare gjorde 2006 i en demonstration mot fastighetsskatten. Organisera protester mot den dåvarande regeringen.

Menar arbetarrörelsen allvar med talet för rättvisa, solidaritet och jämlikhet kan man inte byråkratisera politiken så allt handlar om stadgar, motioner och kongresser. Politik handlar inte enbart om förvaltning eller administration av det etablerade. Det handlar både om visioner och en förmåga att se verkligheten efter de värderingar man har.

Det handlar om att varje dag stå upp och säga vi accepterar inte det där. För andras eller egen räkning. Det som brukar kallas solidaritet. 

Alternativet är att överlåta jobbkrisen till den moderat ledda regeringen med förhoppningen om att de ska göra något.  Vilket för mig knappast är ett alternativ.

Mer i Media:
DN / Svd.

Jag skrev att det finns anledning till sommarjobbävning. Det är fortfarande angeläget. Ser att Arbtesförmedlingen har släppt nya siffror om arbetsmarknadsläget. Förre veckan hade man 248.606. inskrivna. Det är en ökning med 75 procent eller 106.545 personer jämfört med 2008. Enligt preliminära siffror för juli har 3.875 varslats om uppsägning. Förra året var siffran för hela juli 2.398.
Samtidigt har antalet personer som fått ett arbete med hjälp av stöd minskat med 11.452 från förra året till 73.663. Förmedlingens sista dystra uppgift är att antalet anmälda platser till förmedlingarna sjunker, 3.218 nya platser förra veckan, en minskning med 2 169 jämfört med samma tid förra året.
Jag tycker att den borgerliga regeringen kunde vara lite mer på hugget och offensiva för att möta jobbkrisen!

Peter Andersson – med rätt att tycka….: Nya mörka siffror om jobben

Man kan undra om  ansvariga politiker kommer att börja prata om en jobbkrisen istället för en finanskris när formellt 10% av arbetskraften står utanför arbetsmarknaden?

Med ansvariga menar jag den moderatledda regering som gjort sitt bästa för att öka på tillgången av arbetskraft men inte gjort ett dugg för att göra dessa arbetslösa mer anställningsbara.

Sen är det ju  värt att notera att det är inom traditionella industrigrenar

Med andra ord det är än så länge inte det tjänstemanna tyngda Stockholm som drabbats värst av jobbkrisen hittills.

Bloggat:
http://ekonomismen.blogspot.com/

I juni i år var 503 000 personer, 9,8 procent av arbetskraften, öppet arbetslösa, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Motsvarande månad i fjol var 416 000 personer, 8,1 procent, öppet arbetslösa.
Antalet sysselsatta var i juni 4 607 000 personer, jämfört med 4 686 000 personer under samma månad förra året.
Nedgången i sysselsättningen det senaste året har nästan enbart drabbat männen. Antalet sysselsatta män minskade med 74 000, medan antalet sysselsatta kvinnor inte uppvisade någon statistiskt säkerställd förändring alls, enligt SCB.

Nästan 10 procent utan jobb – EKONOMINYHETER TT – Göteborgs-Posten

Hvar och en, som icke har laga försvar, skall, för att ej ligga samhället till last, sådant sig förskaffa.”

Det är portalparagrafen till den gamla legostadgan. Som betyder att det var en laglig skyldighet att ha arbete.

Följaktligen var det ett brott att inte ha arbete. De som begick detta brott skulle kontrolleras av särskilda kommunala tillsynsmän, som på olika sätt skulle söka förmå dem att skaffa arbete. Den försvarslöse kunde också tvångsanvisas till någon arbetsplats inom kommunen, eller till s k allmänt arbete främst inom kronoarbetskåren. Enklast kan den beskrivas som en statlig tvångsarbetsinrättning.

Tvångsarbetsinrättningar har vi inte längre. Men ibland känns det som att de inte är långt borta.

På Arbetsförmedlingens hemsida kan man således läsa ett käckt erbjudande till alla arbetsgivare, att genom AF ”stärka era resurser och få arbetsuppgifter utförda som inte ingår i den normala verksamheten”. Det kostar ingenting: ”Ni som anordnare betalar inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar”. Som bonus får man 225 kronor per person och dag för handledarkostnader.

Det är alltså långtidsarbetslösa som här bjuds ut till hugade spekulanter – givetvis utan möjligheter att själva tacka nej till den arbetsgivare som anmäler sitt intresse. Det känns inte särskilt långt från det tvångsarbete som 1800-talets ”försvarslösa” kunde ådömas.

De arbetslösa som är ute till försäljning är de som efter 450 dagar i den s k jobb- och utvecklingsgarantin ännu inte fått jobb. Mer har det inte blivit av det som ursprungligen utlovades, nämligen att de som trots tiden i ”garantin” inte fick jobb skulle anvisas ”varaktig, samhällsnyttig sysselsättning”. Ännu mindre har det blivit av regeringens kaxiga idéer att det inte skulle behövas så många sådana jobb, eftersom deras utmärkta ”garanti” naturligtvis skulle få ut alla på öppna arbetsmarknaden.

Så nu totalhavererar projektet i en desperat jakt på någonting, likgiltigt vad, att över huvud taget skicka iväg de arbetslösa till.

http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&KOMMENTAR=1682

Att Maud Olofsson och den moderatledda alliansen är glada över att man inte gjort ett dugg för att hjälpa det svenska Saab att inte dras med i GMs troliga konkurs säger väl det mesta om vilka politiker som styr Sverige.

Och visst har skattebetalarna anledning att vara nöjda över att inte ha lagt ut de miljoner som Saab hade behövt som garanti för att hitta en lösning. Istället handlar det om miljarder i arbetslöshets stöd och en region som avindustrialiseras.

Uppgifterna om att General Motors verkar komma allt närmare en ansökan om konkursskydd enligt chapter 11 får näringsminister Maud Olofsson att konstatera att hon och regeringen gjorde rätt som inte har gett Saab några lånegarantier eller undsättningslån.
- Det är tur att inte Sverige och svenska regeringen har satsat en massa pengar i GM därför att då hade vi haft alla våra pengar i USA. Det här visar att man ska vara kall i de här sammanhangen och visa stort ansvar för skattebetalarnas pengar, säger hon till TT.
Oppositionen får också en känga.
- Hade vi gjort det som Socialdemokraterna sade att vi skulle göra hade pengarna i dag funnits i ett amerikanskt konkursbolag om det nu går till chapter 11, och då hade vi förlorat pengarna. Socialdemokraterna borde svara på frågan hur det känns nu, säger hon.

Olofsson: Tur att vi inte satsade på GM – Ekonomi & Politik – Göteborgs-Posten

Uppdatering:
Som Göteborgs Postens reporter Stephan Lövgren skriver nedan. Maud Olofsson kommer inte att göra någonting förrän det finns en kapitalstark ägare till Saab. Medan alla tänkbara köpare förutsätter att det finns statliga/eu lånegarantier först.

Alltså total passivitet med 14000 arbeten i vågskålen från alliansregeringen.  ‘Vi gör in’t regeringen fortsätter sin politik att inte göra något.

..var det en sak näringsministern Maud Olofsson gjorde klart för GP i går, när hon besökte Göteborg, så var det att:
- Vi kan inte göra någonting förrän det finns en ny ägare. Det måste vara en kapitalstark ägare och vi måste se en affärsplan vi tror på.
- De tre som är kvar är kapitalstarka, säger Gunilla Gustavs på Saab, men det låter inte lika självsäkert längre när hon tillägger att det kanske, i processen fram till ett köp går att komma så mycket överens att regeringen ger lånelöften utan att köparen behöver binda sig.
Med andra ord; de köpare Saab känner till förutsätter EIB-lån och/eller statliga räddningslån.
Och visst, lånelöften borde Maud Olofsson kunna sträcka sig till under en förhandling med en köpare hon tror på.
Men den enda köpare hon verkar tro på och till och med kommenterar är Fiat, som enligt det som läcker från Saab inte är en av deras köpkandidater.
En minst sagt förvirrande situation.
Som inte blir mindre förvirrande av det som händer i Europa där både Belgien och Storbritannien nu vädjar till EU och Tysklands regering om att deras GM-fabriker inte skall bli lidande i en säljprocess.
Men Maud Olofsson är inte orolig för att den svenska passiviteten – där andra regeringar är mer aktiva – skall bli förödande för Saab.
- Det vet inte du, säger hon bestämt och fortsätter:
- Jag vet att de inte gör mer än vi. Vi har kontakter hela tiden med de andra regeringarna.

Saabs framtid allt mer osäker – Ekonomi & Politik – Göteborgs-Posten

Det säger en del om alliansens näringslivspolitik när det nu är det Belgiska staten som rycker in och erbjuder hjälp.

För Belgarna handlar det om att göra vad den moderatledda alliansen inte ville göra. Rädda jobb inom bilindustrin. Vad alliansen tycker är klart.

Volvo Personvagnars vd Stephen Odell träffade i dag den flamländske premiärministern Kris Peeters i Bryssel för att diskutera stöd och lånegarantier till företaget. De har träffats en gång tidigare och har hållit telefonmöten.
Vid en pressträff efter mötet var både Stephen Odell och Kris Peeters nöjda med samtalet – den flamländska regionregeringen är positiv till att hjälpa Volvo.
- Det är viktigt att fabriken i Gent har en framtid. Sysselsättningen där är mycket viktig, sade Kris Peeters.
- Under vissa villkor är vi villiga att ställa upp med garantier på 200 till 300 miljoner euro för EIB-lån.
Villkoren ska nu diskuteras i detalj för att se om de båda kan komma överens.
För den flamländska regionregeringen är det viktigaste att Volvo har en framtida plan för tillverkningen i Gent. Att de belgiska jobben finns kvar.

Belgien vill ge Volvo miljardgaranti – Ekonomi & Politik – Göteborgs-Posten

Nu är det väl så att det så att det är inte staten som står för barnomsorg eller skolan? Utan det som Fredrik Reinfeldt kallade ett särintresse, kommunerna. Samma kommuner som regeringen inte vill öka stödet till och vars kärnverksamheter nu snabbt urholkas av skenande socialbidragskostnader och minskade 

Men det sambandet är väl för komplicerat för media att förklara. Speciellt hur hårt kostnaderna för alliansregeringens arbetslinje. 

Sen kan det ju vara värt att komma ihåg att det är för de bankrutta svenskar bankerna som regeringen sparar pengarna till. Speciellt efter dessa bankers affärer i Baltikum och öst-Europa.

Vi har haft mycket kraftiga fall i skatteintäkterna det senaste året och vi vill vara säkra på att vi har så starka offentliga finanser att vi inte måste göra kraftiga nedskärningar i barnomsorg och skola eller ta till skattehöjningar.

Borg fällde sina kommentarer i samband med en offentlig utfrågning i riksdagen av Finanspolitiska rådet, som i förra veckan lade fram sin rapport. Rådet, som tillsatts av Borg själv, anser bland annat att regeringen i den kris som råder bör satsa extra pengar på stimulansåtgärder riktade mot bland annat kommuner och den växande arbetslösheten.

Ordförande Lars Calmfors har föreslagit upp till 15 miljarder kronor i år och det dubbla 2010 med hänvisning till att Sverige har starkare statsfinanser än många andra länder och en nettoförmögenhet på 13 procent av BNP. Och utgiftstaket, den övre gräns för statens utgifter som satts i statsbudgeten, får inte bli ett hinder.

- Undantag måste vara möjliga i exceptionella krissituationer, argumenterade Calmfors.

Men Borg vill hålla i plånboken eftersom konjunkturläget är osäkert och ännu värre problem kan vänta "runt hörnet", till exempel inom banksektorn.

Borg håller hårt i plånboken – DN.se

Det som alla kritiker av alliansens arbetslinje sagt skulle hända är nu på väg att ske. Istället arbete och egen försörjning är nu allt fler svenskar på väg in i ett långvarigt socialbidragsberoende.

Var meningen med alliansens arbetslinje att fler svenskar skulle gå på socialbidrag och leva på existensminimum efter 4 år med alliansen samtidigt som andra svenskar, de med medelhöga och höga inkomster alldrig haft det bättre? Om de har arbete.

Det är just förändringarna i a-kassan och nya riktlinjer hos försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som är den direkta orsaken eller med andra ord exakt den politik alliansen van valet med 2006 med lite mer än 100000 röster. Den moderatledda alliansens arbetslinje.

– Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
– Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

– Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

Att kommunerna, eller särintresset som Fredrik Reinfeldt kallade dem, varslar om uppsägning eller drar ner på verksamheter för att klara en budget som får ta kostnaderna för den moderata arbetslinjen tycks inte många förstått bland vanliga svenskar.

– Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet. Tapio Salonen pekar på att bara 55 procent av de arbetslösa uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det 70 procent.

– Allt fler står utanför det försäkringssystem som vi vant oss vid. Och när jobben då försvinner får vi en väldigt alarmerande situation.

Växjöprofessorn anser att de arbetslösa nu håller på att skiktas i två grupper, där de utan försäkringsskydd skjuts allt längre bort i periferin.

Också docent Eva Mörk på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering talar om en uppdelning av de arbetslösa. De som lever på socialbidrag hänvisas ofta till aktiviteter arrangerade av kommunerna medan de arbetslösa som får arbetslöshetsersättning erbjuds åtgärder i Arbetsförmedlingens regi. Den lilla forskning som gjorts tyder på att det senare håller bättre kvalitet.

Hon säger att kraven på socialbidragstagarna tenderar att öka ju tuffare tider det är – trots att det är mycket svårare att ta sig ut ur bidragsberoende och skaffa arbete när det är krisår.

– Det är tvärtom mot vad man skulle kunna tro, man kan tycka att man skulle ställa hårdare krav när det faktiskt går att få arbete

Sen för att återigen upprepa ett gammalt argument som jag tjatat om de senaste två åren. Hos den arbetsförmedling som idag har 3000 mindre i personal sedan 2006 hamnar de som AF inte har myndighetsansvar för längst ner i prioriteringsordningen. Minst resurser går till de som har socialbidrag och är arbetslösa. Det är istället kommunerna som får ta det ansvaret. 

Likadant tanken att hårdare krav hjälper arbetslösa att bli anställningsbara något som i säg är en  löjlig tanke och bygger på en total okunskap hur svensk arbetsmarknad fungerar. Eller är det ett förakt mot de arbetslösa som lata? Där är ekonomernas morot och piska teorin tillämpad i verkliga livet. Eller möjligen nannylinjen tillämpad på arbetsmarknadspolitiken.

Sverige är på väg ut i ett socialt och ekonomsikt tudelat land med alliansens arbetslinje. Här behövs det mycket hårdare argumentation mot detta från främst socialdemokratin och LO. TCO har faktiskt tagit striden och gått ut hårdare än vad varken socialdemokratin eller LO klarat.

Enkelt uttryckt tror jag vad om behövs just nu är stenhård konfrontationspolitik med en allians som är på väg att riva ett samhällsbygge som det tog mer än 60 år att bygga upp. Det kallades då folkhemmet och den bärande tanken var att det skulle finnas plats för alla. Så ser inte verkligheten ut i det delade Sverige.

Bloggat:
Alliansens drömsamhälle är här!,  A-kassan och Arbersförmedlingen leker diktator, Utanförskapet ökar i alliansens Sverige

Mer i Media:

Joshua Delnero är bara en av allt fler i Sandviken som får socialbidrag. Jämfört med samma period förra året har utbetalningarna ökat med 30 procent och budgeten är spräckt för länge sedan. Och det väntas bli ännu värre när bygdens dominerande industri Sandvik gör sig av med omkring 1.000 personer den närmaste tiden. Med början på tisdag får 450 kollektivanställda besked om att de förlorar jobbet.

De sociala myndigheterna i Sandviken är oroliga över utvecklingen. De kopplar ökningen av socialbidrag inte bara till lågkonjunkturen. Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Hon får medhåll av Katarina Gröndahl som är chef för ekonomienheten:

– Det är en utopi att alla ska komma ut på arbetsmarknaden. De som har gått på sjukersättning länge har väldigt svårt att tro på att de ska få något jobb. Jag tycker nästan att man kunde införa en sorts socialbidragspension. I praktiken blir det ändå så, säger hon.

Det som oroar mest är ändå den kraftiga ökningen av ungdomar som söker försörjningsstöd. Tidigare har många av dem klarat sig tack vare olika vikariat och jobb på Sandvik. Men nu när jobben sinar står de utan försörjning. Många av dem har ingen gymnasieutbildning. De har inte kvalificerat sig för a-kassa eller helt enkelt struntat i att gå med. Social­förvaltningen och Arbetsförmedlingen försöker få så många som möjligt att delta i olika pröva på-program.

– Men det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer. I alla grupper finns det de som är lite taffliga och inte riktigt vågar ta för sig. De halkar ofrånkomligen efter, säger Katarina Gröndahl.
I hela landet väntas socialbidragen öka med femtio procent de närmaste åren, från

"Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer" – DN.se

Det finns ganska många myter om den svenska arbetsmarknaden. En myt är att bara du ligger i och söker arbete får du också arbete. Eller för att citera Anders Borg ‘– Det gäller att gå upp på morgonen och inte vända på dygnet’. De är också därför 100-tusentals svenskar tränas i att skriva CV  i enlighet med denna arbetslinje. Till arbetsgivares förtvivlan som dränks i CV om de annonsera offentligt.

För enligt finansministern handlar den svenska krismodellen om en aktiv arbetsmarknadspolitik.

– Vi måste se till att de som är arbetslösa fortsätter att söka jobb, sa finansministern.

– Tyvärr tenderar de arbetslösa att inte söka lika många jobb när antalet lediga platser går ner. Det måste vi hindra genom att motivera människor att vidga sin sökkrets.

För även om det går 3 000 sökande på 300 lediga jobb är erfarenheten entydig, menade Borg: Det lönar sig att fortsätta kämpa och det lönar sig att skriva ytterligare en ansökan. Är man dessutom beredd att resa lite längre till arbetet ökar möjligheterna ytterligare. Han varnade för att hamna i arbetslöshetens ekorrhjul.

– Det gäller att gå upp på morgonen och inte vända på dygnet, sa finansministern

Borgs budskap: Sök många jobb och vänd inte på dygnet | Nyheter | Aftonbladet

Verkligheten ser förstås helt annorlunda ut.  Eller kanske mer korrekt är delad. I den ena verkligheten existerar knappt arbetslösheten annat än som ett abstrakt begrepp medan i den andra extremen är ett arbete något man bara drömmer om.

Det handlar om ett social och ekonomiskt delat Sverige som politiker ur alla läger verkar ha svårt att se eller erkänna.  Och en uppdelning i vad jag kallar ett A, B och C lag på den svenska arbetsmarknaden. C-laget står här i stort sett utanför den reguljära arbetsmarknaden.

En stor grupp svenskar är helt enkelt inte anställningsbara enligt de kriterier som finns på den moderna arbetsmarknaden.  Och ovilja att ta in ‘fel’ personer som kanske inte passar in på arbetsplatsen från arbetsgivare. Man tar in det man känner igen och kan relatera till.

En annan myt är att det bara handlar om unga arbetslösa kommunerna får ta ansvar över. De är svenskar i alla åldrar och från olika bakgrunder.

För att återgå till de kommunala Jobbtorgen i Stockholm och dess motsvarigheter runt om landet är de ytterligare ett bevis på den havererade statliga arbetsmarknadspolitiken. Här får kommunen rycka in som en b-arbetsförmedling för de grupper som fallit ifrån eller aldrig kommit in på den reguljära arbetsmarknaden och som arbetsförmedlingen i stort inte längre befattar sig med. De är knappast en nyhet att de grupper AF inte har myndighetsansvar över hamnar längst ner på prioriteringslistan.

Att sedan jobbtorgens främsta uppgift är förutom övervakning av de arbetslösa är att se till så att de arbetslösa går över till annan försörjning får mig att undra hur bra de insatserna är. Liksom att en stor del av deltagarna sedan ‘försvinner’ borde få en del att reagera. 

Förövrigt hur tänker man i Stockholm om man drar in möjligheten att resa för arbetssökande? Att snålheten bedrar visheten verkar vara en bra beskrivning.

Vore det inte bättre med en enhetlig statlig arbetsförmedling som alla kunde vända sig till. Där det fanns resurser för alla oavsett bakgrund? Där man kunde slussa folk vidare till relevant arbete, praktik eller utbildning.

Även socialdemokraterna har idag inget svar vad som ska hända med den allt större grupp av svenskar som fallit ut från den reguljära arbetsmarknaden vad jag uppfattat. Det fanns en jobbkris även före 2008 som oppositionen helt missat att tala om.

Ett tips är att det går inte att gå tillbaka till 2006. Istället måste hela systemet för arbetsmarknadspolitik reformeras och i många fall kapacitet byggas upp igen.

En politik där ‘alla ska med’ och en rättvis arbetsmarknadspolitik borde vara ledorden. Förutsättningarna att få hjälp vid arbetslöshet ska inte skilja beroende på social eller ekonomisk situation.

Det är introduktionskurs för unga arbetslösa på Jobbtorg Kista. Två trappor ovanför shoppinggallerian sitter tolv unga män och tre unga kvinnor – alla är under 25 och lever på försörjningsstöd.

– Referenser, ni måste se till att skaffa er referenser. Vet ni vad referenser är? frågar jobbmatcharen Anki Pettersen och får några spridda nickar till svar.

Det är vecka tre av fyra på kursen, cv-skrivande, intervjuteknik och arbetsrätt har gåtts igenom, snart är det dags för nästa steg. Några kommer att hamna i en grupp som ska matchas mot lediga jobb, andra kanske får gå en kortare yrkeskurs eller arbetsträna. Några av dem kommer att få jobb på lager, inom servicesektorn eller vården. Andra kommer att bli besvikna. De kanske får en praktikplats, fast de mest av allt i hela världen vill ha ett jobb.

– Men så får ni inte tänka. En praktikplats är kanske den viktigaste ingången man har. Funkar det bra kanske man får ett jobb, i vilket fall som helst så får man en bra referens. Det är guld värt, förklarar Anki Pettersen.

Sedan starten för ett drygt år sedan har 1.000 ungdomar från Järvafältet passerat genom Jobbtorget. I snitt har ett 40-tal i månaden blivit självförsörjande genom jobb eller studier. Under tre månader i höstas toppade man med drygt 50 i månaden. Men hittills i år har antalet sjunkit drastiskt, från 50 i januari till 39 i februari och 22 i mars.

– Det kommer att bli betydligt tuffare. Vi måste bli bättre på att sätta in tidiga insatser och på att tänka långsiktigt, konstaterar Anki Garcés, gruppledare på Jobbtorget.

I dag är 320 personer i åldern 16–25 år inskrivna på Jobbtorg Kista. En rätt stor andel av dem kommer att ”försvinna” utan att kommunen vet vart de tar vägen, kanske så många som 25 procent. Då får de inte längre något socialbidrag och det är oklart hur de försörjer sig. Rinkeby-Kista stadsdel har ansökt om en halv miljon kronor för att kartlägga hur många det är som står helt utanför. Som DN berättade i torsdagens tidning vet man dock att hela 38 procent av alla 20–25-åringar i Husby står utanför såväl skola som arbetsmarknad.

[–--]

Ytterligare ett stort hinder är att de som lever på försörjningsstöd inte längre får något SL-kort.

– De har inte råd att ta sig någonstans. En jobbintervju på andra sidan stan är för de flesta en ekonomisk omöjlighet. Det är svårt att förstå, men det är dagens sanning, säger Anki Garcés.

Men kanske är det ”värsta” att många av föräldrarna inte har några egna nätverk eller jobb.

– Klart man har sina föräldrar som förebilder. Har de inget jobb påverkar de hela ens situation, då kan de inte stötta en på något sätt, konstaterar Sally Mustafa.

Allt tuffare skaffa jobb till de unga – DN.se