Claeskrantz.se

Om piratpartiet kapar åt sig digitala frågor är det väl för att de etablerade partierna är så urusla på att hantera dem.  I säg inte så konstigt, när de ledande partierna har sin grund i en 100-år gammal nationalstat och industrisamhället istället för ett globalt nätverkssamhälle.

Men det är knappast förvånande för någon att PP inte har åsikter om skolor, dagis, kollektivtrafik eller sjukvård. Det är vad PP sagt sedan 2006. 

Likadant antar jag att de som kommer att rösta på PP i kommunal och riksdagsvalet heller inte har något intresse av dessa frågor. Eller vems värderingar som kommer att styra annat än när de gäller digitala integritetsfrågor. 

Förövrigt kan kan undra när PP ska börja granska företagens användning av integritetskränkande information om individer? Ska PP driva IT-politik borde de utgå från ett helhetsperspektiv istället för symbolfrågor. Som jag sagt tidigare det finns mer till IT-politiken än om staten skulle samla terrabytestora databaser med värdelös information över svenskarna via FRA.

Bloggat:
Peter Andersson – me…, Zac’s åsikter på ett…, MinaModerataKaramell…, Din ledamot i riksda…, opassande, Henrik-Alexandersson…, Beta Alfa, Elkers.se, Farmorgun i Norrtälje, Calandrellas blogg och Haninge Posten – Blo…

Slående är dock det nya partiets oförmåga att ta helhetsansvar. När Falkvinge i Aktuellt får frågan om vad partiet säger om frågor som skola och omsorg var svaret att partiet inte har någon uppfattning utan säljer sina röster till de partier som ger mest tillbaka.

Ger inte förtroende

Det inger inget större förtroende. Piratpartiet är mot att biblioteken kräver ID-kort vid utlåning men har ingen uppfattning om det alls ska finnas några bibliotek.

Man är mot registrering av kollektivtrafikresenärer men bryr sig inte om det alls ska finnas bussar och tunnelbana att åka med. Yttrandefriheten och medborgarrätten kan väl inte stanna vid den digitala sfären?

Piratpartiet är ungt och på många sätt en politisk vilde. Det kommer att möta samma svårigheter som alla nya partier gjort. Falkvinge inser problemet och påpekar att det bara är de skarpaste partirepresentanterna som ska få ställa upp i valet.

Toppstyrning funkar inte

Frågan är om den sortens toppstyrning låter sig göras i en nätbaserad gräsrotsrörelse.

Partiordförandens oförmåga att se det olämpliga i att han själv deltog i styrelsens beslut att gå med på hans krav på en månadslön om 45 000 kr är direkt pinsamt.

De etablerade partierna kan dock inte slå sig till ro med att konstatera att det blir svårt för det nya partiet. I stället måste Piratpartiets framväxt tas på allvar. Det rider på en ny sorts ungdomlig frihetsrörelse och det utmanar den traditionella politiken och dess partiorganisationer.

Piratpartiet kapar åt sig digitala frågor | Ledare | Aftonbladet

Är det bara jag som undrar om de artisterna som ställt sig bakom debattartikeln på DN-debatt till stöd för IRPED eller sanktionsdirektivet som det också kallas verkligen begripit vad de stöder  eller förstår vad de ställt sig bakom?

Eller med andra ord vilken reklambyrå eller lobbyist företag var det som satte ihop DN-Debatt artikeln? Hur vet Dick Henriksson elller Peter Englund att just 1000-2000 individer står bakom fildelningen? Det gör de förstås inte utan det är siffor som andra plockat fram.

Likadant kan man undra över hur just något tusental individer hotar utvecklingen inom hela mediasektorn. Är de dessa som drivit ner skivförsäljningen ned 60%. Knappast. Istället vill jag minnas att det handlade om mer än 1 miljon svenskar som på ett eller annat sätt använts sig av fildelning.

För den som följt den amerikanska utvecklingen känns det märkligt bekant. Även i USA plockades kända artister fram som dragplåster för lagar som drevs fram av de globala media koncerner som kontrollera stora delar av världens distribution av musik, film, tv, böcker och tidningar. Allt förstås hanterat bakom scenen av reklambyråer och lobbyister.

Inte heller handlar det om svältande artister som inte lyckats med att leva på sitt skapande. Personer som Torbjörn Flygt, Åsa Larsson, Björn Ranelid, Dick Harrison, Peter Englund, Lena Koppel,
Colin Nutley, Kjell Åke Andersson, Joakim Nätterqvist, Stefan Sauk, Hannes Holm, Måns Herngren, Peter Dalle, Mikael Persbrandt, Rikard Wolff, Lasse Tennander, Eva Dahlgren, Per Gessle med flera kan knappast räknas till gruppen svältande artister. Däremot är alla ekonomiskt kopplade eller beroende av de mediaföretag som kontrollera distributionen av deras verk. I en annan tid hade de kallats företagslakejer.

Vad personerna ovan nu gör sig till talespersoner för är att 100000-tals svenskar ska kunna dras inför domstol och ekonomiskt ruineras eller sättas i fängelse.

Detta med antagandet om ett nummer kan kopplas till en aktivitet kan personen bakom fällas för brott. Eller åtminstonde dras inför domstol och hotas med rättegång. Byt ut internetabonnemang mot ett telefonabonnemang och jämförelsen börjar bli rejält rättsvidrig.

När regeringen lägger fram sanktionsdirektivet som proposition till riksdagen nu i november så är det ett lika välkommet som försenat förslag. Direktivet ger upphovsmän en möjlighet att efter bevisprövning i domstol få reda på vem som står som ägare av det internetabonnemang som ett upphovsrättsintrång har begåtts ifrån. Sverige kommer att vara ett av de sista länderna i Europa som inför direktivet, som borde ha varit genomfört redan våren 2006. Sverige har till och med fällts för detta i EG-domstolen.

Om Sverige skulle följa utvecklingen i andra länder kommer IPRED göras till en alternativ inkomstkälla för mediabolagen och ett legalt sätt att driva en hetsjakt mot 100000-tals svenskar. En utveckling som i USA visat sig vara verkningslös.

Detta lär förstås inte hindra politiker vana vid att lyssna på opinionsstormar drivna av lobbyföretag.

Debattinlägget som mediapersonerna ställt sig bakom är ett av de mest bedrägliga jag sett på DN-debatt. Men om inte annat kan det vara bra för vanliga svenskar att veta vilka kulturpersonlighter om vill fängsla eller ekonomiskt ruinera dem. Baserat på  ett nummer kopplat till en aktivitet.

Uppdatering:
Till ironierna hör att en artist som Niklas Strömsted själv publicerat material han inte hade tillstånd för på sin blogg. Konsekvenserna av IPRED för internet är ganska uppenbar för mig.

Apropå debattartikeln om fildelning i dagens DN.

Läser förstås alla era kommentarer om upphovsrätt och ersättning.

Och ja, ni har alldeles rätt att jag publicerat en hel del material här på bloggen som jag inte har betalat för.

Bilder från nätet och låtar från YouTube.

Tanklöst och naturligtvis helt fel.

Och självklart ska jag sluta med det.

Så från och med nu – inga bilder och ingen musik som jag inte är fullständigt säker på att jag kan använda.
http://niklasstromstedt.blogspot.com/2008/11/tack-frlt.html

Bloggat:
Härmed lovar jag högtidligen att aldrig någonsin köpa en skiva av Niklas Strömstedt eller bok av Åsa Larsson mer (Kulturbloggen), När publiken försvinner är ni ensamma kvar… (MinaModerataKarameller…),
Kulturarbetare positiva till IPRED (jj.n), Så fungerar Antipiratlagen i Finland: 2/3 fildelar (Rick Falkvinge (pp)), Vem har beställt en portion lidande kreatörer? (Anna Troberg), andra sidan, Henrik-Alexandersson…, Anna Serner, jj.n, CONJOINER, free and thinking, Smålandsposten – Blo…, opassande, Lisa Magnusson, Dumheterna och Anders Mildner, Privilegiebransch kräver mer, Till försvar för upphovsrätten!
Kulturarbetare tjänar på att fildelas, YouTube och att dela med sig kan vara nyckeln till framgång, Artister mot en ny digital värld, Förståelig reaktion, När IFPI knackar på dörren räcker det inte att säga förlåt, Niklas…, Fildelning, Rasar mot artistupprop: ”IPRED är en skitlag”, Stoppa IPRED-lagen och Reinfeldt!
IPRED-lagen. Vi vill ha era åsikter, Att leva på sin talang, Rika artister värnar om monopolet,
37, Lägg IPRED i papperskorgen, På tal om IPRED-lagen., Alla har inte råd

Media:
Kulturarbetare positiva till Ipred-lagen, Artister stödjer IPRED-lagen, Svenska artister stöder nya IPRED-lagen, Räkna med fler uppror, Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag, Rongedal om fildelning: Kriminell verksamhet, Fick böta 220 000 kronor, Diskussioner om ”IPRED-lagen” inom alliansen,
Skivbolagen hyllar IPRED-lagen Lars Gustafsson, vd för svenska IFPI, är positiv till förslaget,
Dick Harrison och Henrik Rongedal stödjer IPRED-lagen

”Politikerna måste våga stå upp mot piraterna”

Nu vill vi svenska artister, skådespelare, filmskapare och författare uppmana till att detta beslut också blir en nystart för upphovsrättsdebatten. Sätt kulturvärdet och respekten för andras skapande i fokus i stället för den piratagenda som under alltför lång tid tillåtits dominera i både politik och medier.

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen. I princip all ny svensk kultur som digitaliseras återfinns på de stora piratsajterna, ofta innan verken ens har haft premiär.

Att bli en riktigt skicklig musiker, kompositör, författare, skådespelare eller regissör är att lära sig ett hantverk. Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.

För att ta ett exempel från verkligheten: svensk musiksektor har förlorat runt 60 procent av sin omsättning sedan 2000-talets början. I en sådan miljö försvinner snabbt både resurser, kunskap och utrymme att med kvalitet odla fram några nya Kent, Abba eller Roxette. Det så kallade svenska musikundret som fanns på 90-talet och början på 2000-talet är därför tyvärr ett minne blott.

Denna verklighetsbild borde vara väl känd bland svenska beslutsfattare. Ändå har politiker från höger till vänster stått passiva inför utvecklingen.

När regeringen lägger fram sanktionsdirektivet som proposition till riksdagen nu i november så är det ett lika välkommet som försenat förslag. Direktivet ger upphovsmän en möjlighet att efter bevisprövning i domstol få reda på vem som står som ägare av det internetabonnemang som ett upphovsrättsintrång har begåtts ifrån. Sverige kommer att vara ett av de sista länderna i Europa som inför direktivet, som borde ha varit genomfört redan våren 2006. Sverige har till och med fällts för detta i EG-domstolen.

Uppskattningsvis är det 1 000-2 000 individer som står för den mest omfattande uppladdningen, och som möjliggör över 90 procent av den illegala fildelning som sker i Sverige. Det är den gruppen av notoriska uppladdare av upphovsrättsskyddat material som den nya lagstiftningen syftar till att sätta stopp för.

Den nya kreatörsskyddslagen är också bra eftersom den ger ett mjukare alternativ till polisanmälan, som är det enda sättet att skydda sin rätt på nätet i dag. Samtidigt finns fortfarande behov av fler åtgärder för att förebygga och informera. Riktade informationsbrev, för att upplysa den som fildelat illegalt, borde exempelvis diskuteras.

Niklas Strömstedts Blogg: Tack & Förlåt!

Apropå debattartikeln om fildelning i dagens DN.
Läser förstås alla era kommentarer om upphovsrätt och ersättning.
Och ja, ni har alldeles rätt att jag publicerat en hel del material här på bloggen som jag inte har betalat för.
Bilder från nätet och låtar från YouTube.
Tanklöst och naturligtvis helt fel.
Och självklart ska jag sluta med det.

Så från och med nu – inga bilder och ingen musik som jag inte är fullständigt säker på att jag kan använda.

Om något visar nedgång i dagens optionsmätning, oktober 2008, för socialdemokraterna att det går inte att stå utan konkret dagspolitik och ett aktivt politiskt opinionsarbete när den värsta ekonomiska krisen sedan troligen 30-talets depression drar in över Sverige. Och ett klart regeringsalternativ.

Vad som saknas är både en klar färdriktning och vilka som ska sitta i förarhytten. Men än viktigare.

Socialdemokratin har misslyckats i politisk kommunikation när det gäller dagspolitiken. Ansvaret för detta finns hos hela partiledningen även om jag är säker på att som vanligt kommer allt att skyllas på Mona Sahlin.

Ansvaret finns inte minst hos  partiföreträdare likt Helen Fritzon i Malmö, vilka samtidigt som Sverige gick in i en ekonomisk kris och socialdemokraterna skulle presentera ett regeringsalternativ sparkade undan benen på sin egen partiledare. Liksom diverse LO företrädare som ansåg MP ideologiskt opålitligt.
Är arbetsrätten mer tryggad om alliansen sitter kvar kan man undra, med frågan hänvisad till LO förbunden? Lite verklighetsförankring tack.

Skillnaden är förstås att Göran Person hade sågat dessa personer jäms med fotknölarna. Nu fick socialdemokraterna istället en lyssnande partiledare som vek sig både för partihierarkin och LO förbunden när dessa skrek högt.

Osanningar, felaktigheter och  oklarheter får stå kvar i media oemotsagda. Det handlar om att istället direkt svara och slå ner på felaktigheter när de är aktuella. Det är en elementär media hantering som socialdemokratin inte tycks klara av.

Till det kommer att partiledningen måste kommunicera internt och klart säga ifrån när diverse s-företrädare bedriver ‘internt oppositions arbete.’ Det är skillnad på att ha olika åsikter i en fråga och bedriva politiskt  krypskytte mot sin egen partiledning. Speciellt om företrädare i demokratisk ordning fattat ett beslut där alla haft en chans att säga sitt. Men tydligen är det tradition inom socialdemokratin att man aldrig har avvikande åsikter öppet.
 
Som exempel är nog stor majoritet av svenska folket är övertygade om att det var Mona Sahlin ensam som kom fram till att S skulle gå i koalition med MP. Något som inte är sant. Likadant har rådslagsförslag och tyckanden från enskilda presenterats som färdig politik i media. Och dessa har varit så dåligt presenterade att det bestående mediaintrycket är att det inte skiljer mycket mellan alliansenspolitik och socialemokraternas.

Valrörelsen har börjat. Samtidigt står socialdemokratin internt delat mellan hög och vänster. Och en partiorganisation som inte är redo för val. Likant är hela oppostionen delad.

Frågan är förstås vilken politik man ska driva. Vänster eller höger?. Om partiet förlorar väljare både till moderaterna och vänsterpartiet är det en signal för en höger eller vänsterpolitik.  Eller är det än misstroende förklaring mot socialdemokratins regeringsduglighet. Jag tror på det senare.

Vad hela röran visat är att det finns inget klart regeringsalternativ.

Valet 2010 är Mona Sahlins och socialemokraternas att förlora. Varken V´s Ohly eller MP kan leda en opposition till seger. Och man kan undra om diverse företrädare för S och LO aktivt arbetar för att alliansen ska sitta kvar? Har inte dessa personer fattat att det har ingen betydelse om socialdemokraterna lägger ‘ideologiskt riktiga’ förslag om partiet inte sitter vid makten. 

Mer i media:
Tappar 6,2 procent. Opinionsexpert: ”Mest dramatiska omsvängningen under 15 år”., Politiskt spel bakom beslut. S tvingades att backa om v., ”Mycket ovanligt utspel”. Bråket sänker (s) trovärdighet., Tror Sverige på Östros eller Borg, 
Rödgrön förhandling körde fast., ”Sahlin hade stöd i partiet”., Historisk minskning i väljarnas stöd för socialdemokraterna, Trampade i klaveret – får hjälp av kompisarna, S och v inte överens ännu

Bloggat:

Historiskt ras för s
Det här är den mest dramatiska omsvängning jag sett på en enda månad under 15 års arbete med opinionsmätningar, säger Synovates Nicklas Källebring.

Socialdemokraterna får 39,5 procent i mätningen, jämfört med 45,7 i september. Det är en statistiskt säker nedgång och det är det lägsta stödet för partiet sedan månaden efter valet 2006. Det motsvarar ett förlorat stöd med drygt 340.000 väljare på en månad.

Socialdemokraternas Mona Sahlin kan notera förluster i stort sett i alla väljargrupper. Partiet förlorar framför allt bland yngre väljare under 30 år och bland män. Stödet faller också kraftigt i storstäderna.

Moderaterna kan samtidigt notera en uppgång till 26,1 procent, jämfört med 21,6 i september. Det är en statistiskt säker uppgång och motsvarar ett ökat röststöd med 250.000 väljare. Det är den högsta siffran för partiet sedan januari 2007.

Väljarstödet ökar framför allt bland yngre män under 45 år och bland kvinnor över 45. Stödet ökar nu också kraftigt utanför storstäderna.

Vänsterpartiet kan också glädja sig åt rekordsiffror. Partiet får 7,4 procent, mot 5,1 förra månaden, en statistiskt säker uppgång. Det är den högsta nivån för partiet sedan februari 2005. Den största uppgången sker i storstäderna och bland yngre män under 45 år.